2.1  Kunduppgiftslagens ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Enligt kunduppgiftslagen ska offentliga tjänstetillhandahållare inom socialvården ansluta sig till Kanta-tjänsterna senast den 1 september 2024. Skyldigheten gäller både offentliga tjänstetillhandahållare, såsom välfärdsområden, och privata tjänstetillhandahållare som handlar för deras räkning. En del välfärdsområden håller först på att skaffa nya informationssystem, så det är inte möjligt för dem att ansluta sig till Kanta-tjänsten med nya informationssystem inom ramen för övergångsperioden. Privata tjänsteproducenter kan för sin del inte börja spara kundhandlingar för ett välfärdsområde som har organiseringsansvar förrän välfärdsområdet självt har anslutit sig till Kanta-tjänsten. Till skyldigheten att ansluta sig när det gäller socialvården anknyter också en skyldighet att spara de uppgifter om utlämnande av kunduppgifter som avses i 10 § i kunduppgiftslagen i den förvaringstjänst för loggregister som avses i 70 §. Det har inte särskilt föreskrivits någon övergångsperiod för detta, men i praktiken är det inte möjligt att spara anmälningar om utlämnande innan skyldigheten att ansluta sig till tjänsten har fullgjorts. En liknande situation råder också när ett i 58 § avsett tillstånd för utlämnande ska föras in i viljeyttringstjänsten som avses i 72 §.  

I samband med att man inom socialvården ska ansluta sig till tjänsten ska man enligt övergångsbestämmelserna också börja spara klientuppgifter som antecknas i serviceuppgifterna för äldre. Ofta är det fråga om till exempel boendeservice där patientdatasystem används för antecknandet på grund av att det i dessa tjänster också antecknas stora mängder patientuppgifter. Således ska de funktioner som informationsresursen för klientuppgifter inom socialvården förutsätter också genomföras i patientdatasystemen i fråga eller så ska tjänstetillhandahållaren ta i bruk socialvårdens klientdatasystem vid sidan av patientdatasystemet för att såväl patientuppgifter som klientuppgifter inom socialvården ska kunna föras in i tjänsten. En liknande situation råder inom funktionshinderservicen, där man enligt övergångsbestämmelsen ska börja spara kunduppgifters senast den 1 september 2025. 

I 50 § i kunduppgiftslagen föreskrivs om en persons rätt att med stöd av en fullmakt eller med stöd av 29 § 2 mom. i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) behandla uppgifter om en annan person. Därutöver har en vårdnadshavare rätt att behandla sparade uppgifter om en person som vårdnadshavaren har vårdnaden om, om inte något annat följer av 51 §, artikel 8.1 i dataskyddsförordningen, 5 § i dataskyddslagen eller 4 § 4 mom. i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983). Möjligheten att sköta ärenden för någon annans räkning gäller även Kanta-tjänsterna, även informationsresursen för egna uppgifter där personen för in egna uppgifter om sitt välbefinnande. Utvecklandet av informationsresursen för egna uppgifter befinner sig ännu i startskedet och endast fyra välbefinnandeapplikationer har anslutits till den. I fortsättningen ska man kunna lämna ut uppgifter om välbefinnande ur informationsresursen för egna uppgifter till tjänstetillhandahållare inom social- och hälsovården, men denna funktion planeras ännu tillsammans med tjänstetillhandahållarna. Dessutom har man konstaterat att det finns behov att ytterligare precisera både verksamhetsmodellen för informationsresursen för egna uppgifter och ersättningsgilla välbefinnandeapplikationer.  

Enligt övergångsbestämmelserna i kunduppgiftslagen ska den i lagens 53 § avsedda rätten att få uppgifter mellan socialvården och hälso- och sjukvården genomföras i Kanta-tjänsterna senast den 1 januari 2026. Eftersom recept som lagras i receptcentret i enlighet med kunduppgiftslagen också är en journalhandling och således omfattas av definitionen av kunduppgifter, gäller rätten att få uppgifter också receptuppgifter. Med stöd av lagen om elektroniska recept (61/2007) håller Folkpensionsanstalten på att införa en nationell läkemedelslista med hjälp av vilken det är möjligt att från receptcentret få uppdaterade uppgifter om patientens medicinering. Framtill dess att läkemedelslistan tas i bruk finns det i receptcentret uppgifter om enskilda recept som kan vara sinsemellan motstridiga eller föråldrade.  

2.2  Rätt att få uppgifter för socialarbetare inom hälso- och sjukvården

Bland annat inom hälso- och sjukvården i välfärdsområdena, Helsingfors stad, HUS-sammanslutningen samt i statens rättspsykiatriska sjukhus arbetar socialarbetare, vilkas uppgifter utgör en del av hälso- och sjukvården. I dessa uppgifter är det inte fråga om en uppgift inom socialvården enligt socialvårdslagen, och socialarbetarna har således inte socialmyndighetens rätt att få uppgifter enligt kunduppgiftslagen. Socialarbetare som arbetar inom hälso- och sjukvården hjälper till exempel patienterna med att ansöka om förmåner, bedömer patientens sociala situation, deltar i utarbetandet av patientens vård- och rehabiliteringsplan och samarbetar med socialvården, rehabiliteringssystemet och andra relevanta aktörer. Syftet med hälsovårdsinriktat socialarbete inom hälso- och sjukvården är att påverka individens och familjens livssituation så att försörjningen, den sociala funktionsförmågan och det samhälleliga deltagandet trots sjukdomen fortsätter så störningsfritt som möjligt Finlands Kommunförbund och Terveydenhuollon sosiaalityötekijät ry. 1998, https://www.talentia.fi/terveyssosiaalityontekijat/terveyssosiaalityontekijat-ry/esimerkkisivu/ .  

