7.1
Lagen om utkomststöd
1 §.Syftet med utkomststödet. Det föreslås att 3 mom. upphävs. Det föreslås att det föreskrivs om reseersättning för deltagare i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte.
4 §.Verkställighet. 1 mom. motsvarar det gällande 1 mom. I 2 och 3 mom. föreslås ändringar till följd av överföringen av organiseringsansvaret för social- och hälsovården på välfärdsområdena, då välfärdsområdet i stället för kommunen ansvarar för verkställigheten tillsammans med Folkpensionsanstalten. I 1 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) föreskrivs det att vad som i den lagen föreskrivs om välfärdsområden också tillämpas på Helsingfors stad. Dessutom uppdateras paragrafhänvisningarna i 2 och 3 mom. I 3 mom. föreskrivs det i enlighet med den gällande lagen att denna lag innehåller bestämmelser om de bestämmelser i socialvårdslagstiftningen som Folkpensionsanstalten tillämpar när den sköter uppgifter enligt denna lag.
5 §.Den riksomfattande delegationen för utkomststödsärenden. Paragrafens innehåll är nytt. Innehållet i den tidigare 5 § flyttas till en ny 27 a §. Delegationens uppgift är att övervaka tillämpningspraxis och samarbetet mellan myndigheterna i utkomststödsärenden samt att lägga fram förslag i frågor som berör utkomststödet. I delegationen ingår åtminstone företrädare för social- och hälsovårdsministeriet, välfärdsområdets socialvård och Folkpensionsanstalten. Övriga bestämmelser om dess uppgifter och sammansättning utfärdas genom förordning av statsrådet, så också andra instanser kan höra till delegationen. Delegationen har inte behörighet att meddela några bindande rekommendationer, men den kan lägga fram förslag i frågor som berör utkomststödet. Utkomststödet är ett stöd i sista hand, som påverkas av verksamheten i andra system. Dessutom är verkställigheten av stödet uppdelat mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdet. Social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för den allmänna ledningen, styrningen och utvecklingen av frågor som berör utkomststödet, och stöds av delegationen.
5 a §.Förskott som ska betalas till Folkpensionsanstalten för att täcka det grundläggande utkomststödet samt fastställande och betalning av förskott. Det föreslås att bestämmelsen upphävs och innehållet flyttas till en ny 27 b §.
5 b §.Kommunens finansieringsandel av kostnaderna för det grundläggande utkomststödet. Det föreslås att bestämmelsen upphävs och flyttas till 27 f §.
2 kap. Fastställande av utkomststöd samt utkomststödets struktur
Rubriken för kapitlet är ny. I den gällande lagen är rubriken ”Utkomststödets struktur och storlek”. Det nya namnet betonar att kapitlets viktigaste innehåll är bestämmelserna om fastställande av utkomststöd utöver strukturen.
6 §.Fastställande av utkomststöd. Bestämmelsen är delvis ny. Till första meningen i 1 mom. fogas en formulering om att utkomststöd beviljas för sådana nödvändiga utgifter som fastställs enligt denna lag, som en person eller familj inte kan täcka med sina disponibla inkomster och tillgångar Utgifterna är sådana utgifter som avses i lagen om utkomststöd, om vilka det föreskrivs närmare i andra paragrafer. Den formulering som fogas till 1 mom. är ny. Beräkningen har varit ett viktigt redskap för att fastställa skillnaden mellan disponibla inkomster och utgifter samt stödbeloppet, men nu lyfts begreppet beräkning in i lagen om utkomststöd. Närmare bestämmelser om beräkningen finns i 13 §.
2 mom. är nytt. Dess innehåll motsvarar 7 § i den gällande lagen, i delvis förändrad form. Avsikten är att i paragrafen om fastställande av stödet beskriva de viktigaste utgifterna som ska täckas när utkomststödet fastställs och de olika delar av stödet som gäller dem. Då utkomststöd beviljas beaktas utgifter som täcks med en grunddel samt övriga grundutgifter till behövligt belopp samt övriga utgifter som beror på särskilda behov eller förhållanden till behövligt belopp. Stödet för de utgifter som täcks av grunddelen och övriga grundutgifter kallas grundläggande utkomststöd, liksom enligt gällande lag. Stödet för särskilda utgifter kallas kompletterande utkomststöd, vilket också motsvarar benämningen enligt gällande lag.
I gällande lag är prövningen av övriga grundutgifter knutet till deras behövliga belopp. Den termen kvarstår i lagen. Bestämmelsen har tolkats så att prövningen i det enskilda fallet både innefattar en bedömning av utgiftens grund och av dess belopp. Avsikten är att kvarhålla den tolkningen.
3 mom. är nytt, men dess innehåll motsvarar 8 § i gällande lag. Enligt bestämmelsen ska utgifter inte beaktas som berättigande till utkomststöd till den del ersättning eller motsvarande förmån erhålls på någon annan grund. I enlighet med principen att utkomststöd beviljas i sista hand betraktas som utgifter enligt denna lag endast utgifter som inte ersätts i något annat system och som inte kan täckas på någon annan grund.
7 §.Grundläggande utkomststöd. Bestämmelsen är delvis ny. Till bestämmelsen fogas innehåll från den tidigare 7 § om grunddelen i delvis förändrad form.
7 a §.Boendeutgifter. Bestämmelsen är delvis ny. I bestämmelsen föreslås det av boendeutgifter som ingår i övriga grundutgifter. Till paragrafen flyttas det innehåll som berör övriga grundutgifter från 7 b § i den gällande lagen, till den del de gäller boendeutgifter. Det tidigare innehållet om grunddelen flyttas från paragrafen till 7 § i delvis förändrad form.
Enligt 1 mom. beaktas som övriga grundutgifter till behövligt belopp de boendeutgifter som anges i underpunkterna i 1 mom. De är 1) boendeutgifter som avses i 9 § i lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014), 2) nödvändiga underhållsutgifter för andra ägarbostäder än ägarbostäder i bolagsform, 3) uppvärmningskostnader, 4) utgifter för användning av hushållselektricitet, 5) hemförsäkringspremier, 6) separat betalda vattenavgifter samt 7) nödvändiga utgifter som hänför sig till inflyttning i en bostad. Av utgifterna beaktas de som nämns i 1–3 punkten när man försöker få ner boendeutgifterna. Om boendeutgifterna för den som ansöker om utkomststöd överskrider ett belopp som kan anses behövligt i fråga om de utgifter som avses i 1 mom. 1–3 punkten, ska sökanden anvisas att skaffa en förmånligare bostad.
I motiveringen till den proposition som ledde till överföringen till FPA (RP 358/2014 rd) sägs följande: "Skäliga boendeutgifter beaktas i allmänhet enligt deras faktiska belopp. I sin verksamhet kan Folkpensionsanstalten i praktiken när den bedömer vilket belopp av boendeutgifter som är av behövlig storlek skaffa referensuppgifter från kommunerna om kommunspecifika boendeutgifter och använda dessa uppgifter vid bedömningen av vilken nivå av boendeutgifter i varje kommun och område som kan räknas som godtagbara i det grundläggande utkomststödet." Folkpensionsanstalten kallar den ovan nämnda gränsen för boendeutgifter som den anser skäliga för boendenormen. Vid bedömningen av boendeutgifternas skälighet beaktas hyra, utgifter för skötsel av egnahemshus, räntor på bolån eller den andel av finansieringsvederlaget som används till räntor, vederlag samt värmekostnader. Om de kostnader som nämns ovan överskrider gränsen för de boendekostnader Folkpensionsanstalten anser skäliga (den så kallade boendenormen), anvisas klienten att söka en förmånligare bostad.
Utöver de kostnader som ingår i boendenormen beaktas avgifter som betalas särskilt för vatten, hushållsel och hemförsäkring. Folkpensionsanstalten har fastställt vägledande gränsvärden för vattenavgifter, hushållsel och hemförsäkringar till stöd för handläggningen. Deras skälighet bedöms per utgiftsslag separat från bostadsnormen. Detsamma gäller nödvändiga utgifter för flyttning till bostaden. Utgiftens skälighet bedöms per faktura.
