7.1
7.1 Lagen om ett positivt kreditupplysningsregister
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Det positiva kreditupplysningsregistret och lagens syfte. I paragrafen föreskrivs om det positiva kreditupplysningsregistret samt om lagens syfte. Enligt 1 mom. ska lagen innehålla bestämmelser om ett riksomfattande register med kreditupplysningar som syftar till att säkerställa tillgången till kreditupplysningar för de ändamål som anges nedan, samt om kreditgivarnas skyldighet att anmäla uppgifter till det positiva kreditupplysningsregistret och om rätten att få uppgifter ur registret. Utöver de uppgifter om krediter som kreditgivarna anmäler ska registret innehålla vissa andra kategorier av uppgifter. I lagen används handlingsutrymmet enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen för utfärdande av särskilda bestämmelser om typen av personuppgifter som behandlas och om utlämnande av personuppgifter, om ändamålsbegränsning samt om vissa andra åtgärder för behandling av personuppgifter. Användningsändamålen för registret och de personuppgifter det innehåller fastställs närmare i enlighet med vad som i lag föreskrivs om utlämnande av kreditupplysningar för specifika behov.
Enligt 2 mom. är syftet med lagen att förebygga överskuldsättning genom att säkerställa att det särskilt vid bedömning av kreditvärdigheten vid kreditgivning finns tillgång till tillförlitliga kreditupplysningar och genom att förbättra fysiska personers möjligheter att hantera sin egen ekonomi. Syftet med lagen är dessutom att inom uppföljningen och övervakningen av den finansiella stabiliteten och kreditmarknaden främja tillgången på tillförlitliga uppgifter som beskriver kreditmarknaden.
2 §.Personuppgiftsansvarig. I 1 mom. föreskrivs att Inkomstregisterenheten vid Skatteförvaltningen är personuppgiftsansvarig för det positiva kreditupplysningsregistret. Inkomstregisterenheten och Skatteförvaltningen ska dock vara gemensamt personuppgiftsansvariga när det gäller det tekniska underhållet av, funktionaliteten och informationssäkerheten hos och utvecklandet av det positiva kreditupplysningsregistrets informationssystem. I överensstämmelse med artikel 26.3 i den allmänna dataskyddsförordningen kan den registrerade utöva sina rättigheter med avseende på och emot var och en av de personuppgiftsansvariga. Avsikten är dock att Inkomstregisterenheten alltid ska fungera som kontaktpunkt för de registrerade.
Inkomstregisterenheten ska i egenskap av personuppgiftsansvarig svara för mottagandet, bevarandet och utlämnandet av personuppgifter och av kreditupplysningar och andra uppgifter som har samband med dem samt för den personuppgiftsansvariges i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivna övriga skyldigheter samt för tillgodoseendet av de registrerades rättigheter. På de uppgifter och skyldigheter som har samband med personuppgiftsansvaret tillämpas den allmänna dataskyddsförordningens bestämmelser som sådana. Uppgiften som personuppgiftsansvarig enligt den allmänna dataskyddsförordningen omfattar all slags åtgärder för behandling av personuppgifter, inklusive mottagande och registrering av personuppgifter. I momentet preciseras dock Inkomstregisterenhetens uppgift att ta emot personuppgifter och kreditupplysningar och andra uppgifter som har samband med dem, såsom inkomstuppgifter, samt dess uppgift att lämna ut dessa uppgifter. Preciseringen behövs för att beakta att av lagen uttryckligen ska framgå den personuppgiftsansvarige, som ska ansvara för utlämnandet av personuppgifter och sekretessbelagda uppgifter (till exempel GrUU 7/2019 rd, s. 6). Den personuppgiftsansvariges uppgift i anslutning till utlämnande av uppgifter omfattar också fattande av beslut om tillgång till uppgifter och den bedömning som den personuppgiftsansvarige ska göra i samband med dem.
På basis av den allmänna dataskyddsförordningen är det möjligt att föreskriva om den personuppgiftsansvarige. I artikel 4.7 i den allmänna dataskyddsförordningen definieras personuppgiftsansvarig. Enligt artikeln kan den personuppgiftsansvarige eller de särskilda kriterierna för hur denne ska utses föreskrivas i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt, om ändamålen och medlen för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. Den personuppgiftsansvariges uppgift fastställs dock alltid till alla delar på basis av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen. Bestämmelser om den personuppgiftsansvariges skyldigheter och ansvar finns i kapitel IV i den allmänna dataskyddsförordningen, där det till exempel föreskrivs om skyldigheterna i samband med datasäkerheten och konsekvensbedömningen gällande dataskyddet. I flera artiklar i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs också om uppgifter för de personuppgiftsansvariga som till exempel gäller de registrerades rättigheter. Inkomstregisterenheten ska i egenskap av personuppgiftsansvarig behandla personuppgifter och kreditupplysningar och andra uppgifter som har samband med dem, som utgörs av uppgifter som överförts från andra personuppgiftsansvariga och framför allt kreditgivare. Det att Inkomstregisterenheten och delvis också Skatteförvaltningen ansvarar för att behandlingen av personuppgifter som behandlas i det positiva kreditupplysningsregistret till alla delar är lagenlig, fråntar dock inte till exempel kreditgivarna deras ansvar i egenskap av personuppgiftsansvariga för sina egna register för att de uppgifter som utlämnas till det positiva kreditupplysningsregistret är korrekta. I detta ansvar ingår också enligt artikel 19 i den allmänna dataskyddsförordningen ansvaret för att vid behov till exempel utan dröjsmål rätta eventuella fel som uppdagats i de utlämnade uppgifterna. Inkomstregisterenheten ska för sin del på det sätt som anges i artikel 5.1 d i den allmänna dataskyddsförordningen se till att uppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjsmål i det positiva kreditupplysningsregistret.
Inkomstregisterenheten är organisatoriskt en del av Skatteförvaltningen och en av verksamhetsenheterna enligt dess organisationsstruktur. Inkomstregisterenheten ska som personuppgiftsansvarig kunna utnyttja alla stödfunktioner enligt Skatteförvaltningens allmänna organisationsstruktur som är gemensamma för alla enheter, såsom till exempel Skatteförvaltningens stödfunktioner för dataförvaltningen och den allmänna förvaltningen samt Skatteförvaltningens gemensamma dataskydds- och datasäkerhetsinfrastruktur.
I 2 mom. föreskrivs att inkomstregisterenheten och Skatteförvaltningen dessutom ska sköta de övriga uppgifter som i lagen föreskrivs för dem. Det är inte nödvändigt att i paragrafen i detalj räkna upp de uppgifter som det föreskrivs om i övriga paragrafer. Till exempel i lagens 28 och 29 § föreskrivs uttryckligen om vissa Inkomstregisterenhetens uppgifter som gäller samarbetet om tillsynen, vartill enheten i praktiken ska sköta olika förvaltningsuppgifter som tillkommer myndigheter, såsom upprätthållande av de anmälningsskyldigas uppgifter och åtgärder i samband med det. De uppgifter som gäller samarbetet om tillsynen innebär att Inkomstregisterenheten bland annat har en möjlighet att på eget initiativ underrätta tillsynsmyndigheten om en försummelse av anmälningsplikten eller anmälningsskyldigheten som den uppdagat samt att trots sekretessbestämmelserna utlämna för denna åtgärd nödvändiga uppgifter till tillsynsmyndigheten. För Skatteförvaltningen föreskrivs i lagen särskilt uppgifter i samband med utfärdande av föreskrifter.
3 §.Sekretess. I 1 mom. föreskrivs att de uppgifter som är registrerade i det positiva kreditupplysningsregistret i regel är sekretessbelagda. Ett undantag till detta är den anmälningsskyldiges namn och företags- och organisationsnummer eller utländska organisationsnummer. På det positiva kreditupplysningsregistret tillämpas i övrigt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen). Uppgifter får dock lämnas ut ur registret endast för de ändamål som anges i den föreslagna lagen och för de ändamål som anges i 11 och 12 § samt 26 § 3 mom. och 29 § 1 mom. 3 och 4 punkten i offentlighetslagen.
I 11 § i offentlighetslagen föreskrivs om en parts rätt att ta del av en handling och i 12 § om rätten att ta del av en handling som gäller en själv. Enligt 26 § 3 mom. i offentlighetslagen får en myndighet lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling för handräckning som myndigheten lämnar samt för något annat uppdrag som myndigheten gett eller någon uppgift som i övrigt handhas för myndighetens räkning om detta är nödvändigt för att uppdraget eller uppgiften ska kunna skötas. I bestämmelsen förutsätts i fråga om utlämnandet dessutom att myndigheten på förhand försäkrar sig om att uppgifterna kommer att hemlighållas och skyddas på behörigt sätt. På basis av 29 § 1 mom. 3 och 4 punkten i offentlighetslagen kan uppgifter lämnas ut ur sekretessbelagda handlingar, om handlingen behövs vid behandlingen av ett förhandsbesked, ett förhandsavgörande, sökande av ändring i ett myndighetsbeslut, en klagan med anledning av en åtgärd, ett underställt ärende eller av besvär som anförts hos ett internationellt lagskipnings- eller undersökningsorgan eller uppgiften behövs för att ett enskilt övervaknings- eller tillsynsuppdrag som är riktat mot en myndighet ska kunna utföras. Det är också motiverat att i enskilda fall lämna ut uppgifter för dessa ändamål.
I 2 mom. föreskrivs om Inkomstregisterenhetens rätt att göra de anmälningsskyldigas namn och företags- och organisationsnummer eller utländska organisationsnummer allmänt tillgängliga i ett elektroniskt datanät. Bestämmelsen medför ingen skyldighet att offentliggöra uppgifterna, men det vore ändamålsenligt särskilt för att göra det möjligt för fysiska personer, sammanslutningar och myndigheter att effektivare övervaka registrets omfattning och funktion. Den anmälningsskyldiges namn offentliggörs inte innan det står klart att näringsidkaren är anmälningsskyldig och Inkomstregisterenheten har fattat ett i lagens 19 § 7 mom. avsett beslut om öppnande av en förbindelse till registret.
Med momentet avses i praktiken att de anmälningsskyldigas uppgifter kan offentliggöras i en offentlig webbtjänst, till exempel i form av en förteckning. Med tanke på behovet och offentlighetsintresset vad gäller det positiva kreditupplysningsregistrets funktion och tillsynen över registret ska det anses som tillräckligt att de anmälningsskyldigas identifieringsuppgifter offentliggörs. Eftersom uppgifterna i det föreslagna registret i regel är sekretessbelagda, måste offentliggörandet av de anmälningsskyldigas identifieringsuppgifter möjliggöras med uttryckliga bestämmelser. Motsvarade identifieringsuppgifter för företag är till exempel i handelsregistret offentliga, men offentliggörandet av de anmälningsskyldigas uppgifter ger samtidigt information om registrets datainnehåll och dess omfattning. I de anmälningsskyldigas uppgifter ingår inte heller i regel några personuppgifter. I vissa enskilda fall kan en anmälningsskyldig kreditgivare dock vara en fysisk person, varför det i momentet dessutom förutsätts att personuppgifter endast ska kunna sökas som enskild sökning i ett elektroniskt datanät. Genom detta beaktas kraven med anledning av grundlagens tolkningspraxis (till exempel GrUU 32/2008 rd, s. 3/I och GrUU 2/2017 rd, s. 7). Kravet innebär inte att sökningen av ett företags uppgifter ska ordnas tekniskt på ett visst sätt, utan vid behov ska de konstitutionella villkoren för utlämnande av uppgifter beaktas.
De föreslagna sekretessbestämmelserna behövs, eftersom offentligheten och sekretessen för uppgifterna annars skulle fastställas i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen). Undantag från tystnadsplikten i fråga om rapporteringsskyldiga behövs för tydlighetens skull med beaktande av att det är fråga om samma kreditgivare som de kreditgivare som avses i 7 § 1 mom. 1 punkten. Sekretessen för de uppgifter som ingår i det positiva kreditupplysningsregistret påverkar inte möjligheterna att övervaka utövandet av offentlig makt. Bestämmelserna om sekretessen för uppgifter bibehålls också till den del som det är fråga om till exempel tystnadsplikt enligt kreditinstitutslagen.
Datainnehållet i det positiva kreditupplysningsregistret utgörs av detaljerade och täckande uppgifter om fysiska personers krediter och inkomster. Uppgifterna om ekonomisk ställning är med stöd av gällande lagstiftning i huvudsak sekretessbelagda. Särskilt ur kreditgivarnas synvinkel är det till många delar också fråga om privata affärshemligheter och uppgifter som lyder under banksekretessen. I praktiken skulle det vara mycket svårt att separera uppgifterna med stöd av olika bestämmelser om offentlighet och sekretess.
2 kap. Uppgifter som registreras i det positiva kreditupplysningsregistret
4 §.Uppgifter om fysiska personer. I paragrafen föreskrivs att till det positiva kreditupplysningsregistret ska anmälas uppgifter om sådana fysiska personer som då de beviljas kredit är bosatta i Finland och har finsk personbeteckning. Avsikten är att uppgifterna om personer som är antingen tillfälligt eller permanent bosatta i Finland ska registreras på ett så täckande sätt som möjligt. Till registret får även anmälas uppgifter om sådana fysiska personer som då de beviljas kredit inte är bosatta i Finland, om de har en finsk personbeteckning och inkomster från Finland eller något annat särskilt band till Finland. Kreditgivaren ska bedöma situationen när krediten beviljas, också vad gäller förekomsten av något annat särskilt band till Finland. Avsikten är att de uppgifter som gäller krediter ska lämnas till registret under hela deras livscykel, även om en i Finland bosatt person till exempel tillfälligt bor utomlands. Uppgifter registreras också om minderårigas krediter.
Personer som är bosatta i Finland har i allmänhet en finsk personbeteckning antingen på basis av finskt medborgarskap, registrerad EU-uppehållsrätt eller erhållet uppehållstillstånd. Om en i Finland bosatt nordisk medborgare eller annan utlänning inte har en finsk personbeteckning, kan han eller hon ansöka om en sådan hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, så att uppgifterna kan registreras i det positiva kreditupplysningsregistret. Registrering av uppgifter i det positiva kreditupplysningsregistret är ett sådant särskilt och motiverat skäl till att en finsk personbeteckning behövs som avses i 9 § 1 mom. 4 punkten i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata.
När det gäller utländska personer föreligger en skyldighet att anmäla uppgifterna till registret endast när personen har en finsk personbeteckning. Om en i Finland bosatt utlänning inte har en finsk personbeteckning föreligger ingen skyldighet att anmäla uppgifterna för personens del och kan uppgifterna inte registreras. Registreringen av uppgifterna i registret är inte en förutsättning för beviljande av kredit, och det att uppgifterna inte införs i registret i fråga om en person som inte har en finsk personbeteckning innebär inte att personen inte kan få kredit. Kreditgivaren ska i det fallet fastställa kreditvärdigheten hos den som ansöker om kredit på annat sätt än genom att utnyttja uppgifterna i registret.
Registreringen av uppgifter om en beviljad kredit fortsätter även om personen efter det att krediten beviljats flyttar från Finland. Dessutom kan i registret införas uppgifter om krediter som en finländsk kreditgivare beviljar en person som inte är bosatt i Finland, om personen har en finsk personbeteckning och inkomster från Finland. Bestämmelsen möjliggör till denna del också att utomlands bosatta personers uppgifter införs i registret, om de har sådana väsentliga ekonomiska förbindelser till Finland. Med stöd av bestämmelsen kan i registret också registreras uppgifter till exempel om asylsökande eller andra utländska personer som inte officiellt är bosatta i Finland, om de har finsk personbeteckning och inkomster från Finland.
Med annat särskilt band till Finland avses andra slags förbindelser som grundar sig på ett kundförhållande, som en fysisk person kan ha i förhållande till en anmälningsskyldig kreditgivare, särskilt ett tidigare beviljat lån. Till exempel kan en person som tidigare fått bostadslån för en stadigvarande bostad flytta utomlands under den tid som kreditförhållandet pågår. En anmälningsskyldig kreditgivare kan dock bevilja samma gäldenär lån till exempel för köp av en fritidsbostad så att krediten återbetalas med förvärvsinkomst som fåtts utomlands, förutsatt att kreditgivaren bedömer att personen har kreditvärdighet.
5 §.Identifierings- och kontaktuppgifter för fysiska personer. I paragrafen föreskrivs vilka identifierings- och kontaktuppgifter för fysiska personer som ska registreras i registret. Enligt 1 mom. ska i det positiva kreditupplysningsregistret som identifieringsuppgifter för fysiska personer registreras personbeteckningen och i de situationer som avses i 6 § 1 mom. 2 punkten företags- och organisationsnumret. Som identifieringsuppgift för en fysisk person används således alltid hans eller hennes finska personbeteckning, som möjliggör en tillförlitlig identifiering av den fysiska personen i alla registrets användningssituationer. Det är särskilt viktigt att den fysiska personen kan identifieras tillförlitligt när kreditgivare ber om uppgifter om den som ansöker om kredit på det sätt som föreskrivs i 22 §. Om man för identifiering använde andra uppgifter än personbeteckningen, skulle det föreligga betydande risk för att kreditgivaren får fel persons uppgifter ur registret. Som identifieringsuppgift för en fysisk person som tagit lån för sin egen näringsverksamhet används utöver personbeteckningen hans eller hennes företags- och organisationsnummer. Med företags- och organisationsnummer avses i enlighet med 2 § 1 punkten i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) en identifikation som ska ges varje registreringsskyldig i företags- och organisationsdatasystemet och som specificerar denne och består av ett ordningsnummer och ett kontrollnummer.
Enligt 2 mom. registreras i det positiva kreditupplysningsregistret dessutom de uppgifter som avses i 13 § 1 mom. 1, 2, 16 och 20–22 punkten i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009) i fråga om sådana fysiska personer som getts finsk personbeteckning, samt ändringar i uppgifterna i fråga. För att sköta sin uppgift som personuppgiftsansvarig behöver Inkomstregisterenheten i nämnda paragrafer avsedda uppgifter om personbeteckning, namn samt modersmål och kontaktspråk. Dessutom behöver Inkomstregisterenheten uppgift om att personen har anmält förbud mot att lämna ut uppgifter ur befolkningsdatasystemet samt uppgift om att personen avlidit eller dödförklarats. Uppgifterna behövs för att Inkomstregisterenheten ska kunna sköta sina uppgifter som personuppgiftsansvarig för det positiva kreditupplysningsregistret. Uppgifterna används till exempel för att säkerställa att de personbeteckningar som anmäls till det positiva kreditupplysningsregistret är befintliga och formellt korrekta beteckningar. Utöver uppgiften om personbeteckning och att personen avlidit förmedlas uppgifter om en fysisk person som överförts från befolkningsdatasystemet inte vidare ur det positiva kreditupplysningsregistret. Dessutom säkerställs med uppgifterna bland annat att de utdrag enligt den allmänna dataskyddsförordningen som ges för tillgodoseendet av de registrerades rättigheter sänds till den adress som anges i befolkningsdatasystemet. Uppgiften om att en person avlidit ges som svar på en förfrågan som ett kreditinstitut gjort till registret.
I 3 mom. föreskrivs om Inkomstregisterenhetens rätt att uppdatera sina uppgifter utifrån befolkningsdatasystemet och att kontrollera fysiska personers personuppgifter i syfte att konstatera uppgifternas riktighet. Bestämmelsen behövs för att möjliggöra automatiserad dataöverföring och uppdatering med beaktande av att för en del av de personuppgifter som överförs kan gälla begränsningar av rätten att lämna ut uppgifter i befolkningsdatasystemet. Uppgifterna överförs via ett tekniskt gränssnitt. Dessutom har Inkomstregisterenheten rätt att uppdatera de uppgifter i det positiva kreditupplysningsregistret som hänför sig till en fysisk persons näringsverksamhet utifrån uppgifterna i handelsregistret och företags- och organisationsdatasystemet. De uppgifter som överförs är allmänt tillgängliga i registren i fråga. Bestämmelsen behövs dock för att beakta att Inkomstregisterenheten ska ha den lagstadgade rätt som det tekniska gränssnittet förutsätter att behandla uppgifterna, med beaktande av att företags- och organisationsnumret när det gäller en fysisk person är en personuppgift och i det positiva kreditupplysningsregistret kopplas samman med andra personuppgifter. Avsikten är att det tekniska gränssnittet i första hand ska inrättas för att överföra uppgifter som ingår i företags- och organisationsdatasystemet, men det kan ibland också vara nödvändigt att granska uppgifter i handelsregistret för att säkerställa att uppgifterna om en fysisk persons näringsverksamhet är korrekta.
6 §.Uppgifter om krediter. I paragrafen föreskrivs om de krediter som beviljats enligt ett kreditavtal och som ska registreras i det positiva kreditupplysningsregistret. I registret ska registreras de uppgifter som avses i 7–15 §.