Socialarbetare inom hälso- och sjukvården hade fram till att välfärdsområdena inledde sin verksamhet den 31 december 2022 rätt att använda FPA:s förmånsdatatjänst. Folkpensionsanstalten har tidigare med stöd av 29 § 3 mom. i offentlighetslagen (upphävd genom lag 907/2019), 20 § 1 mom. och 21 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000, klientlagen) samt 14 a § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) lämnat ut förmånsuppgifter till kommuner och samkommuner för skötseln av lagstadgade uppgifter. Via tjänsten har socialarbetarna bland annat kunnat kontrollera de förmåner som patienten har fått och de uppgifter som hänför sig till dem, beslut och kalkyler om utkomststöd samt andra förmåner som betalats och som ska betalas ut, såsom läkemedelsersättningar, arbetslöshetsförmåner, pensioner, bostadsbidrag och sjukdagpenning. När välfärdsområdena inledde sin verksamhet överfördes de uppgifter som berättigar till användning av FPA:s förmånsdatatjänst till välfärdsområdena. Den ovannämnda rätten att få uppgifter enligt klientlagen gäller endast socialvården. Det finns inte enligt lagstiftningen någon rätt att få uppgifter när det endast är fråga om en tjänstetillhandahållare med organiseringsansvar för hälso- och sjukvården. Till exempel HUS-sammanslutningens organiseringsansvar omfattar endast hälso- och sjukvårdsuppgifter. De socialarbetare som är verksamma inom HUS-sammanslutningens organisation kan således endast sköta hälso- och sjukvårdsuppgifter. I andra välfärdsområden har till exempel uppgifterna för socialarbetare som är stationerade på sjukhus alternativt också kunnat definieras som att de hör till socialvården. När det inte finns någon laglig grund för rätten att få uppgifter, är olika förmåns- och kunduppgifter tillgängliga med patientens samtycke när patienten kan fatta beslut om samtycke eller när patienten har en laglig företrädare som kan ge samtycke. Då ska uppgifterna begäras separat av FPA. Förfarandet är långsamt och kräver resurser också av FPA och motsvarar således inte behoven i fråga om serviceverksamheten.  

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås att de i 102 § i kunduppgiftslagen avsedda övergångsperioderna ändras så att välfärdsområdena har möjlighet att uppfylla kraven inom övergångsperioderna med beaktande av den pågående harmoniseringen av deras informationssystem och därtill hörande upphandlingar av informationssystem. Det föreslås att övergångsperioden för skyldigheten för tjänstetillhandahållare inom socialvården att ansluta sig till Kanta-tjänsterna senareläggs med 1,5 år så att den nya övergångsperioden pågår till och med den 1 mars 2026. I samband med anslutningsskyldigheten bör man börja spara alla andra kundhandlingar förutom de som ingår i serviceuppgiften inom tillhandahållandet av familjerättsliga tjänster. Utöver skyldigheten att ansluta sig till Kanta-tjänsterna föreslås en övergångsperiod för socialvårdens skyldighet att ta i bruk ett tillstånd för utlämnande som avses i lagens 58 § och att föra in anmälningar om utlämnande i det utlämningsloggregister som avses i 70 §. Övergångsperioden för rätten enligt lagens 53 § för en tjänstetillhandahållare inom socialvården att få patientuppgifter föreslås vara till och med den 1 november 2027, samtidigt som en uppdaterad nationell läkemedelslista finns tillgänglig i receptcentret i stället för enskilda recept. 

Därutöver föreslås att den övergångsperiod som gäller genomförandet av överlåtelser mellan social- och hälsovården till Kanta-tjänsterna ändras. Den nya övergångsperioden pågår till och med den 1 mars 2027. Det föreslås också att övergångsperioden för införande i patientregistret av patientuppgifter som uppkommer i samband med socialvårdstjänster ändras så att den pågår till och med den 1 mars 2026, således samma tidpunkt som anslutningsskyldigheten. 

Bestämmelserna i lagens 54 § om utlämnande av och rätten att få uppgifter mellan tillhandahållare av hälso- och sjukvårdstjänster behöver preciseras så att det inte krävs något tillstånd för eller separat samtycke till att lämna ut nödvändiga uppgifter för ordnande av undersökning och vård av patienten till en med patienten avtalad tjänstetillhandahållare. Till exempel remisser och epikriser ska kunna lämnas till en med patienten avtalad aktör utan att ett nationellt tillstånd för utlämnande av alla patientuppgifter har beviljats eller trots eventuella förbud mot utlämnande. För tydlighetens skull behöver bestämmelserna således preciseras till denna del.  

I propositionen föreslås det att 64 § kompletteras så att yrkesutbildade personer inom socialvården som är verksamma med hälso- och sjukvårdsuppgifter vid en myndighet inom hälso- och sjukvården har rätt att från FPA få nödvändiga uppgifter om patientens förmåner i syfte att säkerställa rådgivning och handledning om sociala förmåner i anslutning till patientens hälsotillstånd. 

I kunduppgiftslagen har det upptäckts vissa fel, delvis av teknisk natur, som bör korrigeras. Till exempel i definitionen av tjänstetillhandahållare i 3 § 11 punkten saknas privata företagsaktörer som tillhandahåller tjänster samt föreningar och stiftelser, även om de tidigare har ingått i definitionen och skyldigheterna och rättigheterna enligt kunduppgiftslagen är avsedda att gälla också dem. 

Det är nödvändigt att ändra tillgodoseendet av rätten att få uppgifter med hjälp av ett informationssystem varom regleras i lagens 57 § så att bestämmelsen gör det möjligt att lämna ut klientuppgifter också med hjälp av tjänstetillhandahållarens eget informationssystem, medan det enligt ordalydelsen i den gällande paragrafen ska vara fråga om flera tjänstetillhandahållares informationssystem. Välfärdsområdena kan till exempel ta i bruk ett gemensamt informationssystem för behandling av såväl patientuppgifter som socialvårdens klientuppgifter och med hjälp av systemet kan klientuppgifter lämnas ut mellan social- och hälsovården eller klientuppgifter behandlas i social- och hälsovårdens gemensamma tjänster. 

Den i lagens 72 § avsedda skyldigheten att i viljeyttringstjänsten föra in viljeyttringar som gäller utlämnande av kunduppgifter behöver preciseras så att skyldigheten att föra in uppgifter utöver information, tillstånd för och förbud mot utlämnande endast gäller samtycke som gäller de nationella informationssystemtjänsterna. 

Enligt ordalydelsen i lagens 97 § 2 mom. hänför sig styrningsuppgiften för Institutet för hälsa och välfärd närmast till samordning, styrning och uppföljning av datastrukturerna. Avsikten har emellertid varit att styrningen i stor utsträckning ska anknyta till planeringen, styrningen och uppföljningen av informationshanteringen och användningen och genomförandet av gemensamma informationsresurser på motsvarande sätt som i de tidigare lagarna om elektronisk behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (784/2021) och lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (159/2007). Dessutom ska styrningsuppgiften gälla all informationshantering inom social- och hälsovården, inte bara elektronisk behandling av kunduppgifter. Ett motsvarande fel finns också i 2 § i lagen om Institutet för hälsa och välfärd (668/2008) och det föreslås att det också ska korrigeras.  

