2.1
Innehåll i direktivet om tillsyn av värdepappersföretag
Direktivet om tillsyn av värdepappersföretag innehåller bestämmelser om direktivets tillämpningsområde, värdepappersföretagens startkapital, kapitaltäckningstillsyn (tillsynsprinciperna, de behöriga myndigheternas befogenheter, bedömning och de omständigheter som då ska beaktas, inklusive värdepappersföretagets behov av eget kapital, förvaltnings-, styrnings- och ersättningssystem samt tillsyn av värdepappersföretagskoncerner) och krav på offentliggörande för behöriga myndigheter. I direktivet ges kommissionen dessutom befogenhet att anta delegerade akter för att säkerställa en enhetlig tillämpning av direktivet och dessutom införs de ändringar som den nya ramen angående kapitaltäckningskrav och tillsyn för värdepappersföretag förutsätter i andra direktiv om värdepappersföretags verksamhet och kapitaltäckningskrav.
Kategorisering av värdepappersföretag
I EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag delas värdepappersföretagen in i olika kategorier:
a) sådana värdepappersföretag som avses i artikel 1.2 (stora och betydande värdepappersföretag) och värdepappersföretag som hör till ett kreditinstituts finansiella företagsgrupp och avses i artikel 1.5 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag samt vars kapitaltäckningskrav och tillsyn fortfarande bygger på kreditinstitutsdirektivet och EU:s tillsynsförordning,
b) sådana värdepappersföretag som avses i artikel 12.1 (små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag) i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag och för vilka kapitaltäckningskraven och tillsynen delvis har minskats,
c) sådana värdepappersföretag som avses i artikel 1.1 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag och på vilka ramen angående kapitaltäckningskrav och tillsyn tillämpas fullt ut.
Enligt artikel 1.2 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag är stora och betydande värdepappersföretag sådana värdepappersföretag som är auktoriserade och står under tillsyn enligt direktivet om marknader för finansiella instrument och som bedriver någon av de verksamheter som avses i avsnitt A punkterna 3 och 6 i bilaga I till direktivet om marknader för finansiella instrument (handel för egen räkning, garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande) och som inte är råvaruhandlare, utsläppsrättshandlare, företag för kollektiva investeringar eller försäkringsföretag, om något av följande villkor är tillämpligt:
a) det totala värdet av värdepappersföretagets konsoliderade tillgångar uppgår till eller överstiger 15 miljarder euro, beräknat på genomsnittet av de tolv föregående sammanhängande månaderna,
b) det totala värdet av värdepappersföretagets konsoliderade tillgångar understiger 15 miljarder euro, men värdepappersföretaget ingår i en koncern där det totala värdet av de konsoliderade tillgångarna i alla de företag i koncernen som har enskilda totala tillgångar på mindre än 15 miljarder euro och som bedriver handel för egen räkning och/eller ordnande av emission eller försäljning av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande uppgår till eller överstiger 15 miljarder euro, allt beräknat på genomsnittet av de tolv föregående sammanhängande månaderna, eller
c) på värdepappersföretaget tillämpas EU:s tillsynsförordning enligt ett beslut av behöriga myndigheter i enlighet med artikel 5 i direktivet om tillsyn av värdepappersföretag. De värdepappersföretag som avses i punkten behandlas mer ingående i 2.1 i denna proposition under nästa underrubrik Syfte, tillämpningsområde och behöriga myndigheter.
Enligt artikel 1.5 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag får behöriga myndigheter tillåta ett värdepappersföretag som hör till samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut och som bedriver handel för egen räkning eller garantiverksamhet för finansiella instrument att tillämpa kraven i EU:s tillsynsförordning på vissa villkor.
Enligt artikel 12 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag anses ett värdepappersföretag vara ett litet och icke-sammanlänkat värdepappersföretag om dess förvaltade tillgångar eller tillgångar som är föremål för kontinuerlig investeringsrådgivning understiger 1,2 miljarder euro, dess hantering av kundorder understiger antingen 100 miljoner euro/dag för kontanttransaktioner eller 1 miljard euro/dag för derivat, dess tillgångar under förvaring och administration, innehav av kundmedel, daglig handelsaktivitet, nettopositionsrisk och motpartsrisk fastställt i enlighet med förordningen är noll, dess balansomslutning i och utanför balansräkningen understiger 100 miljoner euro och dess totala årliga bruttointäkter från investeringstjänster och investeringsverksamhet understiger 30 miljoner euro beräknat som ett genomsnitt på grundval av årliga belopp från den tvåårsperiod som omedelbart föregick det givna räkenskapsåret.
I samband med kategoriseringen av värdepappersföretag finns det dessutom skäl att nämna att en ny artikel 8a ska införas i kreditinstitutsdirektivet i enlighet med artikel 62 i direktivet om tillsyn av värdepappersföretag. Artikeln fastställer att stora företag vars samlade tillgångar är minst 30 miljarder euro och som är sådana värdepappersföretag som är auktoriserade för handel för egen räkning eller för garantiverksamhet för finansiella instrument enligt direktivet om marknader för finansiella instrument är skyldiga att ansöka om auktorisation för kreditinstitutsverksamhet. Mer ingående kriterier och beräkningsmetoder som gäller företag och koncerner finns i artikel 8a. På motsvarande sätt ändras definitionen av kreditinstitut i artikel 4.1 i EU:s tillsynsförordning i enlighet med artikel 62 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag, så att kreditinstitut framöver även är sådana företag som uppfyller kriterierna i anknytning till gränsvärdet på 30 miljarder euro och andra krav som anges mer ingående i artikeln. Sådana aktörer omfattas inte av EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag, utan på dem tillämpas lagstiftningen om kapitaltäckning för kreditinstitut. Värdepappersföretagen i fråga omfattas inte heller av tillämpningsområdet för direktivet om tillsyn av värdepappersföretag eller lagen om investeringstjänster, eftersom de upphör att vara värdepappersföretag.
Syfte, tillämpningsområde och behöriga myndigheter
I avdelning I (artikel 1—3) i direktivet anges direktivets syfte, tillämpningsområde och definitioner i anknytning till direktivet. I artikel 1 anges direktivets syfte, det vill säga de bestämmelser som gäller värdepappersföretagens startkapital, tillsyn som utövas av behöriga myndigheter, tillsynsbefogenheter och -verktyg samt krav på offentliggörande för behöriga myndigheter. Enligt artikel 2 tillämpas direktivet på värdepappersföretag som auktoriserats och står under tillsyn enligt direktivet om marknader för finansiella instrument, med undantag för sådana stora och betydande värdepappersföretag som avses i artikel 1.2 och 1.5 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag och om vilka det finns tillsynsbestämmelser i kreditinstitutsdirektivet. Artikel 3 innehåller de definitioner som används i direktivet.
I avdelning II (artikel 4—8) i direktivet föreskrivs om de behöriga myndigheterna. I artikel 4 fastställs medlemsstaternas skyldighet att utse en behörig myndighet som ska utföra de funktioner och åligganden som föreskrivs i direktivet och förordningen samt medlemsstaternas skyldighet att säkerställa att den utsedda myndigheten har de tillsyns- och undersökningsbefogenheter, den sakkunskap och de resurser den behöver.
I artikel 5 föreskrivs om de behöriga myndigheternas handlingsutrymme att besluta om tillämpning av kapitaltäckningstillsyn i EU:s tillsynsförordning på ett sådant värdepappersföretag som bedriver handel för egen räkning och/eller garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande, om det totala värdet av värdepappersföretagets konsoliderade tillgångar uppgår till eller överstiger 5 miljarder euro beräknat som ett genomsnitt av de föregående tolv månaderna och om minst ett av följande kriterier är tillämpligt:
a) värdepappersföretaget utövar sin verksamhet i en sådan omfattning att en systemrisk skulle kunna uppstå om värdepappersföretaget fallerade eller hamnade i kris,
b) värdepappersföretaget är en clearingmedlem, eller
c) den behöriga myndigheten anser att tillämpningen av tillsynen är motiverad mot bakgrund av verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet i det berörda värdepappersföretaget, samt med beaktande av
i. värdepappersföretagets betydelse för unionens eller den relevanta medlemsstatens ekonomi,
ii. betydelsen av värdepappersföretagets gränsöverskridande verksamheter, eller
iii. värdepappersföretagets sammanlänkning med det finansiella systemet.
I artikel 6 föreskrivs om samarbete och informationsutbyte inom en medlemsstat mellan myndigheter som är behöriga enligt direktivet och offentliga myndigheter eller organ som ansvarar för tillsynen av kreditinstitut och finansiella institut, och i artikel 7 om samarbete mellan medlemsstater inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn. I artikel 8 fastställs att medlemsstaternas behöriga myndigheter är skyldiga att vid fullgörandet av sina uppdrag ta hänsyn till den potentiella effekten av egna beslut på det finansiella systemets stabilitet i andra berörda medlemsstater och i hela unionen, framför allt i krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga vid den relevanta tidpunkten.