Enligt 1 mom. 1 punkten ska i registret registreras uppgifter om konsumentkrediter som omfattas av 7 eller 7 a kap. i konsumentskyddslagen samt krediter som enligt 7 kap. 1 § 2 och 3 mom. i den lagen kan jämställas med sådana krediter. Enligt nämnda 2 mom. likställs vid tillämpningen av bestämmelserna i 7 kap. med konsumentkrediter hyresavtal och andra avtal som ger konsumenten besittningen till en vara, om varans kontantpris och kreditkostnaderna enligt avtalsvillkoren ska betalas under hyresperioden eller om det framgår av villkoren att konsumenten kan bli ägare till varan på annat sätt när avtalet går ut. Dessutom likställs enligt paragrafens 3 mom. med konsumentkrediter också sådan kredit som någon annan än kreditgivaren lämnar eller utfäster sig att lämna en konsument som lån, betalningsanstånd eller som något annat motsvarande ekonomiskt arrangemang, om krediten förmedlas till konsumenten av en näringsidkare (person-till-person-lån). I registret registreras inte uppgifter om sådana krediter på vilka bestämmelserna i 7 eller 7 a kap. i konsumentskyddslagen inte tillämpas, såsom krediter för vilka inte tas ut ränta eller andra kostnader, krediter som beviljats av pantlåneinrättningar eller sociala krediter. Beviljande av en sedvanlig betalningstid för en konsument vid köp av en nyttighet anses inte som en sådan konsumentkredit som avses i 7 kap. i konsumentskyddslagen (RP 24/2010 rd. s. 25) och uppgifter om sådana avtal om betalningsanstånd registreras inte heller i registret.
Enligt 1 mom. 2 punkten ska i registret registreras uppgifter om krediter, betalningsuppskov eller andra motsvarande ekonomiska arrangemang som beviljats andra fysiska personer än konsumenter, om ränta eller andra kostnader tas ut för arrangemanget enligt vad som avtalats. Sådana är krediter som en fysisk person tagit för sin egen näringsverksamhet, om ränta eller andra kostnader tas ut för krediten. Sådana krediter är framför allt olika krediter som enskilda företagare tagit för sin egen näringsverksamhet, men också till exempel krediter som jordbruksföretagare tagit för jordbruksverksamheten. Punkten ska inte omfatta andra än av fysiska personer tagna företagskrediter, såsom öppna bolags, kommanditbolags eller aktiebolags krediter. Genom det att i registret också registreras uppgifter om krediter som fysiska personer tagit för sin näringsverksamhet eftersträvas så täckande, exakta och uppdaterade uppgifter som möjligt, så att personen vid processen för beviljande av kredit ska bedömas på basis av så korrekta uppgifter som möjligt. När kreditgivarna vid bedömningen av om en kredit ska beviljas har tillgång till mer täckande och tillförlitliga uppgifter om krediterna och inkomsterna för den som ansöker om krediten än tidigare, kan kreditbeslutet fattas på basis av ett bättre kunskapsunderlag. Detta möjliggör såväl ansvarsfullt fattande av kreditbeslut som en bättre hantering av kreditgivarnas kreditrisk. Dessutom effektiviserar införandet av ett positivt kreditupplysningsregister betydligt kreditgivarnas processer för bedömning av kreditvärdigheten.
Med betalningsanstånd avses en rätt som enligt avtal getts den som ansökt om kredit att betala en summa som förfallit till betalning delvis eller helt efter förfallodagen. I fråga om en nyttighet som köpts kan också ingås ett finansieringsavtal som möjliggör betalning av nyttighetens pris enligt köparens eget val antingen som en engångsbetalning utan ränta eller kostnader eller alternativt i betalningsposter, varvid ränta och kostnader tas ut. Uppgifter om sådana finansieringsavtal registreras i registret endast i det fallet att köparen genom sina egna åtgärder beslutar att använda kreditmöjligheten enligt finansieringsavtalet och betala nyttighetens pris i flera betalningsposter. För det mesta sänds på basis av det finansieringsavtal som ingåtts två olika fakturor – en för betalning av nyttighetens hela pris på en gång och en faktura med vilken man endast betalar den första betalningsposten enligt finansieringsavtalet. Köparen betalar endast den ena av fakturorna och beslutar samtidigt om han eller hon vill utnyttja den räntebelagda betalningstiden enligt avtalet eller om han eller hon betalar nyttighetens hela pris på en gång. De kostnader och dröjsmålsräntor som betalas på grund av avtalsöverträdelser är inte sådana kostnader och räntor som avses i punkten, och uppgifter om finansieringsavtalet ska således inte registreras i registret.
Med ränta avses i 1 mom. ränta som betalas innan krediten förfaller till betalning. Däremot har betalning av dröjsmålsränta ingen betydelse i detta hänseende. Det bör också observeras, att uppgifter om de krediter som avses i momentet endast registreras i registret, när kreditgivaren är anmälningsskyldig enligt 16 §.
Enligt 2 mom. registreras trots vad som föreskrivs i 1 mom. 2 punkten i det positiva kreditupplysningsregistret dock inte uppgifter om kreditavtal enligt vilka fysiska personer har rätt att i betalningsposter betala priset på en nyttighet som levereras fortlöpande under avtalsperioden (1 punkten) eller hyresavtal eller andra avtal som ger fysiska personer besittningen till en vara, om varans kontantpris och kreditkostnaderna enligt avtalsvillkoren ska betalas under hyresperioden eller om det framgår av villkoren att fysiska personer kan bli ägare till varan på annat sätt när avtalet löper ut (2 punkten). Med avtal enligt momentets 2 punkt avses sådana leasingavtal enligt vilka äganderätten till varan, till exempel en bil, övergår på köparen när avtalet löper ut samt leasingavtal där köparen har en möjlighet att lösa in varan när avtalet löper ut. I fråga om andra fysiska personer än konsumenter ska i registret inte registreras några uppgifter om leasingavtal.
7 §.Uppgifter som registreras som basuppgifter om krediten. I paragrafen föreskrivs om för registrets användningsändamål nödvändiga basuppgifter om krediten som ska registreras i det positiva kreditupplysningsregistret. Utgångspunkten ska vara att i registret införs så enhetliga uppgifter som möjligt, oberoende av kreditens användningsändamål och om det är fråga om en engångskredit eller en fortlöpande kredit eller, i fråga om konsumentkrediter, om ett leasingavtal. På grund av krediternas olika karaktär kommer de uppgifter som registreras i fråga om engångskrediter och fortlöpande krediter dock till vissa delar att avvika från varandra. Uppgifterna om gäldenärens krediter registreras enligt kredit.
I fråga om varje kredit registreras de enskilda uppgifter som är nödvändiga för de ändamål som fastställts för registret, det vill säga för bedömning av kreditvärdigheten vid kreditgivning eller för uppföljningen och övervakningen av den finansiella stabiliteten och kreditmarknaden. Registrets centrala datainnehåll utgörs av uppgifter som är nödvändiga för bedömningen av kreditvärdigheten hos den som ansöker om en kredit, som i regel också är nödvändiga vid uppföljningen och övervakningen av den finansiella stabiliteten och kreditmarknaden. Dessutom ska i registret också samlas vissa sådana uppgifter om krediterna som endast används vid uppföljningen och övervakningen av den finansiella stabiliteten och kreditmarknaden. Detta minskar behovet hos de myndigheter som använder registret att be samma uppgifter direkt av enskilda aktörer inom finansieringsbranschen.
Enligt 1 mom. ska i det positiva kreditupplysningsregistret i fråga om krediter som enligt 6 § ska registreras i registret som basuppgifter registreras den anmälningsskyldiges namn, det namn eller den bifirma som den anmälningsskyldige använder vid marknadsföringen samt företags- och organisationsnummer eller, om sådant saknas, utländskt organisationsnummer (1 punkten), kreditens nummer (2 punkten), uppgift om huruvida det är fråga om en kredit som den anmälningsskyldige lämnat i egenskap av kreditgivare eller en kredit som den anmälningsskyldige förmedlat i egenskap av förmedlare av person-till-person-lån (3 punkten), antalet gäldenärer (4 punkten), datum för ingående av kreditavtalet (5 punkten), uppgift om huruvida det är fråga om en engångskredit eller en fortlöpande kredit (6 punkten), uppgift om huruvida det är fråga om ett hyresavtal eller ett annat sådant avtal som ger konsumenten besittningen till en vara, om varans kontantpris och kreditkostnaderna enligt avtalsvillkoren ska betalas under hyresperioden eller om det framgår av villkoren att konsumenten kan bli ägare till varan på annat sätt när avtalet går ut (leasingavtal) (7 punkten), kreditvalutan (8 punkten), i fråga om konsumentkrediter uppgift om huruvida det är fråga om en kredit som omfattas av 7 eller 7 a kap. i konsumentskyddslagen samt huruvida det är fråga om en sådan nyttighetsbunden kredit som avses i 7 kap. 7 § 3 punkten i den lagen (9 punkten), engångskostnader som ska betalas i samband med ingåendet av kreditavtalet (10 punkten), uppgift om att krediten har överförts samt mottagarens företags- och organisationsnummer, eller om sådant saknas, mottagarens namn och utländska organisationsnummer (11 punkten), uppgift om kreditavtalets upphörande och datum för detta (12 punkten). Alla uppgifter som avses i momentet är nödvändiga för skötseln av de uppföljnings- och övervakningsuppgifter i fråga om kreditgivare och krediter som hör till registrets myndighetsanvändare. De punkter som avses i 1, 2, 4, 11 och 12 punkten är även nödvändiga för skötseln av de uppgifter som hör till Inkomstregisterenheten i egenskap av personuppgiftsansvarig. Dessutom ska de uppgifter som avses i 4–8 punkten överlåtas till kreditgivarna på kreditupplysningsrapporten, varför dessa uppgifter är nödvändiga också för utarbetande av kreditupplysningsrapporten.
Anmälan av kreditgivarens namn eller bifirma som den anmälningsskyldige använder vid marknadsföringen är särskilt behövlig för visande av kreditupplysningar för den fysiska personen själv i registrets e-tjänst. En kreditgivare kan marknadsföra krediter under olika marknadsföringsnamn eller bifirmor, som nödvändigtvis inte har ett tydligt skönjbart samband med kreditgivarens namn enligt företags- och organisationsnumret. I en sådan situation kan det vara svårt för den fysiska personen att bilda sig en uppfattning om sambandet mellan uppgifterna i registret och de uppgifter som den registrerade själv har, om i registret endast anges kreditgivarens namn enligt företags- och organisationsnumret. Angivande av det namn som kreditgivaren använder vid marknadsföringen eller bifirma avhjälper detta problem. Uppgiften är i första hand avsedd att underlätta tillgodoseendet av den registrerades rättigheter enligt den allmänna dataskyddsförordningen.
Kreditens nummer används som identifieringsuppgift för krediten till exempel när man bedömer fördelningen av ansvaret för skulden mellan olika medgäldenärer. Dessutom är kreditens nummer i kombination med kreditgivarens identifieringsuppgift en uppgift som specificerar krediten i registret. Uppgiften om antalet medgäldenärer används till exempel vid bedömningen av betalningsförmågan hos den som ansöker om en kredit för att utreda hur många personer som ansvarar för samma skuld och på vilket sätt detta påverkar fördelningen av utgifterna för skötseln av skulden mellan medgäldenärerna. Datum för ingående av kreditavtalet används inom registrets olika användningsändamål för att bedöma hur snabb en fysisk persons skuldsättning varit och under vilket tidsintervall personens befintliga krediter lyfts. Uppgiften om valuta är i största delen av fallen ett omnämnande av att krediten är i euro. Fysiska personer har i mindre utsträckning också krediter som beviljats i en annan valuta än euro. På grund av den ökade valutakursrisk som hänger samman med dessa är det nödvändigt att i registret finns en uppgift om att krediten beviljats i en annan valuta än euro. Beloppen i fråga om sådana skulder anmäls alltid till registret i den valuta i vilken krediten beviljats och de förmedlas också vidare från registret i samma valuta utan att omvandla dem till euro.
Anmälningsskyldiga kreditgivare och andra näringsidkare kan sälja eller annars överlåta krediter som de innehar och som omfattas av anmälningsplikten till andra kreditgivare eller näringsidkare. I en sådan situation ska den anmälningsskyldige när överföringen sker till det positiva kreditupplysningsregistret anmäla att krediten överförts på en annan anmälningsskyldig och dessutom mottagarens, det vill säga den nya anmälningsskyldiges identifieringsuppgift, som i de flesta fall är mottagarens företags- och organisationsnummer. Om mottagaren inte har ett finskt företags- eller organisationsnummer, ska som identifieringsuppgift meddelas mottagarens namn och utländska organisationsnummer. På basis av denna anmälan får Inkomstregisterenheten veta vilken anmälningsskyldig som ska fortsätta anmälningskedjan i fråga om en viss kredit.
I 2 mom. föreskrivs om de uppgifter som utöver de uppgifter som föreskrivs i 1 mom. ska registreras i registret i fråga om engångskrediter. Dessa är kreditens ändamål (1 punkten), amorteringssätt och amorteringsintervall (2 punkten), beviljat och lyft kreditbelopp (3 punkten) och sista förfallodagen enligt betalningsprogrammet, om den är känd (4 punkten).
Uppgiften om kreditens ändamål är nödvändig för skötseln av de uppföljnings- och övervakningsuppgifter som föreskrivits för registrets myndighetsanvändare och den används också i samband med ansökan om kredit för utredande av för vilka ändamål personens befintliga krediter har beviljats. Som ändamål kan registreras lån som tagits för köp av bostad, uppdelat i anskaffning av egen bostad, egen första bostad, placeringsbostad eller fritidsbostad. Dessutom kan som egna ändamål registreras studielån och konsumtionskrediter. I registret kan också registreras uppgift om det är fråga om en kredit som tagits för näringsverksamhet. Folkpensionsanstalten anmäler som ändamål att det är fråga om borgensfordran på studielån. Om kreditens ändamål inte är något av de ovan angivna, anges ändamålet endast på allmän nivå som annat lån. Uppgiften om kreditens amorteringssätt och amorteringsintervall ska användas i samband med myndighetens användning av registret samt i samband med kreditansökan, om till krediten ansluter en större sista betalningspost eller om krediten betalas tillbaka i sin helhet på en gång.
Uppgiften om beviljat och lyft kreditbelopp när det gäller engångskrediter används för sin del såväl i samband med kreditansökan som vid myndighetens användning för bedömning av personens skuldsättningsgrad. Uppgiften om sista förfallodagen enligt betalningsprogrammet ska användas för bedömning av personens tillgängliga betalningsmån vid kreditgivning och den används också för att sköta de uppföljnings- och övervakningsuppgifter som föreskrivits för registrets myndighetsanvändare.
I 3 mom. föreskrivs om de uppgifter som utöver de uppgifter som föreskrivs i 1 mom. ska registreras i registret i fråga om fortlöpande krediter. Dessa uppgifter är kreditgränsen (1 punkten) och det kreditbelopp som lyfts kalenderdagen efter den månatliga förfallodagen eller, om en månatlig förfallodag saknas, månadens sista kalenderdag samt värderingsdagen för det kreditbelopp som lyfts (2 punkten).
Uppgiften om kreditgräns används för bedömning av personens skuldsättningsgrad på samma sätt som uppgifterna som ska meddelas med stöd av 2 mom. 3 punkten. Uppgiften om det kreditbelopp som lyfts ska meddelas till registret månatligen, även om kreditlimiten överhuvudtaget inte använts. Detta är nödvändigt för att det på basis av uppgifterna i registret ska kunna konstateras att det är fråga om att krediten inte lyfts och inte om att uppgiften inte meddelats. Uppgiften används vid kreditgivning för utredande av användningsgraden för den sökandes befintliga krediter och den är nödvändig också för skötseln av de uppföljnings- och övervakningsuppgifter som föreskrivits för registrets myndighetsanvändare. I fråga om engångskrediter ska amorteringsuppgifterna meddelas till registret senast den andra vardagen efter det att amorteringen gjorts, medan uppgiften om det belopp som lyfts när det gäller fortlöpande krediter kan vara nästan en månad gammal. Av denna anledning har det ansetts nödvändigt att i registret registrera också värderingsdagen för det kreditbelopp som lyfts. Uppgiften lämnas till kreditgivaren på den kreditupplysningsrapport som lämnas ut ur registret, så att kreditgivaren när kreditbeslutet fattas har möjlighet att bedöma också hur aktuell uppgiften om det kreditbelopp som lyfts är.
I 4 mom. föreskrivs om Inkomstregisterenhetens rätt att uppdatera och kontrollera uppgifterna i det positiva kreditupplysningsregistret om en anmälningsskyldig utifrån uppgifterna i handelsregistret och i företags- och organisationsdatasystemet. På motsvarande sätt som i fråga om de fysiska personer som avses i 5 § är den föreslagna paragrafen behövlig för att beakta att det företags- och organisationsnummer som hänför sig till en fysisk persons näringsverksamhet är en personuppgift. Även en anmälningsskyldig kreditgivare kan vara en fysisk person, även om detta är ovanligt. Inkomstregisterenheten ska också ha sådan rätt att behandla personuppgifter som ingår i företags- och organisationsdatasystemet som det tekniska gränssnittet förutsätter. Det kan också tidvis finnas skäl att granska uppgifterna i handelsregistret.
8 §.Ränteuppgifter. I det positiva kreditupplysningsregistret registreras i fråga om krediter som avses i 6 § de uppgifter om räntan på krediten som behövs för myndighetsändamål. Dessa uppgifter är den totala ränta som tas ut för krediten (1 punkten), räntemarginalen (2 punkten), grunden för bestämmande av räntan (3 punkten), räntebindningsperiodens längd (4 punkten), i fråga om konsumentkrediter den effektiva räntan för krediten vid tidpunkten för ingående av kreditavtalet (5 punkten), datum när perioden med fast ränta löper ut och grunden för bestämmande av räntan efter det att perioden med fast ränta löpt ut (6 punkten), den nedre och övre gränsen för räntekorridoren (7 punkten), ett räntetak som baserar sig på ränteskyddet (8 punkten) och datum när ränteskyddet upphör (9 punkten). Uppgifterna är nödvändiga för myndigheternas tillsyn och uppföljning, statistikföring samt övriga myndighetsuppgifter i samband med uppföljningen och övervakningen av kreditmarknaden. Kreditgivarna ges inte tillgång till uppgifterna på kreditupplysningsrapporterna. Den grund för bestämmande av räntan som ska anges enligt 3 punkten är Euribor, Prime och annan rörlig referensränta samt uppgift om att krediten har en fast ränta eller att den är räntefri.
Ränteuppgifterna i samband med kreditgivning är av vikt vid bedömningen av kreditmarknadens funktion och övervakning samt riskerna i anslutning till kreditmarknaden. De uppgifter som samlas i registret gäller såväl räntans belopp som grunden för bestämmande av räntan. Informationen om prissättningen av krediter används på många sätt vid analysen av kreditmarknadens funktion. Grunden för bestämmande av räntan, inklusive uppgifterna i anslutning till ränteskyddet (räntekorridorer och räntetak samt perioder med fast ränta) behövs vid bedömningen av hushållens och andra låntagarsektorers känslighet för eventuella ändringar i räntan.
Av konkurrensskäl har man ansett det som viktigt att ränteuppgifterna inte överlåts till andra kreditgivare ur registret och att ränteuppgifterna inte framgår av kreditupplysningsrapporterna. För registrets myndighetsanvändare är dock uppföljningen av räntenivån vid kreditgivning och förändringarna i den en väsentlig del av deras uppföljnings- och övervakningsuppgifter, varför det är viktigt att också uppgifterna i anslutning till räntenivån kan fås i registret på ett täckande sätt. För närvarande skaffar myndigheterna dessa uppgifter genom särskilda enkäter som riktas till kreditgivarna.
9 §.Uppgifter om säkerheter. Med stöd av paragrafen ska som uppgifter om säkerheter i det positiva kreditupplysningsregistret i fråga om krediter som avses i 6 § registreras uppgift om huruvida det ställts en säkerhet för krediten (1 punkten), typen av säkerhet (2 punkten) och borgensmannens personbeteckning (3 punkten). Med typ av säkerhet avses uppgift om vilken typ av realsäkerhet eller borgen som ställts som säkerhet för krediten, såsom fastighets- eller bostadssäkerhet, objektssäkerhet vid avbetalningsfinansiering, annan lös egendom, borgen, statsborgen, annan säkerhet eller uppgift om att krediten inte täcks av säkerhet. Om krediten är behäftad med flera olika typer av säkerhet eller borgen som ställts av olika personer, ska typen av säkerhet anges separat för varje säkerhet eller borgen. Uppgifterna om kreditens säkerheter anmäls till registret som en del av uppgifterna om krediten. Uppgifterna kan således fås ur registret endast i de fall där krediten ska anmälas till registret. I praktiken omfattar detta största delen av de säkerheter som fysiska personer ställt och borgensförbindelser som de ingått. Utanför registret faller de situationer där det till en kredit som tagits av en juridisk person, såsom ett öppet bolag, ett kommanditbolag eller ett aktiebolag, ansluter en säkerhet som ställt eller borgen som ingåtts av dess bolagsman eller aktieägare eller av en annan fysisk person. Uppgifter om säkerheter eller borgen i anslutning till sådana krediter kan inte fås ur registret.
I det positiva kreditupplysningsregistret ska samlas uppgifter om säkerheter för uppföljning och övervakning av kreditmarknaden och hushållens skuldsättning. Dessutom behövs uppgifterna vid kreditgivningen.