Det är motiverat att i 27 och 41 § i barnskyddslagen göra ändringar av teknisk natur så att hänvisningarna till de upphävda paragraferna i klientlagen görs till hänvisningar till paragrafer i kunduppgiftslagen som innehåller motsvarande gällande bestämmelser. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Propositionen har såväl ekonomiska som samhälleliga konsekvenser. De samhälleliga konsekvenserna hänför sig till befolkningen, tillhandahållare av social- och hälsovårdstjänster samt av de nationella myndigheterna inom social- och hälsovården till Institutet för hälsa och välfärd och Folkpensionsanstalten. Befolkningen påverkas både som kunder inom social- och hälsovårdstjänsterna och som potentiella användare av informationsresursen för egna uppgifter. Konsekvenserna hänför sig också till skyddet för privatlivet och personuppgifter.  

Propositionens ekonomiska konsekvenser hänför sig till att man genom propositionen strävar efter att undvika extra kostnader för tjänstetillhandahållarna genom att skjuta på övergångsperioderna i anslutning till Kanta-tjänsterna så att tjänstetillhandahållarna hinner genomföra de pågående anskaffningarna av informationssystem och fullgöra sina skyldigheter enligt lagen först i dessa nya informationssystem. På så vis kan man undvika kortvariga investeringar i informationssystem som kommer att tas ur bruk. Propositionen har inga konsekvenser med tanke på statsbudgeten.  

Konsekvenserna för tjänstetillhandahållarna inom social- och hälsovården hänför sig också till att övergångsperioderna för socialvårdens Kanta-tjänster skjuts på så att det blir möjligt att genomföra nya anskaffningar av informationssystem och utbilda personalen inom övergångsperioderna. Propositionen klargör därutöver socialvårdens rätt att få uppgifter om recept först när uppgifterna är uppdaterade och tillförlitliga i och med att den nationella läkemedelslistan tas i bruk. 

Konsekvenserna för medborgarnas ställning hänför sig särskilt till rätten att få uppgifter för socialarbetare inom hälso- och sjukvården. Rätten för socialarbetare som är verksamma inom sjukvården att få tillgång till FPA:s förmånsuppgifter tryggar tillgodoseendet av patienternas rättigheter i samband med sjukvård, eftersom en socialarbetare inom hälso- och sjukvården med hjälp av rätten att få uppgifter kan bistå patienten i sådana förmånsärenden som hänför sig till sjukdom och vid utredningen av sådana nödvändiga ärenden som patienten inte självständigt kan sköta under vårdperioden. Rätten för tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården att lämna ut nödvändiga patientuppgifter som behövs för ordnande av undersökning och vård till en med patienten avtalad tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården får också konsekvenser som anknyter till skyddet för privatlivet och personuppgifter. Utlämnandet förutsätter emellertid att man med patienten har kommit överens till exempel om upprättande av remisser, överföring av vårdansvaret eller andra tjänstetillhandahållares deltagande i undersökning eller vård. Patienten har således möjlighet att påverka utlämnandet av nödvändiga uppgifter i samband med att man kommer överens om saken. Ändringarna i övergångsperioderna har inga betydande konsekvenser för medborgarnas ställning, även om till exempel införandet av klientuppgifter inom socialvården i Kanta-tjänsterna och uppgifternas synlighet i Mina Kanta-tjänster fördröjs något. Konsekvenserna av övergångsperioden när det gäller skötseln av ärenden för någon annans räkning i informationsresursen för egna uppgifter beror på om den som har anslutit sig till informationsresursen har välbefinnandeapplikationer med hjälp av vilka uppgifter kan sparas. 

Ur Folkpensionsanstaltens perspektiv har ändringarna i övergångsperioderna för socialvården inom Kanta-tjänsterna inga konsekvenser, eftersom Kanta-tjänsternas funktioner ska genomföras innan tjänstetillhandahållarna börjar ansluta sig till dem. Ändringen av övergångsperioden för informationsresursen för egna uppgifter förtydligar utvecklandet som helhet och gör det möjligt att prioritera utvecklandet på ett ändamålsenligt sätt också i förhållande till situationer och behov som hänför sig till utvecklandet av välbefinnandeapplikationer. När det gäller rätten för socialarbetare inom hälso- och sjukvården att få tillgång till FPA:s förmånsuppgifter ska FPA genomföra behövliga ändringar i informationssystemet Kelmu, med hjälp av vilket rätten att få uppgifter ska genomföras. Genomförandet av tjänsten Kelmu medför konstruktionskostnader av engångsnatur för FPA samt fortlöpande underhållskostnader som FPA fakturerar de organisationer som använder systemet. De uppgifter som förmedlas faktureras inte.  

Med avseende på Institutet för hälsa och välfärd har förslaget inga betydande konsekvenser. Senareläggningen av tidsfristen för skyldigheten för socialvården att spara uppgifter i Kanta-tjänsterna inverkar på de uppgifter som institutet samlar in från socialvården för uppföljning av servicesystemet, eftersom syftet är att uppgifterna samlas in med hjälp av Kanta-tjänsterna i stället för separat. Konsekvenserna blir dock i sin helhet små eftersom insamlingen av uppgifter först håller på att komma igång. Helhetsbilden av styrningen av informationshanteringen förtydligas när styrningen omfattar styrningen av informationshanteringen som helhet i stället för enbart den elektroniska informationshanteringen. Institutet har genomfört styrning i anslutning till behandlingen av analogt material med stöd av separata avtal med social- och hälsovårdsministeriet. 

7.1  Lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården

3 §. Definitioner. Det föreslås att definitionen av tjänstetillhandahållare i 1 mom. 11 punkten i paragrafen kompletteras så, att till definitionen utöver offentliga samfund även fogas privata samfund och stiftelser. Definitionen omfattar således också samfund och föreningar som är verksamma i form av aktiebolag, andelslag, kommanditbolag eller öppna bolag samt stiftelser som tillhandahåller och producerar social- och hälsovårdstjänster. Stiftelser och bolagsaktörer har av misstag utelämnats från definitionen i den antagna lagen. Ändringen kommer således att motsvara rådande praxis och de tidigare gällande bestämmelserna och utvidgar således inte lagens tillämpningsområde till nya aktörer.  

