2.1  2.1 Lagstiftning och praxis

2.2  2.2 Den internationella utvecklingen samt lagstiftningen i utlandet

Sverige 

Sveriges nya förvaltningslag (2017:900), som trädde i kraft den 1 juli 2018, innehåller inga bestämmelser om delgivningsförfarande. Enligt 33 § 1 mom. i förvaltningslagen ska en myndighet som meddelar ett beslut i ett ärende så snart som möjligt underrätta den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet, som om hur beslutet kan överklagas. Enligt 3 mom. bestämmer myndigheten hur underrättelsen ska ske. En underrättelse ska dock alltid vara skriftlig om en part begär det.  

I Sverige regleras delgivningsförfarandet i förvaltningsärenden och domstolar av delgivningslagen (2010:1932) som allmän lag. De olika delgivningssätten är enligt lagen vanlig delgivning, muntlig del-givning, förenklad delgivning, särskild delgivning med juridisk person, stämningsmannadelgivning och kungörelsedelgivning. 

Bestämmelser om kungörelsedelgivning finns i 47-51 § i delgivningslagen. Enligt 47 § sker kungörelsedelgivning genom att myndigheten beslutar att den handling som ska delges hålls tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på annan plats och ett meddelande om detta och om handlingens huvudsakliga innehåll inom tio dagar från beslutet kungörs och i vissa fall ges till känna på annat sätt i enlighet med vad som närmare anges i 48-50 §. 

När delgivningsmottagaren saknar känt hemvist eller undandrar sig delgivning ska ett meddelande som avses i 47 § föras in i Post- och Inrikes Tidningar, som motsvarar den officiella tidningen, och, om det finns skäl till det, i ortstidning i enlighet med 48 §. Om detta förfarande har iakttagits i ett mål eller ärende och därefter ny delgivning ska ske i samma mål eller ärende, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal.  

I 49 § föreskrivs om delgivningsförfarandet, om en obestämd krets ska delges, om ett stort antal personer ska delges och det med hänsyn till ändamålet med delgivningen inte är rimligt att delgivning sker med var och en av dem eller om delägare i samfällighet eller medlemmar i sammanslutning ska delges, det inte finns någon som är delgivningsmottagare för dem enligt 14 § första stycket och delägarna eller medlemmarna är fler än tio. Då ska ett meddelande som avses i 47 § föras in i Post- och Inrikes Tidningar och, om det finns skäl till det, i ortstidning. Ett meddelande om delgivningen ska också skickas till någon eller några av dem som delgivningen avser. Ingår en statlig myndighet eller en kommun bland dem som avses med delgivningen, ska meddelandet alltid skickas till myndigheten eller kommunen. 

Lagens 50 § gäller situationer där en juridisk person saknar en registrerad postadress som kan användas för särskild delgivning med juridisk person, eller om en juridisk person i strid mot gällande bestämmelser saknar registrerad behörig företrädare och någon i Sverige bosatt person som kan emot delgivning. Då ska ett meddelande som avses i 47 § föras in i Post- och Inrikes Tidningar och om den juridiska personen har en registrerad postadress ska ett meddelande om delgivningen skickas till denna adress. 

Kungörelsedelgivning har enligt 51 § skett när två veckor har förflutit från beslutet om kungörelsedelgivning, om kungörande och övriga föreskrivna åtgärder har skett i rätt tid.  

Norge 

I 27 § i Norges förvaltningslag (lov om behandlingsmåten i forvaltningssaker) föreskrivs om delgivning av myndigheternas beslut. I paragrafen föreskrivs det inte om kungörelser eller offentlig delgivning. I 29 § sägs att om delgivningen sker genom offentlig kungörelse (offentlig kunngjøring), börjar tidsfristen för besvär löpa från den dag då beslutet har kungjorts.  

Det finns inga närmare allmänna procedurbestämmelser om kungörelser i lagstiftningen, och förfarandet är oenhetligt. I speciallagstiftningen har man kunna föreskriva om situationer där kungörelse är möjlig, såsom i 37 § i vägtrafiklagen (lov om vegtrafikk), enligt vilken kungörelse verkställs när en persons vistelseplats och adress är okända. Även enligt 42 § i lagen om biologisk mångfald (lov om forvaltning av naturens mangfold) kungörs naturvårdsmyndighetens skyddsbeslut i en tidning som läses i området. I vissa situationer publiceras en kungörelse också i Norsk Lysingsblad (43 §, se också lov om Norsk Lysingsblad), som motsvarar Officiella tidningen i Finland. 

Danmark 

Danmarks förvaltningslag stiftades ursprungligen 1985, och till sin karaktär är den en så kallad minimilag. Förvaltningslagen innehåller inga bestämmelser om offentliga kungörelser. Som delgivningsformer nämns brevdelgivning (brevforkyndelse), postdelgivning (postforkyndelse), telefondelgivning (telefonforkyndelse) och stämningsmannadelgivning (stævningsmandsforkyndelse). 