Ordnandet av boende är en av de viktigaste faktorerna som påverkar en persons och en familjs liv. Därför är det nödvändigt att i beslutsfattandet om utkomststöd fästa särskild uppmärksamhet vid sökandens och hans eller hennes familjs individuella situation, behov av bostad samt möjlighet att få en sådan bostad till skäliga kostnader som Folkpensionsanstalten förutsätter.
Innehållet i 2 och 3 mom. motsvarar 7 b § 2 och 3 mom. i den gällande lagen.
7 b §.Hälso- och sjukvårdsutgifter och övriga utgifter. I bestämmelsen föreskrivs det om hälso- och sjukvårdsutgifter och övriga utgifter som ingår i övriga grundutgifter. Innehållet motsvarar innehållet i gällande lag angående övriga grundutgifter för dessa utgiftsslags del, med små preciseringar.
I 1 mom. föreskrivs det om beaktande av hälso- och sjukvårdsutgifter. Folkpensionsanstalten, som beviljar grundläggande utkomststöd, bedömer i det enskilda fallet huruvida hälso- och sjukvårdsutgifterna är behövliga. Vid bedömningen av behovet kan Folkpensionsanstaltens sakkunnigläkare och övriga sakkunskap utnyttjas. Folkpensionsanstalten kan beakta om utgiftsgrunden och utgiftsbeloppet är behövliga. Dessutom kan Folkpensionsanstalten i sin behövlighetsbedömning beakta om allmänt godkänd vårdpraxis och medicinska forskningsrön har beaktats när läkemedlet eller preparatet ordinerades, dock med beaktande av eventuella särdrag hos klientens övergripande situation. I fråga om grundläggande utkomststöd beaktas behövliga hälso- och sjukvårdsutgifter som inte ingår i grunddelen endast till den del klienten inte enligt lag har rätt att får ersättning för dem i de primära systemen.
I 2 mom. föreskrivs det om de utgifter som uppräknas i underpunkterna och som ska beaktas till behövligt belopp. De är 1) utgifter för småbarnspedagogik samt utgifter för morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever, 2) utgifter för att träffa barnet i de situationer som avses i 7 a, 7 b och 9 c i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983), till den del de grundar sig på avtal som har bekräftats av det kommunala organet eller på ett domstolsbeslut, samt 3) utgifter för anskaffning av en identitetshandling, uppehållshandling och resehandling.
Med utgifter för att träffa barnet avses kostnader i anslutning till träffar som kan beaktas för en distansförälder, en närförälder eller en annan vårdnadshavare eller en annan person som träffar barnet. Det har inte någon betydelse om den som ansöker om stöd den person som träffar barnet eller den person som bor tillsammans med barnet och som betalar en annan persons kostnader för att träffa barnet. Beaktandet av kostnader för att träffa barnet gäller endast träffar med barnet, inte boende i två familjer.
När man bedömer om det är behövligt att skaffa en identitetshandling, uppehållshandling och resehandling ska grunderna för de utgifter som beaktas vara nödvändiga och utgiftsbeloppet ska vara behövligt.
7 c §. Kompletterande utkomststöd. Bestämmelsen om kompletterande utkomststöd preciseras så att den gällande 1 mom. 1 punkten upphävs.
Enligt 1 mom. beaktas då kompletterande utkomststöd beviljas till behövligt belopp utgifter som på grund av en persons eller familjs särskilda behov eller förhållanden ansetts behövliga för tryggande av försörjningen eller främjande av förmågan att klara sig på egen hand. Kompletterande utkomststöd täcker uteslutande utgifter som på grund av en persons eller familjs särskilda behov eller förhållanden ansetts behövliga för tryggande av försörjningen eller främjande av förmågan att klara sig på egen hand. Boendeutgifter ersätts på samma grund.
Enligt 2 mom. kan som en persons eller familjs särskilda behov eller förhållanden till exempel anses långvarigt utkomststöd, en långvarig eller svår sjukdom samt särskilda behov i anslutning till barns hobbyverksamhet och andra med dessa jämförbara förhållanden eller behov. Kriterierna utgör exempel, och förteckningen är inte uttömmande.
Bedömningen av stödbehovet baseras på Folkpensionsanstaltens beräkning, som välfärdsområdet enligt egen prövning kompletterar med utgifter för särskilda behov. De utgifterna kan vara av engångsnatur för en viss livshändelse eller regelbundna, såsom kostnader som stödjer klientens förmåga att klara sig på egen hand vid långvarig sjukdom. Liksom i fråga om grundläggande utkomststöd kan utgifternas behövlighet bedömas såväl i fråga om grunden som i fråga om beloppet. Det är möjligt att avvika från beräkningens slutresultat till klientens fördel på det sätt som anges i motiveringen till 6 §, i synnerhet om syftet är att trygga klientens möjlighet att i praktiken skaffa en nyttighet som bedöms som behövlig och om det är motiverat utifrån en helhetsbedömning till följd av utgiftens art och klientens särskilda behov och omständigheter.
8 §.Förebyggande utkomststöd. Bestämmelsens innehåll motsvarar i delvis förändrad form 13 § om förebyggande stöd i den gällande lagen. Bestämmelsens tidigare innehåll gällde avdrag av vissa utgifter, och det föreslås att det flyttas till 6 §.
Liksom enligt gällande lag föreslås det att förebyggande utkomststöd kan beviljas för uppnående av de mål som nämns i 1 § 2 mom. bland annat för åtgärder som vidtas för att aktivera stödtagaren, trygga dennes boende, lindra svårigheter till följd av överskuldsättning eller en plötsligt försämrad ekonomisk ställning samt för andra syften som främjar stödtagarens förmåga att klara sig på egen hand. Förebyggande utkomststöd är avsett för främjande av personens och familjens sociala trygghet och möjligheter att klara sig på egen hand samt förebygga utslagning och långvarigt beroende av utkomststöd.
Enligt 2 mom. beslutar välfärdsområdet om grunderna för beviljande av stödet. Enligt 12 § i socialvårdslagen har alla som vistas i en kommun rätt att i brådskande fall få socialservice som baserar sig på hans eller hennes individuella behov, så att hans eller hennes rätt till nödvändig omsorg och försörjning inte äventyras. Med hjälp av förebyggande utkomststöd kan stöd beviljas också i sådana situationer, och välfärdsområdet ska bereda sig på att sköta den uppgiften genom att avsätta tillräckliga ekonomiska resurser för den.
Förebyggande utkomststöd är avsett ör främjande av personens och familjens sociala trygghet och funktionsförmåga. Förebyggande stöd syftar till att i tillräckligt god tid hjälpa den som behöver stöd att klara förväntade försörjningsproblem och att undvika behov av egentligt utkomststöd. Förebyggande stöd har upplevts som ett synnerligen användbart verktyg i socialt arbete vid akuta kriser. Genom förebyggande utkomststöd har stöd getts i situationer när en familjemedlem dött, insjuknat allvarligt eller till exempel fallit offer för brott, vilket lett till en kris som medfört överraskande utgifter som kunnat lindras genom ekonomiskt stöd. Av särskilda skäl kan stöd beviljas med avvikelse från vad som föreskrivs i 6 § om fastställande av stödet, i 13 § om tiden för vilken stöd fastställs och beräkningen samt i 14 § om ansökan om stöd. Det innebär att beviljandet av förebyggande stöd inte nödvändigtvis måste vara kopplat till beräkningen för utkomststödet eller till ansökningsförfarandet enligt vilket stöd först ska sökas hos Folkpensionsanstalten. I regel är det dock bra att alltid sträva efter att utreda klientens rätt till grundläggande utkomststöd. Därför ska det finnas ett särskilt skäl för avvikelser från bestämmelserna i och förfarandena enligt 6, 13 och 14 §. Skälet kan ha samband med att situationen är brådskande, vilket innebär att det för tryggande av klientens ställning inte är möjligt att först vänta ut Folkpensionsanstaltens handläggning av ansökan. Vid välfärdsområdet ska en yrkesutbildad person inom socialvården ansvara för beslutsfattandet om förebyggande stöd, så att en professionell helhetsbedömning av klientens situation genomförs.
