1  Bakgrund och beredning

2  EU-rättsaktens syften och huvudsakliga innehåll

3  Nuläge och bedömning av nuläget

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Alternativa handlingsvägar

6  Remissvar

Lagförslaget har funnits till påseende på jord- och skogsbruksministeriets webbsidor. Bestämmelserna i lagförslaget har behandlats i beredningsarbetsgruppen för marknadsåtgärder före remissbehandlingen. Den 14 juni 2022 anordnades ett gemensamt samråd för intressentgrupperna om CAP-lagförslagen, där även detta lagförslag behandlades. Samma dag anordnades också ett separat samråd för organisationerna inom biodlingssektorn, där de bestämmelser i lagförslaget som gäller biodlingssektorn behandlades. 

Yttrande om lagförslaget har begärts av följande aktörer: justitieministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, miljöministeriet, NTM-centralerna, Konkurrens- och konsumentverket, Naturresursinstitutet, Livsmedelsverket, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, Finlands miljöcentral, Tullen, Ålands landskapsregering, Laboratoriet för alkoholkontroll, Andelslaget Närpes Grönsaker, Livsmedelsindustriförbundet r.f., Hunajayhtymä Oy, Handelsträdgårdsförbundet r.f., Kuluttajaliitto - Konsumentförbundet ry, Kommunförbundet, Finlands fårförening r.f., Leppävirran Marja Osuuskunta, Finska Köttbranschens Förbund r.f., Förbundet för ekologisk odling r.f., Finlands naturskyddsförbund, Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto MTK ry, Bryggeri- och läskedrycksindustriförbundet r.f., Pellervon taloustutkimus PTT, Pihvikarjankasvattajien liitto - Biffdjuruppfödarnas förbund ry, Puutarhaliitto - Trädgårdsförbundet ry, Finlands Dagligvaruhandel r.f. PTY, Sucros Oy, Förening för Finlands Alkoholdryckhandel r.f., Finlands Biodlares Förbund r.f., Suomen Siipikarjaliitto - Finlands Fjäderfäförbund ry, Suomen sikayrittäjät ry, Suomen Tumman mehiläisen hoitajat ry, Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund SLC, Vihannes-Laitila Oy, Ålands Trädgårdshall Andelslag, Vilja-alan yhteistyöryhmä ry VYR, WWF Finland och Ålands biodlarförening r.f.  

Finlands miljöcentral gav inget yttrande om lagförslaget. Suomen Tumman mehiläisen hoitajat ry konstaterade att föreningen inte har något att anmärka om lagförslaget. Följande remissinstanser lämnade ett yttrande: justitieministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, miljöministeriet, Konkurrens- och konsumentverket, Naturresursinstitutet, Livsmedelsverket, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi, Kommunförbundet, Pellervon taloustutkimus PTT, Finlands Dagligvaruhandel r.f. PTY, Finlands Biodlares Förbund r.f., Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund SLC (två yttranden). Producentorganisationen Suomen Lammasosuuskunta, producentorganisationen Lounais-Suomen Lampurit ry och Finlands fårförening gav ett gemensamt yttrande. Dessutom lämnade också de aktörer som genomför projektet Luomutetaan ruokapalvelut ett yttrande, dvs. Pro Luomu ry, Savon koulutuskuntayhtymä/EkoCentria och Yrkeshögskolan Savonia. 

Ett sammandrag har gjorts över yttrandena. Sammandraget finns på följande webbplats CAP27 - Marknadsordning - Maa- ja metsätalousministeriö (mmm.fi) 

Allmänt taget understödde remissinstanserna reformen av lagstiftningen, och de understödde också de flesta ändringsförslagen. Till exempel den nya bestämmelsen om elektronisk ansökan samt uppdateringen av myndighetsuppgifterna i fråga om viner med låg alkoholhalt vann särskilt stort understöd. 

Finansministeriet konstaterar i sitt utlåtande att det stödsystem som avses i propositionen och de ändringar som föreslås i denna ska genomföras inom ramen för planerna för de offentliga finanserna och de anslag och antal årsverken som slagits fast i statsbudgeterna. 

Den i 12 f § angivna skyldigheten att lämna uppgifter, inklusive motivering, preciserades utifrån justitieministeriets yttrande. Innehållet i bestämmelsen om myndigheternas rätt att få information i 63 § i lagförslaget ändrades, och motiveringen preciserades. Utifrån samma yttrande kompletterades också motiveringen till 75 §. 

I justitieministeriets yttrande fästes till vissa delar vikt vid bemyndiganden att utfärda förordningar och föreskrifter. Utifrån justitieministeriets yttrande preciserades grundbestämmelsen om bemyndigande att utfärda förordning i 12 e §, och även i 49 § preciserades bemyndigandet att utfärda förordning. Utgående från yttrandet preciserades bemyndigandet att utfärda föreskrifter enligt 22 b §, och motiveringen specificerades. Justitieministeriet poängterade i sitt yttrande att förslaget att ändra bemyndiganden att utfärda förordning till bemyndiganden att utfärda föreskrifter samt förslaget att föreskriva om nya bemyndiganden att utfärda föreskrifter måste kunna motiveras på det sätt som förutsätts i 80 § 2 mom. i grundlagen. Till dessa delar specificerades motiveringen med avseende på 22 b § 2 mom., 24 § 4 mom., 29 § 4 mom. och 70 a § 3 mom., och dessutom preciserades motiveringen till lagstiftningsordningen i propositionen. 

Undervisnings- och kulturministeriet fäste i sitt yttrande vikt vid terminologin i bestämmelserna om stöd till utdelning i skolan. Utifrån detta yttrande preciserades terminologin i 33 a § och 34 § samt motiveringarna till dessa paragrafer. Efter remissbehandlingen preciserades lagens 33 a §. I paragrafen hänvisas det i fråga om stödberättigande produkter till 33 §, där det finns närmare bestämmelser om stödberättigande produkter och kraven på dessa. 

Förslaget att ändra bestämmelsen om godkännande av sökande i fråga om stöd till utdelning i skolan vann stort understöd (34 §). Kommunförbundet, Finlands Dagligvaruhandel r.f. (PTY) och de aktörer som genomför projektet Luomutetaan understödde i sitt yttrande en reform enligt 34 §, där det konstateras att en anknuten enhet som handlar på myndigheternas vägnar och svarar för upphandlingen av produkterna kan ansöka om stöd. Samtidigt konstaterade PTY och aktörerna bakom projektet Luomutetaan också att alla andra aktörer utanför kommunen som producerar mattjänster för den offentliga sektorn alltjämt faller utanför reformen.  

I 34 § i förslaget föreskrivs det om godkännande av sökande i fråga om stöd till utdelning i skolan. I paragrafen har bestämmelserna i artikel 5 i EU:s delegerade förordning (EU) 2017/40 beaktats. Ett förslag där även andra privata matserviceproducenter ska godkännas skulle innebära att aktörerna i fråga måste uppfylla betydande tilläggskrav enligt EU-bestämmelserna. Remissinstanserna anser att den ändring som nu föreslås kommer att förenkla stödansökningsprocessen inom kommunerna. 

Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi understöder i princip den reglering av myndigheternas rätt att få information som enligt förslaget ska fogas till lagen om en marknadsordning för jordbruksprodukter. Utredningsenheten föreslår dock i sitt yttrande att ett alternativ bör övervägas, nämligen att föreskriva om sådana begränsningar av rätten till stöd som anknyter till bekämpningen av svart ekonomi på samma sätt som i den övriga lagstiftningen. Vidare föreslår utredningsenheten att det till lagen om enheten för utredning av grå ekonomi ska fogas en bestämmelse om syftet med den ovannämnda bestämmelsen i detta lagförslag eller att en hänvisning till statsunderstödslagen ska tas in i den föreslagna lagen. Det föreslås att en bestämmelse om syftet ska fogas till den ovannämnda lagen enligt vad som föreslagits. Vidare preciserades motiveringen och bestämmelsen enligt förslaget. 

Konkurrens- och konsumentverket understöder förslaget att den sektorsspecifika bestämmelsen 12 f § ska ändras till en allmän bestämmelse samt att bemyndigandet av statsrådet att utfärda förordningar ska preciseras. Konkurrens- och konsumentverket konstaterade dock i sitt yttrande att bestämmelsen behöver preciseras. Konkurrens- och konsumentverket föreslog tillsammans med arbets- och näringsministeriet i sitt yttrande att det i fråga om skyldigheten att lämna uppgifter bör övervägas huruvida det vore ändamålsenligt att uppgifter om avtalsförhandlingar med producentorganisationer inom mjölksektorn ska lämnas till såväl Livsmedelsverket som Konkurrens- och konsumentverket.  

Ovannämnda artikel 149 i marknadsordningsförordningen är direkt tillämplig EU-rätt. Enligt den ska uppgifterna i fråga lämnas till den behöriga myndigheten, som i Finland enligt nuvarande praxis är Livsmedelsverket. Paragrafen och motiveringen till denna preciserades till övriga delar. 

I vissa yttranden påpekades det att stödet till producentorganisationer är viktigt även för andra produktionssektorer än sektorn för frukt och grönsaker. I detta avseende hänvisades det bland annat till att stödet till producentorganisationer endast används inom sektorn för frukt och grönsaker. Miljöministeriet lyfter i sitt yttrande bland annat fram de positiva miljöeffekterna av de ändringar som nu har gjorts i lagförslagen, men konstaterar samtidigt att motsvarande miljöeffekter uteblir till den del de ovannämnda stödsystemen saknas inom andra sektorer. I en del av yttrandena konstateras det också att man i samband med mellangranskningen av den nationella planen bör överväga alternativet att stödja producentorganisationernas verksamhet inom andra sektorer.  

Grunden till innehållet i lagförslaget och bestämmelsernas specialvillkor utgörs förutom av EU-lagstiftningen även av innehållet i Finlands plan och de riktlinjer och anteckningar som gjorts i den. Det nämnda förslaget till plan godkändes vid statsrådets sammanträde den 16 december 2021. Inrättandet av producentorganisationer inom andra produktionssektorer och annat samarbete mellan producenter ska stödjas genom åtgärder för utveckling av landsbygden. 

Livsmedelsverket framförde i sitt yttrande att bland annat några tekniska detaljer i motiveringen till vissa paragrafer bör övervägas. Livsmedelsverket poängterade att de paragrafer i lagförslaget som gäller kontroller, inspektioner och granskningar bör vara exakt formulerade. Livsmedelsverket begärde i sitt yttrande att en precisering av paragrafen om påföljdsavgift bör övervägas (75 §). Till denna del konstateras att paragraferna om kontroller, inspektioner och granskningar är exakt formulerade i lagförslaget. I paragrafen om påföljder har målet varit att beakta bestämmelserna i EU:s horisontella förordning så exakt och entydigt som möjligt. Livsmedelsverket understödde i sitt yttrande bestämmelsen om elektronisk ansökan och de nya bestämmelserna om stöd till producentorganisationer och stöd för biodling.  

Finlands Biodlares Förbund framförde i sitt yttrande endast ett förslag i anslutning till urvalskriterierna för mottagare av stöd för biodling (27 a §), enligt vilket en sökande av stöd för biodling bör representera ett betydande antal aktörer inom biodlingssektorn som verkar på ett omfattande geografiskt område i Finland. Svenska lantbruksproducenternas centralförbund (SLC) konstaterade i anslutning till de nämnda urvalskriterierna bland annat att deras effekter bör gynna inte bara biodlingssektorn också jordbrukssektorn och dess aktörer. 

Till denna del konstateras att de föreslagna åtgärdernas effektivitet i fråga om biodlingssektorn och aktörerna inom den anges som urvalskriterium i den föreslagna paragrafen. I specialmotiveringen har det beaktats att åtgärderna ska gagna biodlingssektorn och aktörerna inom den i vid bemärkelse. Det har ändå inte ansetts vara ändamålsenligt att begränsa urvalet så att åtgärderna kan genomföras endast inom ett vidsträckt geografiskt område. Enligt specialmotiveringen ska det vid bedömningen av projektets beskaffenhet beaktas till exempel att projektet uppfyller de mål och åtgärder som beskrivs i den nationella planen. Vidare betraktas det som ändamålsenligt att som urvalsgrund fastställa att de åtgärder som föreslås i projektet ska gagna biodlingssektorn och aktörerna inom den, eftersom syftet med stödet är att främja biodlingssektorn.  

Finlands Biodlares Förbund och Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund framförde i sina yttranden liknande åsikter om att uppgifter och resultat som förvärvats med hjälp av stöd för biodling bör vara offentliga. Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund förde i sitt yttrande fram kommentarer om bland annat målen för den kommande CAP-stödperioden för biodlingssektorn, fördelningen av stöd per bisamhälle, dubbelfinansiering, definitionen av stödsökande och stödmottagare, projektens längd, ändringar av planen, förskottsutbetalningar, den praktiska bedömningen av urvalskriterier och samarbetet med intressentgrupper.  

De ovannämnda kommentarerna kräver inga ändringar i propositionen. Eftersom det är fråga om projekt som finansieras med offentliga medel och målet är att gynna hela biodlingssektorn, ska projektinformation och projektresultat offentliggöras till ändamålsenliga delar. Målsättningarna för stödet för biodling har fastställts i den nationella planen. Bestämmelser om stöd som utbetalas per bisamhälle finns i övrig lagstiftning. Propositionen innehåller detaljerade bestämmelser om dubbelfinansiering, stödsökande och ändring av planen. Enligt propositionen har statsrådet befogenhet att utfärda förordningar om projektens längd och om förskottsutbetalningar. Urvalskriterierna utreds i detalj i motiveringen till propositionen. Livsmedelsverket och ministeriet kommer även framöver att samarbeta tätt med intressentgrupperna. Projektbesluten anknyter dock till myndighetsuppgifter. 

7  Specialmotivering

I den gällande marknadsordningslagen finns det flera bestämmelser där det sägs att Landsbygdsverket eller Livsmedelssäkerhetsverket är behörig myndighet. Dessa myndigheter har gått samman till Livsmedelsverket. Därför bör i lagen göras ett flertal tekniska ändringar som hänför sig till myndighetsnamnet. På grund av detta bör ändringar göras i rubriken för 4 §, 4 § 1 mom., det inledande stycket i 5 §, 5 § 3 punkten, 6 § 2 mom., 8 § 1—3 mom., 9 § 1 och 2 mom., 10 § 2 mom., 11 § 1 mom., 12 § 1 och 3 mom., 12 a § 1 och 2 mom., 12 f §, 18 § 1 punkten, det inledande stycket i 19 § 1 mom., 19 § 2 mom., 23 § 1 mom., 24 §, 25 § 1 och 2 mom., 29 § 1 och 3 mom., 30 § 4 mom., 31 § 1 mom., 32 §, det inledande stycket i 33 c § 1 mom., 33 c § 1 mom. 4 punkten , 34 § 1—3 mom., 35 § 1 mom. 3 punkten, 36 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom., 40 § 1—3 mom., 46 § 1 mom., 46 b § 4 mom., 46 d § 1 mom., 47 § 2 och 3 mom., 48 § 1—3 mom., 49 § 1 mom., 50 §, 51 § 1 mom., 52 § 1 och 2 mom., 53 § 1 och 3 mom., 55 § 1 och 2 mom., det inledande stycket i 56 § 1 mom., 56 § 3 och 4 mom., rubriken för 58 d §, det inledande stycket i 58 d § 1 mom., 58 d § 2—4 mom., det inledande stycket i 58 e §, 59 § 2 och 3 mom., rubriken för 63 §, 63 § 1 och 2 mom., 64 § 1 och 2 mom., 65 §, 70 § 2 och 3 mom., 74 § 1 mom., 75 §, 77 §, 79 §, 85 a §, 86 d § 3 mom. och 89 § 1—3 mom.Eftersom det är fråga om tekniska ändringar som följer av myndighetsnamnet motiveras de inte desto mer nedan. I det följande framläggs specialmotiveringen till den del det inte är fråga om ovannämnda ändring. 

1 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det överensstämmer med den reviderade EU-lagstiftningen. Den allmänna hänvisningen till en samlad marknadsordning ersätts med hänvisningar till den EU-förordning där den samlade marknadsordningen regleras. Till momentet fogas en definition av nämnda förordning som för närvarande anges i 2 § marknadsordningslagen. Ändringen är teknisk. Samtidigt definieras en ny rättsakt som antagits i samband med EU:s jordbrukspolitiska reform, det vill säga förordningen om strategiska planer. I momentet beaktas dessutom de stödinsatser inom vissa sektorer som i samband med den jordbrukspolitiska reformen överförts från marknadsordningen till avdelning III kapitel III i förordningen om strategiska planer och som det även i fortsättningen ska föreskrivas om i marknadsordningslagen. Till sitt sakinnehåll motsvarar lagens tillämpningsområde nuläget. Enligt förslaget ska 2 mom. förbli oförändrat.  

2 §.Förhållande till annan lagstiftning. Det föreslås att hänvisningarna i 1 mom. 1 och 4 punkten uppdateras så att de överensstämmer med nuläget. Bestämmelsen i 2 mom. ändras så att de tillägg till och ändringar av marknadsordningsförordningen som har gjorts blir beaktade. I fortsättningen omfattar hänvisningen också artikel 210a som fogats till marknadsordningsförordningen och där det föreskrivs om godtagbarheten för vertikala initiativ för hållbarhet ur ett konkurrensrättsligt perspektiv. Det är fråga om en direkt tillämplig bestämmelse i EU:s lagstiftning. I fråga om konkurrensrättsliga undantag som föreskrivs i marknadsordningsförordningen har av hävd konkurrensmyndigheterna varit behöriga, något som beaktas i momentet som föreslås bli ändrat så att det överensstämmer med nuläget.  

