1  Bakgrund och beredning

2  Nuläge och bedömning av nuläget

3  Målsättning

Syftet med förslaget är att stärka barns jämlika rätt till stöd för utveckling, lärande och välbefinnande. Till följd av lokalt varierande praxis inom småbarnspedagogiken tillgodoses inte barns rätt till stöd jämlikt. Därför är målet att skapa en enhetlig lagstiftningsgrund som förstärker och förtydligar stödet till barnet, principerna och praxis för ordnandet av stöd samt stödbegreppen. Lagförslaget förbättrar även förutsättningarna för att ordna småbarnspedagogik jämlikt med beaktande av varje barns individuella behov. Syftet med lagstiftningen är att främja lika möjligheter för alla barn och jämställdhet mellan könen. 

Barnets rätt till stöd och till högklassig pedagogik inom småbarnspedagogiken blir en utmaning särskilt när det stöd barnet behöver är krävande. Syftet med förslaget är att förbättra den rättsliga ställningen och rätten till stöd för barn med ett starkt behov av stöd. I synnerhet ställningen för barn med funktionsnedsättning eller utvecklingsstörning ska förbättras. Lagstiftningen om stödet förbättrar också rättsskyddet för barn som behöver stöd. 

Målet är att de stödåtgärder för barnet som inletts inom småbarnspedagogiken vid behov ska överföras till förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen med utbildningsformernas särdrag tagna i beaktande. Barnets stödbehov inom småbarnspedagogiken stakar också ut det stöd som barnet kan behöva inom de kommande utbildningsformerna, även om behovet av stöd kan förändras under utbildningens gång. Syftet är att i lagstiftningen och begreppsapparaten skapa en starkare kontinuitet från småbarnspedagogiken till förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen än för närvarande. 

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Alternativa handlingsvägar

6  Remissvar

Utkastet till proposition var på remiss på webbplatsen utlåtande.fi 4.5.—11.6.2021. Utlåtanden om utkastet till regeringsproposition har begärts av de viktigaste intressentgrupperna, utöver vilka även andra aktörer har kunnat lämna utlåtanden i tjänsten utlåtande.fi. 

Det gavs sammanlagt 75 utlåtanden om utkastet. Utlåtanden lämnades av Lieksa stad, Harjulan Setlementti ry, FFC rf, Tammerfors stad, Jyväskylä stad, Åbo stad, Riksdagens justitieombudsmans kansli, Företagarna i Finland rf, Kajana stad, Akava ry, Kuusamo stad, STTK rf, Bildningsarbetsgivarna rf, Suomenopettajat ry, Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer rf, Sateenkaari Koto Oy, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira), Nakkila kommun, Kyrkslätts kommun, Institutet för hälsa och välfärd THL, Raseborgs stad, Östra Finlands universitet, Träskända stad, Finlands Föräldraförbund rf, regionförvaltningsverken (gemensamt utlåtande), Förbundet för Barnavård i Finland rf, Utbildningsstyrelsen, Vanda stad, Svenska Finlands folkting, Tehy rf, Handikappforum rf, KT Kommunarbetsgivarna, Fackorganisationen för högutbildade inom socialbranschen Talentia rf, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL rf, Oppimaa Oy, Lempäälä kommun, Kommunerna i Tammerfors stadsregion (Nokia, Kangasala, Ylöjärvi, Birkala, Lempäälä, Orivesi, Vesilahti), Finlands Kommunförbund, Uleåborgs stad, Erilaisten oppijoiden liitto ry, Suomen varhaiskasvatuksen erityisopettajat SVEOT - Specialbarnträdgårdslärarna i Finland ry, Sairaaloiden lastentarhanopettajat SAILA ry, Esbo stad, Nationella centret för utbildningsutvärdering, Finlands Dövas Förbund rf, Hyvinvointiala HALI ry, Undervisningssektorns Fackorganisation rf, Helsingfors universitet, Delegationen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning VANE, Helsingfors stad, Mannerheims Barnskyddsförbund rf, Rådet för yrkeshögskolornas rektorer Arene rf, Suomen Psykologiliitto, Stjärnfamiljer rf, Suomen Monikkoperheet ry, Lastensuojelun Keskusliitto ry - Centralförbundet för Barnskydd rf, Autism Finland rf, Delegationen för jämställdhetsärenden, Finlands näringsliv rf, Småbarnspedagogikens Lärarförbund SLF rf, ADHD-förbundet rf, Staden Jakobstad, SOSTE Finlands social och hälsa rf, Finlands CP-förbund rf, Kehitysvammaisten Tukiliitto ry, Synskadades förbund rf, Förbundet för Ensamstående Föräldrar rf, SAMS - Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf, Sametinget, justitieministeriet och dataombudsmannens byrå. Dessutom lämnade tre privatpersoner ett utlåtande. 

Utöver de utlåtanden som kom in inom utsatt tid fick undervisnings- och kulturministeriet några enskilda utlåtanden som har antecknats och beaktats i arbetet med att färdigställa regeringspropositionen. Utlåtandena finns i sin helhet på projektets webbplats på adressen https://minedu.fi/sv/projekt?tunnus=OKM004:00/2021. 

Det fanns ett brett stöd bland dem som gav utlåtande för att barnets rätt att få stöd för sin utveckling och sitt lärande ska tas in i lagen om småbarnspedagogik. Det ansågs att förslaget ansågs vara motiverad i fråga om mål och utgångspunkter och stärka barnets rättigheter. Det konstaterades att reformen är behövlig, viktig och efterlängtad. Det fanns även ett brett stöd för de mål som ligger till grund för propositionen. I huvudsak understöddes förslaget om att i ordnandet av stödet beakta växelvist boende och att barnet kan delta i småbarnspedagogik på flera ställen. 

I flera utlåtanden uppmärksammades bland annat stödnivåerna, förfarandet vid förvaltningsbeslut och vissa särfrågor kring rättssäkerhet. Även arbetskraftens tillräcklighet och den privata småbarnspedagogikens ställning oroade dem som gav utlåtande. I flera utlåtanden ansågs det anslag som reserverats för ändringarna inte vara tillräckligt. I utlåtandena konstaterades det att kostnaderna kommer att öka mer än beräknat till följd av förvaltningsbeslut om särskilt stöd och kommunens kompensation till privata serviceproducenter. I allmänhet konstaterades det i utlåtandena att de bestämmelser som föreslås i propositionen delvis är för flertydiga. I utlåtandena framfördes också några förslag till ändringar och preciseringar av de föreslagna bestämmelserna samt anmärkningar av teknisk karaktär. 

Att införa inkluderingsmålet i lagen understöddes och ändringen ansågs vara viktig. Den ansågs också stödja principen om närservice enligt 5 § 4 mom. i lagen om småbarnspedagogik. I utlåtandena önskades det dock att begreppet inkludering skulle beskrivas närmare i motiveringen till lagförslaget. Till exempel i utlåtandet från riksdagens justitieombudsmans kansli ansågs det att termen i sig och dess innebörd kan bli främmande för den som tillämpar termen och för dem som använder tjänsterna och att det kan även med fog förekomma olika tolkningar och uppfattningar i tolkningen av dess innehåll. I och med de föreslagna bestämmelserna framhävs fortfarande betydelsen av platsen där småbarnspedagogiken ordnas för ett jämlikt och faktiskt förverkligande av rätten till småbarnspedagogik för barn i behov av stöd och därmed för tillgodoseendet av den subjektiva rätten. På basis av remissvaren preciserades motiveringen till bestämmelsen samt principens förhållande till exempel till små- och specialgrupper. På grund av remissvaren lyftes dessutom platsen för anordnande av småbarnspedagogik upp till ett ärende som ska avgöras i samband med särskilt stöd, och därmed till ett ärende som är föremål för ändringssökande. 

I flera utlåtanden påpekades det att stödet måste vara flexibelt och motsvara barnets behov, oberoende av modellen för stöd i tre steg. Stödet ska också vara tillgängligt utan dröjsmål. Utifrån detta i remissvaren preciserades motiveringar till bestämmelsen. Dessutom fogades en bestämmelse om att ett beslut om särskilt stöd kan verkställas utan laga kraft. Många av dem som gav utlåtande oroade sig för att propositionsutkastet ger en uppfattning om att stödet alltid ges enligt stegmodellen, inte utgående från barnets individuella stödbehov. I specialmotiveringen till regeringens proposition preciserades det att man på ett flexibelt sätt kan övergå från en stödnivå till en annan åt båda hållen. Till exempel förutsätts det inte att ett barn för att få särskilt stöd redan ska ha fått intensifierat stöd. 

I många utlåtanden önskades det också tydligare skillnader mellan stödnivåerna. Det önskades i synnerhet att gränsdragningen mellan intensifierat och särskilt stöd förtydligas, eftersom propositionen konstaterades vara oklar i fråga om hurdan innehållsmässig skillnad det finns mellan de olika stödnivåerna. I specialmotiveringen till propositionsutkastet öppnades de olika stödnivåerna upp genom att det beskrevs till exempel vilka barn som kan omfattas av det intensifierade stödet. Med hänsyn till remissvaren slopades denna förteckning, eftersom beskrivningen ansågs vara svår att tolka. De som gav utlåtande önskade att konkretiseringen av de olika stödnivåerna uttryckligen skulle grunda sig på en beskrivning av det stöd som ges. Beskrivningarna av stödet preciserades utifrån detta. 

Indelningen av ordnandet av stödet i pedagogiskt, strukturellt och vårdinriktat stöd ansågs motiverad och den ansågs väl lyfta fram mångfalden av stödformer. I några utlåtanden framfördes det att de olika stödformerna förblir något oklara i propositionen. Det önskades att särskilt formerna för det strukturella stödet skulle förklaras tydligare. Stödformerna preciserades utifrån remissvaren. Stödnivåerna preciserades så att stödets intensitet, innehåll och längd ändrar när stödet stärks. Också beskrivningen av stödbehovet preciserades utifrån remissvaren. Med anledning av remissvaren ändrades den föreslagna 15 b § om hur stödet till barnet genomförs för tydlighetens skull så att paragrafen delades upp i två separata paragrafer. I den föreslagna 15 b § föreskrivs om genomförandet av stödet och i 15 c § om stödtjänster. 

I flera utlåtanden föreslogs det att bestämmelserna om bedömning av stödbehov ska preciseras. Ett ändringsförslag var att en speciallärare inom småbarnspedagogik alltid ska delta i processerna för barnets stöd, inte enbart enligt behov. Vidare föreslogs det att det mångprofessionella samarbetet vid bedömning av stödbehov ska preciseras. De föreslagna bestämmelserna om bedömning av stöd motsvarar i huvudsak de gällande bestämmelserna om bedömning av stödbehov och ändrades inte utifrån remissvaren. 

