4.2.1
Ekonomiska konsekvenser
Ekonomiska konsekvenser för staten
År 2020 var värdet av Finlands läkemedelshandel totalt 3,5 miljarder euro. Andelen läkemedel som sålts inom öppenvården av den totala läkemedelsförsäljningen var 2,7 miljarder euro (76 procent). Resterande 24 procent utgjordes av försäljning av läkemedel till sjukhus (Finlands läkemedelsstatistik 2020, på finska). Av apotekens totala läkemedelsförsäljning bestod 86 procent av försäljning av receptbelagda läkemedel och 14 procent av försäljning av egenvårdsläkemedel (Apotekens bokslutsanalys 2017–2020. Publikationsserien Fimea utvecklar, utvärderar och informerar 10/2020, på finska).
Samhället betalar en stor del av kostnaderna för ersättningsgilla läkemedel inom öppenvården. Enligt 18 kap. 1 och 2 § samt 8 § 1 punkten i sjukförsäkringslagen finansieras de ersättningar som betalas ur sjukförsäkringsfonden, såsom läkemedelsersättningar, med statens finansieringsandel, de försäkrades sjukförsäkringspremier och arbetsgivarnas försäkringsavgifter samt övriga intäkter som influtit till sjukförsäkringsfonden. Statens finansieringsandel av läkemedelsersättningarna är 67 procent. Dessutom utgör läkemedelsersättningarna cirka 70 procent av alla läkemedelskostnader.
År 2020 betalades sammanlagt 1,6 miljarder euro i läkemedelsersättningar (Finlands läkemedelsstatistik 2020). Från apoteken expedierades sammanlagt 54,9 miljoner ersättningsgilla preparat och över hälften av finländarna fick läkemedelsersättningar (53 procent). År 2021 betalades läkemedelsersättningar till ett sammanlagt belopp av cirka 1,71 miljarder euro på basis av läkemedelskostnader på cirka 2,25 miljarder euro. Ersättningar betalades till cirka 2 957 000 mottagare. De försäkrades andel av kostnaderna för ersatta läkemedel var 540 miljoner euro. Den genomsnittliga självriskandelen var 183 euro och ersättningsgraden 76 procent av kostnaderna. Ersättningar enligt den högre specialersättningsklassen betalades ut till cirka 502 000 försäkrade, till ett värde av 740 miljoner euro. Till följd av att den årliga självriskandelen överskridits betalades tilläggsersättningar på 228 miljoner euro till cirka 308 000 försäkrade. En del av dessa tilläggsersättningar betalades på basis av läkemedelsköpen 2020.
I propositionen föreslås det att priskonkurrensen för biologiska läkemedel ska främjas permanent från och med 2023 genom att man effektiviserar förskrivningen av de förmånligaste biologiska läkemedlen. I en separat regeringsproposition bereds dessutom ett förslag som handlar om utbyte på apotek av biologiska läkemedel. Åtgärderna har ett gemensamt mål och de samverkar, och därför är det skäl att bedöma deras sammantagna ekonomiska konsekvenser.
Det är omöjligt att på förhand uppskatta de exakta årliga ekonomiska konsekvenserna för staten av åtgärderna för främjande av priskonkurrensen i fråga om biologiska läkemedel. Hur mycket kostnadseffektiviteten för biologiska läkemedel kan förbättras och hur mycket statens utgifter för läkemedelsersättningar minskar beror på flera faktorer som eventuellt kommer att realiseras i framtiden och som inverkar på lanseringen av biologiska läkemedel på marknaden samt på vilken priskonkurrens som uppstår och i vilken omfattning. Avsikten är att ändringarna i lagstiftningen ska vara bestående. Ju längre in i framtiden man går, desto mindre är det möjligt att på ett tillförlitligt sätt förutse vilka faktorer som påverkar marknaden och med vilken sannolikhet de kommer att inträffa. På grund av dessa åtgärder som hänför sig till biologiska läkemedel (inklusive utbyte av biologiska läkemedel på apotek) bedöms statens utgifter för läkemedelsersättning minska med cirka 6 miljoner euro 2023 och från och med 2024 med cirka 20 miljoner euro per år.
De ovannämnda beloppen baserar sig på social- och hälsovårdsministeriets uppskattning av den tillgängliga sparpotentialen för biologiska läkemedel. Som utgångsuppgifter användes Folkpensionsanstaltens ersättningsstatistik för 2021, prisuppgifter för läkemedel och uppgifter om ersättningsgilla biologiska läkemedel och biosimilarer (daterad den 8 april 2022). I uppskattningen fastställdes den största möjliga sammanlagda sparpotentialen i de 24 biologiska läkemedelsgrupper som granskats. Läkemedelskostnaderna för dessa preparat uppgick 2021 till sammanlagt 279 miljoner euro och ersättningarna för dem till sammanlagt 254 miljoner euro (Källa: Kelasto).