3 §.Definitioner. Definitionerna i paragrafen ändras så att de motsvarar nuläget. Den horisontella förordning som nämns i 1 punkten i gällande lag har upphävts och ersatts med en ny, vilket beaktas i punkten. Definitionen av den gamla marknadsordningsförordningen i 2 punkten förblir oförändrad. Den behövs alltjämt, eftersom sådana förordningar som kommissionen antagit med stöd av den gamla marknadsordningsförordningen fortfarande gäller, i synnerhet sådana som anknyter till handelsnormer. Till definitionen av EU:s marknadsordningslagstiftning i 3 punkten fogas de bestämmelser om åtgärder inom vissa sektorer som överförts till förordningen om strategiska planer. I punkten föreslås det bli hänvisat till avdelning III kapitel III i förordningen om strategiska planer. I den i 4 punkten ingående definitionen av EU:s lagstiftning om import av hampaprodukter stryks som obehövlig hänvisningen till den horisontella förordningens allmänna bestämmelser om administrativa påföljder som riktas till medlemsstaterna. Bestämmelser som hänför sig till detta finns i gällande marknadsordningslag. Definitionen i 5 punkten av EU:s lagstiftning om import- och exportlicenser flyttas till 10 §, eftersom den används bara i nämnda paragraf. De till exportbidrag anknytande definitionerna i 6, 7, 8, 8 a och 9 punkten upphävs som obehövliga, eftersom EU:s lagstiftning om exportbidrag har upphävts. Definitionen av begreppet producent i 10 punkten uppdateras så att den motsvarar gällande EU-lagstiftning. Eftersom de nuvarande definitionerna i 5—9 punkten inte längre behövs flyttas 10 punkten så att den utgör 5 punkten. Också numreringen av de följande punkterna ändras av samma orsak.  

Definitionen av stöd till producentorganisationer, som finns i den nuvarande 11 punkten, föreslås bli uppdaterad så att den motsvarar EU:s gällande lagstiftning. I fortsättningen utgör den 6 punkten. Definitionen av EU:s lagstiftning om frukt och grönsaker, som finns i den nuvarande 12 punkten, föreslås bli uppdaterad så att den motsvarar EU:s gällande lagstiftning. I fortsättningen utgör den 7 punkten. I en ny delegerad förordning som kompletterar förordningen om strategiska planer finns vissa bestämmelser som tillämpas på stöd till producentorganisationer. Hänvisningen i definitionen till lagstiftning som EU antagit täcker de bestämmelser som avses i förordningen i fråga. I fortsättningen bör det föreskrivas nationellt om de till tillsynen relaterade bestämmelser i kommissionens genomförandeförordning som det för närvarande hänvisas till i punkten. Dessa bestämmelser ingår i den lag som föreslås bli ändrad. Definitionen av stöd för biodling, som finns i den nuvarande 13 punkten, föreslås bli uppdaterad så att den motsvarar EU:s nuvarande lagstiftning. I fortsättningen utgör den 8 punkten.  

Definitionerna i det som nu är 14 punkten (stöd för privat lagring), 16 punkten (stöd till utdelning i skolan), 17 punkten (EU:s lagstiftning om utdelning i skolan) och 19 punkten (EU:s lagstiftning om klassificering av slaktkroppar) förblir oförändrade. De numreras på nytt och blir 9—12 punkten. Definitionen av EU:s lagstiftning om sockerproduktion, som finns i den nuvarande 20 punkten, föreslås bli upphävd som obehövlig till följd av ändringar i EU-lagstiftningen. Definitionen av den delegerade förordningen om utbetalande organ, som finns i den nuvarande 21 punkten, föreslås bli upphävd som obehövlig. Definitionen har använts bara i den gällande 47 §, där det i fortsättningen hänvisas till en annan EU-rättsakt. Definitionen av EU:s lagstiftning om handelsnormer, som finns i den nuvarande 22 punkten, föreslås bli ändrad så att den motsvarar nuläget. Numera föreskrivs det i artiklarna 90a och 116a i marknadsordningsförordningen om de kontroller som avses i artiklarna 59, 89 och 90 i den tidigare gällande horisontella förordningen och som det hänvisas till i punkten. I fortsättningen finns definitionen i 13 punkten. Definitionen av förordningen om utbetalande organ, som finns i den nuvarande 23 punkten, föreslås bli upphävd som obehövlig. I fortsättningen uppdateras den gällande förordningen om utbetalande organ i 47 § och 64 § så att den motsvarar EU:s gällande lagstiftning. I stället för namnet förordningen om utbetalande organ används i de nämnda artiklarna namnet förordningen om ekonomisk förvaltning, vilket motsvarar definitionen i andra jordbruksförvaltningslagar. Definitionerna av produktsektorer i nuvarande 24–26 punkten föreslås bli oförändrade. I fortsättningen utgör de 14—16 punkten. Definitionen av produkter inom vinsektorn, som finns i den nuvarande 27 punkten, föreslås bli uppdaterad så att den motsvarar EU:s gällande lagstiftning. I fortsättningen utgör den 17 punkten. Definitionerna av produktsektorer i nuvarande 28— 33 punkten föreslås bli oförändrade. I fortsättningen utgör de 18—23 punkten. Definitionen av EU:s interventionslagstiftning, som finns i den nuvarande 34 punkten, föreslås bli uppdaterad så att den motsvarar EU:s gälande lagstiftning. I fortsättningen utgör den 24 punkten. Definitionen av begreppet störningar på marknaden, som finns i den nuvarande 35 punkten, motsvarar nuläget. I fortsättningen utgör den 25 punkten. 

4 §. Livsmedelsverkets allmänna behörighet och den myndighet som avses i EU:s lagstiftning. Myndighetsnamnet uppdateras i paragrafrubriken och 1 mom. Paragrafrubriken preciseras tekniskt. I 1 mom. beaktas, på ett sätt som motsvarar ändringen av lagens tillämpningsområde, vissa uppgifter som överförts från marknadsordningen till den nationella planen. I 2 mom. föreslås en hänvisning till lagen om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken, nedan planförvaltningslagen. Ett förslag till ovannämnda lag ingår i regeringens proposition med förslag till lag om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilken kommer att föreläggas riksdagen under höstsessionen 2022. I planförvaltningslagen föreslås samlade bestämmelser om sådant som hänför sig till utarbetande, genomförande, utvärdering och uppföljning av Finlands strategiska GJP-plan för perioden 2023—2027 och om rapportering som hänför sig till den samt bland annat om anknytande myndighetsuppgifter. I 3 kap. i nämnda lag föreskrivs om myndigheter och organ som avses i EU:s lagstiftning. 

5 §. Val av interventionslager. I det inledande stycket och i 3 punkten görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet.  

6 §. Fullmakt för aktörer som lämnar in erbjudanden eller anbud i fråga om spannmålsprodukter. I 2 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

8 §. Betalning av produkter och ersättande av kostnader som hänför sig till interventionslagring. I 1—3 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

9 §. Krav på tillverkning av produkter för lagring. I 1 och 2 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

10 §. Import- och exportlicenser. Det föreslås att innehållet i definitionen av EU:s lagstiftning om import- och exportlicenser flyttas från 3 §, vilken gäller definitioner, till 1 mom. eftersom det inte används i några andra bestämmelser i lagen. Dessutom preciseras definitionen i ovannämnda moment. Bestämmelsen i 2 mom. om bemyndigande att meddela föreskrifter preciseras genom att också uppgifter i licensansökningarna nämns i den. Även myndighetsnamnet uppdateras så att det överensstämmer med nuläget. Ändringarna är tekniska. 

11 §. Intyg som krävs vid import av produkter inom sektorn för hampa. I 1 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

12 §. Särskilda krav vid import av vissa hampfrön. I 1 och 3 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

12 a §. Gemensamma bestämmelser om godkännande av producent- och branschorganisationer. I 1 och 2 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

12 e §. Saluföring av produkter utanför en producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker. Paragrafrubriken och paragrafen föreslås bli ändrade så att de utöver egentlig direktförsäljning täcker också annan saluföring av produkter utanför producentorganisationen. Bestämmelser om omständigheter där medlemsstaterna har prövningsrätt finns i artikel 12 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/891 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker och komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller påföljder som ska tillämpas på dessa sektorer och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011, nedan den delegerade förordningen om sektorn för frukt och grönsaker. 

I artikel 12.1 i den delegerade förordningen om sektorn för frukt och grönsaker föreskrivs att det under vissa omständigheter är tillåtet för producentmedlemmarna att a) sälja sina produkter direkt på eller utanför sina anläggningar till konsumenter för deras personliga bruk, b) själva eller genom förmedling av en annan producentorganisation som utsetts av deras egen organisation, saluföra produkter som utgör en marginell kvantitet i förhållande till den produktionsvolym av de berörda produkterna som den egna organisationen kan saluföra, c) själva eller via en annan producentorganisation som utsetts av deras egen organisation, saluföra produkter vars egenskaper är sådana att den egna organisationen normalt inte handlar med dem, eller produkter som en producentmedlem endast tillverkat i en så begränsad volym eller till ett så begränsat värde att den egna organisationen normalt inte handlar med dem. I artikel 12.2 i den delegerade förordningen om sektorn för frukt och grönsaker föreskrivs det att den procentandel av produktionen som en producentmedlem saluför utanför producentorganisationen inte får överstiga 25 procent av volymen eller värdet av producentmedlemmens saluförda produktion, utom i vissa undantagsfall. 

Till paragrafen fogas ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet inom de gränser som anges i EU:s lagstiftning utfärda närmare bestämmelser om produkter som den godtagbara försäljningen får omfatta och om deras kvantitet. I marknadsordningslagen föreskrivs det för närvarande att en andel på högst 25 procent av produkterna får säljas direkt till konsumenter. I fortsättningen föreskrivs det om motsvarande saker genom förordning av statsrådet. Med produkter som försäljningen får omfatta avses med artikel 12 i ovannämnda delegerade förordning förenliga bestämmelser om produkter som får säljas; vid behov får bestämmelserna i fråga preciseras genom förordning av statsrådet under den kommande finansieringsperioden. 

12 f §. Anmälan om uppgifter om producentorganisationens verksamhet. Paragrafen föreslås bli ändrad så att den täcker producentorganisationer inom alla produktsektorer, inte bara inom mjölksektorn. Enligt paragrafen ska godkända producentorganisationer lämna Livsmedelsverket uppgifter om antalet medlemmar och värdet av den saluförda produktionen samt andra motsvarande uppgifter om sin verksamhet, om EU:s marknadsordningslagstiftning kräver det. I den föreslagna paragrafen beaktas bland annat den förutsättning som nämns i artikel 149.2 f i marknadsordningsförordningen, enligt vilken den i artikel 149 avsedda volymen av obehandlad mjölk ska anmälas till den behöriga myndigheten i medlemsstaten. Paragrafen är formulerad så att om EU-lagstiftningen framöver kräver att även producentorganisationer inom andra sektorer ska lämna de uppgifter som krävs enligt marknadsordningslagstiftningen, ska dessa lämnas till Livsmedelsverket. Den ovannämnda artikeln är direkt tillämplig rätt i EU. De nämnda uppgifterna ska med stöd av artikeln lämnas till den behöriga myndigheten i medlemsstaten, som i Finland är Livsmedelsverket. Till denna del motsvarar paragrafen nuläget. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas och om tidpunkten för lämnande av dem får utfärdas genom förordning av statsrådet. Med stöd av bestämmelsen kan det till exempel förutsättas uppgifter som anknyter till uppfyllandet av förutsättningarna för godkännande eller uppgifter av årsberättelsetyp om den godkända producentorganisationens verksamhet eller uppgifter som EU-kommissionen förutsätter av de nationella myndigheterna.  

12 g §. Producentorganisationer inom nöt- och kalvköttssektorn och sektorn för jordbruksgrödor. Paragrafen föreslås bli upphävd, eftersom den bakomliggande bestämmelsen i marknadsordningsförordningen har upphävts. Ändringen är teknisk. 

13 §. Förhandsanmälan om ansökan om exportbidrag samt hur exportbidragsprodukter ska läggas fram. 14 §. Exportdeklaration och ansökan om exportbidrag i fråga om exportbidragsprodukter. 15 §. Godkännande av övervakningsorgan samt övervakningsorganens verksamhet. 16 §. Godkännande av proviantlager samt proviantlagrens verksamhet. Paragraferna föreslås bli upphävda som obehövliga, eftersom de anknyter till exportbidrag och eftersom marknadsordningsförordningens bestämmelser om exportbidrag har upphävts. 

17 §. Nationell strategi för sektorn för frukt och grönsaker. Paragrafen föreslås bli upphävd som obehövlig, eftersom marknadsordningsförordningens bestämmelse om en nationell strategi inte kommer att tillämpas under den kommande finansieringsperioden. 

18 §. Allmänna villkor för stödet till producentorganisationer. I 1 punkten görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. Till paragrafen fogas en ny 4 punkt, enligt vilken stödmottagaren ska uppfylla förutsättningarna för godkännande av producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker. Bestämmelser om förutsättningar för godkännande av producentorganisationer finns i 12 b §. Ändringen är en precisering av tekniskt slag, eftersom det redan har varit ett villkor för stödet till producentorganisationer att endast godkända producentorganisationer kan vara stödmottagare. 

19 §. Operativa program för producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker. En teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet föreslås i det inledande stycket i 1 mom. samt i 2 mom. I paragrafen stryks hänvisningarna till EU-lagstiftningen i den mån denna inte längre innehåller bestämmelser om de berörda sakerna. Samtidigt kompletteras paragrafen till den del det i fortsättningen ska föreskrivas nationellt om sakerna.  

Det gäller till exempel att nationellt föreskriva mer detaljerat än nu om den tidpunkt då det operativa programmet (tidigare benämning: verksamhetsprogrammet) ska börja genomföras. Tidigare föreskrevs det om tidsfristerna för ansökan om godkännande av verksamhetsprogrammet direkt i EU:s lagstiftning om frukt och grönsaker. I artikel 6 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/892 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker, nedan genomförandeförordningen om sektorn för frukt och grönsaker, föreskrevs det om en tidsfrist för inlämnande av verksamhetsprogram, och i artikel 7 i förordningen föreskrevs det om genomförandeperioder för verksamhetsprogram. I artikel 33 i den delegerade förordningen om sektorn för frukt och grönsaker föreskrevs det om tidsfrister för godkännande av verksamhetsprogram. 

Det föreslås att 3 mom., som innehåller ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet, ändras så att det täcker också bestämmelser om det operativa programmets innehåll och om tidsfristerna för framläggande av programmet. Det behöver nationellt föreskrivas närmare om dessa saker, eftersom EU-bestämmelser om dem inte kommer att tillämpas under den kommande finansieringsperioden. Genom förordning av statsrådet får det föreskrivas till exempel om den tidpunkt då det operativa programmet ska börja genomföras och om när producentorganisationen ska lägga fram programmet för Livsmedelsverket. 

20 §. Stödberättigande åtgärder av producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker. I paragrafen föreslås det bli föreskrivet om åtgärder för vilka stöd till producentorganisationer kan beviljas. Stöd till producentorganisationer kan enligt 1 mom. beviljas för att ersätta kostnader för sådana åtgärder i ett godkänt operativt program som avses i artikel 47.1 a—i och artikel 47.2 b och i i förordningen om strategiska planer. I förordningen om strategiska planer används termen interventionstyp om stödberättigande åtgärder. Med interventionstyp avses i praktiken åtgärder som är föremål för stöd. I propositionen används termen åtgärd vid hänvisningar till ordet interventionstyp. I momentet hänvisas det dessutom informativt till direkt tillämplig EU-lagstiftning. Motsvarande hänvisning finns i nuläget i 3 mom.  

De stödinsatser enligt artikel 47.1 i förordningen om strategiska planer som avses i 1 mom. är följande: 

a) investeringar i materiella och immateriella tillgångar, forskning och experimentella och innovativa produktionsmetoder och andra åtgärder, 

b) rådgivningstjänster och tekniskt bistånd, särskilt med avseende på hållbara metoder för bekämpning av skadegörare och sjukdomar, hållbar användning av växtskyddsmedel och produkter för djurskydd, anpassning till och begränsning av klimatförändringar, anställningsvillkor, arbetsgivarskyldigheter samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, 

c) utbildningsåtgärder, inbegripet handledning och utbyte av bästa praxis, särskilt med avseende på hållbara metoder för bekämpning av skadegörare och sjukdomar, hållbar användning av växtskyddsmedel och produkter för djurskydd, anpassning till och begränsning av klimatförändringar samt användning av organiserade handelsplattformar och råvarubörser på plats och terminsmarknader, 

d) ekologisk eller integrerad produktion, 

e) åtgärder för att öka hållbarheten och effektiviteten när det gäller transporter och lagring av produkter. 

f) främjande, kommunikation och marknadsföring, inbegripet åtgärder och verksamhet som syftar till att höja konsumenternas medvetenhet om unionens kvalitetssystem och vikten av hälsosamma matvanor samt till diversifiering och konsolidering av marknaderna, 

g) genomförande av unionens och medlemsstaternas kvalitetssystem, 

h) genomförande av spårbarhets- och certifieringssystem, särskilt kontroll av kvaliteten på produkter som säljs till slutkonsumenter, 

i) åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringar. 

De stödinsatser enligt artikel 47.2 i förordningen om strategiska planer som avses i 1 mom. är följande: 

b) investeringar i materiella och immateriella tillgångar för en effektivare förvaltning av de volymer som släpps ut på marknaden, inbegripet för gemensam lagring, 

i) skörde- och produktionsförsäkring som bidrar till att trygga producenternas intäkter vid förluster förorsakade av naturkatastrofer, ogynnsamma väderförhållanden, sjukdomar eller angrepp av skadegörare, samtidigt som det säkerställs att stödmottagarna vidtar nödvändiga riskförebyggande åtgärder. 

Bemyndigandebestämmelsen i 2 mom. ändras så att den uttrycks i ovillkorlig form. Ändringen är teknisk, eftersom det redan i nuläget föreskrivs närmare om saken genom förordning av statsrådet. 

Det föreslås att 3 mom. upphävs. Den i momentet tidigare angivna hänvisningen till EU:s lagstiftning flyttas till 1 mom., och bestämmelsen om förbud mot att bevilja samma åtgärd annan offentlig finansiering flyttas till den nya 37 a §.  