I flera utlåtanden lyfte man dessutom fram fenomen som hänför sig i anordnandet av småbarnspedagogik och dess tillgänglighet, utmaningarna i anslutning till ordnandet av skiftesvård samt rätt till småbarnspedagogiken för barn som vistas i kommunen. I några utlåtanden t.ex. i riksdagens justitieombudsmans folks utlåtande, föreslogs det att psykolog- och kuratorstjänster ska tas in i lagen, såsom inom den grundläggande utbildningen. De föreslagna tjänsterna togs ändå inte in i lagen utifrån remissvaren. Psykolog- och kuratorstjänster är tillgängliga för barn inom småbarnspedagogiken genom social- och hälsovårdstjänsterna, till exempel rådgivningsbyråtjänsterna. På motsvarande sätt ansågs det också i riksdagens justitieombudsmans utlåtande att det finns en brist på att man i förslaget inte närmare har bedömt ordnandet av transporter för barn som behöver särskilt stöd, transporternas betydelse för tillgodoseendet av barnets rätt till småbarnspedagogik eller behovet av att beakta skäliga anpassningar när beslut om transporter fattas. Förslaget ändrades inte på basis av remissvaren. I den gällande lagen om småbarnspedagogik föreskrivs det inte om ordnande av transporter mellan ett verksamhetsställe inom småbarnspedagogiken och hemmet på motsvarande sätt som inom den grundläggande utbildningen. Ordnandet av transporttjänster kräver en mer omfattande utredning om transportbehoven och dess statsfinansiella kostnader. Bland annat i utlåtanden från riksdagens justitieombudsman lyfte man också fram teckenspråkiga barns rätt till småbarnspedagogik på sitt modersmål. I utlåtandena önskades det att ändringsbehoven i 8 § i lagen om småbarnspedagogik, som gäller språket inom småbarnspedagogiken, skulle utredas ur teckenspråkiga barns perspektiv i samband med den fortsatta beredningen av propositionen. Det föreslås inte ändringar som gäller språk i lagen om småbarnspedagogik utifrån remissvaren. Ministeriet bedömer behovet av lagberedning om barns rätt till småbarnspedagogik på teckenspråk med tanke både på erhållandet av stöd och på de språkliga rättigheterna senare, som en separat helhet. Ministeriet utreder situationen för det stöd som barnet får inom skiftesvården som en del av bedömningen av effekterna av reformen av lagen om småbarnspedagogik år 2022. 

Merparten av dem som gav utlåtande understödde förslaget om att beslut ska fattas endast i fråga om särskilt stöd, vilket innebär att allmänt och intensifierat stöd kan fås utan förvaltningsbeslut, såsom inom den grundläggande utbildningen. Detta konstaterades vara flexibelt och trygga barnets tillgång till stöd även när en process för förvaltningsbeslut om särskilt stöd pågår. Å andra sidan ansåg några av dem som gav utlåtande att ett arrangemang där allmänt och intensifierat stöd ges utan förvaltningsbeslut uttryckligen kan lämna barnet utan det stöd som barnet behöver. T. ex. i utlåtandet från riksdagens justitieombudsmans kansli fästes uppmärksamhet vid att det ska ges ett förvaltningsbeslut om ordnandet av tolknings- och assistanstjänster och hjälpmedel också för andra barn än de barn som får särskilt stöd. Enligt utlåtandet förutsätter rättsskyddet att i situationer där vårdnadshavarnas åsikter om barnets behov av tolknings- och öppethållningstjänster eller hjälpmedel avviker från varandra, vårdnadshavarna vid behov hänvisas att lämna in en ansökan som leder till att det organ som ansvarar för småbarnspedagogiken eller en tjänsteinnehavare som lyder under det gör ett beslut som uppfyller de krav som ställs på förvaltningsbeslut. Med hänsyn till remissvaren preciserades de föreslagna bestämmelserna så att man på begäran får ett förvaltningsbeslut om stödtjänster. Förslaget om att man i ett beslut om särskilt stöd ska nämna de stödformer och stödtjänster som barnet får välkomnades. På förslag av flera remissinstanser, t.ex. med beaktande av riksdagens justitieombudsmans kansli, fogades också platsen för ordnandet av stödet till de saker som ska fastställas i beslutet. I fråga om bestämmelserna om sökande av ändring gjordes det anmärkningar av teknisk karaktär, som att de föråldrade hänvisningarna till den upphävda förvaltningsprocesslagen bör uppdateras. De föråldrade hänvisningsbestämmelserna ändrades till att motsvara gällande lagstiftning. I fråga om privata serviceproducenter preciserades bestämmelserna dessutom så att den kommun där det privata småbarnspedagogiska verksamhetsstället finns ska fatta förvaltningsbeslut om särskilt stöd på begäran av serviceproducenten, om det inte bekräftas att kommunen ansvarar för anordnandet av småbarnspedagogiken. 

Det önskades att det i lagen om småbarnspedagogik tydligt skulle fastställas hur behovet av stöd påverkar antalet barn eller personal i barngrupper på daghem och i familjedaghem. De föreslagna bestämmelserna ändrades inte utifrån remissvaren, eftersom det var fråga om en hänvisning till stödbehovet som till sin karaktär var teknisk och som inte ändrade innehållet i bestämmelserna om personaldimensionering. 

I några remissvar uppmärksammades det att den personuppgiftsansvariga i grundlagsbedömningen fastställdes genom den som utarbetat barnets individuella plan för småbarnspedagogik. I propositionen föreslogs det att den personuppgiftsansvariga vid behandling av personuppgifter som hänför sig till stödet till barnet i regel skulle vara den organisation som läraren inom småbarnspedagogik hör till. I 11 § i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården fastställs det att kommunen är personuppgiftsansvarig för de klienthandlingar som uppkommer i samband med en tjänst som ordnas med hjälp av servicesedel. Med hänsyn till remissvaren korrigerades den felaktiga tolkningen. Kommunen är också inom småbarnspedagogik som tillhandahålls med hjälp av servicesedel eller som köpt tjänst personuppgiftsansvarig för de personuppgifter som hänför sig till stödet till barnet, medan den privata serviceproducenten är personuppgiftsbiträde. 

7  Specialmotivering

3 §.Syftet med småbarnspedagogiken. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras så att syftet med småbarnspedagogiken är att stödja barnets förutsättningar för lärande och främja livslångt lärande och uppfyllandet av utbildningsmässig jämlikhet i enlighet med inkluderande principer. Inkludering har varit en princip för anordnandet av småbarnspedagogik redan länge, men genomförandet av principen stärks genom att ta inkluderingsmålet in i lagen. 

Inkluderingsmålet framhäver i synnerhet rätten för barn med funktionsnedsättning eller behov av stöd att höra till sin kamratgrupp. Inkluderingsmålet finns i all småbarnspedagogisk verksamhet, inte bara i genomförandet av det stöd som nu föreslås, och gäller alla barn, inte bara dem som behöver stöd. 

Inkluderingsmålet omfattar hela verksamhetskulturen inom småbarnspedagogiken. Inkludering är en process i kontinuerlig utveckling och ett mål om att nå fullständig delaktighet för varje barn. Inkluderingsprincipen gäller i flera internationella överenskommelser som Finland som stat har förbundit sig till. Inkluderingsprincipen i internationella överenskommelser beskrivs närmare i avsnitt 2.5 Bedömning av nuläget i regeringens proposition. Inkludering är en värdegrund för ordnandet av småbarnspedagogisk verksamhet och ett ideologiskt övergripande sätt att tänka, som leder till sådana pedagogiska lösningar och en sådan verksamhetskultur som stöder och främjar barnets delaktighet. Inklusionen hänför sig alltså inte bara till arrangemangen kring barnets plats inom småbarnspedagogiken utan också på ett övergripande sätt till genomförandet av den pedagogiska verksamheten. Värdebaserade principer i det praktiska genomförandet av inkludering är alla barns lika rättigheter, jämlikhet, likabehandling, icke-diskriminering, värdesättning av mångfald samt social delaktighet och gemenskap. 

I enlighet med inkluderande principer är utgångspunkten att varje barn har rätt till småbarnspedagogik som genomförs i den egna barngruppen samt till stöd för utveckling, lärande och välbefinnande. Barnet har dock i enlighet med sina stödbehov även rätt att få småbarnspedagogik och stöd i smågrupp eller specialgrupp. Förutsättningar för inkluderande pedagogik inom småbarnspedagogiken är högklassig pedagogisk och vårdinriktad verksamhet, specialpedagogisk kompetens, vård- och undervisningspersonalens engagemang för inkluderande principer, arbete för att skapa en lämplig miljö för barn och samarbete med föräldrarna och mångprofessionella sakkunniga. Viktiga aspekter är också styrning av inkluderingen och utvärdering av genomförandet av inkluderingen. 

Inkludering genomförs i högklassig pedagogisk och vårdinriktad verksamhet, specialpedagogisk kompetens, undervisningspersonalens engagemang för inkluderande principer, arbetet för att skapa en lämplig miljö för barn och samarbetet med föräldrarna och mångprofessionella sakkunniga.  

3 a kap. Rätt till stöd inom småbarnspedagogiken 

Det föreslås att ett nytt 3 a kap. fogas till lagen. Kapitlet föreslås heta Rätt till stöd inom småbarnspedagogiken. I kapitlet föreskrivs det om barnets rätt till stöd inom småbarnspedagogiken, om det stöd som ges, om genomförande av stödet, om bedömning av stödbehovet och om beslut om särskilt stöd. Bestämmelserna om stödet samlas här i ett och samma kapitel, vilket förtydligar författningsgrunden för stödet inom småbarnspedagogiken och lagens tillämplighet. 

De föreslagna bestämmelserna ska tillämpas på all småbarnspedagogik enligt lagen om småbarnspedagogik oberoende av anordnare eller producent av småbarnspedagogik. 

15 a §.Stöd för barnets utveckling, lärande och välbefinnande Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om barnets rätt att få stöd inom småbarnspedagogiken. Paragrafen innehåller bestämmelser om det stöd som ges inom småbarnspedagogiken: allmänt stöd, intensifierat stöd och särskilt stöd. 

Enligt 1 mom. har ett barn som deltar i småbarnspedagogiken rätt att som en del av den grundläggande verksamheten inom småbarnspedagogiken få sådant allmänt stöd som barnets individuella utveckling, lärande och välbefinnande förutsätter. Barnet har rätt att få stödet när behovet av stöd framkommit. Bestämmelsen gäller alla barn som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om småbarnspedagogik utom barn som får intensifierat eller särskilt stöd. Det allmänna stödet ska bestå av enskilda stödformer. Detta innebär till exempel enskilda pedagogiska lösningar och stödåtgärder med vilka man påverkar situationen i ett så tidigt skede som möjligt som en del av den grundläggande verksamheten inom småbarnspedagogiken. Det allmänna stödet ska i regel vara kortvarigt och till sin intensitet lägre än det intensifierade och det särskilda stödet. Det allmänna stödet ska inte vara förenat med ett förvaltningsbeslutsförfarande, utan stödet ska ges när behovet av stöd framkommit. Stödet ska i regel genomföras i barnets egen grupp, som en del av den grundläggande verksamheten inom småbarnspedagogiken. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om intensifierat stöd. Om det allmänna stöd som avses i 1 mom. inte är tillräckligt eller barnet behöver starkare stöd, ska stödet ges i form av intensifierat stöd. Stödet ska ges med låg tröskel i enlighet med barnets individuella behov. Intensifierat stöd ska bestå av flera stödformer som tillämpas regelbundet och samtidigt. Det intensifierade stödet genomförs till exempel genom att öka eller intensifiera planeringen av stödet och sätten att genomföra stödet. Intensifierat stöd är till sin karaktär starkare än det allmänna stödet. Stöd ska ges så länge barnet behöver stöd. Intensifieringen av stödet kan vara kortvarigt eller fortgå en längre tid. Ett barn kan få intensifierat stöd på grund av ett tillfälligt behov av stöd, såsom en lindrig störning i språkutvecklingen, men även på grund av ett långvarigare stödbehov. Intensifierat stöd som ges i rätt tid förebygger att barnets svårigheter tar fler former senare. 