I fråga om en del av de läkemedelssubstanser som granskades fanns det redan priskonkurrens och den första biosimilaren hade redan tidigare släppts ut på marknaden, varvid dess pris i enlighet med sjukförsäkringslagen låg 30 procent under priset på originalpreparatet. I en del av de granskade grupperna hade någon priskonkurrens ännu inte uppstått. Den priskonkurrens som redan fanns och de prissänkningar som gjorts med stöd av den gällande sjukförsäkringslagen räknas inte som en del av den sparpotential som fastställs för de föreslagna ändringarna.
Sparpotentialen bedömdes enligt läkemedelsgrupp som sakkunnigbedömning. I bedömningarna beaktades den rådande priskonkurrensen och dess konsekvenser för priserna på preparaten i gruppen och de eventuella ytterligare prissänkningar som kan nås genom de föreslagna åtgärderna (inklusive utbyte av biologiska läkemedelspreparat på apotek) samt deras konsekvenser för läkemedelsförskrivarnas förskrivningspraxis. Priserna bedömdes inte sjunka i alla läkemedelsgrupper jämfört med nuläget. Detta beror på att prisskillnaderna på de biologiska preparat som redan nu används inom öppenvården kan vara upp till 50–60 procent. Även om priset skulle förbli detsamma, kan det ändå finnas en outnyttjad sparpotential i gruppen, om de förmånligare biologiska läkemedlen i gruppen fortfarande sällan förskrivs. Statens utgifter för läkemedelsersättningar påverkas förutom av den procentuella sänkningen även av hur stor andel av de förskrivna och expedierade läkemedelspreparaten som hör till de förmånligaste biologiska läkemedelspreparaten. Denna sparpotential kan utnyttjas genom att förskrivningen och expedieringen av de förmånligaste biologiska läkemedlen effektiviseras.
På basis av bedömningen kommer den största möjliga sparpotential som kan uppnås i statens utgifter för läkemedelsersättningar genom den föreslagna effektiviseringen av praxis för läkemedelsförskrivning av biologiska läkemedel att vara cirka 15 miljoner euro 2023 och cirka 23 miljoner euro 2024. Minskningen av statens utgifter för läkemedelsersättningar har dock uppskattats stanna på 6 miljoner euro 2023 och 20 miljoner euro från och med 2024, eftersom de belopp som presenteras i uppskattningen är beroende av flera osäkerhetsfaktorer och antaganden som gäller framtiden.
Uppskattningen baserar sig på antagandet att användningen av de granskade biologiska läkemedlen hålls på samma nivå som 2021 och att ersättningsprocenten och ersättningssystemet för sjukförsäkringsersättning samt prisregleringen förblir oförändrade. När utbyte av biologiska läkemedel på apotek tas i bruk, antas priserna på biologiska läkemedel basera sig på referensprissystemet. Vid bedömningen ska det beaktas att de dynamiska konsekvenserna inte har kunnat beaktas och att man i fråga om läkemedelsmarknaden endast kan se några år framåt i tiden.
Uppskattningen baserar sig på antagandet att det uppstår en priskonkurrens som är bestående och effektivare än för närvarande. Huruvida priskonkurrensen kommer igång och hur hård denna konkurrens blir, beror på i hur stor utsträckning det för varje läkemedelsgrupp finns konkurrerande aktörer som de facto har ett intresse av att konkurrera sinsemellan vid prissättningen av preparaten samt i hur stor utsträckning nya ersättningsgilla biosimilarer som lämpar sig för utbyte på apotek släpps ut på marknaden och hurudan möjlighet dessa aktörer har att uppnå marknadsandelar genom sin egen prissättning. Priskonkurrensen påverkas dessutom av bland annat läkares praxis för läkemedelsförskrivning, behandlingspraxis inom olika terapiområden, utbytesförbud belagda av läkare och läkemedelsanvändare, den handledning som ges för användning av anordningen i samband med utbyte av läkemedel, de referensprisgrupper som bildas och det allmänna marknadsläget.
Uppnående av den största möjliga sparpotentialen är beroende av ovannämnda faktorer och baserar sig på antagandet att det förmånligaste biologiska läkemedlet förskrivs alltid när det är möjligt. Det är sannolikt att de konsekvenser som realiseras inte motsvarar denna idealiska situation, som är beroende av många faktorer.