10 §.Sänkt grunddel. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i den gällande lagen med den ändringen att 2 mom. om förfarande har blivit 10 a § i delvis förändrad form. Dessutom har paragrafhänvisningen i 1 mom. 4 punkten korrigerats så att den motsvarar den gällande bestämmelsen i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, så att det hänvisas till 2 a kap. 14 §. Innehållet i 2 och 3 mom. har delvis reviderats.
Grunderna för sänkning av grunddelen har samband med skyldigheten att sörja för sin egen försörjning och sysselsättning. Enligt 2 § 2 mom. i lagen om utkomststöd är var och en skyldig att enligt bästa förmåga dra försorg om sig själv och sitt eget uppehälle. Dessutom föreskrivs det i 2 a § om skyldighet att anmäla sig som arbetslös arbetssökande. Grunddelen kan sänkas med 20 eller 40 % på de villkor som anges i 1 och 2 mom. Sänkningen inbegriper alltid prövning i det enskilda fallet.
Enligt 2 mom. kan grunddelens belopp sänkas med ett större belopp än vad som nämns i 1 mom. dock sammanlagt med högst 40 procent, om en person efter att utkomststödets grunddel sänkts på det sätt som avses i 1 mom., fortsätter att förfara på det sätt som avses i 1 mom. 1–4 punkten. Dessutom förutsätts det att han eller hon utan grundad anledning vägrar att delta i bedömning av servicebehovet enligt 10 a §. Enligt förslaget förutsätts det att personen utan grundad anledning vägrar delta i socialvårdsmyndighetens bedömning av servicebehovet enligt 10 a §. Detta ersätter den "handlingsplan för att hjälpa klienten att klara sig på egen hand" som enligt gällande lag ska utarbetas i mån av möjlighet. I gällande lag är sänkningen knuten till vägran att delta i den verksamhet som överenskommits i den plan som nämns ovan. Vid tillämpningen har det blivit oklart vilken roll den plan som nämns ovan spelar i förhållande till andra planer inom socialvården, liksom också dess innehåll och den villkorliga ordalydelsen. Därför föreslås det att klienten i de situationer som avses i 2 mom. 2 punkten alltid ska förpliktas att delta i en bedömning av servicebehovet hos en socialvårdsmyndighet. Detta beskrivs närmare i motiveringen till 10 a §.
Innehållet i 3 mom. motsvarar 4 mom. i den gällande lagen. Enligt det kan sänkningen enligt 1 och 2 mom. göras endast under förutsättning att den inte äventyrar den utkomst som oundgängligen behövs för att trygga ett människovärdigt liv och att sänkningen inte heller i övrigt kan anses oskälig. Vid bedömningen kan socialvårdens och klientens egen information utnyttjas. Det föreskrivs om den i 10 a §. På det sätt som föreskrivs i den gällande lagen kan sänkningen göras högst två månader åt gången räknat från vägran eller försummelsen.
10 a §.Förfarande för sänkning av grunddelen. Paragrafens innehåll är delvis nytt.
I 10 § i den gällande lagen föreskrivs det om sänkning av grunddelen samt om det förfarande som ska iakttas. I denna proposition föreslås det att 2 mom. i den gällande lagen som berör förfarandet i delvis förändrad form blir en särskild förfarandebestämmelse i samband med övriga bestämmelser om förfarandet.
Innan grunddelen sänks ska klienten enligt 1 mom. ges tillfälle att lämna en utredning över skälen till att grunddelen inte ska sänkas eller till att sänkningen är oskälig. Det ska anses tillräckligt att klienten getts tillfälle att lämna en utredning. Om klienten inte svarar inom skälig tid kan ärendet avgöras utan klientens utredning. Klienter kan dock ha klara skäl till att grunddelen inte ska sänkas. Därför kan den utredning som fås av klienten själv i en del fall vara tillräcklig för bedömningen av huruvida en sänkning av grunddelen är skälig, och då behövs inget utlåtande från socialvården.
När Folkpensionsanstalten överväger att sänka grunddelen ska den vid behov anvisa klienten till välfärdsområdets socialvård för bedömning av servicebehovet enligt 36 § i socialvårdslagen. Folkpensionsanstalten ska informera sökanden om detta på förhand. När det är fråga om en situation som avses i 10 § 1 mom., kan Folkpensionsanstalten pröva om klienten behöver anvisas för bedömning. Exempelvis om klientens egen utredning kan betraktas som tillräcklig behöver klienten inte anvisas till välfärdsområdets socialvård för bedömning av servicebehovet.
I 2 mom. förs det för tydlighetens skull fram att Folkpensionsanstalten är behörig att sänka grunddelen. Folkpensionsanstalten avgör huruvida grunddelen ska sänkas, men den kan utnyttja klientens och socialvårdens åsikter. Folkpensionsanstalten ska omedelbart sända beslutet om sänkt grunddel till välfärdsområdet för kännedom och meddela sökanden att beslutet sänts till välfärdsområdet.
Paragrafens 3 mom. gäller sänkning av grunddelen i situationer som avses i 10 § 2 mom., dvs. när utkomststödssökandens grunddel redan har sänkts enligt 1 mom. När sänkning av grunddelen övervägs i en situation som avses i 10 § 2 mom., ska Folkpensionsanstalten alltid innan grunddelen sänks på det sätt som avses i det momentet anvisa klienten till välfärdsområdets socialvård för bedömning av servicebehovet enligt 36 § i socialvårdslagen. Detta beror på att klientens förfarande redan har pågått en längre tid och senast då är det skäl att få hans eller hennes omständigheter och övriga livssituation bedömd inom välfärdsområdets socialvård.
Enligt 3 mom. ska Folkpensionsanstalten informera sökanden i förväg om att sökanden kan undvika att grunddelen sänks genom att delta i bedömning av servicebehovet eller annars kan grunddelen sänkas i enlighet med 10 § 2 mom. Folkpensionsanstalten ska ge sökanden en skälig tid att delta i bedömningen av servicebehovet innan grunddelen sänks. Om grunddelen skulle sänkas innan servicebehovet bedöms, skulle klienten inte nödvändigtvis delta i bedömningen och bestämmelsens mål att utreda klientens omständigheter och de bakomliggande orsaker uppnås inte. Därför behöver Folkpensionsanstalten vänta så att beslutet om sänkning av grunddelen fattas först efter att personen deltagit i bedömningen av servicebehovet. Å andra sidan kan avgörandet som gäller klientens grundläggande utkomststöd inte fördröjas särskilt mycket med beaktande av den tidsfrist för behandlingen av utkomststödet som föreskrivs i förslaget till 14 a §.
I fråga om sänkning av grunddelen är samarbetet mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdets socialvård synnerligen viktigt. På situationen tillämpas också andra bestämmelser om samarbete, såsom 14 e § om samarbete mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdet i utkomststödsärenden samt 15 § om socialvårdens utlåtande. Också 14 d § och dess 3 mom. om att träffa klienten tillsammans ska tillämpas vid sänkning av grunddelen. Före sänkningen kan Folkpensionsanstalten med stöd av de bestämmelser som nämns ovan begära ett utlåtande från välfärdsområdets socialvård om de faktorer som inverkar på sänkningen av klientens grunddel. I fråga om en socialvårdsklient kan välfärdsområdets socialvårdsmyndighet ge ett utlåtande som Folkpensionsanstalten kan beakta.
I praktiken kan det krävas att klienten deltar i bedömningen av servicebehovet personligen hos välfärdsområdets socialvårdsmyndighet, om det inte är mer ändamålsenligt att det ordnas på något annat sätt. Ett annat sätt som kan komma i fråga är kontakt via videokonferens eller telefon. Enligt 4 mom. avgör välfärdsområdets socialvårdsmyndighet på basis av en bedömning av servicebehovet enligt 36 § i socialvårdslagen vilken service klienten erbjuds och upprättar vid behov en klientplan tillsammans med klienten och andra myndigheter. I den gällande lagen används uttrycket "handlingsplan för att hjälpa klienten att klara sig på egen hand". Socialvårslagen känner inte till något plan med den benämningen. För tydlighetens skull tillämpas samma terminologi och förfaranden som i socialvårdslagen, så först gör socialvården en bedömning av servicebehovet.
