1.1
Semesterlagen
7 §.Tid som är likställd med arbetad tid. I paragrafen om tid som är likställd med arbetad tid och som tillämpas på både dem som omfattas av 14-dagarsreglen och dem som omfattas av 35-timmarsregeln för intjänande av semester. Enligt gällande 2 mom. 1 punkten är frånvaro på grund av moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet samt tillfällig vårdledighet och frånvaro på grund av tvingande familjeskäl i sin helhet tid som är likställd med arbetad tid. Längden på moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet bestäms enligt de dagpenningperioder som föreskrivs i sjukförsäkringslagen. I praktiken uppgår den tid som likställs med arbetad tid till 105 dagar av moderskapsledighet, högst 54 dagar av faderskapsledighet och 158 dagar av föräldraledighet. 2 mom. 1 punkten föreslås bli ändrad så att semester i fortsättnigen intjänas under högst sex månaders tid.
Eftersom längden på moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet bestäms i vardagar enligt de dagpenningperioder som föreskrivs i sjukförsäkringslagen, behöver även den tid som är likställd med arbetad tid bestämmas i vardagar. Sex månaders tid motsvarar 156 vardagar (365:2 x 6/7). Av de dagar under denna period är sådan tid då arbetstagaren på grund av den nämnda ledigheten är förhindrad att arbeta tid som är likställd med arbetad tid.
Moderskapsledighetens längd är 105 vardagar och faderskapsledighetens längd 54 vardagar. Eftersom ledighetsperioderna i fråga inte överstiger den nämnda perioden på 156 vardagar är dagarna av moderskaps- och faderskapsledighet i praktiken i sin helhet likställda med arbetad tid. Eftersom längden på föräldraledighet, som tas ut som en fortsättning på moderskapsledigheten, tillsammans med moderskaps- och faderskapsledigheten överstiger sex månader, riktar sig begränsningen av intjänandet av semester till perioden med föräldraledighet.
Föräldraledigheten, som är 158 vardagar lång, delas upp mellan modern och fadern. Det föreslås att begränsningen i fråga om kumuleringen av tid som är likställd med arbetad tid genomförs så att sammanlagt högst 156 dagar av moderskaps- och föräldraledighet och på motsvarande sätt 156 dagar av faderskaps- och föräldraledighet är tid som är likställd med arbetad tid. I praktiken innebär detta att moderns 51 föräldraledighetsdagar efter moderskapsledigheten och på motsvarande sätt 102 vardagar av faders föräldraledighetsperiod är likställd med arbetad tid. Eftersom moderskapsledigheten är avsevärt mycket längre än faderskapsledigheten, riktas begränsningen av kumuleringen av tid som är likställd med arbetad tid på olika sätt till modern och fadern. Båda har dock rätt till semester för sex månaders tid.
Modern till ett adoptivbarn har inte rätt till moderskapsledighet. Den ersätts av föräldraledighet om minst 200 vardagar. För adoptivföräldern till ett barn som är under 7 år gammalt börjar föräldrapenningsperioden den dag som barnet har tagits i adoptionssyfte. I adoptionsfall är av moderns föräldraledighet 156 vardagar likställda med arbetad tid (105 + 51 vardagar). Fadern som har adopterat barnet har rätt till semester för dagarna av faderskapsledighet samt dessutom för 102 dagar av föräldraledighet.
Enligt semesterlagen ges semestern i vardagar. Som vardagar betraktas andra veckodagar än söndagar, kyrkliga högtidsdagar, självständighetsdagen, julafton, påsklördagen och första maj. Enligt sjukförsäkringslagen betalas föräldrapenning också för julafton och midsommarafton, så dessa dagar ingår i den tid då semester tjänas in.
Om föräldrarna tar ut partiell föräldraledighet, räknas till den arbetstagarspecifika kvoten för moderns del 51 föräldraledighetsdagar och för faderns del 102 föräldraledighetsdagar, de dagar då arbetstagaren har haft föräldraledighet hela dagen. Då intjänas semester på normalt sätt under arbetsdagar. Detta gäller fall där föräldrarna har delat upp föräldraledigheten så att de har ledigt turvis varannan dag eller vecka. Om den partiella föräldraledigheten har tagits ut så att föräldrarna delar upp arbetsdagen sinsemellan, tjänas semester in under alla arbetsdagar.