Den sänkning av utgifterna för läkemedelsersättningar som inleds vid ingången av 2023 är dessutom beroende av om åtgärderna för effektivisering av förskrivning av de förmånligaste biologiska läkemedlen i tillräcklig utsträckning styr läkemedelsförskrivarna till att inleda och fortsätta behandlingar med biologiska läkemedel med det förmånligaste preparatet. Läkares praxis för förskrivning av läkemedel och effekterna av de föreslagna lagförändringarna påverkas bland annat av den vägledning i form av information som läkarna erbjuds, vilka riktlinjer man har för vården, utbildning samt i synnerhet av att stödet från informationssystemen är enhetligt i hela landet. Vid beredningen av propositionen är man till exempel medveten om att informationssystemen först under 2023 kommer att börja klassificera biologiska läkemedel enligt läkemedelssubstans och att det varierar hur prisuppgifterna visas i patientdatasystemen. Någon noggrannare klassificering finns ännu inte att tillgå.
Hur dessa konsekvenser realiseras är beroende av hur många biologiska läkemedelsbehandlingar som påbörjas årligen och hur ofta recepten uppdateras eller förnyas. Under de senaste åren har en relativt stor andel av den totala mängden utskrivna biologiska läkemedelsrecept skrivits ut vid inledandet av en läkemedelsbehandling, och likaså förnyas recepten endast i liten mån när det gäller en stor del av de biologiska läkemedelsgrupperna (FPA:s receptarkiv 2018–2021). Med tanke på utnyttjande av sparpotentialen är det väsentligt att den biologiska läkemedelsbehandlingen i regel påbörjas med det förmånligaste preparatet. Valet av vilket läkemedel man inleder behandling med påverkas bland annat av urvalet av basläkemedel vid ifrågavarande sjukhus och hälsovårdscentral och av praxis för förskrivning av läkemedlet, vilka kan minska inverkan av den föreslagna åtgärden. I olika undersökningar har man dock i fråga om vissa läkemedelsgrupper observerat att ett stort antal behandlingar inleds med det förmånligaste biologiska läkemedlet redan nu.
Hur konsekvenserna realiseras beror dessutom på hur ofta de biologiska recepten förnyas eller skrivs ut för ett nytt läkemedelspreparat vid fortsatt behandling. Enligt uppgifter från FPA är andelen ettåriga recept av den totala mängden läkemedelsrecept relativt liten för alla granskade läkemedelsgrupper. När det gäller de biologiska recepten skrivs majoriteten av recepten ut för en viss mängd eller för en giltighetstid på över ett år. Ju mer sällan ett recept förnyas och bedömning görs i fråga om vilket som är det förmånligaste biologiska läkemedlet, desto längre dröjer det innan konsekvenserna realiseras.
Genom förskrivning av det förmånligaste läkemedlet kan man inte inverka på om det förskrivna läkemedlet på grund av prisfluktuation inte längre är det förmånligaste läkemedlet när det expedieras. Det här dämpar den spareffekt som följer av den föreslagna ändringen. Hur mycket spareffekten kan komma att dämpas beror på priskonkurrensen mellan läkemedelspreparaten och det partipris som läkemedelsprisnämnden har godkänt som skäligt. Det utbyte på apotek som är planerat att inledas vid ingången av 2024 korrigerar effekten av denna osäkerhetsfaktor.
En förutsättning för att uppnå den största möjliga sparpotentialen vore att största delen av de patienter som använder originalpreparatet snabbt och samtidigt byter till en biosimilar, vilket därmed ytterligare skulle sänka prisnivån. Minskningen av ersättningsutgifterna är dessutom till stor del beroende av de resultat som kan uppnås för de biologiska läkemedlen inom ett terapiområde. Dessutom är den besparing som realiseras beroende av flera faktorer. Den förutsätter en sänkning av prisnivån på ett effektivare sätt än genom den befintliga priskonkurrensen. När man dessutom beaktar det stöd som informationssystemen med fördröjning ger i fråga om förskrivning av läkemedel samt ikraftträdandet av lagändringarna vid ingången av 2023, blir bedömningen att den minskning av utgifterna för ersättning av läkemedel som kan uppnås är ungefär 6 miljoner euro för 2023.
De sammanlagda konsekvenserna av utbyte av biologiska läkemedel på apotek och förskrivningen av de förmånligaste biologiska läkemedlen, som inleds vid ingången av 2024, beror på hur betydande den priskonkurrens som uppstår till följd av dessa ändringar är. Utbytet på apotek och referensprissystemet styr i sig praxis för förskrivning av läkemedel effektivare till en kostnadseffektiv användning av biologiska läkemedel, eftersom man genom utbyte på apotek försäkrar sig om att läkemedelsanvändaren ges det utbytbara preparat som är förmånligast vid tidpunkten för expedieringen. I praktiken är antalet utbyten av synonympreparat på apotek för närvarande mindre än 20 procent, eftersom läkemedelsförskrivaren i 70–75 procent av fallen redan från början har förskrivit åt patienten ett preparat som hör till referensprisgruppen (FPA:s statistik över läkemedelsersättningar, läkemedelsutbytet och referensprissystemet 2018 och 2019).