I lagen om utkomststöd föreslås dock inte längre några närmare bestämmelser om den plan som socialvården ska utarbeta i detta sammanhang eller om vilken service för klienten den eventuellt ska inkludera. Enligt 2 mom. avgör välfärdsområdets socialvårdsmyndighet på basis av en bedömning av servicebehovet enligt 36 § i socialvårdslagen vilken service klienten erbjuds, och upprättar vid behov en klientplan. Vid behov kan socialvården upprätta klientplanen tillsammans med klienten och andra myndigheter. Eftersom det är fråga om sänkning av grunddelen, ska det naturligtvis utredas i socialvårdens bedömning varför klienten inte har tagit emot erbjudet arbete eller deltagit i en sysselsättningsfrämjande plan samt vilken förmåga klienten har att dra försorg om sitt uppehälle.
11 §.Inkomster som ska beaktas. Det föreslås att 3 mom. ändras så att högst 150 euro inte beaktas som inkomst. Det föreslås att tilläggskriteriet, enligt minst 20 % av inkomsttagarens förvärvsinkomster inte ska beaktas som inkomst, upphävs. I kombination med maximigränsen på 150 euro har dess betydelse varit liten.
13 §.Tiden för vilken utkomststöd fastställs samt beräkning. Bestämmelsen är delvis ny. Det föreslås att innehållet i 13 § i gällande lag om förebyggande utkomststöd flyttas till 8 § i omarbetad form.
Det föreslagna 1 mom. om den tid för vilken utkomststödet fastställs motsvarar 15 § 1 mom. i den gällande lagen.
2 mom. om beräkning är nytt. Slutresultatet av den beräkning som hör till verkställigheten utvisar i regel beloppet av det utkomststöd som ska betalas, eller om den visar överskott att ingen rätt till utkomststöd föreligger. Överskottets belopp i kalkylen har betydelse för hur mycket ekonomiskt rörelseutrymme sökanden faktiskt har. Det föreslås också vara möjligt att av särskilda skäl avvika från det utkomststödsbelopp kalkylen vid verkställigheten utvisar för att trygga sökandens oundgängliga försörjning och omsorg. Det innebär en avvikelse till sökandens fördel. Bedömningen ska göras individuellt för varje sökande. I bedömningen ska det beaktas vilka utgifter klienten skäligen kan förväntas ha inom en nära framtid. Även om rätten till stöd enligt beräkningen inte täcker hela utgiften, kan man överväga att bevilja stöd som helt täcker utgifter enligt lagen om utkomststöd. I praktiken genomförs det genom att en betalningsförbindelse beviljas för utgifterna. I motiveringen till 16 § beskrivs tillämpningen av betalningsförbindelser närmare. Denna flexibilitet motsvarar etablerade praxis i nuvarande verkställighet i fråga om situationer med ett litet överskott i det grundläggande utkomststödet. I fråga om kompletterande utkomststöd kvarstår praxis för beviljande oförändrad. I motiveringen till 8 § om förebyggande utkomststöd beskrivs tillämpningen av förebyggande utkomststöd närmare. När förebyggande utkomststöd beviljas är det att rekommendera, men inte obligatoriskt, att göra en beräkning, och avvikelser från dess slutresultat kan göras enligt de grunder en yrkesutbildad person inom socialvården och välfärdsområdet beslutar om.
Det ska också fästas vikt vid huruvida sökandens behov av stöd är brådskande. I brådskande situationer kan det finnas ett särskilt behov av att bevilja en betalningsförbindelse för nödvändiga utgifter. Även om sökanden inte är berättigad till utkomststöd enligt den beräkning som ingår i verkställigheten kan det hända att sökanden i praktiken inte har tillräckliga disponibla inkomster eller tillgångar för att till exempel köpa nödvändiga läkemedel. Det kan också bli aktuellt att bevilja en hyressäkerhet, om det bedöms vara behövligt för att trygga sökandens boende. Det föreskrivs närmare om betalningsförbindelser och hyressäkerheter i 16 §.
3 mom. motsvarar 15 § 2 mom. i den gällande lagen med den ändringen att paragrafhänvisningarna korrigeras så att de motsvarar de ändringar som föreslås i denna lag. Till bestämmelsen har dessutom fogats ett omnämnande av disponibel inkomst och kvaliteten på tillgångarna. Enligt bestämmelsen kan inkomsten således delas upp i poster som beaktas under flera sådana tidsperioder för vilka utkomststöd fastställs, om det är skäligt med beaktande av inkomsternas engångsnatur, grunden för inkomsten, inkomstens användningsändamål eller kvaliteten på de disponibla tillgångarna.
4 mom. motsvarar 3 mom. i den gällande lagen med den ändringen att också andra inkomster jämställs med förvärvsinkomster och inkomst som beaktas i efterhand ska dessutom vara tillgänglig för klienten. Avsikten är inte att göra det möjligt för sökanden att avsiktligt konsumera eventuellt överskott på det sätt han eller hon vill. Avsikten har däremot varit att i lagen ta in etablerad praxis om att tillgångar som de facto inte är disponibla inte kan beaktas om klienten är i behov av stöd.
5 mom. motsvarar 4 mom. i den gällande lagen.
I det föreslagna 6 mom. föreskrivs det om bemyndigande att utfärda förordning om beräkningen. Det föreslås att närmare bestämmelser om vilka uppgifter beräkningen ska innehålla samt om detaljerna för utarbetandet av den ska få utfärdas genom förordning av statsrådet.
14 §.Ansökan om utkomststöd. 1 och 2 mom. motsvarar innehållet i gällande lag, förutom att kommunen har ändrats till välfärdsområdet och paragrafhänvisningen i 1 mom. har ändrats. Det föreslås att innehållet i det gällande 14 § 3 mom. upphävs i denna paragraf och att innehållet i 3 mom. motsvarar 14 a § 3 mom. i gällande lag.
Enligt 1 mom. ska ansökan om utkomststöd fortfarande göras hos Folkpensionsanstalten, som behandlar frågan om klientens rätt till grundläggande utkomststöd. Bestämmelser om överföring av ansökan till kommunen för behandling finns i 14 c §.
Enligt 2 mom. ska ansökan om kompletterande eller förebyggande utkomststöd göras hos välfärdsområdet, om sökanden har meddelats ett beslut om grundläggande utkomststöd för den tid som ansökan gäller.
14 a §.Behandlingen av utkomststödsärenden. Det föreslås att paragrafens innehåll enligt gällande lag upphävs och innehållet som berör vistelse samt fördelningen av befogenheter mellan välfärdsområdena flyttas till en ny 27 § om den personkrets som bestämmelserna gäller. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om behandling av utkomststödsärenden i icke-brådskande fall. Innehållet motsvarar i huvudsak 14 c § i den gällande lagen. Dessutom har innehållet i 14 a § 3 och 4 mom. i den gällande lagen flyttats till 1 mom. första och tredje meningen. Ett utkomststödsärende ska behandlas så att sökandens eller familjens rätt till nödvändig försörjning och omsorg inte äventyras, och beslut om utkomststöd ska fattas utan dröjsmål.
14 c §.Överföring av ett ärende som gäller utkomststöd från Folkpensionsanstalten till välfärdsområdet. Det föreslås att paragrafens innehåll enligt gällande lag upphävs och att innehållet flyttas till 14 a §. Den föreslagna paragrafens innehåll motsvarar 14 d § med den ändringen att ordet kommun har ändrats till välfärdsområde.
14 d §.Ordnande av kundkontakt för utkomststöd och klientens rätt till personlig service. Det föreslås att paragrafens innehåll enligt gällande lag upphävs och att innehållet flyttas till 14 c §. De föreslagna 1 och 3 mom. är nya.
