7.1
Lag om ett temporärt incitamentsystem för skogsbruket
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Syfte. Det föreslås att paragrafen anger syftet med lagen. Syftet är att främja en ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar vård och användning av skogarna. Finansieringen ska enligt förslaget styra markägarna till att bevara skogarna som livskraftiga, mångfaldiga, produktiva skogar med bevarad reproduktionsförmåga. Med åtgärderna främjas i huvudsak skogsbruk, men åtgärdernas positiva konsekvenser kan utsträcka sig också till annan verksamhet, såsom vattenvården i jordbruk eller förbättring av naturvärdena i ett skyddsområde. Enligt paragrafen är avsikten med de åtgärder som finansieras att öka skogstillväxten, trygga och öka den biologiska mångfalden i skogarna och främja vattenvården i skogsbruket. I paragrafen konstateras det också uttryckligen att syftet med stöden är att stävja klimatförändringen och främja skogarnas anpassning till klimatförändringen. Enligt paragrafen är ett syftena med de stöd som avses i lagen att upprätthålla vägnätet för skogsbruket. Det finns ett behov av ett fungerande nätverk av skogsvägar för transport av virke, men även för skogsvårdsarbeten och rekreationsbruk av skogarna samt för räddningsväsendet som en del av det sekundära vägnätet på landsbygden.
2 §.Tillämpningsområde och begränsningar som gäller användning av finansieringen. Till paragrafen föreslås bestämmelser om lagens tillämpningsområde och begränsningar av allokeringen av finansiering. Finansiering får enligt paragrafen allokeras endast till skogar enligt det tillämpningsområde som fastställts i 2 § i skogslagen. Enligt 2 § 1 mom. 1 punkten i skogslagen hör naturskyddsområden som inrättats med stöd av naturvårdslagen inte till skogslagens tillämpningsområde. Här föreslås emellertid att ett undantag görs för de skogar som hör till privata naturskyddsområden som ingår i statsrådets principbeslut. Undantaget ska gälla de privata naturskyddsområden där skogsbruk enligt naturvårdslagen är tillåtet i enlighet med fredningsbestämmelserna. Med tanke på likabehandlingen av markägarna finns det ett behov av att samma finansieringsmöjligheter som i övriga enskilda skogar finns för skogsarbeten som utförs i sådana objekt.
I paragrafens 1 mom. förutsätts att finansiering beviljas inom ramen för anslagen i statsbudgeten. Finansieringen förblir följaktligen beroende av prövning, varför markägarna inte har en subjektiv rätt till finansiering enligt lagen. Finansieringen beviljas i form av stöd.
Enligt 1 mom. i paragrafen riktas finansieringen mot skogar som ägs eller besitts av stödmottagare enligt den föreslagna lagen. Det anses att en vattenvårdsåtgärd i torvmarksskog, byggande av vägar på dikesrenar, vård av skogsnaturen, byggande av skogsvägar och grundlig förbättring av enskilda vägar riktar sig till skogar som ägs eller besitts av stödmottagare enligt 4 § i lagförslaget, även om åtgärder och arbete utförs i ett annat område, om de eftersträvade effekterna av arbetena eller åtgärderna riktar sig till de nämnda stödmottagarna.
Till 2 mom. i paragrafen föreslås en bestämmelse om att finansieringen enligt lagen inte får användas till ersättningar som bestäms enligt begränsningarna i 48, 113 eller 126 § i naturvårdslagen. På så sätt förhindras att överlappande finansiering för samma område eventuellt beviljas från olika förvaltningsområden. Naturvårdslagen hör till miljöministeriets sektor, och det är ministeriets uppgift att ta hand om den finansiering som verkställandet av lagen förutsätter. I lagförslaget hänvisas det inte längre till den gällande naturvårdslagen, utan hänvisningen görs till paragraferna i förslaget till naturvårdslag (RP 76/2022 rd). Eftersom den föreslagna bestämmelsen till väsentliga delar är av samma innehåll som motsvarande bestämmelse i 2 § i temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk, har det varit möjligt att dra nytta av lagförslaget till den gällande finansieringslagen i regeringens proposition till den nämnda naturvårdslagen (RP 76/2022 rd, 14:e lagförslaget).
Till 3 mom. i paragrafen föreslås föreskrifter om att finansiering enligt lagen inte får användas för planerings- och utredningsarbete som utförs av en myndighet eller av en organisation som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Anslag anvisas i statens budget för statliga ämbetsverks och inrättningars verksamhet. Finansieringen av verksamhet hos övriga organisationer som sköter offentliga uppgifter grundar sig på statsunderstöd. Om det för en föreslagen finansiering finns ett behov av utrednings- eller planeringsarbeten till exempel i skogscentralen eller i närings-, trafik- och miljöcentralen, ska det arbetet i regel finansieras antingen med statsunderstöd som jord- och skogsbruksministeriet beviljar skogscentralen eller med anslag ur statsbudgeten som anvisas för närings-, trafik- och miljöcentralens verksamhet. Syftet med bestämmelsen är följaktligen att säkerställa att finansiering enligt den föreslagna lagen inte används för finansiering av myndigheters verksamhet eller för verksamhet i de organisationer som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Också aspekter som gäller konkurrensneutralitet ligger bakom bestämmelsen i 3 mom. i paragrafen. Enligt lagförslaget är en verkställighetsplan ett krav för beviljandet av vissa stöd och stöd kan beviljas för utarbetandet av planen. Avsikten är att stödet via markägaren styrs till den organisation inom skogsbranschen som markägaren väljer och som utövar ekonomisk verksamhet. I propositionen anses det inte motiverat att myndigheter eller organisationer som sköter offentliga förvaltningsuppgifter vid sidan av företag inom skogsbranschen ens på uppdrag av markägare utarbetar planer som grundar sig på den föreslagna lagen. Detta innebär även att en myndighet eller en organisation som sköter offentliga förvaltningsuppgifter inte kan finansiera utredningsarbete med de anslag ur statsbudgeten vilka hänför sig till verkställandet av den föreslagna lagen.
Skogslagen innehåller ingen egentlig definition av skog. På grund av Europeiska unionens statsstödsregler ska lagen enligt förslaget ha en definition av begreppet skog. Bestämmelsen införs i 4 mom. i paragrafen. Med skog avses skogsbruksmark som delas in i skogsmark, tvinmark, impediment och övrig skogsbruksmark. Definitionen grundar sig på begreppet skogsbruksmark, som å sin tur på basis av virkets produktionsförmåga delas in i de fyra grupperna. Finansieringen anses rikta sig till de skogar som avses i paragrafen, också om en del av åtgärderna görs på andra objekt som ändå gränsar till skogarna enligt paragrafen. Till exempel övrig skogsbruksmark innehåller bland annat skogsbilvägar, permanenta upplags- och tomtområden som hör till ett skogsbruk samt de sandtag och viltvårdsåkrar som ingår i en skogsbrukshelhet. Kravet på hur finansiering enligt den föreslagna paragrafen ska allokeras uppfylls även till exempel när en åtgärd som utförs i ett annat objekt, exempelvis en åtgärd inom vattenvård, uttryckligen kan motiveras med tanke på vården och användningen av skog som avses i paragrafen.
3 §.Förhållande till statsunderstödslagen och bestämmelserna om offentlig upphandling. Det föreslås att 1 mom. i paragrafen innehåller bestämmelser om att statsunderstödslagen utöver den föreslagna lagen tillämpas på stöd, om inte något annat bestäms i den föreslagna lagen. Statsunderstödslagen är en allmän lag som gäller statsunderstöd som beviljas enligt prövning. Statsunderstödslagen innehåller detaljerade bestämmelser om bruk, övervakning och återkrav av statsunderstöd. Statsunderstödslagen ska i regel tillämpas som kompletterande lag. På stöd som avses i den föreslagna lagen tillämpas dock inte 13 § 3 och 4 mom. i statsunderstödslagen.
I 13 § 3 mom. i statsunderstödslagen finns det föreskrifter om mottagarens skyldighet att använda egendom för vilken stöd har betalats ut för anskaffning eller grundlig förbättring för det ändamål och den tid som anges i statsunderstödsbeslutet. Under användningstiden får egendomen inte på ett bestående sätt användas till annat ändamål och ägande- eller besittningsrätten får inte överlåtas till någon annan. Bestämmelsen tillämpas på investeringsunderstöd för anskaffning eller grundlig förbättring av en viss egendom där avsikten med stödet är att den egendom som stödet beviljas för används en bestämd tid för det ändamål som anges i statsunderstödsbeslutet. I sak är det frågan om villkor för och begränsningar av bruket av statsunderstöd när stödet beviljas i form av investeringsstöd och med syftet att stödja verksamhet som avses vara långvarig. I 13 § 4 mom. i statsunderstödslagen finns det föreskrifter om användningstiden för objektet för statsunderstödet när stödet i annat syfte än för stödjande av näringsverksamhet har beviljats för anskaffning eller grundlig förbättring av fast egendom, en byggnad eller en lägenhet i en byggnad. Bestämmelsen tillämpas på understöd som beviljas för anskaffning och grundlig förbättring av fast egendom, byggnader eller lägenheter som används för ett allmännyttigt ändamål eller ett ändamål som kan jämställas med det. Enligt 35 § i den gällande lagen är en markägare som dragit nytta av tidig vård av plantbestånd, vård av ungskog, vitaliseringsgödsling, vård av torvmarksskog och byggande av en skogsväg skyldig att dra försorg om skötseln och underhållet av området eller skogsvägen i sju eller tio år efter det att den finansiering som betalats för projektet utbetalats. I 40 § i lagförslaget inkluderas en liknande bestämmelse avseende stöd som beviljats för vård av plantbestånd och ungskog, vitaliseringsgödsling, vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog, byggande av skogsvägar, vård av skogsnaturen och hyggesbränning. Skyldigheten gäller för fler stöd än tidigare. Därför har det även funnits ett behov av att revidera bestämmelserna om skyldigheten. Bestämmelserna i 13 § 3 och 4 mom. i statsunderstödslagen lämpar sig inte väl för de stöd som avses i propositionen. Det stöd som avses i propositionen beviljas inte för anskaffning av egendom. I fråga om vitaliseringsgödsling, vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog, byggande av skogsvägar, vård av skogsnaturen och hyggesbränningen ska den markägare som drar nytta av arbetena vara skyldig att sköta underhållet av området eller skogsvägen i tio år efter att hela den beviljade finansieringen betalats till slut. När det gäller vård av plantbestånd och ungskog, fortsätter vård- och underhållsskyldigheten i fem års tid från det att stödet utbetalats. Vid sidan av vård- och underhållsskyldigheten är det inte heller ändamålsenligt att tillämpa begränsningarna i 13 § 3 och 4 mom. i statsunderstödslagen på understöden i den föreslagna lagen.
Enligt 10 § i statsunderstödslagen ska sökanden i samband med ansökan om statsunderstöd till statsbidragsmyndigheten lämna riktiga och tillräckliga uppgifter om ändamålet med statsunderstödet och om de andra omständigheter som statsbidragsmyndigheten behöver känna till för att avgöra ansökan. Beviljandet av stöd baserar sig följaktligen på de uppgifter som sökanden lämnat. I förarbetena till statsunderstödslagen har förhållandet mellan den nämnda bestämmelsen och 17 § i den dåvarande lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) beskrivits på så sätt att utredningsskyldigheten enligt 17 § i den lagen koncentreras till att granska riktigheten i de uppgifter som sökanden gett och på bedömning av grunderna för att bevilja statsunderstöd. Vidare ska statsbidragsmyndigheten enligt 17 § i lagen om förvaltningsförfarande med stöd av sina skyldigheter att styra förfarandet uppmana den som söker statsunderstöd att uppge nödvändiga och tillräckliga uppgifter. Sökanden är följaktligen enligt statsunderstödslagen skyldig att se till att skogscentralen har tillgång till riktiga och tillräckliga uppgifter för att besluta om stödet. Skogscentralen är inte skyldig att själv inhämta de utredningar som behövs. Förvaltningslagens 8 §, som gäller myndigheters rådgivningsskyldighet, och 22 § i samma lag, vilken gäller komplettering av handlingar, är dock förpliktande för skogscentralen. Skogscentralen ska alltså instruera sökanden att lämna in nödvändiga och tillräckliga uppgifter. Här avses uttryckligen att faktiska omständigheter som gäller en ansökan ska utredas. Utredningar av juridiska omständigheter hör däremot i första hand till skogscentralen. I samband med det ska skogscentralen enligt förslaget vara utredningsskyldig i fråga om vissa förpliktelser enligt naturvårdslagen (27 § i lagförslaget). I enlighet med de allmänna bestämmelserna ovan har skogscentralen således rätt att inte bevilja stöd om sökanden inte lämnar riktiga och tillräckliga uppgifter för behandling av frågan.
I 2 mom. i paragrafen föreslås bestämmelser om statsbidragsmyndigheten. Enligt 4 § 1 punkten i statsunderstödslagen avses med statsbidragsmyndighet den myndighet till vars uppgifter ärenden som gäller statsunderstödet i fråga hör enligt lagstiftningen. De uppgifter som avses i paragrafen ska höra till skogscentralen och Livsmedelsverket. Alla myndighetsuppgifter som gäller statsbidrag hör enligt förslaget till skogscentralen. I fråga om beslut om återkrav av stöd som skogscentralen beviljat och om hävning och uppsägning av miljöstödsavtal är Livsmedelsverket statsbidragsmyndighet. När det handlar om returnering av miljöstöd och uppsägning av ett avtal i situationer med skogsförstörelse, fungerar skogscentralen och Livsmedelsverket som statsbidragsmyndigheter i enlighet med det som föreskrivits nedan. Enligt definitionen i 4 § i statsunderstödslagen är statsbidragsmyndigheten en myndighet. De tjänstemän vid skogscentralen som avgör och bereder ansökningar, det vill säga utövar offentlig makt, berörs av straffrättsligt tjänsteansvar med stöd av 15 § i lagen om Finlands skogscentral. Bestämmelsen innehåller en hänvisningsbestämmelse till de allmänna förvaltningslagar som skogscentralen ska följa. För skogscentralens tjänstemän gäller således med en myndighet jämförbart tjänsteansvar och de förhåller sig till stödsökande på samma sätt som en statsbidragsmyndighet.
Paragrafens 3 mom. gäller tillämpning av bestämmelser om offentlig upphandling. Den första meningen i 3 mom. i paragrafen, i vilken det hänvisas till tillämpningen av bestämmelserna om offentliga upphandlingar är av informativ karaktär. Om stödmottagaren köper en vara eller en tjänst och andelen offentligt stöd utgör minst hälften av upphandlingens värde, ska i regel lagstiftningen om offentlig upphandling tillämpas. Om bestämmelserna om offentlig upphandling inte tillämpas på grund av att upphandlingens värde understiger det nationella tröskelvärdet, ska stödmottagaren enligt paragrafens 3 mom. på annat sätt se till att upphandlingen blir så fördelaktig som möjligt. Huvudregeln är att stödmottagaren i så fall ser till att ett tillräckligt antal anbud begärs. En tillräcklig mängd kan i vissa fall berättiga också till direktupphandling, om en vara eller en tjänst tillhandahålls enbart av en marknadsaktör. Enligt den föreslagna bestämmelsen gäller dock inte skyldigheten att begära anbud för planering av projekt och huvudentreprenader i samprojekt som omfattar flera markägare. När en plan börjar utarbetas är projektets omfattning i allmänhet inte känd. I proportion till beloppet på det statliga stöd som beviljas är det inte ändamålsenligt att begära anbud för att utarbeta planer i projekt där tröskelvärdet för offentliga upphandlingar underskrids. I vissa fall är det å sin tur mest ändamålsenligt att den organisation som planerat projektet verkar som huvudentreprenör med ansvar för genomförandet av projektet. Enligt paragrafen finns det inte något behov av att begära anbud om sådant huvudentreprenörsarbete som anknyter till anordnande av underentreprenader eller övervakningen och handledningen av underentreprenörernas arbete. Den huvudentreprenör som verkar som beställare ska se till att en tillräcklig mängd anbud begärs för arbeten som utförs som underentreprenad och för tillbehör.
4 §.Stödmottagare. Det föreslås att paragrafen innehåller en bestämmelse om de krav som ställs på stödmottagare. Såsom i 4 § i den gällande lagen riktas stöden huvudsakligen till enskilda markägare. Det är dock möjligt att stöd för ett projekt för vård av skogsnaturen beviljats till en annan än en enskild markägare. Det sist nämnda är dock inte längre möjligt med stöd av den föreslagna lagen. Bakgrunden till detta är den bedömning som gjorts utifrån EU:s statsstödsregler. I ljuset av EU:s statsstödsregler anses markägaren få en förmån, även om stödet beviljas och betalas ut till en annan aktör. Liksom för tillfället får den föreslagna finansieringen av skogsbruk dock inte användas för planerings- och utredningsarbeten hos en myndighet eller hos en organisation som sköter offentliga förvaltningsuppgifter (2 § 3 mom. i lagförslaget).
Till 1 mom. i paragrafen föreslås en definition av begreppet enskild markägare. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 4 § i den gällande lagen. Enligt 4 § 2 mom. 3 punkten i den gällande lagen kan stödmottagaren utgöras av samfund, sammanslutningar och dödsbon där alla bolagsmän, medlemmar eller delägare är fysiska personer och samfundets eller sammanslutningens huvudsakliga syfte är att bedriva gårds- eller skogsbruk. Enligt förarbetena till lagen avses i bestämmelsen en sammanslutning av fysiska personer. I 2 § 3 mom. i statsrådets förordning om finansiering av hållbart skogsbruk (594/2015) finns det en definition av när en beskattningssammanslutning enligt 4 § 1 mom. 2 punkten i inkomstskattelagen (1535/1992) anses utöva gårds- eller skogsbruk i huvudsak. Det föreslås att ordet yhteenliittymä används i stället för ordet yhtymä på finska i bestämmelsen. Med yhtymä (sammanslutning) avses en sammanslutning enligt 4 § i inkomstskattelagen. I denna bestämmelse definieras beskattningssammanslutning och näringssammanslutning. Sammanslutningar och dödsbon är inte juridiska personer. I anknytning till detta innehåller 3 mom. i paragrafen bestämmelser om att fysiska personer som är delägare i en sammanslutning ansvarar för de förpliktelser som är förknippade med stödet.
Med enskilda markägare avses enligt 1 mom. i paragrafen fysiska personer (1 punkten), de som innehar en arrenderätt, en nyttjanderätt som baserar sig på testamente, en efterlevande makes besittningsrätt, en pensionsrätt eller någon motsvarande rättighet förutsatt att innehavaren är en fysisk person (2 punkten), företag, sammanslutningar och dödsbon där alla bolagsmän, medlemmar eller delägare är fysiska personer och där företagets eller sammanslutningens huvudsakliga syfte är att bedriva gårds- eller skogsbruk (3 punkten), en stiftelse vars verksamhet till största delen utgörs av gårds- eller skogsbruk (4 punkten) samt sådana delägarlag för samfällda skogar och sådana delägarlag för i lagen om samfälligheter (758/1989) avsedda samfälligheter där minst 50 procent av andelarna ägs av fysiska personer och bildats för den 1 mars 2003 (5 punkten). Det sist nämnda anknyter till att lagen om samfällda skogar (1009/2003) och lagen om ändring av fastighetsbildningslagen (111/2003) trädde i kraft den 1 mars 2003. Dessa lagar innebar att det blev enklare att bilda samfällda skogar. Samfällda skogar kan efter lagändringen även bildas av andra än fysiska personer. Eftersom det då inte var ändamålsenligt att utvidga gruppen av finansieringsmottagare, reviderades bestämmelsen om dem i lagen om finansiering av hållbart skogsbruk på så sätt att minst hälften av andelarna i delägarlag för samfällda skogar och delägarlag i samfälligheter enligt lagen om samfälligheter ska ägas av fysiska personer.
Enligt 4 § 2 mom. betraktas som enskilda markägare enligt förslaget i fortsättningen sådana fysiska personer som tillsammans med ett bolag äger en fastighet, förutsatt att de fysiska personernas ägarandel av fastigheten är minst 50 procent och att bolagets huvudsakliga syfte är att bedriva gårds- eller skogsbruk. Enligt det föreslagna momentet betraktas som privat markägare inte sådana fonder om vilka det föreskrivs i lagen om placeringsfonder (213/2019) eller i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014) som enskilda markägare. Avsikten är att ovan nämnda specialplaceringsfonder och fonder i bolagsform och deras fondandelssägare och delägare inte ska vara stödberättigade.
Genom förordning av statsrådet utfärdas enligt förslaget närmare bestämmelser om vad som avses som huvudsakligt bedrivande av gårds- eller skogsbruk enligt 1 och 2 mom. och när bedrivandet av gårds- eller skogsbruk kan anses utgöra största delen av en stiftelses verksamhet.
5 §.Iakttagande av vissa regler om statligt stöd. Enligt förslaget förskrivs i paragrafens 1 mom. att stöd inte beviljas företag i svårigheter. Enligt 23 punkten i utkastet till riktlinjer tillämpas utkastet till riktlinjer inte på företag i svårigheter. Stöd beviljas inte företag i svårigheter enligt definitionen i punkt 20 i kommissionens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (2014/C 249/01). I bakgrunden finns en tanke om att offentligt stöd inte ska riktas till företag vars fortsatta verksamhet är osäker. Därför ska stöden riktas till livsdugliga företag. Till 1 mom. i paragrafen föreslås dessutom en föreskrift om att stöd inte heller ska beviljas dem av vilka man med stöd av beslut av Europeiska kommissionen kräver tillbaka stöd som är olagliga och oförenliga med den inre marknaden. I bestämmelsen avses med stöd som är olagliga och oförenliga med den inre marknaden stöd som inte har betalats. Med kommissionens beslut avses ett beslut som meddelats en medlemsstat vilket förpliktar nationella myndigheter att kräva tillbaka stöd som är olagliga och oförenliga med den inre marknaden. Bestämmelsen grundar sig på 25 punkten i riktlinjerna för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden. Bakgrunden till riktlinjerna finns i unionens rättspraxis (T-244/93 och T-486/93). Ärendet granskas även i kommissionens tillkännagivande om effektivare verkställande av kommissionsbeslut som ålägger medlemsstater att återkräva olagligt och oförenligt statligt stöd (2007/C272/05). Den aktuella så kallade Deggendorf-principen behandlas i avsnitt 4.2 i det nämnda tillkännagivandet. I propositionen bedöms att tillämpningen av båda bestämmelserna i paragrafens 1 mom. i praktiken blir obetydlig.
Det föreslås att 2 mom. i paragrafen innehåller föreskrifter om att stödet enligt lagen inte får användas för att ersätta kostnader för vilka stödmottagaren kunde ha tecknat en försäkring. Även denna bestämmelse grundar sig på riktlinjerna för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden. Enligt punkt 92 i utkastet till riktlinjer kommer kommissionen när den bedömer om ett stöd är lämpligt att beakta försäkringar som stödmottagaren eventuellt tecknat eller kunde ha tecknat. Utgångspunkten i riktlinjerna är att stödmottagarna i mån av möjlighet ska uppmuntras att teckna försäkringar. I propositionen anses det inte ändamålsenligt att anvisa finansiering av skogsbruk för åtgärder mot vilka markägaren till skäligt pris kunde ha fått en försäkring. Av arealen på de enskilda skogarna har cirka tre femtedelar försäkrats.
Enligt 3 mom. i paragrafen ska skogscentralen publicera uppgifter om beviljade stöd på det sätt som unionslagstiftningen förutsätter i ett allmänt datanät i den utsträckning som det beviljade stödet överstiger 100 000 euro. Enligt 107 punkten i utkastet till riktlinjer om skogsbruk ska ett enskilt stöd publiceras om det överstiger 100 000 euro. Enligt definitionen i utkastet till riktlinjer (underpunkt 33 i punkt 32) avses med enskilt stöd ett fallspecifikt stöd och stöd som beviljas utifrån stödsystemet till vissa stödmottagare. Enligt definitionen (underpunkt 13 i punkt 32) i utkastet till riktlinjer avses med stödsystem en författning utifrån vilken enskilda stöd utan att kräva andra verkställighetsåtgärder kan beviljas till företag som i författningen definieras allmänt och terminologiskt och en författning utifrån vilken stöd utan koppling till ett visst projekt kan beviljas till ett eller flera företag tillsvidare och/eller i en obegränsad mängd. Avsikten är att notifiera de föreslagna stöden för skogsbruk till kommissionen, med undantag för stöd för vård av plantbestånd och ungskog. Notifierade stöd bildar ett stödsystem. Det ser ut som om definitionerna i utkastet till riktlinjer avser att stöd som beviljas för ett samprojekt betraktas som ett enskilt stöd, eftersom stöd beviljas till flera aktörer för ett syfte.