Det är sannolikt att ibruktagandet av utbyte på apotek kommer att öka marknadens attraktionskraft och skapa incitament för en stark priskonkurrens, vilket leder till ytterligare sänkningar av priserna på de biologiska läkemedlen. De konsekvenser som utbyte på apotek medför är dock beroende av vilka läkemedelspreparat som godkänns för utbyte. Om det emellertid på marknaden kommer ut nya läkemedelspreparat som inte är utbytbara eller jämförbara och användarna föreskrivs sådana, minskar effekterna av priskonkurrensen. Av ovannämnda orsaker uppskattas effektiviseringen av förfarandena för förskrivning av de förmånligaste biologiska läkemedlen och utbytet av biologiska läkemedel på apotek minska statens utgifter för läkemedelsersättningar med cirka 20 miljoner euro per år från och med 2024.
Främjande av utbyte på apotek i fråga om sådana inhalerbara läkemedelspreparat som används för behandling av astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom bedöms minska statens utgifter för läkemedelsersättningar med cirka 2,4 miljoner euro per år från och med 2023. Det är omöjligt att på förhand uppskatta en exakt summa, eftersom minskningen av ersättningsutgifterna är beroende av marknadsläget och priskonkurrensen. I och med den föreslagna lagändringen antas inhalerbara läkemedelspreparat i större utsträckning än för närvarande bli godkända för systemet för utbyte på apotek och därmed också för referensprissystemet, vilket ökar priskonkurrensen mellan de produkter som omfattas av utbyte och förmodas öka antalet förmånligare alternativ på marknaden. Även efter ändringarna faller en del av dessa läkemedelspreparat utanför systemet för utbyte på apotek.
Uppskattningen av minskningen av statens utgifter för läkemedelsersättningar baserar sig på de simulationer som gjorts av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet och FPA på uppdrag av social- och hälsovårdsministeriet och som baserar sig på försäljnings- och ersättningsuppgifter för 2021. Resultaten av simulationerna varierade mycket, från 0,7 miljoner euro till över 7 miljoner euro, beroende på hur stor andel av läkemedelspreparaten som omfattades av konkurrensen och hur kraftigt konkurrensen inverkade på läkemedelspriserna.
Prissänkningen är beroende av flera faktorer. Eftersom det är fråga om inhalerbara läkemedelspreparat som används för behandling av astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom måste man också beakta skillnaderna mellan anordningarna. Den uppskattade minskningen av utgifter för läkemedelsersättning grundar sig på antagandet att en priskonkurrens som är effektivare än för närvarande kommer att uppstå och att den är bestående. Samtidigt finns det flera osäkerhetsfaktorer i samband med detta. Bedömningen påverkas också av eventuella utbytesförbud belagda av läkaren eller läkemedelsanvändaren. Det går inte i nuläget att bedöma hur ivriga läkemedelsanvändarna allmänt taget kommer att vara att byta till priskonkurrerade produkter. Visserligen har minskningen av läkemedelskostnaderna för läkemedelsanvändarna i det nuvarande referensprissystemet uppmuntrat användarna att byta till förmånligare läkemedelspreparat.
Det går ännu inte att bedöma vilka eventuella nya läkemedel som släpps ut på marknaden eller huruvida de kommer att omfattas av systemet för utbyte. Dessa faktorer påverkar priskonkurrensen. Priskonkurrensen påverkas dessutom av bland annat läkares praxis för förskrivning av läkemedel, behandlingspraxis inom olika terapiområden, den handledning som ges för användning av anordning i samband med utbyte och det allmänna marknadsläget samt den bedömning av utbytbarheten som baserar sig på ansökningar enligt OIP-anvisningarna, eventuell extra belastning inom hälso- och sjukvården till följd av utbytena och kundens engagemang i fråga om läkemedelsbehandlingen. Med beaktande av ovannämnda bakgrundsuppgifter och osäkerhetsfaktorer uppskattades statens utgifter för läkemedelsersättning minska med ca 2,4 miljoner euro per år från och med 2023.
Den ändring som hänför sig till bildandet av referensprisgrupper bedöms minska statens utgifter för läkemedelsersättningar med cirka 2 miljoner euro per år från och med 2023. Till följd av den föreslagna ändringen kommer sådana befintliga referensprisgrupper för läkemedel där det endast ingår ett synonympreparat, parallellimporterat preparat eller parallelldistributerat preparat att upphöra efter en övergångsperiod, och dessa läkemedelspreparat kommer att börja omfattas av den prisreglering som genomförs av läkemedelsprisnämnden.