21 §. Stödberättigande miljö-, klimat-, forsknings- och utvecklingsinsatser av producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker. I den föreslagna paragrafrubriken beaktas utöver miljöinsatser också klimat-, forsknings- och utvecklingsinsatser som är förenliga med EU:s lagstiftning. I 1 mom. hänvisas det i fråga om stödberättigande miljö-, klimat-, forsknings- och utvecklingsinsatser till bestämmelser i förordningen om strategiska planer. Enligt momentet kan stöd till producentorganisationer beviljas för att ersätta kostnader för genomförandet av ovannämnda insatser som ingår i ett verksamhetsprogram. De insatser som avses i 1 mom. och som anknyter till mål som anges i artikel 46 d—f är följande: 

d) forskning om och utveckling av hållbara produktionsmetoder, inbegripet motståndskraft mot skadegörare, motståndskraft mot djursjukdomar och begränsning av och anpassning till klimatförändringar, innovativa metoder och produktionsteknik som stärker den ekonomiska konkurrenskraften och marknadsutvecklingen,  

e) främja, utveckla och genomföra 

i) produktionsmetoder och produktionsteknik som tar hänsyn till miljön, 

ii) produktionspraxis som är motståndskraftig mot skadegörare och sjukdomar, 

iii) djurhälso- och djurskyddsstandarder som går utöver minimikraven i unionsrätten och nationell rätt, 

iv) minskning av avfall och miljövänlig användning och hantering av biprodukter, inbegripet återanvändning och tillvaratagande av dessa, 

v) skydd och förstärkning av den biologiska mångfalden och hållbart nyttjande av naturresurser för att särskilt skydda vatten, mark och luft. 

f) bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringar. 

Närmare bestämmelser om insatser som är stödberättigande föreslås med stöd av 2 mom. bli utfärdade genom förordning av statsrådet, i likhet med nu. Genom förordning av statsrådet avses till exempel närmare bestämmelser om stödinsatserna och villkoren för dem bli utfärdade. Bemyndigandebestämmelsen breddas så att den gäller även beloppet av stöd som beviljas för insatserna. Bemyndigandet avgränsas så att de gränser som anges i EU:s lagstiftning ska gälla. 

Den nuvarande hänvisningen i 3 mom. till EU:s lagstiftning om frukt och grönsaker föreslås bli flyttad till 1 mom. Framledes finns inte behov av den i momentet ingående bestämmelsen om ett visst minimiantal miljöinsatser eller om en minimiandel utgifter som ska användas till miljöinsatser. Bestämmelser om saker av motsvarande slag utfärdas i fortsättningen med stöd av bemyndigandebestämmelsen i 2 mom., om EU-rättsakterna förutsätter mer detaljerad reglering. I artikel 50 i förordningen om strategiska planer föreskrivs det om operativa program och om anknytande minimiutgifter. Vid behov får närmare bestämmelser om antalet insatser som förutsätts och om beloppet av stöd som kan beviljas för insatserna utfärdas med stöd av bemyndigandebestämmelsen i 2 mom.  

22 §.Stödberättigande för kostnader inom stödet till producentorganisationer och stödets maximibelopp. Bestämmelserna i 1 mom. motsvarar nuläget. Bestämmelserna i 2 och 3 mom. om maximibeloppet av stöd till producentorganisationer sammanförs till 2 mom. och deras ordalydelse ändras, eftersom EU:s lagstiftning om saken har ändrats.  

Tidigare föreskrivs det i artikel 34 i marknadsordningsförordningen och i artiklarna 30 och 31 i den delegerade förordningen om sektorn för frukt och grönsaker om maximibeloppet av stöd till producentorganisationer och om förutsättningarna för att höja det. Numera finns bestämmelser om saken i artikel 52 i förordningen om strategiska planer. Bemyndigandebestämmelsen i 2 mom. föreslås bli ändrad så att den omfattar också närmare bestämmelser om maximibeloppet av stöd till producentorganisationer och om höjning av det. Närmare bestämmelser får enligt förslaget utfärdas inom de gränser som anges i EU:s lagstiftning om frukt och grönsaker. I nuläget föreskrivs det genom förordning av statsrådet om uppfyllandet av en mindre än 20 procent stor marknadsandel som utgör ett villkor för höjning av maximibeloppet av stöd till producentorganisationer. 

22 a §. Finansiering för en driftsfond som en producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker har inrättat samt driftsfondens verksamhet. Till lagen fogas en ny 22 a §, där det föreslås bli föreskrivet om krav som hänför sig till finansieringen för en producentorganisations driftsfond och till driftsfondens verksamhet. Under den kommande finansieringsperioden tillämpas inga direkt tillämpliga EU-bestämmelser om dem, och det bör föreskrivas nationellt om motsvarande saker.  

I artikel 32 i marknadsordningsförordningen föreskrivs det om driftsfonder och om ekonomiska bidrag (det vill säga finansieringsandelar) för dem. I artikel 25 i den delegerade förordningen om sektorn för frukt och grönsaker föreskrevs det under den tidigare finansieringsperioden i detalj om finansiering av och krav på driftsfonder. Enligt artikel 25.1 i den delegerade förordningen om sektorn för frukt och grönsaker ska producentorganisationen fastställa de ekonomiska bidragen till driftsfonder. Enligt artikel 25.2 ska alla producentmedlemmar ha möjlighet att dra nytta av driftsfonden och på demokratiska grunder delta i beslutsprocessen avseende användningen av producentorganisationens eller en sammanslutnings driftsfond samt av de ekonomiska bidragen till driftsfonden. I artikel 25.3 anges det att stadgarna för en producentorganisation ska uppta bestämmelser om hur de ekonomiska bidragen bestäms. I 1 och 2 mom. föreslås nationella bestämmelser om nämnda saker. 

Med stöd av en bemyndigandebestämmelse som föreslås i 3 mom. får närmare bestämmelser om finansieringsandelarna, beslutsfattandet och fondanvändningen utfärdas genom förordning av statsrådet. 

22 b §. Godkännande av en driftsfond för en producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker. Enligt förslaget fogas till lagen en ny 22 b §, där det föreskrivs om godkännande av en producentorganisations driftsfond.  

Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen beslutar Livsmedelsverket på ansökan om godkännande av en driftsfond för en producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker, om den uppfyller de krav som i EU:s marknadsordningslagstiftning och i denna lag ställs på driftsfondens storlek och andra omständigheter. Under den tidigare finansieringsperioden föreskrevs det om en driftsfond i EU:s marknadsordningsförordning och i den delegerade förordningen om sektorn för frukt och grönsaker. Under den nya finansieringsperioden föreskrivs det om ovannämnda frågor i förordningen om strategiska planer och i den delegerade förordningen om komplettering av förordningen om strategiska planer, som är direkt tillämplig EU-lagstiftning. I artikel 51 i förordningen om strategiska planer föreskrivs om driftsfonder. I artikel 31 i den delegerade förordningen om komplettering av förordningen om strategiska planer föreskrivs om beräkningsgrunden för värdet av den saluförda produktionen och i artikel 32 föreskrivs om en referensperiod. I 22 a § i lagförslaget föreskrivs det om finansiering för en driftsfond som en producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker har inrättat samt driftsfondens verksamhet. I 23 § föreskrivs det om anmälningar och bokföring som gäller en driftsfond för en producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker. I de ovannämnda EU-bestämmelserna och i lagförslaget föreskrivs närmare om de krav som gäller driftsfonder. 

I 2 mom. föreslås det bli föreskrivet att en producentorganisation i sin ansökan om godkännande av driftsfonden ska lägga fram uppgifter om förutsättningarna för godkännande. Med hjälp av de uppgifter som framgår av ansökan kontrollerar Livsmedelsverket att driftsfonden uppfyller de krav som nämns i 1 mom. Med stöd av 2 mom. får Livsmedelsverket meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska läggas fram i ansökan. Bemyndigandet av Livsmedelsverket att meddela föreskrifter gäller detaljfrågor och fastställande av tekniska detaljer. 

Med stöd av den föreslagna bemyndigandebestämmelsen i 3 mom. får det genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om en tidsfrist för ansökan om godkännande av en driftsfond och för tidpunkten då driftsfonden börjar genomföras samt för driftsfondens varaktighet. 

23 §. Anmälningar och bokföring som gäller en driftsfond för en producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker. I 1 mom. görs tekniska ändringar som gäller myndighetsnamnet. Paragrafrubriken och 1 mom. föreslås bli ändrade så att den ändrade EU-lagstiftningen beaktas i dem. I artikel 26.1 i den delegerade förordningen om sektorn för frukt och grönsaker föreskrevs det tidigare att det i en producentorganisations verksamhetsprogram ska meddelas preliminära belopp för unionens ekonomiska stöd och för producentorganisationens och dess medlemmars bidrag till driftsfonden för det påföljande året. I artikel 26.2 föreskrevs det mer detaljerat om beräkningen av den uppskattade storleken på driftsfonden. För närvarande föreskrivs det om grunderna för beräkning av den saluförda produktionens värde i artikel 31 i den delegerade förordning som kompletterar förordningen om strategiska planer. I fortsättningen ska det utfärdas nationella bestämmelser om anmälningar som avses i paragrafen och som rör driftsfonden. I 1 mom. stryks till denna del hänvisningarna till EU:s lagstiftning om frukt och grönsaker, och det föreskrivs nationellt om saken. 

I 2 mom. görs ändringar som följer av ändrade EU-bestämmelser. I direkt tillämplig EU-lagstiftning föreskrivs det inte längre om en tidsfrist för framläggande av anmälan. Därför bör det nationellt föreskrivas om en tidsfrist för framläggande av anmälan. Enligt det föreslagna 2 mom. kan en tidsfrist för anmälan fastställas. Närmare bestämmelser om tidsfristen får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Det som föreskrivs i 3 mom. överensstämmer med nuläget. 

24 §. Ansökan om samt beviljande och utbetalning av stöd till producentorganisationer. Paragrafrubriken föreslås bli ändrad så att paragrafen i fortsättningen täcker också bestämmelser om ansökan om samt beviljande och utbetalning av stöd till producentorganisationer. I paragrafen beaktas dessutom en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet.  

I paragrafen stryks en föråldrad hänvisning till EU-lagstiftningen. Tidigare föreskrevs det i EU:s lagstiftning om frukt och grönsaker om ansökan om samt utbetalning av stöd. Eftersom EU-bestämmelser om saken inte kommer att tillämpas under den kommande finansieringsperioden, gäller det att föreskriva nationellt om de nämnda sakerna.  

Enligt 1 mom. beslutar Livsmedelsverket på ansökan om beviljande av stöd till producentorganisationer och om beloppet av stöd till producentorganisationer som beviljas en sökande. Bestämmelsen är delvis informativ, eftersom det i beviljandet av stöd i sak ingår att det operativa programmet godkänns så som avses i 19 § och att den i 22 b § avsedda driftsfonden godkänns. I praktiken avgörs dessa i regel genom ett och samma beslut. En ansökan om stöd ska lämnas in inom utsatt tid. Till ansökan ska fogas redogörelser för förutsättningarna för beviljande av stödet. Redogörelserna omfattar de i 19—23 § avsedda förutsättningarna för beviljande av stöd, genomförandet av de åtgärder som stödet avser och kostnaderna för dem. En förutsättning för beviljande av stöd är att de föreslagna åtgärderna och kostnaderna för dem är godtagbara. Därför behövs ovannämnda redogörelser för beviljande av stödet. Bestämmelsen föreslås bli preciserad, men i praktiken överensstämmer den med nuläget. 

I 2 mom. föreskrivs det om en skyldighet för stödmottagaren att föra bok över de genomförda åtgärderna och kostnaderna för dem.  

Enligt 3 mom. beslutar Livsmedelsverket på ansökan om utbetalning av stöd till producentorganisationer. Till ansökan ska fogas en redogörelse för de genomförda åtgärderna och kostnaderna för dem. En förutsättning för stödutbetalningen är att de föreslagna åtgärderna och kostnaderna för dem är godtagbara. Därför behövs ovannämnda redogörelser för utbetalning av stödet.  

Med stöd av den bemyndigandebestämmelse som föreslås i 4 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet närmare bestämmelser om den godtagbara perioden för genomförande av åtgärder samt om tidsfristerna för ansökan om utbetalning. Enligt momentet får närmare bestämmelser om de uppgifter som ska ingå i ansökningarna och om de i 2 mom. avsedda uppgifter som ska dokumenteras utfärdas genom föreskrift av Livsmedelsverket. Livsmedelsverkets befogenhet att meddela föreskrifter utökas så att den omfattar även uppgifter som ska dokumenteras. Bemyndigandet av Livsmedelsverket att meddela föreskrifter gäller detaljfrågor och fastställande av tekniska detaljer. 

25 §. Ändringar av producentorganisationens operativa program och driftsfond. Paragrafrubriken föreslås bli ändrad så att den omfattar också producentorganisationens driftsfond. I 1 och 2 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. Paragrafbestämmelserna om förutsättningarna för ändringar av det operativa programmet och driftsfonden samt om anknytande tillvägagångssätt ändras, eftersom det under den nya finansieringsperioden inte föreskrivs om dem i EU:s lagstiftning. Tidigare föreskrevs det om ändringar av verksamhetsprogrammen i artikel 34 i den delegerade förordningen om sektorn för frukt och grönsaker. I 1 mom. stryks den föråldrade hänvisningen till EU:s lagstiftning. Bestämmelserna i 1 mom. ändras så att det nationellt föreskrivs om mer detaljerade förutsättningar för ändringar. Enligt det föreslagna 1 mom. får ett operativt program och en driftsfond ändras förutsatt att ändringen inte inverkar väsentligt på uppnåendet av det operativa programmets mål. En ändring får inte genomföras förrän den har förhandsgodkänts. Livsmedelsverket beslutar om godkännande av ändringar på ansökan. Enligt momentet får närmare bestämmelser om godtagbara ändringar och om tidsfristen för ansökan om ändring utfärdas genom förordning av statsrådet. I fråga om tidsfristen för ansökan överensstämmer bemyndigandebestämmelsen med nuläget, eftersom det redan nu föreskrivs om en tidsfrist för ansökan genom förordning av statsrådet. 

I 2 mom. föreskrivs det om sådana ändringar av operativa program som kan göras utan Livsmedelsverkets förhandsgodkännande. En producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker får enligt förslaget ändra sitt operativa program under genomförandeåret utan godkännande, om det är fråga om en obetydlig ändring som inte inverkar på uppnåendet av det operativa programmets mål och om organisationen underrättar Livsmedelsverket om ändringen utan dröjsmål efter det att ändringsbehovet har framkommit. De ändringar som beskrivs i momentet är närmast tekniska. 

26 §. Åtgärder som berättigar till stöd för biodling. I paragrafrubriken stryks hänvisningen till biodlingsprogram; enligt den reviderade EU-lagstiftningen utarbetas sådana inte numera. Av samma skäl upphävs 1 mom., som handlar om utarbetande av program, och 2 mom. flyttas till 1 mom. Hänvisningarna i det till EU:s lagstiftning uppdateras och ordalydelsen preciseras. 

I 1 mom. föreskrivs det om åtgärder som är sådana att stöd för biodling kan beviljas för kostnaderna för genomförande av dem. Stödberättigande åtgärder är insatser som avses i artikel 55.1 a, b i och iv samt c–f i förordningen om strategiska planer. Enligt momentet utfärdas närmare bestämmelser om de stödberättigande åtgärderna och om kraven på dem genom förordning av statsrådet inom de gränser som anges i EU:s lagstiftning. Bemyndigandebestämmelsen överensstämmer med nuläget, eftersom det genom förordning av statsrådet redan nu föreskrivs om stödberättigande insatser. Bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av stöd för biodling finns dessutom i EU:s marknadsordningslagstiftning. 

Enligt 2 mom. kan det för åtgärdernas genomförande bestämmas en period som kan vara högst fem år. I paragrafen finns en bemyndigandebestämmelse. Enligt den får närmare bestämmelser om perioden utfärdas genom förordning av statsrådet. 

27 §. Aktörer som kan ansöka om stöd för biodling. Paragrafrubriken ändras så att den överensstämmer med de nya bestämmelser som föreslås. I 1 mom. förutsätts det inte längre att stödmottagaren vidtar alla stödberättigande åtgärder. Enligt momentet ska stödmottagaren dock alltjämt företräda biodlingssektorn; till denna del överensstämmer det föreslagna momentet med nuläget. Bestämmelsen om de i momentet föreskrivna aktörer som har rätt till stödet ändras dessutom så att den i fortsättningen omfattar också andra registrerade sammanslutningar. Detta möjliggör i fortsättningen till exempel att producentorganisationer som har formen av aktiebolag kan vara stödsökande. 

I 2 mom. preciseras att det i samband med stödansökan ska anges om det i 7 § 3 mom. i statsunderstödslagen (688/2001) föreskrivna förfarandet för överföring används. Detta behövs eftersom myndigheten i det skede då stödet beviljas behöver ha uppgift om huruvida förfarandet används och om vilka som anlitas som hjälp vid genomförandet av enskilda åtgärder. 

27 a §.Urvalskriterier för mottagare av stöd för biodling samt för föreslagna åtgärder. Till lagen föreslås bli fogad en ny 27 a §, där det föreskrivs om urvalskriterier för mottagare av stöd för biodling samt för åtgärder som stödmottagarna föreslår. Enligt 1 mom. beslutar Livsmedelsverket om valet av stödmottagare och föreslagna åtgärder samt om beloppet av stöd som beviljas en sökande. Stöd kan beviljas högst inom ramen för de medel som kan fördelas. 

En stödsökande kan ansöka om stöd för en eller flera åtgärder. Därmed bör det vid valet av sökande och föreslagna åtgärder finnas kriterier utifrån vilka Livsmedelsverket kan besluta om stödmottagare och åtgärder som ska genomföras. De medel som kan fördelas bestäms inom ramen för anslag som EU har beviljat Finland. 

I 2 mom. föreslås det bli föreskrivet att urvalskriterierna för stödmottagare och föreslagna åtgärder ska vara följande: 

1) de i projektet föreslagna åtgärdernas effektivitet i fråga om biodlingssektorn och aktörerna inom den, 

De föreslagna åtgärderna ska i vid bemärkelse gagna biodlingssektorn och dem som är verksamma inom den, med hänsyn till karaktären hos åtgärden i fråga. Åtgärderna ska föra branschen framåt som helhet betraktad. De åtgärder för vilka stöd kan beviljas är tänkta att också framgent främja biodlingssektorn, inte bara enskilda aktörer. Detta betraktelsesätt behövs i synnerhet när det gäller säljfrämjande åtgärder, där åtgärderna inte kan riktas enbart till ett enskilt företags säljfrämjande.  