Offentlig kungörelse eller offentlig delgivning (offentlig bekendtgørelse) nämns i speciallagstiftning, till exempel i bestämmelser med anknytning till byggande och miljö. Det finns inte några allmänna bestämmelser om offentlig delgivning eller offentliga kungörelser, utan det föreskrivs om delgivningsförfarandet i respektive speciallag. Till exempel i lagen som gäller byggande och byggnadsmiljö (lov om bygningsfredning og bevaring af bygninger og bymiljøer LBK nr 970 af 28/08/2014) och i miljöskyddslagen (lov om naturbeskyttelse LBK nr 934 af 27/06/2017) föreskrivs om offentlig kungörelse. I 50 a § i lagen om förorenad jord (lov om forurenet jord LBK nr 282 af 27/03/2017) föreskrivs att kungörelsen publiceras i en lokaltidning och på kommunens webbplats, men kungörelsen kan också verkställas enbart på elektronisk väg.  

Tyskland  

I Tyskland är den centrala allmänförvaltningsrättsliga författningen på förbundsstatsnivå lagen om förvaltningsförfarande (Verwaltungsverfahrensgesetz), som är en formell procedurförfattning med exakt innehåll. I 27 a § föreskrivs om offentlig delgivning (öffentliche Bekanntmachung) på webben. I bestämmelsen sägs att om det i lag föreskrivs om offentlig delgivning eller ortsspecifik delgivning (ortsüblichen bekanntmachung), ska myndigheten dessutom publicera innehållet i delgivningen på webben.  

I 41 § föreskrivs om delgivning av handlingar. Enligt 3 punkten delges en handling genom en offentlig kungörelse när detta föreskrivs särskilt. Ett ärende delges offentligt genom en offentlig kungörelse när partsdelgivning är opraktiskt. Enligt 4 punkten verkställs offentlig kungörelse av en skriftlig eller elektronisk handling så att den del av handlingen som innehåller föreskriften publiceras på orten. I en ortsspecifik kungörelse meddelas var handlingen och motiveringen till den finns tillgänglig. Delfåendet av handlingen anses ha ägt rum två veckor efter kungörelsen. 

Bestämmelser om delgivning finns dessutom i delgivningslagen (Verwaltungszustellungsgestz). Lagens tillämpningsområde är i stor utsträckning detsamma som för lagen om förvaltningsförfarande. Lagen tillämpas emellertid också på delgivning av stämningar. Delgivningssätten är enligt lagen brevdelgivning, elektronisk delgivning mot delfåendebevis, elektronisk delgivning mot hämtningsbevis i De-Mail-tjänsten, delgivning till laglig företrädare eller ombud, delgivning till utlandet samt i 10 § avsett anslag (öffentliche Zustellung). 

Enligt 10 § kan anslag användas när mottagarens vistelseplats är okänd, när delgivning till en företrädare eller ett ombud eller en juridisk person inte är möjlig, när adressen är okänd eller när delgivning enligt 9 § till utlandet inte har lyckats.  

Vid anslag offentliggörs ett meddelande hos myndigheten eller publiceras i portalen Bundesanzeiger. I meddelandet ska nämnas myndigheten, delgivningsmottagarens namn och senast kända adress, datum och handlingens identifikationsuppgifter och den plats där man kan bekanta sig med handlingen. Desssutom ska det meddelas när och hur meddelandet publicerades. Meddelandet anses ha delgetts när två veckor har förflutit från publiceringsdagen.  

2.3  2.3 Bedömning av nuläget

Förfarandet vid offentlig delgivning 

Enligt förvaltningslagen används offentlig delgivning för det första när delgivningen inte kan verkställas som vanlig eller bevislig delgivning (55 § 1 mom.). För det andra kan offentlig delgivning användas när en handling ska delges över trettio personer som är kända eller när personernas antal är okänt (55 § 2 mom.). Offentlig delgivning tillämpas också när delgivning till utlandet inte har lyckats i enlighet med 63 § 1 mom. i förvaltningslagen.  

Enligt 62 § 1 mom. i förvaltningslagen hålls vid offentlig delgivning en handling en viss tid framlagd för mottagaren hos myndigheten. Det är således inte fråga om att handlingen skulle sättas upp offentligen till påseende, utan delgivningens mottagare ska särskilt be att få se handlingen (RP 72/2002 rd, s. 124). Vid offentlig delgivning ska ett meddelande om att handlingen finns framlagd alltid publiceras i den officiella tidningen och dessutom sättas upp på en anslagstavla eller publiceras i en tidning. Officiella tidningen ges ut av statsrådets kansli och utkommer tre gånger i veckan. Den berörs av lagen om den officiella tidningen (268/1931). Meddelande i den officiella tidningen har slopats till exempel i den nya namnlagen (946/2017) samt i ändringen (364/2017) av konkurslagen. 