54 §. Rätt för tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården att få patientuppgifter och utlämnande av patientuppgifter för att trygga vården. Det förslås att det till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. där det föreskrivs om utlämnande av nödvändiga patientuppgifter som behövs för ordnande av undersökning och vård av patienten samt en sammanfattning av den vård som getts till en annan tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården, om vilken det avtalats med patienten. Bestämmelsen motsvarar således i funktionellt hänseende den tidigare 13 § 3 mom. 2 punkten i patientlagen, enligt vilken patientuppgifter har kunnat lämnas ut till en annan verksamhetsenhet eller yrkesutbildad person i enlighet med patientens muntliga samtycke eller samtycke som annars framgår av sammanhanget. I förslaget motsvaras ett muntligt samtycke som framgår av sammanhanget av att det ska vara fråga om en med patienten avtalad tjänstetillhandahållare till vilken uppgifter får lämnas ut.  

Då till exempel en tjänstetillhandahållare inom den privata hälso- och sjukvården enligt överenskommelse med patienten ger en remiss till välfärdsområdet, får tjänstetillhandahållaren således med remissen lämna ut nödvändiga uppgifter som behövs för undersökning och vård. Om ansvaret för vården efter den vård som getts överförs på någon annan tjänstetillhandahållare om vilken det avtalats med patienten, får tjänstetillhandahållaren på motsvarande sätt lämna ut en nödvändig sammanfattning av den vård som getts för ordnande av fortsatt vård. Bestämmelsen gör det möjligt att lämna ut epikriser också till den tjänstetillhandahållare som gjort remissen, även om vårdansvaret inte längre kommer att återgå till tjänstetillhandahållaren. Inom den privata hälso- och sjukvården kan flera tjänstetillhandahållare delta i vården av en patient till exempel på läkarstationer och bestämmelsen gör det möjligt att lämna ut nödvändiga patientuppgifter också i sådana situationer. Bestämmelsen gör det möjligt att lämna ut patientuppgifter från statens rättspsykiatriska sjukhus till välfärdsområdet när det vid en eventuell överföring av ansvaret för vården bedöms vilken vårdplats som är den mest ändamålsenliga för en patient som tagits in för vård på ett statligt sjukhus i enlighet med 17 § i mentalvårdslagen. I enlighet med patientlagen bör man i varje fall avtala med patienten om remisser och fortsatt vård, och om genomförande av vården i samarbete med flera tjänstetillhandahållare, och eftersom detta inte är möjligt utan uppgifterna i fråga, bör nödvändiga patientuppgifter kunna sändas utan det tillstånd för utlämnande av sådana uppgifter som avses i 54 § i kunduppgiftslagen eller ett särskilt samtycke enligt dataskyddsförordningen eller offentlighetslagen.  

Att foga bestämmelsen till paragrafen förtydligar den helhet som rätten att få uppgifter och utlämnande av uppgifter utgör. Eftersom den föreslagna möjligheten att lämna ut nödvändiga patientuppgifter för ordnande av undersökning och vård av en patient inte förutsätter kundens tillstånd för utlämnande av uppgifter, inverkar inte heller kundens förbud på utlämnandet av uppgifter. Det bör dock beaktas att endast sådana uppgifter som är nödvändiga för ordnandet av undersökning och vård får lämnas ut med stöd av bestämmelsen och att det är fråga om fortsatt vård som ska avtalas med patienten eller genomförande av vård i samarbete med andra tjänstetillhandahållare. Ifall patienten inte vill att vissa uppgifter lämnas ut, ska det noggrant bedömas vilka uppgifter som är nödvändiga i situationen och vilka uppgifter som man kan låta bli att lämna ut utan att äventyra att undersökningen eller vården ordnas ändamålsenligt. 

57 §.Tillgodoseende av rätten att få uppgifter med hjälp av ett informationssystem. I paragrafen ändras den ordalydelse som används om informationssystemet så att det blir möjligt att lämna ut kunduppgifter också med hjälp av tjänstetillhandahållarens eget informationssystem, medan det enligt ordalydelsen i den gällande paragrafen bör vara fråga om informationssystem som är gemensamt för flera tjänstetillhandahållare. Med stöd av paragrafen kan rätten att få uppgifter tillgodoses med hjälp av ett informationssystem vid sådana i 53 § avsedda utlämnanden mellan social- och hälsovården där det finns behov av att använda enbart en enskild tjänstetillhandahållares eget informationssystem. Välfärdsområdena ska till exempel kunna ta i bruk ett gemensamt informationssystem för behandling av såväl patientuppgifter som socialvårdens klientuppgifter och med hjälp av systemet kan klientuppgifter lämnas ut mellan social- och hälsovården eller klientuppgifter behandlas i social- och hälsovårdens gemensamma tjänster.  

64 §. Rätt att få uppgifter för myndigheter inom social- och hälsovården. Det föreslås att paragrafens rubrik preciseras så att det framgår att det avses myndigheter inom social- och hälsovården. Enligt förslaget ska till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det föreskrivs om rätten för yrkesutbildade personer inom socialvården som är verksamma vid en myndighet inom hälso- och sjukvården att från Folkpensionsanstalten få sådana sekretessbelagda uppgifter om klientens förmåner som är nödvändiga för att säkerställa rådgivning och handledning om sociala förmåner i anknytning till patientens hälsotillstånd. Det föreslås att patienten på förhand ska underrättas om tillgodoseendet av rätten att få uppgifter.  

För arbete som utförs av yrkesutbildade personer inom socialvården i anslutning till hälso- och sjukvården används ofta begreppet socialt arbete inom hälso- och sjukvården, även om uppgifterna i fråga kan skötas också av andra än socialarbetare. Även om de personer som utför socialt arbete inom hälso- och sjukvården är yrkesutbildade personer inom socialvården, är serviceuppgiften inom det sociala arbetet inom hälso- och sjukvården traditionellt en del av de sjukvårdstjänster som avses i 3 kap. i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) och som välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen ansvarar för att ordna, och de genomförs huvudsakligen i samband med sjukhusvård eller annan specialiserad sjukvård. Till exempel inom HUS-sammanslutningen finns ca 200 verksamma socialarbetare som årligen har ca 90 000 kundmöten. Eftersom en yrkesutbildad person inom socialvården som är verksam inom hälso- och sjukvården inte sköter socialmyndigheters uppgifter enligt socialvårdslagen och inte heller annars i sitt arbete tillhandahåller tjänster enligt socialvårdslagen, kan rätten att få uppgifter inte genomföras med stöd av paragrafens 1 mom. Dessutom utförs socialt arbete inom hälso- och sjukvården bland annat vid statliga rättspsykiatriska sjukhus, där en yrkesutbildad person inom socialvården då det är fråga om långvarig institutionsvård bistår och sköter ärenden som anknyter till patientens förmåner och socialvård samt gör utredningar om vårdavgifter till välfärdsområdena. 