2) projektets beskaffenhet, genomförbarhet och kostnadseffektivitet,  

Vid bedömning av projektets beskaffenhet ska det beaktas till exempel att projektet uppfyller mål och åtgärder som beskrivs i den nationella planen. Dessutom avses det bli beaktat att de föreslagna åtgärderna är konsekventa med avseende på de mål som ställts upp i projektet. 

Projektet ska vara genomförbart. När genomförbarheten bedöms ska det till exempel undersökas om åtgärderna kan vara praktiskt genomförbara och om de går att genomföra med det stödbelopp som sökts. Projektplanen ska ha beskrivits på en tillräckligt detaljerad nivå, så att det är möjligt att bedöma dess genomförbarhet.  

Projektet ska också ha planerats kostnadseffektivt. Kostnadseffektiviteten bedöms också i förhållande till projektets effekter. I samband med den betraktelsen bedöms det i vilken utsträckning sökanden och åtgärderna företräder biodlingssektorn. Projektet ska ha planerats så att medlen går att utnyttja på bästa möjliga sätt och att de till buds stående medlen har kunnat ställas i proportion i åtgärderna.  

3) stödsökandens kompetens och ekonomiska förutsättningar att genomföra projektet. 

Stödsökanden ska ha tillräcklig kompetens att genomföra projektet. Stödsökanden kan till exempel anställa arbetstagare för projektet, anlita sin egen personal för projektgenomförandet eller köpa tjänster. Det är meningen att kompetensen hos den personal som anlitas vid genomförandet ska bedömas till exempel utgående från utbildning och arbetserfarenhet. Även sökandens tidigare erfarenhet av projekt inom sektorn kan skärskådas.  

Stödsökanden ska ha ekonomiska förutsättningar att genomföra projektet, eftersom stödsökanden får finansieringen på basis av faktiska uppkomna kostnader. Stödsökanden ska alltså ha tillräckliga resurser för att först vidta åtgärderna på sin egen bekostnad, därefter kan ersättning för de stödberättigande kostnaderna sökas hos Livsmedelsverket. 

Enligt 3 mom. kan åtgärder finansieras endast delvis, om kostnaderna för de åtgärder som föreslås överstiger de medel som finns att tillgå.  

I en sådan situation kan som jämförelsekriterier användas till exempel de urvalskriterier som beskrivs i 2 mom. 1 och 2 punkten. 

Med stöd av bemyndigandet i 4 mom. får närmare bestämmelser om urvalskriterierna och urvalsförfarandet utfärdas genom förordning av statsrådet. 

28 §. Godtagbara kostnader i samband med stöd för biodling samt stödets maximibelopp. I 1 mom. görs en teknisk ändring beträffande författningshänvisningen. I övrigt överensstämmer 1 mom. med nuläget.  

Det nuvarande 2 mom. flyttas i sak till 27 a § 1 mom. I det föreslagna nya 2 mom. föreskrivs det om den högsta nivån för den nationella finansieringen och om villkoren för att höja den. Närmare bestämmelser om dessa saker finns i artikel 55 i förordningen om strategiska planer, till vilken det hänvisas i momentet. Närmare bestämmelser om stödets maximibelopp och om höjning av det får enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet inom de gränser som anges i EU:s lagstiftning. 

29 §. Ansökan om samt beviljande och utbetalning av stöd för biodling. I 1 och 3 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

Bestämmelserna i 1 mom. ändras så att stödmottagaren till stödansökan dessutom ska foga en redogörelse för förutsättningarna för beviljande av stöd. Bestämmelsen behövs eftersom myndigheten i det skede då stöd beviljas utreder förutsättningarna för beviljande av stöd. I praktiken kontrolleras beträffande förutsättningarna för beviljande av stöd bland annat det i 27 § angivna kravet att stödmottagaren ska vara en organisation som företräder biodlingssektorn. I övrigt motsvarar momentet nuläget.  

Bestämmelserna i 2 mom. överensstämmer med nuläget. Enligt förslaget ska 3 mom. preciseras så att en förutsättning för utbetalning av stöd också är att de genomförda åtgärderna och kostnaderna för dem är godtagbara och att åtgärderna har genomförts under en godkänd period. Det krav på en godkänd period som har ställts under den innevarande finansieringsperioden behöver preciseras nationellt, eftersom det tidigare har angetts i den tillämpliga EU-lagstiftningen. I praktiken ska medlemsstaten sköta utbetalningarna till stödmottagaren under en viss tid som är bunden till EU:s räkenskapsår. En tidsfrist för ansökan om utbetalning får bestämmas. I övrigt motsvarar 3 mom. nuläget.  

Med stöd av det föreslagna bemyndigandet i 4 mom. utfärdas närmare bestämmelser om den godtagbara perioden för genomförande av åtgärder samt om tidsfristerna för ansökan om utbetalning genom förordning av statsrådet. Det i 4 mom. angivna bemyndigandet att utfärda närmare bestämmelser om de uppgifter ansökningarna ska innehålla och de uppgifter som ska dokumenteras ändras vad beträffar författningsnivån. Med stöd av det föreslagna bemyndigandet får de nämnda närmare bestämmelserna som är tekniska utfärdas genom föreskrift av Livsmedelsverket. Bemyndigandet av Livsmedelsverket att meddela föreskrifter gäller detaljfrågor och fastställande av tekniska detaljer. I den gällande lagen används som författningsnivå i fråga om det bemyndigande som fastställs i 24 § i motsvarande detaljfrågor ett bemyndigande av Landsbygdsverket att meddela föreskrifter. Det bemyndigande att meddela föreskrifter som nämns i momentet motsvarar också den föreslagna bestämmelsen i 24 §. 

29 a §Ändring av en plan som anknyter till stödet för biodling. Till lagen föreslås bli fogad en ny 29 a §, där det föreskrivs om ändring av en projektplan som anknyter till stödet för biodling. I paragrafen finns närmare bestämmelser om under vilka förutsättningar projektinnehållet får ändras under projekttiden efter att projektet har godkänts. I sak jämställs paragrafen med 25 §, som handlar om ändringar av producentorganisationens operativa program och om förutsättningarna för sådana ändringar. 

Enligt 1 mom. får en stödmottagare ändra en projektplan som ligger till grund för ett projekt, förutsatt att ändringen inte inverkar väsentligt på uppnåendet av målen för projektet. En ändring får inte genomföras förrän den har förhandsgodkänts. Livsmedelsverket beslutar om godkännande av ändringar på ansökan. Med stöd av bemyndigandet i paragrafen får närmare bestämmelser om godtagbara ändringar och om tidsfristen för ansökan om ändring utfärdas genom förordning av statsrådet.  

I 2 mom. föreslås det bli föreskrivet om projektändringar som får göras utan Livsmedelsverkets förhandsgodkännande. Enligt förslaget får stödmottagaren under genomförandeåret utan godkännande ändra den projektplan som ligger till grund för projektet, om det är fråga om en obetydlig ändring som inte inverkar på uppnåendet av målen för projektet och om stödmottagaren underrättar Livsmedelsverket om ändringen utan dröjsmål efter det att ändringsbehovet har framkommit. De ändringar som beskrivs i paragrafen är närmast tekniska. 

29 b §. Uppföljningsuppgifter om stöd till producentorganisationer och stöd för biodling.Till lagen föreslås bli fogad enny 29 b §, där det föreskrivs om lämnande av uppgifter om stöd till producentorganisationer och stöd för biodling med avseende på uppföljningen. Enligt 1 mom. har Livsmedelsverket rätt att av mottagare av stöd till producentorganisationer och stöd för biodling få de utredningar och uppföljningsuppgifter som avses i artikel 7 i förordningen om strategiska planer och bilaga I till den och som behövs för stöduppföljningen och för bedömning av stödens effekter. I artikel 7 i förordningen om strategiska planer föreskrivs det om indikatorer som anknyter till stöden enligt förordningen om strategiska planer. Enligt artikeln ska förverkligandet av målen för stödsystemen utvärderas på grundval av de gemensamma indikatorer för output, resultat, effekt och kontext som anges i bilaga I till förordningen. Dessa är bland annat output-, resultat-, effekt- och kontextindikatorer. 

I det föreslagna 2 mom. finns ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om utredningarnas och uppföljningsuppgifternas innehåll. Genom förordningen är det möjligt att vid behov precisera innehållet i indikatorerna enligt artikel 7 i förordningen om strategiska planer och lämnandet av uppgifter som anknyter till dem. Närmare bestämmelser om utredningarnas och uppföljningsuppgifternas innehåll får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

30 §. Krav på privat lagring. I 4 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

31 §. Anmälan och dokumentering av uppgifter om privat lagring. I 1 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

32 §. Avtal om privat lagring. I paragrafen görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

33 a §. Målgruppen för stöd till utdelning i skolan. I 1 mom. preciseras målgrupperna för stöd till utdelning i skolan så att de bättre överensstämmer med den terminologi som nuförtiden används i bland annat lagen om småbarnspedagogik (540/2018) och lagen om grundläggande utbildning (628/1998). Det är fråga om terminologiska preciseringar av teknisk natur. I momentet föreslås dessutom en teknisk precisering enligt vilken de inrättningar som nämns i momentet ska vara offentliga eller erkända av myndigheterna. I gällande lagstiftning anges detta krav i 34 §. Genom denna tekniska ändring beaktas närmare artikel 22 i marknadsordningsförordningen, enligt vilken stödordningar för att förbättra utdelningen av jordbruksprodukter och barns matvanor riktar sig till barn som regelbundet går i en grundskola eller gymnasieskola eller på daghem, förskola eller andra fritidsaktiviteter som förvaltas eller har godkänts av behöriga myndigheter i medlemsstaterna. I momentet ingår i fråga om stödberättigande produkter en hänvisning till 33 §, där det anges att EU:s lagstiftning innehåller bestämmelser om stödberättigande produkter. I momentet preciseras dessutom att utdelningen ska ske på nämnda platser. I sak motsvarar bestämmelsens innehåll nuvarande praxis. 

33 b §. Beloppet av stöd till utdelning i skolan samt stödperioden. Ordet ’studerande’ föreslås bli fogat till 2 mom. i linje med motiveringen i 33 a §. Ändringen är teknisk, och i sak överensstämmer den med nuläget.  

33 c §. Kompletterande åtgärder och utvärderings- och informationsåtgärder för stöd till utdelning i skolan. I det inledande stycket i 1 mom. samt i 4 punkten görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

34 §. Godkännande av sökande av stöd till utdelning i skolan. I det inledande stycket i 1 mom. samt i 2 och 3 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet.  

I 1 mom. preciseras sökandena av stöd till utdelning i skolan i överensstämmelse med nuvarande benämningar i linje med motiveringen till 33 a §. Sökandena konstateras i de punkter som föreslås bli fogade till 1 mom. I 1 mom. 1 punkten görs dessutom en terminologisk precisering i linje med den ovannämnda motiveringen till 33 a §. Till 1 mom. 1 punkten fogas också registrerade juridiska personer, eftersom stödsökandena i praktiken inte alltid är myndigheter. Enligt 2 punkten kan stöd sökas också av en anknuten enhet som handlar på myndighetens vägnar och svarar för upphandlingen av produkterna i fråga. Med det i punkten använda uttrycket anknuten enhet som svarar för upphandlingen avses till exempel ett matservicebolag i kommunal ägo. Genom bestämmelsen beaktas det att kommunerna ofta har bolagiserat sin matservice och att kommunala matservicebolag därmed kan ansöka om stöd direkt. Bestämmelserna i 2—4 § överensstämmer med nuläget. 

35 §. Krav på godkända sökande av stöd till utdelning i skolan. I 1 och 3 punkten preciseras målgrupperna för stöd till utdelning i skolan i överensstämmelse med nuvarande benämningar i linje med motiveringen i 33 a §. I 3 punkten görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. I övrigt motsvarar paragrafen nuläget. 

36 §. Krav på godkända leverantörer av produkter för utdelning i skolan. I 1 mom. 3 punkten och 2 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

37 a §. Förbud mot dubbelfinansiering. Till lagen föreslås bli fogad en ny 37 a §, där det föreskrivs om ett förbud mot dubbelfinansiering. Enligt paragrafen kan stöd som avses i marknadsordningslagen inte beviljas för en åtgärd som har beviljats annan offentlig finansiering, om det leder till dubbelfinansiering som avses i artikel 36 i den horisontella förordningen. Bestämmelsen grundar sig på den skyldighet som i artikel 36 i den horisontella förordningen åläggs medlemsstaterna. Enligt paragrafen kan stöd inte beviljas, om annan offentlig finansiering har beviljats för samma åtgärd. Paragrafen ger rätt att vidta behövliga återkravsåtgärder, om det efter att stöd har beviljats framgår att stödsökanden har fått stöd eller inte har anmält att den för samma åtgärd har ansökt om stöd också ur någon annan finansieringskälla än EGFJ. 

37 b §. Kringgående av bestämmelser om förutsättningarna för stöd. Till lagen föreslås bli fogad en ny 37 b §, där det föreskrivs om kringgående av bestämmelser om förutsättningarna för stöd. Enligt paragrafen kan stöd som avses i marknadsordningslagen inte beviljas, om förutsättningarna för att bevilja det har skapats på ett konstlat sätt, i strid med målen för den berörda lagstiftningen, och arrangemangets uppenbara syfte har varit att kringgå bestämmelserna om beviljande av stöd för att bereda sig orättmätig ekonomisk vinning. Bestämmelsen grundar sig på den skyldighet som åläggs medlemsstaterna i artikel 62 i den horisontella förordningen. Stöd kan därmed inte beviljas för en åtgärd, om det för erhållande av stödet till exempel har lagts fram oriktig information genom förfalskade dokument. Bestämmelsen berättigar också till att vidta behövliga återkravsåtgärder, om det efter att stöd har beviljats framgår att stödsökanden har gått till väga på ett sätt som beskrivs ovan. 

37 c §. Bristande efterlevnad av regler om offentlig upphandling. Till lagen föreslås bli fogad en ny 37 c §, där det föreskrivs om bristande efterlevnad av lagstiftningen om offentlig upphandling. Enligt paragrafen betalas stöd inte ut eller upphör stödutbetalningen, och stöd som redan betalats ut återkrävs i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 61 i den horisontella förordningen när det gäller en upphandling som strider mot författningarna. Bestämmelsen grundar sig på den skyldighet som åläggs medlemsstaterna i artikel 61 i den horisontella förordningen.  

40 §. Godkännande av slaktkroppsklassificerare. I 1—3 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

41 §. Skyldighet att meddela priser och anmäla andra uppgifter. Till det inledande stycket i 1 mom. fogas en anmälningsskyldighet i fråga om andra omständigheter som avses i EU:s marknadsordningslagstiftning. Detta behövs eftersom det i EU:s lagstiftning förutsätts att även andra uppgifter än de som för närvarande uppräknas i bestämmelsen lämnas. Exempel på sådana uppgifter är branschavtal, vars inlämning det föreskrivs om i punkt 2 E i bilaga III till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1185 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1307/2013 och (EU) nr 1308/2013 vad gäller anmälan till kommissionen av uppgifter och handlingar och om ändring och upphävande av vissa kommissionsförordningar (förordningen om prisrapporter). Till 1 mom. 5 punkten fogas de som är verksamma inom sektorn för oljeväxter och proteingrödor. Av dem förutsätts för närvarande uppgifter med stöd av nämnda förordning av kommissionen, och därmed överensstämmer saken i sak med nuläget.  

Det föreslås att en ny 10 punkt fogas till paragrafen. Med stöd av punkten ska uppgifter anmälas också av övriga aktörer beträffande vilka det i EU:s marknadsordningslagstiftning förutsätts att uppgifter om dem meddelas. Den skyldighet att anmäla uppgifter som anges i punkten begränsas av bestämmelserna i 1 mom. Dessutom kan skyldigheten att anmäla uppgifter gälla bara uppgifter som ska anmälas enligt vad som föreskrivs i EU-bestämmelser. I nuläget medför bestämmelsen inte att nya aktörer blir skyldiga att meddela uppgifter, men bestämmelsen behövs i situationer där EU:s rättsakter ändras i snabbt tempo och förutsätter av medlemsstaterna att nya uppgifter anmäls. I förordningen om prisrapporter definieras produktspecifikt till exempel vissa produktionsgränser där medlemsstatens anmälningsskyldighet aktualiseras. Om gränserna överskrids, kan den i punkten angivna anmälningsskyldigheten komma i fråga. 

Det gäller också att bredda bemyndigandebestämmelsen i paragrafen för att det ska vara möjligt att säkerställa de nya skyldigheter att anmäla uppgifter till kommissionen som ingår i EU:s marknadsordningslagstiftning. I samband med reformen kompletterades marknadsordningsförordningen med en ny artikel 222a, där det föreskrivs om unionens marknadsobservatorier. Enligt artikeln inrättar kommissionen unionens marknadsobservatorier för att öka insynen i livsmedelsförsörjningskedjan, ge ekonomiska aktörer och offentliga myndigheter möjlighet att göra välgrundade val och underlätta övervakningen av marknadsutvecklingen och av hot om marknadsstörningar. Unionens marknadsobservatorier ska ge tillgång till de statistiska data och den information som krävs för övervakningen av marknadsutvecklingen och av hot om marknadsstörningar. Enligt artikeln ska medlemsstaterna samla in den information som avses i artikeln och överlämna den till kommissionen. Det är fråga särskilt om följande information: 

a) produktion, utbud och lager, 

b) priser, kostnader och, i möjligaste mån, vinstmarginaler på samtliga nivåer i livsmedelskedjan, 

c) prognoser om marknadsutvecklingen på kort och medellång sikt, 

d) import och export av jordbruksprodukter, i synnerhet vad gäller utnyttjandet av tullkvoter för import av jordbruksprodukter till unionen. 