Publicering av meddelanden i den officiella tidningen eller offentliggörande av dem på myndighetens anslagstavla enligt de gällande bestämmelserna kan inte längre betraktas som ett effektivt förfarande med tanke på tillgången till information inom modern förvaltning. Kostnaderna för den officiella tidningen samt det långsamma förfarandet talar för att man avstår från meddelande i den officiella tidningen som förstahandsförfarande. 

Offentliga kungörelser 

Kungörelselagen från 1925 är föråldrad och till stor del endast formellt gällande rätt. I 1 § i kungörelselagen föreskrivs också om kungörande av lagar och förordningar. Till dessa delar är kungörelselagen inte längre tillämplig rätt, utan på publiceringen av författningar tillämpas lagen om Finlands författningssamling (188/2000). I den mån som kungörelselagen fortfarande innehåller tillämpliga bestämmelser kan offentliggörande av tillkännagivanden på myndigheternas anslagstavlor inte längre betraktas som en effektiv informationsförmedlingsmetod inom modern förvaltning. I kommunallagen har man redan i fråga om kommunala tillkännagivanden övergått till att publicera dem i det allmänna datanätet i stället för att offentliggöra dem på kommunens anslagstavla. Med tanke på lagstiftningens utveckling vore det mest konsekventa att föreskriva att alla offentliga kungörelser som hör till kommunala samt regionala och riksomfattande samt andra myndigheters behörighet ska publiceras på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet i stället för på anslagstavlor.  

Kungörelser på myndigheternas webbplats i det allmänna datanätet i stället för på anslagstavlor främjar dessutom en öppnare förvaltning samt förbättrar individers, sammanslutningars och företags tillgång till information. Det elektroniska kungörelseförfarandet påskyndar också kungörelseförfarandet samt minskar kungörelsekostnaderna. I flera lagar som hänvisar till kungörelselagen och offentliga kungörelser ingår redan nu kompletterande bestämmelser om att delgivning också ska publiceras på myndighetens webbplats.  

Det är också nödvändigt att reformera kungörelseförfarandet för att förenhetliga lagstiftningen. Utöver kommunerna meddelar också statliga myndigheter och förvaltningsdomstolarna offentliga kungörelser med stöd av speciallagstiftning I de lagar som hänvisar till offentliga kungörelser finns på många ställen bestämmelser som kompletterar kungörelselagen, vilket har gjort att kungörelseförfarandet blivit splittrat och oenhetligt.  

Verkställandet av offentlig kungörelse ska särskiljas från myndighetens allmänna information och offentlig delgivning enligt 62 § i förvaltningslagen. Offentliga kungörelser fullgör i och för sig också en informationsuppgift.  

Anslagsförfaranden 

När förfarandet vid offentlig delgivning och offentlig kungörelse blir elektroniskt är det skäl att omvärdera behovet av särskilda bestämmelser om anslagsförfarandena. Vid anslagsförfarandet har myndigheten först dagen innan ett beslut meddelas kunnat sätta upp information om detta på sina anslagstavla och delgivningen anses ha skett när beslutet meddelas. Tiden för sökande av ändring börjar således löpa från det att beslutet meddelas. Delfåendet innan tiden för sökande av ändring börjar blir skenbart med ett sådant förfarande. Detta kan inte betraktas som helt korrekt med tanke på rättsskyddet. 

Anslagsförfarandet utgör ett undantag från delgivningsförfarandena enligt förvaltningslagen, och därför bör det finnas i sak godtagbara grunder för att använda det. När den förvaltningsområdesspecifika lagstiftningen reformeras i framtiden är det motiverat att bedöma förutsättningarna att stryka bestämmelserna om anslagsförfarandet.  

3.1  3.1 Målsättning

Propositionens syfte är att ajourföra förfarandet vid offentlig delgivning enligt 62 § i förvaltningslagen. I propositionen föreslås att meddelande i den officiella tidningen upphör att vara förstahandsförfarande. Meddelanden på myndighetens anslagstavla ersätts med meddelanden på webbplats, vilket påskyndar förfarandet och främjar tillgången till information. 

Dessutom är målet att modernisera de allmänna bestämmelserna om offentliga kungörelser genom att upphäva kungörelselagen från 1925 och ta in bestämmelser om offentliga kungörelser i förvaltningslagen. Man övergår från kungörelser på myndighetens fysiska anslagstavla till kungörelser på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet. I och med att kungörelselagen upphävs upphör kommunernas i kungörelselagen föreskrivna skyldighet att ha fysiska anslagstavlor. På andra ställen i lagstiftningen föreskrivs även i fortsättningen i vilka situationer offentlig kungörelse används och om den myndighet som är behörig att använda sådan. 

3.2  3.2 Alternativ

Offentliga kungörelser 

Det kan inte anses ändamålsenligt att stifta en ny allmän lag som gäller endast offentliga kungörelser, eftersom en sådan lag skulle innehålla endast några paragrafer. Det kan inte heller betraktas som ändamålsenligt att föreskriva om det förfarande som ska iakttas vid kungörelser i respektive speciallag, eftersom förfarandena eventuellt kan bli olika och bestämmelserna överlappa varandra.  