10 §.Amorteringsuppgifter. I paragrafen föreskrivs om de amorteringsuppgifter som ska registreras i fråga om krediter som avses i 6 § och som anses vara nödvändiga. I fråga om alla krediter registreras enligt 1 mom. det datum då den i kreditavtalet överenskomna amorteringsfria perioden börjar och upphör. Enligt 2 mom. ska i fråga om engångskrediter utöver vad som föreskrivs i 1 mom. dessutom registreras beloppet av den betalda amorteringen (1 punkten), beloppet av den betalda räntan (2 punkten), kreditkostnader som betalats utöver räntan (3 punkten), datum för den i 1–3 punkten avsedda betalningen (4 punkten) och kreditens saldo efter amorteringen (5 punkten). Enligt 3 mom. registreras i det positiva kreditupplysningsregistret i fråga om fortlöpande krediter utöver vad som föreskrivs i 1 mom. de uppgifter som avses i 2 mom. 2–4 punkten.
Uppgifterna om amortering i fråga om engångskrediter samt uppgifterna om den betalda räntan på krediten och övriga uppgifter om kostnader anmäls till registret för att användas såväl vid kreditgivningen som för myndighetsändamål. Inom kreditgivningen beskriver uppgifterna beloppet av personens månatliga kostnader för skötseln av lånet. I myndighetsanvändning kan med hjälp av dem följas upp till exempel beloppen av de räntor och andra kostnader som tas ut för krediten i förhållande till kreditens återstående kapital. I samband med amorteringsuppgifterna för engångskrediter meddelas alltid också det återstående saldot för kreditens kapital. Även om kreditens saldo i princip kan beräknas på basis av de amorteringsuppgifter som meddelats i förhållande till det beviljade kreditkapitalet, är det dock motiverat att kreditens återstående saldo alltid anmäls till registret i samband med amorteringsuppgifterna. På så sätt kan man försäkra sig om att de med tanke på den fysiska personens rättsskydd centrala uppgifterna om kreditens saldo i alla lägen är riktiga och uppdaterade. När det gäller konsumentkrediter fastställs de kostnader och avgifter som anses som kreditkostnader enligt bestämmelserna i 7 kap. 6 § 1 och 2 mom. eller 7 a kap. 3 § 2 mom. i konsumentskyddslagen. Kreditkostnaderna omfattar till exempel inte avgifter som konsumenten måste betala till följd av ett avtalsbrott, såsom indrivningskostnader.
11 §.Uppgifter om leasingavtal. I paragrafen föreskrivs om de uppgifter om leasingavtal som beviljas en konsument som ska anmälas till registret. Dessa avviker delvis från uppgifterna om övriga krediter. Registrets datainnehåll gällande leasingavtal är mer begränsat. Med avvikelse från datainnehållet enligt 7–10 § i lagförslaget ska i det positiva kreditupplysningsregistret i fråga om leasingavtal endast registreras i 7 § 1 mom. avsedda uppgifter. Dessutom ska i fråga om leasingavtal registreras datum då avtalsperioden börjar, om det avviker från den dag då kreditavtalet ingås (1 punkten), beloppet av den månatliga betalningsposten (2 punkten), beloppet av den ränta som ingår i den månatliga betalningsposten (3 punkten), beloppet av de kreditkostnader utöver räntan som ingår i den månatliga betalningsposten (4 punkten) och beloppet av den avtalade slutliga köpesumman, om avtalet förutsätter inlösen (5 punkten).
12 §.Uppgifter om dröjsmål med betalningar. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om de uppgifter om dröjsmål med betalningar som ska registreras i det positiva kreditupplysningsregistret. Enligt paragrafen ska i registret i fråga om krediter som avses i 6 § när det gäller ett sådant dröjsmål med betalningen i anslutning till krediten som varat minst 60 dagar från förfallodagen registreras följande uppgifter: förfallodagen för en betalningspost (1 punkten) och det obetalda beloppet av en betalningspost (2 punkten). Enligt 2 mom. ska i det positiva kreditupplysningsregistret dessutom registreras uppgifter om uppsägning av krediten och om uppsägningsdagen, om krediten på grund av dröjsmålet med betalning till exempel med stöd av 7 kap. 35 § i konsumentskyddslagen har förfallit till betalning i sin helhet. Försenade betalningsposter antecknas i registret enligt kredit och separat för varje försenad betalningspost. Om gäldenären och borgenären efter den ursprungliga förfallodagen ingått ett nytt betalningsavtal eller en ny betalningsplan över det belopp som förfallit till betalning, anmäls förseningen inte till registret som dröjsmål med betalning. Om den post som det nya betalningsavtalet eller den nya betalningsplanen gäller dock inte betalas, ska också uppgifterna om sådana dröjsmål med betalningen anmälas till registret. Anmälningsplikten uppstår när 60 dagar förflutit från förfallodagen enligt det nya betalningsavtalet. Uppgiften ska enligt det föreslagna 20 § 2 mom. meddelas till registret inom två vardagar efter det att betalningen har försenats 60 dagar från förfallodagen. Om den försenade summan avkortas, ska den uppdaterade uppgiften uppdateras i registret inom två arbetsdagar från det att betalningen skett. Bestämmelser om de uppgifter om dröjsmål med betalningen som syns på kreditupplysningsrapporten finns i 22 §.
De uppgifter om dröjsmål med betalningen som registreras i registret kan förutsäga betalningssvårigheter i det skedet när den som ansöker om kredit inte ännu har en anteckning om betalningsstörning i de kreditupplysningsregister som föreskrivs i kreditupplysningslagen. Uppgifterna om dröjsmål med betalningen är väsentliga när kreditgivarna bedömer kreditvärdigheten hos den som ansöker om kredit. De registreras inte heller i den föreslagna omfattningen i de kreditupplysningsregister som avses i kreditupplysningslagen. Uppgifter om sådana dröjsmål med betalningen kan således möjliggöra ett ingripande i en skuldspiral i ett tidigare skede än för närvarande. För att förebygga överskuldsättning är det nödvändigt att införa uppgifterna om dröjsmål med betalningen i registret.
Uppgifter om dröjsmål med betalningen syns inte längre på den kreditupplysningsrapport som fås ur registret efter det att de försenade betalningarna gjorts och uppgift om detta förmedlats till det positiva kreditupplysningsregistret. Uppgifterna får användas i kreditgivarnas verksamhet endast i de situationer som föreskrivs i lag. Behandling för andra ändamål är förbjuden. Uppgifterna om dröjsmål med betalningen erbjuder tillsammans med övriga uppgifter i registret delvis ersättande information till att anteckningar om betalningsstörningar till följd av lagändringarna bevaras i kreditupplysningsregister enligt kreditupplysningslagen kortare tid än tidigare. De uppgifter om dröjsmål med betalningar som registreras i det positiva kreditupplysningsregistret skiljer sig dock väsentligt från anteckningarna om betalningsstörningar på det sätt att uppgifterna om dröjsmål med betalningen avförs i enlighet med 32 § 4 mom. och uppgiften inte utlämnas ur registret efter det att de försenade betalningarna gjorts. De uppgifter om dröjsmål med betalning som lämnas ut ur registret beskriver alltid den aktuella situationen.
13 §.Uppgifter om skuldsanering och företagssanering. Enligt paragrafen registreras i registret även kredit- och gäldenärsspecifik uppgift om att krediten omfattas av ett betalningsprogram enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) eller av ett saneringsprogram enligt lagen om företagssanering (47/1993) eller att skuldsaneringen eller saneringsprogrammet har förfallit. Uppgifterna anmäls av kreditgivarna. Övriga uppgifter om skuldsanering eller företagssanering registreras inte i registret. I registret registreras endast uppgift om ett betalningsprogram som fastställts av en domstol. I alla fall omfattas allt skuldansvar för en fysisk person nödvändigtvis inte av betalningsprogrammet. Uppgifter om frivillig skuldsanering registreras inte i registret. Avsikten är att i kreditupplysningsrapporten ska synas att den fysiska personen genomgår skuldsanering eller företagssanering och att kreditens uppgifter inte uppdateras i registret av den anledningen. Uppgiften är också väsentlig vid bedömningen av kreditvärdigheten för den som ansöker om kredit.
En skuldsanering omfattar i regel enligt 3 § 1 mom. 3 punkten i lagen om skuldsanering för privatpersoner alla skulder som har uppkommit innan skuldsaneringen inleddes. Saneringsskulder är enligt 3 § 1 mom. 5 punkten i lagen om företagssanering alla skulder som har uppkommit innan ansökan anhängiggjordes. Således är alla skulder som uppkommit efter det att skuldsaneringen inleddes eller ansökan om företagssanering anhängiggjordes sådana skulder som ska betalas till fullt belopp.
14 §.Inkomstuppgifter. I paragrafen föreskrivs om registrering av en persons brutto- och nettoinkomster i det positiva kreditupplysningsregistret i den omfattning som registrets ändamål förutsätter. Uppgifterna om inkomsterna för den som ansöker om kredit är i samband med beviljande av kredit i central ställning vid bedömningen av betalningsförmågan hos den som ansöker om kredit och hans eller hennes betalningsmån samt kreditgivarens egen kreditrisk. Inkomstuppgifterna är av väsentlig betydelse också för registrets myndighetsanvändare till exempel vid bedömningen av hushållens skuldsättningsgrad eller deras utgifter för låneskötsel i förhållande till inkomsterna. Av den anledningen är det nödvändigt att via kreditupplysningsregistret utöver uppdaterade uppgifter om den fysiska personens krediter också få uppdaterade uppgifter om personens tillgängliga inkomster.
Uppdaterade uppgifter om fysiska personers inkomster finns i Inkomstregisterenhetens inkomstregister, vars uppgifter också utnyttjas i det positiva kreditupplysningsregistret. Ur inkomstregistret fås för närvarande uppgifter om de vanligaste förvärvsinkomster som betalas till fysiska personer, och som utgörs av löner och arvoden samt pensionsinkomster och övriga förmåner. Dessa uppgifter täcker en betydande del av fysiska personers inkomstbildning och de som ansöker om kredit behöver inte längre i fortsättningen till denna del själva redogöra för sina inkomster i samband med kreditansökan. I inkomstregistret finns dock för närvarande inte uppgifter om fysiska personers samtliga inkomster. De inkomster som saknas är till exempel inkomster av näringsverksamhet och jordbruksinkomster samt aktieinkomster, ränteinkomster och hyresinkomster. Om den som ansöker om kredit har sådana inkomster i en omfattning som påverkar betalningsförmågan, ska personen också i fortsättningen meddela uppgifterna om dem till kreditgivarna.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att i det positiva kreditupplysningsregistret registreras de i det inkomstregister som avses i lagen om inkomstdatasystemet (53/2018) införda uppgifter som är nödvändiga vid beräkningen av en fysisk persons brutto- och nettoinkomster. Uppgifterna om inkomster registreras i inkomstdatasystemet på en mycket detaljerad precisionsnivå vad gäller de olika inkomstslagen inom prestationerna. Dessutom registreras i inkomstdatasystemet olika detaljerade uppgifter om arbets- eller anställningsförhållandet, dess varaktighet och karaktär samt frånvaro från arbetet. En betydande del av dessa uppgifter behövs inte för det positiva kreditupplysningsregistrets ändamål och uppgifter överförs endast till den del som de är nödvändiga med tanke på användningen av registret. För det positiva kreditupplysningsregistrets ändamål behövs inkomstuppgifternas sammanräknade månatliga belopp specificerat enligt brutto- och nettoinkomst samt dessutom specificerat så att man på basis av uppgifterna kan avskilja å ena sidan prestationer som betalats på basis av arbets- eller anställningsförhållande samt övrig förvärvsinkomst som anmälts till inkomstregistret och å andra sidan förmånsbaserade prestationer. Uppgifterna i inkomstregistret överförs till det positiva kreditupplysningsregistret till den del som de är nödvändiga för att bilda dessa uppgifter om det månatliga sammanräknade beloppet. På basis av dessa uppgifter som överförts till det positiva kreditupplysningsregistret beräknar Inkomstregisterenheten personens månatliga brutto- och nettoinkomster separat för de prestationer som den i lagen om inkomstdatasystemet avsedda lönebetalaren betalat och för förmånsbetalarens prestationer samt registrerar vid behov de sammanräknade uppgifterna i det positiva kreditupplysningsregistret. Det anses ändamålsenligt att överföra inkomstuppgifterna till det positiva kreditupplysningsregistret av datasäkerhets- och riskhanteringsskäl. Riskerna i samband med behandlingen av personuppgifter kan minimeras genom att tekniska gränssnitt inte byggs separat i inkomstdatasystemet annat än mellan det och det positiva kreditupplysningsregistret samt genom att inkomstuppgifter inte överförs mellan dessa register i samband med varje enskilda förfrågan som görs i det positiva kreditupplysningsregistret. Samtidigt kan man säkerställa att det positiva kreditupplysningsregistrets funktion inte är beroende av andra register som är separata i förhållande till det eller påverkas av eventuella störningar i de registren. Genom överföringen av inkomstuppgifterna säkerställs dessutom att ur registret under alla förhållanden kan fås alla de uppgifter som med stöd av 22 § kan lämnas ut till kreditgivarna.
I momentet avses med bruttoinkomster i överensstämmelse med den sedvanliga betydelsen i allmänt språkbruk det totala prestationsbelopp som betalats, vilket omfattar de prestationer som betalats i pengar samt prestationer i annan form än pengar, såsom olika naturaförmåner. Till bruttoinkomsten räknas dock inte prestationer vilkas huvudsakliga syfte är att ersätta inkomsttagaren för extra kostnader som uppkommit för utförande av ett arbete eller en uppgift. Begreppet nettoinkomst definieras särskilt i paragrafens 2 mom.
I 2 mom. föreskrivs om vad som avses med en fysisk persons nettoinkomst i samband med det positiva kreditupplysningsregistret. På basis av momentet avses med nettoinkomst en betalning från vilken dragits av förskottsinnehållning eller källskatt, de obligatoriska försäkringspremier som avses i 96 § 1 mom. i inkomstskattelagen (1535/1992) till den del de inte ingår i förskottsinnehållningen, ersättningar som tas ut för naturaförmåner samt andra poster som dras av från betalningen. De i 96 § 1 mom. i inkomstskattelagen avsedda obligatoriska försäkringspremier som inte ingår i förskottsinnehållningen är i praktiken arbetstagarens pensionspremie och arbetslöshetsförsäkringspremie samt i vissa situationer också den försäkrades sjukförsäkringspremie. Begreppet nettoinkomst har definierats schematiskt och så att den kan beräknas på basis av de uppgifter som kan fås ur inkomstdatasystemet. Den nettoinkomst som beräknats på det sätt som avses i momentet motsvarar nödvändigtvis inte det nettobelopp som faktiskt betalats in på inkomsttagarens bankkonto, eftersom det även kunnat göras andra avdrag från prestationen, som inte alltid är sådana uppgifter som ska anmälas till inkomstregistret. Den nettoinkomst som beräknats enligt momentet beskriver dock personens tillgängliga inkomster och därigenom personens tillgängliga betalningsmån på en tillräckligt noggrann nivå med tanke på det positiva kreditupplysningsregistrets ändamål. Med hjälp av den kan man uppnå de förväntningar som uppgifternas användare ställt på det positiva kreditupplysningsregistret vad gäller uppgifterna om personers nettoinkomster.
I 3 mom. föreskrivs att Inkomstregisterenheten svarar för beräkningen av brutto- och nettoinkomsten. Bestämmelsen behövs för att förtydliga att de prestationsbetalare som meddelat uppgifter till inkomstregistret inte till någon del ansvarar för de beräkningar som Inkomstregisterenheten gör för sammanställande av inkomstuppgifterna i inkomstregistret i de månatliga brutto- och nettoinkomster som registreras i det positiva kreditupplysningsregistret. Prestationsbetalarnas ansvar för att de uppgifter de lämnar till inkomstregistret är riktiga och för att rätta uppgifterna utan obefogat dröjsmål enligt 4 § 3 mom. i lagen om inkomstdatasystemet gäller således inte de brutto- och nettoinkomster som sammanställs i det positiva kreditupplysningsregistret på basis av dessa uppgifter.
I 4 mom. föreskrivs att i det positiva kreditupplysningsregistret även registreras uppgifter om de av gäldenärens inkomster som utretts för bedömningen av gäldenärens kreditvärdighet. I motsats till 1 och 2 mom., som gäller den fysiska personens inkomstuppgifter som fås ur inkomstregistret, ska 4 mom. gälla meddelande till det positiva kreditupplysningsregistret av uppgifter om gäldenärens inkomster som kreditgivarna utrett i samband med beviljande av kredit. De inkomstuppgifter som avses i momentet ska insamlas i registret för dess myndighetsanvändare i syfte att utreda och följa upp att gäldenärens betalningsförmåga och kreditvärdighet har bedömts på vederbörligt sätt i samband med att krediten beviljades. De inkomstuppgifter som fås av kreditgivarna är nödvändiga för detta ändamål, eftersom man ur inkomstregistret inte får uppgifter om fysiska personers samtliga inkomster och man på basis av dem inte tillförlitligt kan dra slutsatser om på basis av hurdana inkomstuppgifter gäldenärens betalningsförmåga och kreditvärdighet har bedömts i samband med beviljande av krediten. De inkomstuppgifter som med stöd av momentet ska meddelas lämnas inte ut till andra kreditgivare för att användas vid kreditgivning.
Uppgifterna om gäldenärens inkomster anmäls till registret som i samband med beviljande av krediten utredd månadsinkomst, uppdelad i brutto- och nettoinkomst i enlighet med hur kreditgivaren utrett och behandlat dessa uppgifter i samband med bedömningen av kreditvärdigheten. Momentet utvidgar inte kreditgivarnas skyldighet att utreda inkomstuppgifterna och de inkomstuppgifter som registrerats i registret med stöd av det beskriver nödvändigtvis inte det faktiska totalbeloppet av en fysisk persons inkomster, utan endast inkomsterna till den del som kreditgivaren utrett dem för bedömning av gäldenärens betalningsförmåga.
15 §.Frivilligt kreditförbud. I 12 § i kreditupplysningslagen föreskrivs om registrering av kreditförbud som en fysisk person själv har lämnat som uppgift om personens handlingsbehörighet i de register som avses i lagen. När det gäller aktörer som bedriver kreditupplysningsverksamhet är det fråga om behandling av personuppgifter som grundar sig på den registrerades samtycke enligt artikel 6.1 a i den allmänna dataskyddsförordningen, i motsats till behandling av uppgifter om betalningsstörningar, som grundar sig på artikel 6.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen (utförande av en uppgift av allmänt intresse). Om förutsättningarna för samtycke i de situationer som avses i kreditupplysningslagen föreskrivs i artikel 7 i den allmänna dataskyddsförordningen. Uppgiften om kreditförbud kan användas å ena sidan för att av personens egen vilja skydda honom eller henne mot överskuldsättning och å andra sidan för förhindrande av missbruk av personuppgifter. Eftersom kreditgivarna får använda tjänster som olika utövare av kreditupplysningsverksamhet erbjuder för sina egna behov, kan en fysisk person bli tvungen att anmäla kreditförbud till alla personkreditupplysningsregister separat. För ett effektivare skydd för fysiska personer framför allt mot olika former av missbruk är det ändamålsenligt att uppgiften kan fås ur ett centraliserat myndighetsregister, som en stor del av kreditgivarna är förpliktade att använda.
I 1 mom. föreskrivs att i det positiva kreditupplysningsregistret registreras uppgifter om ett av en fysisk person anmält frivilligt kreditförbud som gäller för viss tid eller tills vidare. Den som anmält kreditförbud kan själv ange den tidsperiod för vilken han eller hon vill fastställa det frivilliga kreditförbudet eller alternativt ange att anteckningen om kreditförbud ska vara i kraft tills vidare. Ett kreditförbud som gäller tills vidare har ansetts vara behövligt vid sidan av ett tidsbestämt kreditförbud, eftersom det inte kräver att kreditförbudet förnyas, utan fortsätter tills den som anmält förbudet själv raderar det ur registret. Syftet med anteckningen ska vara att kreditgivaren kan förhålla sig med särskild försiktighet och omsorg till kreditgivning till en sådan person. Ett frivilligt kreditförbud kan behövas särskilt i situationer med en förhöjd risk för eventuellt missbruk av personuppgifter, såsom till exempel ansökan om kredit med en annan persons personuppgifter. Ett frivilligt kreditförbud har ansetts vara en viktig metod också för fysiska personers kontroll över sin egen ekonomi. En anteckning om frivilligt kreditförbud ska beaktas på vederbörligt sätt vid kreditgivning. Dess betydelse kan variera enligt vad som varit anledningen till att kreditförbudet lämnats. Om orsaken är en förhöjd risk för missbruk av personuppgifter, har kreditgivaren en ökad skyldighet att säkerställa identiteten hos den som ansöker om kredit. Det frivilliga kreditförbudet kan administreras i registrets e-tjänst för fysiska personer.
