2.1  Val- och partifinansiering

Översikt

I lagen om kandidaters valfinansiering (273/2009, nedan valfinansieringslagen) och i partilagen (10/1969) föreskrivs det om finansiering av politisk verksamhet och tillsynen över finansieringen. Syftet med lagstiftningen är att öka öppenheten kring valfinansieringen och informationen om kandidaternas eventuella bindningar och att begränsa en ökning av kostnaderna för kandidaternas valkampanjer. Målet är också att garantera tillräckliga resurser för det politiska systemets funktion. Regleringen främjar demokratin och stärker förtroendet för demokratin. 

Tillsynen över val- och partifinansieringen sköts av statens revisionsverk. Bestämmelser om revisionsverkets tillsynsuppgifter finns i huvudsak i 10–12 § i valfinansieringslagen och i 9 e och 9 f § i partilagen. Revisionsverket lämnar separat för varje val en berättelse till riksdagen om tillsynsuppgifterna enligt valfinansieringslagen samt en årlig berättelse om uppgifterna när det gäller tillsynen över partifinansieringen. De senaste berättelserna är berättelsen om tillsynen över valfinansieringen vid riksdagsvalet 2023 (B 20/2023 rd) och berättelsen om tillsynen över partifinansieringen 2023 (B 5/2024 rd). Berättelserna behandlas i riksdagens revisionsutskott, som utarbetar betänkanden om dem. 

I ljuset av statens revisionsverks berättelser och revisionsutskottets betänkanden kan det allmänt konstateras att tillsynen över val- och partifinansieringen för närvarande fungerar rätt bra och att målen om öppenhet och transparens i fråga om val- och partifinansieringen därmed också uppnås ganska väl. Revisionsutskottet har dock i sina betänkanden fäst uppmärksamhet vid vissa detaljer som behöver preciseras. Det gäller t.ex. de s.k. kandidatavgifternas roll i val- och partifinansieringen. Också i den offentliga debatten har man tidvis framfört åsikter om att val- och partifinansieringens öppenhet och transparens bör vidareutvecklas. 

Parlamentarisk valarbetsgrupp

Justitieministeriet tillsatte den 20 februari 2020 en parlamentarisk valarbetsgrupp för att genomföra skrivningarna i regeringsprogrammet. Valarbetsgruppen arbetade fram till utgången av 2021 och lämnade sitt betänkande till justitieministeriet den 9 februari 2022. 

I sitt betänkande föreslog valarbetsgruppen flera ändringar i bestämmelserna om val- och partifinansieringen. Arbetsgruppens förslag till ändringar var att förtydliga lagen när det gäller den finansiering som överstiger kostnaderna för valkampanjen, stärka tillsynsbefogenheterna för statens revisionsverk i anslutning till efterhandsredovisningar och ge statens revisionsverk möjlighet att i större utsträckning än för närvarande förena sitt tillsynsarbete med vite. Enligt förslaget ska statens revisionsverk också ges en mer omfattande rätt än för närvarande att få uppgifter, handlingar, material och handräckning. Arbetsgruppen ansåg det dessutom nödvändigt att utreda revisionsverkets rätt att få jämförelseuppgifter av dem som gett bidrag till kampanjen och av dem som levererat tjänster och produkter och att utreda möjligheten att förena begäran om jämförelseuppgifter med vite. Arbetsgruppen föreslog också att ibruktagandet av kampanjkonton vid riksdagsval, europaparlamentsval och presidentval utreds och att det i anslutning till detta säkerställs att alla kandidater också i praktiken har möjlighet att öppna ett kampanjkonto. Arbetsgruppen föreslog dessutom att namnet på den som har gett en valkampanj ett lån på 1 500 euro (800 euro vid kommunalval) eller mer ska offentliggöras. 

Valarbetsgruppen föreslog också att förteckningen i partilagen över ärenden som inte betraktas som bidrag ska preciseras på det sätt som riksdagens revisionsutskott föreslår, så att kandidatavgifter, avgifter för förtroendevalda och riksdagsledamotsavgifter inte ska betraktas som bidrag till partiet. Dessutom understödde arbetsgruppen tanken att man till förteckningen i partlagen över sådant som inte betraktas som bidrag till partiet också skulle foga sedvanliga prestationer som grundar sig på EU-institutionernas och andra motsvarande internationella organisationers budget, såsom ersättningar för resekostnader. Arbetsgruppen drog också upp riktlinjer för en sänkning av åldersgränsen för att stödja ett europeiskt medborgarinitiativ till 16 år för Finlands del. Utifrån riktlinjerna lämnades en proposition till riksdagen (RP 254/2022). 

I den regeringsproposition som nu lämnas har ändringsförslagen i den regeringsproposition som förföll beaktats i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering. 

Regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering

I regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering (den 20 juni 2023) konstateras det bland annat följande om val- och partifinansieringen: 

- Lagen ska förtydligas i fråga om definitionerna av finansiering som överstiger kostnaderna för kampanjen. 

- I fråga om lån ska val- och partifinansieringen förtydligas så att ett låns ursprung alltid kan identifieras.  

- Förteckningen i partilagen över sådant som inte betraktas som bidrag ska uppdateras (avgifter för förtroendevalda, prestationer som grundar sig på EU-institutionernas och andra motsvarande internationella organisationers budget).  