Startkapital
I avdelning III (artikel 9—11) i direktivet föreskrivs om startkapital för värdepappersföretag. Enligt artikel 9 krävs ett startkapital på 750 000 euro av ett värdepappersföretag för att tillhandahålla eller bedriva handel för egen räkning eller ordnande av emission eller försäljning av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande.
Värdepappersföretag som har auktorisation för att driva en organiserad handelsplattform ska ha ett startkapital på 750 000 euro, om värdepappersföretaget bedriver eller har tillstånd för handel för egen räkning.
Det startkapital som krävs av ett värdepappersföretag är 75 000 euro, om det inte får inneha kundmedel eller värdepapper vid utförandet eller tillhandahållandet av en eller flera av följande investeringstjänster: mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett finansiellt instrument, utförande av order på kunders uppdrag, portföljförvaltning, investeringsrådgivning eller placering av finansiella instrument utan fast åtagande.
Startkapitalet som krävs av andra värdepappersföretag än dem som avses ovan är 150 000 euro.
I artikel 10 anges att hänvisningar till de startkapitalnivåer som fastställs i artikel 9 i direktivet ska ersätta hänvisningar i andra unionsrättsakter till de startkapitalnivåer som fastställs i kreditinstitutsdirektivet. Artikel 11 anger startkapitalets sammansättning som ska vara sammansatt i enlighet med artikel 9 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag.
Kapitaltäckningstillsyn
I avdelning IV i direktivet föreskrivs om kapitaltäckningstillsynen över värdepappersföretag. Avdelningen indelas i tre kapitel. Det första av dem fastställer de allmänna tillsynsprinciperna och de behöriga myndigheternas befogenheter och skyldigheter, det andra av dem översyns- och utvärderingsprocessen och det tredje av dem tillsynen av värdepappersföretagskoncerner.
Allmänna tillsynsprinciper och behöriga myndigheters befogenheter och skyldigheter
I artikel 12 föreskrivs om fördelningen av befogenheterna mellan de behöriga myndigheterna i värdepappersföretagets hemmedlemsstat och dess värdmedlemsstat. Enligt artikel 12 ska ansvaret för tillsyn av värdepappersföretag ligga hos hemmedlemsstatens behöriga myndigheter, utan att det påverkar de bestämmelser i direktivet som tilldelar värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ansvar. Artikel 13 förutsätter att behöriga myndigheter i olika medlemsstater ska samarbeta och utbyta information sinsemellan för att fullgöra sina åligganden enligt direktivet och förordningen. Artikel 14 anger att de behöriga myndigheterna i värdepappersföretagets hemmedlemsstat och dess värdmedlemsstat har rätt att på plats kontrollera och inspektera värdepappersföretagets filialer.
I artikel 15 föreskrivs om tystnadsplikt för personer som arbetar eller har arbetat för behöriga myndigheter och om förmedling av konfidentiell information till andra myndigheter. I artikel 16 anges att de behöriga myndigheterna, Europeiska bankmyndigheten, nedan EBA eller Europeiska bankmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, nedan Esma, får ingå samarbetsarrangemang med tredjeländers tillsynsmyndigheter för att fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt direktivet eller förordningen och för att utbyta information. I artikel 17 fastställs skyldigheten för personer som ansvarar för kontrollen av värdepappersföretagets årsredovisning och koncernredovisning att omgående rapportera till de behöriga myndigheterna alla sådana sakförhållanden eller beslut rörande det värdepappersföretaget, eller ett företag som har nära förbindelser med det värdepappersföretaget, som utgör en betydande överträdelse av de lagar eller andra författningar som fastställs enligt direktivet eller som kan påverka värdepappersföretagets fortsatta verksamhet, leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs.
I artikel 18 föreskrivs om administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder med anledning av överträdelser av nationella bestämmelser som införlivar direktivet och EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag. Befogenhet att ålägga administrativa sanktioner ska finnas åtminstone när värdepappersföretaget underlåter att inrätta interna förvaltnings- och styrningssystem, underlåter att rapportera uppgifter om, eller tillhandahåller ofullständiga eller felaktiga uppgifter om, koncentrationsrisk eller om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskrav, ådrar sig en koncentrationsrisk som överstiger gränsvärdet, vid upprepade tillfällen eller systematiskt underlåter att inneha likvida tillgångar, underlåter att offentliggöra information, gör förbjudna betalningar till innehavare av instrument som ingår i värdepappersföretagets kapitalbas eller har befunnits ansvarigt för en överträdelse av lagstiftningen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism, eller tillåter en eller flera personer som inte uppfyller kraven på ledamöter i ett ledningsorgan enligt artikel 91 i kreditinstitutsdirektivet att bli eller kvarstå som ledamöter i värdepappersföretagets ledningsorgan. Närmare bestämmelser om kapitaltäckningskraven på värdepappersföretag och beräkningen av dem finns i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag.
Medlemsstater som inte fastställer regler om administrativa sanktioner vid överträdelser som omfattas av nationell straffrätt ska informera kommissionen om de relevanta straffrättsliga bestämmelserna. Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. De administrativa sanktionerna och andra administrativa åtgärder inbegriper ett offentligt utlåtande, ett föreläggande om att upphöra med agerandet och inte upprepa det, ett tillfälligt förbud för personer som ansvarar för överträdelsen mot att utöva uppdrag i värdepappersföretaget samt administrativa sanktionsavgifter som för en juridisk person kan uppgå till högst 10 procent av företagets totala årliga omsättning eller om företaget hör till en koncern, omsättningen enligt det yttersta moderföretagets koncernbokslut, eller till två gånger beloppet på den vinst som erhållits eller de förluster som undvikits genom överträdelsen, och i fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter på upp till 5 000 000 euro.
I artikel 19 föreskrivs om de behöriga myndigheternas informationsinsamlings- och undersökningsbefogenheter, som de behöver för att utöva sina funktioner. I artikel 20 anges att de behöriga myndigheterna är skyldiga att på sin webbplats offentliggöra administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som har ålagts i enlighet med artikel 18 och som inte har överklagats eller inte längre kan överklagas. Enligt artikel 21 ska de behöriga myndigheterna underrätta EBA om ålagda administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder, eventuella överklaganden av dessa sanktioner och åtgärder samt resultatet av dessa. EBA upprätthåller en central databas över administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som rapporterats till EBA i syfte att utbyta information mellan de behöriga myndigheterna samt en webbplats med länkar till varje behörig myndighets webbplatser där de offentliggör administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder enligt artikel 20.
Enligt artikel 22 ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna inrättar ändamålsenliga och tillförlitliga mekanismer för att möjliggöra snabb rapportering till de behöriga myndigheterna av potentiella eller faktiska överträdelser av nationella bestämmelser som utfärdats med stöd av direktivet och EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag. Dessa mekanismer inkluderar särskilda förfaranden för mottagande, hantering och uppföljning av rapporter, inbegripet upprättandet av säkra kommunikationskanaler, skydd mot repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling för sådana anställda i värdepappersföretag som rapporterar om överträdelser begångna inom värdepappersföretaget, skydd av personuppgifter för både den person som rapporterar överträdelsen och den fysiska person som påstås vara ansvarig för överträdelsen samt regler som säkerställer konfidentialitet i samtliga fall för den person som rapporterar överträdelser begångna inom värdepappersföretaget, såvida inte nationell rätt kräver att uppgifter lämnas ut i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande administrativa eller rättsliga förfaranden. Enligt artikel 23 ska medlemsstaterna säkerställa att beslut som fattas och åtgärder som vidtas enligt förordningen eller enligt lagar och andra författningar antagna i enlighet med direktivet kan överklagas.
Översyn och utvärdering
Internt kapital och likvida tillgångar
I artikel 24 föreskrivs om att värdepappersföretag som inte uppfyller villkoren för att anses vara små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag ska ha sunda, effektiva och heltäckande arrangemang, strategier och processer för att fortlöpande värdera och upprätthålla internt kapital och likvida tillgångar som till belopp, slag och fördelning enligt deras uppfattning är tillräckliga för att täcka arten och nivån på de risker som de kan innebära för andra och som värdepappersföretagen själva är eller kan bli exponerade för. Dessa arrangemang, strategier och processer ska vara ändamålsenliga och stå i proportion till arten och omfattningen av värdepappersföretagets verksamheter samt deras komplexitet och ska regelbundet ses över internt. Behöriga myndigheter får emellertid begära att värdepappersföretag som uppfyller villkoren för att anses vara små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag ska tillämpa de krav som föreskrivs i artikel 24 i den utsträckning den behöriga myndigheten anser det lämpligt.