I 2 mom. föreskrivs att det av en anteckning om kreditförbud ska framgå huruvida orsaken till anteckningen är en ökad risk för missbruk av personuppgifter, en omständighet som hänför sig till den fysiska personens ekonomihantering eller någon annan omständighet. Anledningen till anteckningen väljs bland de alternativ som finns i registret, och man behöver nödvändigtvis inte ange något exakt skäl. Uppgifterna om anledningen till anteckningen samlas inte in till exempel med hjälp av ett öppet textfält, så att inga onödiga eller känsliga uppgifter registreras. Orsaken till anteckningen kan dock ha väsentlig betydelse vid bedömningen av de åtgärder som vidtas med anledning av anteckningen. De åtgärder som förväntas av kreditgivaren kan variera avsevärt enligt om det är fråga om minimering av risken för missbruk eller en fysisk persons avsikt att förebygga att han eller hon skuldsätter sig. I den förstnämnda situationen ska kreditgivaren sträva efter att särskilt omsorgsfullt försäkra sig om identiteten hos den som ansöker om kredit, medan den i det senare fallet bör förhålla sig återhållsamt till beviljande av kredit.
I 3 mom. föreskrivs att den fysiska personen när som helst kan förnya, uppdatera eller radera en anteckning om kreditförbud. Ett kreditförbud som meddelats för en viss tid kan förnyas utan begränsningar. Uppdatering avser antingen att ett tidsbestämt kreditförbud omvandlas till ett som gäller tills vidare eller det motsatta, eller att orsaken till förbudet ändras. Ett tidsbestämt kreditförbud eller ett kreditförbud som gäller tills vidare kan också när som helst strykas.
I 4 mom. föreskrivs att trots sekretessbestämmelserna får uppgift om ett frivilligt kreditförbud lämnas ut ur det positiva kreditupplysningsregistret till aktörer som bedriver kreditupplysningsverksamhet för registrering i kreditupplysningsregister som avses i kreditupplysningslagen och för utlämnande av uppgifter ur registret vidare för ändamål som avses i 19 § i den lagen. Utlämnande av uppgifter förutsätter att den fysiska personen ger sitt samtycke till detta. Uppgiften förmedlas inte automatiskt till de kreditupplysningsregister som avses i kreditupplysningslagen, utan detta förutsätter alltid en aktiv åtgärd av den fysiska personen. Om den fysiska personen ger sitt samtycke, kan uppgiften om kreditförbud lämnas ut ur det positiva kreditupplysningsregistret till alla de aktörer som bedriver i kreditupplysningslagen avsedd personkreditupplysningsverksamhet och registrerar uppgifter om kreditförbud. Eftersom samtycket ges för utlämnande av uppgifter till dem som bedriver kreditupplysningsverksamhet enligt kreditupplysningslagen för deras kreditupplysningsregister, gäller samtycket också eventuella nya aktörer som börjar bedriva i lagen avsedd kreditupplysningsverksamhet. I momentet föreskrivs också hur samtycke ges och återkallas. Av samtycket ska det framgå att det har getts frivilligt och uttryckligen samt med vetskap om för vilka ändamål uppgifterna lämnas ut. Samtycket kan enligt momentet ges och när som helst återkallas via den e-tjänst som avses i 27 § eller genom att underrätta Inkomstregisterenheten om detta. Samtycket är en förutsättning för överföringen av personuppgifter och inte den egentliga rättsliga grunden för behandlingen. Handlingsutrymmet grundar sig till denna del på artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen.
I det positiva kreditupplysningsregistret får också antecknas kreditförbud som gäller omyndiga, det vill säga minderåriga och personer som förklarats omyndiga. I fråga om omyndigas samtycke ska Inkomstegisterenheten beakta vad som i lag föreskrivs om hörande av intressebevakare för omyndiga, särskilt de krav som föranleds av lagen om förmyndarverksamhet (442/1999). Anteckningar om kreditförbud för minderåriga kommer sannolikt att vara sällsynt förekommande, med beaktande av att de krediter som beviljas minderåriga närmast utgörs av studielån.
När den fysiska personen så önskar, kan han eller hon göra anteckningen endast i det positiva kreditupplysningsregistret. I det fallet syns anteckningen dock endast för de aktörer som har i den föreslagna lagen angiven rätt att få uppgifter ur det positiva kreditupplysningsregistret. Ur de kreditupplysningsregister som anges i kreditupplysningslagen kan uppgifter lämnas ut till en större mängd mottagare. Således kan uppgiften om frivilligt kreditförbud genom dessa register ges större tillgänglighet. Å andra sidan är det skäl att fästa särskild vikt vid en tillräcklig informering av de den fysiska personen om användningsändamålen enligt kreditupplysningslagen. Enligt 16 § i kreditupplysningslagen kan ett kreditförbud som den registrerade själv lämnar också användas vid automatiserad bedömning av kreditvärdigheten. Även om kreditupplysningslagen också medger att ett kreditförbud som den registrerade själv lämnat återkallas när som helst, har uppgiften kunnat påverka en bedömning av kreditvärdigheten som lämnats ut redan tidigare. Av denna anledning ska i 4 mom. också ingå en bestämmelse enligt vilken Inkomstregisterenheten ska lämna underrättelse om återkallande av ett samtycke till de aktörer som bedriver kreditupplysningsverksamhet, till vilka uppgiften om kreditförbud har lämnats ut, i det fall att den person som lämnat förbudet återkallar sitt samtycke till att uppgiften behandlas i det positiva kreditupplysningsregistret. Underrättandet kan ske automatiserat i informationssystemet.
I 5 mom. föreskrivs om avgiftsfrihet för anteckning om kreditförbud i det positiva kreditupplysningsregistret. Avgift ska inte tas ut för anteckning om kreditförbud, för avlägsnande av anteckningen eller för annan behandling av anteckningen. Det ska inte heller tas ut någon avgift för förmedling av en uppgift om anteckning eller avlägsnande av anteckningen till ett kreditupplysningsregister som avses i kreditupplysningslagen. Utlämnande av en uppgift till dem som bedriver kreditupplysningsverksamhet ska inte påverka övriga tjänster för dem som bedriver kreditupplysningsverksamhet, för vilka kan tas ut avgift. En fysisk person kan också fortfarande, om han eller hon så önskar, lämna kreditförbud direkt till de kreditupplysningsregister som avses i kreditupplysningslagen. I det fallet kan dock en privat bedrivare av kreditupplysningsverksamhet ta ut en avgift för anteckningen. Uppgiften om anteckningen förmedlas i sådana fall inte till det positiva kreditupplysningsregistret.
3 kap. Anmälningsplikt och anmälan av uppgifter till det positiva kreditupplysningsregistret
16 §.Anmälningsplikt. I paragrafen föreskrivs om de näringsidkare som ska anmäla de i 6 § nämnda uppgifterna om krediter till det positiva kreditupplysningsregistret. Anmälningsplikten ska gälla kreditgivare som beviljar antingen konsumentkrediter eller krediter för en fysisk persons näringsverksamhet. Anmälningsplikten omfattar även i EES-staterna etablerade kreditgivare som erbjuder tjänster i Finland. Kreditgivaren är anmälningsskyldig oberoende av i vilket skede av kreditens livscykel kreditgivaren har blivit part till kreditavtalet.
I 1 mom. föreskrivs om anmälningsskyldiga näringsidkare som beviljar konsumtionskrediter eller med dem jämförbara krediter. Anmälningsplikt har enligt momentets 1 punkt tillsynsobjekt enligt 4 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen (878/2008) samt sådana i Finland etablerade filialer till utländska EES-tillsynsobjekt och utländska tillsynsobjekt enligt 4 § 5 mom. i den lagen som tillhandahåller tjänster i Finland utan att etablera filial. Den anmälningsplikt som avses i punkten gäller tillhandahållare av kredit- och finansieringstjänster vilkas verksamhet Finansinspektionen övervakar. En filial till ett utländskt EES-tillsynsobjekt kan vara antingen en filial till en EES-stats kreditinstitut eller en filial till ett tredjelands kreditinstitut som är etablerat i en EES-stat. Tillhandahållande av tjänster utan att inrätta en filial är möjligt endast för EES-tillsynsobjekt som har koncession i en annan EES-stat.
Anmälningsplikt har enligt momentets 2 punkt kreditgivare och kreditförmedlare som antecknats i det register som avses i lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare (853/2016). Den anmälningsplikt som avses i punkten har de kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån som ska registreras i det register över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån som administreras av Regionförvaltningsverket i Södra Finland och vilkas verksamhet Regionförvaltningsverket i Södra Finland övervakar. Kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån som beviljar konsumentkrediter omfattas av registreringsskyldigheten och tillsynen, med undantag för vissa i lagen föreskrivna undantag. De anmälningsskyldiga kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån som avses i punkten kan också vara kreditgivare som är etablerade i en annan EES-stat och som erbjuder tjänster i Finland. Däremot är inte näringsidkare som beviljar konsumentkrediter endast för finansiering av köp av konsumtionsvaror som de säljer inte anmälningsskyldiga, liksom inte heller i en annan EES-stat etablerade näringsidkare som tillfälligt erbjuder konsumentkrediter eller förmedlar person-till-person-lån i Finland.
I 2 mom. föreskrivs att i näringsidkare som avses i 1 mom. är anmälningsskyldiga också om de beviljar andra fysiska personer än konsumenter kredit (1 punkten). Anmälningsplikt har dessutom andra än i 1 mom. avsedda näringsidkare och som är etablerade i Finland eller en annan EES-stat och som i syfte att få inkomst eller annan ekonomisk nytta yrkesmässigt lämnar kredit till andra fysiska personer än konsumenter, utom när näringsidkaren lämnar kredit i Finland endast sporadiskt eller endast för att finansiera anskaffning av de varor eller tjänster som näringsidkaren tillhandahåller (2 punkten). Kreditgivare som avses i punkten är kreditgivare som beviljar krediter för näringsverksamhet, vilkas näringsverksamhet inte omfattas av den tillsyn som utövas av Finansinspektionen eller Regionförvaltningsverket i Södra Finland. Deras anmälningsplikt övervakas av Finansinspektionen. I punkten fastställs anmälningsplikt utöver för kreditgivare som är etablerade i Finland också för kreditgivare som är etablerade i någon annan EES-stat, om de erbjuder kredit till fysiska personer för näringsverksamhet. Gruppen av kreditgivare som omfattas av punktens tillämpningsområde kan inte definieras på samma sätt som kreditgivare som verkar på basis av en koncession eller registrering, och deras totala antal är inte känt, men sådan verksamhet är tills vidare sällsynt. Syftet är dock att säkerställa att alla i Finland eller en annan EES-stat etablerade kreditgivare som i Finland erbjuder kredit till andra fysiska personer än konsumenter är i jämlik ställning. Dessutom skulle uteslutande av en del från anmälningsplikten försvaga lagens syfte att effektivt förebygga fysiska personers överskuldsättning. För de anmälningsskyldiga gäller dock motsvarande undantag som i 1 mom. 2 punkten.
Anmälningsplikt påförs inte näringsidkare som beviljar krediter endast för finansiering av köp av konsumtionsvaror som de säljer. Att föreskriva att dessa aktörer är anmälningsskyldiga skulle medför oskälig administrativ börda för företagen jämfört med den nytta som kan uppnås med anmälningsplikten. Att dessa aktörer inte omfattas av anmälningsplikten beräknas inte äventyra den tillräckliga täckningsgraden för det positiva kreditupplysningsregistret och användbarheten vid bedömningen av betalningsförmågan hos dem som ansöker om kredit eller vid uppföljningen och övervakningen av den finansiella stabiliteten och kreditmarknaden. Ofta beviljas de krediter som erbjuds för finansiering av köp av varor eller tjänster av ett finansieringsbolag eller en annan aktör som omfattas av anmälningsplikten, medan den som säljer varan eller erbjuder tjänster endast är en kreditförmedlare. Dessutom påförs anmälningsplikten på grund av den ringa omfattningen inte sådana kreditgivare som endast sporadiskt beviljar kredit i Finland. Anmälningsplikten kunde för sådana näringsidkare också medföra en oskälig börda i förhållande till nyttan av anmälningsplikten.
Enligt momentets 3 punkt är specialfinansieringsbolag som avses i lagen om statens specialfinansieringsbolag (443/1998) skyldiga att anmäla uppgifter till registret. Ett specialfinansieringsbolag (Finnvera Abp) erbjuder kredit för fysiska personers näringsverksamhet.
I 3 mom. föreskrivs att anmälningsplikten förutom de näringsidkare som avses i 1 och 2 mom. även gäller andra näringsidkare till vilka kreditgivarens rättigheter till följd av ett kreditavtal som ska anmälas med stöd av 6 § har överförts. Sådana överföringsmottagare är närmast inkassoföretag, till vilka krediten överförts. Momentet gäller dock inte inkassoföretagen när de sköter indrivningsuppdrag för kreditgivarens räkning. I en sådan situation överförs inte heller kreditgivarens anmälningsplikt på inkassoföretaget, utan kvarstår hos kreditgivaren. Med stöd av momentet överförs anmälningsplikten på den nya kreditgivaren endast om den ska anses vara en näringsidkare som kan jämföras med en näringsidkare som avses i 1 och 2 mom.
Till registret anmäls inte i lagen om statskontoret (305/1991) avsedda statskontorets fordringar. När det gäller den bostadslånestock som finns vid statskontoret för indrivning har antalet lån som varit föremål för återkrav av borgensersättning åren 2014–2020 uppgått till 299–367 och deras kapital uppgått till sammanlagt cirka 2,1–3 miljoner euro. Med beaktande av den begränsade mängden sådana fordringar och dess anspråkslösa mervärde i förhållande till det föreslagna datainnehållet i det positiva kreditupplysningsregistret, anses det inte nödvändigt att införa dem i det positiva kreditupplysningsregistret.
17 §.Folkpensionsanstaltens anmälningsplikt. Enligt paragrafen ska Folkpensionsanstalten till det positiva kreditupplysningsregistret anmäla sådan borgensfordran på studielån som avses i 38 § i lagen om studiestöd (65/1994). Samtliga Folkpensionsanstaltens borgensfordringar anmäls till registret, oberoende av till exempel bostadsorten för den person som fått studielån. Studiestöd kan med stöd av lagen om studiestöd under vissa i lagen föreskrivna förutsättningar även beviljas för studier som bedrivs utomlands.
Folkpensionsanstaltens borgensfordringar är till sin storlek och den grupp av personer som de omfattar relativt omfattande, vartill studielånens betydelse för hushållens skuldsättning har ökat. Åren 2014–2020 har de borgensfordringar som Folkpensionsanstalten haft för indrivning uppgått till 113–154 miljoner euro och omfattat sammanlagt 26 000–36 000 gäldenärer.
18 §.Skyldighet att anmäla sig hos Inkomstregisterenheten. I paragrafen föreskrivs att en anmälningsskyldig senast en månad innan uppgifter börjar anmälas ska anmäla sig hos Inkomstregisterenheten som anmälningsskyldig enligt den föreslagna lagen. Tidsfristen på en månad gäller alla anmälningsskyldiga enligt 16 §. Anmälningsskyldigheten gäller dock inte Folkpensionsanstalten. De nya aktörer som kommer ut på marknaden ska anmäla sig till Inkomstregisterenheten, om de de facto avser bevilja krediter som avses i 6 § i lagen. Med stöd av paragrafen får Inkomstregisterenheten behövliga uppgifter om anmälningsskyldiga kreditgivare i det positiva kreditupplysningsregistret för att sköta de praktiska uppgifterna i samband med anmälningsplikten. Samtidigt får Inkomstregisterenheten en förteckning över de anmälningsskyldiga kreditgivare som anmält sig till det positiva kreditupplysningsregistret. På basis av förteckningen kan det fastställas, om en enskild kreditgivare anmält sig till registret som anmälningsskyldig kreditgivare, varvid förteckningen betydligt underlättar skötseln av den tillsynsuppgift som föreskrivs för Finansinspektionen och Regionförvaltningsverket i Södra Finland i 28 § 1 mom. På basis av förteckningen kan man också följa med att alla kreditgivare som anmält sig som anmälningsskyldiga till registret anmäler sina uppgifter om krediter till det positiva kreditupplysningsregistret.
Den skyldighet för kreditgivare att anmäla sig som avses i paragrafen ska endast gälla deras anmälningsplikt till det positiva kreditupplysningsregistret och avsikten är inte att med den ändra eller utvidga villkoren i kreditgivarnas koncession eller deras registreringsskyldighet med stöd av övrig lagstiftning. Å andra sidan gäller för en del kreditgivare för närvarande ingen koncessions- eller registreringsskyldighet i övrig lagstiftning.
Enligt paragrafen ska anmälan ske senast en månad innan uppgifter börjar anmälas, så att Inkomstregisterenheten får tillräckligt med tid att sköta olika praktiska åtgärder som förutsätts för inledande av anmälningstrafiken i fråga om den berörda anmälningsskyldiga. Den anmälningsskyldiga ska på eget initiativ anmäla sig till Inkomstregisterenheten.
19 §.Anmälan av uppgifter till det positiva kreditupplysningsregistret. Enligt 1 mom. ska en i lagen avsedd anmälningsskyldig trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter till det positiva kreditupplysningsregistret anmäla de uppgifter som avses i 5 § 1 mom., 7–13 § och 14 § 4 mom. samt ändringar av dessa, till den del den anmälningsskyldige får tillgång till uppgifterna genom skäliga åtgärder. Folkpensionsanstalten ska enligt momentet anmäla motsvarande uppgifter, med undantag för de uppgifter som avses i 8, 11 och 12 § i lagen. De uppgifter som avses i nämnda paragraf har inte bedömts vara behövliga i fråga om de studielånsfordringar som Folkpensionsanstalten återkräver.
Uppgifterna ska anmälas i fråga om alla krediter som omfattas av anmälningsplikten till den del de är tillgängliga. Uppgifterna är nödvändigtvis inte tillgängliga i fråga om alla krediter som anmäls till registret och det är inte i praktiken möjligt för alla kreditgivare att anmäla alla uppgifter som omfattas av anmälningsplikten. Det är också möjligt att en del uppgifter saknas i fråga om gamla krediter. För att göra anmälningsplikten mer skälig ska skyldigheten att anmäla uppgifter inte gälla uppgifter som de facto inte finns.
I 2 mom. föreskrivs om ett undantag från de uppgifter som ska anmälas i fråga om krediter som omfattas av ett betalningsprogram enligt 23 § i lagen om skuldsanering för privatpersoner eller som omfattas av en skuldsanering som ingår i ett saneringsprogram som fastställts i enlighet med lagen om företagssanering. I fråga om dessa krediter ändras kreditupplysningarna så mycket, att det inte till alla delar är möjligt att anmäla dem till registret ur kreditgivarnas informationssystem. I samband med att betalningsprogrammet fastställs kan man till exempel sänka gäldenärens betalningsskyldighet eller ändra betalningstidtabellen. En sänkning av betalningsskyldigheten kan dessutom till exempel påverka den överenskomna räntan eller minska på kapitalet. Alla kreditgivares system upprätthåller inte uppdaterad information om fordringarna enligt betalningsprogrammet, vilket innebär att det är mycket svårt att meddela uppdaterade och korrekta uppgifter till registret. I dessa situationer ska enligt momentet till registret endast anmälas de uppgifter som avses i 7 § 1 mom. och 9 och 13 §. Mängden uppgifter som fås ur registret är i fråga om dessa krediter på motsvarande sätt mer begränsad än i fråga om andra krediter. Om betalningsprogrammet till exempel förfaller, återställs fordringen i regel till de ursprungliga villkoren, varvid uppgifterna till alla delar ska anmälas till registret i överensstämmelse med 1 mom.
Enligt 3 mom. ska de uppgifter som omfattas av anmälningsplikten anmälas med hjälp av ett tekniskt gränssnitt. Uppgifterna kan dock enligt 4 mom. av grundad anledning anmälas också på något annat elektroniskt informationssäkert sätt. Detta innebär i praktiken en annan krypterad eller skyddad förbindelse. Det kan vara nödvändigt att använda ett annat sätt till exempel om det inte är tekniskt eller ekonomiskt ändamålsenligt att lämna ut uppgifterna med hjälp av ett tekniskt gränssnitt eller om kraven gällande datasäkerhet förhindrar det. Avsikten är att det tekniska gränssnittet alltid ska vara den primära lösningen, när mängden krediter som anmäls är stor eller när anmälningarna är regelbundet återkommande och har ett standardiserat innehåll. På så sätt försöker man framför allt säkerställa en så enhetligt uppgiftsstruktur som möjligt för de uppgifter som tas emot och att Inkomstregisterenheten har bättre förutsättningar att sörja för datasäkerheten för informationssystemet och de uppgifter som tas emot. Även om kreditupplysningarna också tas emot i standardiserad form genom något annat leveranssätt, kan användning av ett annat sätt än ett tekniskt gränssnitt förutsätta mer manuellt arbete och öka risken för fel, varför det rekommenderas att begränsa det endast till situationer där användning av ett annat sätt är tekniskt och ekonomiskt mer ändamålsenligt. Enligt informationshanteringslagen är användning av ett tekniskt gränssnitt för andra än myndigheter en möjlighet och inte huvudregeln, vilket också talar för möjliggörandet av en annan form av lämnande av information.