- Lagstiftningen preciseras så att partierna har en klar möjlighet att delvis överföra statsunderstöd för att stödja verksamheten i en stiftelse eller ett aktiebolag som uppfyller användningsändamålet för understödet, vilket redan nu är etablerad praxis. 

- Regeringen slopar det tvingande kravet på medlemsomröstning i vallagen och ger partiet självt möjlighet att i sina egna stadgar besluta om hur medlemsomröstningen ska ordnas. 

I regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering anges det därtill särskilt att  

- en regelbunden dialog med partierna, finansinstituten och tillsynsmyndigheterna ska inledas i fråga om lagenlig, ändamålsenlig och tydlig redovisning för valen och för kandidaternas och de politiska föreningarnas politiska verksamhet.  

- vid övervakningen av val- och partifinansieringen ska principen att inte efterfråga samma uppgifter mer än en gång säkerställas. 

För dessa och vissa andra ärenden enligt den regeringsproposition som förföll har det tillsatts en ny parlamentarisk arbetsgrupp för att utveckla vissa förfaranden i anslutning till röstning och val (OM137:00/2023). Ett av syftena med arbetsgruppen är att utreda de ändringar i valfinansieringslagen som den parlamentariska valarbetsgruppen föreslår i sin slutrapport (9 februari 2022), enligt vilken statens revisionsverk ges möjlighet att förena sitt tillsynsarbete med vite. 

2.2  Vallagen

Enligt beslutet om tillsättande av en parlamentarisk valarbetsgrupp skulle arbetsgruppen utreda hur bestämmelserna om kandidatuppställning vid val kunde revideras för att på ett mångsidigare sätt än för närvarande möjliggöra olika demokratiska sätt att fatta beslut i enlighet med vad som närmare bestäms i ett partis stadgar. I arbetsgruppens diskussion om en reform av praxis för kandidatuppställning lyftes framför allt fram behovet av att göra reglerna om medlemsomröstning flexiblare vid riksdagsval och att ge partiernas stadgar större vikt vid uppställningen av kandidater för ett parti. Arbetsgruppen föreslog att vallagen ändras så att en medlemsomröstning inte längre ska vara obligatorisk vid riksdagsval. 

Majoriteten av arbetsgruppen föreslog att man ska avskaffa obligatorisk medlemsomröstning i samband med kandidatuppställningen vid riksdagsval, men ansåg att medlemmarnas demokratiska inflytande i övrigt ska tryggas i partiets stadgar. 

2.3  Åldersgränsen för att understödja ett europeiskt medborgarinitiativ

Den parlamentariska valarbetsgruppen konstaterade i sin slutrapport att medborgarinitiativet har varit en lyckad demokratisk innovation, men även nya former av initiativ bör utforskas. Arbetsgruppen behandlade frågan för att säkerställa att initiativ inte förfaller i samband med att en ny valperiod börjar och att formaliteter inte hindrar verkställandet av initiativens innehåll. Enligt arbetsgruppen är det skäl att granska frågan i samband med nästa grundlagsreform. Arbetsgruppen drog också upp riktlinjer för en sänkning av åldersgränsen för att stödja ett europeiskt medborgarinitiativ till 16 år för Finlands del. Dessa riktlinjer har som sådana också tagits in i regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering. 

Bestämmelser om medborgarinitiativ på statlig nivå finns i 53 § i grundlagen och i lagen om medborgarinitiativ (12/2012, RP 46/2011 rd). Lagen om medborgarinitiativ har varit i kraft sedan den 1 mars 2012 och den har ändrats genom en lag som trädde i kraft den 1 juni 2019 (lag om ändring av lagen om medborgarinitiativ, 436/2019, RP 251/2018 rd) samt en andra gång genom en lag som trädde i kraft den 1 januari 2020 (1276/2019, RP 57/2019 rd). Bestämmelser om europeiska medborgarinitiativ finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/788 (nedan förordning 2019/788). Dessutom konstateras det i 1 § 2 mom. i lagen om medborgarinitiativ, som kompletterande reglering till förordning 2019/788, att bestämmelser om europeiska medborgarinitiativ finns i förordning 2019/788 och i 10 och 15 § i lagen om medborgarinitiativ. I de ovannämnda paragraferna behandlas inte åldersgränsen för europeiska medborgarinitiativ eller rätten att underteckna ett initiativ. I Finlands nationella lagstiftning föreskrivs det således inte för närvarande separat om europeiska medborgarinitiativ och rätten att underteckna ett initiativ, utan åldersgränsen för ett europeiskt medborgarinitiativ i Finland baserar sig på förordning 2019/788. 

I artikel 2.1 i kapitel 1 i förordning 2019/788 definieras de grupper som har rätt att stödja ett europeiskt medborgarinitiativ. Enligt artikel 2.1 första stycket ska varje unionsmedborgare som har uppnått rösträttsåldern för val till Europaparlamentet ha rätt att stödja ett initiativ genom att underteckna en stödförklaring i enlighet med denna förordning. I artikel 2.1 andra stycket föreskrivs det också att medlemsstaterna får föreskriva att minimiåldern för rätten att stödja ett initiativ är 16 år, i enlighet med sin nationella lagstiftning. Medlemsstaten ska i sådana fall underrätta kommissionen om detta. 