Intern förvaltning och styrning
Artikel 25—35 i direktivet innehåller bestämmelser om värdepappersföretagens interna förvaltning och styrning, insyn, riskhantering och ersättning. Enligt artikel 25 tillämpas inte nämnda bestämmelser på små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag. Enligt artikel 26 ska medlemsstaterna säkerställa att värdepappersföretag har robusta förvaltnings- och styrningsformer som omfattar följande: en tydlig organisationsstruktur, effektiva processer för att identifiera, hantera, övervaka och rapportera de risker som värdepappersföretag är eller kan bli exponerade för, eller de risker som de innebär eller kan innebära för andra, tillfredsställande metoder för intern kontroll samt ett ersättningssystem och en ersättningspraxis som är förenliga med och främjar sund och effektiv riskhantering. Förvaltnings- och styrningsformerna ska vara ändamålsenliga och stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i affärsmodellen och värdepappersföretagets verksamhet, och ersättningssystemet och ersättningspraxisen ska vara könsneutrala.
Enligt artikel 27 ska medlemsstaterna kräva att värdepappersföretag som har en filial eller ett dotterföretag som är ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.1.26 i EU:s tillsynsförordning i en annan medlemsstat eller i ett annat tredjeland än den medlemsstat eller det tredjeland där värdepappersföretagets auktorisation beviljades, för varje medlemsstat och tredjeland årligen offentliggör följande information: namn på eventuella dotterföretag och filialer, vilken typ av verksamhet de bedriver och deras geografiska plats, omsättning, antal anställda, resultat före skatt, skatt på resultatet och erhållna offentliga subventioner. Informationen ska granskas i enlighet med revisionsbestämmelserna och om möjligt bifogas till värdepappersföretagets årsredovisning eller till koncernredovisningen.
Enligt artikel 28 ska värdepappersföretagets ledningsorgan godkänna och regelbundet se över strategier och riktlinjer för värdepappersföretagets riskaptit i syfte att hantera, övervaka och reducera de risker som värdepappersföretaget är eller kan bli exponerat för. Ledningsorganet ska ägna tillräckligt med tid åt och avsätta tillräckliga resurser för riskhanteringen, och värdepappersföretaget ska upprätta rapporteringsvägar till ledningsorganet vad gäller alla väsentliga risker och alla riktlinjer för riskhantering samt ändringar av dessa. Dessutom ska alla värdepappersföretag, med undantag för värdepappersföretag som har tillgångar inom och utanför balansräkningen till ett värde av i genomsnitt högst 100 miljoner euro under den fyraårsperiod som föregår det aktuella räkenskapsåret, inrätta en riskkommitté som ska bestå av ledamöter i ledningsorganet vilka inte utövar någon verkställande funktion i det berörda värdepappersföretaget. Riskkommitténs uppgift är att hantera och övervaka värdepappersföretagets riskstrategi och riskaptit, fungera som rådgivare för ledningsorganet när det gäller värdepappersföretagets allmänna nuvarande och framtida riskaptit och riskstrategi och bistå ledningsorganet i dess övervakning av hur personer i ledande befattning genomför strategin.
Enligt artikel 29 ska behöriga myndigheter säkerställa att värdepappersföretag har effektiva strategier, riktlinjer, processer och system för att identifiera, mäta, hantera och övervaka väsentliga källor till och effekter av kundrisk, marknadsrisk och risker för själva värdepappersföretaget och inverkan av dessa på kapitalbasen, samt likviditetsrisk. Dessa strategier, riktlinjer, processer och system ska vara proportionella i förhållande till värdepappersföretagets komplexitet, riskprofil, verksamhetens omfattning och den risktolerans som fastställts av ledningsorganet och de ska återspegla värdepappersföretagets betydelse i varje medlemsstat där det bedriver verksamhet. Avvikande från artikel 25 ska också små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag införa effektiva strategier, riktlinjer, processer och system för att identifiera, mäta, hantera och övervaka kundrisk och risker för själva värdepappersföretaget samt likviditetsrisk.
Ersättning
I artikel 30 anges de principer som värdepappersföretag ska iaktta när de fastställer och tillämpar sitt ersättningssystem för personer i ledande befattning, risktagare, personal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars totala ersättning åtminstone är i nivå med den lägsta ersättningen för personer i ledande befattning eller risktagare och vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på värdepappersföretagets riskprofil eller på de tillgångar som det förvaltar. Enligt artikel 30 ska ersättningssystemet vara tydligt dokumenterat, stå i proportion till värdepappersföretaget i fråga om såväl dess storlek och interna organisation som verksamhetens omfattning och komplexitet, vara könsneutralt, förenligt med och främja en sund och effektiv riskhantering samt överensstämma med värdepappersföretagets affärsstrategi och mål. Ersättningssystemet ska även beakta långsiktiga effekter av fattade investeringsbeslut och innehålla åtgärder för att undvika intressekonflikter, uppmuntra till ansvarsfullt företagande och främja riskmedvetenhet och försiktigt risktagande. Dessutom ska ersättningssystemet antas av värdepappersföretagets ledningsorgan, som regelbundet ska se över och övervaka systemet. Kontrollfunktionerna, vars personal ska vara oberoende i förhållande till de affärsenheter de övervakar, ska åtminstone en gång om året utföra en central och oberoende intern granskning av genomförandet av ersättningssystemet. Ersättningen till högre befattningshavare som ansvarar för riskhantering och efterlevnad av lagstiftning övervakas direkt av en ersättningskommitté eller, om en sådan kommitté inte har inrättats, av ledningsorganet i dess tillsynsfunktion. Ersättningssystemet ska tydligt göra åtskillnad mellan fast och rörlig ersättning, och den fasta delen ska vara en tillräckligt stor del av den totala ersättningen för att det ska vara möjligt att genomföra en fullt flexibel policy med rörliga ersättningsdelar, inbegripet möjligheten att inga rörliga ersättningsdelar betalas ut.
Värdepappersföretagen fastställer själva kvoterna mellan de fasta och rörliga delarna av ersättningen, med beaktande av värdepappersföretagets affärsverksamhet och därmed förenade risker, samt den inverkan som de olika personalkategorierna har på värdepappersföretagets riskprofil. Värdepappersföretagen ska också själva fastställa sina ersättningsprinciper och tillämpa dem på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till deras storlek och interna organisation samt till verksamhetens art, omfattning och komplexitet.
I artikel 31 fastställs att värdepappersföretag som mottar extraordinärt offentligt finansiellt stöd inte får betala ut rörlig ersättning till ledamöter i ledningsorganet, och att om den rörliga ersättning som betalas ut till annan personal än ledamöter i ledningsorganet är oförenlig med att värdepappersföretaget upprätthåller en sund kapitalbas och med att det extraordinära offentliga finansiella stödet upphör inom rimlig tid ska den rörliga ersättningen vara begränsad till en andel av nettointäkterna.
I artikel 32 anges hur den rörliga ersättningen ska fastställas. Enligt punkt 1 i artikeln ska det totala beloppet av den rörliga ersättningen, om den rörliga ersättningen är prestationsbaserad, bygga på en kombination av en bedömning av personens prestation, av den berörda affärsenheten och av värdepappersföretagets övergripande resultat. Bedömningen av prestationen ska bygga på en period som sträcker sig över flera år och ta hänsyn till värdepappersföretagets affärscykel och affärsrisker, och när prestationen av en enskild person bedöms ska både finansiella och icke-finansiella kriterier beaktas.
Den rörliga ersättningen får inte påverka värdepappersföretagets förmåga att säkerställa en sund kapitalbas, och garanterad rörlig ersättning ska endast förekomma i samband med nyanställning under de nyanställdas första anställningsår, under förutsättning att värdepappersföretaget har en stark kapitalbas. Betalningar vid förtida uppsägning av ett anställningsavtal ska stå i relation till personens prestationer under hela tidsperioden och inte premiera misslyckanden eller försummelser, och ersättningspaket relaterade till ersättning eller inlösen av tidigare anställningskontrakt ska stämma överens med värdepappersföretagets långsiktiga intressen.
I den metod för resultatbedömning som används för att beräkna pooler av rörlig ersättning ska hänsyn tas till alla typer av nuvarande och framtida risker samt till kostnaden för det kapital och den likviditet som krävs i enlighet med EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag. Även vid fördelningen av de rörliga ersättningsdelarna inom värdepappersföretaget ska hänsyn tas till alla typer av nuvarande och framtida risker.
Minst 50 procent av den rörliga ersättningen ska bestå av annat än kontanter, såsom aktier, aktierelaterade instrument eller andra kapitalinstrument. Minst 40 procent av den rörliga ersättningen ska skjutas upp över en period på tre till fem år, och om den rörliga ersättningen är särskilt hög ska minst 60 procent av den rörliga ersättningen skjutas upp. Om värdepappersföretagets finansiella resultat är svagt eller negativt, ska den rörliga ersättningen sänkas med upp till 100 procent, om de kriterier som värdepappersföretaget har fastställt för en sänkning av ersättningen uppfylls. De diskretionära pensionsförmånerna som betalas ska överensstämma med värdepappersföretagets affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen.