Enligt 5 mom. ska anmälningar till det positiva kreditupplysningsregistret verifieras med en elektronisk underskrift eller på något annat godtagbart sätt. Motsvarande bestämmelse ingår i lagen om inkomstdatasystemet. Enligt det föreslagna 6 mom. ska Skatteförvaltningen få meddela närmare föreskrifter om det gränssnitt som avses i 3 mom., om andra elektroniska informationssäkra sätt som avses i 4 mom. och om förfaranden för uppfyllande av anmälningsplikten.
Enligt 7 mom. fattar Inkomstregisterenheten beslut om att för en anmälningsskyldig öppna förbindelser för anmälan av uppgifter till registret. Beslutet fattas i fråga om varje anmälningsskyldig efter det att Inkomstregisterenheten försäkrat sig om att den berörda näringsidkaren är anmälningsskyldig på det sätt som avses i 16 §. Beslutet om öppnande av förbindelser är till sin karaktär ett förvaltningsbeslut och på det tillämpas bestämmelserna i 7 kap. i förvaltningslagen (434/2003). Ändring i beslutet ska kunna sökas på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).
20 §.Tidsfrist för anmälan av uppgifter. Enligt 1 mom. ska de uppgifter som omfattas av anmälningsplikten anmälas senast den kalenderdag som följer på den dag då kreditavtalet ingicks. När det gäller nya krediter är det särskilt viktigt att uppgifterna om krediten anmäls till registret utan dröjsmål så snart som det är möjligt. Den som ansöker om kredit kan ansöka om kredit hos flera olika aktörer samtidigt och med tanke på förebyggande av överskuldsättning är det särskilt viktigt att alla beviljade krediter syns i registret antingen samma dag eller senast dagen efter det att kreditavtalet ingåtts.
I praktiken är det inte i fråga om alla krediter som kreditgivare beviljat möjligt att anmäla uppgifterna samma dag, eftersom flera funktioner i samband med kredit- och finansinstituts användning och anmälan av uppgifter på informationssystemsnivå sker på basis av batchbearbetning en gång per dygn och oftast nattetid och eventuellt först följande dygn efter det att kreditavtalet ingåtts. Ur kredit- och finansinstitutens synvinkel kan det inte anses skäligt att sådana informationshanteringsprocesser måste ske i realtid enbart för att möjliggöra en fullständigt aktuell anmälan till det positiva kreditupplysningsregistret. Av denna anledning föreslås tidsfristen följa kredit- och finansinstitutens befintliga processer.
Enligt 2 mom. ska sådana ändringar av de uppgifter som omfattas av anmälningsplikten som gjorts efter det att kreditavtalet ingicks anmälas senast den andra vardagen efter det att uppgifterna ändrats. Ändringar i de uppgifter som avses i 8 § 1 punkten ska dock anmälas senast när de uppgifter som avses i 10 § anmäls följande gång till registret. Med ändringar avses amorteringar på krediten, betalda räntor och övriga kostnader för den samt ändringar i kreditvillkoren eller anmälan av uppgifter om lyftande av krediten till registret. Som i momentet avsedda uppdateringar anses också situationer där krediten har överförts på en annan kreditgivare. Den tidsfrist som fastställs i momentet ska vara längre än i de situationer som avses i 1 mom., så att kreditgivarna och andra anmälningsskyldiga har tillräckligt med tid för en korrekt allokering av inkommande betalningar i sin egen kreditreskontra innan uppgifterna anmäls till det positiva kreditupplysningsregistret. Uppgifterna är inte heller riktigt lika kritiska med tanke på förebyggande av överskuldsättning som de uppgifter som avses i 1 mom. Med stöd av momentet ska man också anmäla uppgifter om dröjsmål med betalningen inom två vardagar från det att betalningen försenats 60 dagar. Samma tidsfrist gäller för anmälan av ändringar i beloppet för dröjsmål med betalningen samt att dröjsmål med betalningen inte längre föreligger till registret. Om det sker en förändring i kreditupplysningarna under ett veckoslut eller andra helgdagar, skjuts tidsfristen fram till den andra vardagen efter dem.
I 3 mom. föreskrivs att när en kredit drivs in i ett utsökningsförfarande enligt utsökningsbalken (705/2007) ska de uppgifter som avses i 2 mom. anmälas senast den andra vardagen efter det att medlen har redovisats till den anmälningsskyldige och denne har fått kännedom om vilken fordran redovisningen hänför sig till. Undantaget behövs för att säkerställa att kreditgivaren faktiskt har en möjlighet att på informationssystemnivå allokera betalningen till rätt kredit och rätt gäldenär.
4 kap. Utlämnande av uppgifter ur det positiva kreditupplysningsregistret
21 §.Utlämnande av uppgifter till kreditgivare. I paragrafen föreskrivs om för vilka ändamål kreditgivare och andra näringsidkare trots sekretessbestämmelserna har rätt att få uppgifter ur registret. Bestämmelserna preciserar samtidigt registrets primära ändamål. Uppgifterna får inte behandlas för andra ändamål än de som föreskrivs i paragrafen. Till det positiva kreditupplysningsregistret anmäls uppgifter både för att användas vid kreditgivning och för registrets myndighetsanvändares behov. Kreditgivarna får dock inte tillgång till alla kreditspecifika uppgifter i registret. De uppgifter som lämnas till kreditgivare ur det positiva kreditupplysningsregistret sammanställs i registret till en kreditupplysningsrapport innan de lämnas ut. Av rapporten framgår endast de uppgifter som är nödvändiga för bedömningen av kreditvärdigheten hos den som ansöker om kredit.
Av konsumentskyddslagen följer en skyldighet att bedöma konsumentens kreditvärdighet på basis av tillräckliga kreditupplysningsregisteruppgifter och andra uppgifter om konsumentens inkomster och övriga ekonomiska omständigheter. Skyldigheten gäller inte enbart bostadslån, fortlöpande krediter och större engångskrediter, utan också konsumentkrediter till smärre belopp. Enligt förarbetena till de gällande bestämmelserna är nödvändiga uppgifter för att bedöma konsumentens betalningsmån, och således också konsumentens återbetalningsförmåga, utöver uppgifter om konsumentens inkomster och grunderna för inkomsterna, uppgifter om konsumentens utgifter, skulder och eventuella borgensansvar. För utredande av betalningsmånen ska det också beaktas en eventuell höjning av ränteutgifterna för krediten. Likaså ska man beakta sådana omständigheter som påverkar inkomsternas kontinuitet, såsom anställnings- eller tjänsteförhållandets karaktär. I praktiken betyder detta att kreditvärdigheten hos den som ansöker om kredit i princip alltid ska bedömas enligt samma principer och på basis av samma uppgifter, oberoende av till exempel en hur stor kredit det är fråga om. De uppgifter som lämnas ut på kreditupplysningsrapporten är alltid desamma, oberoende av till vilket belopp eller för vilket ändamål den kredit sökts för vars beviljande uppgifterna används. Bedömningen av konsumentens kreditvärdighet behövs utöver vid ingående av ett kreditavtal också när kreditavtalets villkor i vissa fall ändras på konsumentens begäran.
Uppgifterna om fysiska personers inkomster och utgifter samt kreditupplysningar som inhämtats från kreditupplysningsregister är basuppgifter som när de analyseras bidrar till att fatta korrekta kreditbeslut. Kreditgivaren ska också genom skäliga åtgärder försäkra sig om att uppgifterna är korrekta. För kreditinstitut gäller dessutom detaljerade krav gällande verksamhetsprinciper och förfaranden på basis av bestämmelserna i kreditinstitutslagen (9 kap. 10 §), som gäller kredit- och motpartsrisker, samt bestämmelser som kompletterar dem.
Konsumentombudsmannen har utfärdat riktlinjer om tillämpning av 7 kap. 14 § i konsumentskyddslagen, som i fråga om alla konsumentkrediter gäller bedömningen av kreditvärdighet, och där de principer som framgår av ovannämnda förarbeten till konsumentskyddslagen fastställs. Finansinspektionen har också utfärdat föreskrifter och anvisningar som kompletterar bestämmelserna i konsumtentskyddslagen och kreditinstitutslagen vad gäller bedömningen av kreditvärdighet. Enligt Finansinspektionens bestämmelser och anvisningar Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar 4/2018: Hantering av kreditrisker och kreditprövning i företag under tillsyn inom finanssektorn, 5.3.2018, Dnr FIVA 10/01.11/2020. I kraft fr.o.m. 1.7.2018. ska i kreditbeslut fästas vikt vid åtminstone följande omständigheter:
1) kundens aktuella, historiska och framtida återbetalningsförmåga med beaktande av kundens samtliga tillgångar och exponeringar;
2) kreditens användningssyfte och kundens finansieringskällor för återbetalning av krediten (kontinuitetsrelaterade omständigheter ska beaktas);
3) finansieringsplanen för projektet och kundens självfinansieringsandel;
4) typ av säkerhet, värdering av säkerheten, säkerhetens belåningsvärde och realiserbarhet;
5) om krediten i huvudsak amorteras i en senare fas, planen för hur de största amorteringarna ska skötas;
6) uppskattningen av effekterna av ekonomiska omständigheter (räntor, annat).
I det föreslagna datainnehåll som framgår av kreditupplysningsrapporten har man utöver ovannämnda skyldigheter också beaktat konkurrenssynpunkterna. Av denna anledning ska av rapporten i princip inte i detalj framgå till exempel beloppen av de räntor och andra kreditkostnader som betalas för en enskild kredit. För bedömningen av kreditvärdigheten är det dock nödvändigt att av rapporten framgår alla för krediten betalda poster som påverkar gäldenärens betalningsförmåga, såsom amorteringar, räntor och andra kreditkostnader. Uppgifterna om dem framgår av rapporten som en totalsumma för alla krediter. Med kreditupplysningsrapporten lämnas inte heller ut några uppgifter som har samband med räntefaktorer, såsom referensräntans eller räntemarginalens procentsatser eller räntebindningsperioderna.
Enligt 1 mom. får för bedömning av en konsuments kreditvärdighet och för kontroll av att uppgifterna om en konsument är aktuella trots sekretessbestämmelserna i 22 § avsedda uppgifter lämnas ut ur det positiva kreditupplysningsregistret till sådana näringsidkare som med stöd av konsumentskyddslagen är skyldiga att bedöma konsumentens kreditvärdighet eller att kontrollera att uppgifterna om konsumenten är aktuella. Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra användning av uppgifter som fås ut det positiva kreditupplysningsregistret i alla situationer där näringsidkaren är skyldig att genomföra bedömningen av konsumentens kreditvärdighet på det sätt som föreskrivs i 7 eller 7 a kap. i konsumentskyddslagen. Kreditgivaren ska enligt det andra lagförslaget vara skyldig att bedöma konsumentens kreditvärdighet grundat på behövliga, tillräckliga och proportionella kreditupplysningsregisteruppgifter och andra uppgifter om konsumentens inkomster och utgifter samt övriga ekonomiska förhållanden. I fråga om kreditgivare som beviljar konsumentkrediter ska den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter således vara artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen (den personuppgiftsansvariges rättsliga förpliktelse) i överensstämmelse med vad som föreskrivs annanstans i lag, men behandlingen kan dessutom grunda sig på artikel 6.1 b (fullgörande av ett avtal i vilket den registrerade är part) och till vissa delar även artikel 6.1 a (den registrerades samtycke).
I 2 mom. föreskrivs om situationer där kreditgivaren har rätt att få i 22 § avsedda uppgifter ur det positiva kreditupplysningsregistret, när det är fråga om bedömning av kreditvärdigheten hos en annan fysisk person är en konsument samt när gäldenären ansöker om ändring i villkoren för en kredit. Enligt 1 punkten får uppgifter trots sekretessbestämmelserna lämnas ut ur det positiva kreditupplysningsregistret för bedömning av gäldenärens kreditvärdighet för ingående av ett kreditavtal eller för höjning av kreditbeloppet eller kreditgränsen i situationer som avses i 6 § 1 mom. 2 punkten. Bestämmelsen omfattar krediter som beviljas andra fysiska personer än konsumenter. Kreditgivare som beviljar dessa krediter har inte någon särskild i lag föreskriven skyldighet att bedöma kreditvärdigheten hos den som ansöker om kredit. Förslaget om att till kreditgivare som beviljar krediter också till andra fysiska personer är konsumenter ska lämnas samma i 22 § avsedda uppgifter grundar sig på de föreslagna lagens mål att effektivt skydda fysiska personer mot överskuldsättning. Alla skulder som en fysisk person personligen ansvarar för påverkar hans eller hennes betalningsförmåga och kreditvärdighet, även om alla uppgifter inte på samma sätt är nödvändiga som för de kreditgivare för vilka gäller lagstadgade skyldigheter som gäller till exempel hanteringen av kreditrisker. Till kreditgivningen hos en kreditgivare som beviljar krediter också till andra fysiska personer än konsumenter ansluter dock liknande risker vad gäller kundförhållandena och kreditgivaren har på motsvarande sätt ett behov av att bedöma sina kunders betalningsförmåga och kreditvärdighet. Sådana kreditgivare har emellertid inte i lag särskild föreskriven rätt att behandla positiva kreditupplysningar och till dem anslutna övriga personuppgifter, utan behandlingen av personuppgifter grundar sig direkt på den allmänna dataskyddsförordningen och det kundförhållande som kreditgivaren har med den fysiska personen. För sådana kreditgivare är den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter alltid artikel 6.1 b i den allmänna dataskyddsförordningen (avtal) eller till vissa delar också artikel 6.1 a (samtycke) eller artikel 6.1 f (den personuppgiftsansvariges berättigade intresse).
Enligt 2 punkten får de i 22 § avsedda uppgifterna trots sekretessbestämmelserna lämnas ut ur det positiva kreditupplysningsregistret för bedömning av gäldenärens kreditvärdighet när denne ansöker om någon annan ändring i villkoren i situationer som avses i 1 mom. eller 2 mom. 1 punkten än höjning av kreditbeloppet eller kreditgränsen, om ändringen förutsätter bedömning av gäldenärens kreditvärdighet. Bestämmelsen omfattar såväl krediter som beviljas konsumenter som krediter som beviljas andra fysiska personer. Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra användningen av det positiva kreditupplysningsregistrets uppgifter vid avtalsändringar då ändringen av kreditavtalet har betydelse med tanke på bedömningen av gäldenärens förmåga att sköta krediten. Ändringen har också betydelse med tanke på bedömningen av kreditgivarens kreditrisk. Sådana ändringar som avses i momentet kan till exempel vara amorteringsfria perioder, förlängning av kreditperioden, ändring av betalningsposterna och andra motsvarande ändringar av betalningsprogrammet, ändring av säkerheten för krediten och ändring av kreditens referensränta, räntetyp eller räntemarginal. Rätt att använda uppgifterna i det positiva kreditupplysningsregistret föreligger dock inte vid med tanke på gäldenärens förmåga att sköta krediten oväsentliga eller små ändringar, såsom ändring av förfallodagen för regelbundna betalningsposter. Rätten till uppgifter har begränsats så att den endast föreligger när gäldenären ansöker om ändring i villkoren för en kredit som han eller hon tagit. Kreditgivaren får inte använda uppgifterna i det positiva kreditupplysningsregistret på eget initiativ utan att gäldenären meddelat kreditgivaren att han eller hon avser ansöka om ändring i kreditavtalet.
Enligt 3 punkten får uppgifter lämnas ur det positiva kreditupplysningsregistret till kreditgivaren för ställande eller godkännande av borgen eller tredjemanspant, om borgen eller pantsättningen ställs som säkerhet för betalning av den kredit som ska registreras i registret. Bestämmelsen gör det möjligt för kreditgivaren att utnyttja uppgifterna om borgensmannen och tredjemanspantsättare i det positiva kreditupplysningsregistret för att bedöma den föreslagna säkerhetens godtagbarhet och borgensmannens ställning. Bestämmelsen lämpar sig för tredjemanspantsättare i 1 § 3 mom. i lagen om borgen och tredjemanspant (361/1999, nedan lagen om borgen) avsedda enskilda borgensmän eller enskilda pantsättare liksom andra borgensmän och pantsättare. Rätt att använda uppgifterna i det positiva kreditupplysningsregistret föreligger såväl vid godkännande av borgen eller tredjemanspantsättning som när borgens- eller pantsättningsförbindelsen ingås. Punkten omfattar emellertid inte lämnande av borgen eller tredjemanspantsättning som säkerhet för krediter som beviljas andra än fysiska personer. Bestämmelsen gäller således inte till exempel lån som beviljas aktiebolag. Kreditgivaren kan använda uppgifterna i det positiva kreditupplysningsregistret för det första i det skede när den bedömer om den borgen eller tredjemanspant som föreslås är tillräcklig och för det andra i det skede när den egentliga förbindelsen ingås. När det är fråga om lämnande av en tredjemanspant utgör pantsättarens ansvar för skulden endast till pantegendomen knutet föremålsansvar. Också i detta fall kan det vara behövligt att bedöma uppgifterna om tredjemanspantsättarens ekonomiska ställning till exempel med tanke på god kreditgivningssed eller god banksed samt vid bedömning av om pantsättaren när panten ställs varit överskuldsatt och om till panten därmed kan ansluta en återvinningsrisk.
I 3 mom. föreskrivs att uppgifter som fåtts ur det positiva kreditupplysningsregistret inte får behandlas för andra ändamål än de i 1 och 2 mom. angivna ändamålen för vilka uppgifterna har lämnats ut ur registret. Genom begränsningen försöker man minska riskerna i samband med behandlingen av de uppgifter som fås ur registret. Kreditgivaren får dock lämna ut uppgifter som den är i besittning av till statskontoret i samband med ansökan om ersättning enligt lagen om statsborgen för ägarbostadslån (204/1996). Kreditgivaren får också lämna ut uppgifter som den fått ur det positiva kreditupplysningsregistret till borgensmannen och tredjemanspantsättaren för fullgörande av informationsplikten enligt lagen om borgen. På basis av 12 § i lagen om borgen ska kreditgivaren innan borgen ställs lämna en redogörelse både för de omständigheter i anslutning till huvudskulden som har väsentlig betydelse för borgensmannens ställning och för gäldenärens utfästelser och andra omständigheter i anslutning till dennes betalningsförmåga som kan antas ha betydelse för borgensmannen. Bestämmelserna i den paragrafen gäller i tillämpliga delar också tredjemanspantsättning (41 § i lagen om borgen). Rätten att lämna ut uppgifter i en kreditgivares besittning som fåtts ur det positiva kreditupplysningsregistret kan grunda sig på bestämmelserna i lagen om borgen eller på samtycke av en registrerad fysisk person. Vidareförmedling av kreditupplysningsrapporter är således möjlig till exempel till aktörer som erbjuder kommersiell borgen för bostadskrediter.
De uppgifter som fås ur det positiva kreditupplysningsregistret är i central ställning vid bedömningen och verifieringen av gäldenärens utfästelser och betalningsförmåga, varvid det är motiverat att motsvarande uppgifter för fullgörande av denna informationsplikt kan överlämnas till borgensmän och tredjemanspantsättare. På basis av 14 § i lagen om borgen har en borgensman rätt att på begäran få information om gäldenärens utfästelser och andra omständigheter i anslutning till dennes betalningsförmåga som kan antas ha betydelse för borgensmannen. Nämnda informationsplikt gäller endast sådana omständigheter som kreditgivaren känner till och som borgensmannen kan upplysas om utan särskilda utredningar eller beträffande vilka kreditgivaren kan skaffa upplysning från kreditupplysningsregister som denne har tillgång till. För att uppfylla informationsplikten får kreditgivaren på begäran av en borgensman också lämna uppgifter ur det positiva kreditupplysningsregistret till borgensmannen. Borgensmannens begäran är dock vad gäller uppgifterna i det positiva kreditupplysningsregistret bunden till de uppgifter som kreditgivaren även annars har rätt att få ur registret, det vill säga i praktiken i situationer i samband med beviljande av kredit och ändring av ett kreditavtal. När kreditgivaren i dessa situationer under kreditförhållandet har inhämtat uppgifter ur det positiva kreditupplysningsregistret, får uppgifterna överlämnas till borgensmannen. En borgensmans begäran berättigar dock inte kreditgivaren att särskilt inhämta uppgifter ur det positiva kreditupplysningsregistret på borgensmannens begäran, eftersom det i lagen inte föreskrivs om ett sådant ändamål. Ovan konstaterade informationsplikt för kreditgivaren tillämpas också på tredjemanspantsättare på basis av 41 § i lagen om borgen, och således tillämpas motsvarande också på kreditgivarens skyldigheter gentemot tredjemanspantsättare.