Av förarbetena till förordningen framgår det att artikel 2 i kapitel 1 i kommissionens ursprungliga förslag till förordning ger rätt för varje unionsmedborgare som fyllt 16 år att stödja ett europeiskt medborgarinitiativ genom att underteckna det. Kommissionen motiverade den sänkta åldersgränsen med dess positiva inverkan på ungas möjligheter att delta och på medvetenheten om EU. Kommissionen konstaterar att medborgarinitiativet är ett icke-bindande sätt att påverka, och att det kan ses som ett lämpligt sätt att delta också för unga som ännu inte är röstberättigade. I Finland har statsrådet tagit ställning till förslaget i en U-skrivelse (U 57/2017 rd), och dessutom har grundlagsutskottet gett ett utlåtande om förslaget (GrUU 54/2017 rd). Statsrådet och grundlagsutskottet såg inget hinder för att sänka åldersgränsen, även om Finland slutligen prioriterade en deltaganderätt som i första hand är bunden till rösträtten. 

Enligt artikel 5 i förordningen ska ett initiativ förberedas och ledas av en grupp av organisatörer som består av minst sju fysiska personer. Vid tidpunkten för registreringen av initiativet ska medlemmarna i gruppen av organisatörer vara unionsmedborgare, ha uppnått rösträttsåldern för val till Europaparlamentet och vara bosatta i minst sju olika medlemsstater. I fråga om åldersgränsen för gruppen av organisatörer är det således inte möjligt att använda motsvarande nationella prövning för att avvika från åldersgränsen för röstningsåldern i Europaparlamentsvalet som i fråga om åldersgränsen för dem som stöder initiativet. 

4.1  Förslag som gäller val- och partifinansiering

4.2  Förslag som gäller vallagen

Medlemsomröstning vid partiernas kandidatuppställning 

I propositionen föreslås det att den obligatoriska medlemsomröstning som hänför sig till partiernas kandidatuppställning vid riksdagsval slopas. Huvudregeln föreslås fortfarande vara medlemsomröstning, men partiet ska i sina stadgar kunna se till att det demokratiska inflytandet vid kandidatuppställningen tryggas även på andra sätt. 

De nuvarande bestämmelserna i 112–118 § i vallagen är ett resultat av en historisk utveckling och finns för att de demokratiska principerna ska iakttas vid kandidatuppställningen. Utgångspunkten enligt bestämmelserna är att partiet inom valkretsen för uppställande av kandidater ska förrätta en hemlig medlemsomröstning som baserar sig på lika rösträtt. Medlemsomröstningen är likväl inte obligatorisk, om för den har nominerats högst så många personer som partiet har rätt att ställa upp som kandidater inom valkretsen. Medlemsomröstningen ska förrättas i enlighet med partiets stadgar eller, om det inte finns sådana bestämmelser i partiets stadgar, med iakttagande av 114–118 § i vallagen. 

Valarbetsgruppen hade till uppgift att utreda hur bestämmelserna om kandidatuppställning vid val kunde revideras för att på ett mångsidigare sätt än för närvarande möjliggöra olika demokratiska sätt att fatta beslut i enlighet med vad som närmare bestäms i partiets stadgar. I arbetsgruppens diskussion om en reform av praxis för kandidatuppställning lyftes framför allt fram behovet av att göra reglerna om medlemsomröstning flexiblare och att ge partiernas stadgar större vikt är för närvarande vid uppställningen av kandidater för ett parti. 

För en uppluckring av regleringen så att den blir mer representativ talar det faktum att motsvarande reglering som förutsätter medlemsomröstning inte finns i fråga om andra typer av val. Enligt 2 § 1 mom. 3 punkten i partilagen ska ett partis stadgar i varje fall säkerställa att demokratiska principer iakttas i föreningens beslutsfattande och verksamhet. 

Majoriteten av valarbetsgruppen ansåg att medlemmarnas demokratiska inflytande på valet kan tryggas även om medlemsomröstning inte längre är obligatorisk. Avsikten är att medlemsomröstningen även i fortsättningen ska vara huvudregeln, och därför ska 113–118 § i vallagen fortsättningsvis innehålla bestämmelser om förfarandet vid medlemsomröstning. Bestämmelserna ska fortfarande inte vara tvingande, så det kan göras undantag från dem i partiets stadgar. Enligt förslaget ska justitieministeriet vid registreringen av partiet eller godkännandet av partiets stadgeändringar gå igenom att bestämmelserna om kandidatuppställningen tryggar demokratin i partiets beslutsfattande. 

Andra ändringar som föreslås i vallagen 

Enligt 11 § 3 mom. i vallagen sammanträder Nylands valkretsnämnd i Helsingfors. Det har nu kommit fram att Nylands valkretsnämnds arbete kunde effektiviseras om nämnden hade möjlighet att som mötesplats, särskilt i fråga om rösträkningen, överväga även andra städer i landskapet Nyland. Därför föreslås det att 3 mom. upphävs, vilket innebär att varje valkretsnämnd själv ska besluta i vilken stad eller kommun den sammanträder. Det kan antas att valkretsnämnderna, eventuellt med undantag för Nylands valkretsnämnd, fortfarande kommer att sammanträda på sina nuvarande, redan etablerade mötesplatser. Eftersom bestämmelsen om de städer där sammanträdena hålls slopas, föreslås det att 1 mom. ändras så att det för varje regionförvaltningsverk är klart vilken valkretsnämnd eller vilka valkretsnämnder den ska tillsätta. 