I anknytning till 3 mom. i paragrafen kan det konstateras att regeringen i juni 2022 överlämnat en proposition med förslag till ändring av statsunderstödslagen och lagen om Statskontoret (RP 88/2022 rd) till riksdagen. Förslaget till statsunderstödslag innehåller reglering som kompletterar EU:s statsstödsreglering. I förslaget bedöms att de stödmottagare för vilka publiceringströskeln enligt EU:s statsstödsregler överskrids årligen utgörs av enbart några enskilda fall. Däremot är skogscentralen med stöd av förslaget till ändring av statsunderstödslagen skyldig att ge Statskontoret uppgifter om stöden till datalagret för statsunderstöd. Statskontoret publicerar uppgifter om understöd som beviljats till fysiska personer, om det beviljade understödet är minst 1 000 euro. Om mottagaren av understöd är en annan än en fysisk person, finns det inte någon publiceringströskel för stöduppgifterna. Den föreslagna regleringen innebär överlappande behandling av personuppgifter. Enligt förslaget har Statskontoret till uppgift att sammanställa analyser och rapporter utifrån understödsdata. Publiceringen av understödsdata är inte i stor utsträckning överlappande i fråga om skogsbruksstöd, eftersom publiceringströskeln i statsstödsreglerna är hög. EU:s statsstödsregler förutsätter att bidragsmyndigheten publicerar stöduppgifterna på ett visst sätt. Stödmyndigheten kan inte lägga ut denna uppgift på entreprenad till en annan aktör. Publicering av stöduppgifter på ett visst sätt är en förutsättning för att godkänna stödsystemet.
Enligt 3 mom. i paragrafen finns det i statsunderstödslagen föreskrifter om överlämnande av understödsuppgifter till datalagret för statsunderstöd och den anknutna publiceringen av understödsuppgifter. Bestämmelsen är av informativ karaktär och anknyter till ovan redogjorda regeringsproposition om statsunderstödslagen.
I 4 mom. i paragrafen föreskrivs att man i ärenden som gäller vård av plantbestånd och ungskog iakttar föreskrifterna i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse. Med detta avses att en förutsättning för att bevilja stöd är att den gällande EU-rättsakten om stöd av mindre betydelse kan tillämpas på stödet. I stöd för vård av plantbestånd och ungskog iakttas dock inte föreskrifterna i 1–3 mom. i paragrafen. Detta beror på att minimis-förordningen inte innehåller bestämmelser som hindrar att stöd beviljas till företag i svårigheter eller till företag som inte betalat ett föreläggande om indrivning av kommissionen. I de minimis-förordningen finns det inte heller krav på teckning av försäkring och inte heller bestämmelser om skyldigheten att publicera stöd.
6 §.Allmänna villkor för beviljande av stöd. I paragrafen föreskrivs det om de allmänna villkoren för beviljande av stöd. Bestämmelsen har samma innehåll som i den gällande lagen.
I paragrafens 1 mom. finns det en bestämmelse om att ändamålsenligheten ska prövas av myndigheten. Ändamålsenligheten har beaktats också i stödvillkoren för arbetsslagen. Det anses inte att prövningen av ändamålsenligheten hindrar automatiserat beslutsfattande till exempel för vård av plantbestånd och ungskog och vitaliseringsgödsling, eftersom prövningen av ändamålsenlighet i dessa arbetsslag innebär att ansökningar som inkommer till skogscentralen jämförs med skogs- och naturdata som är tillgänglig för skogscentralen. Skogs- och naturdata som är tillgänglig för skogscentralen är täckande, och beslutsfattarna har inte tillgång till mer omfattande data, varför slutresultatet är det samma i automatiserat beslutsfattande och beslut av en beslutsfattare i de enklaste fallen.
Enligt det föreslagna momentet ska de arbeten som stöds utföras i enlighet med god yrkespraxis inom skogsbranschen. Som grund för god yrkespraxis inom skogsbranschen kan man betrakta rekommendationerna för skogsvård, byggnadsdirektiven för skogsvägar och verksamhets- och kvalitetssystemen för yrkespersoner inom skogsbranschen. Enbart med terränggranskningar är det möjligt att göra observationer om arbetsavtrycket. Av resursrelaterade orsaker är det dock inte möjligt att göra terränggranskningar för alla ansökningar.
Till 2 mom. i paragrafen föreslås en föreskrift om att stöd inte ska beviljas för ett arbete eller en åtgärd som enligt lag hör till markägarens skyldigheter. Det kan till exempel bli fråga om skyldigheter enligt temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk, skogslagen eller naturvårdslagen. Som exempel på skyldigheter enligt temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk kan nämnas vård- och underhållsskyldigheten i samband med vård av ungskog, vitaliseringsgödsling, vård av torvmarksskog och byggande av skogsvägar. Stöd kan inte heller beviljas för åtgärder som enligt 40 § i lagförslaget hör till vård- och underhållsskyldigheterna för markägare. Stöd kan inte heller beviljas till exempel när det är fråga om att uppfylla en skyldighet enligt naturvårdslagen.
Enligt 2 mom. i paragrafen får stödet användas som miljöstöd när det ersätter markägaren den delen som överskrider det ekonomiska bortfall eller den skada som är större än ringa enligt 11 § i skogslagen. I bestämmelsen hänvisas det till miljöstöd, som det enligt förslaget föreskrivs om i 20 §.
Enligt 3 mom. i paragrafen ska arbete eller de åtgärder som får stöd vara förenliga med den lagstiftning som gäller dem. Enligt 7 § i statsunderstödslagen är en förutsättning för beviljande av statsunderstöd att det syfte för vilket statsunderstöd söks är samhälleligt godtagbart. Det står klart att det inte är samhällsmässigt godtagbart att bevilja stöd för verksamhet i vilken lagen inte följs till alla delar. I propositionen framförs att ett krav på förenlighet med lagstiftningen för tydlighetens skull borde behållas i lagen. Till exempel i fråga om vägprojekt innebär denna bestämmelse att kraven i förordningen om säkerheten vid byggarbeten (205/2009) ska iakttas i planeringen och genomförandet. Den mest centrala grunden för att det i lagen fortfarande förutsätts att en åtgärd är förenlig med den lagstiftning som gäller för den har sitt ursprung i EU:s statsstödsregler. Enligt 136 punkten i utkastet till riktlinjer får åtgärderna inte leda till överträdelse av unionslagstiftningen. När det i varje fall fortfarande finns ett behov av att förutsätta att åtgärderna inte strider mot unionslagstiftningen, är det på samma gång motiverat att kräva att åtgärderna inte heller strider mot den nationella lagstiftningen.
7§.Begränsningar för beviljande av stöd. Det föreslås att det i paragrafens 1 mom. föreskrivs att stöd inte beviljas till stora företag enligt EU-lagstiftningen. Enligt utkastet till riktlinjer om statsstöd för jordbruk (22 punkten) tillämpas riktlinjerna i fråga på stöd som beviljas till små och medelstora företag och i princip också på stöd som beviljas till stora företag. Stora företag är andra än små- och medelstora företag, vars definition inkluderas i nya bilaga I till gruppundantagsförordningen för jord- och skogsbruk. I den nämnda bilagan är avsikten att väldigt detaljerat definiera tröskelvärdena för företagens personal, balansräkning och omsättning på basis av vilka ett företag anses vara ett mikroföretag eller ett litet eller medelstort företag. Den nämnda gruppundantagsförordningen utfärdas förmodligen så sent som under slutet av år 2022. Under beredningen av propositionen har det bedömts att stödmottagarna i den föreslagna lagen om incitamentsstöd sannolikt inte innehåller sådana stora företag. Enligt utkastet till riktlinjer om statsstöd för skogsbruk riktas krav som delvis är striktare än kraven för små och medelstora företag mot stora företag. Orsaken är att de stora företag som verkar inom jord- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområdena mer sannolikt är betydande marknadsaktörer och därför kan stöd som beviljas till stora företag i vissa fall särskilt snedvrida konkurrensen och handeln på den inre marknaden. Enligt utkastet till riktlinjer borde stora företag till exempel beskriva situationen utan stöd på ansökningsblanketten. Denna situation kallas för alternativt scenario eller för alternativt projekt eller alternativ verksamhet. Stora företag ska dessutom lägga fram dokumentation som styrker de uppgifter om ett alternativt scenario som anges på ansökningsblanketten. Ingen sådan bestämmelse har inkluderats i lagförslaget, utan det har ansetts vara tydligare att inkludera en begränsning av tillgången till stöd i lagen. Tillämpning av bestämmelsen innebär i praktiken att en förfrågan om detta ska göras av den som ansöker om stöd på ansökningsblanketten för att granska förutsättningarna för beviljande av stöd. Ett annat tecken på detta är att det i 49 punkten i utkastet till riktlinjer bland annat förutsätts att storleken på sökandeföretaget meddelas i ansökan.
Enligt 2 mom. i paragrafen beviljas inte stöd, om en enskild markägare gjort ett förmögenhets- eller annat arrangemang, vars juridiska form inte motsvarar den faktiska karaktären eller det faktiska ändamålet, för att få stöd. Därtill beviljas inte stöd om en enskild markägare gett en annan omständighet som anknyter till beviljande av stöd en sådan form, som inte motsvarar ärendets egentliga karaktär eller ändamål. I detta sammanhang kan det konstateras att enligt 22 § 1 mom. 7 punkten i statsunderstödslagen kan ett understöd återkrävas, om mottagare av statsunderstöd de facto förfara på ett sätt som kan jämställas med de omständigheter som föreskrivits i det aktuella momentet genom att för beviljande av statsunderstöd ge en omständighet som anknyter till beviljande, betalning eller användning av statsunderstöd en annan juridisk form än den form som motsvarar ärendets faktiska karaktär eller ändamål. I statsunderstödlagen finns det dock inte någon motsvarande bestämmelse som kan tillämpas i det skede då stöd beviljas. Utifrån bestämmelsen är det möjligt att ingripa i till exempel sådana situationer där man med olika arrangemang försöker kringgå kraven för stödmottagare.
Enligt 3 mom. i paragrafen utfärdas närmare bestämmelser om definitionen av ett stort företag genom förordning av statsrådet. Det finns ett behov för bemyndigandebestämmelsen eftersom gruppundantagsförordningen förmodligen utfärdas så sent som under slutet av år 2022. I statsrådets förordning är det då möjligt att inkludera en noggrann EU-författningshänvisning till definitionen i fråga.
8 §.Annat offentligt stöd. Enligt förslaget innehåller paragrafen bestämmelser om annat offentligt stöd. Enligt 6 § 3 mom. i statsunderstödslagen får statsunderstödet inte tillsammans med andra offentliga stöd överstiga det i Europeiska gemenskapens eller i finsk lagstiftning föreskrivna maximibeloppet på statsunderstöd eller annat offentligt stöd. De föreslagna stöden är statligt stöd. Utifrån utkastet till riktlinjer ska de föreslagna stöden anmälas till kommissionen, med undantag för vård av plantbestånd och ungskog. I riktlinjerna fastställs maximiintensiteterna för stöd efter det ändamål för vilket stöd beviljas. Utkastet till riktlinjerna för statligt stöd tillåter att olika stöd anhopas endast under den förutsättningen att det statliga stödet för en verksamhet eller ett projekt inte överstiger de gränser som fastställs genom de högsta tillåtna stödnivåer som anges i riktlinjerna (punkt 99 i utkastet till riktlinjerna).
Till 1 mom. i paragrafen föreslås en bestämmelse om situationer där skogscentralen ska besluta om beviljandet av stöd. Stöd kan inte beviljas om en annan förmån beviljats ur offentliga medel till det arbete eller den åtgärd som ska finansieras.
I paragrafen avses med förmåner bland annat förmåner som beviljas via skattesystemet. En förmån enligt paragrafen kan också beviljas som annan förmån än finansiering, såsom i form av varor och tjänster. Förmåner av offentliga medel kan beviljas ur statliga medel, men även ur en kommuns, något annat offentligt eller offentligrättsligt samfunds eller en stiftelses medel. Dessutom kan en förmån ur offentliga medel helt eller delvis beviljas ur Europeiska unionens medel.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att en ytterligare förutsättning för miljöstöd och stöd för vård av skogsnaturen och hyggesbränning är att objektet i fråga inte omfattar åtgärder som finansierats med statliga medel utifrån naturskyddslagstiftningen under de fem senaste åren före ansökan. Med bestämmelsen säkerställs att stöd inte anhopas. Med stöd av naturvårdslagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av den kan Närings-, trafik- och miljöcentralen bevilja stöd för åtgärder som främjar återställning, iståndsättning och vård av arternas livsmiljöer och naturtyper och natur- och kulturlandskapet. Eftersom stöd som beviljas utifrån naturvårdslagen kan rikta sig till samma område eller i fråga om mål vara likadant som stöd som beviljas ur incitamentsystemet, finns det ett behov av att som ett villkor för stöd som beviljas ur incitamentsystemet utfärda föreskrifter om en utsatt tid, under vilken stöd inte kan ansökas för samma område, till vilket stöd beviljats också utifrån naturvårdslagen. Den utsatta tid som föreskrivs i incitamentsystemet motsvarar den utsatta tid som föreskrivits utifrån naturvårdslagen, under vilken det inte är möjligt att på nytt ansöka om stöd för samma åtgärd för samma område.
Paragrafens 2 mom. gäller situationer där skogscentralen först beviljat stöd och det sedan efter att stödet betalats ut framgår att det för arbetet eller åtgärden dessutom beviljats annat eller andra av de tidigare nämnda offentliga stöden. Då ska det beviljade stödet med stöd av den föreslagna lagen om ett incitamentsystem återkrävas. På återkrav tillämpas bestämmelserna i statsunderstödslagen och i 7 kap. i lagförslaget.
9 §.Eget arbete, arbete som utförs av utomstående och samprojekt. Enligt 1 mom. i paragrafen kan arbeten som finansieras utföras som eget arbete eller av en utomstående aktör. Stöd kan dock inte beviljas för en åtgärd som vidtagits som eget arbete av markägaren, om stödbeloppet baserar sig på godtagbara kostnader. Stöd för en vårdplan för torvmarksskog, vattenvårdsåtgärder i torvmarksskog, vård av skogsnaturen och byggande av skogsvägar baserar sig på godtagbara kostnader och det finns ett behov av att i lagen precisera att ett villkor för att bevilja stöd är kostnader som betalats till utomstående för planering, arbete eller material, vilka vid behov kan verifieras utifrån verifikat. Att arbetet utförs av utomstående påverkar inte rättsförhållandet mellan stödmottagaren och skogscentralen. Den som enligt beslutet om stöd är stödmottagare bär sålunda alltid till fullt belopp ansvaret för att stödet används korrekt.
I paragrafens 2 mom. definieras begreppet samprojekt. I paragrafen ställs ett krav på att fastigheterna ska tillhöra olika markägare. Markägaren ska vara antingen en fysisk person eller någon av de företag, sammanslutningar, dödsbon eller delägarlag som definieras i 4 §. Momentet avser identiska markägare. Därför är det fråga om samprojekt fastän två fastigheter delvis har samma fysiska personer som ägare. I paragrafens 2 mom. finns det föreskrifter om de projekt som kan genomföras som samprojekt. Vård av plantbestånd och ungskog kan inte genomföras som samprojekt. Övriga projekt kan genomföras som samprojekt.
Enligt 3 mom. utfärdas närmare bestämmelser om eget arbete enligt 1 mom. genom förordning av statsrådet.
10 §.Verkställighetsplan, anmälan om verkställande och plan för vård av torvmarksskog. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighetsplanen, anmälan om verkställande och planen för vård av torvskogsmark. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om när förutsättningen för att stöd ska beviljas utgörs av en verkställighetsplan som skogscentralen godkänt och när förutsättningen å sin tur utgörs av en anmälan om verkställande. En verkställighetsplan är enligt förslaget en förutsättning för att bevilja stöd för vitaliseringsgödsling, vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog, byggande av skogsvägar, vård av skogsnaturen och hyggesbränning. Det föreslås också att paragrafen innehåller föreskrifter om att verkställighetsplanen för vattenvårdsåtgärder och vägar på dikesrenar i torvmarksskog ska basera sig på en plan för vård av torvmarksskog som upprättats tidigare och finansierats med stöd av den föreslagna lagen. Med andra ord ska en anmälan om verkställande göras för alla projekt som finansieras med stöd av den föreslagna lagen. Detta gäller enligt förslaget ovan nämnda arbeten som utförs i skogen och planen för vård av torvmarksskog. I fråga om dessa ska en anmälan om verkställande göras till skogscentralen inom den utsatta tid som den fastställt. Dessutom ska en anmälan om verkställande om en åtgärd som gäller vård av plantbestånd och ungskog göras till skogscentralen i samband med ansökan om stöd.
Det föreslås att det i paragrafens 2 mom. regleras att den som utarbetar en verkställighetsplan anmälan om verkställande och en plan för vård av torvmarksskog ska ha tillräcklig sakkunskap om den åtgärd som stödet gäller. Bestämmelsen är av allmän karaktär. Tillräcklig sakkunskap kan till exempel grunda sig på yrkesexamen, fristående examen eller på yrkeserfarenhet av planering och genomförande av åtgärder. Avsikten med kravet på planering och anmälan om verkställande är att styra markägarna till att anlita sakkunnigtjänster inom skogsbranschen. Bakgrunden är att man genom god planering kan förbättra kvaliteten på och rapporteringen om arbetet. Å andra sidan har kraven på innehållet såväl i verkställighetsplanen som i anmälan om verkställandet varit och kommer även i fortsättningen att vara sådana att kunskap om skogsbranschen i praktiken är en förutsättning för att utarbeta en handling. I den föreslagna lagen har det inte varit möjligt att inkludera ett krav på att den som vidtar en åtgärd ska ha avlagt en finsk kurs eller examen i anknytning till kunnande inom skogs- och miljösektorn, eftersom ett sådant krav i praktiken kan hindra eller försvåra att till exempel ett svenskt eller estniskt företag verkar i Finland och vidtar de åtgärder som avses i den föreslagna lagen.
I paragrafens 3 mom. finns det enligt förslaget föreskrifter om att en verkställighetsplan och anmälan om verkställande kan göras som eget arbete. För tydlighetens skull föreskrivs att en plan för vård av torvmarksskog inte uppgörs som eget arbete. För att utarbeta en verkställighetsplan kan stöd beviljas endast om dokumenten inte uppgörs som eget arbete.
Det föreslås att paragrafens 4 mom. innehåller föreskrifter om att jord- och skogsbruksministeriet får behörighet att utfärda närmare bestämmelser om krav på innehållet i en verkställighetsplan anmälan om verkställande och en plan för vård av torvmarksskog.
11 §.Stödens storlek och avsättning av medel. Enligt 1 mom. i paragrafen kan stöden differentieras regionalt enligt skogsbruksförhållanden och administrativa gränser. Beloppet på stöd för grundlig förbättring av en enskild väg kan differentieras beroende på om det handlar om ett samprojekt eller ett projekt som genomförs av en samfälld skog eller ett projekt som genomförs på annat sätt. Stöd för en plan för torvmarksskog kan å sin tur differentieras utifrån antalet fastigheter i planeringsområdet eller planeringsområdets areal, eftersom det i allmänhet är ekonomiskt mer ändamålsenligt att genomföra projekt som större helheter än enskilda fastigheter. Å andra sidan bör de kostnader som markägaren har haft för verksamheten beaktas i stödets belopp. Markägarnas ställning är ojämlik beroende på naturförhållandena. Genom att stödbeloppen differentieras regionalt, minskas ojämlikheten på så sätt att ett proportionellt större stöd riktas till dem som bedriver skogsbruk under sämre naturförhållanden. Såsom det framgår av ordalydelsen i paragrafens 1 mom. grundar sig differentieringen av stödbeloppen på statsrådets prövning av ändamålsenligheten. Därför ska det inte i alla fall finnas en skyldighet att differentiera stödbeloppen enligt kriterierna i momentet. Regional differentiering kan genomföras på basis av administrativa gränser, eftersom det administrativt sett är enklast. Med administrativt avgränsade regioner avses till exempel regionerna södra, mellersta och norra delarna av Finland enligt statsrådets förordning om hållbar skötsel och användning av skog (1308/2013).
Markägarnas intresse att genomföra skogsvård och grundlig förbättring som är av betydelse för skogarnas tillväxt och hållbar användning av dessa beror ofta på hur effektivt de kan uppmuntras till att vidta dessa åtgärder. Det ligger i samhällets intresse att stöda gemensam verksamhet av markägarna, för att till exempel vattenvårdsåtgärder i torvmarksskog vidtas på ett kostnadseffektivt och slagkraftigt sätt. Målet är att åtgärder som med tanke på virkesproduktionen är av mindre betydelse, men med tanke på externaliteten är viktiga för samhället vidtas. Likaså krävs vid byggandet av skogsvägar samarbete mellan fastigheter för byggande och underhåll av vägnätet. I dessa fall är det med tanke på hänvisningen till ett ändamålsenligt anordnande av arbetet viktigt att de extra kostnader som orsakas av gemensam verksamhet av markägare inom ramen för samprojekt beaktas i stödbeloppet.
Enligt 1 mom. i paragrafen beviljas stödet som en procentuell andel av de godtagbara kostnaderna eller enligt en kalkylmässig grund. Nivån på det kalkylmässiga stödet fastställs genom förordning av statsrådet. När stödnivån fastställs utnyttjas de statistikförda kostnaderna för utförda arbeten under tidigare år eller de kostnader som lagts fram i ansökningarna enligt den gällande lagen. I den utsträckning som det handlar om sådant samägande som avses i 4 § 2 mom. i lagförslaget, där fysiska personer äger minst hälften av en fastighet, beviljas stödet i förhållande till de fysiska personernas ägarandel. Om det stödbelopp som ska beviljas för ett projekt är 1 500 euro och om fysiska personer äger hälften av den fastighet där åtgärderna utförs, kan 750 euro beviljas i stöd.
Enligt paragrafens 2 mom. kan markägaren genom miljöstödet få ersättning för inkomstbortfall vid virkesproduktionen med avdrag för markägarens självriskandel. Därtill är det möjligt att i miljöstödet inkludera en incitamentersättning som betalas för döda träd, vilken uppgår till högst tjugo procent av det totala beloppet på det nämnda miljöstödet. Stödet beviljas som ersättning för grundvärdet och på basis av trädbeståndets marknadsvärde minskat med den ringa skada som avses i skogslagen och som markägaren är skyldig att bära. Grundersättningen är det aritmetiska medeltalet av medelrotpriset per kubikmeter virke i landskapet under föregående kalenderår multiplicerat med tio för varje påbörjad hektar på målet för miljöstödet. Ersättningen för trädbeståndets marknadsvärde är den del av trädbeståndets marknadsvärde på ett objekt för miljöstöd vilken överstiger den skada som i skogslagen avses med större än ringa. När trädbeståndets marknadsvärde fastställs används det aritmetiska medeltalet av medelrotpriset per kubikmeter virke i landskapet under föregående kalenderår. Att priset baserar sig på landskapet innebär att området kan utgöras av ett eller flera landskap. De priser som används i beräkningen baserar sig på uppföljningsdata om volymerna på inköp av virke och prisuppgifter, vilka fås av Naturresursinstitutet, och avverkningsvolymerna enligt virke i de enskilda skogarna på marknadsavverkningsuppgifterna. Beräkningsgrunden för miljöstödets belopp är såsom i nuläget ett belopp som beräknas för varje kalenderår och som är en trettiondedel av grundersättningen och ersättningen för trädbeståndets marknadsvärde. Det grundar sig på virkesmängdens teoretiskt uppskattade förnyelsetakt och de i praktiken verkställda avverkningarna i södra Finland. Virkesvolymen ska nuförtiden avverkas på ett hållbart sätt på så sätt att man i genomsnitt inom trettio år har motsvarande mängd virke på området.
Incitamentersättning betalas utifrån det ekologiska värdet på döda träd, och tillsvidare finns det inte något värde som fastställs på marknaden för detta. Följaktligen fastställs storleken på en incitamentersättning på ett sätt som avviker från andra stöd i incitamentsystemet, i vilka stödbeloppet beror på kostnader för att utföra arbetet eller ekonomisk förlust eller skada. Det är ändamålsenligt att sätta beloppet på en incitamentersättning i proportion till beloppet på miljöstöd, eftersom avsikten med en incitamentersättning inte i övrigt är att ändra kraven på objekt som berättigar till miljöstöd och i utkastet till riktlinjerna har maximibeloppet på en incitamentersättning bundits till beloppet på ersättningen.
Enligt 3 mom. i paragrafen innehåller stöd för hyggesbränning stöd för att vidta åtgärden och en separat ersättning för de inkomstbortfall i virkesproduktionen vilka orsakats för markägaren på det trädbestånd som lämnas kvar i området för hyggesbränningen. Den trädbeståndsmängd som beaktas i en särskild ersättning är högst 50 kubikmeter virke och i beräkningen av den används samma aritmetiska medelvärde på medelrotpriset per kubikmeter virke vilket fastställts enlig landskap och används i miljöstödet. Paragrafens 3 mom. möjliggör i anknytning till stöd för vård av skogsnaturen en ersättning av inkomstbortfallet i virkesproduktionen på grund av åtgärderna. Dessa förluster uppkommer inte i alla projekt.