Ett alternativt sätt att genomföra reformen av bestämmelserna om offentliga kungörelser vore att upphäva kungörelselagen och tillämpa förfarandet vid offentlig delgivning enligt 62 § i förvaltningslagen på offentliga kungörelser. De situationer där offentliga kungörelser respektive offentlig delgivning används skiljer sig dock från varandra. En handling delges genom en offentlig kungörelse när det har föreskrivits särskilt om det. I fråga om dessa ärendekategorier har man således särskilt bedömt att det mest ändamålsenliga delgivningssättet i respektive situation är offentlig kungörelse. Till dessa ärendekategorier hör framför allt sådana som har anknytning till miljön och som kan beröra ett stort antal människor eller juridiska personer. Avsikten är att göra handlingen allmänt känd genom den offentliga kungörelsen. I flera lagar föreskrivs att de handlingar som kungörs också ska publiceras i datanätet, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna. Vid kungörelse i datanätet finns inte motsvarande tekniska hinder för att lägga fram det kungjorda materialet som vid meddelande på en anslagstavla. 

Vid offentlig delgivning enligt 62 § i förvaltningslagen kan det vara fråga om delgivning av handlingar och beslut som hänför sig till enskilda personers privata och mycket speciella förvaltningsärenden. Utgångspunkten för 62 § i förvaltningslagen är att en handling hålls en viss tid tillgänglig för mottagaren hos myndigheten. Om en handling som delges enligt förfarandet vid offentlig delgivning skulle publiceras i det allmänna datanätet, vore tillgänglig för en obegränsad grupp. Även om dessa handlingar vore offentliga, kan det inte betraktas som ändamålsenligt och nödvändigt med tanke på allmänhetens rätt att få tillgång till information att handlingar i dessa ärenden publiceras i sin helhet på myndighetens webbplats. 

Med hänsyn till skillnaderna mellan de situationer där offentliga kungörelser och offentlig delgivning används och förfarandena kan det konstateras att det fortfarande finns ett behov av offentliga kungörelser som ett separat förfarande. Eftersom även statliga myndigheter och förvaltningsdomstolarna meddelar offentliga kungörelser med stöd av speciallagstiftning, finns det fortfarande behov av en kungörelsebestämmelse som gäller statliga myndigheter och förvaltningsdomstolarna. Det mest ändamålsenliga stället för bestämmelsen vore förvaltningslagen. Det är viktigt med bestämmelser i en allmän lag för att det förfarande som iakttas i fråga om offentliga kungörelser ska vara enhetligt och för att förhindra att regleringen splittras. Den bestämmelse om offentliga kungörelser som föreslås i förvaltningslagen följer bestämmelserna om tillkännagivanden i kommunallagen och den föreslagna landskapslagen. Detta är viktigt eftersom i vissa ärendekategorier meddelar både kommunen och en statliga myndighet offentliga kungörelser. 

Offentlig kungörelse som term är ålderdomlig. Det har dock visat sig utmanande att avstå från den, för en egen term för förfarandet skiljer det från offentlig delgivning och myndigheternas allmänna informationsverksamhet eller meddelanden. Därför föreslås att begreppet offentlig kungörelse behålls i propositionen. 

3.3  3.3 De viktigaste förslagen

Ajourföring av förfarandet vid offentlig delgivning 

Det föreslås att det gällande 62 § 1 mom. i förvaltningslagen kvarstår oförändrat. Med att en handling hålls tillgänglig avses att mottagaren ges möjlighet att hos myndigheten bekanta sig med den handling som delgivningen gäller. Det är således inte fråga om att handlingen skulle sättas upp offentligen till påseende, utan delgivningens mottagare ska särskilt be att få se handlingen. Handlingarna hålls en viss tid tillgängliga för mottagaren hos myndigheten. På motsvarande sätt som den gällande regleringen föreslås inga bestämmelser om hur längre handlingarna hålls tillgängliga.  

Enligt den huvudregel som framgår av det föreslagna 62 § 2 mom. ska det i framtiden meddelas på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet om att en handling finns tillgänglig. Vid behov kan det också meddelas att handlingen finns tillgänglig i den tidning ur vilken mottagaren kan antas bäst få information om saken. Meddelande i den offentliga tidningen som förstahandsförfarande slopas. Den officiella tidningen kvarstår dock som det meddelandesätt som bestämmer tidpunkten för delfåendet i de situationer där meddelandet undantagsvis inte har kunnat publiceras på myndighetens webbplats. 