Personer som omfattas av ersättningssystemet får inte använda sådana personliga risksäkringsstrategier eller försäkringar som är kopplade till ersättning och ansvar som skulle kunna urholka effekten av principerna för fastställande av den rörliga ersättningen. Rörlig ersättning får inte betalas genom finansiella arrangemang eller metoder som gör det enklare att kringgå direktivet eller förordningen.
Kraven på att minst 50 procent av den rörliga ersättningen ska bestå av annat än kontanter och att minst 40 procent ska skjutas upp över en period på tre till fem år samt bestämmelserna om bevarande och utbetalning av diskretionära pensionsförmåner tillämpas inte på ett värdepappersföretag som har tillgångar inom och utanför balansräkningen till ett värde av i genomsnitt högst 100 miljoner euro under den fyraårsperiod som föregår det aktuella räkenskapsåret eller på en person vars årliga rörliga ersättning är högst 50 000 euro och inte utgör mer än en fjärdedel av vederbörandes totala årliga ersättning. En medlemsstat får emellertid besluta att öka ovan nämnda tröskelvärden inom vissa gränser och om det är lämpligt med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföretagets verksamhet, dess interna organisation och, i tillämpliga fall, särdragen hos den koncern som det tillhör.
I artikel 33 föreskrivs om en ersättningskommitté som alla värdepappersföretag ska inrätta, förutom om de har tillgångar inom och utanför balansräkningen till ett värde av i genomsnitt högst 100 miljoner euro under den fyraårsperiod som föregår det aktuella räkenskapsåret. Ersättningskommitténs uppgift är att göra en bedömning av värdepappersföretagets ersättningssystem och ersättningspraxis och de incitament som skapats för hantering av risker, kapital och likviditet, och dess ledamöter ska vara sådana ledamöter i ledningsorganet som inte utövar någon verkställande funktion i det berörda värdepappersföretaget. I artikel 34 föreskrivs om de behöriga myndigheternas skyldighet att samla in information om ersättningssystem och använda denna information som riktmärke för ersättningstrender och ersättningspraxis, samt om deras skyldighet att lämna denna information till EBA. Enligt artikel 35 ska EBA utarbeta en rapport om risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning utifrån den information EBA fått av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.
Översyns- och utvärderingsprocess, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter
Enligt artikel 36 ska de behöriga myndigheterna för att säkerställa en sund hantering och täckning av värdepappersföretagets risker vid behov utvärdera det geografiska området för värdepappersföretagets exponeringar, värdepappersföretagets affärsmodell, risker, förvaltnings- och styrningssystem och förmågan hos ledamöterna i ledningsorganet att utföra sitt uppdrag. De behöriga myndigheterna kan besluta om hur ofta och hur ingående utvärderingen ska genomföras med beaktande av proportionalitetsprincipen. Vid utvärderingen ska de behöriga myndigheterna ta hänsyn till huruvida värdepappersföretaget har en ansvarsförsäkring. I artikel 37 anges att de behöriga myndigheterna är skyldiga att med jämna mellanrum och minst vart tredje år göra en översyn av värdepappersföretagens efterlevnad av kraven för att få tillstånd att använda de interna modeller som avses i artikel 22 i förordningen. Om de interna modellerna inte längre är tillräckligt exakta eller om värdepappersföretaget inte längre uppfyller kraven för användning av de interna modellerna, ska de behöriga myndigheterna fastställa en tidsfrist för att åtgärda detta så att kraven uppfylls eller återkalla tillståndet att använda interna modeller eller begränsa tillståndets användningsområde.
I artikel 38 föreskrivs om de behöriga myndigheternas skyldighet att kräva att värdepappersföretag ska vidta tillsynsåtgärder, om ett värdepappersföretag inte uppfyller kraven i direktivet eller EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag eller om de behöriga myndigheterna har bevis för att ett värdepappersföretag sannolikt kommer att överträda de nationella bestämmelser som införlivar direktivet eller förordningen inom de närmaste tolv månaderna. I artikel 39 föreskrivs om tillsynsbefogenheter som de behöriga myndigheterna ska ha för att ingripa i värdepappersföretagens verksamhet i syfte att trygga deras kapitalbas. Till de behöriga myndigheternas befogenhet hör att kräva att ett värdepappersföretag har en kapitalbas som överstiger kraven, begränsa värdepappersföretagets verksamhet, riskfyllda transaktioner och den rörliga ersättningen, begränsa eller förbjuda utdelningar eller räntebetalningar, kräva ytterligare rapportering och införa särskilda likviditetskrav. Dessutom ska de behöriga myndigheterna ha rätt att kräva att värdepappersföretagen förstärker de likvida tillgångarna eller de styrformer, processer, rutiner och strategier som gäller förvaltnings- och styrningssystemen, lägger fram en plan för att återställa efterlevnad av tillsynskraven och fastställer en tidsfrist för genomförandet av planen, tillämpar en särskild avsättningspolitik eller behandlar tillgångar på särskilt sätt i samband med kapitalbaskraven, ger ytterligare redovisning och minskar de risker som säkerheten i deras nätverks- och informationssystem utsätts för.
I artikel 40 föreskrivs om de behöriga myndigheternas möjlighet att ålägga krav på ytterligare kapitalbas i vissa situationer. Kravet på ytterligare kapitalbas kan åläggas, om värdepappersföretaget är exponerat för risker eller riskelement eller innebär risker för andra som är väsentliga och som inte täcks av det kapitalbaskrav som anges i förordningen, om värdepappersföretaget inte uppfyller kraven på likvida tillgångar eller intern förvaltning och styrning och tillämpningen av andra tillsynsåtgärder inte förbättrar läget tillräckligt snabbt, om justeringarna avseende försiktig värdering är otillräckliga för att värdepappersföretaget under normala marknadsförhållanden ska kunna avyttra eller säkra sina positioner inom kort tid utan att drabbas av betydande förluster, om det visar sig att en bristande efterlevnad av kraven för tillämpningen av de tillåtna interna modellerna sannolikt kommer att leda till otillräckliga kapitalnivåer eller om värdepappersföretaget vid upprepade tillfällen underlåter att upprätta eller bibehålla tillräckligt med ytterligare kapitalbas enligt artikel 41. Enligt artikel 41 får behöriga myndigheter kräva av andra värdepappersföretag än små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag att de har kapitalbasnivåer som med tillräcklig marginal överstiger kraven i direktivet och förordningen, för att säkerställa att konjunktursvängningar inte leder till överträdelser av dessa krav eller hotar värdepappersföretagets förmåga att avveckla och lägga ned verksamheten på ett ordnat sätt. Vid behov ska de behöriga myndigheterna se över den kapitalbasnivå som har fastställts för värdepappersföretaget och i relevanta fall meddela det berörda värdepappersföretaget sina slutsatser och också om de förväntar sig att kapitalbasnivån ska justeras inom ett visst datum.
I artikel 42 anges särskilda likviditetskrav som de behöriga myndigheterna ska införa för ett värdepappersföretag, om värdepappersföretaget är exponerat för likviditetsrisker eller element av likviditetsrisker som är väsentliga och som inte är täckta, eller som inte är täckta i tillräcklig utsträckning, av likviditetskravet, eller om värdepappersföretaget inte uppfyller kraven om likvida tillgångar eller internt förvaltnings- och styrningssystem och det inte är sannolikt att andra administrativa åtgärder ger tillräcklig förbättring av läget inom rimlig tid. Nivån som krävs på den särskilda likviditeten samt huruvida likviditetsriskerna och elementen av likviditetsrisker är täckta i tillräcklig utsträckning bedöms i relation till det likviditetskrav för värdepappersföretag som anges i del fem i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag. De särskilda likviditetskraven ska uppfyllas med likvida tillgångar.
I artikel 43 anges de behöriga myndigheternas skyldighet att underrätta relevanta resolutionsmyndigheter om krav på ytterligare kapitalbas som införts för ett värdepappersföretag och om eventuella förväntningar på justeringar av kapitalbasnivån. Enligt artikel 44 ska de behöriga myndigheterna ha befogenhet att kräva att sådana värdepappersföretag som inte är små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag samt sådana värdepappersföretag som är små och icke-sammanlänkade, men som emitterar primärkapitaltillskott, offentliggör den information som avses i del sex i förordningen (information om värdepappersföretagets riskhanteringsmål och riskhanteringspolicy, bolagsstyrning, kapitalbas och kapitalbaskrav, ersättningssystem och ersättningspraxis, investeringspolicy och risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning) mer än en gång per år, fastställer tidsfrister för detta offentliggörande och använder specifika medier och platser, i synnerhet värdepappersföretagens webbplatser, för offentliggörande av annan information än årsredovisningen. Dessutom ska de behöriga myndigheterna ha befogenhet att kräva att moderföretag årligen offentliggör, i fullständig form eller i form av hänvisningar till likvärdig information, en beskrivning av värdepappersföretagskoncernens rättsliga struktur samt styrnings- och organisationsstruktur. Enligt artikel 45 ska de behöriga myndigheterna informera EBA om sin översyns- och utvärderingsprocess, den metod som används som grund för uppskattningen av huruvida värdepappersföretagens kapitalbas är tillräcklig och behovet av krav på ytterligare kapitalbas, samt nivån på administrativa sanktioner som fastställs av medlemsstaterna. EBA ska översända den enligt nämnda artikel överlämnade informationen till Esma. EBA ska, i samråd med Esma, bedöma enhetligheten i medlemsstaternas översyns- och utvärderingsprocess, rapportera till Europaparlamentet och rådet om graden av konvergens angående bestämmelserna om översyns- och utvärderingsprocessen samt utfärda riktlinjer i syfte att förenhetliga och specificera översyns- och utvärderingsprocessen och riskhanteringen.