I 1 mom. föreskrivs det att kundkontakten för utkomststöd ska ordnas på ett tillgängligt och åtkomligt sätt med beaktande av olika klientkategoriers behov. Med tillgänglighet och åtkomlighet avses att klienter av olika slag har lika möjlighet att uträtta sina ärenden såväl digitalt som fysiskt på plats. På kundkontakten tillämpas också 7 § i förvaltningslagen (434/2003), där det föreskrivs om serviceprincipen och adekvat service. Enligt den bestämmelsen ska möjligheterna att uträtta ärenden och behandlingen av ärenden hos en myndighet om möjligt ordnas så att den som vänder sig till förvaltningen får behörig service och att myndigheten kan sköta sin uppgift med gott resultat. Enligt förarbetena till förvaltningslagen ska uträttandet av ärenden såväl ur klientens som ur myndighetens perspektiv ske "så snabbt, smidigt och enkelt samt kostnadsinbesparande som möjligt". Möjligheterna att uträtta ärenden ska i mån av möjlighet ordnas så att den som uträttar ärenden hos förvaltningen lätt kan bilda sig en helhetsuppfattning om innehållet i den service som behövs för skötseln av hans eller hennes ärende och om de åtgärder som ansluter sig till detta. Som ett exempel på tillämpning av serviceprincipen nämns i förarbetena välplanerade serviceställen där ärenden kan uträttas. Alla som behöver tjänster ska om möjligt garanteras lika möjlighet att uträtta sina ärenden, oberoende av servicens art. Möjligheterna att uträtta ärenden skall också såväl som möjligt motsvara behoven hos särskilda grupper i samhället, t.ex. åldringar, sjuka och handikappade. Verksamheten ska om möjligt ordnas så att tillgången till tjänster kan tryggas i olika situationer, också i exceptionella situationer.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar innehållet i 14 e § i den gällande lagen i delvis förändrad form. Liksom i nuläget ska klienten i fråga om grundläggande utkomststöd ges tillfälle till ett personligt samtal med en tjänsteman vid Folkpensionsanstalten senast den sjunde vardagen efter det att klienten har begärt detta av Folkpensionsanstalten. I fråga om kompletterande eller förebyggande utkomststöd ska klienten inom motsvarande tid ges tillfälle till ett personligt samtal med en yrkesutbildad person inom socialvården vid välfärdsområdet. Dessutom föreskrivs det att information om rätten till personligt samtal ska ges i tydlig form i samband med anvisningarna för ansökan, och klienten ska vid behov ges råd om utövandet av rätten.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att Folkpensionsanstalten och välfärdsområdet också träffa klienten tillsammans, om situationen för den som ansöker om utkomststöd kräver det. Klienten har också rätt att begära möjlighet till ett gemensamt möte. Ett gemensamt möte ska ordnas på det sätt som föreskrivs i 2 mom., om begäran inte är uppenbart ogrundad. Begäran kan vara uppenbart ogrundad om klienten inte har något ärende under behandling vid Folkpensionsanstalten eller socialvården och inte har motiverat behovet ett möte på något sätt. På gemensamma möten tillämpas det som föreskrivs i 14 e § om samarbete mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdet. Mötet kan också genomföras via videokonferens eller per telefon.
14 e §.Samarbete mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdet i utkomststödsärenden. Det föreslås att paragrafens innehåll enligt gällande lag upphävs och att det innehåll som berör personligt samtal flyttas till 14 d § 2 mom. i delvis förändrad form. Den föreslagna 14 e § är ny. I den föreskrivs det om samarbete mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdet på klientnivå. Också i nuläget genomförs samarbetet med stöd av olika hänvisningsbestämmelser i den gällande lagen, bland annat i 4 § om verkställighet av lagen. Nu föreslås närmare bestämmelser om samarbetet i samband med bestämmelserna om ansökan.
Enligt 1 mom. ska Folkpensionsanstalten och välfärdsområdet samarbeta i klientens ärende för att uppnå målen i lagen om utkomststöd inom sina respektive verksamhetsområden. Till Folkpensionsanstaltens verksamhetsområde hör handläggningen av klientens ärende avseende grundläggande utkomststöd och handläggningen av eventuella andra förmånsärenden. Till välfärdsområdets socialvårds verksamhetsområde hör handläggningen av klientens ärende avseende kompletterande eller förebyggande utkomststöd samt socialvård. Förvaltningslagens (434/2003) bestämmelser är tillämpliga på behandlingen av utkomststödsärenden, och de kompletteras av bestämmelserna i lagen om utkomststöd. I 10 § i förvaltningslagen föreskrivs det om samarbete mellan myndigheter.
I 1 mom. ingår en informativ hänvisning till 41 § i socialvårdslagen, som också berör Folkpensionsanstalten. Där föreskrivs det om sektorsövergripande samarbete för socialvårdsklienter. Dessutom hänvisas det till 35 § i socialvårdslagen, som också tillämpas på Folkpensionsanstalten. Bestämmelsen gäller kontakt med socialvården för bedömning av klientens stödbehov.
Ser samarbetet inom respektive verksamhetsområde vid behandlingen av ett utkomststödsärende syns i praktiken som följer. Om Folkpensionsanstalten vid behandlingen ett ärende som gäller grundläggande utkomststöd upptäcker att socialvårdens åsikt behövs vid bedömningen av personens situation för beviljande av grundläggande utkomststöd, kan den kontakta socialvården vid välfärdsområdet. Samtidigt ska klienten underrättas. Socialvården ska bedöma självständigt om det finns behov av sektorsöverskridande samarbete enligt 41 § i socialvårdslagen eller av ett utlåtande från socialvården till Folkpensionsanstalten. Bestämmelser om utlåtande finns i 15 §. Bestämmelser om bedömning av servicebehovet inom socialvården och om klientplan finns i 36 och 39 § i socialvårdslagen.
I 31–34 i förvaltningslagen föreskrivs det om utredningsskyldighet, begäran om utredning, frist för framläggande av utredning och hörande av part. Dessa tillämpas också på behandlingen av utkomststödsärenden. Bestämmelserna i socialvårdslagen och lagen om utkomststöd preciserar förvaltningslagens allmänna bestämmelser. Det har inte föreskrivits om någon frist för att ta kontakt eller svara, men Folkpensionsanstalten kan i sin begäran uppge inom vilken tid den handlägger klientens ansökan om grundläggande utkomststöd och behöver uppgifterna. Välfärdsområdets socialvård ska kunna kontrollera om samma klient också är klient hos socialvården. Om klienten är klient hos socialvården kan socialvården om den så önskar ge klienten ett utlåtande för behandlingen av grundläggande utkomststöd enligt 15 §.
En anmälan enligt 35 § i socialvårdslagen blir aktuellt i en situation när en tjänsteinnehavare vid Folkpensionsanstalten i sitt uppdrag har fått vetskap om en person som har ett uppenbart behov av socialvård styras till att söka socialservice. om personen ger sitt samtycke, ska den myndighet som ansvarar för den kommunala socialvården kontaktas så att stödbehovet kan bedömas. Bestämmelsen förpliktar myndigheten.
Om välfärdsområdet när det verkställer socialvård märker att det kan finnas behov att avgöra en persons rätt till grundläggande utkomststöd, är det skäl att kontakta Folkpensionsanstalten. Folkpensionsanstalten kan därefter kontrollera om ett ärende som berör grundläggande utkomststöd för klienten är anhängigt. När välfärdsområdet tar emot en ansökan om kompletterande och förebyggande utkomststöd, kontrollerar socialvården i praktiken vanligen först i FPA:s system Kelmu om klienten har ett beslut om grundläggande utkomststöd. Om inget sådant finns, informeras klienten om saken och uppmanas att först ansöka om grundläggande utkomststöd. I en del fall kan socialvården göra ansökan tillsammans med klienten.
I 18 f § 2 mom. sägs att bestämmelser om antecknande av uppgifter i sektorsövergripande samarbete mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdet finns i 48 § i kunduppgiftslagen.
14 g §.Folkpensionsanstaltens skyldighet att lämna uppgifter som är nödvändiga för framställande av statistik till Institutet för hälsa och välfärd. Det föreslås att bestämmelsen upphävs och innehållet flyttas till en ny 27 d §.
14 h §.Folkpensionsanstaltens rätt att lämna uppgifter som är nödvändiga för framställande av statistik till Institutet för hälsa och välfärd. Det föreslås att bestämmelsen upphävs och innehållet flyttas till en ny 27 d §.
15 §.Socialvårdens utlåtande. Bestämmelsens innehåll är nytt. Innehållet i gällande lag om tiden för vilken utkomststöd fastställs har flyttats till 13 §.