Statsrådet har normgivningskompetens när det gäller att tillämpa statsbudgeten och behörighet att meddela kompletterande föreskrifter om budgetanslag. Med beaktande av dessa omständigheter och de statsfinansiella aspekterna är det motiverat att statsrådet behåller prövningsrätt i fråga om stödbeloppen. I anknytning till detta föreslås i paragrafens 4 mom. närmare bestämmelser om stödens storlek, regional differentiering, godtagbara kostnader, grunder för beräkning av miljöstöd och den anknutna incitamentersättningen och övriga grunder för fastställande av stöd utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas bestämmelser om det medelrotpris per träkubikmeter som används för beräkningen av gallringsvärdet för trädbeståndet.
12 §.Stödens maximi- och minimibelopp och ett projekts minimistorlek i vissa fall. Den första meningen i paragrafens 1 mom. gäller maximibeloppet på stöd som beviljas ett projekt. För ett projekt kan högst 100 000 euro beviljas per stödmottagare. Om ett stöd som beviljas överstiger 100 000 euro, beviljas stödet alltså inte till den del det överstiger 100 000 euro. För att så många privata markägare som möjligt ska kunna uppmuntras till god skogsvård och användning av skogen med de anslag som årligen finns till förfogande är det motiverat att begränsa det stödbelopp som beviljas till enskilda stödmottagare för enskilda projekt. Under åren 2015–2021 har stöd beviljats 19 gånger till ett belopp på över 100 000 euro. Det största beviljade stödet har varit 237 500 euro. I dessa fall har de stödda åtgärderna i regel utgjorts av byggande av skogsvägar, vård av naturen eller miljöstöd. Av stödmottagarna har tio varit samfällda skogar. För att trygga naturvärdena och för att genomföra byggande av skogsvägar som ändamålsenliga helheter framställs att 300 000 euro är det största belopp som kan godkännas på en gång för miljöstöd och byggande av en skogsväg.
Paragrafens 1 mom. har en koppling också till de nya statsstödsreglerna. Om ett stöd som beviljas på en gång är över 100 000 euro, ska bland annat stödmottagarens namn och det beviljade stödbeloppet publiceras på skogscentralens webbplats. Enligt förslaget finns det bestämmelser om publicering av stöduppgifter på det sätt som EU:s statsstödsregler förutsätter i 5 § 3 mom. i lagförslaget. Såsom konstaterats ovan i avsnitt 2.2 är avsikten att med stöd av statsunderstödslagen i fortsättningen offentliggöra stöduppgifter utan publiceringströskel i euro.
Paragrafens 2 mom. anknyter till bestämmelsen om stödmottagare i lagförslaget. Enligt 4 § 2 mom. i lagförslaget betraktas som enskilda markägare också sådana fysiska personer som tillsammans med ett bolag äger en fastighet. De fysiska personernas ägarandel ska då utgöra minst hälften av fastigheten. Paragrafens 2 mom. har samband med detta samägarförhållande. Den föreslagna bestämmelsens utgångspunkt är att den relativa andelen fysiska personer ska uppfylla de krav i lagen som ställs på minimistorleken för ett projekt. Krav på minimistorleken för projekt har ställts för vård av plantskog och ungskog, vitaliseringsgödsling, vårdplan för torvmarksskog och hyggesbränning. Om de fysiska personernas sammanlagda ägarandel av en gemensam fastighet är hälften och om den fastställda minimistorleken för ett projekt är 2 hektar ska hela projektet vara minst 4 hektar. Bestämmelsen kan komma att tillämpas till exempel på gårdsbruk, där det också förekommer att gårdsbruk bedrivs i form av företag. Antalet sådana situationer uppskattas bli obetydligt.
Till 3 mom. i paragrafen föreslås också en bestämmelse om minimibeloppet på stöd för vårdprojekt i skogsnaturen. Miljöstöd beviljas inte om det belopp som ska beviljas per avtal är under 500 euro. Bestämmelsen gör det möjligt att bevilja miljöstöd till exempel i fall där en fastighet som är objekt för miljöstöd ägs av två fysiska personer, om stödet som ska beviljas är totalt minst 500 euro, eftersom det minimibelopp som ska beviljas uppskattas per avtal. För vård av skogsnaturen beviljas inte stöd om det belopp som ska beviljas per projekt är under 500 euro. Enligt 4 § 2 mom. i lagförslaget är fysiska personer som äger minst hälften av en fastighet tillsammans med ett bolag berättigade till stöd. Avsikten är att stödbeloppet då bestäms i förhållande till de fysiska personernas sammanlagda ägarandel. Om andelen är under 500 euro beviljas inget stöd.
Enligt 4 mom. i paragrafen får det totala belopp på stöd av mindre betydelse för vård av plantbestånd och ungskog vilket beviljas till ett enda företag enligt artikel 2 i de minimis-förordningen inte överstiga 200 000 euro under någon period på tre skatteår. Denna bestämmelse i 4 mom. baserar sig på artikel 3.2 i de minimis-förordningen. Artikel 3.1 i EU-förordningen redogör å sin tur för att alla krav i de minimis-förordningen ska följas, för att ett stöd ska betraktas som ett stöd av mindre betydelse. I detta sammanhang anses det inte vara nödvändigt att upprepa bestämmelserna i de minimis-förordningen, men dock vill man rikta uppmärksamhet mot definitionen av ett företag i artikel 2.2, eftersom denna är av betydelse i beräkningen av maximibeloppet på stöd av mindre betydelse. Det är möjligt att också flera företag anses höra till ett enda företag, om det finns en koppling enligt artikel 2.2 mellan dem. Denna koppling kan gälla till exempel ägande eller bestämmanderätt.
2 kap. Ekologiska stöd och stöd som främjar skogarnas tillväxt
I kapitlet föreslås bestämmelser om ekologiska stöd och stöd som främjar skogarnas tillväxt. I propositionen anses det att det är ändamålsenligt att ta med de nedan nämnda skogsvårdsåtgärderna bland de åtgärder som ska stödjas, eftersom man genom att sporra skogsägare att utföra dem på ett balanserat sätt kan utveckla skogarnas hälsa och förmåga att uthärda störningar. Samtidigt har åtgärderna även långvariga konsekvenser som förbättrar skogarnas avkastning.
13 §.Vård av plantbestånd och ungskog. Paragrafen innehåller enligt förslaget föreskrifter om stödet för vård av plantbestånd och ungskog. Det föreslagna arbetsslaget är nytt, men motsvarar delvis tidig vård av plantbestånd och vård av ungskog i 11 och 12 § i den gällande lagen. Det nya är att stöd beviljas som stöd av mindre betydelse. En bestämmelse om detta inkluderas dock i lagförslagets 5 § 4 mom. I 5 § i lagen utfärdas föreskrifter om iakttagande av vissa statsunderstödsregler. Enligt 1 mom. i paragrafen kan stöd beviljas för tidig slyröjning i plantbestånd, gallring av plantbestånd och ungskog samt avlägsnande och gallring av låg skärm. En förutsättning för beviljande av stöd är att åtgärden inte är kommersiellt lönsam. Ytterligare kan stöd beviljas för uppsamling av klenträd i samband med dessa arbeten.
Till paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för stöd för vård av plantbestånd och ungskog. De förutsättningar som nämns i momentet är delvis av samma typ som nuvarande förutsättningar för stöd av tidig vård av plantbestånd och vård av ungskog. Förutsättningen för att stöda arbetsslagen är de krav som gäller minimiarealen på objektet, avlägsnandet av trädbestånd, tätheten efter behandlingen, medellängden och det trädbestånd som blir kvar och växa. Dessutom förutsätts att omedelbart behov av vård inte blir kvar vid objektet. I förutsättningarna för beviljandet av stöd för vård av plantbestånd och ungskog beaktas skyldigheten att förnya skog enligt skogslagen på så sätt att statsrådet genom förordning fastställer en nedre gräns för vård av plantbestånd så att stöd inte beviljas för plantbestånd som är lägre än gränsen. När kraven på det trädbestånd som lämnas kvar för att växa fastställs beaktas genomförandet av klimat- och mångfaldsmålen genom att iaktta god yrkespraxis, som möjliggör att en lövträdsblandning upprätthålls och att trädarter som ekonomiskt är av ringa värde men betydelsefulla för mångfalden bevaras genom att undvika onödig rengöring. Därtill möjliggörs att småskurna områden som förblir i naturtillstånd, skyddsbuskage och naturvårdsträdgrupper behålls eller att skyddszonerna för små vattendrag och vattendrag inte röjs utan att det minskar stödbeloppet.
Enligt 3 mom. i paragrafen beviljas stöd på det villkoret att stödmottagaren iakttar vård- och underhållsskyldigheten. Det finns föreskrifter om vård- och underhållsskyldigheten i 40 § i lagförslaget. Enligt den borde den fortsatta utvecklingen av beståndet bland annat skötas på så sätt att det inte längre finns något behov av att för objektet bevilja stöd innan fem år gått från det att det beviljade stödet betalats till slut.
Enligt paragrafens 4 mom. ska närmare bestämmelser om objektets minimiareal, om avlägsnandet av trädbestånd från objekt, om de krav som gäller efter behandlingen i fråga om trädbeståndets täthet, medellängd och trädbestånd som blir kvar att växa om konstaterande av utfört arbete i plantbestånd eller ungskog samt övriga i denna paragraf föreskrivna förutsättningar för beviljande av stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
14 §.Vitaliseringsgödsling. Det föreslås att paragrafen innehåller föreskrifter om stödet för vitaliseringsgödsling. Paragrafen motsvarar delvis 13 § i den gällande lagen.
Stöd för vitaliseringsgödsling kan beviljas för askgödsling av torvmarker och gödsling vid objekt med borbrist i jordmånen. Gödsling i anknytning till borbrist kan göras i mineralmarker och torvmarker.
I paragrafens 2 mom. föreslås att de allmänna förutsättningarna för stödet regleras. En förutsättning för att bevilja stöd är att de krav som gäller minimiarealen på gödslingsobjektet, trädbeståndet och jordmånen är uppfyllda och att de skogsvårdsarbeten som behövs har skötts vid objektet. Därtill förutsätts att avsevärda gallringsbehov inte förekommer vid objektet. Också vattenhushållningen vid gödslingsobjektet ska vara i ordning. Vid genomförande av vitaliseringsgödsling som flygspridning är det ändamålsenligt att sträva efter ett genomförande för omfattande områden. Därför kan gödslingsobjektet ha enskilda figurer med gallringsbehov. Det är möjligt att beakta gödslingens avdunstningsökande effekt då det bedöms om vattenhushållningen i området är i ordning.
I 3 mom. i paragrafen föreslås bestämmelser om ytterligare förutsättningar för beviljande av stöd för vitaliseringsgödsling i anknytning till borbrist i jordmånen. Arbetet kan utföras i sådana skogar, som har en regressiv trädbeståndsutveckling trots skogsvårdsåtgärder på grund av bristfällig näringsbalans och som kan vitaliseras med gödsling. Med skogsvårdsåtgärder hänvisas det till andra skogsvårdsåtgärder än vitaliseringsgödsling. Avsikten är att man inte med statens stöd kontinuerligt finansierar gödsling av samma objekt. I paragrafens 3 mom. krävs dessutom att gödselpreparatet lämpar sig för att rätta obalansen mellan näringsämnena.
Enligt 6 § i lagförslaget ska arbetena vara ekonomiska och ändamålsenliga med tanke på att skogarnas biologiska mångfald ska bevaras. Dessutom ska åtgärderna enligt paragrafen utföras i enlighet med god yrkespraxis i skogsbranschen. Enligt paragrafen ska det arbete eller de åtgärder som får stöd överensstämma med vad som bestäms i andra lagar. Därför ska till exempel gödselfabrikat som används vid vitaliseringsgödsling vara förenliga med vad som föreskrivs i lagen om gödselmedel (711/2022). Den nya lagen om gödselmedel trädde i kraft 16.7.2022.
I paragrafens 4 mom. inkluderas en begränsning av beviljandet av stöd. Stöd beviljas inte om man vid planering av åtgärden inte fäst särskild vikt vid åtgärdens konsekvenser för vattendragen och miljön och vid minskning av de eventuella negativa olägenheter som åtgärden medför. På dessa kan man inverka till exempel genom gödslingstidspunkten och gödslingstekniken och valet av objekten. I vitaliseringsgödsling ska grundvattenområden följaktligen beaktas och det ska säkerställas att gödslingen inte orsakar förorening av grundvattnet eller riska för sådan.
Enligt 5 mom. i paragrafen beviljas stöd på det villkoret att stödmottagaren följer den skötsel- och underhållsskyldighet som föreskrivs i den föreslagna lagen. Det finns föreskrifter om vård- och underhållsskyldigheten i 40 § i lagförslaget.
Till 6 mom. i paragrafen föreslås en bestämmelse om att det genom förordning av statsrådet närmare föreskrivs om minimiarealen på objektet, gödslingsobjektet, grunderna för val av gödselpreparat, spridningen av gödsel, minimikraven rörande trädbeståndet och jordmånen, de skogsvårdsarbeten som behövs vid objektet och om när betydande avverkningsbehov inte förekommer och när områdets vattenhushållning är i ordning och om andra förutsättningar för beviljande av stöd, vilka föreskrivits i denna paragraf.
15 §.Plan för vård av torvmarksskog. Det föreslås att det i paragrafen föreskrivs om stöd som beviljas för upprättande av en plan för vård av torvmarksskog. Det arbetsslag som understöds är nytt. Ett torvmarksområde är med tanke på vattenhushållningen en helhet, där nivån på vattenytan påverkar bland annat trädbeståndets tillväxt, växthusgasutsläppen i jordmånen, näringsurlakningen och naturvärdena i ekosystemet. Med stödet för en plan för vård av torvmarksskog uppmuntrar man till övergripande planering, där olika mål samordnas. I planeringen är det möjligt att granska behovet av att anordna vattenhushållningen för ett område som varit föremål för dikning en gång i tiden, näringssituationen, anordnandet av förbindelser och vård- och avverkningsbehoven i skogarna som en helhet med beaktande av minimimålen för mångfalds-, klimat- och vattendragskonsekvenserna. I så fall planeras de åtgärder som behövs för en gynnsam utveckling för trädbeståndet och jordmånen och de vattenvårdsåtgärder som de förutsätter på ett mer övergripande sätt än för närvarande. Vård av plantbestånd och ungskog, vitaliseringsgödsling, vattenvårdsåtgärderna och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog som ingår i en vårdplan för torvmarksskog kan stödas, om de berörda förutsättningarna för beviljande av stöd är uppfyllda.
Enligt 1 mom. i paragrafen kan stöd beviljas för upprättande av en vårdplan av torvmarksskog. Stödet kan beviljas för en sådan vårdplan för torvmarksskog som innehåller planering av åtgärder som behövs med tanke på vattenvården och utredning av naturvärden samt planering av minst två andra behövliga skogsvårdsåtgärder. För att utreda naturvärden ska en utredning av såväl naturvårdsobjekt som potentiella naturobjekt utredas. I planen framställs åtgärder med vilka vattennivån i torv bevaras på en sådan nivå som möjliggör en gynnsam utveckling för trädbeståndet och samtidigt minimerar de negativa klimat- och vattendragskonsekvenser som uppkommer av nedbrytning av torv Därtill undviks på samma gång genom att effektivisera dräneringen i sådana delar av torvmarksbassängen där vattenhushållningen är i naturtillstånd eller trädbeståndstillväxten inte förutsätter att dräneringen förbättras. Dräneringen kan justeras med trädbeståndsmängden, askgödsling och iståndsättning av diken. Enligt förslaget täcker planeringen valet av tidpunkten för dessa åtgärder och genomförandesättet med tanke på anordnande av ändamålsenlig dräneringen och vattenvård. I samma samband är det möjligt att planera också vägar på dikesrenar som förbättrar förbindelserna i torvmarksområdet.
I 2 mom. finns det föreskrifter om förutsättningarna för beviljande av tillstånd. En förutsättning för att bevilja stöd är att man i en vårdplan för torvmarksskog samordnar förbättring av förutsättningarna för virkesproduktion, vattenvården, begräsningen av klimatförändringen och tryggande av mångfalden (1 punkten). Planeringsområdet borde uppfylla kravet på minimiareal (2 punkten) och det borde finnas i samma torvmarksområde eller i dess delavrinningsområde på så sätt att det med tanke på justeringen av nivån vattenytan i jordmånen och planeringen av vattenvårdsåtgärder bildar en ändamålsenlig helhet (3 punkten). Det förutsätts inte att planeringsområdet är enhetligt, utan det kan utgöras av en eller flera lägenheter eller lägenhetsdelar. Dessutom förutsätts att en vårdplan för torvmarksskog som finansieras med stöd av den föreslagna lagen inte tidigare uppgjorts för samma planeringsområde ( 4 punkten).
I paragrafens 3 mom. finns det föreskrifter det om villkoren för beviljande av stöd för en vårdplan för torvmarksskog. Enligt 3 mom. 1 punkten i paragrafen ska skogsbehandlingsåtgärder utanför planeringsområdet beaktas i planeringen, om uppgifter är tillgängliga ur det öppna datamaterial som skogscentralen erbjuder då planeringen inleds. Med skogsbehandlingsåtgärder utanför planeringsområdet hänvisas det till andra skogsbehandlingsåtgärder som vidtagits eller planerats av andra skogsägare i ett torvmarksområde eller i dess delavrinningsområde än de som ingår i planen för vård av torvmarksskog. Målet med kravet är att främja planering enligt avrinningsområde. Enligt 14 § i skogslagen ska en anmälan skogsanvändning göras till skogscentralen före avverkning. På motsvarande sätt ska en finansieringsansökan göras till skogscentralen innan de finansierade åtgärderna vidtas (24 § 2 mom. i lagförslaget). Utifrån skogscentralens öppna datamaterial är det i planeringen av vattenvården möjligt att beakta också andra åtgärder än de som ingår i projektet och vidtagits eller planerats av markägarna, vilka varit föremål för en anmälan om skogsanvändning eller en finansieringsansökan. Innan uppgörandet av en vårdplan för torvmarksskog inleds fattar skogscentralen ett finansieringsbeslut, i vilket det fastställer en utsatt tid för utarbetandet av planen för vård för torvmarksskog.
Enligt 3 mom. 2 punkten i paragrafen borde de bästa tillgängliga planeringsmetoderna och skogscentralens öppna datamaterial eller annat motsvarande material utnyttjas då planen utarbetas. Skogscentralen erbjuder som öppet datamaterial olika datamaterial, till exempel om erosionskänslighet och ytvattnets förflyttningsrutter. Också i fråga om dessa material förutsätts att informationsmaterial som är tillgänglig då planen börjar utarbetas utnyttjas i planeringen.
Enligt 3 mom. 3 punkten i paragrafen borde naturobjekt och potentiella naturvårdsobjekt, inklusive restaureringsobjekt, utredas i det fastighetsområde som är föremål för planering. Det är obligatoriskt att utreda naturvärden, men frivilligt att genomföra potentiella naturvårdsobjekt som upptäckts i samband med planeringen. En skogsägare kan ansöka om stöd för vård av skogsnaturen utifrån 22 §. Med utredning av naturvärden avses särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen, de vattennaturtyper som skuddas i 11 § i vattenlagen och naturskyddsområden enligt naturskyddslagen, områden i Natura 2000-nätverket, strikt skyddade naturtyper, föröknings- och rastplatser för arter som skyddas av Europeiska unionen, skyddade naturtyper som avgränsats med ett beslut av närings-, trafik- och miljöcentralen, i synnerhet förekomstplatser för arter som ska skyddas och förekomsplatser som Europeiska unionen finner viktiga. I utredningen av naturvärden är det möjligt att utnyttja markägarens befintliga miljöuppgifter och skogscentralens och miljöförvaltningens öppna positionsdatamaterial.
Enligt 3 mom. 4 punkten i paragrafen ska den färdiga planen innehåll en vattenvårdsplan, en beskrivning av naturobjekten och potentiella naturvårdsobjekt, restaureringsobjekt och objekt för kontinuerlig beståndsvård i det område som omfattas av planen samt en beskrivning av de skogliga åtgärder, vägar på dikesrenar och åtgärder med anknytning till avlopps-, dränerings- och kompletteringsdiken och avhjälpande av erosionsskador som ska genomföras inom de kommande fem åren i det område som omfattas av planen. I planen ska man följaktligen nämna de avverknings- och vårdarbeten som behövs och som är förenliga med god yrkespraxis inom skogssektorn och som ska utföras inom de fem följande åren.
Enligt 3 mom. 5 punkten i paragrafen ska i planen anges de diken som inte behöver rensas för att förbättra dräneringen och i fråga om vilka rensning bör undvikas för att minimera negativa konsekvenser för vattendragen. Enligt klimatplanen för markanvändningssektorn ska bland annat iståndsättningsdikning undvikas. Det är möjligt att följa uppnåendet av målet, då planen för vård av torvmarksskog innehåller en specifikation av de diken som inte iståndsätts.
Enligt 3 mom. 6 punkten i paragrafen gör de planerade åtgärderna det möjligt att bedriva hållbart skogsbruk samtidigt som negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden, klimatet och vattendragen minimeras. Villkoret hindrar inte att skogsbruk som baserar sig på markägarens mål utövas, eftersom det möjliggör att markägaren fattar ett beslut utifrån flera olika skogsbehandlingsalternativ. Villkoret avgränsar inte heller åtgärder som försvagar trädproduktionsförmågan i området utanför planeringen, om de kan motiveras med mångfald och uppnåendet av och klimat- och vattenvårdsmålen. I planeringen finns det dock skäl att beakta mångfalds-, klimat- och vattendragskonsekvenser och minimera de negativa konsekvenser som hänför sig till dessa. För att en skogsägare ska kunna fatta sitt beslut mellan olika skogsbehandlingsalternativ med hänsyn till kraven i 3 mom. 6 punkten rörande minimering av konsekvenserna för mångfalden, klimatet och vattendragen, ska ägaren erbjudas information om miljökonsekvenserna av olika skogsbehandlingsåtgärder och de åtgärder som ska vidtas för att undvika dessa. Därför föreslås att det i 3 mom. 7 punkten i paragrafen föreskrivs att man i planen identifierar de mest sannolika av de mest betydande negativa miljökonsekvenserna och beskriver vad som görs för att minimera dem.
Enligt 3 mom. 8 punkten i paragrafen ska de markägare som äger eller innehar en fastighet där vattenvårdsåtgärder avses bli genomförda söka stöd för vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog på samma gång som den färdiga planen för vård av torvmarksskog lämnas in till skogscentralen. På samma gång förbinder sig skogsägarna till att vidta vattenvårdsåtgärder inom den utsatta tid som skogscentralen fastställt. Målet med planeringen av vård av torvmarksskogar är att främja vattenvården i samband med skogsbruksåtgärder. För att uppnå målet är det viktigt att de vattenvårdsåtgärder som ingår i planen för vård av torvmarksskog genomförs. Det är möjligt att bevilja finansiering för genomförande av vattenvårdsåtgärderna utifrån 16 § i den föreslagna lagen.
I vissa fall är den effektivaste vattenvården att diken inte iståndsätts. Därför beviljas stöd enligt 3 mom. 9 punkten i paragrafen utifrån det villkoret att diken som det utifrån planen inte är nödvändigt att iståndsätta inte iståndsätts inom de följande fem åren från det att planen färdigställts. Med detta hänvisas det till 3 mom. 5 punkten i paragrafen.
I samtliga fall behövs inte stöd enligt den föreslagna lagen för att genomföra vattenvårdsåtgärderna. I paragrafens 4 mom. föreskrivs om ett undantag från förutsättningen enligt 3 mom. 8 punkten. Det är inte nödvändigt att ansöka om stöd om vattenvårdsåtgärderna finansieras med annan offentlig finansiering eller om de skogsbehandlingsåtgärder som framställts i planen för vård av torvmarksskog kan genomföras på så sätt att deras negativa vattendragskonsekvenser kan undvikas utan att vattenvårdskonstruktioner uppförs. Alla åtgärder ger inte upphov till vattendragskonsekvenser, varvid det inte finns något automatiskt behov av vattenvårdsåtgärder. Uppförande av vattenvårdskonstruktioner kan undvikas till exempel genom att låta bli att iståndsätta vissa diken eller hela dräneringsdikessystemet och genom att reglera vattennivån i torven med avverkning och gödsling. För att skogscentralen ska kunna övervaka genomförandet av vattenvårdsåtgärder, föreslås att det föreskrivs att åtgärder som vidtagits med annan offentlig finansiering ska anmälas till skogscentralen inom den utsatta tid som den fastställt.
Till 5 mom. i paragrafen föreslås en föreskrift om att det genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om minimiarealen på planeringsområdet, avgränsningen av ett stödberättigande planeringsområde, godtagbara planerade åtgärder och minimering av deras miljökonsekvenser, vattenvårdsplanen och andra förutsättningar och villkor för att bevilja stöd vilka föreskrivits i paragrafen.