Tillsyn av värdepappersföretagskoncerner
Artikel 46—56 i direktivet innehåller bestämmelser om tillsyn av värdepappersföretagskoncerner.
I artikel 46 föreskrivs om fastställande av en grupptillsynsmyndighet för värdepappersföretagskoncerner. Om en värdepappersföretagskoncern leds av ett modervärdepappersföretag inom unionen, ska den gruppbaserade tillsynen eller tillsynen för kontroll av uppfyllandet av villkoren i gruppkapitaltestet utövas av den behöriga myndigheten för detta modervärdepappersföretag inom unionen. Om moderföretaget till ett värdepappersföretag är ett värdepappersinriktat moderholdingföretag inom unionen eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom unionen ska den gruppbaserade tillsynen eller tillsynen för kontroll av uppfyllandet av villkoren i gruppkapitaltestet utövas av den behöriga myndigheten för detta värdepappersföretag. Om två eller flera värdepappersföretag som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater har samma värdepappersinriktade moderholdingföretag inom unionen eller samma blandade finansiella moderholdingföretag inom unionen, ska den gruppbaserade tillsynen eller tillsynen för kontroll av uppfyllandet av villkoren i gruppkapitaltestet utövas av den behöriga myndigheten för det värdepappersföretag som är auktoriserat i den medlemsstat där moderföretaget är etablerat. Om moderföretagen till ovan nämnda två eller flera värdepappersföretag som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater omfattar mer än ett värdepappersinriktat holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i olika medlemsstater och det finns ett värdepappersföretag i var och en av dessa medlemsstater, ska den gruppbaserade tillsynen eller tillsynen för kontroll av uppfyllandet av villkoren i gruppkapitaltestet utövas av den behöriga myndigheten för det värdepappersföretag som har den största totala balansomslutningen. Likaså ska den gruppbaserade tillsynen eller tillsynen för kontroll av uppfyllandet av villkoren i gruppkapitaltestet utövas av den behöriga myndigheten för det värdepappersföretag som har den största totala balansomslutningen, om två eller flera värdepappersföretag som är auktoriserade i unionen har samma värdepappersinriktade holdingföretag inom unionen eller samma blandade finansiella holdingföretag inom unionen som moderföretag och inget av dessa värdepappersföretag har auktoriserats i den medlemsstat där det värdepappersinriktade holdingföretaget inom unionen eller det blandade finansiella holdingföretaget inom unionen etablerades. Om tillämpningen av ovan nämnda kriterier för två eller flera värdepappersföretag som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater är olämplig för en effektiv tillsyn och med beaktande av de berörda värdepappersföretagen och betydelsen av deras verksamhet i de relevanta medlemsstaterna, får de behöriga myndigheterna i samförstånd bortse från ovan nämnda kriterier och i stället utse en annan behörig myndighet som ska utöva tillsyn. De behöriga myndigheterna ska ge koncernens moderföretag eller det värdepappersföretag som har den största totala balansomslutningen tillfälle att yttra sig om det planerade beslutet samt underrätta kommissionen och EBA om beslutet.
I artikel 47 anges att den grupptillsynsmyndighet som har fastställts enligt artikel 46 är skyldig att vid en krissituation snarast möjligt underrätta EBA, Europeiska systemrisknämnden, nedan ESRB eller Europeiska systemrisknämnden, och alla berörda behöriga myndigheter samt att lämna all information som är avgörande för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Sådana krissituationer inbegriper en ogynnsam utveckling som kan komma att allvarligt äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen, eller en situation med negativ utveckling på marknaderna som kan äventyra likviditeten på marknaderna och stabiliteten i det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där företag i en värdepappersföretagskoncern har auktoriserats.
I artikel 48 anges att den grupptillsynsmyndighet som fastställts enligt artikel 46 om så är lämpligt får inrätta tillsynskollegier för att underlätta utförandet av vissa uppgifter samt säkerställa att samordning och samarbete sker med relevanta tillsynsmyndigheter i tredjeländer. Om så är lämpligt får tillsynskollegier även inrättas om sådana dotterföretag i en värdepappersföretagskoncern som leds av ett värdepappersföretag inom unionen, ett värdepappersinriktat moderholdingföretag inom unionen eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom unionen är belägna i ett tredjeland. De uppgifter som grupptillsynsmyndigheten, EBA och övriga behöriga myndigheter får utföra inom ramen för tillsynskollegiet är underrättelseskyldighet vid en krissituation enligt artikel 47, samordning av förfrågningar om uppgifter om detta är nödvändigt för att underlätta den gruppbaserade tillsynen eller då flera behöriga myndigheter för värdepappersföretag som ingår i samma koncern behöver begära information om den modell och de parametrar som används för beräkningen av kravet på marginalsäkerhet för de relevanta värdepappersföretagen, antingen från den behöriga myndigheten i en clearingmedlems hemmedlemsstat eller från den behöriga myndigheten för den kvalificerade centrala motparten, utbyte av information mellan alla behöriga myndigheter och med EBA och Esma, ingående av en överenskommelse om frivillig delegering mellan behöriga myndigheter av uppgifter och ansvarsområden samt effektivisering av tillsynen genom undvikande av onödiga överlappande tillsynskrav. Medlemmar i tillsynskollegiet är de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dotterföretag i en värdepappersföretagskoncern som leds av ett värdepappersföretag inom unionen, ett värdepappersinriktat moderholdingföretag inom unionen eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom unionen, samt i lämpliga fall tredjeländers tillsynsmyndigheter. Dessutom deltar EBA i tillsynskollegiernas sammanträden. Den grupptillsynsmyndighet som fastställts enligt artikel 46 är ordförande vid tillsynskollegiets sammanträden, antar beslut och håller medlemmarna av tillsynskollegiet fullt informerade i förväg om att sammanträden anordnas, om de huvudfrågor som ska diskuteras och om den verksamhet som ska tas upp samt i god tid om de beslut som antagits eller om de åtgärder som vidtagits.
I artikel 49 anges de upplysningar som grupptillsynsmyndigheten och andra medlemmar av tillsynskollegiet ska förse varandra med. Sådana upplysningar är angivande av värdepappersföretagskoncernens rättsliga struktur och styrningsstruktur, inbegripet organisationsstruktur, förfaranden för att inhämta upplysningar från de värdepappersföretag som ingår i en värdepappersföretagskoncern samt för kontroll av dessa upplysningar, sådan negativ utveckling i värdepappersföretag eller andra företag i en värdepappersföretagskoncern som kan få allvarliga följder för värdepappersföretagen, varje betydande sanktion och extraordinär åtgärd som de behöriga myndigheterna genomför i enlighet med de nationella bestämmelser som införlivar direktivet och införandet av ett särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 39 i direktivet. Om relevanta upplysningar inte har lämnats utan obefogat dröjsmål eller om en begäran om samarbete, särskilt när det gäller utbyte av relevant information, har avslagits eller inte har lett till åtgärder inom rimlig tid, får behöriga myndigheter och grupptillsynsmyndigheten hänskjuta ärendet till EBA. De behöriga myndigheterna ska samråda med varandra innan de fattar ett beslut som kan ha betydelse för andra behöriga myndigheters tillsynsuppgifter och som gäller sådana förändringar av ägar-, organisations- eller ledningsstrukturen i värdepappersföretagen i en värdepappersföretagskoncern som kräver de behöriga myndigheternas godkännande eller tillstånd, betydande sanktioner som behöriga myndigheter har ålagt värdepappersföretag eller varje annan extraordinär åtgärd som dessa myndigheter har vidtagit eller särskilda kapitalbaskrav som har införts i enlighet med artikel 39. En behörig myndighet behöver dock inte samråda med andra behöriga myndigheter i brådskande fall eller om ett sådant samråd kan äventyra ändamålsenligheten i dess beslut. Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål underrätta övriga berörda behöriga myndigheter om beslutet att inte samråda med dem. Samråd ska ske med grupptillsynsmyndigheten om behöriga myndigheter har för avsikt att besluta om betydande sanktioner eller andra extraordinära åtgärder.