Vilken nivå av stöd ett barn behöver och ska få ska bedömas från fall till fall i enlighet med barnets behov av stöd. De anställda inom småbarnspedagogiken ska avgöra huruvida stödet ska intensifieras. Initiativet till att intensifiera stödet kan grunda sig på en diskussion med de anställda i barnets grupp eller med föräldrarna, eller på iakttagelser som dessa har gjort. Intensifieringen av stödet ska inledas genast när behovet av det framkommit. En eventuell diagnos i ett senare skede eller inledning av rehabilitering får inte ställas som villkor för att barnet ska få stöd. Förslaget om att intensifiera stödet ges av en lärare eller speciallärare inom småbarnspedagogik till anordnaren eller producenten av småbarnspedagogiken. Det är upp till anordnaren eller producenten av småbarnspedagogiken att besluta vilken aktör i organisationen som ska avgöra huruvida stödet ska intensifieras. Det är fråga om en faktisk förvaltningsåtgärd, liksom i fråga om allmänt stöd, vilket innebär att intensifieringen av stödet inte förutsätter att ett förvaltningsbeslut meddelas. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om särskilt stöd. Om det stöd som avses i 2 mom. inte är tillräckligt eller barnet behöver stöd till följd av funktionsnedsättning, sjukdom, försenad utveckling eller något annat sådant behov av stöd för lärande eller utveckling som avsevärt sänker barnets funktionsförmåga, ska barnet ges stöd i form av individuellt planerat särskilt stöd. Det är fråga om den starkaste formen av stöd som ges inom småbarnspedagogiken. Särskilt stöd består av flera stödformer och stödtjänster som tillämpas kontinuerligt eller på heltid. För att särskilt stöd ska kunna ges ska ett förvaltningsbeslut enligt den föreslagna 15 e § fattas. Ett barn ska ges särskilt stöd genast när behovet av stöd framkommer. Särskilt stöd förutsätter inte att barnet först har fått intensifierat stöd, utan barnet kan direkt övergå från allmänt stöd till särskilt stöd om stödbehovet kräver att särskilt stöd ges. 

Den för barnet lämpligaste stödnivån och fastställandet av stödbehovet ska grunda sig på barnets funktionsförmåga och individuella behov. På alla nivåer av stöd har barnet rätt att få stöd så snart som möjligt efter att behovet av hjälp och stöd har upptäckts. Det förutsätts inte en medicinsk diagnos för att barnet ska få stöd. På alla nivåer av stöd har barnet enligt sitt behov av stöd rätt till de stödtjänster och hjälpmedel som nämns i 15 c § 1 mom. 

Det föreslås att 35 § 2 mom. och 38 § 2 mom. preciseras så att ett barn som omfattas av särskilt eller intensifierat stöd ska beaktas i dimensioneringen av personalen vid daghem och familjedagvård och vid behov få småbarnspedagogik i små- eller specialgrupp. 

15 b §.Hur stödet till barnet genomförs. I paragrafen föreslås bestämmelser om hur stödet genomförs. Enligt 1 mom. kan stödet omfatta pedagogiska, strukturella och vårdinriktade åtgärder som barnet behöver. Bestämmelsen är ny. Stödformerna kan användas på alla stödnivåer, i enlighet med barnets behov. Ett barn kan som en del av den grundläggande verksamheten inom småbarnspedagogiken få olika former av stöd samtidigt, genast när behovet av stöd framkommit. 

Pedagogiska stödformer innefattar upprättandet av upprepande aktiviteter och struktur i barnets dagliga rutin inom småbarnspedagogiken samt växelverkan och kommunikation på ett sätt som är sensitivt och tillgängligt, till exempel genom kommunikationsmetoder som ersätter tal och gemensamma pedagogiska och specialpedagogiska verksamhetsformer och verksamhetsmetoder som krävs för att tillgodose barnets behov. Till de pedagogiska stödformerna hör också planering, observation, dokumentation och utvärdering av verksamheten. 

Strukturella stödformer innefattar att stärka de anställdas kunnande i fråga om att upptäcka barnets stödbehov och genomföra stödet samt deras specialpedagogiska kompetens till exempel med hjälp av fortbildning, öka antalet behövliga anställda i barngruppen och/eller se över personalstrukturen och ändra den enligt barnets stödbehov samt minska antalet barn i barngruppen. Strukturella stödformer är även sådana tolknings- och assistenttjänster som behövs för att delta i småbarnspedagogiken samt användning av hjälpmedel som behövs för att delta i småbarnspedagogiken. Även små- och specialgrupper kan vara en strukturell stödform. 

Vårdinriktade stödformer är metoder som tillgodoser basvården, omvårdnaden och hjälpen till barnet samt när det behövs även barnets behov av hälso- och sjukvård. Dessa kan till exempel vara hjälpmedel och behov av hjälp som hänför sig till vård av barnets långtidssjukdomar eller till barnets medicinering, kost och rörlighet. Såväl strukturella som vårdinriktade stödåtgärder ska alltid pedagogiskt planeras så att barnets delaktighet samt rätt att lära sig och vara en del av en kamratgrupp tillgodoses på bästa möjliga sätt. 

Vid verksamhetsställen inom småbarnspedagogik ska det alltid från fall till fall bedömas om läkemedelsbehandling eller sjukvård kan genomföras som en del av den grundläggande verksamheten. För varje barn är det fråga om en helhetsbedömning av barnets situation. Läkemedelsbehandlingen eller sjukvården av barnet ska dock inte vara beroende av stödnivån enligt lagen om småbarnspedagogik, utan vård ges oberoende av stödnivå enligt barnets behov. 

Beskrivningarna av stödformerna ovan ska inte anses vara uttömmande, utan det praktiska sättet att genomföra stödet ska bedömas lokalt och från fall till fall så att lösningen tillgodoser barnets bästa och behov av stöd. 

Enligt 2 mom. ska barnets behov av stöd, stödåtgärderna och genomförandet av dem antecknas i den individuella plan för småbarnspedagogik för barnet som avses i 23 §. Momentet motsvarar bestämmelserna i 23 § i den gällande lagen. I övrigt föreslås inga ändringar i antecknandet och i enlighet med 23 § ansvarar således en person med behörighet som lärare inom småbarnspedagogik fortfarande för anteckningarna om stödet på daghem. 

I 3 mom. finns det bestämmelser om situationer där barnet deltar i småbarnspedagogik hos fler än en anordnare eller producent av småbarnspedagogik. Om ett förvaltningsbeslut enligt 15 d § fattas för barnet, ska stödet planeras, genomföras och utvärderas i samarbete i enlighet med barnets bästa. Varje anordnare av småbarnspedagogik ska dock i enlighet med vad som föreskrivs i 15 e § själv fatta beslut om att ge stöd. 

I 4 mom. finns en informativ hänvisning till de redan existerande 35 § 2 mom. och 38 § 2 mom., i vilka det föreskrivs om dimensioneringen av personalen på daghem och i familjedagvård. 

15 c §.Stödtjänster som tillhandahålls barnet Den föreslagna paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om barnets rätt att då stödbehovet förutsätter det få sådana stödtjänster som det föreskrivs om i paragrafen. Barnet ska ha rätt till rådgivning och undervisning som ges av en speciallärare inom småbarnspedagogik och till sådana tolkningstjänster, assistenttjänster och hjälpmedel som behövs för att delta i småbarnspedagogiken. 

Det stöd som ges av en speciallärare är undervisning som ges individuellt och/eller i grupp. Stödet kan också ges i form av rådgivning till personalen i barnets grupp och/eller till barnets vårdnadshavare. 

Anordnaren av småbarnspedagogiken ska ansvara för de stödåtgärder och hjälpmedel som barnet behöver för att delta i småbarnspedagogiken. Sådana här stödåtgärder är till exempel arrangemang som direkt behövs i småbarnspedagogiken och som hänför sig till det praktiska ordnandet av verksamheten, rörlighet och andra fysiska funktioner, såsom exempelvis rullstolsramper och räcken. 

Hjälpmedlen kan till exempel tillgodose behov i anknytning till barnets kommunikation, syn, hörsel eller rörlighet, eller något annat fysiskt behov hos barnet. Sådana här hjälpmedel är leksaker som behövs för att stödja barnets lärande och utveckling samt utrustning som stöder kommunikation och interaktion, såsom till exempel informationstekniska applikationer, spel eller ljudböcker. 

Assistenttjänster är stöd som riktas till ett enskilt barn eller hela gruppen. 

På alla nivåer av stöd har barnet enligt sitt behov av stöd rätt till de stödtjänster och hjälpmedel som nämns i 15 c §. 

Anordnaren av småbarnspedagogiken ska ansvara för de stödtjänster och hjälpmedel som barnet behöver för att delta i småbarnspedagogiken. Tjänster som barnet behöver i sitt dagliga liv ska enligt tolkningen av nuläget höra till social- och hälsovårdens organiseringsansvar, till exempel på basis av försäkring eller tjänster för personer med funktionsnedsättning. 

15 d §.Bedömning av stödbehovet Paragrafen är lagtekniskt sett ny, men till innehållet motsvarar den till stor del bestämmelserna om bedömning av stödbehovet i 23 § i den gällande lagen. Bedömning av stödbehovet ska tillämpas på alla stödnivåer. 

Enligt 1 mom. ska barnets behov av stöd, stödets tillräcklighet och genomförandet av stödet bedömas enligt behov, dock minst en gång om året, till exempel i samband med att den individuella planen för småbarnspedagogik ses över, eller när stödbehovet förändras. Momentet motsvarar till innehållet 23 § 3 mom. i den gällande lagen. En utvärdering av stödets inverkan och av genomförandet av stödåtgärderna ska antecknas i barnets individuella plan för småbarnspedagogik. Processen för bedömning av stödbehovet kan inledas utifrån en iakttagelse som gjorts av vårdnadshavarna, av vårdnadshavaren eller av personalen inom rådgivningsbyråernas hälsovård, social- och hälsovården eller småbarnspedagogiken. Bedömningen ska ske i samarbete med vårdnadshavarna. Före intensifierat eller särskilt stöd ges till barnet ska det i barnets individuella plan för småbarnspedagogik antecknas en utvärdering av tidigare stödåtgärder och deras inverkan. Utvärderingen ska innehålla en beskrivning av stödåtgärderna och av utvärderingen och utvecklingen av deras inverkan samt en motivering för vilka stödåtgärder barnet skulle ha nytta av. Det bedöms från fall till fall och enligt situation vilket alternativ som i sin helhet bäst tillgodoser barnets grundläggande och mänskliga rättigheter. Hela personalen inom småbarnspedagogiken till barnet ska delta i genomförandet av stödet och i bedömningen av det. 