16 §.Vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog. I paragrafen finns det föreskrifter om finansieringen av vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog utifrån planen för vård av torvmarksskog. Enligt 1 mom. i paragrafen kan stöd beviljas för vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar, om åtgärderna konstateras vara behövliga i en plan för vård av torvmarksskog som finansierats i enlighet med 15 §.
I paragrafens 2 mom. fastställs de allmänna förutsättningarna för stöd. Enligt 2 mom. 1 punkten i paragrafen kan stöd för vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog beviljas om åtgärderna baserar sig på en plan för vård av torvmarksskog och en verkställighetsplan som utarbetats på basis av den.
I 2 mom. 2 punkten i paragrafen förutsätts att det vid genomförandet används bästa tillgängliga vattenvårdsmetoder och vattenvårdsanläggningar som lämpar sig för området och som har en skälig kostnadsnivå. I 2 mom. 3 punkten i paragrafen förutsätts att det finns ett behov av vattenvårdsåtgärder för att minska sediment- och näringsbelastningen. Med bägge krav främjas en ändamålsenlig vattenvård. Kunnandet om bästa och kostnadseffektiva vattenvårdsåtgärder för torvmarksskog och deras konsekvenser ökar kontinuerligt i och med forskningsdata. Därför är det mest ändamålsenligt att i lagen stifta detaljerade bestämmelser om de vattenvårdsåtgärder som ska användas. Detta minskar dock inte behovet av att beakta nuvarande kunskap om vattenvårdskonstruktionernas effektivitet och använda de bästa och effektivaste vattenvårdsmetoderna som är tillämpliga för varje område och genomförbara.
Utifrån 2 mom. 4 punkten i paragrafen kan en väg på en dikesren göras så att man får en vägförbindelse fram till sådan bärande mark som är närmast dikessystemet. Avsikten med vägar på dikesrenar är att förbättra förbindelserna i torvmarksskog. I uppskattningen av antalet vägar på dikesrenar ska uppmärksamhet riktas mot kravet på att åtgärderna ska vara ekonomiskt ändamålsenliga enligt 6 § 1 mom. i lagförslaget. Med vägar på dikesrenar avses ett framkomligt stråk, som uppkommer då dikesjord flyttas och plattas ut bredvid diket. Vägar på dikesrenar kan omfatta trummor som monterats på de platser där diken passeras.
Enligt 3 mom. i paragrafen beviljas stöd på det villkoret att stödmottagaren iakttar vård- och underhållsskyldigheten. Det finns bestämmelser om vård- och underhållsskyldigheten i 40 § i lagförslaget. Enligt den ska anläggningar och konstruktioner hållas i ett skick som motsvarar deras ändamål. Skyldigheten gäller såväl vattenvårdsåtgärder som vägar på dikesrenar.
Det föreslås att det i 4 mom. i paragrafen föreskrivs att det genom förordning av statsrådet utfärdas närmare föreskrifter om godtagbara vattenvårdsåtgärder och vägar på dikesrenar och om andra förutsättningar för att bevilja stöd vilka föreskrivs i paragrafen.
3 kap. Vägnät för skogsbruket
Det föreslås att det i kapitlet föreskrivs om stöd för vägnätet för skogsbruket. Stödet för byggande av en skogsväg indelas i stöd för grundlig förbättring av en enskild väg och stöd för byggande av en ny skogsväg. Syftena med stödet för byggande av skogsvägar skiljer sig från de övriga stöden i lagförslaget i den mån att det är ändamålsenligt att bestämmelserna om stödet finns i ett separat kapitel. Syftet med stöd för vägnät i skogsbruk är att sköta skogsvägsnätet som en del av vägnätet på lägre nivå. Ett fungerande skogsvägnät tjänar transporterna inom skogsbruket, men det har även en mer allmän betydelse för ordnandet av transport- och trafikförhållandena på landsbygden. Skogsvägnätet är inte nödvändigt enbart för virkestransporter, utan det behövs också för skogsvårdsarbeten. Skogsvägar tjänar vid sidan av persontransport även trafik inom den övriga företagsverksamheten i jordbruket och på landsbygden. Ett fungerande skogsvägnät skapar också möjligheter för olika slags rekreationsbruk av skogarna såsom bär- och svampplockning, jakt och naturturism. Skogsvägnätet tryggar många människors förbindelser till fritidsbostaden. Dessutom effektiviserar skogsvägnätet brandskyddet och räddningsväsendet.
17 §.Byggande av skogsväg. Det föreslås att det i paragrafen finns bestämmelser om stöd för grundlig förbättring av enskilda vägar och byggande av nya skogsvägar. Arbetsslagets namn ska ändå fortfarande vara byggande av skogsväg såsom i den gällande lagen. Med skogsväg avses vägar enligt 3 § 1 mom. 4 punkten i lagen om enskilda vägar (560/2018). Grundlig förbättring kan även gälla andra enskilda vägar. En grundlig förbättring av en enskild väg kan gälla hela vägen eller en del av den, konstruktioner och anläggningar och det kan innefatta byggande av en ny skogsväg. Byggandet av en upplagsplats kan ingå i projekt kring byggande av en nya skogsväg eller grundlig för bättring av enskilda vägar. En grundlig förbättring av en enskild väg kan gälla byggande av en separat upplagsplats vid vägen eller anläggning av en vägtrumma som motsvarar en bro trots att vägen inte i övrigt är föremål för grundlig förbättring.
I paragrafens 2 mom. anges enligt förslaget de allmänna förutsättningarna för stöd såväl för grundlig förbättring av enskilda vägar som för byggande av nya skogsvägar. Nedan i 18 § i lagförslaget anges ytterligare villkor för grundlig förbättring av en enskild väg och i 19 § ytterligare villkor för byggande av en ny skogsväg. Liksom i nuläget är en förutsättning för att stödet ska beviljas att vägen lämpar sig för transporter inom skogsbruket året om. Det är möjligt att begränsa användning av en väg vid menföre. Att bygga skogsvägar som ska hålla för menföre är inte ekonomiskt motiverat. Genom att tillåta att användningen av vägen begränsas under menföre till exempel genom viktbegränsningar förebyggs skador på vägen. De projekt som stöds ska vara ändamålsenliga med tanke på det sekundära vägnätet som helhet. Det innebär bland annat att trafiklederna ska vara farbara ända från avverknings- och transportkedjans början på skogsvägen till fabriken för att trygga virkestransporterna. Vid prövning av ett projekts ändamålsenlighet ska man i mån av möjlighet utnyttja utredningar över vägnätets skick, vilka skogscentralen utarbetat eller skaffat.
Enligt 2 mom. 3 punkten i paragrafen är en förutsättning för beviljande av stöd för byggande av en skogsväg att vägrätten motiverats i enlighet med lagen om enskilda vägar och att ett väglag som utgörs av vägdelägarna bildats för att sköta ärenden som gäller vägen. Undantaget utgörs av projekt som genomförs av en enskild markägare och som inte i någon utsträckning finns på någon annan enskild markägares fastighet. Vägförrättning behöver inte förrättas i dessa fall, eftersom det då inte behövs vägrätt på andras mark.
En nyhet är att en förutsättning för att bevilja stöd enligt 2 mom. 4 punkten i paragrafen är att en oberoende extern övervakare med tillräcklig yrkesskicklighet ska utses hos genomföraren innan stödansökan lämnas in i den utsträckning som det handlar om ett projekt kring byggande eller reparation av en bro. Det krävs särskild yrkesskicklighet för att bygga och reparera en bro, varför det är motiverat att utse en extern övervakare. Övervakarens namn ska anmälas till skogscentralen.
En annan nyhet är att en förutsättning för att bevilja stöd enligt 2 mom. 5 punkten i paragrafen är att det i samband med åtgärder som gäller trummor och broar ska ges möjlighet till obehindrad rörelse för vattenorganismer. Med kravet främjas i synnerhet fiskarnas och musslornas rörelse genom att avlägsna vandringshinder.
I 3 mom. i paragrafen finns det föreskrifter om skyldigheten att i enlighet med 50 § 1 mom. i lagen om enskilda vägar anmäla uppgifter till registret över enskilda vägar och nationella datasystemet för väg- och gatunätet. En motsvarande skyldighet är förknippad med understöd enligt 7 kap. i lagen om enskilda vägare och det finns bestämmelser om detta i 83 § 2 mom. i den nämnda lagen. I incitamentsystemet för skogsbruket är skyldigheten ny. I fråga om grundlig förbättring av en enskild väg är en uppfylld skyldighet en förutsättning för att bevilja stöd. I fråga om en ny skogsväg ska skyldigheten vara uppfylld innan en verkställighetsanmälan lämnas in till skogscentralen efter att vägen färdigställts. Skyldigheter förekommer dock inte om en privat markägare ensam genomför en grundlig förbättring av en väg.
Enligt 4 mom. i paragrafen beviljas stöd på det villkoret att stödmottagaren följer den vård- och underhållsskyldighet som föreskrivs i den föreslagna lagen. Det finns föreskrifter om vård- och underhållsskyldigheten i 40 § i lagförslaget. Enligt den sörjer man på skogsvägar, andra enskilda vägar och särskilda upplagsplatser för nödvändig grusning och reparationer av trummor och broar samt öppnar tilltäppta diken och utför andra arbeten som vägunderhållet förutsätter.
Enligt 5 mom. i paragrafen ska det utfärdas närmare bestämmelser om byggande av en upplagsplats som avses i 1 mom. samt om övriga i denna paragraf föreskrivna förutsättningar för beviljande av stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
18 §.Ytterligare förutsättningar för beviljande av stöd för grundlig förbättring av en enskild väg. Det föreslås att det i paragrafen utfärdas bestämmelser om villkoren för grundlig förbättring av enskilda vägar. Ett ytterligare krav för att bevilja stöd ska vara att villkoren i 17 § är uppfyllda. Enligt 1 mom. i paragrafen är förutsättningar för att stöd för grundlig förbättring av en enskild väg ska beviljas att den väg som ska förbättras grundligt har byggts i enlighet med åtminstone de tekniska krav som gällde för byggande av basvägar (1 punkten), att den väg som ska förbättras grundligt är i dåligt skick eller tekniskt föråldrad (2 punkten) och att vägens planerade bärighet möjliggör virkestransport dygnet runt med undantag för menförestider (3 punkten). Det sista nämnda (3 punkten) ska visas med en jordmånsundersökning, ett mätprotokoll som gäller bärigheten eller en annan utredning som fogas tull verkställighetsplanen. Enligt 1 mom. 4 punkten i paragrafen ska den väg som ska förbättras grundligt uppfylla de krav som gäller vägens målbärighet, minimilängd och minimibredd, maximivägtätheten vid vägens influensområde och skogsbrukstransporternas uppskattade andel av transporterna på vägen. Om ett projekt för grundlig förbättring av en enskild väg innehåller byggande av en ny väg, ska den nya vägen enligt 1 mom. 5 punkten i paragrafen uppfylla kraven på målbärigheten, minimilängden och minimi-bredden och maximivägtätheten vid vägens influensområde. En ytterligare förutsättning är att underhållet av den väg som är föremål för grundlig för förbättring skötts (1 mom. 6 punkten i paragrafen).
Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om begränsningar som gäller beviljande av stöd. Stöd för grundlig förbättring av en enskild väg förutsätter att grundlig förbättring av vägen inte har finansierats med medel enligt lagen om enskilda vägar under de senaste 20 åren. Avvikelser kan dock göras från detta krav om användningen av vägen har förändrats väsentligt på grund av att transporterna inom skogsbruket har ökat eller kommer att förändras på grund av en uppskattad ökning eller om vägens struktur inte längre lämpar sig för den virkestransportmateriel, flistransportmateriel eller transportmateriel för skogsmaskiner som används. Undantaget är inte möjligt för vilken arbetsmaskin som helst, utan enbart i anknytning till användning till skogsbruksmaskiner. Bestämmelsen ska dock beakta den föreslagna vård- och underhållsskyldigheten. Sålunda är förutsättningen för avvikelse att det från föregående finansiering av den grundliga förbättringen av vägen med offentliga medel gått minst tio år. Tiden räknas från utbetalningen av finansieringen i fråga. Med utbetalning avses i denna proposition betalning av den sista posten av finansieringen. Mottagandet av stöd begränsas också av övergångsbestämmelsen i lagförslagets 58 § 7 mom.
I 3 mom. i paragrafen föreskrivs att närmare bestämmelser om de krav som gäller vägens målbärighet, minimilängd och minimibredd, maximivägtätheten i vägens influensområde, uppskattad andel skogsbrukstransporter av transporterna på vägen och en ny vägs målbärighet, minimilängd och minimibredd samt andel av maximivägtätheten i vägens influensområde och det villkor som gäller skötseln av vägens underhåll samt övriga i denna paragraf föreskrivna förutsättningar för beviljande av stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
19 §.Ytterligare förutsättningar för beviljande av stöd för byggande av en ny skogsväg. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om kraven för byggande av en ny skogsväg. Ett ytterligare krav för att bevilja stöd ska vara att villkoren i 17 § är uppfyllda. En förutsättning för beviljande av stöd är att den nya skogsvägen uppfyller kraven på vägens minimilängd och minimibredd, maximivägtätheten i vägens influensområde och den uppskattade andelen transporter inom skogsbruket. Därtill förutsätts att det i dragningen av vägen i regel är möjligt att använda det tidigare körstråket och att ett skogsområde som bevarats enhetligt inte delas upp.
Enligt 2 mom. i paragrafen beviljas stöd för byggande av en ny skogsväg som genomförs antingen av enskilda markägare som ett samprojekt eller ensam av en samfälld skog. Stöd för samprojekt främjar en ändamålsenlig utveckling av skogsvägsinfrastrukturen. För samprojekt behövs också ett incitament för att åstadkomma projekt, eftersom genomförandetidpunkten för en investering inte är optimal för alla delaktiga.
I 3 mom. i paragrafen föreskrivs att närmare bestämmelser om kraven på den nya skogsvägens målbärighet, minimilängd och minimibredd, maximivägtätheten i vägens influensområde och skogsbrukstransporternas andel av transporterna på vägen samt övriga i denna paragraf föreskrivna förutsättningar för beviljande av stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
4 kap. Bevarande av skogarnas biologiska mångfald och vård av skogsnaturen
Det föreslås att det i kapitlet utfärdas föreskrifter om miljöstöd, vård av skogsnaturen och hyggesbränning. Syftet med stöden är att främja och öka den biologiska mångfalden i skogarna och bevarande av skogsnaturen.
20 §.Miljöstöd. Enligt förslaget innehåller paragrafen bestämmelser om miljöstöd. Miljöstödet skiljer sig från de andra stöden i förslaget på så sätt att stödet förutsätter ett avtal mellan en enskild markägare och skogscentralen. Det innebär att stöd för beredning av miljöstödsavtal enligt 21 § i lagförslaget inte kan beviljas utan att den enskilda markägaren och skogscentralen ingått ett avtal. Det är inte ändamålsenligt att använda medel för miljöstöd för beredningsarbeten som inte leder till att miljöstödsavtal ingås. De avtal som avses i paragrafen är förvaltningsavtal enligt 3 § i förvaltningslagen, vilka är förknippade med utövande av offentlig makt vid skogscentralen. Lagförslagets 26 § innehåller närmare bestämmelser om förfarandet för att ingå avtal.
I paragrafens 1 mom. fastställs det allmänna tillämpningsområdet för miljöstödet. Liksom i nuläget ska miljöstödet i första hand kunna beviljas när en markägare är intresserad av att trygga sådana särskilt viktiga livsmiljöer som avses i skogslagen i större utsträckning än vad skogslagen ålägger. Genom miljöstödet är det också möjligt att främja till exempel skogsobjekt inom nätverket Natura 2000 och att trygga naturtyper enligt METSO-programmet. Stöd kan beviljas också för beredning av ett miljöstödsavtal. Bestämmelsen om beredning av miljöstödsavtal inkluderas i 21 § i lagförslaget.
Enligt 11 § i skogslagen kan undantagslov på markägarens ansökan beviljas för att användningsbegränsningarna som ska främja tryggandet av biologisk mångfald i särskilt viktiga livsmiljöer inte äventyrar egendomsskyddet enligt grundlagen. Undantagslov får dock inte beviljas, om det för åtgärden har beviljats eller kommer att beviljas miljöstöd som avses i lagstiftningen om finansiering av hållbart skogsbruk eller ett tillräckligt stöd av statsmedel på andra grunder. Med hänvisningen i skogslagen till lagstiftningen kring finansiering av skogsbruk avses i fortsättningen den föreslagna lagen. Enligt 11 § i den gällande skogslagen ska bortfallet anses vara ringa när det ekonomiska bortfallet till följd av inskränkningar i användningen av områden enligt 10 a och 10 b § är mindre än fyra procent av värdet på det marknadsdugliga trädbeståndet på den skogsfastighet för den som söker om undantagslov där behandlingsområdet ligger eller mindre än 3 000 euro. Vad gäller villkoren för miljöstöd är situationen densamma när det gäller att trygga den biologiska mångfalden och det ekonomiska bortfall det orsakar, så det är motiverat att tillämpa gränsvärdet i skogslagen även på miljöstödet. Eftersom syftet med miljöstödet uttryckligen är att undvika avverkningar som berättigas med undantagslov enligt skogslagen i livsmiljöer som är viktiga med tanke på mångfalden är det ändamålsenligt att undantagslovet i skogslagen och villkoren för miljöstöd motsvarar varandra.
Liksom i skogslagarna, granskas en ekonomisk förlust enligt skogsfastighet i propositionen. Om det dock finns flera miljöstödsobjekt på samma skogsfastighet, ska markägaren tolerera ringa olägenhet endast en gång.
Enligt paragrafens 2 mom. är en förutsättning för stöd att den enskilda markägaren ingår ett avtal med skogscentralen där markägaren förbinder sig att inom ett visst område bevara skogarnas biologiska mångfald och att inte vidta några skogsbruksåtgärder inom området utan skogscentralens samtycke. Regleringen i paragrafens 2 mom. gäller alla miljöstödsavtal inom skogsbruket. Däremot blir skyldigheten i paragrafens 3 mom. i fråga aktuell endast då man på den enskilda markägarens initiativ också avtalar om en vård- och användningsplan för objektet. Det finns föreskrifter om vård- och underhållsplanen i 21 § i lagförslaget.
Paragrafens 4 mom. innehåller föreskrifter om avtalens giltighetstid. Avtalen gäller i tio år liksom i nuläget. I paragrafen föreskrivs också att ett avtal fortsätter att gälla även om området överförs till en enskild markägare. Den nya ägaren ska ha rätt att säga upp avtalet. Det föreslås att uppsägningen av avtal regleras i 7 kap. Avsikten är att avtalen även framöver förs in i fastighetsregistret. Närmare bestämmelser om detta finns i 38 § i lagförslaget.
I 5 mom. i paragrafen föreskrivs att närmare bestämmelser om hur miljöstödet ska allokeras och när åtgärderna enligt 1 mom. är mer omfattande än vad som föreskrivs i skogslagen samt övriga i denna paragraf föreskrivna förutsättningar för beviljande av stöd utfärdas genom förordning av statsrådet.
21 §.Vård- och användningsplan och övrig beredning av miljöstödsavtal. Paragrafen innehåller enligt förslaget bestämmelser om innehållet i en vård- och användningsplan och om övrig beredning av miljöstödsavtal. I de vård- och användningsplaner som hör till miljöstödsavtalen ingår de naturvårdsåtgärder som ska utföras på miljöstödsobjektet och de tidpunkter när de ska genomföras. Sådana åtgärder är till exempel att ta bort granar från lundar och överflödig växtlighet på solexponerade sluttningar. Ett sådant krav på innehållet inkluderas i 1 mom. i paragrafen. Såsom ovan konstaterats är en vård- och användningsplan nödvändig om skogsbruksåtgärder ska utföras på ett objekt. Om en sådan plan upprättas, kan stöd beviljas för att upprätta planen och genomföra de åtgärder som inkluderats i planen.
I 2 mom. i paragrafen föreslås att samma bestämmelser som bestämmelserna för de planer som avses i 10 § i lagförslaget tillämpas på en vård- och användningsplan.
Det föreslås att det i 3 mom. i paragrafen föreskrivs om beredning av ett miljöstödavtal som förutom uppgörande av en vård- och användningsplan avser kartläggning av miljöstödsobjekt, uppskattning av naturvärden och avgränsning av naturobjekt samt utredning av värdet av avtalsobjektet och det marknadsdugliga trädbeståndet på den skogsfastighet där avtalsobjektet ligger. Det är möjligt att i beredningen av ett miljöstödavtal inkludera också insamling av uppgifter som behövs för att räkna incitamentersättningen. För beredningen av ett miljöstödsavtal kan beviljas stöd endast när beredningen inte görs som eget arbete av markägaren och den som gör beredningen har tillräcklig sakkunnighet för att utföra uppdraget. Stöd kan beviljas enbart för genomförda miljöstödavtal. Det är dock alltid den enskilda markägaren som är stödmottagare. I denna utsträckning är den föreslagna bestämmelsen densamma som för verkställighetsplanen. Stöd enligt den föreslagna lagen ska inte med stöd av lagförslagets 2 § 3 mom. kunna beviljas skogscentralen.
22 §.Vård av skogsnaturen. Det föreslås att det i paragrafen föreskrivs om stöd för vårdprojekt av skogsnaturen. I paragrafens 1 mom. listas de projekt som ska stödas. Förteckningen är i stort sett densamma som i 21 § i den gällande lagen. Stöd kan dock inte beviljas för bekämpning av främmande arter, eftersom det i de nationella lagarna föreskrivits som en skyldighet för fastighetens ägare.
Enligt 1 mom. 1 punkten i paragrafen kan stöd beviljas för vård- och iståndsättningsarbeten av livsmiljöer som är viktiga för mångfalden och för återställande av skogs- och torvmarksmiljöer. Arbetena begränsas enligt förslaget inte till projekt som sträcker sig till flera lägenheters område, vilket möjliggör också naturvårdsarbeten som utförs på en lägenhet.
Enligt 1 mom. 2 punkten i paragrafen kan stöd beviljas för förebyggande eller avhjälpande av skador på vattendrag och sjöar som tidigare genomförda skogsdikningar har medfört, om åtgärden är av större betydelse än vanligt för vård av vatten och vattennaturen och om kostnaderna inte kan hänföras till någon som orsakat dem. Med åtgärden är det möjligt att hindra eller åtgärda enbart olägenheter som orsakats av tidigare skogsdikning. Med detta krav görs skillnad till vattenvårdsåtgärder i torvmarksskog vilka vidtas utifrån en plan för vård av torvmarksskog, vars mål är att hindra olägenheter av framtida åtgärder. Med åtgärden är det inte möjligt att förebygga eller åtgärda vattendragsolägenheter, om olägenheterna har sitt ursprung i en fastighet. Däremot är det möjligt att också på en lägenhet hindra och åtgärda vattendragsolägenheter på ett större område.
Utifrån 1 mom. 3 punkten i paragrafen är det möjligt att vid sidan om de åtgärder som nämns ovan i 1 och 2 punkten bevilja finansiering för att förbättra livsmiljöerna för vilt eller utveckling av skogarnas landskaps-, kultur- och rekreationsvärden eller för främjande av annat mångbruk.
Enligt 2 mom. i paragrafen beviljas stöd utifrån ett villkor om att stödmottagaren iakttar den vård- och underhållsskyldighet som föreskrivs i den föreslagna lagen. Det finns bestämmelser om vård- och underhållsskyldigheten i 40 § i lagförslaget. Enligt den ska anläggningar och konstruktioner hållas i ett skick som motsvarar deras ändamål.
Enligt paragrafens 3 mom. kan stöd beviljas utifrån en ansökningsomgång. Det nya är att stöd kan beviljas också utan en ansökningsomgång för ett samprojekt för markägare eller för vårdarbete som utförs av en enskild markägare. I beviljandet av stöd ska skogscentralen ge företräde för de fokusområde som fastställts för naturvård i de regionala skogsprogrammen. Fokusområdena i de regionala skogsprogrammen kan användas som grund i prövningen av stödets ändamålsenlighet och valet av projekt som ska finansieras, om anslagen är knappa.
Enligt paragrafens 4 mom. kan vid behov närmare bestämmelser om hur stödet för vård av skogsnaturen ska allokeras samt om övriga i denna paragraf föreskrivna förutsättningar för beviljande av stöd får utfärdas genom förordning av statsrådet.
23 §.Hyggesbränning. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om stöd för hyggesbränning. Enligt paragrafens 1 mom. kan stöd beviljas för hyggesbränning på en föryngringsyta. Enligt den gällande lagen har det varit möjligt att stöda hyggesbränning som främjar skogarnas mångfald som ett projekt för vård av skogsnaturen. I framtiden kan hyggesbränning av en föryngringsyta stödas som ett separat arbetsslag. Förslaget grundar sig på den ekologiska nyttan av hyggesbränning. I och med att skogsbränderna har minskat har även många arter vilkas livsmiljö och existens är beroende av brunnet trä blivit hotade. Vid hyggesbränning på en förnyelseyta bränns utöver jordmånens humus och avverkningrester också naturvårdsträd, varvid träd som brunnit på olika nivåer bildas på förnyelseytan.
