Kontroll över regeringen

Riksdagen utövar kontroll över regeringen och myndigheterna på två sätt: politiskt och rättsligt. Den politiska kontrollen ska säkerställa att regeringen har en majoritet i riksdagen bakom sig i sin verksamhet. Det primära syftet med den rättsliga kontrollen är att bevaka lagenligheten i ministrarnas tjänsteutövning.

Riksdagen utövar sin kontroll genom interpellationer samt skriftliga och muntliga spörsmål. Regeringen utövar egenkontroll genom berättelser, redogörelser, meddelanden och statsministerns upplysningar som lämnas till riksdagen.

Kontroll utförs också av revisionsutskottet, justitiekanslerämbetet, statens revisionsverk och riksdagens justitieombudsman.

​Politisk kontroll

Enligt Finlands grundlag ska regeringen åtnjuta riksdagens förtroende. Riksdagen har rätt att få nödvändig information om regeringen och verksamheten i myndigheter under regeringen. Regeringen lämnar berättelser, redogörelser, meddelanden och upplysningar från statsministern till riksdagen. När de behandlas har riksdagsledamöterna möjlighet att lägga fram sin uppfattning om regeringens och myndigheternas verksamhet.

Oppositionens kontroll över regeringen

Minst tjugo riksdagsledamöter kan gå samman och lämna in en interpellation om regeringens politik eller någon enskild ministers verksamhet. Statsrådet ska besvara interpellationen inom 15 dagar från delfåendet. Interpellationen besvaras i allmänhet av statsministern eller av den minister vars ansvarsområde berörs av interpellationen.

Syftet med interpellationer är vanligen att debattera en angelägen fråga där regeringen anses ha handlat felaktigt eller där regeringens åtgärder bedöms som otillräckliga. Om det under debatten har väckts förslag om misstroende mot statsrådet eller en minister, ska riksdagen efter behandlingen av interpellationen rösta om förtroendet. Förtroendet konstateras med enkel majoritet. Regeringen åtnjuter således riksdagens förtroende om det blir fler ja- än nej-röster.

En interpellation med debatt och omröstning är alltid en stor händelser i riksdagen. Interpellationerna anses vara parlamentarismens kraftfullaste redskap. 

Riksdagsledamöternas kontroll över regeringen

Riksdagsledamöterna kan ställa skriftliga eller muntliga spörsmål till en minister i ett ärende som hör till ministerns ansvarsområde. Ett skriftligt spörsmål är en skriftlig begäran om utredning som riktas till en minister i ett ärende som hör till ministerns ansvarsområde. Ministern ska besvara spörsmålet skriftligt senast 21 dagar från det att spörsmålet har lämnats till statsrådet.

Muntlig frågestund hålls på torsdagar i början av plenum kl. 16.00. Under frågestunden kan ledamöterna ställa statsrådsmedlemmar korta muntliga frågor som den behöriga ministern besvarar. Ministrarna får inte del av frågorna i förväg vilket gör att ministrarnas förmåga att hantera de aktuella frågorna inom ansvarsområdet ställs på prov. Riksdagen fattar inte beslut i frågor som tas upp under frågestunden.

Revisionsutskottet sköter den parlamentariska efterkontrollen

Revisionsutskottets uppgift är att sköta den parlamentariska efterkontrollen av statsfinanserna. Utskottet bestämmer själv vilka frågor det vill ta upp till behandling och underrättar hela riksdagen om sina iakttagelser genom ett betänkande som behandlas i plenum.

Revisionsutskottet behandlar bl.a. statens bokslutsberättelse, berättelsen från Statens revisionsverk och berättelsen från riksdagens revisorer, som ska lämnas till riksdagen. Dessutom bereder utskottet ärenden som gäller övervakning av statsfinanserna. Revisionsutskottet har rätt att på eget initiativ ta upp för behandling ett ärende som ingår i dess behörighetsområde och att utarbeta ett betänkande om det för plenum.

​Rättslig kontroll

Det primära syftet med den rättsliga kontrollen är att bevaka att ministrarna i sin tjänsteutövning följer lag och rätt. Finlands högsta nationella organ för laglighetskontroll är justitiekanslern som utses av republikens president och justitieombudsmannen som väljs av riksdagen.