Enligt 24 § i hälso- och sjukvårdslagen hör till sjukvårdstjänsterna utöver att ställa medicinska diagnoser och ge vård även till exempel att lindra lidande samt att ge handledning som syftar till att stärka patientens engagemang i sin vård och patientens egenvård. Om en person behöver sådan rehabilitering som inte föreskrivs höra till ett välfärdsområdes uppgifter, ska välfärdsområdet enligt 30 § i hälso- och sjukvårdslagen se till att personen i fråga ges information om andra rehabiliteringsmöjligheter och vid behov hänvisa personen exempelvis till Folkpensionsanstalten som tillhandahåller dessa tjänster. Enligt 22 § i hälso- och sjukvårdslagen ska ett välfärdsområde (samt Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen) därutöver se till att en invånare i välfärdsområdet eller en patient på en hälsovårdscentral får ett intyg eller utlåtande om sitt hälsotillstånd, när ett sådant behövs enligt lag eller är nödvändigt med tanke på invånarens eller patientens vård, försörjning, studier eller av någon annan jämförbar orsak. 

Yrkesutbildade personer inom socialvården som utför socialt arbete inom hälso- och sjukvården deltar i planeringen av vården och rehabiliteringen av patienten, handleder och ger råd till patienten i olika problem som orsakas av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning och i frågor som gäller social trygghet i anslutning till sjukdomen, såsom sjukdagpenning, rese- och läkemedelsersättningar, pensioner och handikappförmåner, hjälper patienterna med att ansöka om förmåner samt stöder utredningen av den förändrade livssituationen. Förmånsuppgifterna behövs också för sammanställandet av utlåtanden och intyg som hälso- och sjukvården ansvarar för. Därutöver handleder socialarbetare patienterna vid ansökan om rehabiliteringstjänster som ordnas av Folkpensionsanstalten, exempelvis anpassningsträning och krävande medicinsk rehabilitering. Vid behov hänvisas patienten till socialvårdstjänster i enlighet med 50 a och 53 a § i hälso- och sjukvårdslagen. 

Rätten att få uppgifter föreslås gälla uppgifter som gäller Folkpensionsanstaltens sociala förmåner, som är nödvändiga för att säkerställa rådgivning och handledning om sociala förmåner i anslutning till patientens hälsotillstånd. Rätten att få uppgifter gör det således möjligt att trygga patientens rättigheter och förebygger också behovet av att bli klient inom socialvården, när behövlig handledning och rådgivning kan ges genast i samma sammanhang. I kundgruppen för socialt arbete inom hälso- och sjukvården finns det ofta patienter som har den sämsta funktionsförmågan och vars psykiska eller fysiska funktionsförmåga är helt eller tillfälligt nedsatt. Det är således viktigt för socialarbetare inom hälso- och sjukvården att få information om sådana förmånsansökningar som eventuellt redan är anhängiga. De uppgifter som fås med stöd av paragrafen är nödvändiga uttryckligen då patienten inte själv kommer ihåg vilka förmåner som han eller hon har fått eller vilka förmånsansökningar som är anhängiga eller då patienten av andra orsaker inte själv förmår främja skötseln av sina ärenden.  

Informationen kan bestå av uppgifter som gäller förmåner som beviljats kunden och anhängiga förmånsansökningar. Sådana uppgifter är till exempel beslut och kalkyler om utkomststöd samt andra förmåner som betalats och ska betalas till kunden, såsom läkemedelsersättningar, arbetslöshetsförmåner, pensioner, bostadsbidrag och sjukdagpenning. Av uppgifterna som gäller bostadsbidrag framgår hyresvärden, som vid behov kan underrättas om att sjukhusvården drar ut på tiden, och på så vis kan man säkerställa att den förlängda sjukhusvården inte medför problem för kundens boende. Av uppgifterna som gäller arbetslöshetsförmåner framgår till exempel när kundens anmälan om arbetslöshetstid ska göras.  

Utan rätten att få uppgifter kommer skötseln av de mest kritiskt sjuka och mest utsatta patienternas angelägenheter att försvåras och fördröjas och därmed orsakas de sjuka ytterligare onödigt mänskligt lidande. Den personal som vårdar patienten får inte de uppgifter som behövs till exempel för nödvändiga utlåtanden och intyg. Patienterna känner inte till sina förmåner, såsom utkomststöd, betalningsförbindelser för läkemedel eller möjligheter till förmåner som gäller mat och sjukhusresor. När socialskyddsförmånsärenden inte kan skötas i rätt tid från sjukhuset, överförs de ärenden som har hopat sig och blivit allt mer komplicerade till socialväsendet. Sjukhusvistelsen kan också dra ut på tiden om sådana frågor som gäller den sociala tryggheten och andra centrala frågor som förutsätts för hemförlovning inte har kunnat skötas i tid. En patient kan till exempel ha vräkts från sin bostad på grund av obetalda hyror eller ha förlorat sitt arbete och sin sjukdagpenning på grund av att inlämnandet av intyg och ansökningar om förmåner har försenats. 

Det föreslås att patienten på förhand ska underrättas om tillgodoseendet av rätten att få uppgifter. Rätten att få uppgifter kan således inte utövas utan att patienten är medveten om det. I socialt arbete inom hälso- och sjukvården bör därutöver kraven i 6 § i patientlagen på att vården ska ges i samförstånd med patienten beaktas. Rådgivning och handledning ska säkerställas i synnerhet i fråga om sådana personer som inte själva förmår sköta ärenden som anknyter till förmånerna. Rätten att få uppgifter bör således inte utnyttjas när personen själv kan reda ut och sköta sina ärenden i anslutning till förmånerna. 

Informationsrätten kan tillgodoses med hjälp av en elektronisk förbindelse som avses i 23 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019), om förutsättningarna för öppnande av en sådan förbindelse uppfylls (GrUU 73/2018 rd). En förutsättning för att förbindelsen begränsas till endast enskilda sökningar av sådana behövliga eller nödvändiga uppgifter som är förenliga med informationsrätten och att informationens ändamål utreds i samband med sökningen. FPA har som elektronisk förbindelse skapat en förmånsdatatjänst, den så kallade Kelmu-tjänsten, med hjälp av vilken det vore möjligt att tillgodose informationsrätten såvida förutsättningarna enligt lagen om informationshantering uppfylls. 