Enligt 2 mom. 1 punkten i paragrafen är en förutsättning för beviljande av stöd att objektet för hyggesbränning uppfyller kravet på minimiareal och näringshalt. Arbetet omfattar att bränna de naturvårdsträd som står kvar i området (2 mom. 2 punkten i paragrafen). Med bränning av det naturvårdsträdbestånd som bevaras i hyggesbränningsarealer avses produktion av brandpåverkat, förkolat och dött trädbestånd, inte att trädbeståndet bränns till aska. Vid bränning uppkommer träd som brunnit på olika nivåer. Det krävs inte att de naturvårdsträd som står kvar brinner fullständigt. Därtill förutsätts att en ansvarsförsäkring tecknats för hyggesbränning och att en yrkeskunnig arbetsledning finns i hyggesbränningen (2 mom. 3 och 4 punkten i paragrafen).
Enligt 3 mom. i paragrafen beviljas stöd på det villkoret att stödmottagaren iakttar den vård- och underhållsskyldighet som föreskrivs i den föreslagna lagen. I 40 § om vård- och underhållsskyldigheten i lagförslaget förutsätts att de brända naturvårdsträden som står krav sparas. De brända träden ersätts till markägaren med stöd av 11 § 3 mom.
Enligt 4 mom. i paragrafen är det möjligt att genom förordning av statsrådet vid behov utfärda bestämmelser om minimiareal, näringshalt och minimikrav på naturvårdsträd på det objekt där hyggesbränning ska utföras samt övriga i denna paragraf föreskrivna förutsättningar.
5 kap. Beviljande och utbetalning av stöd
Kapitlet innehåller enligt förslaget bestämmelser om förfarandet för beviljande och utbetalning av stöd för skogsbruk. Enligt propositionen tillämpas statsunderstödslagen på stöden i lagförslaget. De understöd som avses i statsunderstödslagen skiljer sig till karaktären i någon mån från de föreslagna stöden inom skogsbruket. Det karakteristiska för ett stöd enligt den föreslagna lagen är att stödmottagaren ofta anlitar utomstående för att upprätta handlingarna och för att utföra själva arbetet. Det leder till ett behov att precisera handlingssättet för att bevilja och betala ut stöd.
24 §.Ansökan om stöd. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om hur man ansöker om stöd. Enligt 1 mom. i paragrafen ska ansökan riktas till skogscentralen. I 1 mom. i paragrafen tas inte ställning till i vilken form ansökan ska göras. I 19 § i förvaltningslagen finns det föreskrifter om skriftligt inledande av ärenden. Enligt 9 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) uppfyller vid anhängiggörande och behandling av ärenden också elektroniska dokument som sänts till en myndighet kravet på skriftlig form. Stöd kan dock inte beviljas utifrån en muntlig anmälan.
En ansökan enligt lagförslaget gäller beviljandet av en ekonomisk förmån för vilket den sökande ska uppfylla de villkor som ställs i lag eller som föreskrivits med stöd av lag. Sökanden ska ha rätt att påbörja åtgärder på den fastighet som nämns i ansökan och att ta emot offentligt stöd för dem. Paragrafen ska enligt förslaget inte innehålla något krav på underskrift. I fråga om elektroniska ansökningar ska skogscentralen alltid sträva efter att säkerställa avsändarens identitet och att handlingen är fullständig. Enligt 22 § 2 mom. i förvaltningslagen behöver en handling som har kommit in till en myndighet inte kompletteras med en underskrift, om handlingen innehåller uppgifter om avsändaren och det inte finns anledning att betvivla handlingens autenticitet. Misstankar om autenticitet eller integritet ska alltid berättiga skogscentralen till att kräva att en handling antingen lämnas in i original och försedd med behövlig underskrift eller att den undertecknas på nytt.
I 1 mom. i paragrafen finns det bestämmelser om meddelande av personbeteckning och FO-numret i ansökan. I propositionen anses att det finns ett behov av att kräva personbeteckning för att specificera en fysisk person. Beviljande av stöd handlar om utövande av offentlig makt, varför det finns ett behov av att specificera den aktör till vilken stöd beviljas och som har stödrelaterade förpliktelser. För att identifiera juridiska personer finns det å sin tur ett behov av att få information om FO-numret. Också en fysisk person kan ha ett FO-nummer i anknytning till ekonomisk verksamhet som han eller hon utövar. En central grund för kravet på FO-nummer är det förslag till ändring av statsunderstödslagen som är under beredning (VM014:00/2021). Avsikten är att propositionen ska lämnas till riksdagen under höstsessionen 2022. I statsunderstödslagen finns det föreskrifter om olika begränsningar för beviljande av stöd. Regleringen hänför sig till företag och andra samfund enligt 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001), men dock inte till offentligrättsliga juridiska personer. I genomförandet av de bestämmelser som införs i statsunderstödslagen är FO-numret centralt. Med FO-numret kan Skogscentralen till exempel ur datalagret för livsmedelsförvaltningen granska om den sökande i sin ansökan gett korrekta uppgifter om mottagna stöd av mindre betydelse. Det är inte möjligt att avstå från anmälningsskyldigheten för den sökande, eftersom Finland inte har något register som täcker stöd av mindre betydelse.
Enligt paragrafens 2 mom. ska stöd sökas innan åtgärderna inleds. Då kan åtgärderna inledas först efter att skogscentralen godkänt verkställighetsplanen och ansökan. Det föreslås att det i paragrafens 2 mom. föreskrivs att planeringen av arbetena kan inledas innan stöd ansöks. Det föreslås också att det i paragrafens 2 mom. föreskrivs att ansökan om stöd för plantskog och ungskog ska lämnas in efter att arbetet utförts. Stöd ska ansökas inom den utsatta tiden, som anknyter till inledandet och slutförandet av åtgärden. Närmare bestämmelser om den utsatta tiden utfärdas genom förordning av statsrådet.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om undantag från begränsningen i 2 mom. Enligt 2 mom. i paragrafen är huvudregeln att stöd ansöks samtidigt för genomförandeplanen och genomförandet. För närvarande är det möjligt att ansöka om stöd separat för upprättande av en plan. I anknytning till detta föreskrivs att stöd kan ansökas enbart för att upprätta en verkställandeplan. Bestämmelsen gäller enbart samprojekt, för vilka planeringen och inhämtandet av samtycken av markägarna ofta är tidskrävande. Ett separat stöd för verkställighetsplanen är motiverat eftersom planeringen och verkställandet av ett projekt som gäller flera markägare ofta är mödosamt och tidskrävande och därför behövs ett särskilt incitament.
I 4 mom. i paragrafen föreslås att jord- och skogsbruksministeriet genom förordning utfärdar närmare bestämmelser om ansökan om stöd om de uppgifter som ska uppges i ansökan och om tidsfristen för ansökan om stöd för vård av plantbestånd och ungskog. Genom förordning av ministeriet är det möjligt att utfärda mer ingående bestämmelser om de bilagor som behövs för ansökan.
25 §.Ansökningsomgångar för projekt. Det är möjligt att finansiera vård av skogsnaturen utifrån den ansökningsomgång som genomförs av Skogscentralen och utifrån finansieringsansökningar som lämnats in av en enskild markägare. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om ansökan om stöd för vårdprojekt av skogsnaturen. Enligt 1 mom. i paragrafen kan skogscentralen välja vem som genomför ett projekt för vård av skogsnaturen utifrån ansökningsomgången. Den genomförare som valts i ansökningsomgången ska samla in ansökningarna av markägarna och överlämna dem på en gång till skogscentralen inom den utsatta tid som den fastställt. Bakgrunden till bestämmelsen är den föreslagna bestämmelsen för stödmottagare och EU:s statsstödsregler. Enligt statsstödsreglerna betraktas en enskild markägaren som förmånstagare, varför stöd beviljas till den enskilda markägaren. Det kan finnas högst tre ansökningsomgångar om året.
I 2 mom. i paragrafen förskrivs att skogscentralen i en ändamålsenlig omfattning ska informera om möjligheten att söka stöd som avses i 1 mom., om grunderna för val av projekt och övriga processer som ska följas vid ansökan samt om de huvudsakliga förutsättningarna och villkoren för beviljande av stöd. Information om ansökningsomgångarna ska vara tillgängliga på skogscentralens webbplats. Dessutom ska det informeras nationellt eller lokalt om en ansökningsomgång, beroende på hur den avgränsats. Vid valet av projekt ska prioritet ges till projekt genom vilka man betydligt kan främja att den biologiska mångfalden i ekonomiskogar bevaras, återställs eller stärks. Sådana objekt är till exempel områden i närheten av naturskyddsområden med en koncentration av flera områden som är viktiga med tanke på naturens biologiska mångfald, samt naturtyper som håller på att bli mer sällsynta, såsom solexponerade sluttningar, vars särdrag kräver aktiv vård. I ansökningsskedet ska det dock finnas en kostnadskalkyl för varje projekt. Skogscentralen ska då välja det bästa alternativet sett till pris och kvalitet.
Enligt 3 mom. i paragrafen får närmare bestämmelser om urvalskriterier och urvalsprocesser vid ansökningsomgångar för projekt utfärdas genom förordning av statsrådet.
26 §.Avtalsprocess. Det föreslås att paragrafen innehåller föreskrifter om förfarandet kring miljöstödet. Miljöstödsavtalen är förvaltningsavtal enligt 3 § i förvaltningslagen. Enligt den paragrafen ska när ett förvaltningsavtal ingås grunderna för god förvaltning iakttas. Samtidigt ska rättigheterna för dem som berörs av det ärende som avtalet gäller samt deras möjligheter att påverka avtalets innehåll tryggas tillräckligt vid beredningen.
Miljöstödsavtalen är lagstadgade förvaltningsavtal. Bestämmelser om innehållet i och grunderna för dem finns relativt detaljerat i 4 kap. i den föreslagna lagen. Skogscentralen har sålunda inte avtalsfrihet när det gäller innehållet när avtal ingås. Avtalet ingås på basis av ansökan till myndigheten och de förhandlingar som förts. Avgörandet är i sak jämförbart med ett förvaltningsbeslut och görs alltså upp i form av ett avtal.
Innehållet i och grunderna för dem föreskrivs relativt detaljerat i 4 kap. i den föreslagna lagen. Skogscentralen har sålunda inte avtalsfrihet när det gäller innehållet när avtal ingås. Avtalet ingås på basis av ansökan till myndigheten och de förda förhandlingarna. Avgörandet är i sak jämförbart med ett förvaltningsbeslut och görs med andra ord i form av ett avtal. Till paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om skogscentralens skyldigheter när en miljöstödsansökan lämnats in.
Paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om skogscentralens skyldigheter när en miljöstödsansökan har lämnats in. I momentet föreskrivs om de frågor som skogscentralen ska förhandla om med markägaren. Såsom redan tidigare konstaterats begränsas skogscentralens avtalsfrihet av de relativt detaljerade bestämmelserna om miljöstöd i den föreslagna lagen. Dessutom ska skogscentralen även vid förhandlingarna iaktta grunderna för god förvaltning. Särskild vikt ska fästas vid att markägarna behandlas jämlikt vid förhandlingarna.
Till paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om hur protokoll ska föras över förhandlingarna. Utöver de ärenden som är föremål för förhandling upptas i protokollet också uppgifter om trädbeståndets värde och antalet döda träd samt villkoren för uppsägning, hävning och överföring av ett avtal. Villkoren fastställs direkt enligt lagen och det är inte möjligt att förhandla om dem. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att sträva efter att markägaren innan avtalet ingås får kännedom om sina rättigheter och skyldigheter i fråga om avslutande och överföring av avtalet. Enligt paragrafens 2 mom. ska protokollet undertecknas. Kravet på underskrift är motiverat för att protokollet och stödbeslutet tillsammans bildar miljöstödsavtalet. Undertecknandet av protokollet kan alltså jämställas med undertecknandet av ett avtal. Genom att protokollet undertecknas säkerställs att avtalet görs upp på basis av uppgifter som bägge avtalsparter är överens om.
Förfarandet i paragrafens 3 mom. skiljer sig från nuvarande praxis genom att avtalet anses ha ingåtts först när skogscentralen fattat beslut om miljöstödet i 3 mom. anses avtalet ha uppstått först när skogscentralen har fattat beslut om miljöstöd. Efter stödbeslutet ingås inga separat avtal, utan det protokollet som förts vid förhandlingarna och skogscentralens förvaltningsbeslut utgör avtalet. Skogscentralen kan besluta om miljöstödet endast utgående från uppgifterna i protokollet.
I 4 mom. i paragrafen föreslås det att jord- och skogsbruksministeriet genom förordning utfärdar bestämmelser om de uppgifter som ska uppges i protokollet.
27 §.Skogscentralens utredningsskyldighet. Enligt förslaget innehåller paragrafen bestämmelser om att skogscentralen innan den fattar beslut i ärendet ska utreda huruvida vissa begränsningar i naturvårdslagen gäller för den avsedda åtgärden. Avsikten är att i paragrafen hänvisa till den framtida naturvårdslagen (RP 76/2022 rd). I 25 § i den gällande lagen finns en motsvarande bestämmelse. Vid behov ska skogscentralen begära ett utlåtande av närings-, trafik- och miljöcentralen i ärendet.
28 §.Vissa utredningar som behövs av sökanden för avgörande av ansökan och inledande av ansökningsomgång för projekt. Det föreslås att paragrafen innehåller föreskrifter om vissa utredningar som skogscentralen ska ha tillgång till innan den fattar beslut om stöd. Sökanden ansvarar för att utredningarna lämnas in till skogscentralen. I 10 § i statsunderstödslagen finns en allmän bestämmelse om att den som får statsunderstöd är skyldig att lämna uppgifter. Enligt den allmänna bestämmelsen är sökanden skyldig att på begäran av skogscentralen vid behov även lämna uppgifter om andra omständigheter som behövs för att ansökan ska kunna avgöras.
I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om en utredning om stödet för genomförande av ett samprojekt. Till 1 mom. i paragrafen föreslås en bestämmelse om att beslut om stöd för genomförande av ett samprojekt eller vård av skogsnaturen inte får fattas förrän skogscentralen fått en utredning av vilken det framgår att de markägare som deltar i projektet åtagit sig att genomföra projektet. Det föreslagna förfarandet möjliggör att ett projekt kan konkurrensutsättas först efter att skogscentralen fattat ett beslut om att bevilja stöd. Att en enskild markägare förbinder sig att delta i projektet kan framgå till exempel av ett skriftligt samtycke eller av en specificerad fullmakt till ett ombud. När det handlar om en ansökningsomgång i anknytning till ett projekt för vård av skogsnaturen ska skogscentralen inhämta en förbindelse av de enskilda markägarna innan ansökningsomgången startas. Förbindelsen behövs för att skogscentralen inte i onödan anordnar en ansökningsomgång. I förbindelsen förbinder sig markägaren till att vård av skogsnaturen kan genomföras på hans eller hennes fastighet av den aktör som valts genom en ansökningsomgång. I samband med förbindelsen blir den enskilda markägaren också medveten om den vård- och underhållsskyldighet som är förknippad med åtgärden.
Enligt paragrafens 2 mom. ska kraven enligt 1 mom. inte tillämpas på skogsvägsprojekt. Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om att ett beslut om stöd för att genomföra ett skogsvägsprojekt inte får fattas förrän skogscentralen fått ett skriftligt meddelande om väglagets beslut om grundlig förbättring av en enskild väg eller byggande av en ny skogsväg. Dessutom ska skogscentralen få en uppdaterad förteckning över vägdelägarna och de vägenheter som fastställts för dem. Om det byggs en ny skogsväg, ska skogscentralen också få ett protokollsutdrag från den konstituerande förrättningen för väglaget. Väglagets beslut ersätter då markägarnas åtaganden. De krav som gäller väglag gäller inte projekt som genomförs ensamma av en samfälld skog.
Till paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om att utredningarna enligt 1 och 2 mom. ska vara undertecknade. En kopia räcker för att ansöka om stöd. Till exempel ett skannat dokument vid elektronisk ansökning. Paragrafens 3 mom. innehåller enligt förslaget föreskrifter om att det undertecknade originaldokumentet vid behov dock kan kontrolleras efter utbetalning av stödet.
Till 4 mom. i paragrafen föreslås föreskrifter om att om genomförandet av beskogningen omfattas av en sådan miljökonsekvensbedömning som avses i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017), får stödbeslutet inte fattas förrän skogscentralen fått tillgång till miljökonsekvensbeskrivningen enligt 19 § i den lagen och till kontaktmyndighetens motiverade slutsats i anslutning till den. Av stödbeslutet ska det framgå hur bedömningen har beaktats i beslutsprövningen.
I 5 mom. i paragrafen föreskrivs att ett beslut om vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarkskog inte får göras förrän skogscentralen fått den anmälan om dikning som har lämnats till närings-, trafik- och miljöcentralen och ett eventuellt utlåtande om den, om en anmälan om dikning enligt vattenlagen (587/2011) ska göras om en åtgärd som ingår i planen för vård av torvmarksskog. Inte heller ett beslut om byggande av en skogsväg får göras utan denna utredning, om en anmälan om dikning enligt vattenlagen ska göras för den åtgärd som ingår i verkställighetsplanen i fråga. Enligt 5 kap. i vattenlagen ska annan än ringa dikning anmälas till statens tillsynsmyndighet. I vissa fall kan dikning också förutsätta tillstånd. Vattenvårdsåtgärder i torvmarksskog förutsätter i allmänhet inte att en anmälan om dikning enligt vattenlagen görs, men dikning i anknytning till dessa eller byggande av vägar på dikesrenar kan förutsätta det. En plan för vård av torvmarksskog kan omfatta röjning av diken och utarbetande av tilläggsdiken. En anmälan om dikning enligt vattenlagen kan gälla också byggande av en skogsväg, eftersom byggandet har avsevärda vattendrags- eller miljökonsekvenser och följaktligen en konsekvens som är större än ringa i enlighet med vattenlagen.
29 §.Anmärkning och temporärt förbud. Paragrafen ska enligt förslaget innehålla föreskrifter om anmärkning och förbud som kan ges ett ombud och ett biträde. I den föreslagna paragrafen avses med ombud och biträde fysiska personer. Bestämmelsen om förbud skiljer sig från förbudet att uppträda i 12 § 2 mom. i förvaltningslagen på så sätt att det beslut som föreslås ska vara allmännare, men tidsbestämt. Förbudet att uppträda i förvaltningslagen gäller ett enskilt förvaltningsärende. Förbudet att uppträda i förvaltningslagen gäller att uppträda hos den berörda myndigheten. Verksamhetsområdet för Finlands skogscentral täcker hela det finska fastlandet. Tillämpandet av bestämmelsen om förbudet att uppträda enligt förvaltningslagen innebär att det utfärdade förbudet är i kraft på hela det finländska fastlandet. I anknytning till detta förutsätts i den föreslagna bestämmelsen att förbudets giltighetsområde begränsas geografiskt. Förbudet att uppträda enligt förvaltningslagen lämpar sig inte för sådan verksamhet där ett ombud eller biträde har flera ansökningsärenden som ska behandlas under en kort tid. Det är karakteristiskt för verksamheten enligt den föreslagna paragrafen att ombudet eller biträdet inte behöver uträtta ärenden flera gånger i enskilda anhängiga ärenden vid skogscentralen.
I propositionen anses att en separat bestämmelse om ett förbud för ombud och biträde är motiverad i synnerhet med avseende på markägarnas rättsskydd. En ytterligare grund är att myndighetens administrativa arbete minskar och iakttagande av EU:s statsstödsregler. Beviljande av statsstöd kan inte grunda sig på felaktiga eller vilseledande uppgifter som getts till bidragsmyndigheten, eftersom det i så fall är lätt hänt att det handlar om en situation där den enskilda markägaren utan grunder, det vill säga i strid med statsstödsreglerna, fått stöd.
Enligt 10 § i statsunderstödslagen ska sökanden i samband med ansökan om statsunderstöd till statsbidragsmyndigheten lämna riktiga och tillräckliga uppgifter om ändamålet med statsunderstödet och om de andra omständigheter som statsbidragsmyndigheten behöver känna till för att avgöra ansökan. Största delen av stöden i lagförslaget är små räknat i euro och beviljandet av stöd bygger på uppgifterna i ansökningshandlingarna. Det blir då problematiskt om skogscentralen vet att ett enskilt ombud eller biträde upprepade gånger tillställer skogscentralen ansökningar av olika markägare med vilseledande eller felaktiga uppgifter om hur ett arbete eller ett projekt har genomförts eller ska genomföras. Ett förbud kan meddelas endast i det fallet att det är frågan om vilseledande och felaktiga uppgifter. Ett förbud kan således inte ges bara på grund av upprepade bristfälliga uppgifter. Det är också av betydelse om de uppgifter som ombudet eller biträdet gett är väsentliga då förutsättningarna för att bevilja stöd bedöms. Skogscentralen har inte i egenskap av statsbidragsmyndighet resurser att i terrängen kontrollera alla de uppgifter som uppges i ansökningshandlingarna. I synnerhet i fråga om stöd som vad gäller belopp i euro är små stiger förvaltningskostnaderna då till ett orimligt högt belopp. Det är även viktigt med tanke på markägarnas rättsskydd att Livsmedelsverket kan utfärda förbud till ett ombud eller biträde att verka som ombud eller biträde för att markägarna ska undgå att inleda uppdrag med sådana aktörer vars handlingar upprepade gånger har visat sig vara vilseledande och felaktiga. Ett allmänt förbud är den enklaste lösningen även administrativt sett. Målet med propositionen är att minska det administrativa arbetet. Därför är det motiverat att ett ombud eller ett biträde ges ett allmänt förbud och inte ett separat förbud i samband med varje ansökan, eftersom ett biträde eller ombud kan ha fått uppdrag från flera tiotals markägare under ett halvt år. Eftersom huvudregeln för finansieringen av skogsbruket är att ombud och biträden upprättar ansökningshandlingar, anses det i propositionen med beaktande av ovan nämnda grunderna att det finns särskilda skäl att utfärda separata bestämmelser om förbud för ombud och biträden.
De anmärkningar och förbud som föreslås i paragrafen är administrativa påföljder. Det är möjligt att också rekvisitet för subventionsförseelse eller för subventionsbedrägeri uppfylls i de fall som avses i paragrafens 1 mom. Följaktligen är det möjligt att ärenden som gäller en administrativ påföljd och en straffrättslig påföljd samtidigt är under behandling.
Enligt 1 mom. kan skogscentralen ge en anmärkning till ett ombud eller biträde. En anmärkning kan ges till exempel när ansökningshandlingar som utarbetats av ett ombud innehåller felaktiga uppgifter som har en väsentlig inverkan på mottagandet av stöd samt på dess belopp och villkor. Om vilseledande eller felaktiga uppgifter lämnas på upprepat sätt och om det nämnda ombudets eller biträdets förfarande, utan att detta framkommit, hade lett till att skogscentralen med anledning av de vilseledande eller felaktiga uppgifter beviljat eller betalat felaktigt stöd, kan Livsmedelsverket på framställan av skogscentralen med stöd av föreslagna 2 mom. förbjuda personen att upprätta handlingar i anknytning till de stöd som avses i lagen. Den anmärkning och det förbud som avses i paragrafen riktar sig till ombudets eller biträdets verksamhet endast till den del det är fråga om upprättande av handlingar. Förbudet ska inte gälla ombudets övriga verksamhet såsom till exempel att genomföra projekt. Tillämpningsområdet för anmärkning och förbud är således begränsat.
Det förbud som avses i 2 mom. är ombuds- eller biträdesspecifikt. Eftersom förbudet inte riktas till den aktuella organisationen, kan markägaren be om en annan person i ombudets eller biträdets ställe från samma organisation som erbjuder experttjänster. Naturligtvis ska markägaren i den situationen ha möjlighet att skaffa experttjänster även av en annan organisation inom skogsbranschen som tillhandahåller sakkunnigtjänster. Avsikten med bestämmelsen är inte att begränsa avtalsfriheten. Därför bedöms det i förslaget att bestämmelsen om förbudet för ombudet eller biträdet inte försvårar den enskilda markägarens möjlighet att använda ett ombud eller biträde som hjälp i förvaltningsärenden.
Till paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om förbudets giltighetstid och giltighetsområde. Förbudet ska få ges för högst ett år. Ett förbud på ett år kan endast meddelas om verksamheten varit omfattande. Livsmedelsverket ska fastställa området där förbudet ska gälla. När området fastställs kan regionala gränser utnyttjas, såsom till exempel kommun- och landskapsgränser. Ett förbud ska därför i regel inte kunna omfatta hela det finska fastlandet. Ändring kan sökas i ett beslut om förbud. Bestämmelser om ändringssökande finns i 55 §.