I 1 mom. föreskrivs det att socialvården vid välfärdsområdet kan ge Folkpensionsanstalten utlåtanden om sina klienter för behandlingen av ärenden som berör grundläggande utkomststöd. Bestämmelsens syfte är att betona vikten av socialvårdens åsikt vid behandlingen av ärenden gällande grundläggande utkomststöd samt att föreskriva i vilka situationer ett utlåtande kan bli aktuellt. Utlåtandet gäller en socialvårdsklient och syftet med utlåtandet är att främja beaktandet av klientens ställning och individuella situation. Socialvården kan ge utlåtandet på eget initiativ och Folkpensionsanstaltens utlåtande förutsätts inte. I praktiken kan behovet av utlåtande bli aktuellt när socialvårdsmyndigheten via sin klient får veta att ett ärende som gäller grundläggande utkomststöd för honom eller henne är anhängigt. Initiativet kan också komma från Folkpensionsanstalten enligt 14 e § 2 mom. Där föreskrivs det att om Folkpensionsanstalten vid behandlingen ett ärende som gäller grundläggande utkomststöd upptäcker att socialvårdens åsikt behövs vid bedömningen av personens situation för beviljande av grundläggande utkomststöd, ska den kontakta socialvården vid välfärdsområdet. Socialvården ska bedöma om det finns behov av sektorsöverskridande samarbete enligt 41 § i socialvårdslagen eller av ett utlåtande från socialvården till Folkpensionsanstalten enligt 15 §. Socialvården ska höra klienten innan utlåtandet ges och han eller hon ska informeras om uppgifterna i utlåtandet och som syftet med utlåtandet. Bestämmelsens ordalydelse förutsätter inte att socialvårdsklienten ska ge uttryckligt samtycke till ett enskilt utlåtande, utan att samtycke erhålls när man samarbetar med klienten och samförstånd med klienten har uppnåtts.
Enligt 2 mom. kan utlåtandet gälla klientens omständigheter och situation som har betydelse för Folkpensionsanstaltens bedömning av det behövliga beloppet av övriga grundutgifter enligt 7 a och 7 b §. Utlåtandet kan också gälla faktorer som inverkar på en sänkning av klientens grunddel eller behovet av brådskande handläggning. Med omständigheter avses också familjen och familjens omständigheter.
Enligt 3 mom. får utlåtandet inte innehålla uppgifter som inte behövs för att avgöra ett ärende som gäller grundläggande utkomststöd. Därför ska utlåtandet begränsas till endast de uppgifter som anges i paragrafen. Den som ger utlåtandet ska se till att utlåtandet motiveras på ett lättförståeligt sätt och att det är tydligt tidsmässigt avgränsat. Eftersom Folkpensionsanstalten är behörig myndighet i ärenden som gäller grundläggande utkomststöd är utlåtandet inte bindande för Folkpensionsanstalten, men Folkpensionsanstalten ska beakta utredningen i utlåtandet vid beslut om grundläggande utkomststöd. Paragrafen kompletterar förvaltningslagens bestämmelser om samarbete mellan myndigheter och om utredningsskyldighet, som ingår i 10 och 31 § i förvaltningslagen. I 44 och 45 § i förvaltningslagen föreskrivs det om beslutets innehåll och motivering av beslut.
Det föreskrivs inte närmare i lagen om utlåtandets form, men om det ges muntligen ska det ses till att det antecknas på behörigt sätt såväl i Folkpensionsanstaltens förmånssystem som i socialvårdens klientdatasystem.
16 §.Utbetalning av utkomststöd. Det föreslås att till paragrafen fogas nya 3 och 4 mom. I övrigt kvarstår paragrafen oförändrad. I 3 mom. föreskrivs det om förfarandet för betalningsförbindelse. I momentet ingår också en definition av betalningsförbindelse för utkomststöd. Utkomststöd kan helt eller delvis betalas ut genom att sökanden ges en betalningsförbindelse. Betalningsförbindelse föreslås alltså bli ett betalningssätt. En betalningsförbindelse innebär att den som beviljar utkomststöd förbinder sig att för sökandens räkning betala för en produkt eller tjänst som anges i förbindelsen. Det har inte funnits någon bestämmelse om betalningsförbindelse i lagen om utkomststöd, men den etablerade uppfattningen har varit att stödet ockås kan beviljas i form av en betalningsförbindelse och så har också skett. Utkomststödsklienter har beviljats betalningsförbindelser till exempel för läkemedel, identitetshandlingar, resekostnader, hyressäkerheter, hushållsel, eluppvärmning, hemförsäkringar, livsmedel, tandproteser, optikerprodukter samt flytt- och lagertjänster.
Enligt bestämmelsen kan Folkpensionsanstalten eller välfärdsområdet förbinda sig genom betalningsförbindelsen att betala utgifter som avses i 7 a–8 § i lagen om utkomststöd. Det är fråga om övriga grundutgifter som täcks av det grundläggande utkomststödet; boendeutgifter, hälso- och sjukvårdsutgifter, övriga utgifter samt utgifter som täcks med kompletterande utkomststöd. Också utgifter som täcks med förebyggande stöd kan täckas av en betalningsförbindelse. Med klientens samtycke kan också utgifter som avses i 7 § 1 mom., det vill säga utgifter som ingår i grunddelen, betalas i brådskande situationer. Klientens samtycke kan ges muntligen eller skriftligen i samband med ansökan. Också annars finns det skäl att beakta klientens önskemål och åsikter, om klienten i samband med ansökan uttrycker önskemål angående användningen av betalningsförbindelsen.
I många situationer är en betalningsförbindelse ett fungerande sätt att snabbt ge klienten tillgång till stödet. Genom en betalningsförbindelse säkerställs det att klienten faktiskt skaffar den tjänst eller produkt han eller hon behöver. Utkomststödsklienter har inte i alla situationer möjlighet att först betala hela inköpet själv och sedan ansöka om utkomststöd för utgiften. Folkpensionsanstalten har konkurrensutsatt vissa tjänster och produkter (flyttservice, lagertjänster, optier), och genom att använda en betalningsförbindelse kan klienten dra nytta av det förmånliga priset. En klient som själv skaffar motsvarande produkt betalar normalt pris, men i utkomststödet beaktas som behövlig kostnad endast kostnaden enligt det konkurrensutsatta priset. Klienten drar alltså nytta av förfarandet med betalningsförbindelse. I brådskande situationer kan nödvändigt stöd betalas helt med betalningsförbindelser. Annars används betalningsförbindelser till behövliga delar.
I 4 mom. föreskrivs det om användning av betalningsförbindelse för säkerheter för utgifter som avses i 7 a § FPA har i sin verkställighet beviljat betalningsförbindelser för olika slags säkerheter, såsom hyressäkerheter eller elsäkerheter, inom ramen för de kostnader för boende och flyttning som beaktas i det grundläggande utkomststödet. I momentet ingår också en definition av säkerhet för utgifter som täcks av utkomststöd. En säkerhet innebär sökandens förbindelse att betala ett överenskommet belopp som säkerhet för fullgörande av ett avtal som sökanden ingår. En betalningsförbindelse för en säkerhet ska vara villkorlig. Endast av särskilt vägande skäl kan en säkerhet beviljas i form av pengar.
För att betalningsförbindelser ska kunna användas för säkerheter krävs bestämmelser i lag för att säkerställa att betalningsförbindelser är huvudregeln i stället för säkerheter i pengar. Den vanligaste säkerhet som beaktas är hyressäkerhet, men bland annat för avfallsservice kan det också krävas säkerhet. Med hyressäkerhet avses en säkerhet enligt 8 § i lagen om hyra av bostadslägenhet. Enligt den paragrafen kan hyresgästen och hyresvärden komma överens om att en skälig säkerhet skall ställas med tanke på den skada som uppstår om en avtalspart inte uppfyller sina förpliktelser. Avsikten är att det ska vara möjligt att betala säkerheten i pengar endast i undantagsfall. Det kan betraktas som särskilt vägande skäl om klientens boende äventyra om säkerheten inte beviljas i form av pengar i en situation när klienten till exempel inte har möjlighet att hitta en bostad eller få ett elavtal med hjälp av en betalningsförbindelse.