Man avstår också från meddelande på myndighetens anslagstavla Myndigheter har fortfarande möjlighet att ha till exempel elektroniska anslagstavlor eller terminaler avsedda för allmänheten i sina lokaler. Terminaler för allmänheten finns i allt större utsträckning tillgängliga även i till exempel medborgarkontor enligt lagen om samservice inom den offentliga förvaltningen (188/2016) och i allmänna bibliotek. Kunderna har också möjlighet att på eget initiativ höra sig för hos myndigheterna om ärenden som är föremål för offentlig delgivning och be att få se de handlingar som hänför sig till ett ärende. 

Offentlig kungörelse 

I propositionen föreslås att lagen om offentliga kungörelser upphävs som föråldrad. Det föreslås att allmänna bestämmelser om förfarandet vid offentlig kungörelse tas in i förvaltningslagen. Behörigheten att använda offentliga kungörelser ska även i fortsättningen basera sig på någon annan lag. Avsikten är att göra handlingen allmänt känd genom den offentliga kungörelsen. 

Enligt förslaget ska kungörelsen och den handling som kungörs publiceras på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet. Vid behov ska kungörelsen också publiceras i en tidning som utkommer i det område som påverkas av ärendet eller på något annat sätt som myndigheten beslutar. Om kungörelsen och den handling som kungörs på grund av störningar i datakommunikationerna eller av någon annan därmed jämförbar orsak inte kan publiceras på myndighetens webbplats, ska kungörelsen dessutom publiceras i den officiella tidningen. I förvaltningslagen föreskrivs det vad som ska framgå av kungörelsen och om tidpunkten för delfåendet. Kungörelsen och den handling som kungörs ska hållas offentligt tillgängliga på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet i 14 dygn. Om en tid för sökande av ändring eller någon annan tidsfrist som påverkar mottagarens rätt börjar löpa från delfåendet av handlingen, ska kungörelsen och den handling som kungörs hållas offentligt tillgängliga tills den nämnda tidsfristen går ut. Därefter ska de personuppgifter som ingår i kungörelsen och den kungjorda handlingen avlägsnas från myndighetens webbplats i det allmänna datanätet. 

I förvaltningslagen föreskrivs endast om det förfarande som ska iakttas i fråga om offentliga kungörelser. I speciallagstiftning föreskrivs fortfarande om den myndighet som är behörig att verkställa kungörelsen och vilka ärenden som ska kungöras och i vilket skede av behandlingen av ärendet. Bestämmelserna ingriper således inte i användningsområdet för kungörelseförfarandet. Det har ansetts ändamålsenligt att genomföra andra behov att se över lagstiftningen som följer av upphävandet av kungörelselagen och ikraftträdandet av den föreslagna 62 a § i förvaltningslagen i samband med andra reformer av lagstiftningen (se avsnitt 6). 

Publicering av uppgifter vid verkställandet av offentlig delgivning och offentlig kungörelse 

De handlingar som en offentlig delgivning enligt 62 § i förvaltningslagen och en offentlig kungörelse enligt 62 a § i den lagen gäller kan innehålla personuppgifter eller andra uppgifter som omfattas av skyddet av privatlivet eller uppgifter om till exempel en privat företagshemlighet. I 62 b § i förvaltningslagen föreslås därför bestämmelser om publicering av uppgifter vid verkställande av offentlig delgivning och offentlig kungörelse. Enligt den får uppgifterna i ett meddelande om att en handling finns tillgänglig och i en offentlig kungörelse och den kungjorda handlingen publiceras, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna. I fråga om personuppgifter publiceras dock endast sådana personuppgifter som är nödvändiga för tillgången till information, och de får publiceras trots vad som föreskrivs i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. De personuppgifter som ingår i ett meddelande om att en handling finns tillgänglig samt i en offentlig kungörelse och den kungjorda handlingen ska avlägsnas från myndighetens webbplats i det allmänna datanätet när den tid för tillgänglighållande som avses i 62 § 3 mom. och 62 a § 2 mom. löper ut. 

4.1  4.1 Samhälleliga konsekvenser

Möjligheterna att få information kan allmänt taget anses förbättras när det blir möjligt att använda det allmänna datanätet vid verkställande offentlig delgivning och offentliga kungörelser. Dessutom kan man bekanta sig med meddelanden som publiceras vid offentlig delgivning och med offentliga kungörelser samt de handlingar som kungörs på myndighetens webbplats även utanför tjänstetid. Det bör påpekas att i en del speciallagstiftning har man redan sett behov av effektivare informationsförmedling, och då har det föreskrivits till exempel om kungörande på webbplatsen som ett komplement till kungörelselagens förfarande.  

Myndigheterna behåller möjligheten att dessutom publicera meddelanden om handlingar som hålls tillgängliga och offentliga kungörelser samt de handlingar som kungörs till exempel på elektroniska anslagstavlor i sina verksamhetsställen. Kunderna har också möjlighet att på eget initiativ hos myndigheterna fråga efter ärenden som är föremål för offentlig delgivning eller offentlig kungörelse och be att få se de handlingar som hänför sig till dem.  