Det föreslås att 16 § 3 mom. i vallagen ändras så att också valbestyrelsen vid behov kan anlita biträdande personal för användning av rösträttsregistret på motsvarande sätt som valnämnden i nuläget kan göra vid röstningen på valdagen. På detta sätt blir det möjligt att använda rösträttsregistret vid röstning i anstalt. 

I vallagens 29 § 1 mom. föreslås en teknisk ändring så att det i fortsättningen ska vara möjligt att använda rösträttsregistret också på allmänna förhandsröstningsställen utomlands, genom att orden ”i hemlandet” stryks. Enligt förslaget ändras därtill 1 mom. så att anteckningen kan göras av valbestyrelsen, medan anteckningen hittills har kunnat göras endast av valbestyrelsens ordförande. 

Det föreslås att 42 § 1 mom. ändras så att den första satsen stryks som onödig. Satsen ströks inte i samband med lagändringen 2010 (431/2010). Det är inte längre nödvändigt att genom ett tillkännagivande underrätta justitieministeriet om kandidaterna i presidentvalet. 

Det föreslås att 53 § 1 mom. preciseras så att justitieministeriet ska sända förhandsröstningshandlingar till de kommunala centralvalnämnderna för vidarebefordran till valförrättarna på förhandsröstningsställena i hemlandet, valförrättarna vid hemmaröstning och valbestyrelserna. Sådana handlingar ska också sändas till utrikesministeriet för vidarebefordran till de finska beskickningar och till befälhavarna på de finska fartyg som utgör förhandsröstningsställen. 

Det föreslås att det inledande stycket i 60 § 2 mom. i vallagen ändras så att det överensstämmer med 29 § 1 mom. så att anteckningen kan göras av valbestyrelsen, medan anteckningen hittills endast har kunnat göras av valbestyrelsens ordförande. 

Det föreslås att rubriken för 99 § och 99 § 2 mom. i vallagen ändras så att rubriken bättre motsvarar paragrafens innehåll och så att det preciseras vilka handlingar i pappersformat valkretsnämnden ska överlämna till regionförvaltningsverket för förvaring.  

Det föreslås dessutom att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. där det föreskrivs om varaktig förvaring av valkretsnämndens protokoll jämte bilagor i enlighet med justitieministeriets föreskrifter. 

Det föreslås att 143 § 4 mom. i vallagen ändras så att omnämnandet av den 40 dagen som felaktigt blivit kvar i paragrafen korrigeras till att gälla den 47 dagen. 

I 143 l § 3 mom. 2 punkten i vallagen föreslås en korrigering av ett fel som av misstag inte rättats i den finska språkdräkten. Välfärdsområdesnämnden ska lämna resultatet av välfärdsområdesvalet till välfärdsområdesfullmäktige (aluevaltuusto), inte till landskapsfullmäktige (maakuntavaltuusto), vilket den finska språkdräkten nu anger. I den svenska språkdräkten görs en liten språklig ändring. 

Enligt förslaget ska det till vallagens 185 § fogas ett nytt 2 mom. genom vilket bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar i 1 mom. förtydligas så att de också gäller personal som anställts av valkretsnämnden, välfärdsområdesvalnämnden och den kommunala centralvalnämnden.  

4.3  Förslag som gäller lagen om medborgarinitiativ

I propositionen föreslås det att den nedre åldersgränsen för finska medborgare att underteckna det europeiska medborgarinitiativets stödförklaringar ska sänkas från nuvarande 18 år till 16 år för att öka de ungas politiska påverkningsmöjligheter. Europeiska kommissionen har ansett att en lägre åldersgräns för medborgarinitiativ har en positiv inverkan på de ungas möjligheter att delta och på medvetenheten om Europeiska unionen. Kommissionen konstaterar att medborgarinitiativet är ett icke-bindande sätt att påverka, och att det kan ses som ett lämpligt sätt att delta också för unga som ännu inte är röstberättigade. Sänkningen av åldersgränsen i Finland för att understödja europeiska medborgarinitiativ stöder också målen i det nationella demokratiprogrammet 2025 om att stärka ungas samhälleliga delaktighet. 

I diskussionerna i den parlamentariska valarbetsgruppen konstaterades det att intresset för samhällelig påverkan uppstår redan innan en person har uppnått myndighetsåldern och att detta också bör beaktas i den representativa demokratin. Medborgarinitiativet ansågs vara en lyckad demokratisk innovation. Åldersgränserna behöver inte vara desamma i fråga om medborgarinitiativ och rösträtt. Initiativrätten ansågs bidra till intresset för politisk påverkan. Majoriteten av valarbetsgruppen understödde den nu föreslagna sänkningen av åldersgränsen. 

4.4  De huvudsakliga konsekvenserna

De ändringar i valfinansieringslagen och partilagen som föreslås i propositionen ökar transparensen i tillsynen över val- och partifinansieringen. Reformerna är viktiga med tanke på öppenheten och på ett demokratiskt samhälle. Syftet med propositionen är att säkerställa att väljarna har tillräckligt med information om en kandidats eventuella bindningar för att kunna bedöma kandidaten. Genom en ökad insyn vill man förbättra trovärdigheten hos det politiska systemet och därigenom valdeltagandet och människors tilltro till politisk verksamhet. Avsikten är att uppmuntra kandidaterna till så stor öppenhet som möjligt. De föreslagna ändringarna förbättrar i fortsättningen tillgången till information om valfinansieringen för de kandidater som blivit valda också när det gäller lån. Ökad medvetenhet om kandidaternas finansiering också i fråga om lån kan minska förekomsten av osaklig finansiering. Ändringarna syftar till att förhindra uppkomsten av osunda bindningar och att stävja utvecklingen av valkampanjer med alltför stor finansiering. 