17 §.Sökandens skyldighet att lämna uppgifter och anmälningsskyldighet. Det föreslås att paragrafens rubrik preciseras genom att det nämns att den gäller sökanden. I övrigt motsvarar bestämmelsen 17 § i den gällande lagen, men till 2 mom. har fogats en hänvisning till den nya klientlagen och i 1 och 2 mom. har kommunen ersatts med välfärdsområdet.
3 a kap. Utlämnande av uppgifter mellan myndigheter
Kapitlet är nytt.
18 a §.Folkpensionsanstaltens rätt till information och skyldighet att lämna ut uppgifter. Bestämmelsen motsvarar den tidigare 18 a § om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter samt 18 b § om utlämnande av uppgifter, men bestämmelsen gäller enbart Folkpensionsanstalten.
18 b §.Välfärdsområdets skyldighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter till Folkpensionsanstalten. 1 mom. motsvarar den tidigare 18 a § om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter samt 18 b § om utlämnande av uppgifter, men bestämmelsen gäller enbart välfärdsområdet. Till 1 mom. fogas en formulering om socialvårdens utlåtandet om vilket det föreskrivs i 15 §.
2 mom. är nytt. Där föreskrivs det att välfärdsområdet ska lämna Folkpensionsanstalten uppgifter om beslut om kompletterande eller förebyggande utkomststöd för klienten.
18 f §.Antecknande av klientuppgifter som gäller grundläggande utkomststöd. Det föreslås att den gällande lagens innehåll om Folkpensionsanstaltens anslutning till en riksomfattande informationssystemtjänst och samarbete med Institutet för hälsa och välfärd upphävs. Bestämmelsen behöver inte längre vara i kraft, eftersom utgångspunkten för informationsutbytet mellan Folkpensionsanstalten och socialvården är att Folkpensionsanstalten står utanför socialvården. Informationsutbyte är möjligt antingen via utveckling av nuvarande system eller så att uppgifter förmedlas från Kanta till Folkpensionsanstalten via en förmedlingsserver som ansluts till Kanta.
Bestämmelsen gäller Folkpensionsanstalten och behandlingen av ärenden som gäller grundläggande utkomststöd. På välfärdsområdets socialvårdsmyndigheter ska kunduppgiftslagens bestämmelser tillämpas. Enligt 1 mom. ska en anställd vid Folkpensionsanstalten som handlägger ett ärende som gäller grundläggande utkomststöd i kundinformationssystemet för uppgifter om utkomststöd anteckna nödvändiga och tillräckliga uppgifter för att avgöra ett ärende som gäller grundläggande utkomststöd. Det motsvarar i stor utsträckning bestämmelsen om antecknande av klientuppgifter enligt 17 § i kunduppgiftslagen. Bestämmelsen innebär att när välfärdsområdets socialvård kontaktas i en klients ärende till exempel per telefon, ska behövliga och tillräckliga uppgifter antecknas i Folkpensionsanstaltens klientinformationssystem. Det föreskrivs inte om något egentligt register. Med behövliga och tillräckliga uppgifter avses uppgifter som är behövliga och tillräckliga för att avgöra ett utkomststödsärende. Behövliga uppgifters omfattning och noggrannhet kan variera beroende på fallet. Ju mer utmanande klientens situation är eller ju fler beaktansvärda faktorer det finns som påverkar avgörandet desto noggrannare uppgifter ska antecknas. Å andra sidan måste man också beakta dataskyddsförordningens uppgiftsminimeringsprincip och hålla sig till att anteckna endast de uppgifter som är nödvändiga och tillräckliga för avgörandet. Förvaltningslagen innehåller också en allmän bestämmelse om antecknande av uppgifter. Enligt 42 § i förvaltningslagen ska uppgifter om muntligen framförda yrkanden och utredningar som kan inverka på avgörandet i ett ärende antecknas eller registreras på något annat sätt. Detsamma gäller uppgifter som har inhämtats ur ett personregister.
I 2 mom. föreskrivs det att bestämmelser om antecknande av uppgifter i sektorsövergripande samarbete mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdet finns i 48 § i klentuppgiftslagen (). Detta gäller situationer som avses i 14 d § 3 mom. och 14 e §, där Folkpensionsanstalten och välfärdsområdet samarbetar.
18 g §.Välfärdsområdets rätt till information och skyldighet att lämna ut uppgifter. Den föreslagna paragrafen är ny. Dess innehåll motsvarar 18 a § 2 mom. i den gällande lagen, med ändringar i fråga om anordnaren och paragrafhänvisningen. I paragrafen hänvisas det till 63 § i kunduppgiftslagen, där det föreskrivs om välfärdsområdets socialvårdsmyndighets rätt att på begäran för skötseln av sina uppgifter enligt denna lag få nödvändiga uppgifter av Folkpensionsanstalten.
18 h §.Folkpensionsanstaltens skyldighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter till välfärdsområdet. Den föreslagna paragrafen är ny. Dess innehåll motsvarar 18 a § 3 mom. om Folkpensionsanstalten i den gällande lagen, med ändringar i fråga om anordnaren och paragrafhänvisningen. Enligt paragrafen ska, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller utlämnande av uppgifter, Folkpensionsanstalten på eget initiativ lämna välfärdsområdet uppgifter om beslut om sänkning av det grundläggande utkomststödet enligt 10 § 2 mom. i denna lag samt uppgifter om behandlingen av ansökningar om utkomststöd i de situationer som anges i 14, 14 c och 14 e §.
20 §.Grunderna för återkrav. I paragrafen föreslås ändringar till följd av överföringen av organiseringsansvaret för social- och hälsovården, så att kommunen ersätts med välfärdsområdet.
23 §.Uttagande och kvittning ur emotsedd förmån. I paragrafen föreslås ändringar till följd av överföringen av organiseringsansvaret för social- och hälsovården, så att kommunen ersätts med välfärdsområdet.
24 §.Ändringssökande. Bestämmelserna om ändringssökande och verkställighet ändras så att de följer den allmänna lagstiftningen.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningarna i paragrafen motsvarar de allmänna bestämmelserna i förvaltningslagen (434/2003) samt så att hänvisningen i fråga om begäran om omprövning ändras till att gälla lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).
Ändring i beslut av en förvaltningsmyndighet får sökas genom begäran om omprövning, besvär eller extraordinära rättsmedel. Allmänna bestämmelser om omprövningsförfarandet finns i 7 a § i förvaltningslagen. Vid ändringssökande tillämpas de allmänna bestämmelserna. Allmänna bestämmelser om förvaltningsbesvär, extraordinära rättsmedel och förvaltningstvistemål finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). I lagen om rättegång i förvaltningsärenden föreskrivs att ett beslut som en regional förvaltningsdomstol har fattat i ett förvaltningsprocessuellt ärende får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
Dessutom kan förvaltningslagens allmänna bestämmelser om kundrådgivning bli aktuella när en person som ansöker om utkomststöd vill överklaga beklaga beslutet. Strävan ska då vara att hänvisa honom eller henne att anföra besvär hos behörig besvärsmyndighet.
27 §.Personkrets som bestämmelserna gäller. Paragrafens innehåll är nytt. Det föreslås att det allmänna bemyndigandet att utfärda förordning med stöd av lagen upphävs, eftersom det inte motsvarar nuvarande krav på bemyndiganden att utfärda förordning.
I 1 mom. föreskrivs det att utkomststöd beviljas en sökande eller familj som vistas stadigvarande i Finland. Vistelsens faktiska karaktär ska utredas individuellt för varje sökande. Det innebär att utredningen ska baseras på en helhetsbedömning av sökandens individuella omständigheter. . Utredning ska inte behövas i fråga om en sökande vars vistelse är normal och det inte förefaller finnas någon orsak att särskilt utreda eller bedöma vistelsen. Avsaknad av uppehållstillstånd enligt utlänningslagen och avsaknad av hemkommun är exempel på situationer där vistelsens karaktär bör utredas närmare.