Enligt den nuvarande bedömningen uppgår den totala försäljningen av preparat i sådana referensprisgrupper där det endast ingår ett synonympreparat, parallellimporterat preparat eller parallelldistributerat preparat till cirka 32,7 miljoner euro, och ersättningarnas andel utgör cirka 21 miljoner euro. I dessa referensprisgrupper finns det för närvarande ingen priskonkurrens.
Åtgärdens effekt varierar från fall till fall utifrån det läkemedelspris som läkemedelsprisnämnden har fastställt för läkemedlet i fråga. Därmed kan effekterna inte bedömas exakt på förhand. Till följd av de föreslagna förändringarna bedöms partipriserna på dessa läkemedelspreparat sjunka med ungefär 10–20 procent. Kostnaderna för läkemedelsersättningar minskar då med cirka 3 miljoner euro per år. Statens utgifter för läkemedelskostnader bedöms minska med cirka 2 miljoner euro per år till följd av åtgärden. Konsekvenserna är beroende av om de nämnda läkemedelspreparaten börjar omfattas av förfarandet för fastställande av priset och om konkurrens uppstår på marknaden för preparaten.
Den besparing som eftersträvas i fråga om statens utgifter för läkemedelsersättningar genom ändringen av statsrådets förordning om läkemedelstaxa beräknas uppgå till 24,6 miljoner euro från och med 2023. Genom den föreslagna taxanedskärning på 39,3 miljoner euro som baserar sig på uppgifterna om läkemedelsförsäljningen år 2021 beräknas det inflyta sammanlagt 22,3 miljoner euro 2021. Utifrån den ersättningsgilla läkemedelsförsäljningen 2019–2021 har man med hjälp av simuleringsmetoder uppskattat att statens andel av besparingarna i kostnaderna för ersättning av läkemedel ökar med cirka 2,2 miljoner euro per år i och med de ändringar som föreslås i förordningen om läkemedelstaxa. Om denna uppskattning förverkligas kommer den föreslagna ändringen av läkemedelstaxan att innebära en besparing på ungefär 24,5 miljoner euro 2022 och 26,7 miljoner euro 2023. Huruvida detta förverkligas beror dock på hur läkemedelsförsäljningen utvecklas samt på hur de andra åtgärderna som hänför sig till besparingar i fråga om läkemedel inverkar på priserna för dyra läkemedel. På grund av detta kan den årliga besparingen variera, och det kan antas att den besparing som nås i fråga om statens utgifter för läkemedelsersättning är nära 24,6 miljoner euro 2023.
De föreslagna åtgärderna minskar den sammanlagda statliga finansieringsandelen av sjukvårdsförsäkringen med sammanlagt 35 miljoner euro 2023. Till följd av de åtgärder som föreslås i denna proposition och de åtgärder för utbyte av biologiska preparat på apotek som bereds i en annan proposition minskar statens finansieringsandel av utgifterna från och med 2024 med sammanlagt 49 miljoner euro.
Den föreslagna minskningen av läkemedelstaxan för receptbelagda läkemedel och ändringen av apoteksskatten i anslutning till den kommer att leda till en minskning av statens skatteinkomster. Dessa konsekvenser har inte räknats samman med det sparmål som gäller statens utgiftsram.
Den föreslagna ändringen av läkemedelstaxan för receptbelagda läkemedel och den därmed sammanhängande ändringen av apoteksskatten kommer att minska på den inkomstskatt som apotekare och apotek betalar. Ändringarna uppskattas minska intäkterna av skatten på privata apotekares skattepliktiga förvärvsinkomster med cirka 19,5 miljoner euro. De ändringar som föreslås i denna proposition uppskattas minska på förvärvs- och kapitalinkomsterna med sammanlagt ungefär 10 miljoner euro, varav statens andel är 8 miljoner euro och kommunernas andel 2 miljoner euro. Ändringens inverkan på kyrkoskatten och sjukförsäkringens sjukvårdspremiebelopp bedöms vara liten. De föreslagna ändringarnas inverkan på inkomsterna från samfundsskatten bedöms vara liten.