Enligt uppgifter från statens revisionsverk har lånefinansiering varit relativt sällsynt. I det senaste valet fanns det bland de redovisningsskyldiga mellan 1 och 33 aktörer som var skyldiga att göra en efterhandsredovisning, dvs. aktörer som tagit lån. Alla kandidater är inte redovisningsskyldiga, utan endast de invalda och deras ersättare. Beroende på val (exklusive presidentval) har de redovisningsskyldiga varit mellan 29 och 17 397. Det genomsnittliga lånebeloppet har beroende på val varit cirka 19 000 – 30 000 euro. 

Enligt uppgifter från Statens revisionsverk har man dessutom vanligen ansökt om och fått lån av ett finansinstitut. De föreslagna nya bestämmelserna inverkar således inte alls på de mest typiska situationerna, eftersom en kandidat enligt vad som föreslås i propositionen ska identifiera finansiären som ett finansinstitut, om han eller hon tar lånefinansiering från ett finansinstitut, men banken eller finansinstitutet behöver inte namnges. Den föreslagna förändringen skulle dock göra valfinansieringen mer transparent i fråga om sådana enskilda personer, företag eller andra sammanslutningar som ger kandidaterna betydande lånefinansieringen (minst 1 500 euro). Lagändringen inverkar mest på sådana valkandidater som får stöd för sin kampanj genom att låna pengar av enskilda personer, företag (inte finansinstitut) eller andra sammanslutningar, såsom stiftelser eller föreningar. Lagändringen kan ha konsekvenser för sådana kandidater som inte vill offentliggöra uppgifter om finansiärer av det slag som nämns ovan. I sådana fall kan en kandidat skaffa medel någon annanstans, t.ex. genom att själv finansiera en större del av kampanjkostnaderna eller genom att skaffa lånefinansiering från ett finansinstitut. Å andra sidan kan ett alternativ också vara att finansieringen av valkampanjen sist och slutligen blir mindre. 

De nya kraven på transparens i fråga om lånefinansieringen tryggar en jämlik behandling av finansiärerna, eftersom man genom att bevilja lånefinansiering inte längre kan undvika att ett valbidrag redovisas öppet. Största delen av valkandidaterna påverkas inte av ändringen, eftersom lånefinansiering används relativt sällan och de aktörer som enligt revisionsverkets observationer vid tillsynen vanligen tagit lån har tagit lån hos ett finansinstitut. Propositionen bedöms inte ha några större konsekvenser för tillgången till valfinansiering. 

Den föreslagna ändringen i 112 § i vallagen möjliggör på ett mångsidigare sätt än för närvarande olika demokratiska sätt att vid kandidatnomineringen till ett riksdagsval fatta beslut i enlighet med vad som närmare bestäms i partiets egna stadgar. 

Genom den föreslagna ändringen i 10 § i lagen om medborgarinitiativ sänks åldersgränsen så att ett europeiskt medborgarinitiativ kan stödjas av en finsk medborgare som fyllt 16 år. I och med ändringen av medborgarinitiativet förbättras de ungas möjligheter att delta och deras medvetenhet om Europeiska unionen. 

7.1  Lagen om kandidaters valfinansiering

6 §. Huvudsakligt innehåll i redovisningen av valfinansieringen. Den gällande 6 § ska enligt förslaget delas upp i två paragrafer, 6 och 6 a §. I 6 §, som föreslås bli ändrad, föreskrivs om vilka allmänna uppgifter som redovisningen av valfinansieringen (1, 5 och 6 mom. i den gällande paragrafen) ska innehålla. Bestämmelserna i 2, 3 och 4 mom. i den gällande paragrafen flyttas i delvis ändrad form till den nya 6 a §.  

I 1 mom. 4 punkten ändras ordföljden och samtidigt stryks satskonstruktionen med ”inbegripet”. 

I 2 mom. ändras ordet kandidat till ordet redovisningsskyldig.  

6 a §. Särskilt innehåll i redovisningen av valfinansieringen. Det föreslås att det till lagen fogas en ny paragraf där det föreskrivs om det särskilda innehållet i redovisningen av valfinansieringen. Paragrafen motsvarar till innehållet i huvudsak nuvarande 6 § 2–4 mom.  

I 1 mom. föreskrivs på samma sätt som i 6 § 2 mom. i den gällande lagen, dvs. hur varje enskilt stöd och dess givare ska redovisas separat, om bidragets värde är minst 800 euro vid kommunalval eller minst 1 500 euro vid andra val. Till början av 1 mom. fogas orden redovisningen av valfinansieringen. 

I 2 mom. föreskrivs på samma sätt som i 6 § 4 mom. i den gällande lagen att namnet på en enskild person inte får uppges utan dennes uttryckliga samtycke, om värdet av det bidrag som personen gett är mindre än det belopp som nämns i 1 mom. 

I 3 mom. föreskrivs som ny sak att namnet på den som har gett en valkampanj ett lån på 1 500 euro (800 euro vid kommunalval) eller mer ska offentliggöras. Även borgen för lån och tredjemanspanter ska redovisas. Om långivaren är ett kreditinstitut, räcker det med en upplysning om att det är fråga om ett lån som beviljats av kreditinstitutet, dvs. det behöver inte preciseras i redovisningen vilket kreditinstitut som har beviljat lånet. Kravet enligt de gällande bestämmelserna att redovisa en återbetalningsplan av ett lån kvarstår i momentet. 