Villkoren för beviljande av utkomststöd ska inte bestämmas enbart utifrån uppehållstillstånd eller avsaknad av sådant, uppehållstillståndets slag eller grunden för rätten till vistelse, trots att bland annat dessa omständigheter kan beaktas vid bedömningen av sökandens vistelses faktiska karaktär. Om tryggad försörjning är en grund för att sökanden beviljats uppehållstillstånd enligt utlänningslagen (301/2004), innebär inte enbart detta att sökandens vistelse ska betraktas som annan än stadigvarande enligt lagen om utkomststöd. Sökandens vistelses karaktär kan inte heller fastställas enbart beroende på om sökanden har en hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994). Avsaknad av uppehållstillstånd eller hemkommun kan dock ge den myndighet som beviljar utkomststöd skäl att närmare utreda sökandens vistelses karaktär, till exempel genom att begära tilläggsinformation av sökanden. Som andra omständigheter som tyder på stadigvarande vistelse kan till exempel beaktas familjeband, band som uppkommit via arbetet, boendeformen, att sökanden omfattas av den finländska sociala tryggheten samt att syftet med vistelsen i Finland framgår av sökandens omständigheter. Med boendeform avses i detta sammanhang att det till exempel kan beaktas om personen bor i nödinkvartering, hyresbostad eller ägobostad. Också hur länge sökanden faktiskt har vistats i Finland kan beaktas.
Trots att det föreskrivs i 1 mom. att vistelsens faktiska karaktär ska utredas individuellt för varje sökande, ska enhetliga avgöranden eftersträvas för en familj. En sådan tolkning kan inte betraktas som eftersträvansvärd mänskligt sett att en sökande anses höra till ett hushåll eller en familj, men när beslut fattas om hans eller hennes rätt till utkomststöd anses det att personen i fråga inte vistas i Finland i den mening som avses i lagen om utkomststöd. En sådan tolkning har en betydande inverkan på personens rättsställning till exempel vid beaktandet av boendekostnaderna. Situationen är annorlunda när man bedömer vistelse och inriktning av kostnaderna inom landet i fråga om personer som vistas i olika kommuner. I dessa situationer kan en person inte lämnas helt beroende av enbart existensminimum, som det kan gå vid bedömningen av en persons vistelse i Finland.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det att var och en som vistas i landet har dock rätt att i brådskande situationer få stöd för att trygga nödvändig hjälp så att personens rätt till oundgänglig försörjning och omsorg inte äventyras. Det innebär att om sökandens faktiska vistelse i Finland inte ska betraktas som stadigvarande, ska en sökande som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv åtminstone ha rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. Oftast tolkas detta så att nödvändighetsartiklar omfattar kost, nödvändiga läkemedel och kläder samt logi. Stödets minimibelopp kan inte entydigt fastslås i lagen, eftersom det grundar sig på en situationsbunden prövning. Trots att dessa personer inte har rätt till grunddel enligt lagen om utkomststöd som sådan och det för deras del således inte blir fråga om att sänka grunddelen, kan10 § i lagen om utkomststöd ändå vara vägledande för hur mycket utkomststödet som beviljas i sista hand på en gång högst kan sänkas i en situation när grunddelen sänks. Grunddelen kan sänkas med högst 40 %. Sänkningen kan göras endast under förutsättning att den inte äventyrar den utkomst som oundgängligen behövs för att trygga ett människovärdigt liv och att sänkningen inte heller i övrigt kan anses oskälig. Sänkningen kan göras för högst två månader åt gången räknat från vägran eller försummelsen. Rätten till att trygga nödvändig hjälp för andra än sådana som vistas stadigvarande i landet betyder alltså att de inte har rätt till så kallat utkomststöd till fullt belopp, som det föreskrivs om i 6 § och andra bestämmelser om fastställande av stöd. Det stöd som avses i 27 § 2 mom. kan vara mindre än så. Med brådskande situation hänvisas till prövning i den enskilda situationen och att det är fråga om hjälp av akut karaktär.
I 3 mom. föreskrivs det om välfärdsområdenas ansvar att ordna kompletterande och förebyggande utkomststöd. Kompletterande och förebyggande utkomststöd beviljas på ansökan av det välfärdsområde inom vilket sökanden eller familjen stadigvarande vistas. Om sökanden eller familjen vistas mer än tillfälligt i flera än ett välfärdsområde, beviljas kompletterande utkomststöd av det välfärdsområde inom vilket sökandens eller familjens vistelse har föranlett utgifterna. Om behovet av kompletterande eller förebyggande utkomststöd är brådskande, beviljas detta stöd av det välfärdsområde där familjen eller personen vistas då ansökan görs.
Enligt 6 § i lagen om utkomststöd är det vid beviljande av utkomststöd fråga om att täcka vissa av klientens utgifter. Av motiveringen till paragrafen om organiseringsansvar i den regeringsproposition som ledde till att lagen om utkomststöd stiftades har framgått en sådan princip i anslutning till utkomststödet att de utgifter som beaktas när utkomststöd beviljas ska ha uppkommit i någon kommun i Finland. Enligt motiveringen är avsikten med bestämmelsen inte att utvidga kommunernas organiseringsansvar så att kommunerna blir skyldiga att betala utkomststöd för utgifter som orsakats av vistelse på någon annan kommuns område än den egna kommunens. Från detta har också härletts den slutsatsen att kostnader som uppkommit utomlands i princip inte har beaktats när utkomststödet fastställts. Det finns också rättspraxis i saken. Denna tolkning är fortfarande aktuell.
27 a §.Finansiering. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det liksom i 5 § i den gällande lagen om finansiering, men med avseende på välfärdsområdet i stället för kommunen. På verksamhet som välfärdsområdet ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021).
27 b §.Förskott som ska betalas till Folkpensionsanstalten för att täcka det grundläggande utkomststödet samt fastställande och betalning av förskott. Bestämmelsens innehåll motsvarar 5 a § i gällande lag.
27 c §.Uppföljning av att tidsfristerna iakttas. Bestämmelsens innehåll motsvarar 14 f § i gällande lag. Paragrafhänvisningarna i bestämmelsen ändras.
27 d §.Utlämnande av uppgifter som är nödvändiga för framställande av statistik från Folkpensionsanstalten till Institutet för hälsa och välfärd. Bestämmelsens innehåll motsvarar 14 g och 14 h § i den gällande lagen, som har sammanförts i samma paragraf. Paragrafens rubrik ändras.
27 e §.Regional delegation för utkomststödsärenden. Bestämmelsen är ny.
I paragrafen föreskrivs det att välfärdsområdet ska tillsätta en regional delegation för utkomststödsärenden med uppgift att ge förslag och utlåtanden om utveckling av handläggningen av utkomststödsärenden samt ärenden som berör samarbete inom välfärdsområdet. Till delegationen ska åtminstone höra företrädare för Folkpensionsanstalten och välfärdsområdets socialvård. Bestämmelser om delegationens uppgifter och närmare sammansättning utfärdas genom förordning av statsrådet, så sammansättningen kan vara större.
Den regionala delegationen spelar en viktig roll för uppföljningen av hur bestämmelserna om samarbete genomförs samt för utvecklingen av verkställigheten i övrigt. Via de regionala delegationerna fås information om den praktiska tillämpningen för den riksomfattande delegationens arbete samt för social- och hälsovårdsministeriets beredning av ärenden som berör utkomststödet. Delegationerna kan till exempel följa upp ärenden som berör det regionala servicenätet samt ta ställning till hur arbetet ska bedrivas till exempel i ärenden som berör arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller sysselsättning. De regionala delegationerna kan också diskutera de regionala särdrag som påverkar verkställigheten, såsom till exempel regionala boendefrågor, samt hur samarbetet med olika instanser ska ordnas. En delegation ska utses för varje välfärdsområde, också för Helsingfors. Delegationen är inget hinder för annat nätverkssamarbete mellan verkställarna och olika instanser.
27 f §.Kommunens finansieringsandel av kostnaderna för det grundläggande utkomststödet. Bestämmelsen motsvarar i övrigt innehållet i 5 b § i den gällande lagen, men paragrafhänvisningen i 2 mom. har ändrats.
Enligt 1 mom. är kommunens finansieringsandel av kostnaderna för det grundläggande utkomststödet 50 %. Enligt 2 mom. ska kommunens finansieringsandel beaktas genom en motsvarande minskning av den statsandel för basservice som ska betalas till kommunen. Bestämmelser om förfarandet för minskning av statsandelen finns i 29 § i lagen om statsandel för kommunal basservice (618/2021).