Barnets individuella plan för småbarnspedagogik är ett pedagogiskt dokument, som i enlighet med gällande lagstiftning upprättas för alla barn inom småbarnspedagogiken. I den individuella planen för småbarnspedagogik antecknas i enlighet med gällande lagstiftning barnets styrkor samt mål, stödbehov och stödåtgärder i fråga om utveckling, lärande och välbefinnande. Det ställs upp mål för personalens verksamhet och den småbarnspedagogiska miljön, så att barnets lärande och utveckling kan stödjas. I den individuella planen för småbarnspedagogik antecknas observations- och utvärderingsinformation om barnets utveckling och lärande och om hurdan inverkan den pedagogiska verksamhetspraxisen inom småbarnspedagogiken har haft på barnets utveckling och lärande. Dessutom antecknas föräldrarnas och eventuella andra sakkunnigas syn på hur barnets utveckling och lärande gått framåt, på stödbehoven och på genomförandet av verksamheten. Barnets individuella plan för småbarnspedagogik är ett planerings- och bedömningsredskap för stödet för barnets lärande, utveckling och välbefinnande. I planen samlas uppgifter om barnet under hela den tid barnet deltar i småbarnspedagogiken. Den individuella planen för småbarnspedagogik motsvarar inte direkt den pedagogiska utredning och bedömning som finns inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen, men som verksamhetspraxis innehåller den insamling av uppgifter, observation och bedömning som hänför sig till barnets utveckling, stöd och lärande samt till den småbarnspedagogiska verksamheten. Dessa uppgifter kan utnyttjas vid fattandet av förvaltningsbeslut om det stöd som ska ges. Barnets individuella plan för småbarnspedagogik ska uppdateras i enlighet med innehållet i ett förvaltningsbeslut. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar de gällande bestämmelserna. Till sitt innehåll motsvarar momentet bestämmelserna i 23 § 2 mom. i den gällande lagen, enligt vilket en speciallärare inom småbarnspedagogik deltar i bedömningen av barnets behov av stöd, stödåtgärder eller genomförandet av åtgärderna efter behov, till exempel när behovet av stöd förändras. 

Paragrafens 3 mom. motsvarar de gällande bestämmelserna. Det föreslås att motsvarande bestämmelser överförs från 23 § 2 mom. i den gällande lagen.Övriga myndigheter, sakkunniga och andra behövliga parter som stöder barnets utveckling och lärande kan delta i bedömningen av barnets behov av stöd. Om bedömningen av stödbehovet också kräver sådan expertis som finns hos social- och hälsovårdsmyndigheter, föreslås det i fråga om bedömningen att social- och hälsovårdsmyndigheter på begäran av anordnaren av småbarnspedagogiken ska delta i bedömningen. I en sådan situation ska bedömningen av stödbehovet och motiveringen av stödlösningarna förutsätta även annan expertis än sådan pedagogisk expertis som de anställda inom småbarnspedagogik innehar. 

Enligt 4 mom. ska bedömningen ske i samarbete med vårdnadshavarna i enlighet 20 § i lagen. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar de gällande bestämmelserna. Ett gott samarbete med familjerna, till exempel att vårdnadshavarna och de yrkesutbildade personerna inom småbarnspedagogiken delar information om barnet och barnets behov, är utgångspunkten för att ge tidigt och tillräckligt stöd. Barnet ska dock ha rätt att få stöd också i situationer där vårdnadshavaren motsätter sig att stödet ges. Ändring får sökas enligt vad som föreskrivs om sökande av ändring. 

I bedömningen ska barnets åsikt och önskemål beaktas i enlighet med 20 § 1 mom. 

15 e §.Beslut om särskilt stöd och stödtjänster Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om beslutsfattande i fråga om tillhandahållandet av särskilt stöd och stödtjänster. I 1 mom. föreslås det att anordnaren av småbarnspedagogik utan dröjsmål ska fatta beslut om särskilt stöd enligt 15 a § 3 mom. I beslutet ska de stödformer som avses i 15 b §, den plats där småbarnspedagogiken ordnas och de stödtjänster som avses i 15 c § anges. I beslutet ska det beslutas om särskilt stöd enligt 15 a § 3 mom. i lagförslaget och om stödformer och stödtjänster till barnet enligt 15 c §. Beslutet fattas på basis av en bedömning av stödbehovet enligt 15 d §. Även barnets vårdnadshavare kan göra en ansökan om särskilt stöd. 

Genom beslut enligt denna lag kan det inte beslutas om social- och hälsotjänster för barnet, såsom hjälpmedel för medicinsk rehabilitering eller service och stöd enligt handikappservicelagen. Social- och hälsotjänster ordnas med stöd av social- och hälsovårdslagstiftningen. I social- och hälsovårdslagstiftningen finns det likaså bestämmelser om beslutsfattandet i fråga om dessa tjänster. Inom hälso- och sjukvården ges överklagbara förvaltningsbeslut endast i vissa särskilt föreskrivna situationer, som främst gäller beslut om vård oberoende av egen vilja. I övrigt är hälso- och sjukvård faktisk vårdverksamhet där det inte fattas överklagbara förvaltningsbeslut. Om ett barn får social- och hälsotjänster, ska dessa tjänster dock antecknas i barnets individuella plan för småbarnspedagogik. Till exempel ska barnets rehabilitering inom social- och hälsovården antecknas i den individuella planen, om barnets rehabilitering genomförs medan barnet deltar i småbarnspedagogik, till exempel i småbarnspedagogikens lokaler. 

Närmare uppgifter om hur stödet i praktiken genomförs, till exempel pedagogiska och specialpedagogiska metoder, vårdåtgärder eller stödformernas intensitet, ska antecknas i barnets individuella plan för småbarnspedagogik. I förvaltningsbeslutet ska antecknas alla de saker som det föreskrivs om i 15 e § 1 mom. I fråga om dessa saker ska vårdnadshavarna kunna söka ändring. Bestämmelser om sökande av ändring finns i 63 §. 

Förvaltningsbeslutet är i kraft tills vidare. Enligt det föreslagna 15 c § 1 mom. ska barnets behov av stöd, stödets tillräcklighet och genomförandet av stödet bedömas enligt behov, dock minst en gång om året, till exempel i samband med att den individuella planen för småbarnspedagogik ses över, eller när stödbehovet förändras. Förvaltningsbeslutet ska ändras eller upphävas om behovet av stöd ändras i samband med den översyn av barnets individuella plan för småbarnspedagogik som nämns ovan. Vid förvaltningsbeslutsförfarandet tillämpas förvaltningslagen. Till exempel ska anordnaren av småbarnspedagogik innan beslutet fattas höra barnets vårdnadshavare eller andra lagliga företrädare enligt vad som anges i 34 § i förvaltningslagen. 

Enligt 2 mom. fattas beslutet av den kommun som ansvarar för anordnandet av småbarnspedagogiken. Det hör till kommunens behörighet att bestämma vilken kommunal myndighet eller vilket kommunalt organ som ska ansvara för fattandet av förvaltningsbeslut. 

Lagen om småbarnspedagogik tillämpas även på sådana privata serviceproducenter som har genomgått ett anmälningsförfarande enligt lagen. En serviceproducent av privat småbarnspedagogik som omfattas av lagen om småbarnspedagogik är skyldig att ordna stöd i enlighet med lagförslaget. Förvaltningsbeslut fattas i sådana fall av den kommun som har ansvar för ordnandet av småbarnspedagogik. Stödet genomförs av serviceproducenten av småbarnspedagogik. I enlighet med 5 § 2 mom. i lagen om småbarnspedagogik ordnar kommunen småbarnspedagogik enligt vad som föreskrivs i 8 och 9 § i kommunallagen, det vill säga genom att själv ordna tjänsterna eller avtala om överföring av organiseringsansvaret till en annan kommun eller en samkommun. Kommunen kan antingen själv producera de tjänster som omfattas av dess organiseringsansvar eller enligt avtal skaffa dem av andra serviceproducenter. Inom småbarnspedagogiken kan man också ge en serviceanvändare en sådan servicesedel som avses i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården samt stöd för privat vård av barn. 

Kommunens behörighet i frågan avgjordes genom organiseringsansvaret enligt 6 § i lagen om småbarnspedagogik. Bestämmelser om kommunens organiseringsansvar i förhållande till barnet finns i 6 § i lagen om småbarnspedagogik. När barnet deltar i småbarnspedagogik som är en köpt tjänst, fattas förvaltningsbeslut av den kommun som ansvarar för anordnandet av småbarnspedagogiken. På motsvarande sätt fattar den kommun som beviljat servicesedeln förvaltningsbeslut om stöd. Inom privat småbarnspedagogik som vårdnadshavaren köpt och för vilken familjen kan få stöd för privat vård av barn anses inte kommunens ansvar att ordna småbarnspedagogik ha aktiverats. Därmed måste det avgöras vilken kommun som fattar beslut om särskilt stöd. Frågan avgörs med iakttagande av principerna i 6 § i lagen om småbarnspedagogik. En indikator på organiseringsansvar kan vara betalning av kommuntillägg till stöd för privat vård. Det ska dock beaktas att inte all vård som ordnas med stöd för privat vård omfattas av lagen om småbarnspedagogik. Till exempel sådan vård som genomförs av anställda i arbetsavtalsförhållande som familjen själv anställer omfattas inte av lagen om småbarnspedagogik, och således inte heller av de föreslagna bestämmelserna om stödet. Inom sådan småbarnspedagogik enligt 9 kap. i lagen om småbarnspedagogik som vårdnadshavaren köpt med stöd för privat vård och där kommunen inte får organiseringsansvar enligt 6 § i förhållande till barnet, fattas förvaltningsbeslut på framställning av serviceproducenten av småbarnspedagogik av den kommun där det småbarnspedagogiska verksamhetsstället finns. Enligt lagen om småbarnspedagogik är kommunen tillsynsmyndighet för småbarnspedagogik som ordnas och tillhandahålls av privata serviceproducenter. Kommunen får dock inte i sådana situationer ansvar för att ordna småbarnspedagogik, utan organiseringsansvaret är hos den aktör vars småbarnspedagogik barnet deltar i. 

I enlighet med gällande lagstiftning fattas ett beslut om antagning av barnet till småbarnspedagogik. Den gällande lagen gör det möjligt för fler än en anordnare eller producent av småbarnspedagogik att ordna småbarnspedagogisk för barnet. Till exempel i en situation med växelvist boende fattas förvaltningsbeslut om särskilt stöd separat av båda kommunerna, om båda kommunerna har ansvar för anordnandet av småbarnspedagogik enligt 6 §. I så fall är anordnarna och producenterna av småbarnspedagogik enligt det förslagna 15 b § 3 mom. skyldiga att i enlighet med barnets bästa samarbeta när stödet planeras, genomförs och utvärderas. Varje aktör fattar dock själv beslut om att ge stöd. 

I 3 mom. föreslås det att ett förvaltningsbeslut som avses i 7 kap. i förvaltningslagen ska meddelas i fråga om stödtjänster enligt 15 c §, om vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare skriftligt eller muntligt begär ett beslut. 

Enligt 4 mom. kan ett beslut som avses i paragrafen verkställas även om det inte vunnit laga kraft. Beslutet om stödet till barnet är till sin natur sådant att det ska verkställas omedelbart. Verkställigheten innan beslutet har vunnit laga kraft är av central betydelse med tanke på rättsskyddet. 

23 §.Barnets individuella plan för småbarnspedagogik. Det föreslås att 1 mom. ändras så att bestämmelserna om att stödbehovet, stödåtgärderna och hur de ska genomföras antecknas i barnets individuella plan för småbarnspedagogik överförs till 15 b §. Det föreslås att det till momentet fogas en informativ hänvisning till 15 b §. 

Det föreslås att 2 mom. ändras så att bestämmelserna om att en speciallärare inom småbarnspedagogik kan delta i bedömningen av barnets behov av stöd, stödåtgärderna eller genomförandet av dem överförs till 15 d §, där det föreskrivs om bedömning av stödbehovet. På motsvarande sätt föreslås det att bestämmelserna om expertis som finns hos social- och hälsovårdsmyndigheter överförs till 15 d §. 

Det föreslås att 3 mom. ändras så att bestämmelserna om bedömningen av barnets behov av stöd och av stödets tillräcklighet överförs till 15 d §. 