43 §. Registrering, användning och utlämnande av anmälda uppgifter samt offentlighet för dem. Det föreslås att 1 mom. preciseras så att det överensstämmer med gällande EU-lagstiftning. Momentet ändras så att anmälda uppgifter får användas bara på det sätt som avses i EU:s marknadsordningslagstiftning. Den nuvarande avgränsningen, enligt vilken uppgifter får användas för fastställande av ett genomsnittligt pris inom en produktsektor på det sätt som avses i EU:s marknadsordningslagstiftning, omspänner i nuläget inte alla uppgifter som förutsätts i förordningen om prisrapporter. Ett exempel på dem är de i förordningen om prisrapporter ingående uppgifterna om branschavtal, enligt motiveringen till 41 §. 

46 §. Krav på branschavtal för sockerbetor. I 1 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. I den hänvisning till EU:s lagstiftning som finns i 1 mom. görs en teknisk ändring som följer av att definitionen i 3 § 20 punkten stryks. I artikel 125 i marknadsordningsförordningen föreskrivs det i överensstämmelse med nuläget om branschavtal som avses i momentet. 

I EU-lagstiftningen finns det inte längre någon rättsgrund för att utse en sådan oavhängig expert som avses i 2 mom. Därför stryks de nämnda bestämmelserna som obehövliga. I 2 mom. föreskrivs det mer detaljerat om förfarandet för godkännande av minimiinnehållet för branschavtal. Enligt artikel 125 i marknadsordningsförordningen ska branschavtalen uppfylla köpevillkoren i bilaga X till nämnda förordning. Artikeln är direkt tillämplig EU-lagstiftning, med stöd av vilken branschavtalen ska ha ett visst formbundet innehåll. Enligt 2 mom. träder ett branschavtal i kraft först efter att Livsmedelsverket genom sitt beslut har godkänt att avtalet uppfyller kraven på minimiinnehåll för branschavtal. I praktiken kontrollerar Livsmedelsverket branschavtalet bara i fråga om minimiinnehållet, och det är fråga om en åtgärd för säkerställande av de krav på avtalens uppfyllande av formbundenhet som ställs i marknadsordningsförordningen.  

46 b §. Behörig myndighet i fråga om ansökningar och anmälningar som hänför sig till handelsnormerna. I 2 mom. ändras bestämmelserna om ansökningar och anmälningar som ska lämnas till behöriga myndigheter när det gäller produkter inom vinsektorn där alkoholhalten överstiger en viss gräns. Enligt det föreslagna momentet ska ansökan och anmälan lämnas till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården när det gäller produkter inom vinsektorn vars alkoholhalt överstiger 2,8 volymprocent, om det inte är fråga om import eller införsel som avses i 1 mom. I fråga om produkter inom vinsektorn som understiger gränsen tillämpas 4 mom., varvid Livsmedelsverket är behörig myndighet. Ändringen motsvarar för de nämnda myndigheternas del nuvarande praxis i livsmedelslagstiftningen. Enligt 28 § 1 mom. i livsmedelslagen (297/2021) ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården planera, styra och genomföra tillsynen i fråga om drycker som innehåller mer än 2,8 volymprocent etylalkohol. I 3 mom. uppdateras benämningen den kommunala livsmedelstillsynsmyndigheten i överensstämmelse med nuläget. I 4 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

46 c §. Godkännanden, intyg, tillstånd och undantag som hänför sig till handelsnormerna. I 1 mom. stryks den till tillstånd för packerier och tilldelning av koder anknytande tekniska hänvisningen till lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010). I nuläget beviljas tillstånd och tilldelas en till tillståndet anknytande kod utan särskild ansökan i samband med att livsmedelslokaler godkänns så som avses i livsmedelslagen. Eftersom hänvisningen i 1 mom. närmast är informativ föreskrivs det med stöd av 2 mom. i fortsättningen om saken genom förordning av statsrådet. 

46 d §. Anmälan av uppgifter om frukt och grönsaker. I 1 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

46 e §.Anmälan av uppgifter om produkter inom vinsektorn. Paragrafen upphävs som obehövlig.  

Med stöd av den nuvarande EU-lagstiftningen är Finland inte längre skyldigt att anmäla vinlagren, eftersom Finland inte för något register över vinodlingar. Numera föreskrivs det om saken i artikel 32 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/273 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar, vinodlingsregistret, följedokument och certifiering, register över mottagna och avsända leveranser, obligatoriska deklarationer, anmälningar och offentliggörande av anmäld information, komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller relevanta kontroller och sanktioner, ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 555/2008, (EG) nr 606/2009 och (EG) nr 607/2009 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 436/2009 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/560. I praktiken krävs lager- och produktionsanmälningar med stöd av nämnda bestämmelser endast av stora vinproduktionsländer för att insamlingen av marknadsinformation ska underlättas. 

46 g §.Registrering, användning och utlämnande av uppgifter som hänför sig till saluföring. Det föreslås att 4 mom. upphävs som obehövligt. Hänvisningen i momentet överensstämmer inte längre med nuläget. Enligt nuvarande praxis tilldelar Livsmedelsverket i samband med registrering som avses i lagen om identifiering och registrering av djur (1069/2021) utan särskild ansökan den producentkod för äggproducenter som avses i EU:s lagstiftning om handelsnormer och koden för anläggningar och kläckerier för kycklingar av fjäderfä. Eftersom hänvisningen i nämnda moment är närmast informativ, avses det med stöd av 46 c 2 § i fortsättningen bli föreskrivet om den genom förordning av statsrådet. 

47 §. Säkerhetens form, godkännande av borgensman och ställande av säkerhet. I 1 mom. föreslås ett informativt tillägg enligt vilket momentet gäller ansökningar, erbjudanden eller anbud som hänför sig till ställande av säkerhet och ska lämnas till Livsmedelsverket. I en del av de importtariffkvoter i samband med import av jordbruksprodukter som den gemensamma marknadsordningen omfattar (så kallade först till kvarn-kvoter) är Tullen behörig myndighet i enlighet med direkt tillämplig EU-lagstiftning, och Tullen förvaltar därmed också eventuella säkerheter som hänför sig till dem. Den bestämmelse som föreslås bli ändrad gäller således bara av Livsmedelsverket förvaltade arrangemang som är förenliga med den gemensamma marknadsordningen och där det förutsätts att säkerhet ställs.  

Hänvisningarna i 1 och 3 mom. till EU:s lagstiftning uppdateras i överensstämmelse med nuläget. Eftersom definitionen i 3 mom. av den delegerade förordningen om utbetalande organ används bara i den paragraf som föreslås bli ändrad stryks definitionen i 3 §, och i detta moment hänvisas det mer generellt till EU-lagstiftning som antagits med stöd av den horisontella förordningen. Bestämmelser om säkerheter finns i fortsättningen i artikel 64 i den horisontella förordningen och i EU-lagstiftning som antagits med stöd av den. I övrigt överensstämmer paragrafen till sitt innehåll i sak med nuläget.  

I 2 och 3 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

48 §.Belastning, frisläppande och förverkande av säkerhet. I 1 mom. görs ett informativt tillägg, som motsvarar vad som föreslås i 47 §, att momentet gäller ansökningar, erbjudanden eller anbud som hänför sig till ställande av säkerhet och ska lämnas till Livsmedelsverket. Momentets ordalydelse ändras i överensstämmelse med nuläget, där inget separat förvaltningsbeslut fattas om belastning av säkerheten. I 1—3 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. I övrigt överensstämmer paragrafen till sitt innehåll i sak med nuläget. 

49 §. Allmän styrning av kontroller, inspektioner och granskningar, val av kontrollobjekt, allmänna kontrollförfaranden och rapportering. I 1 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. Det föreslås att 1 mom. ändras så att Livsmedelsverket, inte jord- och skogsbruksministeriet, svarar för den allmänna styrningen av kontroller, inspektioner och granskningar av slaktkroppsklassificeringen och handelsnormerna. På så sätt motsvarar bestämmelsen bättre nuvarande praxis. Ändringen är motiverad också med avseende på Livsmedelsverkets allmänna behörighet, som det föreskrivs om i 4 §. 

I artikel 60 i den horisontella förordningen föreskrivs det om regler om kontroller som ska utföras. Enligt artikel 60.1 första stycket ska de förvaltnings- och kontrollsystem som medlemsstaterna inrättar inbegripa systematiska kontroller som bland annat inriktas på de områden där risken för fel är störst. Enligt artikel 60.1 andra stycket ska medlemsstaterna säkerställa att den kontrollnivå som krävs för en effektiv hantering av riskerna för unionens ekonomiska intressen införs. Den berörda myndigheten ska göra stickprov från hela underlaget av sökande som, i förekommande fall, utgörs av ett slumpmässigt urval och ett riskbaserat urval.  

Enligt 2 mom. beslutar den myndighet som utför kontroller, inspektioner och granskningar om antalet kontroller och väljer kontrollobjekten utifrån riskanalys eller slumpmässigt urval, om inte något annat föreskrivs i EU:s marknadsordningslagstiftning. Bestämmelsen motsvarar nuläget. Till 2 mom. fogas dock en bemyndigandebestämmelse enligt vilken närmare bestämmelser om de nämnda omständigheterna vid behov får utfärdas genom förordning av statsrådet. I princip ska bemyndigandebestämmelsen dock inte användas, utan kontrollmyndigheten bestämmer till exempel antalet kontroller och deras nivå enligt den horisontella förordningen i sin tillsynsstrategi och sin tillsynsplan med beaktande av krav som härrör från eventuell direkt tillämplig EU-lagstiftning. Bemyndigandebestämmelsen behövs emellertid till exempel i situationer där EU:s bestämmelser ändras i snabbt tempo och förutsätter nationell precisering genom förordning av statsrådet. I nuläget finns det inte kännedom om sådana ändringar av EU:s rättsakter som nämns ovan. Med stöd av bemyndigandet avses det bli närmare föreskrivet om saker som närmast är förpliktande för tillsynsmyndigheterna. 

50 §. Granskning av ansökningar och anmälningar. I paragrafen stryks bestämmelsen om exportbidrag som obehövlig. I paragrafen görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

51 §. Kontroller och inspektioner som hänför sig till lagring. I 1 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. I paragrafen görs en propositionsteknisk ändring genom vilken uppgifter som tidigare hörde till Landsbygdsverket och Livsmedelssäkerhetsverket sammanförs i en och samma bestämmelse.  

52 §. Kontroll och inspektion av tillverkare av produkter för lagring. I 1 och 2 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

53 §. Kontroll av produkter som in- eller utlagras. I 1 och 3 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

54 §. Kontroller och granskningar vid import och export. I 1, 2 och 4 mom. stryks bestämmelser som hänför sig till exportbidrag som obehövliga, eftersom exportbidragsbestämmelserna har upphävts i marknadsordningsförordningen. I övrigt motsvarar paragrafen nuläget. 

55 §. Kontroll och inspektion i fråga om stödsökande och stödmottagare. I 1 och 2 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. I 1 mom. stryks hänvisningen till EU-rättsakter samt den särskilda bestämmelsen om kontroll av stödet för biodling som obehövlig. Kontrollerna av stödet för biodling hör i enlighet med nuläget till paragrafens tillämpningsområde. Om det i EU-bestämmelserna mer detaljerat har förutsatts vissa kontrollförfaranden, iakttar kontrollmyndigheten direkt tillämplig EU-lagstiftning. 

56 §. Kontroll och inspektion av godkända aktörer och aktörer som ger prisrapporter. I det inledande stycket i 1 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet, likaså i 3 och 4 mom.. Den nuvarande 1 mom. 1 punkten upphävs som obehövlig. De övervakningsorgan och proviantlager som avses i den hänför sig till exportbidrag, och i EU:s lagstiftning har bestämmelserna om exportbidrag upphävts. I den nuvarande 6 punkten görs en teknisk ändring som följer av att definitionerna har ändrats. Bestämmelser om innehållet i kontroller som avses i den finns i artikel 125 i marknadsordningsförordningen, särskilt i artikel 125.3.  

57 §. Kontroll av produkternas användning och destination. I 1 mom. slopas hänvisningen till exportbidrag. I EU:s lagstiftning har bestämmelserna om exportbidrag upphävts.  

58 b §. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens kontroller, inspektioner och granskningar som hänför sig till handelsnormerna. Det föreslås att tillsynsmyndighetsuppgifterna i 1 mom. ändras i fråga om kontroll av produkter inom vinsektorn vars alkoholhalt överstiger en viss gräns. Sådana i paragrafen avsedda kontroller av produkter inom vinsektorn vars alkoholhalt överstiger 2,8 volymprocent ska i fortsättningen utföras av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, med undantag för kontroller och granskningar som avses i 58 a §. Framgent ska Livsmedelsverket med stöd av 58 d § kontrollera sådana produkter inom vinsektorn vars alkoholhalt understiger den nämnda gränsen. Ändringen motsvarar i enlighet med motiveringen till 46 b § nuläget för de nämnda myndigheternas vidkommande. 

58 c §. Kommunernas kontroller, inspektioner och granskningar som hänför sig till handelsnormerna. Den kommunala livsmedelstillsynsmyndighetens namn som nämns i 1 mom. och hänvisningen i 2 mom. till livsmedelslagen föreslås bli uppdaterade så att de motsvarar nuläget. Ändringen är teknisk. 

58 d §. Livsmedelsverkets kontroller, inspektioner och granskningar som hänför sig till handelsnormerna. I paragrafrubriken och 1—4 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. Samtidigt stryks uppräkningen av olika produkter i 1 mom. På så sätts tydliggörs det att de till handelsnormerna anknytande kontroll-, inspektions- och granskningsuppgifter som det inte föreskrivs om i 58 a, 58 b eller 58 c § hör till Livsmedelsverket. Att uppräkningen stryks föranleder inte någon förändring i nuläget, med undantag för överföringen av kontrolluppgifter som hänför sig till de i 58 b § avsedda vinerna med låg alkoholhalt. 

58 e §. Anlitande av närings-, trafik- och miljöcentralen vid kontroller av handelsnormerna. I paragrafens inledande stycke görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

58 f §. Styrning, rapportering och avgifter samt användning av uppgifter i anslutning till kontroller av handelsnormerna. De hänvisningar till livsmedelslagen som finns i paragrafen uppdateras i överensstämmelse med nuläget.  

59 §. Anlitande av privata aktörer vid kontroller. I 2 och 3 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

60 §. Kontroller och inspektioner som det attesterande organet utför. I 1 mom. uppdateras hänvisningarna till det attesterande organet så att de motsvarar nuläget. 

61 §. Provtagning och undersökning av prov. I 2 mom. uppdateras hänvisningen till livsmedelslagen så att den motsvarar nuläget.  

63 §. Jord- och skogsbruksministeriets, Livsmedelsverkets och kontrollmyndigheternas rätt att få information. I paragrafrubriken och 1 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. Det nuvarande 2 mom. blir 3 mom. och i det beaktas en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet.  

Ett nytt 2 mom. föreslås. Enligt momentet har de myndigheter som nämns i 1 mom. trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av de myndigheter som nämns i paragrafen få uppgifter om hur sökande fullgjort registrerings-, rapporterings- och betalningsåtaganden i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt om sökandenas verksamhet, ekonomi och kopplingar, om uppgifterna är nödvändiga för beviljande, utbetalning eller övervakning av stöd. 

I lagen ingår också ett uttryckligt omnämnande av att uppgifterna ska lämnas utan ersättning. Av till exempel skattemyndigheten kan man begära uppgifter om huruvida ett företag vid tidpunkten för ansökan om eller utbetalning av understöd har skatter eller andra offentligrättsliga avgifter som förfallit till betalning. Dessutom kan uppgifter begäras av till exempel utsöknings-, tull- och polismyndigheterna. Olika myndighetsuppgifter kan även begäras med hjälp av fullgöranderapporter som utarbetas av Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi. En begäran om uppgifter ska alltid specificeras och uppgifternas användningsändamål anges. Uppgifter som fåtts på detta sätt får inte användas för något annat ändamål än det som anges i begäran. Bestämmelser om Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi och dess verksamhet finns i lagen om enheten för utredning av grå ekonomi. 

Det är meningen att fullgöranderapporter som utarbetats av Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi ska användas i synnerhet för utredning av om stödmottagaren vid ansökan om stöd eller om stödutbetalning i väsentlig utsträckning har åsidosatt sin skyldighet att betala skatt eller andra offentligrättsliga avgifter. När det gäller till exempel stödet för biodling enligt 27 a § gäller det att kontrollera att sökanden har tillräckliga ekonomiska resurser att genomföra projektet och att gå till väga på det sätt som förutsätts i villkoren i stödbeslutet. Därför har de behöriga myndigheterna ett nödvändigt behov av att utreda sökandenas fullgörande av offentliga skyldigheter som ett led i processen för beviljande och utbetalning av stöd och för övervakning av stödanvändningen.  

I 37 b §, som det ovan redogörs närmare för, föreskrivs det om kringgående av reglerna om förutsättningarna för stöd. Enligt bestämmelsen kan stöd som avses i marknadsordningslagen inte beviljas, om förutsättningarna för att bevilja det har skapats på ett konstlat sätt, i strid med målen för den berörda lagstiftningen, och arrangemangets uppenbara syfte har varit att kringgå bestämmelserna om beviljande av stöd för att bereda sig orättmätig ekonomisk vinning. Nämnda bestämmelse grundar sig på den skyldighet som medlemsstaterna åläggs i artikel 62 i den horisontella förordningen. I artikel 59 i den horisontella förordningen föreskrivs det om skydd av unionens gemensamma intressen. Enligt artikeln ska medlemsstaterna anta alla de lagar och andra författningar samt vidta de andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen. Dessa bestämmelser ska bland annat handla om att  

a) kontrollera att de insatser som finansieras genom EGFJ är lagliga och korrekta,  

b) säkerställa effektivt skydd mot bedrägerier, 

c) förebygga, upptäcka och korrigera oriktigheter och bedrägerier. 

Enligt artikel 59.2 ska medlemsstaterna inrätta effektiva förvaltnings- och kontrollsystem för att säkerställa att unionslagstiftningen om unionens interventioner efterlevs.  

För kontroll av de skyldigheter som medlemsstaterna åläggs i den horisontella förordningen och som ovan presenteras mer ingående har de behöriga myndigheterna ett nödvändigt behov av att utreda sökandenas fullgörande av offentliga skyldigheter som ett led i beviljandet och utbetalningen av stöd eller övervakningen av stödanvändningen. 