Den föreslagna ändringen av läkemedelstaxan för receptbelagda läkemedel och den därmed sammanhängande ändringen av apoteksskatten kommer att minska på den apoteksskatt som apotek betalar. Utifrån uppgifterna om läkemedelsförsäljningen 2021 kommer den föreslagna ändringen av läkemedelstaxan för receptbelagda läkemedel att minska statens intäkter från apoteksskatten med cirka 3,9 miljoner euro per år. Dessutom sänker den föreslagna ändringen av 5 § i apoteksskattelagen statens intäkter från apoteksskatten med cirka 15,2 miljoner euro per år. Den sammanlagda minskning av statens årliga intäkter från apoteksskatten som förslagen leder till är cirka 19,1 miljoner euro baserat på uppgifterna om läkemedelsförsäljningen 2021. Om läkemedelsförsäljningen antas öka med cirka 5 procent per år, beräknas statens intäkter från apoteksskatten minska med cirka 21,06 miljoner euro 2023. Statens intäkter av apoteksskatten uppgår totalt till cirka 200 miljoner euro per år. Den genomsnittliga marginalskattenivån är för närvarande cirka 10 procent. Konsekvensbedömningen har gjorts utifrån denna marginalskattenivå, vilket i någon mån kan överskatta konsekvenserna. De årliga inkomsterna av apoteksskatten beror dessutom på apotekens årliga läkemedelsförsäljning.
Den föreslagna ändringen av läkemedelstaxan för receptbelagda läkemedel bedöms inte ha någon betydande inverkan på det totala inflödet av mervärdesskatt. Den föreslagna minskningen ökar i praktiken konsumenternas köpkraft genom att deras läkemedelskostnader sänks, och denna besparing stöder en eventuell ökning av den mervärdesskattebelagda inhemska konsumtionen.
En ökning av läkemedelskostnaderna och kostnaderna för läkemedelsersättningar har inte beaktats för tiden efter att förslagen har trätt i kraft. Ändringen är avsedd att vara bestående, men bedömningarna måste kunna baseras på tidpunkten för ikraftträdandet.
Dessutom har den inverkan på priserna som åtgärderna för att främja priskonkurrensen i fråga om biologiska läkemedel eventuellt kan ha inte kombinerats med bedömningen av inverkan av ändringarna av läkemedelstaxan och apoteksskatten ovan. Bedömningen baserar sig i båda fallen på antaganden om den kommande marknadsutvecklingen, och den innehåller många osäkerhetsfaktorer.
Ekonomiska konsekvenser för läkemedelsanvändarna
Läkemedelskostnaderna för dem som använder biologiska läkemedel antas minska i någon mån. De föreslagna åtgärderna kan antas öka förskrivningen av förmånligare alternativ, vilket i sin tur leder till minskade läkemedelskostnader för de patienter som använder biologiska läkemedel i öppenvården. Storleken på besparingen beror på vilka läkemedel patienten använder och hur stor andel patientens självriskutgör i fråga om ersättningsgilla läkemedel. Till den del det är fråga om dyra biologiska läkemedel som gör att patientens årliga självriskandel snabbt överstigs eller läkemedel som hör till den högre specialersättningsklassen är dock inverkan på läkemedelskostnaderna liten för läkemedelsanvändarna.
Enligt förslaget ska de inhalerbara läkemedelspreparat som använts för behandling av astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom i större utsträckning än för närvarande bli godkända för utbyte på apotek och för referensprissystemet för läkemedel, vilket gör att patienten får tillgång till ett större utbud av utbytbara läkemedel. Sådana inhalerbara läkemedelspreparat som används för behandling av kronisk bronkialastma och kroniska obstruktiva lungsjukdomar nära besläktade med denna omfattas av den lägre specialersättningsklassen (65 procent). Utbyte på apotek oftare än för närvarande i fråga om dessa läkemedelspreparat och det faktum att allt fler läkemedelspreparat kommer att omfattas av referensprissystemet ökar användningen av förmånligare preparat, vilket till viss mån minskar läkemedelsanvändarnas läkemedelskostnader. En ökad priskonkurrens mellan de läkemedelsföretag som är verksamma på marknaden kan också antas öka antalet förmånligare alternativ på marknaden.
Den föreslagna ändringen av bedömningsgrunderna för referensprissystem kommer att gagna läkemedelsanvändare, eftersom sådana läkemedelspreparat vars referensprisgrupp inte har omfattats av priskonkurrens, som till exempel de stora förpackningar som används vid dosdistribution, överförs till läkemedelsprisnämndens förfarande för fastställande av pris, vilket troligen sänker deras pris och minskar läkemedelsanvändarnas läkemedelskostnader. Genom de föreslagna förändringarna korrigeras den motstridighet som systemet medfört. Därtill stöder ändringarna även genomförandet av en rationell läkemedelsbehandling.