Vid offentlig delgivning kvarstår i vissa exceptionella situationer skyldighet att publicera ett meddelande om att en handling hålls tillgänglig i den officiella tidningen och i en tidning som avses i 62 § 2 mom. Möjligheterna att få information kan dock anses förbättras och effektiviseras när meddelande på myndighetens webbplats blir det huvudsakliga sättet att verkställa offentlig delgivning.  

4.2  4.2 Konsekvenser för myndigheterna

Enligt lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet har myndigheterna inte absolut skyldighet att tillhandahålla e-tjänster eller underhålla webbplatser. Utvecklingen inom den offentliga förvaltningen har dock lett till att tillgången till e-tjänster ökat. I praktiken har myndigheterna numera egna webbplatser. I kommunallagen föreskrivs det dessutom om skyldighet till kommunikation på nätet för kommunerna. I sak motsvarande bestämmelser ingår i förslaget till landskapslag. Riksdagen behandlar som bäst regeringens proposition som syftar till att en lag om tillhandahållande av digitala tjänster ska stiftas, där det föreslås bestämmelser om tillgängligheten i fråga om myndigheternas webbplatser och om myndigheternas skyldighet att tillhandahålla digitala tjänster (Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om tillhandahållande av digitala tjänster och lag om ändring av lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet RP 60/2018 rd). 

Bestämmelser om en myndighets skyldighet att informera om sin verksamhet och sina tjänster samt om de rättigheter och skyldigheter som enskilda människor och sammanslutningar har i ärenden som anknyter till dess verksamhetsområde finns i 20 § 2 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Information om myndigheternas verksamhet ges numera i stor utsträckning via webbplatser. Den föreslagna reformen orsakar inga särskilda ekonomiska konsekvenser i fråga om publiceringen av offentliga kungörelser eller offentlig delgivning i datanätet. Den arbetsinsats som skulle gå åt till fysiska anslagstavlor inriktas nu på att uppdatera webbplatserna. Propositionen har inte heller några särskilda konsekvenser för förvaltningsdomstolarnas verksamhet.  

Ibruktagandet av datanätet effektiviserar delgivningsförfarandena. I detta avseende är det av betydelse att kommunernas på kungörelselagen baserade skyldighet att ha anslagstavlor försvinner. Den gällande 62 § i förvaltningslagen har i sig inte lett till skyldighet för myndigheterna att ha anslagstavlor för offentlig delgivning, för enligt 2 mom. har anslagstavla och tidning varit alternativa meddelandesätt.  

I speciallagstiftning ingår vissa bestämmelser enligt vilka en myndighet ska ha sänt kungörelser även till kommunen för publicering. När reformen träder i kraft minskar behovet av sådana bestämmelser, för enligt förslaget till 62 a § ska offentlig kungörelse verkställas av den behöriga myndigheten.  

4.3  4.3 Ekonomiska konsekvenser

Propositionen bedöms inte ha några särskilda ekonomiska konsekvenser. I praktiken har statliga myndigheter redan egna webbplatser för information. Webbplatser har blivit det viktigaste sättet att informera om myndigheternas verksamhet och tjänster. De föreslagna bestämmelserna gör det möjligt att verkställa offentlig delgivning och offentlig kungörelse även på andra sätt som anges närmare i lagen, om det inte är möjligt att använda det allmänna datanätet. Propositionen medför inga skyldigheter för myndigheterna att inrätta kommunikationssystem eller annars genomföra några ekonomiska betydande datatekniska reformer.  

Meddelande i Officiella tidningen upphör att vara det förfarande som kommer i första hand vid verkställande av offentlig delgivning, vilket minskar delgivningskostnaderna. Priset på ett textmeddelande som publiceras i Officiella tidningen är 89 euro per de 400 första tecken samt 0,185 euro per följande tecken plus mervärdesskatt. Serviceavgiften för blanketter som redaktionen fyller i är 25 euro per meddelande plus mervärdesskatt. Behovet av meddelanden som publiceras i tidningar i anslutning till offentlig delgivning kan antas minska genom att meddelanden i datanätet tas i bruk. 

5.1  5.1 Beredningsskeden och beredningsmaterial

I det första skedet utarbetade justitieministeriet en bedömningspromemoria om behoven av att reformera kungörelselagen. Den skickades på remiss till 54 aktörer den 15 maj 2017. Tidsfristen för yttranden gick ut den 31 juli 2017. Det kom 28 yttranden. I yttranden ansågs det rekommendabelt att kungörelselagstiftningen reformeras. Största delen av remissinstanserna ansåg att det fortfarande behövs allmänna bestämmelser om kungörelseförfarandet, vilket har styrt den fortsatta beredningen. Ett sammandrag av yttrandena publicerades den 25 september 2017.  

Regeringens proposition har beretts som tjänsteuppdrag vid justitieministeriet utifrån bedömningspromemorian och responsen i yttrandena om den. 