I artikel 50 föreskrivs om kontroll av uppgifter rörande värdepappersföretag i andra medlemsstater. Om en behörig myndighet i en medlemsstat behöver kontrollera uppgifter om värdepappersföretag, värdepappersinriktade holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, finansiella institut, anknutna företag, holdingföretag med blandad verksamhet eller dotterföretag som är belägna i en annan medlemsstat, inbegripet dotterföretag som är försäkringsföretag, och framställer en begäran i detta syfte, kan de relevanta behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten antingen utföra kontrollen själva inom ramen för sina befogenheter, tillåta att de behöriga myndigheterna som begärt kontrollen utför den eller begära att en revisor eller expert utför kontrollen på ett opartiskt sätt och omedelbart rapporterar resultaten. Om kontrollen utförs av någon annan än de behöriga myndigheter som begärde kontrollen, ska de behöriga myndigheterna som framställde begäran tillåtas delta i kontrollen.
Enligt artikel 51 ska medlemsstaterna säkerställa att värdepappersinriktade holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag inkluderas i tillsynen för kontroll av uppfyllandet av villkoren i gruppkapitaltestet. Enligt artikel 52 ska medlemsstaterna kräva att ledamöterna i ledningsorganet i ett värdepappersinriktat holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag har tillräckligt god vandel och tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att effektivt kunna fullgöra sina plikter, med beaktande av det värdepappersinriktade holdingföretagets eller det blandade finansiella holdingföretagets särskilda roll. I artikel 53 föreskrivs om de befogenheter som de behöriga myndigheterna som ansvarar för tillsynen över ett värdepappersföretag ska ha, om moderföretaget till värdepappersföretaget är ett holdingföretag med blandad verksamhet. De behöriga myndigheterna får kräva att holdingföretaget med blandad verksamhet ska förse dem med all information som kan vara av betydelse för tillsynen av värdepappersföretaget, får utöva tillsyn över transaktioner mellan värdepappersföretaget och holdingföretaget med blandad verksamhet och det senares dotterföretag samt kräva att värdepappersföretaget ska ha adekvata processer för riskhantering och rutiner för intern kontroll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaranden, för att identifiera, mäta, övervaka och kontrollera dessa transaktioner. För att kontrollera de uppgifter som lämnats av holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag ska de behöriga myndigheterna, antingen själva eller genom externa inspektörer, ha möjligheten att företa inspektioner på plats.
I artikel 54 föreskrivs om medlemsstaternas skyldighet ska säkerställa att administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder, som syftar till att stoppa eller begränsa överträdelser av bestämmelser i lagar eller andra författningar som införlivar kapitlet om tillsyn av värdepappersföretagskoncerner eller åtgärda orsakerna till sådana överträdelser, kan vidtas mot värdepappersinriktade holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet eller mot deras ledning.
I artikel 55 anges att de behöriga myndigheterna, ifall två eller flera värdepappersföretag vars gemensamma moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland inte är föremål för en effektiv tillsyn på gruppnivå, är skyldiga att bedöma huruvida värdepappersföretagen är föremål för sådan tillsyn av tillsynsmyndigheten i tredjelandet som är likvärdig med den tillsyn som anges i direktivet och i del ett i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag. Om bedömningen visar att det inte finns någon likvärdig tillsyn ska medlemsstaterna tillåta lämpliga tillsynsmetoder som uppnår tillsynsmålen enligt artikel 7 och 8 (konsolidering och gruppkapitaltest) i förordningen. Efter samråd med övriga involverade behöriga myndigheter ska beslut om dessa tillsynsmetoder fattas av den behöriga myndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om moderföretaget hade varit etablerat i unionen. Varje tillsynsåtgärd ska meddelas övriga involverade behöriga myndigheter, EBA och kommissionen. Den behöriga myndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om moderföretaget hade varit etablerat i unionen får särskilt kräva etablering av ett värdepappersinriktat holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i unionen samt tillämpa artikel 7 och 8 i förordningen på detta värdepappersinriktade holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag.
I artikel 56 föreskrivs om samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. Enligt artikeln får kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ lägga fram rekommendationer till rådet om tillsynen för kontroll av att villkoren i gruppkapitaltestet uppfylls av värdepappersföretag vars moderföretag har huvudkontor i ett tredjeland eller av värdepappersföretag belägna i tredjeland vars moderföretag har huvudkontor inom unionen.
Offentliggörande av de behöriga myndigheterna
Avdelning V i direktivet består av artikel 57. Enligt artikeln ska behöriga myndigheter offentliggöra texterna till de lagar och andra författningar samt den allmänna vägledning som antas i deras medlemsstat enligt direktivet, hur de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom direktivet och förordningen har utnyttjats, de allmänna kriterier och metoder som de använder för den översyn och utvärdering som avses i artikel 36 i direktivet samt aggregerade statistiska data om centrala aspekter av genomförandet av direktivet och förordningen i deras medlemsstat, inbegripet hur många och vilken typ av tillsynsåtgärder och administrativa sanktioner som har vidtagits. De upplysningar som offentliggörs ska vara tillräckligt omfattande och exakta för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna i de olika medlemsstaterna att på ett meningsfullt sätt jämföra hur alternativen och handlingsutrymmet har utnyttjats samt jämföra kriterierna och metoderna som används för översynen och utvärderingen samt statistiska data. Upplysningarna ska offentliggöras i ett gemensamt format, uppdateras och vara tillgängliga på en och samma webbplats.
Delegerade akter och ändringar av andra direktiv
I artikel 58 (avdelning VI) föreskrivs om befogenheten att anta delegerade akter som ges till kommissionen. Med stöd av artikel 58.2 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2, 29.4 och 36.4 i direktivet (förtydligande av definitionerna i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av direktivet och i syfte att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna, säkerställande av att värdepappersföretagens strategier, riktlinjer, processer och system är effektiva samt säkerställande av att värdepappersföretagens styrformer, strategier, processer och mekanismer säkerställer en god riskhantering och risktäckning) för en period på fem år från och med den dag direktivet träder i kraft.
Artikel 59 —64 (avdelning VII) i direktivet innehåller bestämmelser om ändringar av andra direktiv. Genom artikel 59 i direktivet läggs en hänvisning till EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag och direktivet om tillsyn av värdepappersföretag till listan över den unionslagstiftning som rör kapitaltäckningstillsynen i artikel 2.7 i direktiv 2002/87/EG (extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat). Genom artikel 60 och 61 fogas till direktiven 2009/65/EG och 2011/61/EU bestämmelser om att ett förvaltningsbolags kapitalbas och en AIF-förvaltares kapitalbas aldrig får understiga det belopp som krävs enligt artikel 13 i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag.
Genom artikel 62 görs nödvändiga ändringar i kreditinstitutsdirektivet, så att bestämmelserna om kapitaltäckningskrav och tillsyn som gäller värdepappersföretag framöver ska ingå i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag (EU) 2019/2033 och i direktivet om tillsyn av värdepappersföretag, med undantag för stora och betydande värdepappersföretag.
Genom artikel 63 ändras bestämmelserna i direktiv 2014/59/EU (inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag), så att definitionen av värdepappersföretag och hänvisningarna till kreditinstitutsdirektivet ses över för att de ska motsvara indelningen i värdepappersföretag som ingår i tillämpningsområdet för direktivet om tillsyn av värdepappersföretag samt stora och betydande värdepappersföretag. Genom artikel 64 ändras direktivet om marknader för finansiella instrument, så att bestämmelserna om auktorisation, startkapital, filial till ett tredjelandsföretag, utförande av verksamheten samt tekniska arrangemang motsvarar bestämmelserna i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag och direktivet om tillsyn av värdepappersföretag.
2.2
Innehåll i EU:s förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag
Allmänna bestämmelser
I del ett i förordningen behandlas förordningens syfte, tillämpningsområde och definitioner. I artikel 1 i förordningen anges syftet och tillämpningsområdet. De företag som hör till förordningens tillämpningsområde och kriterierna för kategoriseringen av dem återges ovan i propositionen i 2.1 Innehåll i direktivet om tillsyn av värdepappersföretag. I förordningen fastställs enhetliga tillsynskrav för de aktörer som hör till förordningens tillämpningsområde.
Artikel 2 gäller efterlevnaden av förordningen och myndigheternas tillsynsbefogenheter. De behöriga myndigheterna ska ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i direktivet. I artikel 3 anges att det är möjligt för värdepappersföretag att ha en kapitalbas och likvida tillgångar som överstiger kraven i förordningen. Artikel 4 innehåller de definitioner som används i förordningen.