Den föreslagna ändringen av läkemedelstaxan sänker detaljpriserna för receptbelagda läkemedel och gagnar konsumenterna i och med att läkemedelskostnaderna minskar. På basis av uppgifterna om försäljning av läkemedel för 2021 beräknas kostnaderna för receptbelagda läkemedel som inte ersätts, alltså sådana som i sin helhet betalas av konsumenterna, bli sammanlagt 3,8 miljoner euro mindre per år (inklusive mervärdesskatt). Dessutom blir den självrisk som konsumenterna betalar för sådana läkemedel som ersätts cirka 6,1 miljoner euro mindre per år (inklusive mervärdesskatt). Sammanlagt beräknas konsumenternas läkemedelskostnader minska med ungefär 9,9 miljoner euro.
Den föreslagna ändringen av läkemedelstaxan gagnar dessutom ekonomiskt de andra finansiärerna av sjukförsäkringen, vilkas finansieringsandel beräknas bli ungefär 11 miljoner euro mindre per år på basis av uppgifterna om läkemedelsförsäljning 2021. Dessutom ökar finansiärernas andel av läkemedelsbesparingarna enligt de simulationer som gjorts.
Ekonomiska konsekvenser för apoteken
De konsekvenser som den föreslagna ändringen av taxan och ändringen av 5 § i apoteksskattelagen har för apoteken har i denna proposition bedömts kortfattat. En närmare konsekvensbedömning ingår i bakgrundspromemorian till statsrådets förordning om ändring av 3 § i statsrådets förordning om läkemedelstaxa(https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/fac83bf4-cc8d-4d4f-80ee-dcbf6878320f/44330829-af35-4e43-b496-93a6f9003fe8/MUISTIO_20221027060658.PDF (Promemoria om konsekvensbedömning, på finska)). Konsekvenserna av ändringen i läkemedelstaxan och den därmed sammanhängande ändringen av 5 § i apoteksskattelagen har bedömts som en helhet, eftersom förslagen har ett nära samband med varandra.
Konsekvenserna för apoteken har bedömts på två sätt. För det första har konsekvenserna för apotekens totala affärsverksamhet bedömts, och då har man i kalkylerna särskilt beaktat att det finns aktiebolag som är verksamma i anslutning till cirka 40 procent av apoteken. För det andra har konsekvenserna bedömts endast i förhållande till apotekens apotekstillståndsbaserade läkemedelsförsäljning.
På basis av uppgifterna om läkemedelsförsäljningen 2021 beräknas den föreslagna ändringen av taxan för receptläkemedel minska alla apoteks sammanlagda försäljningsbidrag med ungefär 39,3 miljoner euro årligen. Summan inkluderar inte mervärdesskatt. I beräkningen har man inte beaktat apotekens expeditionsavgifter, som antas förbli på nuvarande nivå.
I och med den föreslagna ändringen av taxan kommer den genomsnittliga minskningen av taxan per apotek att vara 55 000 euro baserad på genomsnittet av försäljningsuppgifterna för 2019–2020 (antalet apotek totalt 623). Medianen för minskningar är då 44 000 euro per apotek. Den minsta minskningen är 6 000 euro och den största 3 196 000 euro. Majoriteten av apoteken (92 procent) hör till sådana grupper där minskningen understiger 100 000 euro.
Den föreslagna ändringen av 5 § i apoteksskattelagen lindrar apoteksskatten för apoteken. Den lindrigare apoteksskatten kompenserar apoteken för en del av nedskärningen av försäljningsbidraget, så att apotekens sammanräknade försäljningsbidrag för receptbelagda läkemedel skärs ned med cirka 39,3 miljoner euro. Till följd av skattelättnaden minskar ändå apotekens sammanräknade försäljningsbidrag för receptbelagda läkemedel de facto med cirka 20,2 miljoner euro utifrån uppgifterna om läkemedelsförsäljningen 2021. Den föreslagna ändringen av apoteksskatten kompenserar för konsekvenserna för apoteken med i genomsnitt cirka 19 000 euro per apotek. För cirka 80 procent av apoteken beräknas skattefördelen uppgå till 3 500–35 000 euro.
Konsekvenser för apotekens totala affärsverksamhet
Beräkningarna utgår från genomsnittliga uppgifter för 2019 och 2020. Den genomsnittliga vinsten per apotek före bokslutsdispositioner, skatter och lönejusteringar var 269 000 euro (n = 623). Om man beaktar de aktiebolag som är verksamma i anslutning till apotek, vilka finns vid cirka 40 procent av apoteken, var den genomsnittliga vinsten per apotek före bokslutsdispositioner, skatter och lönejusteringar 371 000 euro.
Efter den föreslagna ändringen av taxan och med beaktande av de skatteändringar som föranleds av ändringen i taxan blir ett apoteks genomsnittliga vinst 219 000 euro (median 186 000 euro), och med beaktande av vinsten för de aktiebolag som finns i anslutning till apotek blir vinsten i genomsnitt 322 000 euro (median 251 000 euro).