72 §. Viljeyttringstjänsten. Det föreslås att 1 mom. preciseras så att det i viljeyttringstjänsten ska föras in uppgifter om utlämnad information, tillstånd för utlämnande, förbud och samtycken som gäller de riksomfattande informationssystemtjänsterna vilka utförts i enlighet med kunduppgiftslagen och lagen om elektroniska recept (61/2007). Enligt momentets ursprungliga ordalydelse ska däremot alla, således också lokala samtycken till behandling av kunduppgifter enligt dataskyddsförordningen eller offentlighetslagen föras in. Skyldigheten att föra in uppgifter om alla samtycken är inte motiverad, eftersom det är fråga om tjänstetillhandahållarens samtycke till egna, lokala överlåtelser. Skyldigheten att föra in uppgifter var ursprungligen inte avsedd att gälla även samtycken till lokala överlåtelser. Det är emellertid fortfarande möjligt att föra in uppgifter om lokala samtycken i viljeyttringstjänsten med stöd av 2 mom.  

Även om lokala samtycken inte lagras i viljeyttringstjänsten, ska tjänstetillhandahållaren säkerställa att de lagras lokalt på behörigt sätt. Utgångspunkten för förarbetena till offentlighetslagen är att kravet på uttryckligt samtycke enligt lagen i praktiken kan förutsätta skriftligt samtycke (RP 30/1998 rd, s. 102). Den personuppgiftsansvarige bör även kunna påvisa innehållet i samtycket enligt dataskyddsförordningen. 

97 §. Styrning, övervakning och uppföljning. Det föreslås att 2 mom. ändras så att Institutet för hälsa och välfärd utöver den elektroniska behandlingen av kunduppgifter och styrningen av informationshanteringen i anslutning därtill också ska ha hand om styrningen av behandlingen av annat än elektroniskt material. Tjänstetillhandahållarna förfogar ännu också över analogt material, således material på papper eller mikrofilm. För närvarande har ingen aktör getts ansvaret för styrning i anslutning till sådant material. Behov av styrning har emellertid framkommit i synnerhet när kommunernas och samkommunernas material har överförts till välfärdsområdena. Bestämmelser i kunduppgiftslagen exempelvis i anslutning till bevarandetider och utplåning gäller också annat än elektroniskt material, så det är nödvändigt att fastställa styrningsansvaret. Därutöver förtydligas formuleringarna i fråga om institutets styrningsansvar så att ansvarets helhet framgår tydligare.  

102 §. Övergångsbestämmelser. I paragrafen föreslås flera ändringar som gäller övergångsbestämmelserna. Ändringsbehoven beror till exempel på anskaffningar av informationssystem i samband med att välfärdsområdena inleder sin verksamhet och på den tid som behövs för ibruktagandet av de nya informationssystemen.  

Övergångsperioden enligt 1 mom. för genomförandet av rätten att få uppgifter mellan socialvården och hälso- och sjukvården i de riksomfattande informationssystemtjänsterna ska senareläggas till den 1 mars 2027. Övergångsperioden ska infalla senare än tidpunkten för den i 4 mom. avsedda skyldigheten för tjänstetillhandahållare inom socialvården att ansluta sig till de riksomfattande informationssystemtjänsterna. Genomförandet av tillstånd för utlämnande av uppgifter mellan socialvården och hälso- och sjukvården förutsätter ändringar såväl i de riksomfattande informationssystemtjänsterna som i tjänstetillhandahållarnas egna informationssystem, och därför måste tillräckligt med tid reserveras för genomförandet. Därutöver föreslås att det till 1 mom. fogas en särskild övergångsperiod för rätten för tjänstetillhandahållare inom socialvården att få uppgifter om recept som lagrats i receptcentret. Övergångsperioden föreslås pågå till och med den 1 november 2027, då det i receptcentret ska realiseras en nationell läkemedelslista med hjälp av vilken uppdaterad och tillförlitlig information om den medicinering som kunden använder finns tillgänglig i stället för enskilda recept som skrivits ut vid olika tidpunkter. I nuläget innehåller receptcentret information om alla recept som har gjorts upp för patienten och som kan vara motstridiga, överlappande och föråldrade. 

I 2 mom. föreskrivs om en övergångsperiod för förbud som gäller alla patientuppgifter och företagshälsovården. Övergångsperioden har varit fram till den 1 januari 2024. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs om en övergångsperiod så att de patientuppgifter som ska antecknas i samband med ordnandet och tillhandahållandet av socialservice ska föras in i patientregistret senast den 1 mars 2027. Det föreslås att övergångsperioden ändras så att den överensstämmer med genomförandet av det tillstånd för utlämnande av uppgifter mellan socialvården och hälso- och sjukvården som avses i 1 mom. 

Enligt paragrafens 4 mom. ska det i 60 § avsedda utlämnandet av patientuppgifter till utlandet genomföras senast från och med den 1 januari 2025 och det föreslås inga ändringar i det. 

I paragrafens 5 mom. föreslås bestämmelser om en övergångsperiod för skyldigheten att ansluta sig till Kanta-tjänsterna för tjänstetillhandahållare inom socialvården. Det föreslås att anslutningsskyldigheten för offentliga tjänstetillhandahållare senareläggs med 1,5 år, så att den nya övergångsperioden pågår till och med den 1 mars 2026. Samma tidpunkt föreslås också som övergångsperiod för skyldigheten för privata tjänstetillhandahållare att ansluta sig, både när det gäller privata tjänstetillhandahållare som handlar för det offentligas räkning och privata tjänstetillhandahållare som handlar för egen räkning. Det föreslås således att övergångsperioden för privata tjänstetillhandahållare som handlar för egen räkning ändras med två månader. Därutöver föreslås att momentet preciseras så att tillstånd för utlämnande av uppgifter enligt 55 § ska tas i bruk senast när en tjänstetillhandahållare inom socialvården ansluter sig till den riksomfattande informationsresursen för kunduppgifter. I enlighet med 70 § ska också de uppgifter som gäller utlämnandet sparas i förvaringstjänsten för loggregister från och med anslutningen till Kanta-tjänsten. 

I paragrafens 6 mom. föreslås bestämmelser om tidsfrister för införande av journalhandlingar i Kanta-tjänsten för tillhandahållare av hälso- och sjukvårdstjänster och det föreslås inga ändringar i det. 

I paragrafens 7 mom. föreslås bestämmelser om tidsfrister för införandet av klienthandlingar i Kanta-tjänsterna för tjänstetillhandahållare inom socialvården. I momentet stryks punkterna om tidsfrister för att spara kundhandlingar som uppkommer i serviceuppgifter, med undantag för att spara kundhandlingar som uppkommer i serviceuppgifter inom familjerättsliga tjänster samt video- och ljudupptagningar som uppkommer i alla serviceuppgifter. Handlingar som uppkommer i andra serviceuppgifter bör således sparas enligt den tidtabell som gäller för anslutningsskyldigheten.  