Riksdagens egentliga rättsliga kontroll handlar om att kontrollera att regeringsmedlemmarna handlar enligt lag. Riksdagen kan i förekommande fall fatta beslut om att väcka åtal om en minister anses ha gjort sig skyldig till lagstridigt förfarande i sin ämbetsutövning.

Riksdagens justitieombudsman

Riksdagens justitieombudsman övervakar lagligheten i myndigheternas verksamhet. Justitieombudsmannen övervakar också lagligheten i beslut och åtgärder av statsrådet, statsrådsmedlemmarna och republikens president. 

Justitieombudsmannen är opartisk och arbetar oberoende av riksdagen. Justitieombudsmannen rapporterar årligen om sin verksamhet till riksdagen genom sin årsberättelse. Vid behov ger justitieombudsmannen också särskilda berättelser.

Klagomål till justitieombudsmannen kan lämnas av var och en som anser att den som övervakas har förfarit lagstridigt eller försummat att uppfylla sin skyldighet. Justitieombudsmannen kan också ta upp ärenden till behandling på eget initiativ.

Justitiekanslern övervakar att besluten är lagenliga

Justitiekanslern verkar i samband med statsrådet och övervakar att statsrådets beslut och åtgärder är lagenliga. Med statsrådet avses regeringen och ministrarna samt republikens president. Att kontrollera lagenlighet i statsrådets verksamhet hör till justitiekanslerns viktigaste uppgifter. Justitiekanslern avgör särskilt ärenden som gäller kontroll över statsrådet samt frågor som är principiella eller har stor räckvidd.

Justitiekanslern övervakar myndigheterna genom att behandla skriftliga klagomål som gäller dem. Justitiekanslern kan ta upp ärenden till behandling också på eget initiativ.

Det är bestämt i lag hur uppgifterna mellan justitiekanslerns och riksdagens justitieombudsman ska fördelas. Justitiekanslern och justitieombudsmannen undersöker inte samtidigt samma ärende. Som laglighetsövervakare är de sinsemellan självständiga, oavhängiga och jämställda och de övervakar inte heller varandra.

Grundlagsutskottet

Grundlagsutskottets huvudsakliga uppgift är att ge utlåtanden om grundlagsenligheten i fråga om lagförslag och andra ärenden som föreläggs utskottet och om deras förhållande till internationella fördrag om mänskliga rättigheter.  

Grundlagsutskottet behandlar också ministeransvarsärenden, justitiekanslerns och justitieombudsmannens berättelser. Grundlagsutskottet kan höra bl.a. justitiekanslern och justitieombudsmannen som sakkunniga.

​Regeringens egenkontroll

Regeringen utövar egenkontroll bland annat genom berättelser, redogörelser, meddelanden och skrivelser samt statsministerns upplysningar som lämnas till riksdagen. Statsministerns upplysning och regeringens redogörelser och meddelanden är ett sätt för regeringen att ta upp ärenden till debatt i riksdagen.

Redogörelser, meddelanden och statsministerns upplysningar

Regeringen kan lämna riksdagen en redogörelse eller ett meddelande om en aktuell fråga eller om ett betydande utvecklingsprojekt som den bereder. Redogörelser och meddelanden behandlas i plenum. Vid behandlingen av en redogörelse kan beslut inte fattas om förtroende för statsrådet eller en medlem av statsrådet.

Vid debatten om statsrådets meddelande kan det väckas förslag om misstroende mot regeringen. Behandlingen av meddelandet avslutas i allmänhet med omröstning om förtroendet för regeringen. Före omröstningen kan meddelandet också tas upp för behandling i utskott.

Vid statsministerns upplysning tar statsministern upp ett tema som riksdagen sedan debatterar. I det sammanhanget fattas inga beslut.

Berättelser och skrivelser

Enligt 46 § i Finlands grundlag ska statsrådet årligen lämna riksdagen en berättelse om regeringens verksamhet och om dess åtgärder med anledning av riksdagens beslut samt en berättelse om skötseln av statsfinanserna och om hur budgeten har följts. Efter utskottsbehandlingen behandlas berättelsen i plenum.

Dessutom lämnar statsrådet skrivelser till riksdagen om statsrådsmedlemmarnas bindningar. Skrivelserna meddelas  i plenum. Riksdagen fattar inga beslut med anledning av en skrivelse, men plenarförsamlingen kan debattera ärendet.