35 §.Dimensioneringen av daghemspersonalen. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det i momentet i fråga om barnets behov av stöd hänvisas till 15 a § 2 och 3 mom. Momentet reglerar dimensioneringen av personalen när det på ett daghem finns barn med funktionsnedsättning eller behov av stöd. Det föreslås att bestämmelsen preciseras genom en hänvisning till det intensifierade eller särskilda stöd som barnet behöver. I övrigt föreslås det inga ändringar i bestämmelsen. I 2 mom. föreskrivs det att om det på ett daghem finns ett eller flera barn med funktionsnedsättning eller barn som behöver sådant stöd som nämns ovan, ska detta beaktas i antalet barn eller i antalet anställda som avses i 1 mom., om det på daghemmet inte finns en assistent för sådana barn. Assistenter ska inte räknas in i denna dimensionering. 

38 §.Dimensionering av personalen vid familjedaghem. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det i momentet i fråga om barnets behov av stöd hänvisas till 15 a § 2 och 3 mom. Momentet reglerar dimensioneringen av personalen vid familjedaghem när det i familjedaghemmet finns ett eller flera barn med funktionsnedsättning eller något annat behov av stöd. Det föreslås att bestämmelsen preciseras genom en hänvisning till det intensifierade eller särskilda stöd som barnet behöver. I övrigt föreslås det inga ändringar i bestämmelsen. I 2 mom. föreskrivs det att om det i ett familjedaghem finns ett eller flera barn med funktionsnedsättning eller barn som behöver sådant stöd som nämns ovan, ska detta beaktas i antalet barn eller i antalet anställda som avses i 1 mom., om det i familjedaghemmet inte finns en assistent för sådana barn. Assistenter ska inte räknas in i denna dimensionering. 

62 §.Sökande av ändring i beslut om rätten till småbarnspedagogik, beslut om stöd till barnet och beslut om antagning till småbarnspedagogik. Det föreslås att det till rubriken fogas en hänvisning till stödet. 

Det föreslås att 1 mom. ändras så att det till momentet fogas en bestämmelse om sökande av ändring i beslut om stöd till barnet. I bestämmelsen hänvisas det till den föreslagna 15 e §, till skillnad från beslut som gäller småbarnspedagogik för ett barn. Omprövning av ett beslut om stöd till barnet får begäras hos regionförvaltningsverket. Det föreslås att det till momentet fogas en materiell bestämmelse om att bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. Hänvisningen till förvaltningslagen ska ändras så att strukturen ”på det sätt som” slopas. 

Det föreslås att 2 mom. ändras så att laghänvisningen uppdateras till den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), genom vilken förvaltningsprocesslagen som det hänvisas till i den gällande hänvisningen har upphävts. Ett beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen enligt vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. De föreslagna ändringarna i momentet är av teknisk karaktär. 

Det föreslås att den bestämmelse i 3 mom. som överlappar lagen om rättegång i förvaltningsärenden stryks. 

8  Ikraftträdande

Det föreslås att lagen om ändring av lagen om småbarnspedagogik träder i kraft den 1 augusti 2022. 

9  Verkställighet och uppföljning

Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) utarbetar i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering nationella forskningsbaserade kvalitetskriterier för småbarnspedagogiken och ett digitalt kvalitetsutvärderingssystem (Valkea), som innehåller kvalitetskriterierna, som en del av programmet Utbildning för alla. Kvalitetsutvärderingssystemet innehåller också kriterier för stödets kvalitet, vilka omarbetas i enlighet med den reviderade lagstiftningen om stöd. Kvalitetsutvärderingssystemet är avsett att användas såväl nationellt som av kommuner och andra producenter av småbarnspedagogik för att utvärdera småbarnspedagogikens kvalitet och utveckla verksamheten. Kvalitetskriterierna och det digitala kvalitetsutvärderingssystemet färdigställs före utgången av 2022. Det digitala kvalitetsutvärderingssystemet tas i bruk 2023. Det ordnas utbildning om kvalitetsutvärderingssystemet för anordnare av småbarnspedagogik. 

En ansökan om statligt specialunderstöd för utveckling av stöd för lärande och inkludering inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen 2021—2022 var öppen vid undervisnings- och kulturministeriet 15.3.—23.4.2021. Den finansiering som beviljades inom småbarnspedagogiken var 2 870 000 euro från moment 29.10.20 under undervisnings- och kulturministeriets huvudtitel. Understödsbesluten fattades den 27 maj 2021. Understödet riktades till 69 kommuner och 13 utvecklingsnätverk för stöd som består av dessa kommuner. Användningsändamålen för understödet stöder verkställigheten av den föreslagna lagstiftningen. Understödet kan användas för att anställa en koordinator som styr och planerar utvecklingsverksamhet för stöd och inkluderingen. Understödet kan också riktas till en styrgrupps verksamhet, till vikarieringskostnader som orsakas av deltagande i utbildningar m.m. samt till eventuella rese- och dagpenningskostnader. Understödet kan inte användas för att anställa personal inom småbarnspedagogiken eller för att minska gruppstorlekarna. Syftet med utvecklingsnätverkens verksamhet är att ta fram och genomföra undervisningsarrangemang som hänför sig till stöd för lärande, utveckling och välbefinnande av barn inom småbarnspedagogiken och för genomförandet av inkludering samt att planera hur dessa kan spridas på riksnivå. Utgångspunkten är att varje barn får det stöd som han eller hon behöver på ett transparent sätt, systematiskt, mångprofessionellt, i rätt tid och med rätt styrka i ett så tidigt skede som möjligt. Understödet är en del av genomförandet av regeringens utvecklingsprogram Utbildning för alla. 

Reformerna av lagen om småbarnspedagogik under den senaste tiden främjar upptäckten av stödbehov och genomförandet av stödet. Till exempel återställdes den subjektiva rätten till småbarnspedagogik genom den revidering av lagen om småbarnspedagogik som trädde i kraft den 1 augusti 2020, vilket innebär att alla barn garanteras jämlik rätt till småbarnspedagogik och därmed till det stöd för lärande och utveckling som de behöver. Återställandet av relationstalet för barn och anställda i fostrings- och undervisningsuppgifter till 1:7 på daghem för barn över tre år från och med den 1 augusti 2020 skapar i sin tur bättre förutsättningar att beakta barn på individnivå, identifiera stödbehov och genomföra stödet. Ändringarna i personalstrukturen inom småbarnspedagogiken och uppdateringen av behörighetsvillkoren för daghemsföreståndare till pedagogie magisterexamen från och med 2030 säkerställer att det i framtiden bland daghemmens personal finns fler högutbildade personer än för närvarande, och även personer som fått lärarutbildning inom småbarnspedagogik. 

Antalet nybörjarplatser för lärare och speciallärare inom småbarnspedagogik har utökats sedan 2018 genom tilläggsfinansiering för åren 2018—2022. Antalet nybörjarplatser förblir högt även under perioden 2021—2024. På universiteten prövas också olika intensiva flerformsutbildningar som kombinerar närundervisning och nätbaserad undervisning. I ansökningsmålen för flerformsutbildningarna betonas sökandenas tidigare studier och arbetserfarenhet inom småbarnspedagogiken på olika sätt. Nybörjarplatserna för speciallärare inom småbarnspedagogik har redan tidigare (2017—2020) varit på en god nivå, det vill säga ungefär 200 nybörjarplatser för speciallärare inom småbarnspedagogik per år. Det är behövligt att utreda hur stor andel av de som studerar till lärare eller speciallärare inom småbarnspedagogik utexamineras samt hur de utexaminerade efter studierna placerar sig i uppgifter inom småbarnspedagogik. Informationsresursen inom småbarnspedagogiken Varda åtgärdar brister i statistikföringen över de anställdas antal och behörigheter inom småbarnspedagogiken från och med 2022. Ministeriet följer och utvecklar utvecklingen av personalstrukturen och den regionala fördelningen av arbetskraft. 

Undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen utarbetar på våren 2022 anvisningar om hur lagen ska tillämpas i praktiken samt behövligt stödmaterial. 

Utbildningsstyrelsen beslutar utgående från lagen om småbarnspedagogik om grunderna för planen för småbarnspedagogik. Grunderna uppdateras så att de motsvarar den föreslagna lagstiftningen. Anordnarna av småbarnspedagogik uppdaterar de lokala planerna för småbarnspedagogik före den 1 augusti 2022. 

Ministeriet ordnar i samarbete med Utbildningsstyrelsen och regionförvaltningsverken våren 2022 utbildningstillfällen som stöd för verkställigheten av lagen för anställda inom den småbarnspedagogiska förvaltningen och övrig personal. 

Utvecklingen av stödet inom småbarnspedagogiken är en process i flera delar. Ministeriet inleder 2022 en undersökning för att följa upp utvärderingen av konsekvenserna av lagstiftningen om stödet inom småbarnspedagogiken och verkställigheten av lagstiftningen samt behoven av vidareutveckling av stödet. På basis av utredningen görs behövliga ändringar för att vidareutveckla lagstiftningen. Undervisnings- och kulturministeriet utvecklar insamlingen av statistik om stödet så att den motsvarar den föreslagna lagstiftningen. 

10  Förhållande till andra propositioner

11  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Genom den föreslagna lagen stärks barnets rätt att få stöd inom småbarnspedagogiken. Viktiga grundläggande fri- och rättigheter med tanke på småbarnspedagogiken är de kulturella rättigheterna enligt 16 § i grundlagen och rätten till social trygghet enligt 19 §. Dessutom bedöms propositionen med tanke på grundlagens 6 § om jämlikhet och icke-diskriminering och 10 § om skydd för privatlivet. Propositionen bedöms också i förhållande till det kommunala självstyret enligt 121 § i grundlagen. Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Till de centralaste metoderna hör att stifta lagar som tryggar och preciserar utövningen av en grundläggande fri- och rättighet (GrUU 43/2020 rd, se RP 309/1993 rd, s. 80/I). Den föreslagna regleringen kan anses vara grundrättighetsbejakande och stödja barnets rättigheter. 

Propositionen har också samband med konventioner om mänskliga rättigheter, varav de viktigaste är FN:s konvention om barnets rättigheter (FördrS 59—60/1991, nedan barnkonventionen) och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FördrS 27/2016). Dessutom bedöms propositionen i fråga om behandlingen av personuppgifter i förhållande till tillämpningsområdet för den allmänna dataskyddsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG) och för den nationella dataskyddslagen (1050/2018) som preciserar och kompletterar den. 

Kulturella rättigheter och rätt till social trygghet 

Grundlagsutskottet har i enlighet med sin tidigare utlåtandepraxis ansett att regleringen av småbarnspedagogiken i första hand bedöms vara en socialtjänst i enlighet med 19 § 3 mom. i grundlagen, oavsett av att småbarnspedagogiken överförts till ett annat förvaltningsområde. Vid grundlagsbedömningen ska det dock beaktas att bestämmelser om systemen för socialvård inte längre tillämpas på anordnandet av småbarnspedagogik. Innehållet i en grundläggande fri- och rättighet som tryggas som en grundläggande fri- och rättighet i grundlagen kan anses vara autonomt i förhållande till lagen om småbarnspedagogik. Småbarnspedagogiken fullgör i första hand det allmännas skyldighet enligt 19 § 3 mom. i grundlagen att stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. Enligt förarbetena till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna kan som exempel på stödsystem som fullföljer bestämmelsens syfte nämnas barndagvårdssystemet samt materiellt stöd för barnfamiljer till exempel i form av stödsystemet och beskattningsåtgärder (RP 309/1993 rd, s. 76, GrUU 25/2012 rd, s. 2). 