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken och om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023–2027 samt till vissa lagar som har samband med dem innehåller ett förslag till ändring av 6 § i lagen om enheten för utredning av grå ekonomi. I 1 mom. i den paragrafen föreskrivs det om för vilket syfte fullgöranderapporter kan användas. Genom det ovannämnda lagförslaget fogas till 6 § 1 mom. nya 31, 32 och 33 punkter. Med stöd av den sistnämnda punkten kan rapporterna användas till stöd för beviljandet, utbetalningen och övervakningen av stöd enligt marknadsordningslagen. 

64 §. Rätt för myndigheter som styr kontrollerna och för myndigheter som avses i EU:s lagstiftning att utföra inspektioner och få information. I 1 och 2 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

65 §. Myndighetens rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter. I den föreslagna paragrafen beaktas den nya lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021). Enligt förslaget tillämpas 8 § i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs på utlämnandet till andra myndigheter eller till EU:s institutioner av uppgifter som jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsverket och i denna lag avsedda myndigheter som svarar för kontrollen har fått vid verkställigheten av denna lag. 

I 8 § i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs föreskrivs det om utlämnande av information till andra myndigheter och till internationella organ trots sekretessbestämmelserna. Enligt 1 mom. får trots sekretessbestämmelserna uppgifter som ingår i livsmedelsförvaltningens informationsresurs lämnas ut till en utländsk myndighet eller ett utländskt organ, om Europeiska unionens lagstiftning eller ett internationellt avtal som är bindande för Finland kräver det. Enligt 2 mom. får dessutom en myndighet som sköter förvaltningsuppgifter som avses i 1 § på eget initiativ trots sekretessbestämmelserna lämna ut sådana uppgifter ur livsmedelsförvaltningens informationsresurs som är nödvändiga 

1) för förundersökningsmyndigheter för att förebygga, avslöja eller utreda brott eller föra brott till åtalsprövning, 

2) för en åklagare för skötseln av uppgifter som anges i 9 § i lagen om Åklagarmyndigheten (32/2019), 

3) för centralen för utredning av penningtvätt för skötseln av uppgifter som anges i 2 § i lagen om centralen för utredning av penningtvätt (445/2017), 

4) för Skatteförvaltningen för skötseln av uppgifter som anges i 2 § i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010), 

5) för en arbetarskyddsmyndighet som avses i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006) för lagstadgade tillsynsuppgifter som gäller arbetarskyddet. 

I paragrafen föreslås det bli föreskrivet om rätten att trots sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter till myndigheter eller organ som avses i Europeiska unionens lagstiftning eller i ett internationellt avtal som är bindande för Finland, om bestämmelserna i fråga kräver det. I paragrafen föreslås också en bestämmelse om myndigheternas rätt att i vissa situationer på eget initiativ och trots sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter i livsmedelsförvaltningens informationsresurs till en annan myndighet. Den föreslagna bestämmelsen grundar sig på behovet att förbättra förutsättningarna för bekämpning av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet med hjälp av myndighetssamarbete och informationsutbyte. Uppnående av målet förutsätts i statsrådets principbeslut om en strategi för bekämpning av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet 2016–2020 (28.4.2016). Momentet möjliggör utlämnande av sådana uppgifter som är nödvändiga för förundersökningsmyndigheter, åklagare, centralen för utredning av penningtvätt, Skatteförvaltningen eller arbetarskyddsmyndigheten med avseende på de uppgifter som specificeras i momentet. 

70 §. Formkrav på ansökningar och anmälningar. I 1 mom. stryks som obehövlig en bestämmelse som hänför sig till exportbidrag. I 2 och 3 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. Bestämmelsen i 4 mom. motsvarar nuläget. 

70 a §. Elektronisk ansökan. Till lagen föreslås bli fogad en ny 70 a §, i enlighet med vilken det kan förutsättas att stöd söks bara elektroniskt. Bestämmelsen omfattar ansökningar om både beviljande och utbetalning av stöd. Enligt 1 mom. ska stöd sökas elektroniskt i en nättjänst som byggts upp för ändamålet. Den nättjänst som används i samband med ansökan är en del av den informationsresurs som avses i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs. Sökanden identifieras genom stark autentisering på det sätt som föreskrivs i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009). 

Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) tillämpas på anhängiggörande och behandling av förvaltningsärenden, domstolsärenden, åtalsärenden och utsökningsärenden samt delgivning av beslut i nämnda ärenden. Utgångspunkten i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet är att också elektroniska dokument som sänts till en myndighet uppfyller kravet på skriftlig form vid anhängiggörande och behandling av ärenden. Särskilda bestämmelser om möjligheten till elektronisk kommunikation behövs därmed inte. Om det inte avviks från lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet, behövs inte hänvisningar till den.  

I den föreslagna paragrafen är avsikten dock att avvika från lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet så att det kan förutsättas att ansökningar om stöd görs bara elektroniskt. Därför är det nödvändigt att i paragrafen föreskriva om elektronisk ansökan om stöd, eftersom det till denna del genom en särskild bestämmelse görs en avvikelse från den grundläggande utgångspunkten, som är att elektronisk ansökan om stöd är en möjlighet som är tillgänglig utöver inlämnande av ansökningar på papper och som det inte behöver föreskrivas särskilt om. Paragrafen innehåller däremot inte någon separat hänvisning till lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet, vilken i egenskap av allmän lag ska tillämpas på elektronisk kommunikation.  

I 1 mom. finns ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. Med stöd av det avses det bli föreskrivet om stöd vilka elektronisk ansökan kan omfatta. Bemyndigandet avgränsas i och med att ansökan kan göras bara i enlighet med de förfaranden som nämns i paragrafen. I den föreslagna paragrafen är gränserna för elektronisk ansökan om stöd exakt angivna. Bemyndigandet kan tillämpas bara i fråga om system som det föreskrivs om i marknadsordningslagen. Sådana är stöd för privat lagring, interventionslagring, stöd till producentorganisationer, stöd för biodling och stöd till utdelning i skolan. I regel söks stöd som anknyter till marknadsordningen av företag, kommuner, föreningar eller andra sammanslutningar, oftast i praktiken alltså av juridiska personer. I fråga om interventionslagring av spannmål kan anbud lämnas också av gårdsbruksenheter, så även enskilda näringsidkare kan vara kunder. En mer ingående redogörelse för stödsökandena med anknytning till marknadsordningen finns i avsnitt 3 i propositionen, där nuläget och en bedömning av det behandlas. Med stöd av bemyndigandet i paragrafen är det möjligt att beakta tidtabellen för färdigställande av sådana informationssystemprojekt som hänför sig till den elektroniska ansökan inom ovannämnda stödsystem. Informationssystemen förbereds, och under de inkommande åren blir de stegvis redo att tas i drift. Genom förordning av statsrådet avses det bli föreskrivet om elektronisk ansökan, när informationssystemet för respektive stödsystem är färdigt. Informationssystemet för stöd till utdelning i skolan existerar redan, och i första etappen avses bemyndigandet bli tillämpat på det. För de övriga stödsystemens del pågår förberedelserna för informationssystemen. I enlighet med vad som anges ovan riktas stöden i anslutning till marknadsordningen i huvudsak till juridiska personer. 

I 2 mom. föreslås det bli föreskrivet om undantag från elektronisk ansökan om stöd. Även om elektronisk ansökan om stöd är den huvudsakliga formen av ansökan, innebär momentet att man garderar sig mot situationer där det är motiverat att möjliggöra att stödansökan lämnas in på papper. I momentet bemyndigas Livsmedelsverket att meddela en föreskrift enligt vilken stöd i brådskande situationer ska sökas på något annat sätt än i det elektroniska systemet. Brådskande verkställighet av stödsystemet är förknippat med fall där det elektroniska systemet inte fungerar på grund av betydande tekniska problem och ett ansökningsförfarande där papper används bör verkställas snabbt.  

I 3 mom. bemyndigas Livsmedelsverket att meddela närmare föreskrifter om handlingar som ska fogas till ansökan och om ansökningsförfarandena samt om det sätt på vilket planer och utredningar ska presenteras. Bemyndigandet av Livsmedelsverket att meddela föreskrifter gäller detaljfrågor och tekniska detaljer. I 4 mom. finns en teknisk begreppshänvisning. Enligt det föreslagna momentet ska vad som i paragrafen föreskrivs om stöd tillämpas också på ansökningar, erbjudanden och anbud som hänför sig till interventionslagring. 

Beträffande de grundläggande förutsättningarna för elektronisk ansökan motsvarar paragrafen i sak de bestämmelser som i och med GJP-reformen införs inom andra sektorer av jordbrukslagstiftningen. 

73 §. Utbetalning av stöd i förskott eller i flera poster. Det föreslås att den bestämmelse i 1 mom. som hänför sig till exportbidrag stryks som obehövlig. Momentets ordalydelse ändras så att bestämmelser om förutsättningarna för förskottsutbetalning av stöd finns i EU:s marknadsordningslagstiftning. Detta är konsekvent, eftersom utbetalning av förskott i princip ska basera sig på EU:s rättsakter. Till momentet fogas ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om förskottsutbetalning av stöd. 

Hänvisningen i 2 mom. till EU:s lagstiftning om frukt och grönsaker stryks, eftersom nämnda EU-lagstiftning inte längre innehåller bestämmelser om saken. Bestämmelserna i 2 och 3 mom. sammanslås i det föreslagna 2 mom., eftersom stödet till producentorganisationer under den kommande finansieringsperioden inte kommer att vara föremål för några särskilda bestämmelser om utbetalning i flera poster. Det finns inget behov av bestämmelsen i 3 mom. om stöd för biodling, eftersom det med stöd av 2 mom. i fortsättningen kommer att föreskrivas genom förordning om statsrådet om utbetalning i flera poster av stöd för biodling. Med stöd av det bemyndigande som föreslås i 2 mom. är det möjligt att föreskriva inte bara om utbetalningsposternas minimibelopp utan också om antalet poster och tidsfristerna för ansökningar. Under den kommande finansieringsperioden föreskrivs det inte om nämnda saker i EU:s rättsakter. 

74 §.Upphörande med utbetalningen av stöd samt återkrav av stöd. Till paragrafen fogas bestämmelser om upphörande med utbetalningen av stöd samt om återkrav av stöd. Bestämmelsen grundar sig på den skyldighet som medlemsstaterna åläggs i artikel 59 i den horisontella förordningen. Enligt artikel 59.1 e ska medlemsstaterna anta den lagstiftning som behövs och som handlar om att driva in felaktiga utbetalningar samt ränta. I paragrafen föreskrivs det i fortsättningen nationellt om att upphöra med utbetalningen av stöd och återkräva stöd som betalats felaktigt eller utan grund. Paragrafrubriken och bestämmelserna i paragrafen avses bli ändrade så att en formulering om upphörande med utbetalningen av stöd fogas till dem. Den föreslagna ändringen beskriver praxis entydigare än den term som nu finns i bestämmelsen och som enbart handlar om återkrav. I detta sammanhang stryks som obehövlig den hänvisning till statsunderstödslagen som nämns 1 mom. i anslutning till stödet för biodling. I det nuvarande 2 mom. stryks likaså en hänvisning till exportbidrag som obehövlig. I det inledande stycket i 1 mom. avses det i första hand bli hänvisat till EU:s marknadsordningslagstiftning, där det till exempel beträffande stödet till utdelning i skolan föreskrivs om återkrav. Vad gäller stöd till producentorganisationer och stöd för biodling saknas EU-bestämmelser om motsvarande saker under den kommande finansieringsperioden. I 1 mom. 1—4 punkten föreslås en förteckning över situationer där utbetalningen av stöd ska upphöra och stöd ska återkrävas, när stöd har betalats ut felaktigt eller utan grund. Situationerna är följande:  

1) förutsättningarna för beviljande eller utbetalning av stödet har inte uppfyllts, 

2) stödvillkoren har inte följts, 

3) stödmottagaren har lämnat felaktig eller bristfällig information som i väsentlig grad har påverkat beviljandet eller utbetalningen av stödet, 

4) stödmottagaren försummar sin skyldighet enligt 62 § att bistå vid kontroll och inspektion. 

Till 2 mom. fogas bestämmelser om en återkravssituation där stöd har beviljats flera stödmottagare gemensamt. Då svarar alla mottagare solidariskt för betalningen av stöd som återkrävs. I momentet ändras ordalydelsen så att ordet ’högst’ ersätter ’understiger’, som använts tidigare. Detta motsvarar nuvarande praxis i fråga om lagar inom andra sektorer inom jordbruksförvaltningen. 

I sak motsvarar paragrafen huvudsakligen bestämmelser som införs inom andra sektorer av jordbrukslagstiftningen i samband med GJP-reformen. 

75 §. Påföljdsavgift. I paragrafen stryks en hänvisning till exportbidrag som obehövlig. Till paragrafen fogas bestämmelser om påföljder i situationer som avses i artikel 59 i den horisontella förordningen. Enligt artikel 59.1 d ska medlemsstaterna utfärda författningar som behövs och som handlar om att tillämpa sanktioner som är effektiva, proportionella och avskräckande i enlighet med unionsrätten eller, om detta inte är möjligt, nationell rätt. I paragrafen föreskrivs i fortsättningen nationellt om ovannämnda påföljdssystem. Enligt artikel 59.5 ska medlemsstaterna vidta lämpliga försiktighetsåtgärder som säkerställer att de tillämpade sanktioner som avses i punkt 1 d är proportionella och avpassas med hänsyn till den upptäckta bristande efterlevnadens allvar, omfattning, varaktighet eller upprepning.  

I artikel 59.5 i den horisontella förordningen föreskrivs det om situationer där påföljder inte kan påföras. Enligt punkten ska de bestämmelser som medlemsstaterna fastställer i synnerhet säkerställa att inga sanktioner tillämpas om a) den bristande efterlevnaden beror på force majeure eller exceptionella omständigheter i enlighet med artikel 3, b) den bristande efterlevnaden beror på fel från den behöriga myndighetens eller någon annan myndighets sida, och felet inte rimligen kunde ha upptäckts av den person som berörs av den administrativa sanktionen, c) den berörda personen på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt kan visa att denne inte bär skulden för bristande efterlevnad av de skyldigheter som avses i punkt 1 i denna artikel, eller om den behöriga myndigheten på annat sätt övertygas om att den berörda personen inte bär skulden. I artikel 59.5 tredje stycket sägs dessutom att om den bristande efterlevnaden av villkoren för beviljande av stöd beror på force majeure eller exceptionella omständigheter i enlighet med artikel 3 ska stödmottagaren behålla rätten att få stöd. 

Under den tidigare finansieringsperioden föreskrevs det i artikel 61 i den delegerade förordningen om sektorn för frukt och grönsaker om påföljder för icke stödberättigande belopp med anknytning till stödet till producentorganisationer. I praktiken blir en påföljd enligt artikeln tillämplig, om det belopp som skulle betalas ut till stödmottagaren om beloppet endast skulle baseras på ansökan överskrider med mer än tre procent det belopp som ska betalas ut till stödmottagaren efter en undersökning av om ansökan om utbetalning är berättigad. Enligt förordningen är påföljdsbeloppet lika med skillnaden mellan det ansökta och det stödberättigande beloppet. Enligt artikeln tillämpas påföljd emellertid inte, om producentorganisationen kan visa att den inte är ansvarig för att det icke-stödberättigande beloppet tagits med. I artikel 9 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1368 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller stöd till biodlingssektorn föreskrivs det om medel som betalats ut felaktigt och påföljder. I artikeln sägs det att i fall av bedrägerier eller allvarlig försummelse som stödmottagen är ansvarig för, ska stödmottagaren, utöver att betala tillbaka det felaktigt utbetalda beloppet som erhållits med ränta betala ett belopp som motsvarar skillnaden mellan det ursprungligen utbetalda beloppet och det belopp som stödmottagaren har rätt till. Under den nya finansieringsperioden tillämpas nämnda EU-bestämmelser inte. I den föreslagna paragrafen beaktas det i ovannämnda EU-bestämmelser föreskrivna maximibeloppet av påföljd. 

I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om påföljdsavgift som ska påföras, om en stödsökande eller stödmottagare bryter mot eller försummar förutsättningarna för beviljande av stöd. I paragrafen beaktas de ovannämnda krav som härrör från artikel 59 i den horisontella förordningen samt de EU-bestämmelser om maximibelopp av påföljd i fråga om stöd till producentorganisationer och stöd för biodling som gällde tidigare. Den föreslagna paragrafen avses bli tillämpad, om det i EU:s marknadsordningslagstiftning inte föreskrivs något annat om förutsättningarna för och påförande av påföljdsavgift. I exempelvis EU-bestämmelserna om stöd till utdelning i skolan föreskrivs det om påföljder. När det gäller stöd till producentorganisationer och stöd för biodling finns det inte EU-bestämmelser om motsvarande saker under den kommande finansieringsperioden. Enligt den föreslagna paragrafen påförs påföljdsavgift inte, om överträdelsen eller försummelsen är obetydlig. Den maximala påföljd som föreslås i paragrafen motsvarar de tidigare EU-bestämmelserna om stöd till producentorganisationer. Den maximala påföljden kan vara högst skillnaden mellan det ansökta stödet och det stöd som kan beviljas. När påföljden påförs beaktas överträdelsens eller försummelsens allvar och varaktighet. I sak avses med allvar och varaktighet de i den horisontella förordningen använda begreppen allvar, omfattning, varaktighet och upprepning. Påföljdsavgift påförs dock inte, om det är fråga om en grund som avses i artikel 59.5 i den horisontella förordningen. 

För påföljdernas del gäller det att beakta bland annat bestämmelserna av straffkaraktär i marknadsordningslagen. I 87 § föreskrivs det om brott mot bestämmelserna om marknadsordningen för jordbruksprodukter. I paragrafen sägs det att den som uppsåtligen bryter mot den skyldighet att bistå vid kontroller och inspektioner som avses i 62 § 1 eller 2 mom. ska dömas till böter för brott mot bestämmelserna om marknadsordningen för jordbruksprodukter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag. Enligt 4 mom. får den inte dömas till straff som för samma gärning har påförts påföljdsavgift enligt 75 §. I strafflagen (39/1889) kriminaliseras ingivande av osant intyg till myndighet (16 kap. 8 §) och subventionsbedrägeri (29 kap. 5 §). 