Det föreslås att till 8 mom. fogas en övergångsperiod för genomförande av uträttande av ärenden för någon annans räkning i informationsresursen för egna uppgifter till och med den 1 september 2025. Övergångsperioden gör det möjligt att sköta ärenden såväl för minderåriga barns som för myndiga personers räkning. Genomförandet krävde åtgärder från FPA, men också från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata samt Institutet för hälsa och välfärd. Dessutom innehåller momentet en övergångsperiod för utlämnande av uppgifter om välbefinnande till tjänstetillhandahållare senast den 1 januari 2026. 

Paragrafens 9 mom. innehåller en övergångsperiod för utlämnande av patientuppgifter till välbefinnandeapplikationer. Det föreslås att till momentet fogas en separat övergångsperiod för genomförande av skötsel av ärenden för någon annans räkning som avses i 50 § så att genomförandet av uträttandet av ärenden för någon annans räkning ska ske senast den 1 september 2025. För genomförandet av uträttandet ärenden för någon annans räkning krävs det förutom att välbefinnandeapplikationerna genomförs också ändringar i Kanta-tjänsterna. Enligt formuleringen av övergångsperioden föreslås i momentet en bakre gräns för när uträttandet av ärenden för någon annans räkning senast ska genomföras, men det kan också genomföras tidigare enligt behoven med avseende på välbefinnandeapplikationerna. 

7.2  Lagen om Institutet för hälsa och välfärd

2 §. Uppgifter. Det föreslås att paragrafens 1 mom. 4 b punkt ändras så att den motsvarar den föreslagna ändringen av 97 § i kunduppgiftslagen, så att styrningen som helhet kan beskrivas tydligare i paragrafen.  

7.3  Barnskyddslagen

27 §.Inledande av en klientrelation inom barnskyddet. I paragrafens 3 mom. föreslås en teknisk korrigering där hänvisningen till 11 § i klientlagen ersätts med en hänvisning till 51 § i kunduppgiftslagen, eftersom bestämmelsen i klientlagen har upphävts och en motsvarande bestämmelse nu finns i 51 § i kunduppgiftslagen.  

41 §. Beredning av omhändertagande och vård utom hemmet. I paragrafens 2 mom. föreslås en teknisk korrigering där hänvisningen till 20 § i klientlagen ersätts med en hänvisning till 53, 55 och 64 § i kunduppgiftslagen, eftersom bestämmelsen i klientlagen har upphävts och motsvarande bestämmelser nu finns i kunduppgiftslagen så, att bestämmelser om en socialvårdsmyndighets rätt att få uppgifter av tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården finns i 53 § i kunduppgiftslagen och bestämmelser om rätten att få uppgifter av andra tjänstetillhandahållare inom socialvården finns i 55 § i kunduppgiftslagen. Bestämmelser om rätten att få uppgifter av andra instanser, nämligen statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter samt utbildningsanordnare ingår i 64 § i kunduppgiftslagen.  

10.1  Samband med andra propositioner

Propositionen har inget samband med andra regeringspropositioner. 

10.2  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen har inga konsekvenser med tanke på statsbudgeten. 

11.1  Inledning

De förslag i propositionen som gäller ändring av övergångsperioderna eller tekniska korrigeringar har inga konsekvenser för tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna. Utlämnande av patientuppgifter som är nödvändiga för ordnande av undersökning och vård av en patient till en med patienten avtalad tjänstetillhandahållare inom hälso- och sjukvården och rätten för socialarbetare inom hälso- och sjukvården att få uppgifter har däremot betydelse i fråga om skyddet för personuppgifter, och därför bedöms nedan de förslag som gäller detta med avseende på grundlagen och de grundläggande fri- och rättigheterna. 

Skyddet för personuppgifter är en del av skyddet för privatlivet, som är en grundläggande rättighet som garanteras i 10 § i grundlagen samt i Europakonventionen, EU:s grundfördrag och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilka är bindande för Finland. Skyddet för personuppgifter är en grundläggande rättighet för individen och dessutom hör skyddet för personuppgifter med stöd av 10 § 1 mom. i grundlagen till området för lag. Av betydelse med tanke på förslaget är dessutom rätten till personlig frihet enligt 7 § i grundlagen, som också innefattar självbestämmanderätt i fråga om uppgifter. Med tanke på förslaget är också 19 § i grundlagen av betydelse, enligt vilken var och en har rätt till oundgänglig omsorg och det allmänna ska tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. 

I fråga om bestämmelserna om behandling av personuppgifter är grunderna för behandling enligt dataskyddsförordningen behandling enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige och behandling enligt artikel 9.2 h för medicinska diagnoser, tillhandahållande av hälso- och sjukvård, behandling, social omsorg eller förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster och social omsorg och av deras system på grundval av medlemsstaternas nationella rätt. 

11.2  Kravet på bestämmelser i lag

Enligt 10 § i grundlagen ska bestämmelser om behandling av personuppgifter utfärdas genom lag. Grundlagsutskottet har i sin praxis särskilt lyft fram behovet av reglering i de fall där personuppgifterna behandlas av en myndighet (se till exempel GrUU 14/2018 rd, s. 4). Utlämnande av nödvändiga patientuppgifter som behövs för ordnande av undersökning och vård till en med patienten avtalad tjänstetillhandahållare motsvarar i funktionellt hänseende den tidigare gällande i 13 § 3 mom. 2 punkten avsedda rätten att lämna ut uppgifter i enlighet med patientens muntliga samtycke eller samtycke som annars framgår av sammanhanget. Kunduppgiftslagen utgör en rättslig grund för utlämnande av uppgifter, och det är nödvändigt att möjliggöra utlämnande av nödvändiga uppgifter för ordnande av undersökning och vård utan att patienten bör ge ett omfattande tillstånd till utlämnande av alla patientuppgifter. Ett annat förslag som hänför sig till kravet på bestämmelser i lag gäller rätten att få uppgifter för socialarbetare inom hälso- och sjukvården. Eftersom rätten att få uppgifter för socialarbetare inom hälso- och sjukvården handlar om rätten för yrkesutbildade personer inom socialvården som är verksamma vid en hälsovårdsmyndighet att få uppgifter av en annan myndighet, nämligen FPA, är det motiverat att utfärda bestämmelser om saken genom lag.  