Det finns inte något behov av att till paragrafen inkludera en bestämmelse rörande lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Enligt 24 § 1 mom. 20 punkten i den lagen är, om inte något annat föreskrivs särskilt, följande myndighetshandlingar sekretessbelagda ”handlingar som innehåller uppgifter om en privat affärs- eller yrkeshemlighet samt sådana handlingar som innehåller uppgifter om någon annan motsvarande omständighet som har samband med privat näringsverksamhet, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle medföra ekonomisk skada för näringsidkaren, och det inte är fråga om uppgifter som är betydelsefulla för skyddande av konsumenters hälsa eller en hälsosam miljö eller för bevakande av de rättigheter som innehas av dem som orsakas skada av verksamheten eller uppgifter om näringsidkarens skyldigheter och fullgörande av dessa.” I förarbetena till offentlighetslagen (RP 30/1998 rd s. 96) nämns uppgifter som gäller miljökonsekvenser av näringsidkares verksamhet och uppgifter om näringsidkares betalningsförsummelser som exempel på handlingar som enligt punkten inte är sekretessbelagda. Det anses i propositionen att förbudet i paragrafen är information som är av betydelse för bevakandet av de markägares rättigheter som lider men till följd av ombudets verksamhet.
30 §.Förfarande som gäller samägda fastigheter. I paragrafen finns det bestämmelser om förfarandet för samägda fastigheter. Det finns bestämmelser om samägande i 28 § i den gällande lagen och i 12 § i lagen om temporärt stöd för beskogning (1114/2020). Den minsta ägarandelen för samägare ska i den först nämnda vara minst en fjärdedel och 60 procent i den sist nämnda.
Ekonomisk ändamålsenlighet kräver ofta att åtgärder kan planeras och genomföras så att de gäller så enhetliga områden som möjligt. Åtgärder kan dock inte alltid koncentreras på bästa möjliga sätt, om det finns samägda fastigheter på området. Svårigheter kan uppkomma bland annat på grund av att alla samägare i en samägd fastighet inte nås eller för att alla inte samtycker till att en åtgärd utförs. I allmänhet krävs samtycke av alla samägare i en fastighet för att ett arbete ska kunna genomföras. Därför ska de samägare som sköter en samägd fastighet och som äger en bestämd del av den enligt lagförslaget vid behov kunna utföra en åtgärd som avses i lagen också utan samtycke av de andra delägarna. De andra samägarnas rättigheter ska dock tryggas. Därför föreslås ett undantag i paragrafen, enligt vilket en åtgärd får genomföras utan alla samägares samtycke. Vad gäller de stöd som avses i den föreslagna lagen ska markägaren själv stå för en del av kostnaderna för åtgärden. Detta är ägnat åt att hindra att delägare som vill ha en åtgärd från att vidta ogenomtänkta åtgärder.
I 1 mom. i paragrafen föreskrivs att de samägare till en samägd fastighet som äger minst 60 procent av fastigheten och till vilka hör samägare som sköter fastigheten har rätt att gemensamt för hela fastighetens räkning vidta åtgärder som kan stödjas i enlighet med denna lag och ta emot stöd, om de avstår från att kräva andra på kostnaderna för genomförandet än de samägare som deltagit i genomförandet av åtgärden. Dessutom föreslås det att en enskild samägare ges samma rätt i paragrafen. De samägare till vilka stöd beviljas ansvarar då för förpliktelserna i anknytning till stödet.
I paragrafens 2 mom. definieras samägare som sköter en fastighet. Bestämmelsen motsvarar 28 § 2 mom. i den gällande lagen.
Enligt föreslaget ska bestämmelserna i paragrafens 3 mom. tillämpas på ett oskiftat dödsbo. Detta motsvarar de gällande bestämmelserna. Bestämmelserna i den föreslagna paragrafen gäller fastigheter. Det föreslås att paragrafens 3 mom. innehåller föreskrifter om att bestämmelserna tillämpas också på en kvotdel av en fastighet som förvaltas genom sämjoskifte. Också till denna del motsvarar förslaget gällande bestämmelser.
Enligt 4 mom. i paragrafen ska det i ansökan anges hur de samägare som inte ansöker om stöd har informerats om den planerade åtgärden och hur de har instruerats om att underrätta sökandena om sin eventuella negativa ståndpunkt i ärendet. De behöver dock inte informeras, om det inte är möjligt att nå dem utan stora svårigheter. I ett dödsbo kan det till exempel finnas delägare som bor utomlands och som inte varit i kontakt med de andra ägarna på flera år. I sådana fall är det orimligt att förutsätta att delägaren nås. Den föreslagna bestämmelsen är ny och en motsvarande bestämmelse finns i 12 § 4 mom. i lagen om temporärt stöd för beskogning.
Enligt 5 mom. i paragrafen ska ett beslut som avses i denna paragraf anses ha kommit till samägarnas kännedom, när det delgivits en av de samägare som sköter fastigheten. På delgivning till ett dödsbo tillämpas dock bestämmelserna i 57 § 2 mom. i förvaltningslagen. Förfarandet motsvarar de gällande bestämmelserna.
31 §.Otillräckliga bevillningsfullmakter. Enligt 2 § 1 mom. i lagförslaget riktas stöd till de olika ändamål som föreskrivits i lagen inom ramen för anslaget i statsbudgeten. Under vissa år har inte den bevillningsfullmakt och de anslag som anvisats för tryggande av hållbarheten i virkesproduktion inte räckt för behandling av ansökningarna och följaktligen har föregående års ansökningar överförts för godkännande och betalning i en avsevärd mängd inom ramen för statens budget för följande år. De stöd som beviljas med stöd av den föreslagna lagen beviljas enligt prövning. Att stöd beviljas enligt prövning anknyter å ena sidan till att stöd kan beviljas enbart inom de ramar som Europeiska unionens statsstödsregler tillåter och å andra sidan till att stöd enligt den föreslagna lagen om ett incitamentsystem kan beviljas och betalas ut inom gränserna för den årliga statsbudgeten.
Ansökningar om något visst stöd eller flera stöd kan förkastas, om bevillningsfullmakten inte längre är tillräcklig. Ett avslag baserar sig på ett beslut av jord- och skogsbruksministeriet, vilket publiceras i ministeriets författningssamling. Ministeriets beslut redogör för den utsatta dag, efter vilken inkomna stödansökningar stödanvisningar förkastas. I så fall har skogscentralen en skyldighet att i en ändamålsenlig omfattning ge information om att bevillningsfullmakten upphört och om det anknutna avslaget av ansökningarna.
Enligt 3 mom. i paragrafen avgörs ansökningar som inletts före ministeriets beslut i den ordning som de inkommit inom ramen för den bevillningsfullmakt som anvisats för åtgärden. Enligt 3 mom. i paragrafen ska återstående ansökningar för vilka det inte finns någon tillgänglig bevillningsfullmakt för godkännande under det år då ansökningarna anhängiggjorts överföras för att behandlas inom ramen för den bevillningsfullmakt som anvisats för åtgärden under följande år. Godkännande av ansökningar under följande år beror också på bevillningsfullmakten. De ansökningar som överförs förkastas i den utsträckning som någon bevillningsfullmakt inte längre är tillgänglig.
32 §.Beslut om stöd som grundar sig på en verkställighetsplan. Stödbesluten fattas i enlighet med 11 § i statsunderstödslagen. Det föreslås att paragrafen föreskriver vissa preciseringar avseende beslut som grundar sig på en verkställighetsplan. Paragrafen motsvarar i stor utsträckning 29 § i den gällande lagen, trots att bestämmelserna delvis skrivits på ett nytt sätt.
I 1 mom. i paragrafen föreslås att det föreskrivs att stöd kan beviljas separat för upprättande av en verkställighetsplan, om åtgärderna avses finansieras som ett samprojekt. I annat fall ska ett beslut om verkställighetsplanen och stöd för genomförande av den beslutas samtidigt. I samprojekt kan beslut om beviljade fattas under två olika tidpunkter. Med andra ord beslutas det först om stöd för planering och därefter om stöd för genomförandet. I 1 mom. i paragrafen konstateras det också att i övriga fall ska beslut om stöd för planen och genomförandet fattas samtidigt.
Paragrafens 2 mom. anknyter till situationer enligt den första meningen i paragrafens 1 mom., det vill säga samprojekt där beslut om stödet för verkställighetslanen och stödet för verkställandet beslutas under olika tidpunkter. Då ska beslutet om verkställighetsplanen redogöra för att stödet beviljas förutsatt att projektet genomförs inom den tidsfrist som skogscentralen angett. Ett ytterligare villkor är att en verkställighetsplan som uppfyller kraven i den föreslagna lagen, en ansökan om stöd för en verkställighetsplan och en utredning över slutförandet av arbetena överlämnas till Skogscentralen inom de utsatta tider som den fastställt. Om avsikten är att finansiera arbetena med annan finansiering är villkoret att en utredning över slutförande av projektet enligt verkställighetsplanen överlämnas till skogscentralen inom den utsatta tid som den fastställt. Genomförandet av vattenvårdsåtgärder är dock inte möjligt med privat finansiering. Genomförandet av vattenvårdsåtgärder är dock inte möjligt med privat finansiering. Specialbestämmelser om detta finns i 15 § 3 mom. 8 punkten och 15 § 4 mom. i lagförslaget.
Bestämmelser om avbrott i utbetalningen eller återkrav av stöd inkluderas inte i paragrafen. Med stöd av 19 § i statsunderstödslagen kan ett beslut av avbrott av utbetalning fattas till exempel då villkor som införts i understödsbeslutet inte iakttagits. I 19 § i statsunderstödslagen finns det en hänvisning bland annat till 13 §, enligt vars 2 mom. mottagaren av statsunderstöd ska iaktta villkor och begränsningar som införts i ett statsundersbeslut. Bestämmelser om återkrav av understöd finns i 21 § och 22 § i statsunderstödslagen. I 21 § 1 mom. 4 punkten i lagen nämns överträdelse av villkoren i statsunderstödsbeslutet som en grund för återkrav. I 22 § 1 mom. 1 punkten i lagen nämns å sin tur som grund för återkrav bland annat ett förfarande i strid med 13 § i lagen (till exempel förfarande i strid med villkoren för ett understödsbeslut).
33 §.Förpliktelser som beror på Europeiska unionens lagstiftning i stödbesluten. Det föreslås att det i paragrafen föreskrivs om EU-förpliktelser när det gäller stödbeslut. EU-förpliktelserna hänvisar här till statsstödsreglerna. Paragrafens 1 mom. gäller stöd av mindre betydelse och 2 mom. notifierade stöd.
Paragrafens 1 mom. gäller stöd för vård av plantskog och ungskog vilket beviljas som stöd av mindre betydelse. I 1 mom. i paragrafen hänvisas det i första hand till överlämnande av uppgifter om stöd av mindre betydelse enligt föreskrifterna i de minimis-förordningen i ett stödbeslut. Det finns bestämmelser om de uppgifter som ska ges i ett stödbeslut i artikel 6.1 i de minimis-förordningen. Enligt 1 mom. i paragrafen ska information om att skogscentralen ska återkräva ett stöd i strid med de minimis-förordningen ges i stödbeslutet. En sådan situation föreligger till exempel då det inte utretts på ett enda företag-nivå vilka andra stöd av mindre betydelse som beviljats till sökanden. Det finns närmare bestämmelser om återkrav i fråga om EU-förpliktelserna i 51 § i lagförslaget. På grund av rättskyddet för den sökande är det viktigt att denna information ges till den sökande i stödbeslutet.
Målet med 2 mom. i paragrafen är att säkerställa att kommissionens godkännandebeslut om ett notifierat stödprogram iakttas. De krav på stöd som baserar sig på kommissionens godkännandebeslut och som ska upptas i stödbeslutet ska följaktligen antecknas i stödbeslutet. Närmare bestämmelser om uppgifterna i fråga ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Det är inte möjligt att utfärda föreskrifter om uppgifterna på lagnivå av den praktiska orsaken att det så sent som i kommissionens godkännandebeslut framgår vilka omständigheter kommissionen bedömt i sitt godkännandebeslut. De omständigheter som kommissionen bedömt i ett godkännandebeslut kan dock förutses utifrån utkastet till riktlinjer, men så sent som i det slutliga godkännandebeslutet framgår det vilka omständigheter kommissionen bedömt i fråga om enskilda stöd i stödprogrammet. Med tanke på sökandens rättsskydd är det viktigt att sökanden i stödbeslutet får information om de krav på stödet som kan leda till att stöd återkrävs om de inte iakttas då stöd beviljas.
34 §.Extra tid för genomförande av åtgärder. I paragrafen finns det föreskrifter om extra tid som beviljas för att vidta åtgärder. Skogscentralen kan besluta att bevilja extra tid på högst två år för att slutföra arbete som baserar sig på en verkställighetsplan. En förutsättning för att bevilja extra tid är att vidtagandet av åtgärden har drabbats av dröjsmål på grund av ett oförutsägbart hinder i genomförandearbetet. Extra tid beviljas inte, om slutförandet av åtgärderna dragit ut på tiden på grund av förfarandet av stödmottagaren, den som upprättar verkställighetsplanen eller ett annat ombud som stödmottagaren använder eller den som genomför projektet. Till exempel en strejk, naturförstörelse eller konkurs hos genomföraren kan ses som ett oförutsägbart hinder. Skogscentralen kan utifrån en särskild orsak förlänga den extra tid som den beviljat med högst två år.
35 §.Vissa beslut om stödbelopp. I paragrafen utfärdas bestämmelser om beslut om genomförandeplanen, då beloppet på stöd för genomförandet baserar sig på faktiska kostnader. Enligt 11 § 1 mom. i statsunderstödslagen ska av alla statsunderstödsbeslut framgå mottagaren, ändamålet samt beloppet eller beräkningsgrunden. Enligt 11 § 2 mom. 1 punkten i den lagen ska de godtagbara kostnaderna för den verksamhet eller det projekt som är föremål för statsunderstödet framgå av beslutet, och enligt 2 punkten ska statsunderstödets maximibelopp av totalkostnaderna för den verksamhet eller det projekt som är föremål för statsunderstödet framgå av beslutet.
En del av stöden i lagförslaget grundar sig på verkställighetsplanen. Även då ska 11 § i statsunderstödslagen tillämpas på beviljandet. Beloppet för stöd som beviljas för verkställande ska framgå av beslutet på så sätt att beräkningsgrunden och stödets maximibelopp nämns i det. I anknytning till detta föreslås det att det i paragrafens 1 mom. föreskrivs att ett separat beslut ska fattas om den slutliga storleken på det stöd som baserar sig på en verkställighetsplan efter att projektet är klart och en godtagbar verkställighetsanmälan uppvisats för skogscentralen. Motsvarande förfarande med två beslut ska tillämpas också på en plan för vård av torvmarksskog och miljöstöd när det är frågan om stöd för miljövårdsarbeten. Paragrafens 1 mom. handlar om fastställande av det slutliga stödbeloppet.
I statsunderstödslagen finns ingen uttrycklig bestämmelse om huruvida ett separat förvaltningsbeslut ska fattas när ett stöd för verkställande fastställs på basis av de faktiska kostnaderna. För tydlighetens skull ska det i paragrafens 1 mom. finnas en uttrycklig bestämmelse att det då ska fattas ett separat förvaltningsbeslut. Enligt 44 § i förvaltningslagen ska av ett skriftligt beslut framgå bland annat motiveringen för beslutet och en specificerad uppgift om vad en part är berättigad eller förpliktad till. Enligt 45 § i förvaltningslagen ska beslutet motiveras. Sålunda ska förutom stödets belopp även grunderna för hur det slutgiltiga stödets belopp beräknats framgå av beslutet. Ur stödmottagarens synvinkel innebär det att det i beslutet ska framgå om alla redovisade kostnader eller mängder arbete och förnödenheter har godkänts. En stödmottagare ska alltså ha möjlighet att söka ändring om mottagaren till exempel anser att någon del av kostnaderna för projektet på ett felaktigt sätt inte har godkänts i beslutet.
Till paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om de situationer där stödet baseras på en verkställighetsplan och mängden arbete och förnödenheter eller kostnader enligt verkställighetsplanen överskrids medan projektet pågår. Skogscentralen ska besluta huruvida överträdelsen kan godkännas efter att ha fått information om saken. Om det är fråga om småskaliga ändringar, ska skogscentralen kunna besluta om de ska godkännas först i samband med att den beslutar om stödets slutgiltiga belopp. En förutsättning för godkännande är att överträdelsen är oförutsägbar. Som oförutsägbar överträdelse är det möjligt att betrakta till exempel extra kostnader på grund av naturskada eller höjd prisnivå på grund av byte av genomföraren på grund av konkurs hos genomföraren eller plötslig uppgång i prisnivån på grund av sämre tillgång på råvaror, tillbehör eller reservdelar på grund av krig.
36 §.Beslutsfattare och undertecknande av beslut samt automatiserat beslutsfattande. Det föreslås att det i 1 mom. i paragrafen utfärdas bestämmelser om att skogscentralen med stöd av den föreslagna lagen ska anteckna beslutsfattarens och föredragandens namn i sitt förvaltningsbeslut. Den nya bestämmelsen baserar sig på grundlagsutskottets ställningstagande (GrUU 38/2021 rd). Enligt utskottet ska ett förvaltningsbeslut redogöra för beslutsfattarens namn. I propositionen anses att det är motiverat att också nämna namnet på föredraganden. Föredragande är trots allt ofta den aktör som ger ytterligare information om beslutet i fråga. Tjänsteansvaret gäller för såväl beslutsfattaren som föredraganden. Paragrafens 1 mom. gäller förvaltningsbeslut som fattas på föredragning. Det finns ett behov för denna precisering, eftersom bestämmelsen i fråga inte kan gälla automatiska beslut.
I 2 mom. i paragrafen föreslås bestämmelser om att ett beslut av skogscentralen om beviljande, utbetalning eller förvägrande av stöd kan undertecknas maskinellt. En maskinell underskrift betyder att en person i stället för att fysiskt underteckna dokumentet skriver sitt namn med ett ordbehandlingsprogram (FvUB 14/2002 rd). I 16 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) föreskrivs det om elektronisk signering av beslutshandlingar. Enligt 6 § 1 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) blir ett beslut av en myndighet offentligt när det ”har undertecknats eller bekräftats på motsvarande sätt”. Ett annat slag av bekräftelse än underskrift är alltså möjlig. Förvaltningslagen innehåller ingen bestämmelse som uttryckligen kräver att ett förvaltningsbeslut ska undertecknas. Det kan emellertid anses att underskrift av ett beslut hör till god förvaltning. En bestämmelse enligt vilken ett beslut kan undertecknas maskinellt kan motiveras med att det gäller dokument med karaktär av massutskick som framställs med hjälp av automatisk databehandling.
Den föreslagna paragrafen gäller inte beslut som hänför sig till Livsmedelsverkets befogenhet. Livsmedelsverket beslutar bland annat om återkrav av finansiering (45 §) och förbud som gäller ombud (29 §). De besluten har inte karaktär av massutskick och därför är det inte motiverat att reglera undertecknandet av dem.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om automatiserat beslutsfattande. Avsikten är att göra automatiserat beslutsfattande möjligt vid beviljande av stöd för vård av plantbestånd och ungskog och vitaliseringsgödsling samt i fråga om beslut om det slutliga stödbeloppet. I 3 mom. i paragrafen hänvisas det till att det på andra ställen i lagen finns bestämmelser om möjliggörande av automatiska beslut av en myndighet. Justitieministeriet och finansministeriet har berett ändringar i förvaltningslagen och lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019). Avsikten är att regeringens proposition ska överlämnas till riksdagen hösten 2022 (OM021:00/2020). Skogscentralen har enligt förslaget inte rätt att införa automatiserat beslutsfattande innan ovan nämnda ändringar i de allmänna förvaltningslagarna träder i kraft. I beredningen av dessa bestämmelser har det beaktats att automatiserat beslutsfattande kan vara nödvändigt i organisationer som sköter offentliga förvaltningsuppgifter.
37 §.Utbetalning av stöd. Det föreslås att det i paragrafen utfärdas bestämmelser om utbetalning av stöd. På utbetalning av stöd tillämpas 12 § i statsunderstödslagen där det föreskrivs om saken. Enligt 1 mom. i nämnda 12 § betalas statsunderstödet till mottagaren av statsunderstöd i en eller flera poster enligt den tidpunkt då kostnaderna uppkommer. Enligt 3 mom. i nämnda 12 § kan statsunderstöd av ringa belopp även betalas i en post om det är motiverat med tanke på användningen av statsunderstödet. I samband med det föreslås det att paragrafens 1 mom. innehåller en bestämmelse om att ett stöd på högst 300 euro betalas i en post. Stöd på över 300 euro kan på motsvarande sätt betalas ut i flera poster.
Paragrafens 2 mom. gäller de stöd vars storlek bestäms på basis av de verkliga kostnaderna. Administrativt sett är det enklast om det för utbetalningen av stöd inte behöver lämnas in vare sig verifikat i original eller kopior av dem. Utkastet till riktlinjerna för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden (83 punkten) kräver dock att de kostnader som uppkommer kan påvisas med dokument. För att underlätta elektroniskt uträttande av ärenden räcker det att skogscentralen får kopior av de ursprungliga verifikaten. I 43 § 1 mom. i lagförslaget finns det föreskrifter om förvaringstiden för verifikat.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om utbetalning av miljöstöd. Stödet betalas i en post när avtalsperioden börjar. Stöd på mer än 10 000 euro kan betalas i fler än en post. Ett stöd som baserar sig på miljövårdsarbeten betalas dock tillbaka efter beslutet om det slutliga beloppet.
Enligt 4 mom. i paragrafen betalas stöd för vård av skogsnaturen till genomföraren, om stödet beviljats utifrån en ansökningsomgång. Enligt utkastet till riktlinjer (definition 60) avses med subventionerad tjänst en stödform där stöd beviljas till den slutliga förmånstagaren indirekt som en naturaförmån och betalas till den aktuella tillhandahållaren av tjänsten eller verksamheten. I propositionen bedöms det att stöd för projekt för vård av skogsnaturen kan betraktas som en subventionerad tjänst, då stöd beviljas till markägaren och betalas ut till genomföraren.
I 12 § 4 mom. i statsunderstödslagen föreskrivs att statsunderstödsmottagaren ska lämna statsbidragsmyndigheten riktiga och tillräckliga uppgifter för utbetalningen av statsunderstödet. Vid sådana projekt som avses i lagförslaget är det vanligt att stödmottagaren anlitar utomstående för att utarbeta en ansökan, en plan, en anmälan om verkställande och för genomförande av projektet. Därför är det motiverat att dessa aktörer också ska vara skyldiga att ge skogscentralen riktiga och tillräckliga uppgifter för utbetalningen av stöd. Bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter finns i 5 mom. i paragrafen.
38 §.Uppgifter som ska föras in i fastighetsdatasystemet. I paragrafen föreslås bestämmelser om att uppgifterna om ett miljöstödsavtal förs in i fastighetsdatasystemet på anmälan av skogscentralen. Skogscentralens anmälningsskyldighet gäller enligt förslaget också fall där avtalet ändrats eller markägaren sagt upp avtalet på grund av att området ändras till ett naturskyddsområde. I paragrafen föreslås därtill att det utfärdas bestämmelser om att Livsmedelsverket är skyldigt att anmäla uppgifter om uppsägning av avtal enligt 49 § och upphävning av avtal enligt 48 § till registret.
6 kap. Skyldigheter som hänför sig till stödet samt tillsyn
39 §.Skyldighet att tillåta att en väg används för rekreation. Den föreslagna skyldigheten hänför sig till utkastet till Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn (529 punkten). Utkastet till riktlinjerna tillåter stöd som grundar sig på skogsbrukets infrastruktur. Enligt utkastet till riktlinjerna kan den högsta tillåtna stödnivån utgöra 100 procent av kostnaderna för ett projekt, om det handlar om skogsvägar som har avgiftsfri trafik och som tjänar ändamål som har samband med mångbruk av skogarna. Med mångbruk avses i detta sammanhang att vägen även används för andra ändamål än för skogsbruk. Motsvarande förpliktelse är förknippad med understöd enligt lagen om enskilda vägar (560/2018). Om vägen får understöd, får användningen av vägen för annat än trafik som gagnar vägdelägarna inte förbjudas under den period som bidraget gäller
Till 1 mom. i paragrafen föreslås föreskrifter om att en markägare som beviljats stöd för att bygga en skogsväg är skyldig att tillåta att skogsvägen eller den enskilda vägen avgiftsfritt används för rekreation. Till rekreationsanvändning inräknas alla annan väganvändning förutom användning av vägen för andra ekonomiska aktiviteter än skogsbruk. Enligt 1 mom. i paragrafen kan väganvändningen dock begränsas om det är nödvändigt för att förhindra att vägen skadas, skydda känsliga områden, säkerställa att vägen används på ett säkert sätt eller att säkerställa att vägen kan användas för transporter inom skogsbruket på ett ändamålsenligt sätt. Således kan användningen av vägen begränsas till exempel under menförestiden. Utanför rekreationsanvändning avgränsas användningen av vägen för andra ekonomiska aktiviteter än skogsbruk. Följaktligen kan delägare i väglag ta ut avgifter av utomstående väganvändare som utövar andra ekonomiska aktiviteter. En sådan användning ökar sannolikt underhållskostnaderna och därför är det motiverat att en utomstående väganvändare som utövar andra ekonomiska aktiviteter inte har en lagbaserad rätt att använda vägen avgiftsfritt och på så sätt få en ogrundad förmån, som är av ekonomisk betydelse. Det vanligaste fallet torde utgöras av uttag av jord- och stensubstanser och transport av dessa för att användas annanstans.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om giltighetstiden för skyldigheten att tillåta att vägen används för rekreation. Skyldigheten ska gälla tio år efter att det som beviljats för åtgärden betalats ut.