Det har ansetts ändamålsenligt att bedöma och bereda de behov av ändringar i annan lagstiftning som följer av ikraftträdandet av den föreslagna lagstiftningen vid respektive ministerium och att genomföra dem i form av ministeriernas egna lagstiftningsprojekt eller som ett led i reformen av annan förvaltningsområdesspecifik lagstiftning (se avsnitt 6).  

5.2  5.2 Remissyttranden och hur de har beaktats

Utkastet till regeringens proposition sändes på remiss den 9 februari 2018 till sammanlagt 66 aktörer. Det kom 39 yttranden. Begäran om yttrande och yttrandena finns tillgängliga i statsrådets projektfönster. De yttranden som getts via utlåtandetjänsten finns också på webbplatsen utlåtande.fi, där de finns sammanställda enligt fråga.  

Nästan alla remissinstanser understödde att kungörelselagen upphävs och ansåg det motiverat att förfarandena i anslutning till offentlig kungörelse och offentlig delgivning ajourförs. Delgivning i det allmänna datanätet ansågs effektivisera informationsförmedlingen. Remissinstanserna ansåg allmänt att det även i framtiden finns ett uttryckligt behov av kungörelseförfarandet och ansåg det befogat att separata procedurbestämmelser om kungörelse tas in i förvaltningslagen.  

En del av remissinstanserna påpekade dock att alla inte har tillgång till dataförbindelser eller tillträde till myndigheternas webbplatser. Bland annat riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern i statsrådet ansåg det viktigt att förvaltningslagen möjliggör offentlig delgivning och kungörelseförfarande även på så sätt att man kan bekanta sig med handlingarna hos myndigheten. I yttrandena påpekades också mera allmänt behovet av att utveckla den offentliga förvaltningens kundservice genom att tillhandahålla terminaler för allmänheten, som kunderna efter behov också kan använda med myndighetens hjälp. 

Flera remissinstanser ansåg att det bör föreskrivas noggrannare än vad som föreslagits om tidpunkten för delfåendet. I synnerhet förvaltningsdomstolarna ansåg dessutom att för att bestämmelserna ska fungera och med avseende på sökandet av ändring är det nödvändigt att innehållet i och tidpunkten för delgivningen kan verifieras i efterhand också när man använder datanätet. Av det meddelande som publiceras i datanätet bör därför framgå den tidpunkt då meddelandet har lagts ut på nätet och information om dess betydelse. De föreslagna bestämmelserna om offentlig delgivning och offentliga kungörelser i förvaltningslagen har preciserats i dessa avseende under den fortsatta beredningen. 

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg det dessutom befogat att bedöma ett eventuellt behov av övergångsbestämmelser till följd av ikraftträdandet av reformen. Det har inte ansetts föreligga något behov av övergångsbestämmelser för förvaltningslagens del, särskilt med beaktande av att behörigheten att använda offentliga kungörelser följer även i fortsättningen av speciallagstiftning. När förfarandet vid offentlig delgivning ajourförs är det åter i första hand fråga om ändringar i meddelandesättet.  

6.1  6.1 Samband med andra propositioner

Propositionen har ett direkt samband med den proposition om ändring av vattenlagen och miljöskyddslagen som bereds vid miljöministeriet. Den propositionen innehåller hänvisningar till 62 a § i förvaltningslagen, som föreslås i denna proposition. Avsikten är att överlämna propositionen till riksdagen för behandling under den pågående höstsessionen. 

Propositionen har också samband med regeringens proposition med förslag till lag om samordning av vissa miljörelaterade tillståndsförfaranden, till lag om ändring av lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning samt till vissa lagar som har samband med dem, som bereds vid miljöministeriet och där det hänvisas till 62 a § i förvaltningslagen. Även den propositionen är avsedd att överlämnas till riksdagen för behandling under den pågående höstsessionen. 

Dessutom är det skäl att nämna att riksdagen som bäst behandlar regeringens proposition med förslag till lag om tillhandahållande av digitala tjänster och lag om ändring av lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (RP 60/2018 rd), som beretts vid finansministeriet och varmed avsikten är att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer. Syftet med bestämmelserna är att främja olika användarkategoriers tillgång till information om innehållet på myndigheternas webbplatser. 

6.2  6.2 Behov av att reformera annan lagstiftning

Den förvaltningsområdesspecifika lagstiftningen innehåller hänvisningar till lagen om offentliga kungörelser eller förfarandet vid offentlig kungörelse. Dessutom hänvisas det till kommunernas anslagstavlor i annan lagstiftning. Till följd av att kungörelselagen upphävs upphör kommunernas på den lagen baserade skyldighet att ha anslagstavlor för offentliga kungörelser. 