Tillämpning av kraven i förordningen på individuell nivå, konsolidering under tillsyn och undantag för värdepappersföretagskoncerner
I kapitel 1 i avdelning II i förordningen föreskrivs om tillämpning av kraven på individuell nivå. Enligt den allmänna principen ska värdepappersföretag uppfylla kraven i delarna två —sju i förordningen på företagsnivå (artikel 5). Del två i förordningen gäller kapitalbas, del tre kapitalkrav, del fyra koncentrationsrisk, del fem likviditet, del sex värdepappersföretagens offentliggörande av information och del sju värdepappersföretagens rapportering. I artikel 6 anges undantagen till ovan nämnda huvudregel. Enligt artikeln får behöriga myndigheter undanta ett värdepappersföretag från tillämpningen av artikel 5 vad beträffar delarna två —fyra och sex —sju om det handlar om ett litet och icke-sammanlänkat värdepappersföretag, som är ett sådant dotterföretag som omfattas av gruppbaserad tillsyn av ett kreditinstitut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag eller som ingår i en värdepappersföretagskoncern som är föremål för gruppbaserad tillsyn. Dessutom ska värdepappersföretaget uppfylla de övriga kraven i anknytning till auktorisation, tillsyn, fördelning av kapitalbas och myndighetsmedgivande.
Enligt artikeln får behöriga myndigheter undanta ett värdepappersföretag från tillämpningen av artikel 5 vad beträffar del sex om det handlar om ett litet och icke-sammanlänkat värdepappersföretag, som är ett sådant dotterföretag som omfattas av gruppbaserad tillsyn av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Dessutom ska värdepappersföretaget uppfylla de övriga kraven i anknytning till auktorisation, tillsyn, fördelning av kapitalbas och myndighetsmedgivande. Enligt artikeln får behöriga myndigheter undanta värdepappersföretag från tillämpningen av artikel 5 vad beträffar del fem i förordningen, om det handlar om ett sådant värdepappersföretag som omfattas av gruppbaserad tillsyn i enlighet med EU:s tillsynsförordning eller som ingår i en värdepappersföretagskoncern. Dessutom ska värdepappersföretaget uppfylla de övriga kraven i anknytning till likviditetspositioner, likviditet, moderföretagets tillsyn och myndighetsmedgivande.
Kapitel 2 i förordningen gäller konsolidering under tillsyn och undantag för en värdepappersföretagskoncern. Artikel 7 gäller konsolidering under tillsyn, enligt vilken modervärdepappersföretag inom unionen, värdepappersinriktade moderholdingföretag inom unionen och blandade finansiella moderholdingföretag inom unionen ska uppfylla kraven i delarna två —fyra och sex —sju på grundval av sin konsoliderade situation. Moderföretaget och de av dess dotterföretag som omfattas av förordningen ska inrätta en lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontrollmekanismer för att säkerställa att de data som krävs för konsolidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. Dessutom inkluderar artikeln skyldigheten att även tillämpa vissa av bestämmelserna i EU:s tillsynsförordning på värdepappersföretag. EBA utarbetar närmare tekniska tillsynsstandarder.
Artikel 8 gäller gruppkapitaltest. Enligt artikeln får behöriga myndigheter, genom undantag från artikel 7, tillåta att artikel 8 tillämpas på gruppstrukturer som anses vara tillräckligt enkla, förutsatt att det inte föreligger några betydande risker för kunder eller för marknaden som härrör från värdepappersföretagskoncernen som helhet och som annars skulle kräva gruppbaserad tillsyn. Dessutom innehåller artikeln krav på tillräckliga kapitalbasinstrument. Även en lägre kapitalbas än det beräknade beloppet kan vara möjlig, förutsatt att detta belopp inte är lägre än summan av kapitalbaskraven på individuell nivå i dess dotterföretag som är värdepappersföretag, finansiella institut, anknutna företag och anknutna ombud och det totala beloppet av eventualförpliktelser till förmån för dessa enheter. Enheterna ska dock ha system för att övervaka och kontrollera källor till kapital och finansiering för alla som hör till värdepappersföretagskoncernen.
Värdepappersföretagets kapitalbas och kapitalbasens sammansättning
Del två och tre i förordningen innehåller bestämmelser om värdepappersföretagets kapitalbas och kapitalbasens sammansättning. Bestämmelser som är väsentliga med tanke på beräkningen av kapitalbasen och kapitalbasens sammansättning finns i artikel 9—11 och 13—15 i förordningen. I artikel 9 anges sammansättningen av värdepappersföretagets kapitalbas. Kapitalbasen består av summan av dess kärnprimärkapital (CET1), övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål (AT1) och supplementärkapital (T2). Kapitalbasens sammansättning ska vid varje given tidpunkt beräkningsmässigt uppfylla samtliga villkor som anges som beräkningsformler i artikeln. I artikeln anges dessutom undantag till beräkningarna. Vid beräkningen av kärnprimärkapitalet (CET1) ska kvalificerade innehav utanför den finansiella sektorn vilka avses i artikel 10 beaktas. I artikel 11 föreskrivs om kapitalbaskrav som gäller värdepappersföretag. Värdepappersföretag ska alltid minst ha en kapitalbas i enlighet med artikel 9. Vid beräkningen av kapitalbasen utnyttjas det högsta beloppet av följande belopp som anges i artikel 11:
a) kravet baserat på fasta omkostnader beräknat i enlighet med artikel 13,
b) det permanenta minimikapitalkravet i enlighet med artikel 14, eller
c) K-faktorkravet beräknat i enlighet med artikel 15.
I artikel 12 föreskrivs om små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag för vilka redogörs ovan i propositionen i 2.1 Innehåll i direktivet om tillsyn av värdepappersföretag. I artikel 13 anges hur de fasta omkostnaderna ska beräknas. Kravet baserat på fasta omkostnader uppgår till minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under föregående år. Värdepappersföretag ska använda siffror som beräknats enligt tillämpliga redovisningsramar. Dessutom anger artikeln hur beräkningen ska gå till om ett värdepappersföretag har bedrivit affärsverksamhet mindre än ett år eller om ett värdepappersföretags verksamhet har ändrats väsentligt. EBA utarbetar förslag till tekniska tillsynsstandarder för att komplettera bestämmelserna om beräkningen.
I artikel 14 anges värdepappersföretagets permanenta minimikapital. Det permanenta minimikapitalkravet ska åtminstone motsvara det startkapital som anges i artikel 9 i direktivet. Enligt vad som nämns ovan fastställs värdepappersföretagets startkapital utifrån vilken verksamhet värdepappersföretaget är auktoriserat att utöva.
Avdelning II i förordningen gäller K-faktorkrav. Kapitel 1 i avdelning II handlar om de allmänna principer som tillämpas och som anges i artikel 15 i förordningen. I artikeln föreskrivs om K-faktorkrav och tillämpliga koefficienter. Vid tillämpning av artikel 11.1 c ska K-faktorkravet åtminstone uppgå till summan av följande:
a) K-faktorer för kundrisk (RtC) beräknade i enlighet med kapitel 2,
b) K-faktorer för marknadsrisk (RtM) beräknade i enlighet med kapitel 3, och
c) K-faktorer för företagsrisk (RtF) beräknade i enlighet med kapitel 4.
EBA utarbetar förslag till tekniska tillsynsstandarder för att komplettera bestämmelserna.
Kapitel 2 i avdelning II innehåller närmare bestämmelser om K-faktorer för RtC som avses i artikel 15.1 a. Kapitlet innehåller artiklar om K-faktorkrav för RtC (artikel 16), fastställande av AUM för beräkning av K-AUM (artikel 17), fastställande av CMH för beräkning av K-CMH (artikel 18), fastställande av ASA för beräkning av K-ASA (artikel 19) och fastställande av COH för beräkning av K-COH (artikel 20).
Kapitel 3 i avdelning II innehåller närmare bestämmelser om K-faktorer för RtM som avses i artikel 15.1 b. Kapitlet innehåller artiklar om K-faktorkrav för RtM (artikel 21), beräkning av K-NPR (artikel 22) och beräkning av K-CMG (artikel 23).
Kapitel 4 i avdelning II innehåller närmare bestämmelser om K-faktorer för RtF som avses i artikel 15.1 c. Kapitlet innehåller artikel 24 om K-faktorkrav för RtF.
Dessutom behandlas handelsmotpartens insolvens i kapitel 4. I avsnitt 1 i kapitlet anges avsnittets tillämpningsområde (artikel 25). I artikeln anges kriterierna för derivatkontrakt som hör till tillämpningsområdet och för de typer av motparter som undantas från beräkningen av K-TCD samt för koncernundantag som tillämpas i vissa situationer. I artikel 26 föreskrivs om själva beräkningen av K-TCD. Avsnittet innehåller också artiklar om beräkning av exponeringsvärdet (artikel 27), ersättningskostnad, det vill säga RC (artikel 28), potentiell framtida exponering (artikel 29), säkerhet (artikel 30), nettning (artikel 31) och kreditvärdighetsjustering (artikel 32).