Tiden som är likställd med arbetad tid följs i regel upp per kvalifikationsår. Egna bestämmelser finns endast för beräkning av dagar av arbetsoförmåga och rehabiliteringsdagar kring skiftet av kvalifikationsår. Även föräldraledigheter kan på grund av den tid då barnet föds infalla under olika kvalifikationsår. Detta beror bland annat på att föräldrarna kan dela upp föräldraledigheten sinsemellan så att båda tar ut två perioder turvis, dvs. sammanlagt fyra olika perioder. Utifrån tidpunkten då barnet är fött kan faderskapsledighetsdagar infalla under tre olika kvalifikationsår, eftersom de 54 faderskapsledighetsdagar som fadern har tillgång till kan tas ut innan barnet fyller två år.
För att familjerna ska ha en jämlik ställning sinsemellan, föreslås att förändringar i begränsningen av tid som är likställd med arbetad tid ska genomföras för varje förlossning eller adoption och inte per kvalifikationsår. Då behandlas arbetstagare inte på olika sätt beroende på tidpunkten för födseln och familjeledigheten.
I 3 mom. föreskrivs om beräkning av tid som är likställd med arbetad tid vid tillämpningen om 35-timmarsregeln för intjänande av semester. Enligt bestämmelsen granskas tid som är likställd med arbetad tid per kalenderdag. Eftersom den föreslagna begränsningen av intjänandet av tid som är likställd med arbetad tid under perioden med moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning ska göras under en period på 156 vardagar och inte arbetsdagsvis, kan den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. 1 punkten tillämpas på samma sätt för både dem som berörs av 14-dagarsregeln och dem som berörs av 35-timmarsregeln för intjänande av semester.
Begränsningen av tiden som är likställd med arbetad tid på det föreslagna sättet förutsätter att dagar av moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet följs upp i semesterbokföringen. I praktiken innebär detta att arbetsgivaren måste följa upp ledigheter som infaller under olika kvalifikationsår för beräkning av moderskaps- och föräldraledighetsdagar samt faderskaps- och föräldraledighetsdagar. Om fadern har familjeledigheter under samma tidsperiod på basis av fler än ett barn som är födda efter varandra, granskas sexmånadersperioden för varje förlossning.
Den föreslagna regleringen begränsar intjänandet av semester. I bestämmelsen om procentbaserad semesterlön hänvisas till 7 § 2 mom. 1 punkten i semesterlagen. För att intjänandet av semester och den semesterlön som betalas under tiden för semester ska vara i rätt relation till varandra, måste i semesterlönebasen göras kalkylmässiga tillägg under tiden för familjeledighet. I den bestämmelsen föreslås inga ändringar.
I situationer med partiell föräldraledighet intjänas semester på basis av den arbetade tiden. För att föräldraledigheten inte ska minska arbetstagarens semesterlön, bör den lön som inte fåtts under tiden för föräldraledighet dock kalkylmässigt läggas till den lönesumma på basis av vilken semesterlönen beräknas.
25 §.Arbetsoförmåga när semestern börjar och under semestern. Enligt den gällande paragrafen har arbetstagaren rätt att på begäran få sin semester flyttad fram om arbetstagaren blir arbetsoförmögen på grund av on sjukdom eller olycksfall före eller under sin semester. Rätten att flytta fram semester gäller dagar av arbetsoförmåga under tiden för lagstadgad semester. Framflyttningen kräver arbetstagarens uttryckliga begäran om att semestern flyttas fram. Paragrafen föreslås bli ändrad så att där föreskrivs om sex självriskdagar, då arbetstagaren blir oförmögen att arbeta under sin semester. Den fulla självrisktiden på sex dagar tillämpas först på fem veckors eller desto längre semester som arbetstagaren tjänat in. Antalet självriskdagar är som mest sex dagar för semestrar som är fem veckor långa eller längre. Framflyttningsrätten ska alltså inte längre granskas enbart i fråga om lagstadgad semester.