Enligt 4 mom. hindrar bestämmelserna i 1–3 mom. inte kreditgivaren från att använda uppgifter som finns i det positiva kreditupplysningsregistret om dennes kunder för att fullgöra sina i lag föreskrivna skyldigheter i samband med hanteringen av kreditrisker. Användningen av sådana uppgifter ska endast gälla sådana kreditgivare för vilka gäller annanstans i lag särskilt föreskrivna skyldigheter i samband med hanteringen av kreditrisker. Kreditgivaren kan således senare använda de uppgifter som inhämtats för bedömning av kreditvärdigheter för riskhantering, som ska anses vara behandling som stämmer överens med det ursprungliga ändamålet för behandlingen av personuppgifterna. Behandling av kreditupplysningar för riskhanteringsändamål har ett i artikel 6.4 a i den allmänna dataskyddsförordningen avsett samband med bedömningen av kreditvärdigheten. Till exempel ett kreditinstitut ska, med beaktande av verksamhetens art, omfattning och komplexitet ha tillräckliga interna metoder som inte uteslutande eller schablonmässigt förlitar sig på externa kreditbetyg för bedömningen av kreditrisker och motpartsrisker. Behandlingen av personuppgifter för ett sådant kompatibelt ändamål har inga ytterligare konsekvenser för den som ansöker om kredit. Den rättsliga grunden för kreditgivarens behandling av personuppgifter i sådana fall är artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, som preciseras annanstans i lagstiftningen. Kreditinstituten behandlar kunduppgifter för riskhantering redan för närvarande. Den föreslagna bestämmelsen är en nödvändig och proportionell åtgärd i överensstämmelse med artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen för säkerställande av att kreditinstituten inte förhindras att iaktta sina annanstans i lag föreskrivna skyldigheter.
I 5 mom. föreskrivs närmare om sättet för utlämnande av uppgifter. Uppgifterna ska lämnas ut via ett tekniskt gränssnitt i form av en kreditupplysningsrapport. Uppgifterna kan enligt 6 mom. av grundad anledning även lämnas ut på något annat elektroniskt informationssäkert sätt.
Enligt 24 § i informationshanteringslagen kan en myndighet via ett tekniskt gränssnitt överföra information till en privat aktör, om mottagaren uttryckligen enligt lag har rätt att få informationen och behandla den. Det öppna gränssnittet kan öppnas när de villkor som anges i 22 § i den lagen uppfylls, på det sätt som anges i den paragrafen. I enlighet med 22 § i informationshanteringslagen kan Inkomstregisterenheten besluta om öppnandet av ett tekniskt gränssnitt och utlämnande av uppgifter ur det positiva kreditupplysningsregistret via det, om mottagaren uttryckligen enligt lag har rätt att behandla uppgifterna. Innan ett tekniskt gränssnitt öppnas ska kreditgivaren lägga fram utredning om uppgifternas ändamål och om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt. Den myndighet som lämnar ut uppgifterna ska vid behov försäkra sig om att den aktör som tar emot uppgifterna vid behandlingen av dem iakttar skyldigheterna enligt informationshanteringslagen.
Enligt det föreslagna momentet ska uppgifterna huvudsakligen lämnas ut via ett tekniskt gränssnitt. Bestämmelsen är i regel förpliktande för både Inkomstregisterenheten och kreditgivaren. Av informationshanteringslagen följer dock krav på öppnandet av ett tekniskt gränssnitt som till alla delar ska uppfyllas, för att gränssnittet ska kunna öppnas. Uppskattningsvis uppfyller endast en del av de näringsidkare som beviljar krediter för näringsverksamhet informationshanteringslagens krav. Framför allt är det sannolikt att kravet på en lagstadgad rätt att behandla positiva kreditupplysningar inte uppfylls. Av denna anledning ska i lagen möjliggöras användning av ett annat informationssäkert sätt för att lämna uppgifter, så att alla i lagförslaget avsedda näringsidkare har samma möjlighet att få uppgifter ur det positiva kreditupplysningsregistret för de ändamål som föreskrivs i lagen. I lagen ska inte preciseras vilket annat sätt som kan komma i fråga, utan Inkomstregisterenheten ges möjlighet att bedöma vilka sätt som kommer i fråga och välja det mest ändamålsenliga och informationssäkra sättet. Det kan till exempel vara fråga om en e-tjänst eller en nedladdningstjänst. Också när ett annat sätt än ett tekniskt gränssnitt används ska kreditgivaren dock lägga fram utredning om uppgifternas ändamål och om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt. Den myndighet som lämnar ut uppgifterna ska också i detta fall vid behov försäkra sig om att den aktör som tar emot uppgifterna vid behandlingen av dem iakttar till exempel kraven på en informationssäker behandling
Enligt 7 mom. får Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om gränssnitt som avses i 5 mom. och om andra elektroniska informationssäkra sätt som avses i 6 mom. Bemyndigandet omfattar alla sådana tekniska detaljer och förfaranden som det i ljuset av grundlagens tolkningspraxis inte är nödvändigt att föreskriva om i lag eller förordning.
Innan uppgifter börjar lämnas ut ska Inkomstregisterenheten enligt 8 mom. fatta ett beslut om rätten att få uppgifter, av vilket framgår de uppgifter som ska lämnas ut och ändamålet med dem. Inkomstregisterenheten ska ha rätt att vägra att ge ut uppgifter eller att återkalla ett beslut, om de förutsättningar för utlämnande av uppgifter som anges i den föreslagna lagen eller någon annanstans i lag inte uppfylls. Beslutet om rätt att få uppgifter fattas på basis av kreditgivarens ansökan och det gäller från det att beslutet fattats antingen för viss tid eller tills vidare. Beslutet fattas oberoende av på vilket sätt kreditupplysningarna ska lämnas ut till kreditgivaren. Beslutet om rätt att få uppgifter är till sin karaktär ett förvaltningsbeslut och på det tillämpas bestämmelserna i 7 kap. i förvaltningslagen (434/2003). Ändring i beslutet ska kunna sökas på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). På basis av ett gällande beslut kan kreditgivaren be om kreditupplysningsrapporter ur registret för i lagen föreskrivna och i beslutet särskilt fastställda ändamål utan att det fattas ett separat förvaltningsbeslut i samband med varje enskilt utlämnande.
De föreslagna bestämmelserna är behövliga för beaktande av vilka risker som ansluter till utlämnande av en fysisk persons kreditupplysningar. Inkomstregisterenheten ska till exempel bedöma om de i den föreslagna lagen föreskrivna kraven på kreditgivarens verksamhetsområde och de anmälda ändamålen för kreditupplysningarna uppfylls i fråga om kreditgivaren. Inkomstregisterenheten ska i sin prövning av beslutsfattandet också beakta de krav på datasäkerhet som följer av lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen samt de krav på skyddet för personuppgifter och datasäkerhet som grundar sig på den allmänna dataskyddsförordningen. Inkomstregisterenheten ansvarar också i egenskap av personuppgiftsansvarig bland annat för att personuppgifter och sekretessbelagda uppgifter endast lämnas ut för de ändamål som avses i lagen. Eftersom eventuellt missbruk i typfallet framgår i efterskott, till exempel så att en fysisk person får kännedom om att hans eller hennes uppgifter lämnats ut via e-tjänsten, ska också den personuppgiftsansvarige ha en effektiv metod att ingripa i situationen och vid behov förhindra ytterligare fall där uppgifter lämnas ut.
22 §.Uppgifter som lämnas till kreditgivare. I paragrafen föreskrivs på ett detaljerat och noggrant avgränsat sätt om de uppgifter som lämnas ut till kreditgivare i en kreditupplysningsrapport. En del av uppgifterna i kreditupplysningsrapporten läggs fram som ett sammanlagt belopp som gäller alla krediter och en del av uppgifterna är kreditspecifika. I 1 mom. föreskrivs om de basuppgifter som kan lämnas ut ur registret för de ändamål som anges i 21 § 1 och 2 mom. Ur registret kan endast lämnas ut de uppdaterade uppgifterna vid tidpunkten för begäran, och till exempel uppgifter om senast avslutade krediter eller tidigare dröjsmål med betalningen ges inte ut. De basuppgifter som lämnas ut till kreditgivaren är dock alltid desamma, oberoende av krediten ändamål. De basuppgifter som lämnas ut är en persons personbeteckning (1 punkten), det sammanlagda antalet kreditgivare som beviljat en person krediter och förmedlare av person-till-person-lån som förmedlat krediterna (2 punkten), det sammanlagda antalet krediter som en person har (3 punkten), det sammanlagda beloppet av den senast betalda amorteringen, räntorna och kostnaderna för en persons samtliga andra krediter i samma valuta än leasingavtal (4 punkten), det sammanlagda beloppet av den senast betalda månatliga betalningsposten för en persons samtliga leasingavtal i samma valuta (5 punkten) och det sammanlagda antalet krediter där en person är borgensman (6 punkten). Om en fysisk person exceptionellt också har krediter i annan valuta än euro, meddelas det sammanlagda beloppet separat för krediterna i euro och för krediterna i varje enskild annan valuta. Utlämnande av personbeteckningen ur registret är nödvändigt för att den kreditgivare som tar emot uppgifterna kan försäkra sig om att den fått rätt persons uppgifter ur registret. Dessutom behövs personbeteckningen för att separera de olika personernas uppgifter som lämnas ut ur registret från varandra på ett entydigt sätt i de fall då kreditgivaren på samma gång begärt uppgifter om flera personer ur registret. När en kreditgivare begär uppgifter ur registret fungerar personbeteckningen för den person vars uppgifter begärts alltid som söknyckel, varför en kreditgivare som begär uppgifter alltid måste känna till personbeteckningen på den person vars uppgifter begärs. Kreditgivare kan således inte få veta personens personbeteckning via registret. I samband med personbeteckningen meddelas inte personens namn eller kontaktuppgifter eller uppgifter om bostadsort, varvid kreditgivaren inte kan få sådana direkta identifieringsuppgifter för personen ur registret som den inte redan har.
I 2 mom. föreskrivs om de kreditspecifika uppgifter som kan lämnas ut ur det positiva kreditupplysningsregistret för de ändamål som avses i 21 § 1 och 2 mom. Ur registrets lämnas endast ut de uppdaterade uppgifterna vid tidpunkten för begäran. De kreditspecifika uppgifter som lämnas ut med stöd av momentet är uppgifter om huruvida det är fråga om en engångskredit eller en fortlöpande kredit samt om huruvida det är fråga om ett leasingavtal (1 punkten), datum för ingående av kreditavtalet (2 punkten), antalet gäldenärer (3 punkten), kreditvalutan (4 punkten), gäldenärens företags- och organisationsnummer samt firma (5 punkten), i fråga om engångskrediter kreditens ändamål, sista förfallodag enligt betalningsprogrammet, beviljat och lyft kreditbelopp, kreditens saldo vid tidpunkten i fråga, kreditens amorteringsintervall samt, om krediten betalas i en post (så kallat bulletlån) eller om den sista betalningsposten enligt kreditavtalet är betydligt större än den regelbundna betalningsposten (så kallat ballonglån), kreditens amorteringssätt (6 punkten), i fråga om fortlöpande krediter uppgift om den kreditgräns som beviljats, det senast lyfta beloppet och värderingsdagen för krediten (7 punkten), uppgift om huruvida det ställts en säkerhet för krediten samt typen av säkerhet (8 punkten), i fråga om leasingavtal det datum då avtalet börjar gälla, om detta avviker från det datum då kreditavtalet ingicks, samt den avtalade slutliga köpesumman, om avtalet förutsätter inlösen (9 punkten), start- och slutdatum för en amorteringsfri period, om högst ett år har förflutit från periodens slut (10 punkten), förfallodagen för en betalningspost som försenats med minst 60 dagar och beloppet av den obetalda betalningsposten samt uppgift om uppsägning av krediten, om krediten till följd av detta har förfallit till betalning i sin helhet (11 punkten) och uppgift om att den registrerade har krävt att behandlingen av personuppgifter begränsas med stöd av artikel 18 i den allmänna dataskyddsförordningen (12 punkten).
Uppgifterna hänger alltid samman med gäldenärens personbeteckning och ur registret ämnas inte ut endast företags-och organisationsnummer som identifieringsuppgift för en kredit. Företags- och organisationsnumret hänger endast samman med krediter som beviljats för gäldenärens näringsverksamhet och med hjälp av det kan man lättare härleda vilka krediter som är sådana krediter. Som ändamål anges inga detaljerade uppgifter. Uppgiftsklasser är till exempel olika lån som tagits för köp av bostad och studielån.
De allmänna dataskyddsförordningen förutsätter att den registrerade kan kräva att behandlingen av uppgifter som gäller honom eller henne kan begränsas, om den registrerade till exempel bestrider uppgifternas riktighet. I kreditupplysningsrapporten syns den registrerades krav, så att en kreditgivare som får rapporten på lämpligt sätt kan beakta att riktigheten i vissa uppgifter som syns i rapporten har ifrågasatts.
Om den registrerade har begärt att behandlingen av hans eller hennes personuppgifter ska begränsas eller till exempel yrkat på rättelse av sina uppgifter, ska Inkomstregisterenheten i enlighet med artikel 12.3 i den allmänna dataskyddsförordningen tillhandahålla den registrerade information om de åtgärder som vidtagits med anledning av begäran. Om Inkomstregisterenheten inte vidtar åtgärder på den registrerades begäran, ska enheten enligt artikel 12.3 i den allmänna dataskyddsförordningen utan dröjsmål och senast en månad efter att ha mottagit begäran informera den registrerade om orsaken till att åtgärder inte vidtagits och om möjligheten att lämna in ett klagomål till en tillsynsmyndighet och begära rättslig prövning. Ett sådant beslut ska anses som ett sådant förvaltningsbeslut enligt förvaltningslagen i vilket ändring kan sökas i enlighet med lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
I 3 mom. föreskrivs om de uppgifter som kan lämnas ut ur registret i fråga om sådana krediter som omfattas av ett betalningsprogram enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner eller av ett saneringsprogram som har fastställts enligt lagen om företagssanering. Såsom framgår av motiveringen till 19 § är det inte möjligt att till registret på ett ändamålsenligt sätt till alla delar anmäla aktuella uppgifter om krediter som ingår i sådana program. Således kan ur registret i fråga om dessa krediter lämnas ut en mer begränsad mängd uppgifter än vanligt. Ur registret lämnas endast ut de uppgifters om avses i 1 mom. 1–3 och 6 punkten och 5 mom. 12 punkten samt uppgift om att krediten i fråga omfattas av ett sådant program.
Enligt 4 mom. får för de ändamål som anges i 21 § 1 och 2 mom. ur registret lämnas ut sådana uppgifter om brutto- och nettoinkomster som har beräknats enligt de uppgifter som mottagits ur inkomstregistret för de senaste 12 månaderna. Inkomstuppgifterna är nödvändiga för att bedöma den betalningsmån som den som ansöker om kredit har samt hans eller hennes eventuella överskuldsättning samt kreditgivarens egen kreditrisk. Kreditgivaren kan inte bedöma överskuldsättningen hos den som ansöker om kredit eller hans eller hennes förmåga att klara av amorteringarna utan omfattande information om inkomstnivån för den som ansöker om kredit samt karaktären av hans eller hennes inkomstbildning, utöver de kreditupplysningar som kreditgivaren redan sedan tidigare besitter. En fysisk persons överskuldsättning är ett relativt begrepp, som alltid också är beroende av inkomstnivån samt de nettoinkomster som står till den fysiska personens förfogande. En person kan klara av amorteringarna även på en stor kredit och kan inte anses vara överskuldsatt, om personen har tillräckligt stora inkomster i relation till utgifterna för låneskötseln. Å andra sidan kan en person med en mycket låg inkomstnivå bli överskuldsatt redan till följd av en relativt liten kredit, om personens betalningsmån inte räcker till för att utöver övriga levnadskostnader betala utgifterna för låneskötsel. Det är i praktiken omöjligt för kreditgivaren att på ett tillförlitligt sätt bedöma dessa omständigheter och därmed också den egna kreditrisken, om den inte har tillgång till i momentet avsedda uppgifter om brutto- och nettoinkomsterna hos den som ansöker om kredit, som således är nödvändiga för kreditgivaren för detta ändamål.
Enligt 5 mom. får för de ändamål som anges i 21 § 1 och 2 mom. ur registret lämnas ut uppgifter om ett i 15 § avsett frivilligt kreditförbud och om orsaken till anteckningen om förbudet. Enligt 6 mom. får i fråga om en avliden person trots sekretessbestämmelserna endast lämnas ut uppgift om personens död och dödsdagen. Uppgiften om att en person avlidit ges på kreditupplysningsrapporten i första hand i avsikt att förhindra olika slags försök till missbruk efter en persons dödsfall. Dessutom kan det kreditinstitut som får uppgiften på basis av den konstatera varför det inte finns några andra uppgifter om personen i fråga på kreditupplysningsrapporten.
23 §.Lämnande av uppgifter till fysiska personer. I paragrafen föreskrivs om kreditgivares olika skyldigheter i samband med konsumentskyddet som gäller lämnande av uppgifter till konsumenter. Den som inhämtar uppgifter om en fysisk person ur det positiva kreditupplysningsregistret för att använda dem för ändamål som anges i 21 § 1 eller 2 mom., ska enligt 1 mom. se till att den fysiska personen på förhand kan få information om användningen av uppgifterna och om ur vilket register uppgifterna inhämtas. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll skyldigheten enligt gällande 29 § 2 mom. i kreditupplysningslagen. Kravet i momentet gäller alla kreditgivare som inhämtar uppgifter ur registret för bedömning av en konsuments eller en gäldenärs kreditvärdighet eller för uppfyllande av skyldigheten att kontrollera att uppgifterna om personen är aktuella, för höjning av kreditbeloppet eller kreditgränsen eller för andra ändringar av kreditvillkoren, om detta förutsätter en bedömning av gäldenärens kreditvärdighet. En fysisk person ska informeras också när uppgifter inhämtas för beviljande eller godkännande av borgen eller tredjemanspantsättning. När det gäller kreditgivare som erbjuder konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom genomförs genom 1 mom. artikel 18.5 b i direktivet om bostadskrediter. Eftersom motsvarande bestämmelse inte ingår i konsumentskyddslagen, ska den införas i lagen om ett positivt kreditupplysningsregister. Skyldigheten är också mer detaljerad och mer noggrant avgränsad än de allmänt tillämpliga bestämmelserna om informering av den registrerade i den allmänna dataskyddsförordningen, som anpassas på basis av det handlingsutrymme som artikel 6.3 medger. Bestämmelsen är viktig också av den anledningen, att utlämnandet av kreditupplysningar inkräktar på en fysisk persons privatliv.
I 2 mom. föreskrivs om underrättande av en fysisk person vid ett negativt kreditbeslut. Om en fysisk persons kreditansökan har avvisats på basis av uppgifter i det positiva kreditupplysningsregistret, ska den som har inhämtat uppgifterna ur registret omedelbart efter beslutet underrätta personen i fråga om att kreditupplysning använts och om vilket register uppgifterna härstammar från. En bestämmelse som motsvarar också denna skyldighet ingår i det gällande 29 § 2 mom. i kreditupplysningslagen. Bestämmelsen gäller samma kreditgivare som 1 mom. På informeringen om behandling av personuppgifter tillämpas i regel den allmänna dataskyddsförordningens bestämmelser som sådana. Det finns ett behov av att anpassa artikel 14.2 f i den allmänna dataskyddsförordningen i enlighet med artikel 6.3 i förordningen. Genom det föreslagna 2 mom. genomförs artikel 9.2 i direktivet om konsumentkrediter och artikel 18.5 c andra meningen i direktivet om bostadskrediter. Eftersom motsvarande skyldighet inte ingår i konsumentskyddslagen, ska bestämmelsen införas i lagen om ett positivt kreditupplysningsregister.
24 §.Utlämnande av uppgifter till vissa myndigheter. I paragrafen föreskrivs om Inkomstregisterenhetens rätt att trots sekretessbestämmelserna ur det positiva kreditupplysningsregistret lämna ut uppgifter till de myndigheter som nämns i paragrafen. Myndigheterna, inklusive Skatteförvaltningen, ska inte få använda uppgifterna för andra ändamål än de som anges i lag (till exempel HFD:2008:8). Det föreslås att varje myndighets rätt att få uppgifter ska bindas till uppgifternas nödvändighet samt till den enskilda myndighetens lagstadgade uppgifter. Enligt 1 mom. 1 punkten får Inkomstregisterenheten till Finlands Bank lämna ut nödvändiga uppgifter för skötseln av bankens uppgifter enligt 3 § 1 mom. och 2 mom. 3 och 4 punkten i lagen om Finlands Bank. Uppgifterna har samband med genomförandet av den monetära politik som Europeiska centralbankens råd har utformat, sörjandet för det finansiella systemets tillförlitlighet och effektivitet, utvecklandet av det finansiella systemet samt sörjandet för att det sammanställs och offentliggörs statistik som behövs för Finlands Banks verksamhet.
Enligt 2 punkten får Inkomstregisterenheten till Verket för finansiell stabilitet lämna ut nödvändiga uppgifter för skötseln av verkets uppgifter enligt 1 kap. 4 § 1 mom. 1, 2, 5, 6, 8 och 9 punkten i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet. Dessa uppgifter är sådana som föreskrivits i resolutionslagen och EU:s resolutionsförordning, uppgifter i anslutning till insättningsgarantifonden och vissa andra uppgifter i samband med resolution inom finansieringsbranschen samt uppgifter som föreskrivs för Verket för finansiell stabilitet i kreditinstitutslagen. Verket för finansiell stabilitet ska primärt använda uppgifterna i registret för resolutionsplanering på kreditmarknaden och en intensifierad uppföljning av den inhemska kreditmarknaden vid ett eventuellt försämrat läge på kreditmarknaden. Inom den intensifierade uppföljningen av kreditinstitut och marknaden i ett försämrat läge är det viktigt att uppgifterna är aktuella. Via det positiva kreditupplysningsregistret kan man få mer aktuell information om såväl en enskild aktör som hela marknadslägets utveckling än genom separata rapporter från kreditinstituten. I fråga om ett enskilt kreditinstitut inhämtas uppgifterna fortfarande direkt av kreditinstitutet. Verket för finansiell stabilitet har också uppgifter för vars skötsel verket inte ensamt behöver uppgifter ur registret, utan verket använder uppgifterna för samarbete med övriga myndigheter. Till exempel i samband med fastställande av kontracykliska buffertkrav enligt 10 kap. 4 § i kreditinstitutslagen ska Finansinspektionen göra en bedömning i samråd med andra myndigheter, däribland Verket för finansiell stabilitet.