Artikel 33 ingår i avsnitt 2 i kapitel 4 och i den föreskrivs om fastställande av daglig handelsaktivitet, det vill säga DTF, för beräkning av K-DTF. DTF erhålls genom att beräkna det glidande medelvärdet av värdet av värdepappersföretagets samlade dagliga handelsaktivitet, fastställt under varje bankdag, under de föregående nio månaderna, exklusive de tre närmast föregående månaderna. DTF utgörs av det aritmetiska medelvärdet av de dagliga fastställda värdena från de resterande sex månaderna. I artikeln anges dessutom bestämmelser för beräkning av DTF i fråga om kontanttransaktioner och derivat och i fråga om transaktioner som ska lämnas utanför beräkningen samt beräkningsbestämmelser när ett värdepappersföretag har haft en daglig handelsaktivitet i mindre än nio månader.
I kapitel 5 i avdelning II föreskrivs om miljömässiga och sociala mål. Kapitlet omfattar artikel 34, som fastställer att EBA är skyldig att bedöma huruvida det är motiverat med en tillsynsbehandling av tillgångar som exponeras mot verksamheter kopplade till miljömässiga eller sociala mål. EBA bedömer bland annat metodologiska alternativ, riskprofiler och effekter på den finansiella stabiliteten. EBA publicerar en rapport om sina slutsatser.
Koncentrationsrisk och likviditet
I del fyra i förordningen föreskrivs om koncentrationsrisk. Enligt artikel 4.31 i förordningen avses med koncentrationsrisk eller CON (eng. concentration risk) exponeringar i värdepappersföretagets handelslager mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning vars värde överstiger gränsvärdena i artikel 37. Enligt artikel 35 ska värdepappersföretag övervaka och kontrollera sin koncentrationsrisk. Av andra värdepappersföretag än små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag som avses i artikel 12.1 i förordningen förutsätts att de beräknar exponeringsvärdet gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning på det sätt som anges närmare i artikel 36. I artikel 37 föreskrivs om gränsvärden för koncentrationsrisk och överskridande av exponeringsvärde. Enligt huvudregeln ska ett värdepappersföretags gränsvärde för ett exponeringsvärdes koncentrationsrisk gentemot en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning vara 25 procent av dess kapitalbas. Dessutom innehåller artikeln undantag från gränsvärden för koncentrationsrisk enligt huvudregeln i olika situationer. Vid beräkning av eventuella överskridanden av koncentrationsriskens exponeringsvärde ska den formel som anges i artikeln användas. Dessutom föreskrivs i artikeln om tillräckligt exponeringsvärde enligt hur länge det överskrids.
Om de exponeringsvärden som anges i artikel 37 överskrids, ska värdepappersföretaget utan dröjsmål anmäla detta till de behöriga myndigheterna (artikel 38) samt uppfylla kapitalbaskravet för K-CON i anknytning till överskridandet av exponeringsvärdet (artikel 39). Artikel 40 innehåller dessutom bestämmelser om förfaranden för att förhindra att värdepappersföretag undviker kapitalbaskravet för K-CON genom att tillfälligt överföra exponeringar eller företa skentransaktioner. Artikel 41 och 42 innehåller undantag från de krav som anges i artikel 37 samt undantag för råvaruhandlare och utsläppsrättshandlare.
I del fem i förordningen föreskrivs om värdepappersföretagens likviditet. Enligt huvudregeln i artikel 43 ska värdepappersföretag inneha likvida tillgångar till ett belopp som minst motsvarar en tredjedel av de fasta omkostnaderna beräknade enligt artikel 13.1. Artikeln innehåller också ett undantag enligt vilket små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag som avses i artikel 12.1 på beslut av de behöriga myndigheterna inte behöver tillämpa ovan nämnda huvudregel angående en tredjedel av de fasta omkostnaderna. Artikeln innehåller också bestämmelser om sammansättningen av likvida tillgångar. EBA utfärdar riktlinjer om artikelns tillämpningsområde.
I artikel 44 föreskrivs om tillfällig sänkning av likviditetskravet, vilket innebär att värdepappersföretag tillfälligt får minska innehavet av likvida tillgångar under högst 30 dagar. I artikel 45 föreskrivs om skyldigheten att öka de likvida tillgångarna med 1,6 procent av de samlade garantierna som beviljats kunderna.
Offentliggörande av information och rapportering
I del sex i förordningen föreskrivs om värdepappersföretagens skyldighet att offentliggöra information. Enligt artikel 46 som gäller tillämpningsområdet för del sex ska andra än sådana små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag som avses i artikel 12.1 offentliggöra den information som anges i del sex samma dag som de offentliggör sin årsredovisning. Små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag som avses i artikel 12.1 och som emitterar primärkapitaltillskott (AT1) ska däremot offentliggöra den information som anges i artikel 47 (riskhanteringsmål och riskhanteringspolicy), artikel 49 (kapitalbas) och artikel 50 (kapitalbaskrav) i del sex samma dag som de offentliggör sin årsredovisning. Värdepappersföretag ska välja ett lämpligt informationsmedium för offentliggörandet av informationen.
Enligt artikel 47 ska värdepappersföretag offentliggöra sina mål och sin policy för riskhanteringen bland annat utifrån de angivna riskkategorierna. Enligt artikel 48 ska värdepappersföretag också offentliggöra information om sina förvaltnings- och styrningsformer. I artikel 49 föreskrivs om skyldigheten att offentliggöra information om kapitalbasen. EBA utarbetar mer ingående tekniska genomförandestandarder för offentliggörandet av informationen. Enligt artikel 50 ska värdepappersföretag offentliggöra information om huruvida kapitalbasen är tillräcklig och enligt artikel 51 information om ersättningssystem och ersättningspraxis, bland annat rörande könsneutralitet, ersättningssystemets struktur, nivån på den rörliga ersättningen, kriterier för tilldelningen av rörlig ersättning, policy för uppskjuten ersättning, kriterier för erhållande av rättigheter, förhållandet mellan fast och rörlig ersättning, hur personer i ledande befattning och personalen kan påverka riskprofilen, uppskjutna ersättningsbelopp samt rörlig ersättning och avgångsvederlag. Tillämpningen av artikeln påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Finns på: .
I artikel 52 föreskrivs om investeringspolicyn. Värdepappersföretag som inte uppfyller undantaget gällande rörlig ersättning som anges i artikel 32.4 i direktivet ska offentliggöra information om bland annat rösträtter som är knutna till aktier, röstningsbeteende, röstmotiveringar, rådgivningstjänster och röstningsriktlinjer jämte undantag. EBA utarbetar ett förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera de mallar som avses i artikeln. I artikel 53 föreskrivs om risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning. Värdepappersföretag som inte uppfyller undantaget gällande rörlig ersättning som anges i artikel 32.4 i direktivet ska offentliggöra information om risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning i enlighet med artikel 35 i direktivet.
I del sju i förordningen föreskrivs om värdepappersföretagens rapportering. I artikel 54 föreskrivs om rapporteringskraven på värdepappersföretag, enligt vilka ett värdepappersföretag varje kvartal ska rapportera om kapitalbasen, verksamhetsnivån, koncentrationsrisken och likviditetskraven. Ett litet och icke-sammanlänkat värdepappersföretag som avses i artikel 12.1 ska lämna in sådana rapporter en gång per år. EBA utarbetar tekniska genomförandestandarder avseende kraven. I artikel 55 föreskrivs om sådana stora och betydande värdepappersföretag som överskrider de tröskelvärden som avses i artikel 1.2 i förordningen och artikel 4.1.1 b i EU:s tillsynsförordning samt om deras rapporteringskrav. I artikeln fastställs att värdepappersföretag som överskrider tröskelvärdena bland annat är skyldiga att kontrollera värdet på sina samlade tillgångar och också att rapportera dessa uppgifter till myndigheten. EBA utarbetar tekniska tillsynsstandarder rörande skyldigheten att lämna uppgifter.
Delegerade akter
I del åtta i förordningen anges att befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med stöd av artikel 4.2 i förordningen. Artikel 56 gäller befogenheten att anta delegerade akter som gäller förordningens definitioner.
Övergångsbestämmelser, rapporter, översyner och ändringar
I artikel 57 föreskrivs om övergångsbestämmelser. I artikel 58 föreskrivs om tillämpningen av direktivet och förordningen på värdepappersföretag som har ansökt om auktorisation som kreditinstitut. I artikel 59 föreskrivs om värdepappersföretag som bedriver sådan verksamhet som avses i avsnitt A punkterna 3 och 6 i bilaga I till direktivet om marknader för finansiella instrument och uppfyller något av de villkor som fastställs i artikel 1.2 a —c i förordningen. Enligt artikeln tillämpas EU:s tillsynsförordning och kreditinstitutsdirektivet på dessa värdepappersföretag. I artikel 60 föreskrivs om förordningens översynsklausul.
Ändringar av andra förordningar
Artiklarna 61—64 innehåller ändringar av andra EU-förordningar som ska göras med stöd av förordningen. Dessutom innehåller artikel 65 en bestämmelse om hänvisningar till EU:s tillsynsförordning.