76 §. Ränta på stöd som återkrävs och på påföljdsavgift. Det föreslås att 2 mom., som hänför sig till exportbidrag, ska upphävas som obehövlig. I övrigt motsvarar paragrafen nuläget. 

77 §. Rättelse. I paragrafen görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

78 §. Ränta på stöd. I 1 och 2 mom. föreslås det att en årlig dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. i räntelagen används i stället för en årlig ränta på sex procent. Efter ändringen är räntenivån enhetlig i förhållande till den i 76 § angivna räntan på stöd som återkrävs. Till sitt innehåll motsvarar bestämmelsen de bestämmelser som i samband med GJP-reformen införs inom andra sektorer av jordbrukslagstiftningen. I övrigt motsvarar paragrafen nuläget. 

79 §. Återbetalning av avgifter som betalats till myndigheter. I paragrafen görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

85 a §.Administrativa tvångsmedel som anknyter till producent- och branschorganisationer. I paragrafen görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

86 d §. Kommunens beslut om användning av administrativa tvångsmedel. I 3 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

89 §. Särskilda förfaranden som anknyter till preliminär kvalitetskontroll av spannmålsprodukter samt statens ersättningsansvar. I 1—3 mom. görs en teknisk ändring som gäller myndighetsnamnet. 

91 a §. Attesterande organ. Hänvisningen till det attesterande organet uppdateras i överensstämmelse med nuläget. 

8  Bestämmelser på lägre nivå än lag

I propositionen föreslås tekniska ändringar i vissa paragrafer med stöd av vilka förordningar av statsrådet får utfärdas. Sådana är 20 § 2 mom., 22 § 1 mom., 23 § 2 och 3 mom., 28 § 1 mom., 33 a §, 33 b § 2 mom., 40 § 2 mom., 52 § 2 mom. samt 59 § 2 och 3 mom. Tekniska ändringar föreslås också i 31 § 1 mom. och 68 § 3 mom., där det föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordningar av jord- och skogsbruksministeriet samt i 6 § 2 mom., 8 § 2 mom., 9 § 2 mom., 10 § 2 mom., 12 § 3 mom., 12 a § 2 mom., 19 § 2 mom., 23 § 1 mom., 34 § 3 mom., 48 § 3 mom., 70 § 3 mom. och 89 § 1 och 3 mom., där det föreskrivs om rätten för Livsmedelsverket att meddela närmare föreskrifter. Tekniska ändringar görs också i 57 § 1 mom., där det föreskrivs om rätten för Tullen att meddela närmare föreskrifter. I huvudsak föreslås i dessa bestämmelser inte ändringar som gäller bemyndigandets innehåll, utan ändringarna går ut på att uppdatera hänvisningar till EU:s lagstiftning som nämns i bestämmelserna eller uppdatera myndighetsnamn. 

Egentliga substansändringar föreslås i 19 § 3 mom., 21 § 2 mom., 22 § 2 mom., 25 § 1 mom., 26 § 1 mom., 29 § 4 mom. och 73 § 2 mom., med stöd av vilka förordningar av statsrådet får utfärdas. Vidare föreslås i 12 e §, 12 f § 2 mom., 22 a § 3 mom., 22 b § 3 mom., 26 § 2 mom., 27 a § 4 mom., 28 § 2 mom., 29 a § 1 mom., 29 b § 2 mom. 49 § 2 mom., 70 a § 1 mom. och 73 § 1 mom. en ny bemyndigandebestämmelse med stöd av vilken närmare bestämmelser får utfärdas genom förordning av statsrådet. Ytterligare föreslås i 22 b § 2 mom., 24 § 4 mom., 29 § 4 mom. och 70 a § 3 mom. en ny bemyndigandebestämmelse med stöd av vilken Livsmedelsverket får meddela preciserande föreskrifter. 

9  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2023. 

10  Verkställighet och uppföljning

Livsmedelsverket är behörig nationell myndighet vid genomförande av marknadsordningen, som ingår i EU:s gemensamma jordbrukspolitik, och avdelning III kapitel III i förordningen om strategiska planer samt svarar för genomförandet av de till marknadsordningen och det nämnda kapitlet anknytande åtgärder som den nationella myndigheten ska sköta. Planförvaltningslagen tillämpas inom jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde på utarbetandet, genomförandet, utvärderingen, uppföljningen av och rapporteringen om den nationella planen. Enligt 10 § i planförvaltningslagen är Livsmedelsverket den myndighet som svarar för verkställigheten och uppföljningen av och rapporteringen om planen samt för utbetalningen av medel och för en tillräcklig kontroll av medelsanvändningen. 

I avdelning VII i förordningen om strategiska planer föreskrivs det i detalj om övervakning (det vill säga uppföljning), rapportering och utvärdering. I kapitel I i avdelningen föreskrivs det om fastställande av prestationsramen. Medlemsstaterna och kommissionen ska under delat ansvar fastställa en prestationsram. Prestationsramen ska göra det möjligt att övervaka, utvärdera och rapportera prestationen när det gäller den strategiska GJP-planen under genomförandet. Prestationsramens mål ska vara att 

a) bedöma den gemensamma jordbrukspolitikens konsekvenser, effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, samstämmighet och unionsmervärde, 

b) övervaka framstegen mot uppfyllelsen av målen för de strategiska GJP-planerna,  

c) bedöma konsekvenser, effektivitet, ändamålsenlighet, relevans och samstämmighet hos interventionerna inom ramen för de strategiska GJP-planerna, 

d) stödja en gemensam läroprocess med avseende på övervakning och utvärdering. 

I avdelning VII kapitel II i förordningen om strategiska planer föreskrivs det om årliga prestationsrapporter. I de årliga prestationsrapporterna ska det bland annat anges central kvalitativ och kvantitativ information om genomförandet av den strategiska GJP-planen med hänvisning till ekonomiska data samt output- och resultatindikatorer, inbegripet på regional nivå i förekommande fall.  

I avdelning VII kapitel IV i förordningen om strategiska planer föreskrivs det om utvärdering av planen. I kapitel V i avdelningen föreskrivs det om kommissionens prestationsbedömning. Enligt artikel 124 i förordningen om strategiska planer ska varje medlemsstat inrätta en övervakningskommitté. Övervakningskommittén ska sammanträda minst en gång om året och granska alla frågor som påverkar den strategiska GJP-planens måluppfyllelse. 

Avsikten är att det efter att lagarna om tillämpning av den gemensamma jordbrukspolitiken har trätt i kraft ska följas upp på olika sätt hur pass väl de fungerar. Olika utvärderingar som hänför sig till utvärderingen av genomförandet av den nationella planen tjänar också utvärderingen av hur pass välfungerande de lagar som stiftas är. När planen genomförs utarbetas en utvärderingsplan som omfattar hela finansieringsperioden och gäller varje specifikt mål. Vid utvärderingen granskas det hur de fastställda effektivitetsmålen uppfylls. I utvärderingsplanen beskrivs de tematiskt planerade utvärderingarna. Med stöd av förordningen om strategiska planer berättar varje medlemsland i sin årliga prestationsrapport om genomförandet av planen under det föregående räkenskapsåret. Kommissionen godkänner prestationsrapporterna. Vartannat år företas en prestationsöversyn på basis av hur resultatindikatorerna utfallit, och efter finansieringsperiodens slut görs en efterhandsutvärdering av planen.  

Uppföljningen av stödet för biodling och stödet till producentorganisationer anknyter till den allmänna uppföljningen av den nationella planen. I artikel 7 i förordningen om strategiska planer föreskrivs det om indikatorer för de stöd som ingår i förordningen om strategiska planer. Enligt nämnda artikel ska målen för stödsystemen utvärderas på grundval av de gemensamma indikatorer för output, resultat, effekt och kontext som anges i bilaga I till förordningen. Sådana är bland annat outputindikatorer, resultatindikatorer, effektindikatorer och kontextindikatorer. 

Avsikten är att de föreslagna bestämmelsernas funktionsduglighet ska följas vid jord- och skogsbruksministeriet via sedvanligt samarbete med myndigheter och andra intressentgrupper samt vid behov med hjälp av enkäter och utredningar.  

11  Förhållande till andra propositioner

12  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

I propositionen föreslås ändringar i bestämmelserna om myndigheternas rätt att få information vad gäller uppgifter från Skatteförvaltningen (63 §), myndighetens rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter (65 §) samt påföljdsavgift (75 §). I propositionen föreslås dessutom att det läggs till bestämmelser om elektronisk ansökan (70 a §). Vidare ingår i propositionen bestämmelser som innehåller normgivningsbemyndiganden. De föreslagna bestämmelserna är relevanta särskilt med avseende på grundlagens bestämmelser om utövning av offentlig makt (2 §), jämlikhet (6 §), den straffrättsliga legalitetsprincipen (8 §), skyddet för privatlivet (10 §), offentlighetsprincipen (12 §), garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning (21 §) samt utfärdande av förordningar och delegering av lagstiftningsbehörighet (80 §). 

I övrigt görs i propositionen bara ändringar som är tekniska eller bedöms vara obetydliga när det gäller bestämmelser som bedöms ha betydelse från grundlagssynpunkt. Förhållandet mellan dessa bestämmelser och grundlagen har behandlats i regeringens proposition med förslag till lag om en marknadsordning för jordbruksprodukter (RP 131/2012 rd). Bestämmelserna i fråga har antagits med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 34/2012 rd). 

Rätten för myndigheten att få information samt utlämnande av uppgifter 

I propositionen föreslås att det läggs till en bestämmelse om myndigheternas rätt att få information vad gäller uppgifter från Skatteförvaltningen (63 § 2 mom.), och i propositionen föreslås att det ändras en bestämmelse om myndighetens rätt att lämna ut uppgifter till andra myndigheter (65 §). I specialmotiveringen redogörs det mer ingående för nämnda bestämmelser.  

Grundlagsutskottet har bedömt bestämmelser om myndigheternas rätt att få och skyldighet att lämna ut information trots sekretessplikten med avseende på skyddet för privatliv och personuppgifter i 10 § 1 mom. i grundlagen och noterat bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut information kan gälla ”behövliga uppgifter” för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över vad uppgifterna ska innehålla. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att ”informationen är nödvändig” för ett visst syfte (GrUU 7/2019 rd).  

Rätten att få information enligt det föreslagna 63 § 2 mom. är kopplad till nödvändighetskriteriet. I den föreslagna 65 § hänvisas det till 8 § i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs, där det föreskrivs om utlämnande trots sekretessbestämmelserna av uppgifter som ingår i livsmedelsförvaltningens informationsresurs till vissa myndigheter som bekämpar grå ekonomi och till myndigheter och organ som avses i Europeiska unionens lagstiftning eller ett internationellt avtal som är bindande för Finland när bestämmelserna i fråga kräver det. Den föreslagna bestämmelsen gäller rätten för myndigheter som avses i marknadsordningslagen att lämna ut uppgifter trots sekretessbestämmelserna. Rätten enligt den föreslagna 65 § att lämna ut uppgifter trots sekretessbestämmelserna har kopplats till nödvändighetskriteriet. Rätten för internationella myndigheter och organ att få information anknyter till principen att EU-rätten har företräde och till Finlands internationella förpliktelser, så på denna grund är utlämnandet av uppgifter till nämnda aktörer kopplat till nödvändighet. De föreslagna bestämmelserna om rätten att få information och om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter står således inte i strid med det integritetsskydd som fastställs i grundlagen. 

Behandlingen av personuppgifter regleras i Europeiska unionen allmänna dataskyddsförordning (EU) 2016/679, nedan dataskyddsförordningen, som är direkt tillämplig lagstiftning. I artikel 6 i dataskyddsförordningen föreskrivs det om grunderna för behandling av personuppgifter. Enligt artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen får personuppgifter behandlas när behandlingen är nödvändig som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Myndighetsutövningen grundar sig här på EU-lagstiftningen och på det lagförslag som har samband med dess genomförande. De uppgifter som rätten att få information gäller har specificerats i detalj i 63 § 2 mom. i lagförslaget, och gränserna för rätten att få information är därför tydliga. Av 63 § 2 mom. i lagförslaget framgår att syftet med behandlingen av personuppgifter är de i paragrafen angivna myndighetsuppgifterna som gäller beviljande och utbetalning av stöd samt övervakning av hur stöden används. Närmare bestämmelser om dessa uppgifter finns i det ovannämnda lagförslaget. När rätten att få information är kopplad till nödvändighetskriteriet anses det i propositionen att personuppgifternas användningssyfte och innehåll har specificerats tillräckligt noggrant. På grundval av det som anges ovan anses det föreslagna 63 § 2 mom. vara förenligt med grundlagsutskottets praxis. 

Elektronisk ansökan 

I lagförslaget föreslås att stödmottagare och myndigheter ska övergå till endast elektronisk kommunikation, och möjligheten att lämna in ansökan på papper i samband med att stöd och utbetalning söks slopas (70 a §). Grundlagsutskottet har bedömt elektroniska tjänster mot principerna om god förvaltning enligt 21 § i grundlagen och jämlikhet enligt 6 § i grundlagen. Grundlagsutskottet menar att det kan anses finnas sådana godtagbara grunder för att förutsätta elektronisk kommunikation som har samband med datasystemets elektroniska art och syftet med systemet. Skyldigheten att använda elektronisk kommunikation ska i främsta rummet gälla juridiska personer, inte enskilda personer.  

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande 32/2018 rd om regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ett bostadsdatasystem (RP 127/2018 rd) menat att det kan finnas ovannämnda grunder för att förutsätta elektronisk kommunikation. Relevant är enligt grundlagsutskottets utlåtande att skyldigheten till elektronisk kommunikation inte direkt gäller enskilda personer, utan skyldigheten i främsta rummet gäller juridiska personer. Indirekt gäller skyldigheten främst yrkesutövare och aktörer inom fastighetsbranschen som kan förutsättas ha tekniska färdigheter och tillräcklig förmåga för att hantera elektronisk kommunikation. Grundlagsutskottet ansåg inte att skyldigheten till elektronisk kommunikation med hänsyn till regleringskontexten eller objektet för regleringen och branschaktörernas kunskapsmässiga och färdighetsmässiga särdrag kan anses problematisk med avseende på jämlikhet, rättsskydd eller grunderna för god förvaltning. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis kan medborgare eller grupper av medborgare inte godtyckligt genom lag särbehandlas vare sig positivt eller negativt. Jämlikhetsaspekterna saknar inte betydelse när medborgarna ges fördelar eller rättigheter genom lag. Samtidigt är det utmärkande för lagstiftningen att den på grund av ett visst godtagbart samhälleligt intresse kan behandla människor olika bland annat för att främja faktisk jämlikhet (GrUU 4/2016 rd). Särbehandling är dock inte diskriminering, om behandlingen föranleds av lag eller har ett godtagbart syfte och medlen för att uppnå detta syfte är proportionerliga (t.ex. GrUU 31/2014 rd, GrUU 18/2006 rd, GrUU 46/2006 rd, GrUU 35/2010 rd, GrUU 2/2011 rd och GrUU 11/2012 rd). 

I 3 kap. och specialmotiveringen redogörs det närmare för stödsystemen i marknadsordningen och för stödmottagarna. När det gäller stöd inom ramen för marknadsordningen är det i regel företag eller andra sammanslutningar, i praktiken alltså oftast juridiska personer, som är stödsökande. Inom vissa stödsystem kan nämnda stöd beviljas också enskilda näringsidkare. Skyldigheten att använda elektroniska tjänster gäller således i huvudsak juridiska personer, men i liten utsträckning också fysiska personer som bedriver näringsverksamhet. Skyldigheten gäller ansvariga personer i föreningar, företag eller andra sammanslutningar samt fysiska personer som utövar näringsverksamhet och som kan anses ha tillräckliga tekniska färdigheter och tillräcklig teknisk förmåga att använda elektroniska tjänster.  

Påföljdsavgift 

I propositionen föreslås att det lagstiftas om grunderna för påföljdsavgift och att Livsmedelsverket beslutar om påförandet av påföljdsavgift (75 §). I enlighet med vad som i motiveringen till den föreslagna bestämmelsen klarläggs närmare grundar sig förslaget på den i artikel 59 i den horisontella förordningen angivna skyldigheten för medlemsstaterna att föreskriva närmare om påföljderna. Utgångspunkten i EU:s lagstiftning är därmed påföljdsavgifterna. Påföljdsbestämmelsen har ansetts vara behövlig för att det i EU:s lagstiftning angivna kravet att medlemsstaternas påföljdssystem ska vara effektivt, proportionellt och avskräckande kan säkerställas. Regleringsbehovet och den horisontella förordningen refereras mer ingående i motiveringen till 87 §. 

De föreslagna bestämmelserna om påföljder är av betydelse för den i 8 § i grundlagen avsedda straffrättsliga legalitetsprincipen. Grundlagsutskottet har ansett att åläggande av administrativa påföljder av straffkaraktär inbegriper betydande utövning av offentlig makt (GrUU 49/2017 rd, GrUU 14/2013 rd, GrUU 57/2010 rd, GrUU 55/2005 rd och GrUU 32/2005 rd). Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska bestämmelser om de allmänna grunderna för administrativa påföljder utfärdas genom lag, eftersom åläggande av dem innebär utövning av offentlig makt. 

Ett vägande samhälleligt behov av administrativa sanktioner måste kunna påvisas, och grunden för inskränkningarna måste vara godtagbar inom systemet med de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 23/1997 rd). Kravet på proportionalitet förutsätter en avvägning av om det är nödvändigt att kriminalisera en handling för att skydda det bakomliggande rättsobjektet och av om samma syfte kan nås på något annat sätt som innebär ett mindre ingrepp i de grundläggande fri- och rättigheterna än kriminalisering. (GrUU 23/1997 rd). Grundlagsutskottet har av hävd framhållit att bestämmelserna om administrativa sanktioner ska uppfylla kravet på proportionalitet (GrUU 28/2014 rd och GrUU 15/2014 rd). Påföljden ska stå i rätt proportion till gärningens art eller skadliga effekter. I förslaget har man beaktat dessa omständigheter så att påföljdsavgiftens belopp bestäms i enlighet med hur allvarlig och varaktig överträdelsen eller försummelsen är.  