Enligt 6 § i semesterlagen har arbetstagaren rätt till högst 24 vardagars, dvs. fyra veckors semester vid anställningar som understiger ett år. Vid anställningsförhållanden som pågått i minst ett år vid slutet av kvalifikationsåret är semesterrätten 2,5 vardagar per varje full kvalifikationsmånad, dvs. som mest 30 vardagar, som motsvarar fem veckor. Dessutom föreskrivs i lagen om statstjänstemännens rätt till tre dagar semester för varje full kvalifikationsmånad. I arbets- och tjänstekollektivavtal finns dessutom föreskrifter om semestrar som överstiger den lagstadgade semestern. Enligt semesterlagen ingår i en semestervecka som inte innehåller söckenhelgdagar sex vardagar.
Enligt artikel 7 i arbetstidsdirektivet har var och en utifrån anställningsförhållande under kvalifikationsåret rätt till fyra veckors semester. Verkningen av de tolkningar som Europeiska unionens domstol har gett om artikel 7 i arbetstidsdirektivet sträcker sig således till minst fyra veckors semester. Artikel 7 i arbetstidsdirektivet har i rättspraxis tolkats så att sjukledighet och semester inte kan infalla samtidigt, och således räknas inte sjukledighet in i semesterdagarna.
Delvis återställande av självrisktiden förutsätter särskilda bestämmelser om arbetstagarens rätt att flytta fram sin semester, när arbetstagaren blir oförmögen att arbeta innan semestern börjar och å andra sidan om när arbetstagaren har påbörjat semestern innan arbetsoförmågan börjar. Således ska i fråga om arbetstagare som är arbetsoförmögna på grund av förlossning, sjukdom eller olycksfall när semestern eller en del av den börjar på arbetstagarens begäran semestern flyttas fram till en senare tidpunkt. Arbetstagaren har på egen begäran också rätt att flytta fram semestern eller en del av den, om det är känt att arbetstagaren under sin semester kommer att undergå sådan sjukvård eller annan därmed jämförbar vård att denne under tiden för vården är arbetsoförmögen.
I enlighet med föresatsen i regeringsprogrammet ska i 2 mom. föreskrivas om arbetstagarens självrisk när arbetstagaren blir sjuk under sin semester. Enligt förslaget har en arbetstagare vars arbetsoförmåga på grund av förlossning, sjukdom eller olycksfall börjar under semestern eller en del av den rätt att på begäran få de dagar av arbetsoförmåga under sin semester som överstiger sex semesterdagar flyttade fram till en senare tidpunkt. På grund av artikel 7 i arbetstidsdirektivet får självriskdagarna dock inte minska arbetstagarens rätt till fyra veckors semester per år. Således motsvarar sex självriskdagar en semestervecka.
I praktiken gäller den föreslagna bestämmelsen om självrisk arbetstagare som har rätt till över fyra veckors, dvs. 24 vardagars semester. Alla sex självriskdagarna kan komma att tillämpas, om arbetstagaren har rätt till minst fem veckors, dvs. 30 vardagars semester. Således omfattas sex dagar av arbetsoförmåga under tiden för fem veckors semester av arbetstagarens självrisk och först de dagar av arbetsoförmåga som överstiger sex dagar ger rätt att flytta fram semesterdagar till en senare tidpunkt. Självrisktiden på sex dagar ska tillämpas både på fem veckors semestrar och desto längre semestrar. För arbetstagare som under kvalifikationsåret har intjänat över 24 men under 30 vardagar semester, kan självriskdagarna utgöras av dagar av arbetsoförmåga som överstiger 24 semesterdagar.
Före ändringen av semesterlagen år 2013 hade arbetstagare som blivit arbetsoförmögna under semestern och vars arbetsoförmåga fortgått över sju dagar rätt att få den del av semestern under samma semesterperiod som fortgått över sju kalenderdagar framflyttad. För uppfyllandet av bestämmelsen i artikel 7 i arbetstidsdirektivet kan dock en granskning per semesterperiod inte längre komma i fråga, utan arbetsgivaren ska säkerställa att arbetstagaren de facto har haft rätt till fyra semesterveckor per år eller motsvarande tid där det inte ingår dagar av arbetsoförmåga. En period av arbetsoförmåga som berörs av de sex självriskdagarna kan infalla under både sommarsemester och vintersemester eller semester som tagits ut som enstaka semesterdagar.