40 §.Vård- och underhållsskyldighet. I paragrafen finns det bestämmelser om vård- och underhållsskyldigheten när det gäller vård av plantbestånd och ungskog, vitaliseringsgödsling, vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog, byggande av skogsvägar, vård av skogsnaturen och hyggesbränning. Den föreslagna paragrafen är delvis av samma innehåll som 35 § i den gällande lagen. En vård- och underhållsskyldighet enligt den gällande lagen har varit förknippad med stöd för tidig vård av plantbestånd, vård av ungskog, vitaliseringsgödsling, vård av torvmarksskog och byggande av skogsvägar.
Paragrafens 1 mom. innehåller enligt förslaget en allmän bestämmelse om att vård- och underhållsskyldigheten omfattar att ett område som underhållet gäller inte får börja användas så att användningen av området för skogsbruksändamål väsentligt förhindras. Paragrafen innehåller inga bestämmelser om återkrav. På återkrav tillämpas bestämmelserna i 5 kap. i statsunderstödslagen. Enligt bestämmelserna i statsunderstödslagen kan stöd krävas tillbaka till exempel om stödmottagaren på ett väsentligt sätt bryter mot villkoren i stödbeslutet. Vad gäller vård- och underhållsskyldigheten är det inte heller nödvändigt att särskilt besluta om stödmottagarens skyldighet att lämna uppgifter, eftersom den skyldigheten ingår i 14 § i statsunderstödslagen. Dessutom innehåller 45 och 46 § i lagförslaget bestämmelser om behörigheten i fråga om återkrav och av vem stödet ska krävas tillbaka i vissa situationer.
Till paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om vård- och underhållsskyldighetens giltighetstid. Skyldigheten ska i regel gälla tio år efter att stödet har betalats ut. Ett undantag utgörs av den vård- och underhållsskyldighet som gäller vård av plantbestånd och ungskog. I det fallet är vård- och underhållsskyldigheten fem år.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om innehållet i vård- och underhållsskyldigheten enligt arbetsslag. Till stödet för vård av plantbestånd och ungskog hör att se till att plantbeståndets och ungskogens fortsatta utveckling sker så att det inte finns behov att bevilja objektet stöd för vård av plantbestånd och ungskog förrän fem år förflutit från utbetalningen av stödet. Den vård- och underhållsskyldighet som anknyter till stöd för vattenvårdsåtgärder och byggande av skogsvägar i torvmarksskog och vård av skogsnaturen innehåller en skyldighet att hålla de uppförda anordningarna och konstruktionerna i ett skick som motsvarar deras ändamål. När det gäller stöd för byggande av en skogsväg förutsätter skyldigheten att man på skogsvägar, andra enskilda vägar och särskilda upplagsplatser sörjer för nödvändig grusning och reparationer av trummor och broar samt öppnar tilltäppta diken och utför andra arbeten som vägunderhållet förutsätter. I fråga om hyggesbränning omfattar stödskyldigheten att brända avverkningsrester inte avlägsnas.
Till paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om begränsningar av avverkning i samband med vård- och underhållsskyldigheten. Begränsningarna av avverkning gäller stöd för vård av plantbestånd och ungskog, vitaliseringsgödsling, vård av skogsnaturen och hyggesbränning. De begränsningar som gäller avverkningar anknyter till en finansierad åtgärd, inte i allmänhet till skogarna för de markägare som får stöd. Till exempel hindrande och åtgärdande av vattendragsolägenheter vilken genomförts som ett projekt för vård av skogsnaturen begränsar inte avverkningen inom det avrinningsområde där vattendragsolägenheter bekämpas, utan enbart i det område som är föremål för vattenvårdslösningar till exempel ett översilningsområde. Begränsningen av avverkning gäller i fem eller tio år enligt 1 mom. efter att stödet utbetalats. Ett undantag till begränsningen av avverkning utgör situationer där objektet drabbats av en naturkatastrof som kräver förnyelseavverkning.
Till paragrafens 4 mom. föreslås bestämmelser om att finansieringen enligt den föreslagna lagen inte får användas för arbeten enligt vård- och underhållsskyldigheten. Bestämmelsen är av informativ karaktär och hör ihop med 6 § 2 mom. i lagförslaget, enligt vilket stöd inte får användas för ett arbete eller en åtgärd som i lag förskrivs som en skyldighet för markägare. Vård- och underhållsskyldigheten är en sådan skyldighet.
41 §.Överföring av vård- och underhållsskyldigheten och andra skyldigheter som hänför sig till stödet. Det föreslås att det i paragrafen utfärdas bestämmelser om överföring av vård- och underhållsskyldigheten. Om ägaren av en fastighet eller ett annat område eller innehavaren av en särskild rättighet byts övergår vård- och underhållsskyldigheten enligt 1 mom. i paragrafen till den nya enskilda markägaren. Övergången av skyldigheten baserar sig följaktligen på lagen. Detta innebär att den som under tidpunkten i fråga kan beviljas stöd med stöd av 4 § ansvarar för skyldigheterna i anknytning till stöd. I 36 § i den gällande lagen finns det föreskrifter om övergången av skyldigheten i samband med ägarbyte. Det har funnits ett behov av att precisera bestämmelsen på så sätt att man beaktar också situationer där en fastighet eller annan besittningsrätt som gäller området eller en annan särskild rättighet kränks. I så fall är det inte motiverat att skyldigheten hör till markägaren, eftersom besittningsrätt eller en annan särskild rättighet i allmänhet omfattar rätt att besluta om åtgärder som omfattas av vård- och underhållsskyldigheten.
Det föreslås att det i 2 mom. i paragrafen utfärdas bestämmelser om att skogscentralen på ansökan kan upphäva vård- och underhållsskyldigheten, om fastigheten eller området löses in. När ett område löses in ändras i allmänhet användningsändamålet för området på så sätt att det inte är motiverat att vård- och underhållsskyldigheten är i kraft. Inlösen är i sig ännu inte grund för att upphäva vård- och underhållsskyldigheten. Om användningen av området för skogsbruksändamål dock väsentligt förhindras på grund av inlösen, ska skogscentralen då den fått information om ärendet upphäva vård- och underhållsskyldigheten. I den situationen är det inte heller motiverat att kräva att markägaren betalar tillbaka stödet.
Enligt 3 mom. i paragrafen ska en enskild markägare sörja för att en ny enskild markägare då ägaren eller en innehavare av en särskild rättigheter byts får information om den lagstadgade vård- och underhållsskyldigheten och den skyldighet att tillåta att vägen används för rekreation. En enskild markägare som fått stöd för en plan för vård av torvmarksskog ska på motsvarande sätt i enlighet med 15 § 3 mom. 8 punkten ge den nya markägaren information om skyldigheten, det vill säga skyldigheten att ansöka om stöd för vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog och vidta ovan nämnda åtgärder. Med ny enskild markägare avses den till vilken det är möjligt att beviljas stöd enligt 4 § under tidpunkten i fråga. Trots eventuella försummelse av informationsskyldigheten övergår de lagstadgade skyldigheterna till den nya enskilda markägare direkt med stöd av lagen (1 mom. i paragrafen). Försummelse av informationsskyldigheten kan däremot leda till skadeståndsskyldighet för den tidigare enskilda markägaren i fråga. Paragrafens 3 mom. är nytt.
Paragrafens 4 mom. är nytt och gäller de situationer där ägande- eller besittningsrätten till en fastighet eller ett område övergår till en annan än en i 4 § avsedd enskild markägare. Bestämmelsen kan bli tillämplig till exempel i slutskedet av långvariga projekt. Finansiering av skogsbruk är förknippad med jämförelsevis långvariga skyldigheter. Följaktligen är det möjligt att bestämmelsen tillämpas till exempel då ett kortvarigt projekt som finansieras redan slutförts, men omfattas av en flera år lång vård- och underhållsskyldighet. Tillämpningen av bestämmelsen är förknippad med en prövningen av ändamålsenligheten då det handlar om överföring av skyldigheterna innan ett projekt slutförts. Däremot finns det i allmänhet inte hinder som anknyter till användning av statens medel eller målen med finansieringen för överföring av till exempel vård- och underhållsskyldigheten och skyldigheten rörande rekreationsanvändning. I 13 § 3 mom. i statsunderstödslagen begränsas rätten för mottagare av statsunderstöd att överlåta ägande- eller besittningsrätten till egendom till någon annan under brukstiden av den egendom som är föremål för statsunderstöd och fastställts i statsunderstödsbeslutet. I propositionen anses att det inte finns grunder för sådan långvarig finansiering i fråga om finansiering av skogsbruk inte finns grunder (se också 3 § 1 mom. i den föreslagna lagen), varför det beslutats för en möjlighet att med ett förvaltningsbeslut av skogscentralen överföra skyldigheterna förknippade med stödet till den nya ägaren eller innehavaren. Bakgrunden till den föreslagna bestämmelsen är att det antal affärer som gäller skogslägenheter, där en lägenhet övergår från markägare av privat karaktär till en annan ägare uppgår till cirka 1 000–2 000 per år. Skogslägenheterna kan också utifrån någon annan rättshandling (arv, gåva) övergå till annan ägo. Om skyldigheterna inte överförs till den nya ägaren eller innehavaren, blir den tidigare privata markägaren skyldig att återbetala stödet.
42 §.Upphävning av vård- och underhållsskyldigheten. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om upphävning av vård- och underhållsskyldigheten i vissa situationer. Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller föreskrifter om de situationer där en enskild markägare har förlorat fördelen av vård av plantbestånd och ungskog, vitaliseringsgödsling, vattenvårdsåtgärd och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarkskog, byggande av skogsvägar, vård av skogsnaturen och hyggesbränning. Villkoret för att vård- och underhållsskyldigheten ska upphävas i de fallen är att fördelen gått förlorad av en orsak som inte beror på den enskilda markägaren och att det inte är ändamålsenligt att utföra arbetet på nytt. I de situationer som avses i paragrafens 1 mom. kan skogscentralen upphäva vård- och underhållsskyldigheten. En motsvarande bestämmelse finns i 35 § i den gällande lagen.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om vissa andra situationer där skogscentralen kan upphäva vård- och underhållsskyldigheten. I de situationer som avses i momentet är en fortsatt vård- och underhållsskyldighet inte nödvändigtvis motiverad. Om ett miljöstödsavtal ingås för ett område är det motiverat att skyldigheterna i det avtalet ersätter vård- och underhållsskyldigheten. Momentets 1 och 3 punkter gäller fall där ett område planerats för annan användning eller där området omfattas av användningsbegränsningar eller åtgärdsförbud som införts med stöd av lag. Situationerna skiljer sig från en situation i 2 punkten genom det att de uppstår oberoende av markägaren. Det är inte heller motiverat att vård- och underhållsskyldigheten fortsätter att gälla om åtgärderna leder till att markägaren förlorar fördelarna av de finansierade åtgärderna.
Till paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om de situationer där en markägare slutar använda ett område eller en betydande del av det för skogsbruk. Som ett exempel på en sådan situation kan nämnas att ett område röjs till åker och att ett område tas i bruk för torvproduktion. I de fallen är det motiverat att vård- och underhållsskyldigheten upphävs.
Till paragrafens 4 mom. föreslås bestämmelser om att den enskilda markägaren inte är skyldig att betala tillbaka stöd i de situationer som avses i paragrafens 1 och 2 mom. När däremot markägaren ändrar användningen av ett område eller en betydande del av det så att det inte längre används som skogsbruksmark, är de enskilda markägaren skyldig att betala tillbaka stödet. Vård- och underhållsskyldigheten ska upphöra först efter att markägaren betalat tillbaka stödet.
43 §.Skyldighet att lämna uppgifter som hänför sig till stödet. Avsikten är att i så hög grad som möjligt övergå till elektronisk behandling av de stöd som avses i propositionen. En del av stöden bestäms på basis av de faktiska kostnaderna. En ansökan kan behandlas trots att verifikat av de verkliga kostnaderna inte bifogas i original. I samband med det föreslås att 1 mom. i paragrafen innehåller bestämmelser om att en förutsättning för att få stöd är att originalverifikat över de faktiska kostnader som meddelats i ansökningshandlingarna vid behov kan kontrolleras också efter utbetalning av stödet. Det är följaktligen fråga om ett villkor för att stöd ska beviljas. Om verifikat i original inte senare kan kontrolleras och de faktiska omständigheter som ligger till grund för utbetalningen på så sätt kan granskas, kan stödet återkrävas. Skogscentralen ska naturligtvis ha rätt att kräva att verifikat i original visas upp redan innan stödet betalas, om det behövs för att fastställa villkoren för utbetalning av stödet. Originalverifikat ska förvaras i tio år efter att stödet betalats ut. Den föreslagna tiden på tio år sammanhänger med Europeiska unionens regler för statligt stöd. Enligt artikel 15 i rådets förordning om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i Europeiska gemenskapens grundfördrag (EG) nr 659/1999 ska en preskriptionstid på tio år gälla för kommissionens befogenheter att återkräva stöd. Även i 28 § i statsunderstödslagen finns en bestämmelse om att tio år gäller i fråga om återkrav.
I 14 § i statsunderstödslagen finns det föreskrifter om statsunderstödstagarens skyldighet att lämna uppgifter. Enligt bestämmelsen ska statsunderstödsmottagaren lämna statsbidragsmyndigheten riktiga och tillräckliga uppgifter för övervakningen av att villkoren i statsunderstödsbeslutet iakttas. Vid projekt som avses i lagförslaget är det vanligt att stödmottagaren anlitar utomstående för att utarbeta en ansökan, en plan, en verkställighetsutredning och för genomförandet av projektet. Därför föreslås att det i paragrafens 2 mom. utfärdas bestämmelser om att de också är skyldiga att lämna skogscentralen riktiga och tillräckliga uppgifter för övervakningen av att villkoren i stödbeslutet iakttas.
Paragrafens 3 mom. innehåller en specialbestämmelse för situationer med ägande- och besittningsrättsbyten och ändrade förhållanden när det gäller miljöstödsavtal. I de situationerna är den enskilda markägaren skyldig att informera skogscentralen om ärendet.
44 §.Skogscentralens tillsynsuppgift och handlingar som gäller statligt stöd. Enligt 16 § 1 mom. i statsunderstödslagen kan statsbidragsmyndigheten granska statsunderstödsmottagaren och den som statsunderstödet enligt 7 § 2 mom. i lagen har överförts på. Till paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om att skogscentralen har till uppgift att övervaka förutsättningarna för beviljande, utbetalning och användning av stöd och iakttagandet av de skyldigheter som hänför sig till stöden. Det är karaktäristiskt för de stöd som avses i lagförslaget att det ofta är utomstående som får till uppdrag att utföra arbetet. Fallen kan jämställas med sådan överföring av statsunderstöd som avses i 7 § 2 mom. i statsunderstödslagen. Därför föreslås att 1 mom. i paragrafen dessutom innehåller föreskrifter om att skogscentralen dessutom har rätt att kontrollera om projektgenomföraren har fullgjort de skyldigheter som hänför sig till stödet. På så sätt säkerställs att skogscentralen kan utföra granskningar enligt statsunderstödslagen även hos projektgenomföraren. I 16 § 1 mom. i statsunderstödslagen föreskrivs att granskningen bör vara nödvändig för övervakningen. Granskningar hos projektgenomföraren får sålunda utföras endast i en omfattning som är nödvändig för att utreda om projektet genomförts i enlighet med bestämmelserna om stödet i lagförslaget och med de villkor och begränsningar som tagits upp i stödbeslutet. Befogenheterna enligt statsunderstödslagen som gäller granskningar har tilldelats myndigheten. De tjänstemän vid skogscentralen som avgör och bereder förvaltningsbeslut, det vill säga utövar offentlig makt, berörs av straffrättsligt tjänsteansvar med stöd av 15 § i lagen om Finlands skogscentral. Bestämmelsen innehåller en hänvisningsbestämmelse till de allmänna förvaltningslagar som skogscentralen ska följa. Skogscentralens personal omfattas således av tjänsteansvar som jämställs med tjänsteansvaret för myndigheter och de verkar i förhållande till den sökande på samma sätt som en statsbidragsmyndighet.
De granskningar som avses i 1 mom. får inte utföras i utrymmen som används för stadigvarande boende. Skogscentralens granskningar är antingen besiktningar på plats, det vill säga i terrängen, eller granskningar av dokument. Det finns inte något behov av att utföra dokumentgranskningar i lokaler som används för stadigvarande boende, utan skogscentralen begär antingen stödmottagaren, stödmottagarens ombud eller projektgenomföraren att leverera de handlingar som ska granskas.
Till paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om förfaringssättet vid granskningar. Det föreslagna momentet ska tillämpas enbart när man vid terrängbesiktningar upptäckt brister i arbetet vilka är små, men ändå ska avhjälpas. Då ska skogscentralen först ge stödmottagaren möjlighet att avhjälpa bristerna. Vidare gäller bestämmelsen små försummelser i anslutning till skyldigheten att tillåta att en väg används för rekreation där skogscentralen först ska informera markägaren om skyldighetens innehåll och ge markägaren möjlighet att avhjälpa bristen. En tidsfrist ska meddelas för avhjälpande av brister eller försummelser enligt paragrafens 2 mom.
Paragrafens 2 mom. gäller inte uppgifter som ska uppges i handlingar. Om handlingar är bristfälliga, tillämpas förvaltningslagens bestämmelser om komplettering av handlingar (22 §) och den berörda partens skyldighet att lämna utredningar (31 § 2 mom.). Därtill tillämpas statsunderstödslagens bestämmelser. Enligt 10 § i statsunderstödslagen ska den som ansöker om statsunderstöd i samband med ansökan lämna statsbidragsmyndigheten riktiga och tillräckliga uppgifter om ändamålet med statsunderstödet samt om de andra omständigheter som statsbidragsmyndigheten behöver känna till för att avgöra ansökan. Enligt 14 § i den lagen ska statsunderstödsmottagaren lämna statsbidragsmyndigheten riktiga och tillräckliga uppgifter för övervakningen av att villkoren i statsunderstödsbeslutet iakttas. Beviljandet av stöd enligt lagförslaget bygger till en väsentlig del på uppgifter som uppges i handlingarna. Skogscentralen har inte heller resurser att i terrängen kontrollera alla de uppgifter som anges i handlingarna. När det gäller bristfälliga uppgifter ska skogscentralen följaktligen med stöd av de allmänna bestämmelserna uppmana sökanden eller mottagaren av stödet att lämna in en ytterligare utredning. Om handlingarna ger skogscentralen sådana felaktiga och vilseledande uppgifter som är väsentliga när man bedömer uppfyllandet av stödvillkoren och beräknar stödets storlek, handlar det däremot inte längre om att uppfylla skyldigheten att lämna uppgifter enligt 10 och 14 § i statsunderstödslagen. Att lämna felaktiga och vilseledande uppgifter är en grund för återkrav också enligt förvaltningslagen. I sådana fall finns det inte några grunder för att ge sökanden eller stödmottagaren möjlighet att rätta de felaktiga och vilseledande uppgifterna. Då handlar det oftast om ett bedrägligt och avsiktligt förfarande, som också kan uppfylla brottskännetecknen för subventionsförseelse eller subventionsbedrägeri. Skogscentralen ska naturligtvis i egenskap av statsbidragsmyndighet iaktta proportionalitetsprincipen när den bedömer väsentligheten av den felaktiga eller vilseledande informationen. I sista hand avgör statsbidragsmyndigheten hur bestämmelserna i förvaltningslagen och statsunderstödslagen tillämpas i varje situation.
Paragrafens 3 mom. gäller förvaring av uppgifter i anknytning till stöd som beviljats med stöd av den föreslagna lagen och överlämnande av dessa uppgifter till kommissionen. Huvudregeln är att uppgifter i anknytning till stöd som beviljats med stöd av den föreslagna lagen förvaras i 10 års tid från den dag då stödet beviljats. Detta baserar sig på 648 punkten i utkastet till riktlinjer och artikel 6.4 i de minimis-förordningen. En del av de föreslagna stöden är dock förknippade med en skyldighet på 10 år, vilken räknas från och med den tidpunkt då stödet utbetalats. Sådana förpliktelser är skyldigheten att tillåta att en väg används för rekreation enligt 39 § i lagförslaget i anknytning till stöd för byggande av en skogsväg och vård- och underhållsskyldigheten enligt 40 § i lagförslaget i anknytning till stöd för vitaliseringsgödsling, vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog, byggande av skogsvägar, vård av skogsnaturen och hyggesbränning. Följaktligen ska eventuellt återkrav och utsatta tider för sådant beaktas när det gäller förvaring av uppgifter. Därför finns det ett behov av att göra detta undantag till huvudregeln. Enligt andra meningen i 3 mom. i paragrafen raderas dock inte information som är nödvändig för att sköta en lagstadgad uppgift eller på grund av ett anhängigt ärende. Informationen ska dock avlägsnas, då det inte längre finns någon lagstadgad grund behandlingen av den.
I 3 mom. i paragrafen beaktas kommissionens rätt att få uppgifter av medlemsstaten om de statsunderstöd som den beviljat. Enligt 648 punkten i utkastet till riktlinjer ska uppgifter om statsstöd på begäran överlämnas till kommissionen. I fråga om stöd av mindre betydelse baserar sig regleringen på artikel 6.4 i de minimis-förordningen. Om EU-lagstiftningen så förutsätter, ska också eventuella sekretessbelagda handlingar överlämnas till kommissionen.
Paragrafens 4 mom. innehåller ett bemyndigande att utfärda förordningar. Enligt 15 § i statsunderstödslagen har skogscentralen till uppgift att övervaka stöd som den beviljat. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas bestämmelser om i vilken omfattning kontroller ingår i skogscentralens uppgifter och om inriktningen på kontrollerna samt om andra tekniska detaljer som hänför sig till anordnandet av tillsynen.
7 kap. Återbetalning och återkrav av stöd samt hävning och uppsägning av avtal
45 §.Återbetalning och återkrav av stöd. I paragrafens 1 mom. konstateras att föreskrifter om grunderna för återbetalning och återkrav av stöd finns i statsunderstödslagen. Bestämmelsen är informativ till sin karaktär. Det föreslås därtill att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om att stöd som enligt 20 § i statsunderstödslagen ska återbetalas ska betalas till skogscentralen. Denna bestämmelse gäller understöd som fåtts på felaktigt sätt, till ett för högt belopp eller på uppenbart felaktiga grunder. Bestämmelsen gäller såväl situationer där stödmottagaren på eget initiativ betalar tillbaka stödet som situationer där statsbidragsmyndigheten kräver tillbaka ett understöd. Enligt 20 § i statsunderstödslagen gäller skyldigheten att betala tillbaka stöd inte belopp som är högst 100 euro.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. också innehåller bestämmelser om betalning av ränta när stöd betalas tillbaka och vid återkrav. Enligt 24 § i statsunderstödslagen ska statsunderstödstagaren på det belopp som återbetalas eller återkrävs räknat från den dag då statsunderstödet betalades ut betala en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982) ökad med tre procentenheter. Det föreslås att det i paragrafens 1 mom. föreskrivs att det i fråga om stöd som betalats ut i flera poster betalas ränta enligt 24 § i statsunderstödslagen från och med utbetalningen av stödet. Den föreslagna bestämmelsen är administrativt sett en enklare lösning än att ränta betalas från och med utbetalningen av varje post. Det föreslås därtill att paragrafen innehåller bestämmelser om hur länge ränta ska betalas i situationer med återkrav. Ränta ska betalas fram till den dag då skogscentralen lämnar en framställan om återkrav till Livsmedelsverket. Bestämmelsen kan motiveras med att behandlingen av återkrav är längre än vanligt för att både skogscentralen och Livsmedelsverket ska höra klienter inom förvaltningen innan ärendet avgörs. Om det handlar om återbetalning på markägarens initiativ, tillämpas 24 § i statsunderstödslagen. I förarbetena till den bestämmelsen konstateras att ränta ska betalas fram till den dag då statsunderstödet betalas tillbaka.
Det föreslås att det i 2 mom. i paragrafen utfärdas bestämmelser om att skogscentralen till Livsmedelsverket ska överlämna en framställan om återkrav av stödet utan dröjsmål eller utifrån en särskild orsak, inom 12 månader från det att verket mottagit information om grunden för återkravet. Därefter borde Livsmedelsverket göra ett beslut om återkrav i ärendet utan dröjsmål eller utifrån en särskild orsak, inom 18 månader från det att skogscentralens framställan gjorts. På återkrav tillämpas bestämmelserna i 5 kap. i statsunderstödslagen.