Med kreditinstitut avses här i enlighet med 1 kap. 7 § i kreditinstitutslagen (610/2014) ett företag som har koncession för kreditinstitutsverksamhet enligt 4 kap. i den lagen. Ett kreditinstitut kan vara en inlåningsbank eller ett kreditföretag. 

I paragrafens 4 mom. föreslås det en ny bestämmelse om att valfinansiering som överskrider kostnaderna för valkampanjen också ska redovisas. Nytt är dessutom att om det inte finns någon stödgrupp för kandidaten eller om stödgruppen inte är en sammanslutning med rättsförmåga överförs överskottet från valfinansieringen till kandidatens egna medel. När överskottet från valfinansieringen överförs antingen till kandidatens egna medel eller till stödgruppens eller sammanslutningens medel ska också eventuella olika skattepåföljder och Skatteförvaltningens anvisningar beaktas. Likaså ska eventuella skattepåföljder och Skatteförvaltningens anvisningar beaktas i situationer där kandidatens stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stödja kandidaten inte är en sammanslutning med rättsförmåga, varvid ett eventuellt överskott från valfinansieringen överförs till kandidatens egna medel. 

I praktiken, enligt Skatteförvaltningens anvisning, om exempelvis en kandidat har öppnat ett konto som endast kandidaten har nyttjanderätt till, anses de medel som har förts in på kontot som inkomster eller gåvor till kandidaten och är i princip skattepliktiga i kandidatens egen beskattning. Inkomster som en kandidats stödgrupp får betraktas däremot i allmänhet som inkomster som ett allmännyttigt samfund fått, och då är de i de flesta fall skattefri inkomst eller skattefri gåva. För att t.ex. donationer ska kunna anses ha kommit stödgruppen till godo, ska stödgruppen ha ett eget bankkonto. Enligt Skatteförvaltningens anvisning är det bra att även i dessa situationer se till att även andra än kandidaten själv har rätt att använda kontot. 

7.2  Partilagen

8 §.Bidrag till partier och partiföreningar. Förteckningen i 3 mom. preciseras så att som bidrag till ett parti eller en partiförening ska inte betraktas sådana avgifter för förtroendevalda som betalas till ett parti eller en partiförening. Till förteckningen över sådant som inte betraktas som bidrag fogas också prestationer som beviljats av Europeiska unionens institutioner och motsvarande internationella organisationer och som baserar sig på deras budgetar. Till dessa hör sedvanliga prestationer prissatta till verkligt värde, såsom ersättningar för resekostnader, som inte betalas till partiet som bidrag för en valkampanj. Internationella organisationer som motsvarar Europeiska unionen kan vara exempelvis organisationer som lyder under Förenta nationerna, och avsikten är inte att reglerna om förbjudet bidrag eller anmälningsskyldighet ska kunna kringgås genom utbetalning av bidrag i en internationell organisations namn.  

Flera partier har ett etablerat sätt att ur mötesarvodena för personer som valts till förtroendeuppdrag ta ut s.k. avgifter för förtroendevalda eller riksdagsledamotsavgifter. Avgifter för förtroendevalda hör inte tydligt till prestationer som ingår i sedvanlig organisationsverksamhet, och därför är det skäl att räkna dessa sedvanliga avgifter till sådana avgifter som inte enligt lagen kan betraktas som bidrag. 

8 c §.Aktuell redovisning av bidrag. Paragrafens rubrik ändras, eftersom det tas in en separat 8 d § om redovisning av lån, vilket innebär att det i 8 c § föreskrivs om att det ska lämnas en aktuell redovisning av bidrag . I 1 mom. stryks parentesen med definitionen aktuell redovisning, eftersom aktuell redovisning i fortsättningen kan avse både redovisning av bidrag och redovisning av lån.  

8 d §.Aktuell redovisning av lån som tagits upp. Till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om lämnande av redovisning till statens revisionsverk av lån som ett parti, en partiförening eller en partinära sammanslutning har tagit upp. Lånen ska redovisas om lånebeloppet från en och samma långivare uppgår till minst 1 500 euro per kalenderår. I samband med redovisningen ska det också lämnas en plan över återbetalningen av lånen. Statens revisionsverk kan meddela närmare föreskrifter om hur redovisningen ska göras. Eftersom redovisningarna görs till revisionsverket är verket också bäst lämpat att meddela närmare föreskrifter. Detta bemyndigande motsvarar bemyndigandet i 8 c § i den gällande lagen.  

9 §.Statsunderstöd. Till 1 mom. fogas enligt förslaget en bestämmelse om att en del av understödet till ett parti kan anvisas för stödjande av verksamheten i en annan sammanslutning eller stiftelse som uppfyller användningsändamålet för understödet.  

Syftet med tillägget är att skapa klarhet i nuläget. Tillägget gör det uttryckligen möjligt att partiet i enlighet med etablerad praxis ska kunna överföra en del av sitt understöd till exempelvis ett aktiebolag som publicerar partiets tidning. Den föreslagna ändringen omfattar på ett täckande sätt olika typer av juridiska personer. Med tanke på bl.a. 124 § i grundlagen är det dock viktigt att begränsa överföringarna till andra sammanslutningar och stiftelser som uppfyller ändamålet med understödet. Om partiet t.ex. inrättar en ny stiftelse eller tidskrift, kan det även till dessa överföras understöd. Avsikten är inte att utvidga antalet bidragsmottagare, utan bidrag kan i fortsättningen beviljas likadana aktörer som hittills. 