Det har ansetts ändamålsenligt att bedöma och bereda de behov av ändringar i annan lagstiftning som följer av ikraftträdandet av den föreslagna lagstiftningen vid respektive ministerium och att genomföra dem i form av ministeriernas egna lagstiftningsprojekt eller som ett led i reformen av annan förvaltningsområdesspecifik lagstiftning. Det är i huvudsak fråga om att hänvisningar i annan lagstiftning till kungörelselagen, som föreslås bli upphävd, eller till förfarandet vid offentlig kungörelse måste ses över så att de börjar motsvara de föreslagna bestämmelserna i förvaltningslagen. Hänvisningar till exempelvis 62 a § i förvaltningslagen som tas in i speciallagar leder emellertid i många fall till behov av att ändra även andra bestämmelser i speciallagarna i fråga. Ändringar av hänvisningsbestämmelserna förutsätter sålunda kännedom om och mer omfattande bedömning av den aktuella speciallagstiftningen. 

När det gäller lagstiftningen inom miljöministeriets ansvarsområde föranleder den föreslagna reformen behov av ändringar i bland annat miljöskyddslagen, lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004), marktäktslagen, naturvårdslagen (1096/1996), lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning och lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden (669/1978). De ändringsbehov som riktar sig mot markanvändnings- och bygglagen (132/1999) och markanvändnings- och byggförordningen (895/1996), som hör till miljöministeriets ansvarsområde, bedöms och bereds som ett led i den totalreform av markanvändnings- och bygglagen som pågår vid miljöministeriet. 

De behov av ändringar i lagstiftningen inom arbets- och näringsministeriets ansvarsområde som den föreslagna reformen förorsakar riktar sig mot gruvlagen, kärnenergilagen (990/1987) och lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005). Inom kommunikationsministeriets ansvarsområde är sådana lagar lagen om flyttning av fordon (828/2008), banlagen (110/2007) och lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005). Inom jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde riktar sig ändringsbehov mot lagen om fristående tillandningars upphörande som fastigheter (373/2016) och lagen om hantering av översvämningsrisker (620/2010). Inom justitieministeriets ansvarsområde är sådana lagar vattenlagen, vallagen (714/1998) och lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977). 

Avsikten är att de nödvändiga ändringar i annan lagstiftning som följer av den föreslagna reformen ska sättas i kraft samtidigt som de föreslagna ändringarna i förvaltningslagen vid ingången av 2020. 

Avsikten är att bedöma eventuella ändringsbehov som gäller kungörelser i samband med val till sametingen separat och att genomföra nödvändiga reformer i sametingslagen (974/1995) före valet till sametinget 2023. 

Enskilda hänvisningar till kommunens anslagstavla ingår dessutom i skoltlagen (253/1995), som hör till jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde, värnpliktslagen (1438/2007), som hör till försvarsministeriets ansvarsområde, samt lagen om överföring av små fristående områden från en kommun till en annan (1197/1997), som hör till finansministeriets ansvarsområde. Eventuella behov av ändringar i dessa bedöms och bereds likaså vid de ansvariga ministerierna. 

Bestämmelser på förordningsnivå som hänvisar till kungörelselagen och kungörelser finns i följande förordningar, som behöver ajourföras: skoltförordningen, markanvändnings- och byggförordningen, statsrådets förordning om miljöskydd, statsrådets förordning om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning, terrängtrafikförordningen, sjötrafikförordningen, gruvförordningen, kärnenergiförordningen och statsrådets förordning om vattenhushållningsärenden.  

Anslagsförfarandet nämns i sammanlagt tio gällande författningar (gruvlagen, språklagen 423/2003, lagen om skydd för miljön i Antarktis 28/1996 år 1998, lagen om hantering av översvämningsrisker, lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen, naturvårdslagen, marktäktslagen, markanvändnings- och byggförordningen, lagen om trafiksystem och landsvägar, banlagen, samiska språklagen 1086/2003, lagen om friluftsliv 606/1973, vattenlagen och miljöskyddslagen).  

När förfarandet vid offentlig delgivning och de offentliga kungörelserna blir elektroniska är det motiverat att omvärdera behovet av särskilda bestämmelser om anslagsförfaranden. Vid anslagsförfarandet har myndigheten först dagen innan ett beslut meddelas kunnat sätta upp information om detta på sin anslagstavla, och delgivningen anses ha skett när beslutet meddelas. Tiden för sökande av ändring börjar således löpa från det att beslutet meddelas. Delfåendet innan tiden för sökande av ändring börjar blir skenbart med ett sådant förfarande. Detta kan inte betraktas som helt korrekt med tanke på rättsskyddet. Anslagsförfarandet utgör ett undantag från delgivningsförfarandena enligt förvaltningslagen, och därför borde det finnas i sak godtagbara grunder för att använda det. När den förvaltningsområdesspecifika lagstiftningen reformeras i framtiden är det motiverat att bedöma förutsättningarna att stryka bestämmelserna om anslagsförfarandet. Avsikten är att bedöma bland annat markanvändnings- och bygglagens och markanvändnings- och byggförordningens anslagsbestämmelser som en del av ovannämnda totalreform av markanvändnings- och bygglagen som pågår vid miljöministeriet.