11.3  Rätten att bestämma över information om sig själv

Grundlagsutskottet har ansett att rätten att bestämma över information om sig själv bör anses vara central med avseende på skyddet av personuppgifter (se till exempel GrUU 23/2020 rd, s. 9, GrUU 2/2018 rd, s. 8). Grundlagsutskottet har ansett att självbestämmanderätten är kopplad till ett flertal grundläggande fri- och rättigheter, särskilt till grundlagens 7 § om personlig frihet och integritet och 10 § om skydd för privatlivet (se GrUU 48/2014 rd, s. 2). 

Enligt artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska personuppgifter behandlas på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Enligt artiklarna 6 och 9 i dataskyddsförordningen är behandlingen av personuppgifter möjlig och lagenlig bland annat när den registrerade har lämnat sitt samtycke till att dennes personuppgifter behandlas för ett eller flera specifika ändamål. Enligt skäl 43 i dataskyddsförordningen bör samtycket dock inte utgöra en giltig rättslig grund för behandling av personuppgifter i ett särskilt fall där det råder betydande ojämlikhet mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige. Detta gäller särskilt om den personuppgiftsansvarige är en myndighet och det därför är osannolikt att samtycket har lämnats frivilligt när det gäller alla förhållanden som denna särskilda situation omfattar. 

Rätten att lämna ut nödvändiga patientuppgifter för ordnande av undersökning och vård till en med patienten avtalad tjänstetillhandahållare förtydligar utlämnandet av patientuppgifter i situationer då patienten ska få en remiss till en annan tjänstetillhandahållare, ansvaret för vården ska överföras efter vårdperioden eller flera tjänstetillhandahållare deltar i vården av patienten till exempel på en läkarstation. Nödvändiga uppgifter kan lämnas ut direkt med stöd av lag, då det med patienten har avtalats till vilken tjänstetillhandahållare remissen eller sammanfattningen av den vård som getts ska sändas eller vilka tjänstetillhandahållare som deltar i ordnandet av undersökningen eller vården. Patienten behöver således inte ge ett omfattande tillstånd till utlämnande av alla patientuppgifter för att de uppgifter som är nödvändiga med tanke på situationerna i fråga ska kunna lämnas till en annan tjänstetillhandahållare.  

Den rätt för socialarbetare inom hälso- och sjukvården att få uppgifter som gäller FPA:s förmåner som föreslås i denna proposition grundar sig inte på samtycke utan på lagstiftning, eftersom det är fråga om en myndighets rätt att få uppgifter av en annan myndighet. Syftet med rätten att få uppgifter är att säkerställa patientens intresse så att de förmåner och tjänster som patienten har rätt till kan säkerställas och att sjukhusvistelsen inte medför extra olägenhet. Rätten att få uppgifter är central i synnerhet i sådana situationer där patienten på grund av sjukdom inte förmår besluta om samtycke och det ligger i klientens intresse att ärendet sköts med hjälp av rätten att få uppgifter.  

11.4  Utlämnande av uppgifter

Grundlagsutskottet har bedömt bestämmelser om myndigheternas rätt att få och skyldighet att lämna ut information trots sekretessbestämmelserna med avseende på skyddet för privatliv och personuppgifter i 10 § 1 mom. i grundlagen och då noterat bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet (GrUU 15/2018 rd). Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut uppgifter har kunnat gälla ”behövliga uppgifter” för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att ”uppgifterna är nödvändiga” för ett visst syfte (se till exempel GrUU 17/2016 rd, s. 5). I sina analyser av exakthet och innehåll har grundlagsutskottet lagt särskild vikt vid huruvida de uppgifter som lämnas ut är av känslig art. Om de föreslagna bestämmelserna om utlämnande av information har gällt också känsliga uppgifter, har det för vanlig lagstiftningsordning krävts att bestämmelserna preciseras så att de följer grundlagsutskottets ovan återgivna praxis för bestämmelser som rör rätten att få och att lämna ut myndighetsuppgifter trots sekretess (GrUU 38/2016 rd, s 3). 

Grundlagsutskottet har understrukit att det vid en särskiljning mellan behövlighet respektive nödvändighet att få eller lämna ut uppgifter är frågan inte bara om omfattningen av innehållet i uppgifterna utan också om att rätten till information, som går före sekretessbestämmelserna, i sista hand går ut på att den myndighet som är berättigad till informationen i och med sina egna behov åsidosätter de grunder och intressen som är skyddade med hjälp av den sekretess som gäller myndigheten som innehar informationen (GrUU 15/2018 rd).  

Rätten att lämna ut nödvändiga patientuppgifter till en med patienten avtalad tjänstetillhandahållare för ordnande av undersökning och vård i enlighet med grundlagsutskottets utlåtandepraxis knuten till kravet på nödvändighet. Den tjänstetillhandahållare som överlåter uppgifterna bör således bedöma vilka uppgifter som är nödvändiga för ordnande av undersökning och vård i patientens situation. 

Uppgifterna om förmånerna är med stöd av 24 § 1 mom. 25 punkten i offentlighetslagen sekretessbelagda. Enligt propositionen är de uppgifter som lämnas ut till socialarbetare inom hälso- och sjukvården nödvändiga för att säkerställa rådgivning och handledning i fråga om socialskyddsförmåner som hänför sig till patientens hälsotillstånd och för skötseln av lagstadgade uppgifter inom hälso- och sjukvården. Det föreslås således att rätten att få uppgifter enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis ska vara bunden till nödvändiga uppgifter och det användningsändamål för vilket uppgifterna är nödvändiga. 

11.5  Rätt till social trygghet

Enligt 19 § i grundlagen har var och en har rätt till oundgänglig omsorg och det allmänna ska tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Propositionen ska göra det möjligt för en socialarbetare inom hälso- och sjukvården att under en patients sjukhusvistelse få information om FPA:s förmåner, så att socialarbetaren för sin del kan säkerställa de förmåner som hänför sig till sjukvård för patienten och hänvisa och hjälpa patienten att sköta ärenden som gäller den sociala tryggheten och förmånerna. 

Med grund i det som framförs ovan kan de föreslagna bestämmelserna anses trygga kundens skydd för privatlivet och uppfylla de krav som gäller skyddet för personuppgifter på det sätt som grundlagen och dataskyddsförordningen förutsätter. 

På ovannämnda grunder anser regeringen att propositionen är förenlig med grundlagen och att den föreslagna lagen därför kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Regeringen anser det dock vara önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande i ärendet, eftersom propositionen innehåller bestämmelser om utlämnande av sekretessbelagda personuppgifter och bestämmelserna är av betydelse med tanke på det skydd för privatlivet och personuppgifter som tryggas i 10 § i grundlagen.