Utgångspunkten för den administrativa påföljd som föreslås är den i den horisontella förordningen angivna skyldigheten för medlemsstaterna att nationellt föreskriva närmare om påföljder. Under den tidigare finansieringsperioden föreskrivs det i EU:s rättsakter i detalj om påföljder. Den föreslagna bestämmelsen kan anses vara nödvändig eftersom den nuvarande nationella lagstiftningen inte innehåller något tillräckligt förebyggande och effektivt påföljdssystem. På basis av dessa omständigheter har det ansetts att en grund som uppfyller grundlagens krav existerar i fråga om de föreslagna bestämmelserna om påföljder. I de föreslagna bestämmelserna om påföljder har i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen beaktats nivåerna för de administrativa påföljder som i dagsläget hänför sig till EU-reglering av motsvarande typ. Dessutom har det beaktats att de aktörer som de administrativa påföljderna riktas mot har faktiska förutsättningar att fullgöra de lagstadgade skyldigheter som sanktioneringen avser och att klara av påföljderna. Samtidigt bör påföljdsavgiften vara tillräckligt kännbar för den aktör som den gäller så att avgiften har en förebyggande effekt. Vad påföljdsavgiftens storlek beträffar beaktas också överträdelsens art, omfattning, grad av klandervärdhet och varaktighet.  

I den föreslagna paragrafen beaktas kraven i artikel 59 i den horisontella förordningen, vilka klarläggs mer ingående i specialmotiveringen, och de tidigare gällande EU-bestämmelserna om maximibelopp av påföljderna i fråga om stöd till producentorganisationer och stöd för biodling. Den föreslagna paragrafen ska tillämpas, om det i EU:s marknadsordningslagstiftning inte föreskrivs något annat om förutsättningarna för och påförande av påföljdsavgift. I exempelvis EU-bestämmelserna om stöd till utdelning i skolan föreskrivs det om påföljder. Under den kommande finansieringsperioden finns det inte EU-bestämmelser om motsvarande saker i fråga om stöd till producentorganisationer och stöd för biodling. Enligt den föreslagna bestämmelsen påförs ingen påföljd, om överträdelsen eller försummelsen är obetydlig. Det föreslagna maximibeloppet av påföljd motsvarar de EU-bestämmelser om stöd till producentorganisationer och stöd för biodling som gällde tidigare. I den föreslagna bestämmelsen har man noggrant avgränsat påföljdens maximibelopp. Maximibeloppet kan vara högst skillnaden mellan det ansökta stödet och det stöd som kan beviljas. Påföljdsavgift påförs dock inte, om det i situationen är fråga om en i specialmotiveringen angiven grund som avses i artikel 59.5 i den horisontella förordningen. I propositionen föreslås en noga avgränsad bestämmelse om vilken praxis som kan föranleda påföljdsavgift. Ambitionen har också varit att entydigt föreskriva om beloppet av påföljdsavgift och om de grunder som inverkar på dess storlek. I lagförslaget anges de omständigheter som ska beaktas när avgiftens storlek bestäms. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis jämställs administrativa påföljder av straffkaraktär i sak med straffrättsliga påföljder (GrUU 61/2014 rd, GrUU 28/2014 rd, GrUU 14/2013 rd och GrUU 32/2005 rd). Även om kravet på exakthet enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen i 8 § i grundlagen inte som sådant gäller bestämmelserna om administrativa sanktioner, kan det allmänna kravet på exakthet ändå inte förbigås i ett sammanhang som detta (GrUU 9/2012 rd, GrUU 74/2002 rd, GrUU 57/2010 rd). När bestämmelser om sanktioner utfärdas ska det fästas särskild vikt vid avgränsningen av bestämmelserna samt rättsskyddet för dem som sanktionerna gäller (GrUU 49/2017 rd). Det ska av en lag uttryckligen framgå vilka gärningar i strid med lagstiftningen eller vilka försummelser av lagstiftningen som kan leda till en sanktion som påföljd. Gärningar och försummelser för vilka det kan utfärdas sanktioner ska dessutom beskrivas i lag för att kunna slås fast (GrUU 60/2010 rd, GrUU 57/2010 rd, GrUU 11/2009 rd och GrUU 12/2006 rd). Det är särskilt viktigt att bestämmelserna är så utformade att åläggandet av sanktioner är tillräckligt förutsägbart för dem som regleringen gäller. Enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis ska det lagstiftas exakt och tydligt om betalningsskyldigheten och grunderna för avgiftens storlek, lika väl som om den betalningsskyldiges rättsskydd och grunderna för att verkställa lagen (GrUU 9/2012 rd, GrUU 57/2010 rd, GrUU 55/2005 rd och GrUU 32/2005 rd). 

Med tanke på de administrativa sanktionerna är också garantierna för en rättvis rättegång enligt 21 § i grundlagen av betydelse, särskilt oskuldspresumtionen och rättssäkerheten. Det centrala innehållet i oskuldspresumtionen är att bevisbördan i brottmål alltid innehas av åklagaren och att den som är misstänkt inte behöver bevisa sin oskuld för att undgå straff. Bestämmelser om oskuldspresumtionen finns också i artikel 6 stycke 2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna samt i artikel 14 stycke 2 i FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Oskuldspresumtionen bör i princip iakttas också när en administrativ sanktion som kan jämställas med ett straffrättsligt straff åläggs. En administrativ sanktion ska uttryckligen gälla den som gör sig skyldig till en överträdelse, och myndigheten ska lägga fram tillräckliga bevis för att en påföljd ska kunna påföras. I propositionens bestämmelser har detta beaktats så att de är så entydiga som möjligt i fråga om innehållet och vilken aktör som svarar för efterlevnaden av dem. 

Grundlagsutskottet har av hävd konstaterat att det anser att åläggande av en administrativ sanktion utifrån så kallat strikt objektivt ansvar och helt och hållet omvänd bevisbörda står i konflikt med den oskuldspresumtion som avses i 21 § i grundlagen (GrUU 2/2017 rd, GrUU 57/2010 rd, GrUU 4/2004 rd, se även GrUU 15/2016 rd). För att bestämmelserna om administrativa sanktioner ska vara godtagbara med avseende på den i 21 § i grundlagen tryggade oskuldspresumtionen bör bestämmelserna i princip utformas så att de inte endast grundar sig på strikt objektivt ansvar. I fråga om i synnerhet till sitt maximibelopp kännbara påföljdsavgifter eller sanktioner som i annat fall i betydande grad påverkar den rättsliga ställningen för den som är föremål för en sanktion förutsätter detta att det genom bestämmelser säkerställs att när ett förfarande för åläggande inleds eller påföljdens storlek bedöms ska utöver objektiva egenskaper också aktörens oaktsamhet och uppsåtlighet samt grunder som befriar aktören från ansvar beaktas. Det har i propositionen inte ansetts vara fråga om en situation där det föreligger grunder för bestämmelser som grundar sig på objektivt ansvar, utan bevisbördan innehas alltid av den myndighet som gör en framställning om att en påföljd ska åläggas.  

I fråga om påföljder ska bestämmelserna av straffkaraktär i marknadsordningslagen beaktas. Om en gärning eller försummelse som avses i bestämmelserna om administrativa sanktioner kan uppfylla ett brottsrekvisit som föreskrivs i strafflagen eller någon annan lag, är regleringen av betydelse med avseende på det förbud mot dubbel straffbarhet som avses i artikel 4 i tilläggsprotokoll nr 7 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (GrUU 17/2013 rd). Förbudet mot dubbel straffbarhet omfattar även administrativa påföljder av straffkaraktär för en och samma gärning. I 87 § föreskrivs det om brott mot bestämmelserna om marknadsordningen för jordbruksprodukter. Enligt paragrafen ska den som uppsåtligen bryter mot den skyldighet att bistå vid kontroller och inspektioner som avses i 62 § 1 eller 2 mom. dömas till böter för brott mot bestämmelserna om marknadsordningen för jordbruksprodukter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag. Enligt 4 mom. får den inte dömas till straff som för samma gärning har påförts påföljdsavgift enligt 75 §. 

Påförande av administrativa sanktioner utgör behandling av ett förvaltningsärende. Vid påförande av en administrativ påföljd iakttas således förvaltningslagen, som med avseende på grundlagens 21 § innehåller centrala och grundläggande bestämmelser om god förvaltning och förfarandebestämmelser som betonar föregripande rättsskydd. Administrativa sanktioner påförs genom förvaltningsmyndighetens beslut enligt det förfarande som anges i förvaltningslagen. Befogenheten att påföra sanktioner har entydigt getts Livsmedelsverket, som är den myndighet som ansvarar för övervakningen av stöd och som har de bästa förutsättningarna och den sakkunskap som krävs för att bedöma de omständigheter som ska ligga till grund för påförandet av sanktioner. Med beaktande av oskuldspresumtionen är en allmän utgångspunkt vid påförande av administrativa sanktioner att den behöriga myndigheten bär ansvaret för att överträdelsen eller försummelsen utreds tillräckligt och på behörigt sätt samt bevisas. Bestämmelser om myndighetens utredningsskyldighet finns i 31 § i förvaltningslagen.  

Den gällande marknadsordningslagen innehåller andra relevanta bestämmelser om påföljdsavgifter. I 76 § i den lagen föreskrivs det närmare om ränta på påföljdsavgift. I 80 § föreskrivs det om tidpunkten för påföljdsavgift. I 86 § föreskrivs det om verkställighet av påföljdsavgift, medan 90 § innehåller bestämmelser om ändringssökande. Det föreslås att de ovannämnda bestämmelserna inte ska ändras genom lagförslaget. 

På ovannämnda grunder anses den föreslagna 75 § vara förenlig med grundlagsutskottets praxis. 

Bemyndigande att utfärda normer 

Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen ska bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag utfärdas genom lag. I fråga om det föreslagna normgivningsbemyndigandet har kravet på exakta och noga avgränsade bestämmelser enligt 80 § i grundlagen beaktats. Kraven behandlas till exempel i utlåtande GrUU 1/2004 rd. Grundlagsutskottet har vid behandlingen av förslaget till lag om en marknadsordning för jordbruksprodukter (GrUU 34/2012 rd) konstaterat att behörigheten för den som utfärdar förordning begränsas inte bara av bestämmelserna i lagförslaget utan också av unionens relativt detaljerade lagstiftning om marknadsordning för jordbruksprodukter, och att detta regelverk mot bakgrund av utskottets utlåtandepraxis (GrUU 37/2005 rd) bildar en helhet om vilken närmare bestämmelser kan utfärdas med stöd av bemyndiganden. Dessutom begränsas bemyndigandena i fråga om marknadsordningen av innehållet i EU-lagstiftningen.  

I lagförslaget föreslås tekniska ändringar i vissa paragrafer, med stöd av vilka förordningar av statsrådet får utfärdas. Sådana är 20 § 2 mom., 22 § 1 mom., 23 § 2 och 3 mom., 28 § 1 mom., 33 a §, 33 b § 2 mom., 40 § 2 mom., 52 § 2 mom. samt 59 § 2 och 3 mom. Tekniska ändringar är det fråga om också i 31 § 1 mom., där det föreskrivs om ett bemyndigande att utfärda förordning av jord- och skogsbruksministeriet, samt i 6 § 2 mom., 8 § 2 mom., 9 § 2 mom., 10 § 2 mom., 12 § 3 mom., 12 a § 2 mom., 19 § 2 mom., 23 § 1 mom., 34 § 3 mom., 48 § 3 mom., 70 § 3 mom. och 89 § 1 och 3 mom., där det föreskrivs om rätt för Livsmedelsverket att meddela mer detaljerade föreskrifter. Likaså föreslås tekniska ändringar i 57 § 1 mom., där det föreskrivs om rätten för Tullen att utfärda närmare föreskrifter. I huvudsak föreslås i dessa bestämmelser inte ändringar som gäller bemyndigandets innehåll, utan ändringarna handlar om att uppdatera hänvisningar i bestämmelserna till EU:s lagstiftning eller myndighetsnamn. Alla dessa bestämmelser bortsett från 12 a § 2 mom., 33 a § och 33 b § 2 mom. har utfärdats med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 34/2012 rd). I fråga om förslagen till ändring av bestämmelser som utfärdats efter behandling i grundlagsutskottet är det i 12 a § 2 mom., 33 a § och 33 b § 2 mom. fråga om redan gällande reglering. Dessa paragrafer har senare ändrats till vissa delar, men inte i sak. 

Egentliga substansändringar föreslås i 19 § 3 mom., 21 § 2 mom., 22 § 2 mom., 25 § 1 mom., 26 § 1 mom., 29 § 4 mom. och 73 § 2 mom. Deras tillämpningsområde begränsas av EU:s lagstiftning och av begränsningarna i nämnda paragrafer, som vid behov preciseras genom förordning. Dessutom föreslås i 12 e §, 12 f § 2 mom., 22 a § 3 mom., 22 b § 3 mom., 26 § 2 mom., 27 a § 4 mom., 28 § 2 mom., 29 a § 1 mom., 29 b § 2 mom., 49 § 2 mom., 70 a § 1 mom. och 73 § 1 mom. en ny bemyndigandebestämmelse med stöd av vilken närmare bestämmelser får utfärdas genom förordning av statsrådet. Dessutom föreslås i 22 b § 2 mom., 24 § 4 mom., 29 § 4 mom. och 70 a § 3 mom. en ny bemyndigandebestämmelse med stöd av vilken Livsmedelsverket får meddela preciserande föreskrifter. Bemyndigandet begränsas av de avgränsningar som anges i momentet samt av EU:s lagstiftning till den del som klargörs mer ingående i specialmotiveringen till ovannämnda paragrafer.  

Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen kan genom lag utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. I fråga om det föreslagna normgivningsbemyndigandet har kravet på exakta och noga avgränsade bestämmelser enligt 80 § i grundlagen beaktats. Kraven behandlas till exempel i utlåtande GrUU 1/2004 rd. Grundlagsutskottet har vid behandlingen av förslaget till lag om en marknadsordning för jordbruksprodukter (GrUU 34/2012 rd), vilken lag detta lagförslag gäller, konstaterat att behörigheten för den som utfärdar förordning begränsas inte bara av bestämmelserna i lagförslaget utan också av unionens relativt detaljerade lagstiftning om en marknadsordning för jordbruksprodukter, och att detta regelverk mot bakgrund av utskottets utlåtandepraxis (GrUU 37/2005 rd) bildar en helhet om vilken man kan utfärda närmare bestämmelser med stöd av bemyndiganden. Det till marknadsordningen anknytande bemyndigandet att utfärda normer begränsas dessutom av innehållet i EU:s lagstiftning om saken.  

Bestämmelser om delegering av lagstiftningsbehörighet till andra myndigheter än ministerier finns i 80 § 2 mom. i grundlagen. Enligt ovannämnda bestämmelse kan även en annan myndighet genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande ska vara exakt avgränsat. Särskilda skäl att föreskriva om bemyndigande av en myndighet att meddela föreskrifter kan enligt förarbetena till grundlagen (RP 1/1998 rd, sid. 134/II) anses föreligga närmast när det är fråga om en sådan teknisk reglering av smärre detaljer som inte inbegriper prövningsrätt i någon större utsträckning. Enligt grundlagsutskottet föreligger särskilda skäl till exempel när det är fråga om en sådan teknisk reglering av smärre detaljer som inte inbegriper prövningsrätt i någon större utsträckning (GrUU 36/2021 rd).  

När det gäller de ovannämnda bestämmelserna är det ändamålsenligt och motiverat att Livsmedelsverket bemyndigas att meddela föreskrifter. Bemyndigandet av Livsmedelsverket att meddela föreskrifter gäller detaljfrågor och fastställande av tekniska detaljer. Dessutom är det sakhelheter som ska regleras tydligt avgränsade. Det kan anses att det finns sådana särskilda skäl till den föreslagna bestämmelsen som har att göra med föremålet för regleringen. 

Den behörighet att meddela föreskrifter som Livsmedelsverket ska ges enligt lagförslaget begränsar sig till frågor vars betydelse i sak inte kräver reglering genom lag eller förordning. Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis framhållit att bestämmelserna i 80 § 2 mom. i grundlagen redan i sig direkt begränsar tolkningen av fullmaktsbestämmelserna och att bemyndigandet att meddela föreskrifter därmed bör tolkas restriktivt (GrUU 52/2001 rd och GrUU 24/2002 rd). Livsmedelsverkets behörighet att meddela föreskrifter är i lagförslaget exakt avgränsad till detaljer som gäller en bestämd sakhelhet, och den är dessutom av teknisk karaktär. Meddelandet av föreskrifter inbegriper inte heller prövningsrätt i någon större utsträckning. 

De ovannämnda bestämmelserna om bemyndigande att utfärda förordningar kan anses vara exakta och noggrant avgränsade med avseende på sitt tillämpningsområde, och syftet med bestämmelserna är endast att i närmare detalj föreskriva om detaljer kring individens rättigheter och skyldigheter. Bemyndigandet av Livsmedelsverket att meddela föreskrifter är i sin tur av teknisk karaktär och avgränsat till detaljer. 

De befogenheter att meddela föreskrifter som enligt förslaget ska ges Livsmedelsverket och Tullen handlar huvudsakligen om teknisk reglering av smärre detaljer, och de inbegriper inte prövningsrätt i någon större utsträckning. I detta sammanhang begränsas behörigheten hos den som meddelar föreskrifter förutom av bestämmelserna i lagförslaget även av EU:s lagstiftning. Vidare begränsar 80 § 1 och 2 mom. i grundlagen direkt innehållet i myndighetsföreskrifter och tolkningen av fullmaktsbestämmelser. Det är således inte möjligt att genom myndighetsföreskrifter föreskriva om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter eller om frågor som i övrigt hör till området för lag. 

På ovannämnda grunder kan det anses att de föreslagna befogenheterna att utfärda förordningar och meddela föreskrifter uppfyller de krav som ställs i 80 § 2 mom. i grundlagen. Det har således ansetts att de föreslagna bemyndigandebestämmelserna uppfyller förutsättningarna enligt vilka lagstiftningsmakten kan delegeras enligt 80 § 2 mom. i grundlagen och grundlagsutskottets utlåtandepraxis som gäller det (bland annat GrUU 46/2001 rd.). 

I enlighet med vad som nämns ovan anses det att lagförslaget är förenligt med grundlagsutskottets avgörandepraxis och kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.