Enligt 3 punkten får Inkomstregisterenheten till Finansinspektionen lämna ut nödvändiga uppgifter för skötseln av Finansinspektionens uppgifter enligt 3 § 1 mom., 2 mom. 1, 2 och 6 punkten samt 3 mom. 1, 2, 4, 5, 7, 8 och 12 punkten i lagen om Finansinspektionen. I dessa uppgifter ingår framför allt olika uppgifter för övervakning av finansmarknaden samt utfärdande av föreskrifter om finansmarknaden, uppgifter för uppföljning och utvärdering av finansmarknaden samt samlande av uppgifter om den ekonomiska ställningen hos dem som verkar på finansmarknaden. Finansinspektionen har ett omfattande och regelbundet behov av att använda de föreslagna uppgifterna i det positiva kreditupplysningsregistret, som den för närvarande får av de kreditgivare som övervakas och från andra källor. Finansinspektionen får å ena sidan ur registret tillförlitliga och täckande uppgifter i den omfattning som dess uppgifter förutsätter för uppföljning och utvärdering av kreditmarknadens funktion på en mer allmän nivå. För att utvärderingarna ska bygga på tillräckliga uppgifter ska Finansinspektionen ha tillgång till uppgifter ur det positiva kreditupplysningsregistret. Finansinspektionen övervakar också kreditgivarnas verksamhet och behöver uppgifter i enskilda övervakningsfall.
Enligt 4 punkten får Inkomstregisterenheten trots sekretessbestämmelserna till konsumentombudsmannen lämna ut nödvändiga uppgifter för skötseln av konsumentombudsmannens lagstadgade tillsynsuppgifter. Bestämmelser om konsumentombudsmannens rätt att få uppgifter finns redan i 4 § och 7 § 1 mom. i lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna (566/2020), men det är behövligt att föreskriva om saken i den föreslagna lagen, eftersom uppgifter lämnas ut endast för de ändamål som föreskrivs i den. Konsumentombudsmannen, som verkar vid Konkurrens- och konsumentverket, övervakar efterlevnaden av konsumentskyddslagen, inklusive bestämmelserna i lagens 7 och 7 a kap. om konsumentkrediter, och efterlevnaden av bestämmelserna i många andra lagar som stiftats för att skydda konsumenterna. Den lagstiftning som konsumentombudsmannen övervakar är omfattande. Grunden för konsumentombudsmannens tillsynsverksamhet utgörs av den allmänna behörighet som konsumentombudsmannen har som övervakare av efterlevnaden av konsumentskyddslagen. Denna tillsynsbehörighet omfattar i många fall också de funktioner i fråga om vilka det i en speciallag har införts en separat bestämmelse om konsumentombudsmannens tillsyn. Konsumentombudsmannen övervakar inom ramen för sin allmänna behörighet också direkt tillämplig unionslagstiftning som gäller konsumenter. Dessutom är konsumentombudsmannen behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004. Konsumentombudsmannens tillsyn kan till exempel gälla iakttagandet av bestämmelserna om utvärdering av en konsuments kreditvärdighet, god kreditgivningssed samt kreditkostnaders maximibelopp. På samma sätt som Finansinspektionen ska även konsumentombudsmannen få uppgifter för allmän uppföljning och övervakning samt för enskilda tillsynsärenden.
Enligt 5 punkten får Inkomstregisterenheten trots sekretessbestämmelserna till Konkurrens- och konsumentverket lämna ut nödvändiga uppgifter för utredning av en konkurrensbegränsnings innehåll, ändamål och verkningar samt för utredning av konkurrensförhållandena och för bedömning av företagsförvärv som avses i 4 kap. i konkurrenslagen (948/2011) eller ett förfarande eller en struktur som avses i 4 a kap. i den lagen och dess verkningar och för utförande av uppgifter enligt 2 § 1 mom. 1 och 5 punkten i lagen om Konkurrens- och konsumentverket (661/2012). Konkurrens- och konsumentverket behöver uppgifter för att utreda innehållet i en konkurrensbegränsning. Uppgiften hänger samman med kreditmarknadens funktion, varför rätten att få uppgifter har ansetts vara nödvändig och motiverad med avseende på registrets syften. Dessutom ska verket ha rätt att ur registret få de uppgifter som behövs för framställningar, initiativ och anmärkningar vad gäller främjande av konkurrens och avvecklande av bestämmelser och föreskrifter som begränsar konkurrensen samt för att bedriva forskning och utarbeta utredningar och jämförelser inom sitt verksamhetsområde. Också dessa lagstadgade uppgifter har en fast koppling till tillsynen över kreditmarknaden. Möjligheten att bedriva forskning särskilt vad gäller konsumenternas ställning främjar samtidigt målet att förebygga överskuldsättning.
Enligt 2 mom. får Inkomstregisterenheten trots sekretessbestämmelserna ur det positiva kreditupplysningsregistret även lämna ut uppgifter till Statistikcentralen för statistikföring. På basis av de uppgifter som fås ur registret kan Statistikcentralen i enlighet med sina uppgifter sörja för att för allmänt bruk utarbeta statistik som beskriver samhällsförhållandena och deras utveckling. Den statistik som Statistikcentralen producerar kan utnyttjas inom många olika slags verksamhet, såsom inom förebyggande av överskuldsättning eller strategi- och lagstiftningsprojekt eller olika undersökningar som behandlar problem inom det området. Statistikcentralen har med stöd av statistiklagen (280/2004) omfattande rätt att få uppgifter av statliga myndigheter. Dessa är skyldiga att trots sekretessbestämmelserna lämna Statistikcentralen för statistikframställningen nödvändiga uppgifter ur det uppgiftsmaterial de förfogar över. Eftersom det ur registret lämnas ut uppgifter endast för de ändamål som det uttryckligen föreskrivs om i lagen, måste det även föreskrivas om Statistikcentralens rätt att få uppgifter. Statistikcentralens ovannämnda ändamål för användning av registrets uppgifter är kompatibelt med registrets primära ändamål.
Med tanke på uppföljningen och analysen av kreditupplysningsmarknaden är det viktigt satt myndigheterna förfogar över omfattande, med enhetliga specifikationer rapporterade uppgifter från alla kreditgivare. Uppgifterna lämnas ut i starkt pseudonymiserad form, om detta är tillräckligt med tanke på uppgifternas ändamål. Det är nödvändigt att lämna ut personuppgifter som innehåller direkta identifieringsuppgifter närmast i enskilda fall, såsom för konkreta övervakningsfall. Statistikcentralen får dock alltid uppgifterna så, att också de direkta identifieringsuppgifterna lämnas ut, så att det vid statistikföringen är möjligt att kombinera uppgifterna med annat statistiskt material. Uppgifterna till myndigheterna lämnas ut via ett tekniskt gränssnitt. Eftersom bestämmelser om utlämnande av uppgifter mellan myndigheter via tekniskt gränssnitt finns i informationshanteringslagen, är det inte nödvändigt att i den föreslagna lagen ta in bestämmelser om saken. Enligt 22 § i informationshanteringslagen ska myndigheterna genomföra regelbundet återkommande och standardiserad elektronisk överföring av information mellan informationssystem via tekniska gränssnitt, om den mottagande myndigheten enligt lag har rätt till informationen. Regelbundet återkommande och standardiserad elektronisk överföring av information kan dock genomföras på något annat sätt, om det inte är tekniskt eller ekonomiskt ändamålsenligt att genomföra eller använda ett tekniskt gränssnitt. Enligt 2 mom. i den paragrafen ska utöver vad som föreskrivs i 4 kap. överföring av information mellan informationssystem via tekniska gränssnitt genomföras så att det tekniskt säkerställs att den information som ska överföras behövs i det enskilda fallet eller är nödvändig för att den mottagande myndigheten ska kunna sköta sina uppgifter, ifall överföringen avser personuppgifter eller sekretessbelagd information. Inkomstregisterenheten kan fatta ett beslut om rätt att få uppgifter för varje enskild myndighet som nämns i paragrafen på motsvarande sätt som för kreditgivarna. För beslutet ska myndigheten vid behov för Inkomstregisterenheten visa upp en utredning över ändamålen, av vilken framgår vilka uppgifter som är nödvändiga för ändamålen i fråga. Med beaktande av att informationshanteringslagen i princip förutsätter att det för sådant utlämnande av uppgifter mellan myndigheter som avses i lagförslaget används ett tekniskt gränssnitt och det i fråga om myndigheten i övrigt inte föreligger något särskilt behov att föreskriva på ett sätt som avviker från förvaltningslagen, föreslås i lagförslaget inte någon särskild bestämmelse om förvaltningsbeslut som gäller en myndighet.
25 §.Utlämnande av uppgifter när den registrerade kräver begränsning av behandlingen. I paragrafen föreskrivs om undantag från rätten att kräva begränsning av behandlingen enligt artikel 18 i den allmänna dataskyddsförordningen. Den registrerade har med stöd av artikel 18.1 rätt att av den personuppgiftsansvarige kräva att behandlingen begränsas om den registrerade bestrider personuppgifternas korrekthet, under en tid som ger den personuppgiftsansvarige möjlighet att kontrollera om personuppgifterna är korrekta (led a), behandlingen är olaglig och den registrerade motsätter sig att personuppgifterna raderas och i stället begär en begränsning av deras användning (led b), den personuppgiftsansvarige inte längre behöver personuppgifterna för ändamålen med behandlingen men den registrerade behöver dem för att kunna fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk (led c), eller den registrerade har invänt mot behandling i enlighet med artikel 21.1 i väntan på kontroll av huruvida den personuppgiftsansvariges berättigade skäl väger tyngre än den registrerades berättigade skäl (led d). Uppgifterna ska få lämnas ut för de ändamål som anges i 21 och 24 § trots vad som i artikel 18.1 a i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs om den registrerades rätt att kräva att den personuppgiftsansvarige begränsar sin behandling av personuppgifter, om den registrerade bestrider personuppgifternas korrekthet. I nämnda led i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs att om den registrerade bestrider personuppgifternas korrekthet ska behandlingen begränsas under en tid som ger den personuppgiftsansvarige möjlighet att kontrollera om personuppgifterna är korrekta.
I artikel 18.2 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs att om behandlingen har begränsats i enlighet med punkt 1 får sådana personuppgifter, med undantag för lagring, endast behandlas med den registrerades samtycke eller för att fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk eller för att skydda någon annan fysisk eller juridisk persons rättigheter eller för skäl som rör ett viktigt allmänintresse för unionen eller för en medlemsstat. Möjligheten att lämna ut uppgifter kan med beaktande av registrets syften anses vara ett skäl som rör ett viktigt allmänintresse för en medlemsstat, men för att undvika tolkningsoklarheter föreslås det att man uttryckligen ska föreskriva att uppgifterna även i en sådan situation kan lämnas ut i enlighet med lagförslagets bestämmelser. För att säkerställa begränsningsåtgärdens nödvändighet och proportionalitet föreslås det att den ska begränsas till att endast gälla artikel 18.1 a. Det finns inget behov att särskilt begränsa den registrerades rätt att i enlighet med artikel 18.1 b motsätta sig behandling med motiveringen att behandlingen är olaglig. I sådana fall ligger det också i den personuppgiftsansvariges intresse att säkerställa att den som tar emot uppgifterna har rätt att behandla de uppgifter som lämnas ut. Artikel 18.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen är däremot inte tillämplig. I de situationer som avses i led c lämnas kreditupplysningar inte heller annars längre ut ur registret. Eftersom den rättsliga grunden för Inkomstregisterenhetens behandling av personuppgifter är artikel 6.1 c, på basis av vilken den registrerade inte har rätt att motsätta sig behandling av sina personuppgifter, är inte heller artikel 18.1 d tillämplig.
Tillämpningsområdet för den registrerades rättigheter på basis av den allmänna dataskyddsförordningen kan begränsas i enlighet med artikel 23 i förordningen, om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle och om begränsningen uppfyller någon av de grunder för begränsning som föreskrivs i artikel 23.1. Grunden för den föreslagna begränsningen är led e i den artikeln, det vill säga att säkerställa en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse. Den föreslagna bestämmelsen är nödvändig med tanke på registrets syften och genom den försöker man undvika till exempel sådana situationer, där en person kunde kräva att behandlingen av hans eller hennes uppgifter begränsas till exempel för att personen lättare ska kunna få kredit, vilket kunde leda till överskuldsättning.
I en medlemsstats lagstiftningsåtgärd som begränsar den registrerades rätt enligt artikel 18 ska dessutom enligt behov ingå vissa särskilda bestämmelser som nämns i artikel 23.2 i den allmänna dataskyddsförordningen. I lagen ska föreskrivas om vissa särskilda bestämmelser som till exempel gäller användningsändamålen för personuppgifterna, kategorier av personuppgifter och tiderna för bevaring av uppgifterna. Dessutom ska i den föreslagna 22 § föreskrivas att om den registrerade krävt att behandlingen ska begränsas, ska av den kreditupplysningsrapport som fås ur registret framgå att den registrerade har krävt att behandlingen av personuppgifter begränsas med stöd av artikel 18 i den allmänna dataskyddsförordningen. Eftersom uppgifterna trots begäran om begränsning kan lämnas ut, är det att uppgiften syns för kreditgivaren en viktig skyddsåtgärd för att trygga den registrerades rättigheter.
I enlighet med artikel 19 i den allmänna dataskyddsförordningen ska den personuppgiftsansvarige underrätta varje mottagare till vilken personuppgifterna har lämnats ut om eventuella rättelser eller radering av personuppgifter eller begränsningar av behandling som skett i enlighet med artikel 18, om inte detta visar sig vara omöjligt eller medföra en oproportionell ansträngning. Den personuppgiftsansvarige ska enligt artikeln dessutom informera den registrerade om dessa mottagare på den registrerades begäran.
26 §.Utlämnande av logguppgifter. I paragrafen föreskrivs om utlämnande av logguppgifter för övervakningsändamål. Med stöd av paragrafen får Inkomstregisterenheten trots sekretessbestämmelserna till en anmälningsskyldig och till en annan aktör, till vilken uppgifter med stöd av 21 och 24 § har lämnats ut, lämna ut logguppgifter som hänför sig till den anmälningsskyldiges eller aktörens behandling av uppgifter, om uppgifterna är nödvändiga för uppföljningen och övervakningen av den anmälningsskyldiges eller aktörens egen verksamhet. Innan logguppgifter lämnas ut ska Inkomstregisterenheten få kräva en redogörelse för på vilket sätt de uppgifter som lämnas ut kommer att användas och skyddas. Bestämmelser om insamling av logguppgifter finns i informationshanteringslagen. Eftersom logguppgifterna med stöd av 24 § 1 mom. 7 punkten i offentlighetslagen i princip är sekretessbelagda, föreslås det att uppgifternas nödvändighet ska vara en förutsättning för utlämnandet av uppgifter. I praktiken är det endast sällan nödvändigt att lämna ut personuppgifter, eftersom kontrollen av om den som begär uppgifterna har rätt att se uppgifterna för den som ansöker om kredit det i samband med inhämtande av uppgifter med hjälp av gränssnitt i regel sker i de logguppgifter över förfrågningar som insamlats i samband med kreditgivarens eget informationssystem. Logguppgifterna ska inte få behandlas för andra ändamål.
27 §.E-tjänsten för fysiska personer. I paragrafen föreskrivs om e-tjänsten för fysiska personer. E-tjänsten hjälper den fysiska personen att hantera sin egen ekonomi och tillgodoser den fysiska personens rätt att bestämma över information om sig själv, när personen har kontinuerlig tillgång till uppdaterade uppgifter om sina krediter samt uppgifter om till vilka aktörer uppgifter om den berörda personen har lämnats ut. Syftet med e-tjänsten är att betjäna endast registrerade fysiska personer. Kreditgivarna ska inte ha rätt att kräva att en fysisk person ska lämna sådana registeruppgifter om den som ansöker om kredit som fås ur e-tjänsten, utan kreditgivaren ska inhämta uppgifterna ur det positiva kreditupplysningsregistret på basis av sina egna rättigheter att få uppgifter.
I paragrafen används det handlingsutrymme som artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen medger genom att det utfärdas särskilda bestämmelser om anpassning av åtgärderna och förfarandena för behandling. Detta begränsar dock inte den registrerades rättigheter enligt den allmänna dataskyddsförordningen, såsom rätten enligt artikel 15 att få tillgång till de personuppgifter som gäller den registrerade och rätten enligt artikel 15.3 att få en kopia av de personuppgifter som behandlas. Syftet med de föreslagna särskilda bestämmelserna är att den fysiska personen lättare ska kunna övervaka behandlingen av sina personuppgifter.
Enligt 1 mom. har en fysisk person rätt att via registrets e-tjänst se de uppgifter om sig själv som registrerats i det positiva kreditupplysningsregistret samt att få information om de mottagare som den registrerades kreditupplysningar har lämnats ut till med stöd av 21 § samt information om de uppgifter som lämnats ut ur registret med stöd av 22 §. Uttrycket "uppgifter som registrerats" som används i paragrafen ska inte betyda att alla uppgifter syns i e-tjänsten, utan endast de aktuella uppgifter som den personuppgiftsansvarige anser att det är ändamålsenligt att visa. Det är till exempel inte nödvändigt att visa alla historiska uppgifter i e-tjänstens visningsvy.
Enligt 2 mom. har en fysisk person i fråga om sitt eget borgensansvar rätt att i e-tjänsten endast se vissa uppgifter om huvudskulden som registrerats i det positiva kreditupplysningsregistret. Dessa är den anmälningsskyldiges namn och företags- och organisationsnummer samt det namn eller den bifirma som den anmälningsskyldige använder vid marknadsföringen (1 punkten), gäldenärens namn (2 punkten), uppgift om huruvida det är fråga om en engångskredit eller en fortlöpande kredit samt om huruvida det är fråga om ett leasingavtal (3 punkten), i fråga om engångskrediter kreditens saldo vid tidpunkten i fråga och sista förfallodagen enligt betalningsprogrammet (4 punkten) och i fråga om fortlöpande krediter det belopp som använts av krediten och värderingsdagen för krediten (5 punkten).
I 3 mom. föreskrivs att en fysisk person via e-tjänsten även kan göra, uppdatera och radera en i 15 § avsedd anteckning om frivilligt kreditförbud. Via e-tjänsten kan sådana ändringar i regel göras när som helst. i 4 mom. föreskrivs att en fysisk person får använda e-tjänsten avgiftsfritt.
5 kap. Tillsyn
28 §.Tillsynsmyndigheter och begäran om avhjälpande av brister. I paragrafen föreskrivs om övervakningen av de anmälningsskyldiga i samband med det positiva kreditupplysningsregistrets verksamhet. Enligt lagen ska man övervaka att de anmälningsskyldiga anmäler sig till Inkomstregisterenheten och anmäler uppgifterna om sin kreditstock och ändringarna i den till det positiva kreditupplysningsregistret.
Utöver de föreslagna skyldigheterna gällande anmälan av kreditupplysningar ska de anmälningsskyldiga ha annanstans i lag föreskrivna skyldigheter i samband med bedrivande av näringsverksamhet, konsumentskydd och dataskydd. Av de näringsidkare som avses i lagförslaget omfattas en del av Finansinspektionens och Regionförvaltningsverket i Södra Finlands tillsyn, och om förutsättningarna för deras näringsverksamhet, såsom skyldigheterna vad gäller koncession eller registrering, föreskrivs särskilt. Däremot övervakas i Finland inte på basis av övrig lagstiftning näringsverksamheten hos näringsidkare som endast beviljar företagskrediter, och i fråga om dessa föreslås inte heller några nya skyldigheter utöver anmälningsskyldigheten och anmälningsplikten. Om tillsynen över de skyldigheter som föreskrivs i 7 och 7 a kap. i konsumentskyddslagen, såsom skyldigheterna att bedöma kreditvärdigheten, föreskrivs i 7 kap. 51 § och 7 a kap. 33 § i konsumentskyddslagen. Tillsynsuppgiften enligt dessa paragrafer gäller också tillsynen över att de kreditupplysningsrapporter som fås ur det positiva kreditupplysningsregistret används vid beviljande av konsumentkrediter och vid bedömningen av kreditvärdigheten på det sätt som konsumentskyddslagen förutsätter. Inte heller denna tillsynsverksamhet gäller beviljande av företagskrediter. Iakttagandet av skyldigheterna i fråga om skyddet för personuppgifter övervakas av dataombudsmannen i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen och 8 § i dataskyddslagen. Denna övervakning är till sin karaktär allmän övervakning av laglig behandling av personuppgifter, vilket redan på basis av gällande lagstiftning hör till dataombudsmannen. Till övervakningen hör bland annat övervakande av att de kreditupplysningsrapporter som fås ur det positiva kreditupplysningsregistret endast utnyttjas för de ändamål som tillåts i denna lag och att de personuppgifter som registreras i det positiva kreditupplysningsregistret är exakta och felfria. Kraven på behandlingen av personuppgifter i den allmänna dataskyddsförordningen gäller alla kreditgivare. Det föreslås inga särskilda bestämmelser om de tillsynsuppgifter som har samband med konsumentskyddet och dataskyddet.