Det föreslås att 5 mom. förtydligas med ett omnämnande av att statsunderstödslagen som allmän lag också tillämpas på anvisande och överföring av understöd som avses i partilagen. Detta innebär att det vid anvisandet och överföringen av understödet ska följas samma förfaranden när det gäller användningen av statsunderstödet, övervakningen av användningen och villkoren för statsunderstödet som i fråga om det avtal som ingås med den som genomför verksamheten. Detta gäller situationer där understödet har anvisats för att understödja en verksamhet som genomförs av någon annan än understödstagaren eller där partilagen och understödsbeslutet möjliggör en överföring av understödet. Det föreslagna tillägget förtydligar gällande moment, och dess syfte är inte att ändra det rådande rättsläget. 

9 a §.Bokföring. Till paragrafens 1 mom. fogas en hänvisning till vad som i föreningslagen föreskrivs om bokslut och verksamhetsberättelse.  

9 b §.Uppgifter som ska redovisas om kostnaderna för och finansieringen av valkampanjen. Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det föreskrivs att ett parti och en förening som avses i understödsbeslutet separat också ska redovisa vilka lån som har tagits för att täcka kostnaderna för valkampanjen samt planen för återbetalning av lånen.  

Dessutom ska även långivaren uppges, om lånet har beviljats av någon annan än ett kreditinstitut och om lånebeloppet är minst 1 500 euro. 

9 d §.Inlämnande av bokslutshandlingar. Paragrafen föreslås ändras så att den beaktar ändringar i bokförings- och revisionslagstiftningen och möjligheten att de som är skyldiga att lämna in bokslutshandlingar utöver revisorer och bokslut kan ha verksamhetsgranskare och verksamhetsgranskningsberättelser. Eftersom det inte av partilagen följer någon skyldighet att utse en verksamhetsgranskare och alla redovisningsskyldiga inte har någon verksamhetsgranskare, begränsas skyldigheten att lämna en verksamhetsgranskningsberättelse till att gälla de fall där en verksamhetsgranskare har utsetts och en verksamhetsgranskningsberättelse upprättats.  

Dessutom föreskrivs det i paragrafen att skyldigheten att lämna in handlingar också ska gälla en sådan räkenskapsperiod under vilken föreningen har varit införd i partiregistret under endast en del av perioden. Eftersom en del på några månader inte kan lösgöras från bokslutet förutsätts det att bokslutshandlingarna också ska lämnas in för en sådan räkenskapsperiod under vilken partiet har registrerats i partiregistret eller avförts ur partiregistret. 

Likaså ändras termen balansbok i paragrafen till bokslut. Därmed stämmer den terminologi som används överens med bokföringslagen. 

9 e §.Tillsyn. Till 1 mom. fogas också ett omnämnande av att sådana andra sammanslutningar eller stiftelser som avses i 9 § 1 mom. i fortsättningen också ska vara föremål för den tillsyn över val- och partifinansieringen som utövas av revisionsverket. På detta sätt övervakas användningen av statsunderstödet.  

9 f §.Redovisningsregistret och tillgången till uppgifter. Det föreslås att det till 1 mom. fogas ett tillägg om att det i registret över redovisning av partifinansiering också ska föras in uppgifter som ingår i de redovisningar som avses i 8 d §. Den hänvisning som i 1 mom. görs till partilagens 9 d § 1 mom. ändras till en hänvisning till hela 9 d §. Detta ökar transparensen i fråga om resurserna och verksamheten hos de aktörer som anmälts vara partinära sammanslutningar. Den föreslagna ändringen ökar öppenheten i partifinansieringen och försätter olika partipoliska aktörer i en mer jämlik ställning.  

7.3  Vallagen

11 §. Valkretsnämnd. Det föreslås att 1 mom. ändras så att nämnden tillsätts av det regionförvaltningsverk tills vars område valkretsen eller en stor del av den hör geografiskt. Det föreslås att 3 mom. stryks.  

16 §.Valnämndens och valbestyrelsens arbete. Det föreslås att 3 mom. ändras så att också valbestyrelsen vid behov kan anlita biträdande personal för användning av rösträttsregistret. På detta sätt blir det möjligt att använda rösträttsregistret vid röstning i anstalt.  

29 §.Användningen av rösträttsregistret. Det föreslås en teknisk ändring 1 mom., så att det i fortsättningen är möjligt att använda rösträttsregistret också på förhandsröstningsställen utomlands, genom att orden ”i hemlandet” stryks. Avsikten är inte att det ska vara möjligt att använda rösträttsregistret på fartyg, eftersom fartygen inte är allmänna förhandsröstningsställen utomlands.  

Enligt förslaget ändras därtill 1 mom. så att anteckningen kan göras av valbestyrelsen, medan anteckningen hittills har kunnat göras endast av valbestyrelsens ordförande. Orden valbestyrelsens ordförande ändras till ordet valbestyrelse, varvid anteckningen om användningen av rösträtten kan göras också av andra i valbestyrelsen. 