Den föreslagna regleringen fullgör också skyldigheterna enligt barnkonventionen. Enligt artikel 3.1 i konventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Enligt artikel 3.2 åtar sig konventionsstaterna att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet. Konventionsstaterna ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder. 

Den föreslagna regleringen har en särskilt stark anknytning till artikel 18.2 och 18.3 i konventionen. Enligt artikel 18.2 ska konventionsstaterna för att garantera och främja de rättigheter som anges i konventionen ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och serviceorgan för vård av barn. Enligt artikel 18.3 ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som är avsedd för dem. Dessutom stöder regleringen artikel 28.1 i konventionen, enligt vilken varje barn har rätt till utbildning. 

Överföringen av förvaltningsområde samt de ändringar som gjordes i samband med reformen av lagen om småbarnspedagogik har medfört att grundlagsbedömningen nu omfattar ett element av kulturella rättigheter enligt 16 § 2 mom. i grundlagen (GrUU 12/2015 rd, s. 3 och GrUU 17/2018 rd, s. 2). Genom att ordna småbarnspedagogisk verksamhet fullgör det allmänna sin skyldighet enligt 16 § 2 mom. i grundlagen att säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet och enligt sin förmåga och sina särskilda behov även få annan än grundläggande utbildning samt utveckla sig själv. Denna skyldighet för det allmänna framkommer särskilt i syftet med småbarnspedagogiken i lagen om småbarnspedagogik, till exempel i 3 § 1 mom. 2 punkten, enligt vilken syftet med småbarnspedagogiken är att ”stödja barnets förutsättningar för lärande och främja livslångt lärande och uppfyllandet av utbildningsmässig jämlikhet”. Stödet för ett enskilt barns lärande och uppväxt framhävs till exempel i barnets individuella plan för småbarnspedagogik enligt 23 § i lagen. Enligt artikel 28.1 i barnkonventionen erkänner konventionsstaterna barnets rätt till utbildning. Syftet med den föreslagna regleringen är att skapa en starkare kontinuitet i stödet från småbarnspedagogiken till förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen än för närvarande. Den föreslagna regleringen stöder på det sättet också rätten till avgiftsfri grundläggande utbildning enligt 16 § 1 mom. i grundlagen. 

Enligt förarbetena till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna omfattar barnets välfärd enligt 19 § 3 mom. i grundlagen både materiell och psykisk välfärd, vilket innebär att bestämmelserna ska granskas med hänsyn till andra grundläggande fri- och rättigheter som tryggas i grundlagen, såsom de kulturella rättigheterna enligt 16 § i grundlagen (RP 309/1993 rd, s. 76). Ur ett grundlagsperspektiv ska småbarnspedagogiken bedömas både som en social och en kulturell rättighet. Skyldigheten att enligt 19 § 3 mom. i grundlagen stödja barnets individuella uppväxt innefattar ordnandet av utbildning (RP 309/1993 rd, s. 76). Den föreslagna regleringen om barnets rätt stöder barnets rätt till lärande, utveckling och välbefinnande. Regleringen stöder barnets individuella uppväxt enligt 19 § 3 mom. i grundlagen och familjernas uppfostringsuppgift samt de kulturella rättigheterna enligt 16 § i grundlagen. Den föreslagna regleringen stöder att barnets rätt till grundläggande utbildning faktiskt tillgodoses och att barnet när det växer upp kan fullgöra sin läroplikt och delta i annan utbildning som avses i 16 §. 

Jämlikhet 

Enligt 6 § i grundlagen är alla lika inför lagen. I regeringens proposition om reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna (RP 309/1993 rd, s. 46) konstateras det att paragrafen inte bara uttrycker kravet på rättslig jämlikhet utan också tanken på faktisk jämställdhet. Genom den föreslagna regleringen tryggas rätten för varje barn som deltar i småbarnspedagogik att få stöd för lärande, utveckling och välbefinnande och främjas barnens inbördes lika rätt att delta i småbarnspedagogik. 

Jämlikhetsaspekter har betydelse såväl när människor genom lag ges fördelar eller rättigheter som när de påförs skyldigheter. Å andra sidan är det typiskt för lagstiftningen att den på grund av ett visst godtagbart samhälleligt intresse bemöter människor olika för att främja människors faktiska jämlikhet. Grundlagsutskottet har i sin praxis uttryckligen betonat att inga skarpa gränser för lagstiftarens prövning kan härledas ur jämlikhetsprincipen då man strävar efter en reglering som den rådande samhällsutvecklingen kräver (RP 309/1993 rd och de utlåtanden av grundlagsutskottet som nämns i den samt t.ex. GrUU 59/2002 rd, GrUU 1/2006 rd, GrUU 38/2006 rd, GrUU 28/2009 rd, GrUU 64/2010 rd, GrUU 2/2011 rd, GrUU 12/2011 rd, GrUU 11/2012 rd). 

Den föreslagna regleringen syftar till att åstadkomma en faktiskt jämlik situation för barn som får stöd. Stödbehovet kan till exempel bero på funktionsnedsättning eller hälsotillstånd. Grundlagsutskottet har dessutom understrukit att barnets bästa ska beaktas med avseende på enskilda barn i varje förekommande fall eller situation också när bestämmelserna tillämpas (GrUB 14/2020 rd, s. 2, GrUB 6/2020 rd, s. 3, se GrUU 18/2018 rd, s. 3, och GrUU 17/2018 rd, s. 3). Hur stödet genomförs i praktiken avgörs alltid från fall till fall. Förbudet mot diskriminering förutsätter att praxis vid genomförandet av stödet inte får bli diskriminerande eller segregerande. Det kan också anses vara diskriminerande om barnet inte får stöd trots att barnet behöver det. Den föreslagna regleringen omfattar alla aktörer som avses i lagen om småbarnspedagogik. Barnet ska få stöd oberoende av vem anordnaren eller producenten av småbarnspedagogiken är. Kulturutskottet (KuUB 5/2018 rd, s. 9) har konstaterat att privata tjänsteproducenter fortfarande absolut måste ge barnen lika god och omfattande småbarnspedagogisk service som den kommunala småbarnspedagogiken, så att likabehandlingen av barnen säkerställs. Detta stöder familjernas valfrihet att bestämma om hur vården av barnet ska ordnas. Det heterogena fältet av aktörer som producerar småbarnspedagogik innebär dock att beredskapen att ordna stöd kan variera. Ett barn ska alltid ha rätt att få småbarnspedagogik även av sin hemkommun i enlighet med 6 §. 

Småbarnspedagogiken ordnas på ett inkluderande sätt. Inkluderingsmålet gäller även ordnandet av stödet. Ur ett icke-diskrimineringsperspektiv är det väsentliga i bedömningen huruvida särbehandling kan motiveras på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna. Kraven på motiveringen är höga i synnerhet när det gäller de uppräknade förbjudna grunderna för särbehandlingen. Kravet på jämlikhet utgör inget hinder för nödvändig positiv särbehandling för att trygga den faktiska jämlikheten, det vill säga åtgärder som förbättrar ställningen och förhållandena för en viss grupp (RP 309/1993 rd). 

Enligt 6 § 3 mom. i grundlagen ska barn bemötas som jämlika individer och ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Utgångspunkten är att de grundläggande fri- och rättigheterna också omfattar barn. I praktiska situationer kan frågan dock komma att återföras till vem som för barnets talan i frågor som gäller de grundläggande fri- och rättigheterna. I motiveringen till regeringens proposition (RP 309/1993 rd) betonas kravet att barn ska bemötas som jämlika i förhållande till den vuxna befolkningen, som personer som har samma grundläggande fri- och rättigheter som de vuxna, och som inbördes jämlika. Bestämmelsen understryker dessutom att varje barn ska bemötas som en individ, inte enbart som ett passivt objekt för åtgärder. Enligt 20 § i lagen om småbarnspedagogik ska ett barns åsikter och önskemål redas ut vid planeringen, genomförandet och utvärderingen av småbarnspedagogiken för barnet, och åsikterna och önskemålen ska beaktas i enlighet med barnets ålder och utveckling. Bestämmelserna gäller också ordnandet av stödet. 

Tillräckliga rättsmedel är också en faktor som främjar jämlikhet. Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Genom den föreslagna regleringen möjliggörs sökande av ändring. Den föreslagna regleringen främjar rättssäkerheten. 

Rättigheter för personer med funktionsnedsättning 

Genom de föreslagna ändringarna stöds särskilt rätten för barn med funktionsnedsättning och barn som på något annat sätt är i en utsatt ställning att få stöd för utveckling, lärande och välbefinnande. Enligt artikel 23.1 i barnkonventionen erkänner konventionsstaterna att ett psykiskt eller fysiskt handikappat barn bör åtnjuta ett fullvärdigt och hyggligt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och underlättar barnets aktiva deltagande i samhället. Propositionen främjar uppfyllandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och förpliktelserna i konventionen i Finland. Syftet med konventionen är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning. Centrala principer i konventionen är icke-diskriminering och tillgänglighet. 

I artikel 7 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning betonas att barnets bästa alltid ska beaktas och att rättigheterna för barn med funktionsnedsättning ska tillgodoses på lika villkor som för andra barn. Konventionsstaterna ska säkerställa att samhällsservice är tillgänglig på lika villkor för personer med funktionsnedsättning. Genom den föreslagna regleringen stöds det att barn i så stor utsträckning som möjligt deltar i småbarnspedagogik och får stöd på ett inkluderande sätt som en del av den grundläggande verksamheten inom småbarnspedagogiken. Förslaget stöder deltagande i småbarnspedagogik för barn med funktionsnedsättning eller olika stödbehov. 

Syftet med artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att stödja ett självständigt och delaktigt liv. Enligt artikeln ska service avsedd för allmänheten vara tillgänglig på lika villkor för personer med funktionsnedsättning. Vid behov ska även individuella specialtjänster vara tillgängliga. Genom den föreslagna regleringen skapas en stödmodell som också innehåller individuella tjänster och stödåtgärder. 

Enligt artikel 9 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är tillgänglighet en förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva oberoende och fullt ut delta på alla livets områden. Konventionen förpliktar konventionsstaterna att vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter samt till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik och informations- och kommunikationssystem. De föreslagna bestämmelserna om stödtjänster stöder för sin del förpliktelserna i artikel 9. Med stödåtgärderna stöds den fysiska tillgängligheten inom småbarnspedagogiken, till exempel genom arrangemang som hänför sig till praktiskt ordnande, rörlighet och andra fysiska funktioner, såsom exempelvis rullstolsramper och räcken. Till exempel föreslås det att barnets kamratrelationer, andra sociala relationer och delaktighet stöds med stödformer som stöder kommunikation. Bestämmelser om rimliga anpassningar finns också i 15 § i diskrimineringslagen (1325/2014). Bestämmelsen förpliktar till sådana ändamålsenliga och rimliga anpassningar som behövs i det enskilda fallet för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra uträtta ärenden hos myndigheter och få utbildning och arbete samt varor och tjänster som tillhandahålls allmänheten och att klara av sina arbetsuppgifter och avancera i arbetet. Den föreslagna regleringen konkretiserar i fråga om småbarnspedagogiken skyldigheten att enligt den gällande diskrimineringslagen göra rimliga anpassningar för att likabehandling för personer med funktionsnedsättning ska uppnås. I olika inlärningsmiljöer ska tillgängligheten beaktas så att personer med funktionsnedsättning faktiskt har jämlik tillgång till service. I lagberedningen har man identifierat den särskilda ställningen för barn med funktionsnedsättning. Därför ska ett förvaltningsbeslut fattas för ett barn som behöver det starkaste stödet enligt lagen, vilket tillgodoser rätten till stöd. Vad rimliga anpassningar innebär bestäms från fall till fall. 