I 1 mom. föreskrivs om de myndigheter som övervakar uppfyllandet av anmälningsplikten enligt 16, 19 och 20 § och fullgörandet av anmälningsskyldigheten enligt 18 §. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska Finansinspektionen vara tillsynsmyndighet, med undantag för de fall där den anmälningsskyldige är skyldig att registrera sig i det register över kreditgivare och förmedlare av lån eller i det register över aktörer som bedriver indrivningsverksamhet som administreras av Regionförvaltningsverket i Södra Finland. Dessa näringsidkare övervakas av Regionförvaltningsverket i Södra Finland, oberoende av krediten användningsändamål. I enlighet med regeringsprogrammet ska tillsynen över dem som beviljar konsumentkrediter koncentreras till Finansinspektionen. Beredningen av ärendet pågår fortfarande, och regeringspropositionen om det har ännu inte utfärdats. Anmälningsplikten övervakas av den myndighet som även annars verkar som den anmälningsskyldiges koncessions- eller registreringsmyndighet. Ett undantag utgörs av de beviljare av konsumentkrediter enligt den föreslagna 16 § 2 mom. 2 punkten som inte omfattas av koncessions- och registreringsskyldigheterna, i fråga om vilka uppgiften av att övervaka anmälningsplikten hör till Finansinspektionen. Dessutom ska Finansinspektionen och Regionförvaltningsverket i Södra Finland övervaka att de anmälningsskyldiga anmäler sig hos Inkomstregisterenheten i enlighet med 18 §. Lagförslagets bestämmelser påverkar inte tillsynen över kreditgivarnas näringsverksamhet, som baserar sig på annan lagstiftning. Finansinspektionens tillsynsbefogenheter begränsar sig i fråga om dem som beviljar företagskrediter således endast till övervakningen av de skyldigheter som avses i lagförslaget. Eftersom tillsynsbefogenheterna för Finansinspektionen eller Regionförvaltningsverket i Södra Finland inte heller i övrigt omfattar Folkpensionsanstaltens verksamhet, lämnas tillsynen över Folkpensionsanstaltens anmälningsplikt enligt 17 § i sin helhet utanför momentets tillämpningsområde.
Paragrafens 2 mom. innehåller särskilda bestämmelser om tillsynen som kompletterar förvaltningslagen. Dessutom ska på samarbetet om tillsynen mellan Inkomstregisterenheten, Finansinspektionen och Regionförvaltningsverket i Södra Finland tillämpas 10 § 1 mom. i förvaltningslagen. Om Inkomstregisterenheten upptäcker brister i uppfyllandet av den anmälningsplikt som avses i 16, 19 och 20 § och i fullgörandet av den anmälningsskyldighet som avses i 18 §, kan enheten begära att den anmälningsskyldige i fråga avhjälper bristerna. Om den anmälningsskyldige trots uppmaning inte avhjälper bristerna, kan Inkomstregisterenheten lämna över ärendet till Finansinspektionen eller Regionförvaltningsverket i Södra Finland för inledande av tillsynsåtgärder.
Till den del som det är fråga om rättelse av personuppgifter, kan Inkomstregisterenheten agera direkt med stöd av den allmänna dataskyddsförordningen. Eftersom övervakningen av anmälningsplikten och anmälningsskyldigheten i princip hör till Finansinspektionen och Regionförvaltningsverket i Södra Finland, behövs en uttrycklig bestämmelse som ger Inkomstregisterenheten behörighet att bistå dessa för att ingripa i försummelser. Om den anmälningsskyldige trots uppmaning inte avhjälper bristerna, kan Inkomstregisterenheten lämna över ärendet till Finansinspektionen eller Regionförvaltningsverket i Södra Finland för inledande av tillsynsåtgärder. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är dessutom att säkerställa att en försummelse som uppdagas kan delges tillsynsmyndigheten för inledande av tillsynsåtgärder. Inkomstregisterenheten är i egenskap av personuppgiftsansvarig sannolikt den myndighet som får vetskap om en försummelse antingen när en registrerad fysisk person kontaktar enheten eller i samband med övriga åtgärder i anslutning till registerföringen. När Inkomstregisterenheten övervakar registrets tekniska funktion uppstår också med tanke på tillsynen över anmälningsplikten nödvändig information. Vid övervakningen av registrets tekniska funktion kan man till exempel upptäcka, om det vid brister i samband med anmälningstrafiken inte är fråga om ett tekniskt fel som kan avhjälpas inom skälig tid. Inkomstregisterenheten har dock ingen aktiv tillsynsuppgift, och har ingen lagstadgad skyldighet att övervaka de anmälningsskyldigas verksamhet. Inkomstregisterenhetens uppgift är till sin natur biträdande och i lagen ska föreskrivas om en möjlighet att på eget initiativ underrätta tillsynsmyndigheten, eftersom myndigheten inte har en sådan tillgång till det positiva kreditupplysningsregistret att den ensam kunde övervaka de anmälningsskyldigas anmälningsverksamhet. De bestämmelser som föreslås i 28 § kompletteras av rättigheterna att få och lämna ut uppgifter i 29 §.
29 §.Tillsynsmyndighetens och Inkomstregisterenhetens rätt att få uppgifter. I paragrafen föreskrivs om de rättigheter att få uppgifter som hänger samman med tillsynen över att anmälningsplikten och anmälningsskyldigheten iakttas. Enligt 1 mom. har Finansinspektionen och Regionförvaltningsverket i Södra Finland rätt att av anmälningsskyldiga och Inkomstregisterenheten få de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen över att anmälningsplikten enligt 16, 19 och 20 § uppfylls och anmälningsskyldigheten enligt 18 § fullgörs. I enlighet med 29 § 1 mom. 1 punkten i offentlighetslagen ska i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att få uppgifter. I det föreslagna momentet ska dessutom föreskrivas om Inkomstregisterenhetens rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ eller på begäran till tillsynsmyndigheten (se till exempel GrUU 38/2009 rd). Genom denna bestämmelse säkerställs att Inkomstregisterenheten utan problem kan underrätta tillsynsmyndigheten om brister i fråga om anmälningsskyldigas iakttagande av sina skyldigheter samt lämna ut sekretessbelagd information också på tillsynsmyndighetens begäran. Som ett led i tillsynssamarbetet ska Inkomstregisterenheten, Finansinspektionen och Regionförvaltningsverket i Södra Finland närmare komma överens om hur informationsgången från Inkomstregisterenheten till tillsynsmyndigheten ordnas.
Enligt 2 mom. har Finansinspektionen och Regionförvaltningsverket i Södra Finland trots sekretessbestämmelserna också rätt att till Inkomstregisterenheten på eget initiativ eller på begäran lämna ut de uppgifter som är nödvändiga för att utreda ett tillsynsärende som hänför sig till uppfyllandet av den anmälningsplikt som avses i 16, 19 och 20 § och till fullgörandet av den anmälningsskyldighet som avses i 18 §. Tillsynsmyndigheten kan i samband med utredningen av ett tillsynsärende ha behov i samband med vilka det kan bli nödvändigt att överlåta uppgifter gällande utredningen också till Inkomstregisterenheten, till exempel för att begära ytterligare uppgifter. I enlighet med 29 § 1 mom. 1 punkten i offentlighetslagen ska i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut uppgifter.
30 §.Vite. I 1 mom. föreskrivs om den i 28 § 1 mom. avsedda tillsynsmyndighetens, det vill säga Finansinspektionens och Regionförvaltningsverket i Södra Finlands, befogenhet att förelägga vite, om en anmälningsskyldig försummar sin anmälningsplikt, sin anmälningsskyldighet eller sin skyldighet enligt 29 § att lämna uppgifter. Vite kan föreläggas om försummelsen inte är ringa. Vite kan av särskilda skäl även föreläggas en person som är anställd hos den anmälningsskyldige, eller någon annan som handlar för den anmälningsskyldiges räkning.
Enligt 2 mom. döms vitet ut av tillsynsmyndigheten. Behörigheten att förelägga vite ska inte överlappa den behörighet som Finansinspektionen och Regionförvaltningsverket i Södra Finland har på basis av övrig lagstiftning. På basis av paragrafen kan vitet föreläggas och dömas ut endast i de situationer som föreskrivs i den. Det överlappar inte heller dataombudsmannens behörigheter för att tillse efterlevnaden av den allmänna dataskyddsförordningen.
6 kap. Särskilda bestämmelser
31 §.Avgifter som tas ut för uppgifterna. I paragrafen ska föreskrivas om till vilka delar användningen av det positiva kreditupplysningsregistret är avgiftsfri för kreditgivarna och myndigheterna samt om till vilka delar det tas ut avgift för utlämnande av uppgifter ur registret.
Enligt 1 mom. har Inkomstregisterenheten rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som anmäls till det positiva kreditupplysningsregistret. Kreditgivarna ska inte ha rätt att få ersättning för fullgörande av den anmälningsplikt som grundar sig på lagen. Kreditgivarna ansvarar även själva för de kostnader som ibruktagandet av det positiva kreditupplysningsregistret orsakar dem. Sådana är till exempel de kostnader som föranleds av ändringar som krävs i kreditgivarnas egna informationssystem.
Enligt 2 mom. har de i 24 och 28 § nämnda myndigheterna rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som avses i lagen. Registrets myndighetsanvändare är enligt 24 § Finlands Bank, Verket för finansiell stabilitet, Finansinspektionen, konsumentombudsmannen, Konkurrens- och konsumentverket samt Statistikcentralen, vilka med stöd av sin egen lagstiftning oftast har rätt att avgiftsfritt få uppgifter av andra myndigheter. Dessutom ska avgiftsfriheten gälla uppgifter som fås för tillsyn samt för samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna och Inkomstregisterenheten. En anmälningsskyldig kan inte heller få ersättning för uppgifter som den ska lämna till Inkomstregisterenheten för att säkerställa att uppgifterna i registret är aktuella och felfria. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna annanstans i lag om dessa myndigheters rätt att avgiftsfritt få uppgifter av andra myndigheter.
Enligt 3 mom. ska det för utlämnande av uppgifter ur det positiva kreditupplysningsregistret till en aktör som avses i 21 § tas ut en avgift. Bestämmelser om grunderna för avgifter finns i lagen om grunderna för avgifter till staten. Avgift kan tas ut oberoende av sättet för utlämnande av uppgifter. Kreditgivarna kommer att få en betydande mängd uppgifter ur det positiva kreditupplysningsregistret som används vid kreditgivning för att bedöma betalningsförmågan hos den som ansöker om kredit och personens ekonomiska situation samt kreditgivarens egen kreditrisk. Uppgifterna ger en täckande bild av de krediter som den som ansöker om kredit redan har samt dessutom om hans eller hennes inkomster under de senaste 12 månaderna till den del som uppgifterna om inkomster har registrerats i inkomstregistret. Med hjälp av uppgifterna kan kreditgivarna få en mer täckande bild än för närvarande av den övergripande ekonomiska situationen för den som ansöker om kredit och de kan även bättre än för närvarande bedöma sin egen kreditrisk i samband med betalningsförmågan för den som ansöker om kredit. De uppgifter som fås ur det positiva kreditupplysningsregistret ger således kreditgivarna väsentlig nytta jämfört med nuläget, varför det är motiverat att för utlämnandet av uppgifter ta ut en avgift som motsvarar de kostnader som Inkomstregisterenheten föranleds för att producera tjänsten. Avgiften fastställs i enlighet med de grunder för offentligrättsliga prestationer som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten och dess belopp fastställs i en förordning av finansministeriet som utfärdas med stöd av 8 § i den lagen. Avgiften utgörs således av den del av de årliga kostnader som föranleds Inkomstregisterenheten för ordnandet av det positiva kreditupplysningsregistrets verksamhet samt förvaltningen av systemet som motsvarar den andel av dessa kostnader som orsakas av de tjänster som produceras för kreditgivarna samt motsvarande andel av kostnaderna för inrättandet av registret räknat enligt årliga avskrivningar. En fysisk person ska alltid ha rätt att avgiftsfritt få uppgifter om sig själv ur registret och användningen av den e-tjänst som avses i 27 § ska alltid vara avgiftsfri för fysiska personer.
32 §.Bevaringstid för uppgifterna. I paragrafen föreskrivs om bevaringstiden för de uppgifter som registrerats i det positiva kreditupplysningsregistret. Enligt principen för minimering av hantering av personuppgifter bevaras uppgifterna i registret endast så länge som det är behövligt med tanke på ändamålet för behandlingen av personuppgifterna. I paragrafen utnyttjas handlingsutrymmet enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen för utfärdande av särskilda bestämmelser om bevaringstider. Genom bestämmelserna anpassas artikel 5.1 e, enligt vilken personuppgifter inte får förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas.
När det gäller avslutade krediter bevaras uppgifter i registret endast för registrets myndighetsanvändares nödvändiga behov som avses i 24 § samt för nödvändiga behov för uppföljning och övervakning av fullgörandet av den anmälningsplikt som avses i 28–30 §. Till kreditgivarna utlämnas med stöd av 22 § endast uppdaterade uppgifter i registret, varvid kreditgivarna inte genom kreditupplysningsrapporten kan få några uppgifter som gäller redan avslutade eller helt återbetalda krediter. Paragrafens bestämmelser om bevaringstiden för de uppgifter som registrerats i registret har således till största delen fastställts med utgångspunkt i de behov som registrets myndighetsanvändare har.
Enligt 1 punkten ska de uppgifter som avses i 7–9 och 11 § samt 10 § 1 mom. och 14 § 4 mom. i fråga om engångskrediter avföras två år efter det att krediten i sin helhet har betalats.
Enligt 2 punkten ska de uppgifter som avses i 7–9 § samt 10 § 1 mom. och 14 § 4 mom. i fråga om fortlöpande krediter avföras två år efter det att kreditavtalet har löpt ut.
Enligt 3 punkten ska de amorteringsuppgifter som avses i 10 § 2 och 3 mom. samt de inkomstuppgifter som fåtts ur inkomstregistret som avses i 14 § 1 mom. avföras två år efter att de registrerats i registret. För det ändamål som anges i 22 § utlämnas alltid endast de senaste amorteringsuppgifterna för krediten. För detta ändamål behövs i registret också inkomstuppgifter som fåtts ur inkomstregistret under 13–14 månader efter det att de registrerats i registret. Ur myndighetsanvändarnas synvinkel är det dock nödvändigt att uppgifterna bevaras i registret och kan fås därifrån inom ramen för enhetliga bevaringstider, varför också de inkomstuppgifter som fåtts ur inkomstregistret ska avföras två år efter det att de registrerats i registret.
Enligt 4 punkten ska de uppgifter om dröjsmål med betalningen som avses i 12 § avföras när uppgiften om att dröjsmål med betalningen inte längre föreligger har överförts till registret. Den i samma paragraf avsedda uppgiften om uppsägning ska avföras när en kredit som sagts upp har betalats i sin helhet.
Enligt 5 punkten ska de uppgifter som avses i 13 § avföras ur registret när betalningsprogrammet eller saneringsprogrammet har upphört eller förfallit.
Enligt 6 punkten ska information om vilka uppgifter som lämnats ut med stöd av 15 och 21 § avföras fem år efter den tidpunkt då uppgifterna lämnades ut. Bevarande av uppgifterna behövs särskilt för tillsynsbehov i samband med utlämnande av uppgifter. En fysisk person har också själv en möjlighet att få information om utlämnande av uppgifter för att kontrollera vart uppgifterna lämnats ut.
Enligt 7 punkten ska andra i 15 § avsedda uppgifter än information om vilka uppgifter som lämnats ut avföras när anteckningen om frivilligt kreditförbud har avförts. Anteckningen kan avföras på grund av att en fysisk person gjort den endast för en viss tid eller om den fysiska personen har meddelat att uppgiften ska avföras. Om den fysiska personen samtidigt gett sitt samtycke till att uppgiften får lämnas ut till aktörer som bedriver kreditupplysningsverksamhet, ska den personuppgiftsansvarige se till att uppgift om meddelandet om radering förmedlas till de aktörer som bedriver kreditupplysningsverksamhet.
Enligt 8 punkten ska uppgift om att den registrerade har krävt att behandlingen av personuppgifter begränsas med stöd av artikel 18.1 i den allmänna dataskyddsförordningen eller att dataombudsmannen har utfärdat ett föreläggande om begränsning av behandlingen avföras när det inte längre är nödvändigt att begränsa behandlingen.
33 §.Bemyndigande att utfärda förordning. I paragrafen föreskrivs det om ett bemyndigande att utfärda förordning för statsrådet. Närmare bestämmelser om de tekniska och innehållsmässiga detaljerna i fråga om i 7–15 § avsedda uppgifter som registreras i det positiva kreditupplysningsregistret samt i fråga om de uppgifter som anmäls till registret med stöd av 19 § 1 och 2 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. I lagen föreskrivs redan ingående om dessa uppgifter, men det kan dock vara behövligt att utfärda närmare bestämmelser. Det är endast fråga om detaljer som preciserar de lagstadgade uppgifterna och genom en förordning kan inte föreskrivas om nya uppgifter som ska registreras i registret så att datainnehållet gällande personuppgifter utvidgas via bestämmelser i förordningen.
34 §.Ikraftträdande. I 1 mom. föreskrivs om lagens ikraftträdande. Lagen avses träda i kraft den 1 augusti 2022. Bestämmelserna i 6 § 1 mom. 2 punkten, 16 § 2 mom. och 19 § 4 mom. ska dock träda i kraft först den 1 december 2025 och bestämmelserna i 21 § 2 mom. 1 punkten och 6 mom. först den 1 april 2026. Det senare ikraftträdandet gäller bestämmelser om anmälan av krediter som beviljats andra fysiska personer än konsumenter. Lagen börjar också tillämpas stegvis.
I 2 mom. föreskrivs det att bestämmelserna i 16 § 1 och 3 mom., 17 och 18 §, 19 § 1–3 mom., 20 § och 5 kap. ska tillämpas först från och med den 1 februari 2024. Uppgifter ska således anmälas till registret först från och med detta datum. I momentet föreskrivs dessutom att bestämmelserna i 15 § och i 4 kap. ska tillämpas först från och med den 1 april 2024. Det datumet tas registret i bruk för konsumentkrediter. Utlämnande av uppgifter om konsumentkrediter är också möjligt först från och med detta datum. Dessutom kan fysiska personers frivilliga anteckningar om kreditförbud göras först efter det att registret har tagits i bruk.
Enligt 3 mom. ska en anmälningsskyldig som beviljar i 6 § 1 mom. 1 punkten i lagen avsedda krediter anmäla sig hos Inkomstregisterenheten som anmälningsskyldig kreditgivare med stöd av lagen tidigast den 2 oktober 2023 och senast den 30 november 2023, och en anmälningsskyldig som beviljar i 6 § 1 mom. 2 punkten avsedda krediter tidigast den 1 augusti 2025 och senast den 31 oktober 2025. För anmälningsplikten gäller för andra än konsumentkrediter den senare tidpunkten. Den bestämmelse, på basis av vilken de anmälningsskyldiga anmäler sig hos Inkomstregisterenheten redan innan anmälningsplikten börjar, behövs för att Inkomstregisterenheten i tillräckligt god tid ska få uppgift om de aktörer som kommer att anmäla uppgifter till registret och kan planera ibruktagandet av registret i enlighet med detta.
Enligt 4 mom. ska en anmälningsskyldig till det positiva kreditupplysningsregistret anmäla uppgifter som omfattas av anmälningsplikten om i 6 § 1 mom. 1 punkten avsedda gällande kreditavtal tidigast den 1 februari 2024 och senast den 31 mars 2024, och om i 6 § 1 mom. 2 punkten avsedda kreditavtal tidigast den 1 december 2025 och senast den 31 mars 2026, till den del uppgifterna är tillgängliga för den anmälningsskyldige genom skäliga åtgärder. Också anmälningsplikten för andra krediter än konsumentkrediter börjar vid en senare tidpunkt. En del av uppgifterna, framför allt de som gäller mycket gamla krediter, kan vara sådana att det inte genom skäliga åtgärder är möjligt att inhämta dem och anmäla dem till registret. Ikraftträdandebestämmelsen gäller den första anmälan av den kreditstock som lyder under anmälningsplikten till registret. Med beaktande av den stora mängden anmälningsskyldiga och omfattningen av de uppgifter som ska anmälas, bör det reserveras tillräckligt med tid för anmälan av uppgifter.
Enligt 5 mom. får Skatteförvaltningen meddela de anmälningsskyldiga närmare föreskrifter om tidtabellen för anmälan av de uppgifter som avses i 4 mom. Bestämmelsen behövs för att anmälan av uppgifter ska ske kontrollerat och strukturerat i samband med ibruktagandet.