Dessutom föreslås att det i paragrafens 2 mom. föreskrivs om situationer där grunden för återkravet gäller försummelse av vård- och underhållsskyldigheten eller skyldigheten att tillåta att en väg används för rekreation. Då ska den tidsfrist som avses i 28 § 2 mom. i statsunderstödslagen räknas från det när skyldighetens giltighetstid upphör.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. reglerar situationer där man tillämpat bestämmelsen om förfaringssätt i fråga om samägda fastigheter. Stödet kan krävas tillbaka endast hos de samägare som mottagit stöd och som själva varit delaktiga i den verksamhet som utgör grunden för att stödet återkrävs. Såsom fallet är för närvarande kan återkrav riktas även mot delägare som trots att de inte har sökt eller tagit emot stöd deltagit i den verksamhet som utgör grunden för återkravet till exempel genom att försumma vård- och underhållsskyldigheten för området. I paragrafens 3 mom. har man också tagit hänsyn till byte av en samägare. Stöd kan krävas tillbaka av en ny samägare, om den tidigare samägaren mottagit stöd eller den nya samägaren varit delaktig i den verksamhet som utgör grunden för att stödet återkrävs.
46 §.Återkrav av vissa stöd. I paragrafens 1 mom. finns det föreskrifter om av vem stöd återkrävs. Huvudregeln är att stöd drivs in av stödmottagaren, det vill säga av den till vilken stöd beviljas. De föreslagna stöden är förknippade med långvariga skyldigheter och i anknytning till detta är det nödvändigt att utfärda bestämmelser om av vem stöd drivs in. Stöd som beviljats för vård av plantbestånd och ungskog, vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvskogsmark, byggande av skogsvägar, vård av skogsnaturen och hyggesbränning återkrävs av den som under tiden som ägare försummat vård- och underhållsskyldigheten. I fråga om skyldighet att tillåta att en väg används för rekreation kan stödet återkrävas av markägaren även när ett väglag beslutat hindra att en väg används i strid mot villkoren i stödbeslutet. Miljöstöd återkrävs av den som under tiden som ägare inte iakttagit de skyldigheter som hänför sig till miljöstödsavtalet.
Enligt förslaget innehåller 2 mom. i paragrafen bestämmelser om avskaffande av de skyldigheter som anknyter till stöd i anknytning till återkrav av stödet. När stöd återkrävs på grund av försummelse av vård- och underhållsskyldigheten, upphör vård- och underhållsskyldigheten för området eller vägen efter återbetalningen av stödet och i fråga om stöd för byggande av skogsväg också skyldigheten att tillåta att en väg används för rekreation. Om stöd för byggande av en skogsväg återkrävs på grund av försummelse av skyldigheten att tillåta att en väg används för rekreation, upphör skyldigheten att tillåta att en väg används för rekreation och vård- och underhållsskyldigheten efter återbetalningen av stödet. Om miljöstöd drivs in på grund av försummelse av avtalsskyldigheterna, upphör skyldigheterna då miljöstödet betalats tillbaka. Skyldigheterna ska dock gälla tills dess att Livsmedelverket fått tillbaka det återkrävda stödet.
Återkrav av stöd för en plan för vård av torvmarksskog inkluderas i 3 mom. i paragrafen och bestämmelser om återkrav rörande genomförande av vattenvårdsåtgärder. Stöd för en plan för vård av torvmarksskog återkrävs av enskilda markägare som inte iakttagit en förbindelse enligt 15 § 3 mom. 8 punkten i lagförslaget. Enligt paragrafen uppgår återkravsbeloppet till högst andelen av fastigheten för de aktuella enskilda markägarnas fastighet av stödet för vårdplanen. Om en förbindelse iakttagits enbart partiellt, drivs stödet in i den utsträckning som vattenvårdsåtgärder inte genomförts.
47 §.Återbetalning av miljöstöd och uppsägning av avtal vid skogsskador. Det föreslås att det i paragrafen föreskrivs om återbetalning av stöd och uppsägning av avtal vid skogsskador vid miljöstödobjekt. I paragrafens 1 mom. finns det föreskrifter om lindriga skogsskador och i paragrafens 2 mom. om allvarligare skogsskador.
Enligt 1 mom. i paragrafen ska tillstånd av skogscentralen finnas för avlägsnande av trädbestånd från miljöstödsobjekt, även om lagen om bekämpning av skogsskador förutsätter att skadade träd avlägsnas från området. Skogscentralen borde bevilja tillstånd för att avlägsna förstörda träd. Skogscentralen kan till tillståndsbeslutet foga villkor som behövs för att naturvärdena ska bevaras och för at förebygga skogsskador. Tillståndsvillkoren kan möjliggöra till exempel att skadade träd partiellt avlägsnas, då en del av de skadade träden blir kvar vid objekt för att bilda murket trä. I tillståndsvillkoren är det också möjligt att utfärda villkor till exempel för tidpunkten för avlägsnandet. En enskild markägare ska returnera en andel av miljöstödet som motsvarar det trädbestånd som ska avlägsnas till skogscentralen.
Enligt 2 mom. i paragrafen ska skogscentralen säga upp ett avtal, om miljöstödobjektet är så förstört att det inte längre är motiverat att förlägna giltigheten för avtalet. Den enskilda markägaren ska då returnera en andel av de utbetalda stödet vilken motsvarar det återstående antalet kalendermånader av avtalsperioden till skogscentralen. Den enskilda markägaren är dock inte skyldig att betala ränta enligt statsunderstödslagens 24 § på det belopp som ska återbetalas. Om den enskilda markägaren motsätter sig fortsättningen av miljöstödsavtalet, ska Skogscentralen göra en framställan om uppsägning av avtalet till Livsmedelsverket.
48 §.Hävning av avtal. I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om hävning av avtal. Enligt den föreslagna paragrafen är ett villkor för att kunna häva ett avtal att det handlar om ett väsentligt brott mot avtalsvillkoren. Detta motsvarar de allmänna avtalsrättsliga principerna. Livsmedelsverket fattar beslut om hävning av ett avtal på föredragning om detta av skogscentralen. När avtal hävs är den enskilda markägaren skyldig att betala tillbaka mottaget stöd till Livsmedelsverket. På betalning av ränta tillämpas bestämmelserna i 45 § 1 mom. i lagförslaget och 24 § i statsunderstödslagen.
Paragrafens 2 mom. gäller situationer där markägaren brutit mot avtalet under dess giltighetstid, men beslutet om återkrav inte hinner fattas under giltighetstiden.
49 §.Livsmedelsverkets rätt att säga upp avtal. I paragrafen föreslås bestämmelser om Livsmedelsverkets rätt att säga upp avtal. Paragrafens 2 mom. gäller de situationer där Livsmedelsverket har prövningsrätt kring uppsägning av avtal.
Livsmedelsverket kan med ett beslut bestämma att ett miljöstödsavtal ska sägas upp om förhållanden som hänför sig till objektets biologiska mångfald eller andra förhållanden som inverkar på uppfyllandet av avtalsförpliktelserna förändrats i sådan grad att det inte längre finns grunder för att avtalet ska vara i kraft eller att det är oskäligt att avtalet fortsätter att gälla. Då är den som ägde eller förvaltade fastigheten när ändringen skedde skyldig att betala tillbaka en andel som motsvarar det utbetalda stödet av de återstående kalendermånaderna av avtalsperioden. Stödet betalas tillbaka till Livsmedelsverket. Ett beslut om uppsägning kan fattas antingen på föredragning av skogscentralen eller på ansökan av den enskilda markägaren. En ändring av förhållandena som inverkar på uppfyllandet av de avtalsförpliktelser som avses i paragrafens 1 mom. kan till exempel gälla att användningen av ett område har förändrats så att stöd inte längre kan ges enligt den föreslagna 20 §.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. reglerar beloppet på ett stöd som ska betalas tillbaka när ett avtal sägs upp. Beloppet ska motsvara de återstående månaderna av avtalsperioden. Stödet betalas tillbaka till Livsmedelsverket. Enligt statsunderstödslagen ska ränta betalas på ett understöd som betalas tillbaka. Enligt paragrafens 2 mom. tillämpas inte detta när ett miljöstödsavtal sägs upp.
50 §.Den enskilda markägarens rätt att säga upp avtal. Till paragrafen föreslås bestämmelser om en enskild markägares rätt att säga upp ett miljöstödsavtal. Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om en ny enskild markägares rätt att säga upp ett miljöstödsavtal.
Enligt 2 mom. i paragrafen ska en enskild markägaren ha rätt att utan orsak säga upp ett avtal. När ett avtal sägs upp av en enskild markägare som själv har ingått miljöstödsavtalet är det motiverat att den del av beloppet som ska betalas tillbaka är större en den del som motsvarar den återstående avtalsperioden.
Enligt 3 mom. i paragrafen borde den enskilda markägaren säga upp ett miljöstödsavtal, om ett område som är föremål för ett avtal görs till ett naturskyddsområde. I så fall borde den enskilda markägaren betala tillbaka det belopp som avses i 1 mom. till Skogscentralen. Den enskilda markägaren är dock inte skyldig att betala ränta enligt statsunderstödslagens 24 § på det belopp som ska återbetalas. Enligt förslaget upphör skyldigheterna i miljöstödavtalet från och med den dag då miljöstödet betalats tillbaka till Skogscentralen.
51 §.Förpliktelser i anknytning till återkrav vilka beror på Europeiska unionens lagstiftning. Bestämmelsen gäller iakttagandet av de EU-förpliktelser som anknyter till stöd av mindre betydelse och stöd i ett stödprogram som notifierats till kommissionen. På dessa stöd tillämpas vid sidan om den föreslagna lagen statsunderstödslagen, som är en allmän lag för understöd som beviljas enligt prövning. I 5 kap. i statsunderstödslagen finns det föreskrifter om återbetalning och återkrav av statsunderstöd. I 21 § statsunderstödslagen finns det bestämmelser om skyldigheten att återkräva statsunderstöd, i 22 § om återkrav av understöd enligt prövning. I 26 § i lagen om studiestöd föreskrivs det om återkrav.
EU-lagstiftningen har företräde i förhållande till den nationella lagstiftningen. I beviljande av stöd av mindre betydelse ska de minimis-förordningen följas. Om EU-förordningen i fråga inte följs till alla delar, är det beviljade stödet inte ett stöd av mindre betydelsen. Stöd utan rättsgrund som har sitt ursprung i unionsrätten strider mot EU-lagstiftningen. Ett stöd i ett notifierat stödprogram för vilket kraven i kommissionens godkännandebeslut inte iakttagits då det beviljats strider på motsvarande sätt mot EU-lagstiftningen. Med kommissionens godkännandebeslut hänvisas här till de bedömningsgrunder som kommissionen granskar i sitt godkännandebeslut. Denna tolkning baserar sig å sin tur på ett domstolsavgörande som gällde en situation där Italien anmält stödet och fått godkännande för det, men därefter ändrat detaljerna för stödet. Utifrån avgörandet ser det ut som om det centrala är de ärenden som kommissionen bedömt sitt godkännandebeslut (C-915/19–C-917/19, 49–51 punkterna). Kommissionen har i sitt godkännandebeslut om det gällande stödprogrammet konstaterat det följande: ”I enlighet med det ovan framlagda anser kommissionen att de berörda föreskrifterna i riktlinjerna iakttas. I beslutet konstateras det att kommissionen beslutat att inte invända mot den aktuella stödordningen eftersom den är förenlig med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i EUF-fördraget.” Eftersom stödet lämpar sig för den inre marknaden, ska stödprogrammet följaktligen verkställas enligt kommissionens godkännandebeslut. Följaktligen ålägger 1 mom. i lagförslaget att återkräva krav, om de minimis-förordningen eller kraven i kommissionens godkännandebeslut inte iakttagits.
Enligt 1 mom. i paragrafen är det möjligt att göra undantag från återkraven på grund av exceptionella förhållanden, om stödmottagaren eller en person som denne bemyndigat inte kunnat påverka förhållandena i fråga. Då återkrav av statsstöd som ska göras på kommissionens initiativ kan jämkas på grund av exceptionella förhållanden, anses det i propositionen att sådan jämkning ska vara möjlig också i återkrav av statsstöd på grund av överträdelse av EU-lagstiftningen på initiativ av en medlemsstat. Kommissionen har i sitt tillkännagivande om återkrav av olagligt och oförenligt statligt stöd konstaterat att unionsdomstalarna tolkat rättssäkerhetsprincipen snävt och godkänt att återkrav avgränsas enbart till exceptionella förhållanden som kan bedömas från fall till fall (C/2019/5396, 35 punkten). Därför föreslås att jämkning av det återkrävda beloppet och den ränta som ska betalas på den är möjlig enbart i exceptionella förhållanden. Såsom redan konstaterats ovan gäller paragrafen en situation där de minimis-förordningen eller ett godkännandebeslut av kommissionen inte iakttagits. Om återkrav baserar sig på en annan omständighet, tillämpas inte den föreslagna paragrafen.
I 1 mom. i paragrafen inkluderas en liknande bestämmelse som i 22 § 4 mom. i statsunderstödslagen. Statsbidragsmyndigheten kan genom ett beslut också bestämma att utbetalningen av statsunderstöd ska upphöra och att ett redan utbetalt statsunderstöd återkrävs, om detta förutsätts i Europeiska gemenskapens lagstiftning. I denna proposition anses det dock att statsbidragsmyndigheten borde ha en skyldighet att återkräva stöd, om EU-lagstiftningen så förutsätter. I detta fall är skogscentralen och Livsmedelsverket statsbidragsmyndigheter. Skyldigheten att återkräva stöd innebär för skogscentralen en skyldighet att göra en framställan om återkrav till Livsmedelsverket. Det kan anses att formuleringen av paragrafen är rymlig, men detta beror på EU-lagstiftningens karaktär. En medlemsstat är skyldig att iaktta statsstödsregler och anknuten EU-rättspraxis. När det beaktas att statsstöd enligt artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget omfattas av unionens exklusiva behörighet och då artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen, nedan EU-fördraget, står att medlemsstaterna i enlighet med principen om uppriktigt samarbete är skyldiga att hjälpa unionen att fullgöra sina uppgifter, och de ska avstå från varje åtgärd som kan äventyra fullgörandet av unionens mål, föreligger en godtagbar orsak för den föreslagna rymliga regleringen.
Enligt 1 mom. i paragrafen fastställs den ränta som räknas på det återkrävda beloppet enligt statsunderstödslagen. Denna bestämmelse baserar sig på ett avgörande av unionsdomstolen (Mål C-349/17, 135 punkten).
Paragrafens 2 mom. innehåller en hänvisning till 1 § i lagen om tillämpning av vissa av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd (300/2001). Då paragrafens 1 mom. gäller återkrav av statsstöd i strid med reglerna på en medlemsstats initiativ, gäller den nämnda lagen återkrav av statsstöd på initiativ av kommissionen.
52 §.Allokering av medel. Enligt paragrafen beslutar jord- och skogsbruksministeriet, med beaktande av den nationella skogsstrategins mål, inom ramen för de bevillningsfullmakter och det anslag som i statsbudgeten anvisats för genomförandet av den föreslagna lagen om ett incitamentsystem om allokeringen av medlen till åtgärder enligt den föreslagna lagen om ett incitamentsystem. Skogscentralen ska för jord- och skogsbruksministeriet årligen utarbeta ett förslag till bevillningsfullmakter och allokeringen av anslaget med beaktande av de mål som ställs upp i de regionala skogsprogram som avses i 26 § i skogslagen.
8 kap. Särskilda bestämmelser
53 §.Jord- och skogsbruksministeriets tillsynsuppgift. Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om jord- och skogsbruksministeriets tillsynsuppgift. Ministeriets tillsynsuppgift gäller skogscentralens och Livsmedelsverkets verksamhet. Syftet med tillsynen är att se till att den föreslagna lagen följs. I samband med detta ska ministeriet med stöd av paragrafens 1 mom. ha rätt att av skogscentralen och Livsmedelsverket få allmänna uppgifter om användning och uppföljning, vilka anknyter till dess tillsynsuppgift. Dessa granskningar gäller i huvudsak granskning av handlingar. Granskningarna kan också göras på plats, det vill säga att de kan vara granskningar i terrängen. Syftet med granskningarna är att se till att bestämmelserna i den föreslagna lagen följs. I fråga om ministeriets granskningsrätt och utförandet av granskningar iakttas 16 och 17 § i statsunderstödslagen.
Till 2 mom. i paragrafen föreslås bestämmelser om jord- och skogsbruksministeriets rätt att få uppgifter. Jord- och skogsbruksministeriet har utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att av skogscentralerna och Livsmedelsverket få uppgifter om sådana omständigheter gällande sökanden eller mottagaren av stöd vilka är av väsentlig betydelse för säkerställandet av att denna lag iakttas vid beviljandet och utbetalningen av stödet och i övervakningen av användningen.
54 §.Livsmedelsverkets tillsynsuppgift. Det föreslås att paragrafens 1 mom. innehåller föreskrifter om Livsmedelsverkets tillsynsuppgift. Avsikten är att Livsmedelsverket i fortsättningen utför nödvändiga granskningar av skogscentralens verksamhet för tillsynen av att den föreslagna lagen följs. Livsmedelsverket kan följaktligen granska till exempel terrängbesiktningar som skogscentralen gjort och de handlingar som anknyter till dessa och som gäller behandlingen av förvaltningsärenden. Eftersom jord- och skogsbruksministeriet enligt föreslagna 53 § ska utöva tillsyn över skogscentralen är det motiverat att jord- och skogsbruksministeriet bestämmer mer ingående om hur granskningar ska genomföras, såsom till exempel hur många granskningar som ska utföras och hur de ska riktas.
Till paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om Livsmedelsverkets rätt att få information. Bestämmelsens innehåll är likadant som jord- och skogsbruksministeriets rätt att få information enligt 53 § 2 mom.
Paragrafens 3 mom. innehåller ett bemyndigande att utfärda förordningar. Bestämmelsen är likadan som bestämmelsen i lagförslagets 44 § 4 mom.
55 §.Sökande av ändring. Paragrafen gäller ändringssökande. På sökande av ändring i beslut som fattats med stöd av denna lag tillämpas bestämmelserna om ändringssökande i statsunderstödslagen. Den första fasen av ändringssökande är ett obligatoriskt förfarande med begäran om omprövning enligt 34 § i statsunderstödslagen. Enligt 2 mom. får ett beslut med anledning av en begäran om omprövning överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen i enlighet med förvaltningsprocesslagen (586/1996). Hänvisningsbestämmelsen är inte uppdaterad. Ett beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas enligt vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Enligt 127 § i den sist nämnda lagen avses med hänvisning till förvaltningsprocesslagen i andra delar av lagen en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden efter att lagen om rättegång i förvaltningsärenden trätt i kraft.
Däremot för beslut om återkrav, upphävande och uppsägning av avtal och temporära förbud för ombud eller biträden emellertid överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen utan omprövningsförfarande. I de sist nämnda ärendena leder förfarandet med begäran om omprövning sannolikt inte till att det ursprungliga beslutet ändras.
56 §.Mätningar i terrängen. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om att de metoder för mätning och utvärdering som allmänt används inom skogsbruket ska tillämpas vid sådana mätningar i terrängen som hänför sig till den föreslagna lagen. I terrängen mäts till exempel antalet stammar, längder och trädbeståndsrymligheten. Avsikten är följaktligen inte att för den föreslagna lagen skapa särskild praxis för mätning i terrängen eller utvärdering av trädbeståndet. I genomförandet av den föreslagna lagen utnyttjas i mån av möjlighet redan befintlig data i skogsdatasystemet.
Metoderna för mätning i terrängen specificeras inte i de lägre författningar som utfärdas med stöd av lagen. I de mätningar i terrängen som hänför sig till den föreslagna lagen tas nya mätningsmetoder i bruk i takt med att de börjar användas allmänt i skogssektorn.
Varje metod för mätning i terrängen är tillförlitlig på eget sätt. Exempelvis vid bedömning av ett skogsbestånds volym med hjälp av relaskopprovytor är medelfelet i allmänhet omkring tio procent. I genomförandet av den föreslagna lagen anses sådana fall överensstämma med författningarna där det numeriska värdet av ett kännetecken som mäts eller bedöms i terrängen i förhållande till det föreskrivna värdet inte överskrider den felmarginal som angivits med hjälp av en mätningsmetod som allmänt tillämpas inom skogsbranschen. Fall där det föreskrivna värdet överskrids med mer än medelfelet anses felaktiga. Om det föreskrivna numeriska värdet är högst 3 000 stammar per hektar och bedömningen av stamantalet med den metod som är i allmänt bruk ger ett medelfel på tio procent, anses ännu 3 300 stammar per hektar som ett godtagbart stamantal.
57 §.Naturresursinstitutets uppgift. Enligt 1 mom. i paragrafen ska Naturresursinstitutet årligen lämna uppgifter till jord- och skogsbruksministeriet om det aritmetiska medelvärdet av medelrotpriset per kubikmeter virke under de tre närmast föregående kalenderåren separat för varje landskap. Den föreslagna bestämmelsen anknyter till 11 § 4 mom., enligt vilket det genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas föreskrifter om det medelpris på kubikmeter virke som används för beräkning av trädbeståndets avverkningsvärde.
Enligt 2 mom. i paragrafen ska Naturresursinstitutet ge jord- och skogsbruksministeriet också andra uppgifter som behövs för genomförandet av stöden enligt lagen om incitamentsystemet.
9 kap. Ikraftträdande
58 §.Ikraftträdande. På grund av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd kan lagen träda i kraft först när Europeiska kommissionen har godkänt de stöd som föreslås. Lagen föreslås träda i kraft vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet. Stöd av mindre betydelse kan tas i bruk utan godkännande av kommissionen. I propositionen anses det att det är tydligast att enbart en tidpunkt för ikraftträdande införs i lagen. Kommissionen kan endast godkänna stödsystem som gäller för en viss tid. Riktlinjerna för statsstöd träder utifrån utkastet i kraft den 1 januari 2023. Enlig utkastet till riktlinjer (punkt 633) får stödsystemet tillämpas enbart i sju år. Av den anledningen föreslås att det i momentet föreskrivs att lagen gäller till och med den 31 december 2029 och följaktligen får beslut om att beviljas stöd göras fram till tidpunkten i fråga.
Med stöd av 2 mom. i paragrafen får andra beslut än beslut om beviljande av stöd göras efter lagens giltighet upphört. Ett beslut om stödets slutliga belopp vilket bygger på en till exempelvis skogscentralen inlämnad anmälan om verkställande betraktas dock inte som beviljande av stöd då man tidigare fattat ett preliminärt finansieringsbeslut utgående från en ansökan och då överskridningarna i mängden arbete eller material inte är större än ringa. Utbetalning av ett stöd kan ske också efter denna tidpunkt. I 2 mom. i paragrafen inkluderas en specialbestämmelse som gäller extra tid för att slutföra arbete som baserar sig på verkställighetsplanen. Efter att lagens giltighet upphört är det inte möjligt att bevilja extra tid, men av en särskild orsak är det möjligt att förlänga extra tid som beviljats under lagens giltighetstid. Stöd enligt paragrafens 2 mom. i den föreslagna lagen ska betalas ut senast den 31 december 2032.
I 3 mom. i paragrafen inkluderas bestämmelser om den utsatta tiden för att ansöka om stöd enligt den föreslagna lagen, för skogscentralen att begära en tilläggsutredning och för sökanden att överlämna den begärda tilläggsutredningen. Det finns ett behov av denna bestämmelse för att skogsägare och aktörer som erbjuder tjänster inom skogssektorn ska kunna bereda sig på att lagens giltighet upphör och för att skogscentralen ska ha tillräckligt med tid för att fatta förvaltningsbeslut.
Det föreslås att paragrafens 4–7 mom. innehåller övergångsbestämmelser för vård av plantbestånd och ungskog, vitaliseringsgödsling, en plan för vård av torvmarksskog, vattenvårdsåtgärder och byggande vägar på dikesrenar i torvmarksskog och byggande av skogsvägar. Övergångsbestämmelserna innehåller en tidsbegränsning för beviljandet av stöd enligt den föreslagna lagen om en åtgärd på området eller vägen tidigare finansierats enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk eller enligt temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk.
Därtill föreslås det att 6 mom. i paragrafen innehåller bestämmelser om att det är möjligt att med stöd av 16 § bevilja stöd för vattenvårdsåtgärder och byggande av vägar på dikesrenar i torvmarksskog, om genomförandet av åtgärderna baserar sig på en verkställighetsplan enligt 9 § i temporära finansieringslagen för hållbart skogsbruk. En förutsättning för att bevilja stöd är att upprättandet av verkställighetsplanen inletts innan de föreslagna lagen träder i kraft och att den färdiga planen överlämnas för godkännande av skogscentralen inom nio månader från den föreslagna lagens ikraftträdande.
Till 8 mom. i paragrafen föreslås föreskrifter om när en plan som finansierats med stöd av temporär lagen om finansiering av hållbart skogsbruk anses uppfylla kraven i den föreslagna lagen.