Artikel 3 i barnkonventionen förpliktar att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Den föreslagna regleringen har alltså en tydlig koppling till artikel 19 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som förutsätter att ett självständigt liv och deltagande i samhället stöds. Den föreslagna regleringen anknyter också till artikel 23.1 i barnkonventionen, enligt vilken konventionsstaterna erkänner att ett psykiskt eller fysiskt handikappat barn bör åtnjuta ett fullvärdigt och hyggligt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och underlättar barnets aktiva deltagande i samhället. 

I lagberedningen har insett att ett antal barn som är i behov av motsvarande stöd faller utanför lagens tillämpningsområde. Det är till exempel fråga om barn som får hemvård och därmed inte omfattas av lagens tillämpningsområde. Likvärdig tillgänglighet och ett högre deltagande inom småbarnspedagogiken har stötts med tidigare lagändringar, bland annat genom att avgifterna för småbarnspedagogik sänkts genom en ändring av lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken (1052/2020) och genom att den subjektiva rätten till småbarnspedagogik enligt lagen om småbarnspedagogik (1395/2019) på heltid har återställts. Genom den föreslagna regleringen strävas det efter att stödja ett stort antal barn som har olika behov av stöd. Det bör noteras att det föreslagna stödet är betydligt mer omfattande än det stöd som omfattar olika grupper av funktionsnedsättningar, eftersom rätten till stöd inte är bunden till att barnet har en diagnos eller funktionsnedsättning. 

Rättsskydd 

Grundlagsutskottet har ansett att individen i enlighet med 21 § 1 mom. i grundlagen har rätt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter. Därmed är det viktigt att uppfatta gränsdragningen gällande när det är fråga om en åtgärd som kräver ett förvaltningsbeslut och när det är fråga om en faktisk förvaltningsåtgärd. För att stödja barnets uppväxt och lärande inom småbarnspedagogiken vidtas många sådana åtgärder som i egenskap av en del av den dagliga verksamheten anses vara faktiska förvaltningsåtgärder och för vilka man inte kan få ett förvaltningsbeslut, till exempel dagliga vårdåtgärder för barn och hjälp i den dagliga verksamheten för barn i olika utvecklingsstadier. Enligt 80 § i grundlagen ska bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter utfärdas genom lag. Principen om förvaltningens lagbundenhet förutsätter att bestämmelser om individen rättigheter utfärdas genom lag. Detta främjar rättssäkerhet och likabehandling. Det är också fråga om utövande av offentlig makt i förhållande till individen, vilket i enlighet med 2 § 3 mom. i grundlagen ska bygga på lag. Utgångspunkten är att det alltid ska framgå av lag vilken myndighet som är behörig. Med beaktande av vad som anförts ovan har man i propositionen valt det alternativ enligt vilket det föreslås att det föreskrivs om barnets rätt till stöd uttryckligen genom lag. På den starkaste nivån av stöd ska ett förvaltningsbeslut om särskilt stöd fattas. Omprövning av beslutet får begäras hos regionförvaltningsverket. 

Lagstiftningen innefattar ett tillräckligt exakt kriterium för att det ska uppstå en relation mellan den enskilde och det allmänna som kan betraktas som en rättighet, vilket är positivt med tanke på grundlagen. I viss mån kan det också vara fråga om villkor för rättigheter eller förmåner som i högre grad än de grundläggande fri- och rättigheterna är beroende av prövning (GrUU 17/2018 rd, s. 9, GrUU 51/2010 rd, s. 2, GrUU 42/2010 rd, s. 4, GrUU 16/2000 rd, s. 4, GrUU 12/1997 rd, s. 1). Ett förvaltningsbeslut påverkar individens rättigheter och skyldigheter och därmed tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna. Enligt sista meningen i 124 § i grundlagen får uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt ges endast myndigheter. Enligt förarbetena till grundlagen och grundlagsutskottets utlåtandepraxis anses till exempel beslutande om individens rättigheter utgöra betydande utövning av offentlig makt. Det saknas en klar ståndpunkt av grundlagsutskottet gällande huruvida privat småbarnspedagogik är sådan skötsel av offentliga förvaltningsuppgifter som avses i 124 § i grundlagen. Till exempel Tuori anser att småbarnspedagogik som hör till kommunens system för småbarnspedagogik samt småbarnspedagogik som omfattas av kommunens skyldighet att ordna småbarnspedagogik och som genomförs genom upphandlingskontrakt eller servicesedelsystem ska bedömas med tanke på 124 § i grundlagen (Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2021:22, s. 21 och 24, på finska). Enligt den föreslagna regleringen fattas beslutet om att stöd ska ges av den kommun som ansvarar för anordnandet av småbarnspedagogiken. För småbarnspedagogik som ordnas av en privat serviceproducent fattas beslutet på framställning av serviceproducenten av den kommun där det småbarnspedagogiska verksamhetsstället finns. I fråga om småbarnspedagogik som anskaffats med stöd för privat vård bildas förhållandet till kommunen genom bestämmelserna i lagen om småbarnspedagogik om tillsyn över serviceproducenter. I och med den nya lagen om småbarnspedagogik är det allt mer betonat att det primära ansvaret för tillsynen över privata småbarnspedagogiska tjänster är hos kommunen själv. Om kommunen upptäcker problem i den privata serviceproduktionen inom sitt område, ska den omedelbart inleda tillsynsåtgärder. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården styr och övervakar i synnerhet när ett ärende är principiellt viktigt, vittsyftande, förekommer inom flera än ett regionförvaltningsverks område eller gäller hela landet eller när det behöriga regionförvaltningsverket är jävigt att behandla ärendet. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården styr även regionförvaltningsverkens verksamhet i syfte att förenhetliga deras verksamhetsprinciper, förfaringssätt och beslutspraxis vid styrningen och tillsynen av småbarnspedagogiken. 

Skydd för privatlivet och personuppgifter 

Den föreslagna lagändringen är av betydelse i konstitutionellt hänseende också med tanke på det i 10 § i grundlagen tryggade skyddet för privatlivet och personuppgifter. Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är ”vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag”. 

Skyddet enligt 10 § i grundlagen kompletteras av skyddet för privatlivet enligt artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) samt respekten för privatlivet enligt artikel 7 och skyddet av personuppgifter enligt artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I artikel 52.3 i stadgan anges att i den mån som stadgan omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av Europakonventionen ska de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. EU-domstolens domar bestämmer det centrala innehållet i skyddet för privatlivet och personuppgifter i dessa avseenden. Likaså har artikel 8 i Europakonventionen ansetts täcka även skyddet för personuppgifter i Europadomstolens rättspraxis. 

Den behandling av personuppgifter som hänför sig till propositionen omfattas av tillämpningsområdet för den allmänna dataskyddsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) och den nationella dataskyddslagen (1050/2018) som preciserar och kompletterar den. 

Grundlagsutskottet anser att dataskyddsförordningens detaljerade bestämmelser, som tolkas och tillämpas i enlighet med de rättigheter som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, överlag utgör en tillräcklig rättslig grund även med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § i grundlagen (se GrUU 14/2018 rd). 

Nationellt handlingsutrymme 

När det gäller sådan behandling av personuppgifter som omfattas av dataskyddsförordningen är nationell speciallagstiftning möjlig i de fall då förordningen uttryckligen ger medlemsstaterna nationellt handlingsutrymme. Flera artiklar i dataskyddsförordningen medger ett nationellt handlingsutrymme. 

För det första kan handlingsutrymmet användas när lagligheten i behandlingen av personuppgifter grundar sig på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, det vill säga när behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en lagstadgad skyldighet. Enligt artikel 6.3 ska den grund för behandlingen som avses i punkt 1 c fastställas i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. 

I den aktuella propositionen finns bestämmelser om barnets rätt till det stöd som han eller hon behöver och således också om skyldigheten för den som ordnar eller tillhandahåller småbarnspedagogiken att ge barnet det stöd som han eller hon behöver. Även i den gällande lagen om småbarnspedagogik föreskrivs det att det stöd barnet behöver antecknas i barnets individuella plan för småbarnspedagogik. Nytt i lagförslaget är bestämmelser om förvaltningsbeslut i fråga om särskilt stöd. Också enligt den gällande regleringen kan bedömningen av barnets stödbehov förutsätta mångprofessionellt samarbete med olika myndigheter. Planeringen, genomförandet och utvärderingen av stödet kräver behandling av personuppgifter. 

Paragraferna i propositionen, särskilt 15 a—d och 23 §, utgör den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter hos en aktör inom småbarnspedagogik. Behandlingens lagenlighet bedöms utifrån nämnda artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. 

Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen är ett grundläggande krav för lagstiftning som grundar sig på en lagstadgad skyldighet att den ska uppfylla ett mål av allmänt intresse, som är proportionellt mot det legitima mål som eftersträvas. Genomförandet av stödet till barnet inom småbarnspedagogiken uppfyller ett mål av allmänt intresse, eftersom stödet gynnar bland annat barnet själv och barnets familj samt de andra barnen inom småbarnspedagogiken. Forskning visar att tidigt stöd har stor betydelse också senare i barnets liv. Genomförandet av stödet till barnet skulle inte vara möjligt utan behandling av personuppgifter, så behandlingen anses proportionell mot det legitima mål som nämns ovan. 

Personuppgiftsansvarig 

Enligt gällande lagstiftning ansvarar en lärare inom småbarnspedagogik för att barnets individuella plan för småbarnspedagogik görs upp på daghemmen. Vid behandling av personuppgifter som hänför sig till stödet till barnet kan följaktligen den organisation som läraren inom småbarnspedagogik hör till i regel anses vara personuppgiftsansvarig. Det ska dock beaktas att det i 11 § i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården fastställs att kommunen är personuppgiftsansvarig för de klienthandlingar som uppkommer i samband med en tjänst som ordnas med hjälp av servicesedel. På motsvarande sätt är kommunen personuppgiftsansvarig när kommunen köper småbarnspedagogik som köpt tjänst. En kommun som har organiseringsansvar är också alltid personuppgiftsansvarig för personuppgifter som hänför sig till stödet till barnet, medan den privata serviceproducenten är personuppgiftsbiträde. Vid behandling av personuppgifter som hänför sig till ett förvaltningsbeslut är kommunen personuppgiftsansvarig. Inom mångprofessionellt samarbete och samarbete mellan flera aktörer inom småbarnspedagogik ansvarar varje aktör för behandlingen av personuppgifter i sin egen organisation och är personuppgiftsansvarig vid den behandlingen. 

Sekretess och undantag från den 

Enligt 40 § 2 mom. i den gällande lagen om småbarnspedagogik är utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet sådana uppgifter sekretessbelagda som gäller ett barns behov av stöd, stödåtgärder och uppgifter om genomförandet av dem eller bedömningar av barnets personliga egenskaper. 

Följande skeden som inbegriper behandling av personuppgifter kan identifieras i propositionen: planering, genomförande och utvärdering av stödet på verksamhetsstället inom småbarnspedagogik, planering, genomförande och utvärdering av stödet i mångprofessionellt samarbete, planering, genomförande och utvärdering av stödet som ett samarbete mellan två aktörer inom småbarnspedagogik och fattande av förvaltningsbeslut om stödet. Det kan finnas behov av att överföra uppgifter om stödet när barnet övergår till en annan plats inom småbarnspedagogik eller till förskoleundervisningen eller den grundläggande utbildningen. 