42 §.Kandidatförteckningar för presidentval. Paragrafens 1 mom. ändras så att den första satsen stryks som onödig. Satsen ströks inte i samband med lagändringen 2010 (431/2010). Det är inte längre nödvändigt att genom ett tillkännagivande underrätta justitieministeriet om kandidaterna i presidentvalet. Dessutom ändras hänvisningen till 41 § till formuleringen ”på vilken tillämpas”.  

53 §.Leverans av handlingar och valstämplar. Det föreslås att 1 mom. preciseras för att motsvara nuläget så att justitieministeriet sänder förhandsröstningshandlingar till de kommunala centralvalnämnderna för vidarebefordran till valförrättarna på förhandsröstningsställena i hemlandet, valförrättarna vid hemmaröstning och valbestyrelserna. Sådana handlingar ska också sändas till utrikesministeriet för vidarebefordran till de finska beskickningar och till befälhavarna på de finska fartyg som utgör förhandsröstningsställen.  

60 §.Åtgärder för att avsluta förhandsröstningen. Det föreslås att det inledande stycket i 2 mom. ändras i överensstämmelse med 29 § 1 mom. så att valbestyrelsens ordförande ändras till valbestyrelse. På detta sätt kan också andra än valbestyrelsens ordförande göra en anteckning om utövande av rösträtten i valbestyrelsen.  

99 §.Förvaring av handlingar och tillbehör. Det föreslås att paragrafens rubrik och 2 mom. ändras så att rubriken bättre motsvarar paragrafens innehåll och så att det preciseras vilka handlingar i pappersformat valkretsnämnden efter valet ska överlämna till regionförvaltningsverket för förvaring. I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. enligt vilket valkretsnämndens protokoll ska förvaras i enlighet med justitieministeriets föreskrifter. Detta innebär i praktiken att ministeriet bestämmer att protokollen jämte bilagor ska förvaras varaktigt i elektronisk form i valdatasystemets elektroniska arkiv. Även i fortsättningen ska valkretsnämnden överlämna röstsedlarna och ett exemplar av sammanställningen av kandidatlistorna eller kandidatförteckningen för presidentvalet till regionförvaltningsverket för förvaring. Dessutom har justitieministeriet av hävd gett valkretsnämnderna anvisningar om att också lämna in utskrifter av registreringsrapporter och resultatuträkningsblanketter till regionförvaltningsverket. Resultaträkningsblanketterna har kunnat förvaras i valkretsnämndens eget närarkiv. Att arkivera registreringsrapporternas utskrifter på samma ställe som röstsedlarna har ansetts motiverat med tanke på situationer där någon efter valkretsnämndens kontrollräkning vill bekanta sig med röstsedlarna och eventuellt räkna dem. Justitieministeriet kommer också i fortsättningen att ge anvisningar i enlighet med detta.  

Regionförvaltningsverket svarar för bevaringen av de handlingar som lämnats in till verket, dvs. arkiveringen i enlighet med valkretsnämndernas anvisningar. Valkretsnämnden svarar åter för exempelvis kostnaderna för granskningen. Också informationstjänsten och förstöringen av handlingar sker på valkretsnämndens bekostnad. 

112 §. Medlemsomröstning. Paragrafen ändras så att medlemsomröstningen inte längre är obligatorisk. Avsikten är att medlemsomröstningen även i fortsättningen ska vara huvudregeln, och därför innehåller 113–118 § bestämmelser om förfarandet vid medlemsomröstning. Bestämmelserna är fortfarande inte tvingande, så det kan göras undantag från dem i partiets stadgar. Bestämmelserna ska dock trygga partimedlemmarnas demokratiska möjligheter att påverka kandidatnomineringen på andra sätt.  

Genom ändringen görs bestämmelserna om medlemsomröstning flexiblare och partiernas stadgar ges större vikt vid kandidatuppställningen. Justitieministeriet går vid granskningen av stadgarna igenom att partiernas beslutsfattande är demokratiskt, i samband med att partiet ska registreras i partiregistret eller när en stadgeändring ska godkännas. 

143 §.Åtgärder när en presidentkandidat eller den som valts till president får bestående förhinder eller avlider. Paragrafens 4 mom. ändras så att den 40 dagen korrigeras till den 47 dagen. I 4 mom. ändras dessutom ordet ”gäller” till ordet ”tillämpas”.  

143 l §. Fastställande av valresultatet vid välfärdsområdesval. I 3 mom. 2 punkten i den finska texten ska termen maakuntavaltuusto (landskapsfullmäktige) ändras till aluevaltuusto (välfärdsområdesfullmäktige). I den svenska språkdräkten görs en liten språklig ändring.  

185 §.En valmyndighets straffrättsliga ansvar. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. genom vilket bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar i 1 mom. förtydligas så att de också gäller personal som anställts av valkretsnämnden, välfärdsområdesvalnämnden och den kommunala centralvalnämnden. Förslaget ändrar i praktiken inte nuläget, eftersom det straffrättsliga tjänsteansvaret för nämnda personal också kan härledas ur 40 kap. 11 § i strafflagen.  

7.4  Lagen om medborgarinitiativ

10 §.Myndighetsuppgifter som gäller det europeiska medborgarinitiativet. I paragrafen görs ett tillägg enligt vilket den nedre åldersgränsen för undertecknande av en stödförklaring för ett europeiskt medborgarinitiativ är 16 år för finska medborgare. Samtidigt ändras paragrafens rubrik till Det europeiska medborgarinitiativet.