Enligt semesterlagen kan arbetsgivaren och arbetstagaren avtala om tidpunkten för semestern. Arbetstagaren och arbetsgivaren får på det sätt som avses i 21 § 2 mom. i semesterlagen avtala om att en del av sådan semester som överstiger två veckor tas ut först under följande semesterår eller att den ska tas ut som sparad ledighet först senare år i enlighet med bestämmelserna om sparad ledighet i 27 § i semesterlagen. Således är det möjligt att arbetstagaren bara har två veckor semester under semesteråret, fast arbetstagaren har rätt till exempelvis fem veckors semester.
Tillämpningen av självrisken på sex dagar bedöms utifrån den semesterrätt som har tjänats in under varje kvalifikationsår. Om till exempel en del av en fem veckors semester har flyttats till följande år eller flera följande år, gäller självrisken de dagar av arbetsoförmåga som infaller under semesterdagar som intjänats under kvalifikationsåret i fråga. Om arbetstagaren tar ut de framflyttade semesterdagarna året efter kvalifikationsåret, förutsätter rätt riktande av självriskdagarna att arbetsgivaren har semesterbokföring av vilken framgår vilka delar av semestern tas ut och när. När semestern för ett kvalifikationsår tas ut i delar under flera år, ska arbetsgivaren säkerställa att det i semester som tjänats in för samma år inte ingår sex självriskdagar.
I 3 mom. föreskrivs att rätt att flytta fram semestern dock inte föreligger när arbetstagaren har orsakat sin arbetsoförmåga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Framflyttningsrätten ska inte gälla sådana dagar av arbetsoförmåga enligt 2 kap. 11 § 2 mom. i arbetsavtalslagen som arbetstagaren har orsakat uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Arbetsoförmåga som orsakats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet ska tolkas på samma sätt som förutsättningarna för lön för sjukdomstid har tolkats enligt arbetsavtalslagen.
I 4 mom. föreskrivs att arbetstagaren utan dröjsmål ska be att arbetsgivaren flyttar fram semestern samt på arbetsgivarens begäran lägga fram tillförlitlig utredning över sin arbetsoförmåga. Framflyttningen av semesterdagar på grund av dagar av arbetsoförmåga förutsätter arbetstagarens begäran. Framflyttning ska begäras så snart som möjligt efter att arbetstagaren blivit sjuk. Framflyttningen av semesterdagar förutsätter således alltid arbetsoförmåga som berättigar till sjukledighet.
Självriskdagarna kan också utgöras av enskilda dagar av arbetsoförmåga. För att trygga sin eventuella framflyttningsrätt ska arbetstagaren för arbetsgivaren visa upp en tillförlitlig utredning om sina dagar av arbetsoförmåga under tiden för semester.
Semesterdagar som flyttats fram på grund av arbetsoförmåga ges ut under en tidsperiod som bestäms enligt 26 § i semesterlagen. Antalet semesterdagar som flyttas fram ska motsvara antalet arbetsdagar då arbetstagaren skulle ha arbetat om arbetstagaren inte blivit sjuk.
Föreskrivandet av sex självriskdagar i fråga om dagar av arbetsoförmåga förutsätter att arbetsgivaren följer upp dagar av arbetsoförmåga och å andra sidan säkerställande av att arbetstagaren får eller har haft möjlighet att få minst fyra veckors semester per år, förutsatt att arbetstagaren annars enligt bestämmelserna om intjänande av semester har rätt till det.
30 §.Avvikelse genom kollektivavtal. I paragrafen föreskrivs om riksomfattande arbetsmarknadsparaters rätt att genom arbets- och tjänstekollektivavtal avvika från bestämmelser i lagen som annars är tvingande. Enligt paragrafen kan det överenskommas om tid som är likställd med arbetad tid på ett sätt som avviker från 7 §, dock inte på ett sätt som avviker från 2 mom. 1 punkten, som alltså är tvingande rätt. Eftersom det föreslås att 7 § 2 mom. 1 punkten ska ändras, måste 30 § 1 mom. ändras så att man inte får avvika från 7 § 2 mom. 1 punkten till arbetstagarens nackdel.