Barnets behov av stöd upptäcks ofta på ett verksamhetsställe inom småbarnspedagogik som är bekant för barnet, såsom på daghem. De anställda som ansvarar för barnets undervisning, fostran och vård deltar i planeringen av stödet och i antecknandet av stödet i barnets individuella plan för småbarnspedagogik. I fall där stödet inte kräver mångprofessionellt samarbete eller samarbete mellan två aktörer inom småbarnspedagogik, ska personuppgifter som hänför sig till stödet till barnet i regel behandlas av personal inom småbarnspedagogik som är bekant för barnet och som också tidigare har behandlat uppgifter som gäller barnets småbarnspedagogik. Det kan också finnas behov av att informera eventuella vikarier för personalen om sådant som gäller stödet till barnet. En speciallärare inom småbarnspedagogik kan till sin arbetsbeskrivning vara en så kallad ambulerande speciallärare, vilket innebär att specialläraren inte har endast ett utsett verksamhetsställe, utan han eller hon ger rådgivning i stödfrågor på flera verksamhetsställen. Enligt 41 § 2 mom. i den gällande lagen om småbarnspedagogik har de personer som ansvarar för barnets småbarnspedagogik och de personer som deltar i utvärderingen av stödbehovet, stödåtgärderna eller deras genomförande trots sekretessbestämmelserna rätt att av varandra få och att till varandra och till dem som ordnar eller tillhandahåller småbarnspedagogik lämna sådana uppgifter om barnet som är nödvändiga för att anordna och tillhandahålla småbarnspedagogik och för att utvärdera stödet. 

Om bedömningen av stödbehovet kräver sådan expertis som finns hos social- och hälsovårdsmyndigheter, ska dessa på begäran av anordnaren av småbarnspedagogiken delta i bedömningen. Därmed utvidgas kretsen av aktörer som behandlar barnens personuppgifter till att omfatta social- och hälsovården. Enligt 41 § 1 mom. i den gällande lagen om småbarnspedagogik har en anordnare eller tillhandahållare av småbarnspedagogisk verksamhet trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter som är nödvändiga för att ordna och tillhandahålla småbarnspedagogik för ett barn från barnets vårdnadshavare, myndigheter inom utbildningssektorn, myndigheter inom social- och hälsovården, andra som tillhandahåller tjänster inom småbarnspedagogik, socialvård och hälso- och sjukvård samt yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården. 

Det ska fattas ett förvaltningsbeslut om den starkaste formen av stöd. Beslutet fattas av den kommun som ansvarar för anordnandet av barnets småbarnspedagogik eller av den kommun var verksamhetsstället inom småbarnspedagogik finns. Således kan behandlingen av uppgifter om stödet till barnet komma att utvidgas utanför verksamhetsstället för den egna småbarnspedagogiken till sådana personer som har rätt att fatta tjänsteinnehavarbeslut i kommunen. En privat anordnare av småbarnspedagogik kan inte fatta ett förvaltningsbeslut om stöd, vilket innebär att behandlingen av uppgifter om stödet till barnet på den starkaste nivån av stöd utvidgas från den privata småbarnspedagogiken till det kommunala systemet för beslutsfattande. 

Om barnet deltar i småbarnspedagogik hos fler än en anordnare eller producent av småbarnspedagogik, till exempel till följd av växelvist boende, ska stödet planeras, genomföras och utvärderas i samarbete, så att barnet får en så sammanhängande kontinuitet av stöd som möjligt. Aktörer inom småbarnspedagogik kan utbyta uppgifter om stödet till barnet med stöd av det 41 § 2 mom. som nämns ovan. 

När ett barn helt övergår från en plats inom småbarnspedagogik till en annan eller övergår till förskoleundervisningen eller den grundläggande utbildningen ska uppgifterna om stödet överföras till följande verksamhetsställe. Enligt 41 § 3 mom. i den gällande lagen om småbarnspedagogik, om ett barn övergår till småbarnspedagogik som ordnas av någon annan anordnare av småbarnspedagogik enligt denna lag eller till förskoleundervisning eller grundläggande utbildning som ordnas enligt lagen om grundläggande utbildning, ska den tidigare anordnaren av småbarnspedagogik trots sekretessbestämmelserna utan dröjsmål lämna sådana uppgifter som är nödvändiga med tanke på anordnandet av småbarnspedagogik för barnet till den nya anordnaren av småbarnspedagogik eller de uppgifter som är nödvändiga för att ordna småbarnspedagogik eller undervisning till anordnaren av förskoleundervisning eller grundläggande utbildning. Motsvarande uppgifter får även överlämnas på begäran av en anordnare av småbarnspedagogik, förskoleundervisning eller grundläggande utbildning. 

Särskilda personuppgifter och känsliga uppgifter 

Uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter är enligt artikel 9 i dataskyddsförordningen t.ex. uppgifter som beskriver hälsotillstånd eller sexualliv. Det är möjligt att uppgifter om stödet till barnet är jämförbara med sådana särskilda personuppgifter som avses i dataskyddsförordningen, särskilt när genomförandet av stödet är förenat med mångprofessionellt samarbete. I sådana fall kan stödbehovet bero på hälsotillstånd, varvid barnets hälsouppgifter behandlas. 

Enligt artikel 9.1 i dataskyddsförordningen är behandling av särskilda kategorier av personuppgifter i regel förbjuden. Särskilda kategorier av personuppgifter får behandlas endast om ett undantag från behandlingsförbudet har föreskrivits inom de ramar som artikel 9.2 i dataskyddsförordningen tillåter. Det handlingsutrymme som artikel 9.2 g möjliggör utnyttjas i 6 § 1 mom. 2 punkten i den nationella dataskyddslagen, där det föreskrivs att behandling av särskilda kategorier av personuppgifter är möjligt vid sådan behandling av uppgifter som regleras i lag eller som föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. En förutsättning för behandlingen är att den registrerades rättigheter skyddas på lämpligt sätt enligt 6 § 2 mom. i dataskyddslagen. 

Sådan behandling av personuppgifter som anordnare eller producenter av småbarnspedagogik gör ska föranledas av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. Bestämmelser om ordnandet av stödet finns i lagen om småbarnspedagogik. Anordnare och producenter av småbarnspedagogik ska dock särskilt uppmärksamma skyddsåtgärderna enligt 6 § 2 mom. i dataskyddslagen, genom vilka det i efterhand ska kunna säkerställas och bevisas vem som har registrerat, ändrat eller överfört personuppgifter, åtgärderna, genom vilka kompetensen hos den personal som behandlar personuppgifter kan höjas, samt utnämningen av ett dataskyddsombud. Till exempel bedöms dessa åtgärder redan bli genomförda i fråga om planen för småbarnspedagogik. 

Grundlagsutskottet har menat att det fortfarande är motiverat att i konstitutionellt hänseende beskriva vissa grupper av personuppgifter uttryckligen som känsliga (GrUU 15/2018 rd, s. 38). Med sådana avses en mängd uppgifter som omfattar mer än enbart de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i dataskyddsförordningen (se till denna del också t.ex. GrUU 17/2018 rd, s. 6). Grundlagsutskottet har lyft fram riskerna med behandlingen av känsliga uppgifter. 

I grundlagsutskottets praxis har känsliga uppgifter ansetts omfatta de uppgifter som räknas upp i artikel 9 i dataskyddsförordningen samt även klientuppgifter inom socialvården (se t.ex. GrUU 15/2018 rd, s. 38). Därtill har grundlagsutskottet vid bedömningen av uppgifterna som ingår i den riksomfattande informationsresursen i lagen om småbarnspedagogik konstaterat att det inte finns skäl att betrakta klientrelationer inom småbarnspedagogiken i sig som särskilt känslig information. Däremot är utskottets uppfattning att uppgifter om barnets behov av stöd, stödåtgärder och genomförandet av dem samt bedömningar av barnets personliga egenskaper och behandling av barnets plan för småbarnspedagogik kan innehålla sådana risker att de i princip ska bedömas som känsliga uppgifter (se GrUU 17/2018 rd, s. 6). 

Utskottet har särskilt påpekat att det bör finnas exakta och noga avgränsade bestämmelser om att det är tillåtet att behandla känsliga uppgifter bara om det är absolut nödvändigt (se t.ex. GrUU 12/2019 rd och GrUU 3/2017 rd, s. 5). 

Eftersom det redan i 40 § i den gällande lagen om småbarnspedagogik föreskrivs att uppgifter om stödet är sekretessbelagda och det finns klara grunder för undantag för sekretessen i 41 § anses propositionen uppfylla kraven på skydd för privatlivet och personuppgifter enligt grundlagen. 

Lagstiftningsordning 

Enligt 121 § 2 mom. i grundlagen ska bestämmelser om uppgifter som åläggs kommunerna utfärdas genom lag. Enligt 7 § i kommunallagen sköter kommunen uppgifter som den har åtagit sig med stöd av självstyrelsen samt de uppgifter som föreskrivs för den i lag. I denna proposition föreslås det att uppgifter som hänför sig till stödet inom småbarnspedagogiken utvidgas för anordnare och producenter av småbarnspedagogik, det vill säga i praktiken huvudsakligen för kommunerna. Den gällande lagen om småbarnspedagogik förpliktar till att ordna stöd. Den föreslagna regleringen preciserar hur stödet ges. Dessutom föreslås det i propositionen att för småbarnspedagogik som ordnas av en privat serviceproducent fattas beslutet på framställning av serviceproducenten av den kommun där det småbarnspedagogiska verksamhetsstället finns. Dessa uppgifter hör till kommunernas särskilda kompetens. Grundlagsutskottet har i sin praxis poängterat att när kommunerna åläggs uppgifter genom lag ska det i enlighet med finansieringsprincipen också ses till att de har faktiska möjligheter att klara av sina förpliktelser (GrUU 29/2009 rd, GrUU 50/2005 rd, s. 2/I, GrUU 41/2002 rd, s. 3/II). Kravet på finansieringsprincipen för kommuner följer principen om kommunal självstyrelse enligt 121 § 2 mom. i grundlagen. Enligt 55 § 2 mom. i lagen om statsandel för kommunal basservice är statsandelen för nya och mer omfattande statsandelsåligganden 100 procent av de kalkylerade kostnaderna för nya och mer omfattande åligganden, om inte åliggandena minskas i motsvarande utsträckning. Propositionens konsekvenser för kommunernas ekonomi har bedömts i avsnitt 4.2.1 Ekonomiska konsekvenser.  

Enligt 120 § i grundlagen har landskapet Åland självstyrelse enligt vad som särskilt bestäms i självstyrelselagen för Åland (1144/1991). Lagen om småbarnspedagogik tillämpas inte på Åland, eftersom Åland enligt 18 § 13 punkten i självstyrelselagen för Åland har lagstiftningsbehörighet i fråga om socialvård. I förarbetena till självstyrelselagen (RP 73/1990 rd, s. 66) har begreppet socialvård ansetts innefatta även barndagvård. Småbarnspedagogiken har tidigare hört till socialvården, men är nu en del av undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Lagen om småbarnspedagogik och de förordningar som utfärdas med stöd av den gäller alltså inte Åland. 

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Regeringens proposition har betydande inverkan på tillgodoseendet av barns grundläggande fri- och rättigheter. Regeringen anser det dock önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande i frågan.