När man dessutom beaktar ändringen i apoteksskatten blir ett apoteks genomsnittliga vinst 238 000 euro (median 199 000 euro) och apotekets och dess aktiebolags genomsnittliga vinst 341 000 euro (median 268 000 euro). Om man som en post som dras av från apotekens resultat dessutom beaktar apotekarens teoretiska lönejustering på 80 000 euro, minskar de ovannämnda beloppen med motsvarande belopp. Storleken på de genomsnittliga vinsterna för apotek med omsättning av olika storlek behandlas i promemorian till förordningen(https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/fac83bf4-cc8d-4d4f-80ee-dcbf6878320f/44330829-af35-4e43-b496-93a6f9003fe8/MUISTIO_20221027060658.PDF (Promemoria om konsekvensbedömning, på finska)).
Den föreslagna ändringen av läkemedelstaxan och ändringen av apoteksskattelagen kommer proportionellt sett i ringa grad att leda till att antalet förlustbringande apotek ökar. Av de beräkningar som gjorts i bakgrundspromemorian till den föreslagna förordningen om läkemedelstaxa (https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/fac83bf4-cc8d-4d4f-80ee-dcbf6878320f/44330829-af35-4e43-b496-93a6f9003fe8/MUISTIO_20221027060658.PDF (Promemoria om konsekvensbedömning, på finska)) framgår det att ändringen leder till förhållandevis få nya kalkylmässigt förlustbringande apotek, och inget av de nya förlustbringande apotek vars resultat understiger 0 euro är det enda apoteket i kommunen. Om konsekvenserna av de föreslagna taxe- och skatteändringarna bedöms i förhållande till apotekens hela affärsverksamhet utan beaktande av eventuella aktiebolag eller teoretiska lönejusteringar, blir resultatet 11 sådana apotek som före de föreslagna ändringarna varit förlustbringande och vars resultat understiger 0 euro. Efter förordningen om läkemedelstaxa och skatteändringen finns det utöver dessa 11 apotek åtta nya kalkylmässigt förlustbringande apotek. Av dessa totalt 19 apotek har 6–8 filialapotek. Inte ett enda av de apotek som i och med ändringarna blir förlustbringande är det enda apoteket i sin kommun. Således inverkar ändringen av taxan och ändringen av apoteksskattelagen inte i någon betydande grad på det rikstäckande apoteksnätet och därmed inte heller på tillgången och tillgängligheten till apotekstjänster och läkemedel. I bakgrundspromemorian till förordningen om läkemedelstaxa (https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/fac83bf4-cc8d-4d4f-80ee-dcbf6878320f/44330829-af35-4e43-b496-93a6f9003fe8/MUISTIO_20221027060658.PDF (Promemoria om konsekvensbedömning, på finska)) har man närmare bedömt storleken på de kalkylmässigt förlustbringande apoteken och deras placering i olika landskap och olika typer av kommuner samt antalet kalkylmässigt förlustbringande apotek när apotekarens teoretiska lönejustering och de aktiebolag som finns i anslutning till apoteken har beaktats.
Konsekvenser för apotekens apotekstillståndsbaserade läkemedelsförsäljning
I följande beräkningar har konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna bedömts enbart i förhållande till omsättningen och resultatet av apotekens apotekstillståndsbaserade läkemedelsförsäljning. Läkemedelsförsäljningens andel är cirka 93 procent enligt de genomsnittliga uppgifterna för 2019–2020 och varierar mellan 73 och 100 procent för de enskilda apoteken.
På basis av det genomsnittliga resultatet för apoteken 2019–2020 var det genomsnittliga resultatet av apotekens läkemedelsförsäljning 220 000 euro och medianen 197 000 euro före de föreslagna ändringarna. Efter den föreslagna ändringen av läkemedelstaxan och den skatteeffekt den har blir medeltalet av apotekens resultat 172 000 euro och medianen 159 000 euro. Efter den föreslagna ändringen av läkemedelstaxan och den föreslagna ändringen av apoteksskatten blir medeltalet 191 000 euro och medianen 173 000 euro. Om man dessutom beaktar apotekarens teoretiska lönejustering, blir de ovannämnda siffrorna 80 000 euro mindre. I promemorian till förordningen finns en närmare redogörelse för resultatet av läkemedelsförsäljningen på apotek med omsättning av olika storlek efter de föreslagna åtgärderna(https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/fac83bf4-cc8d-4d4f-80ee-dcbf6878320f/44330829-af35-4e43-b496-93a6f9003fe8/MUISTIO_20221027060658.PDF (Promemoria om konsekvensbedömning, på finska)).
Den föreslagna ändringen av taxan och ändringen av apoteksskattelagen kommer proportionellt sett i rätt liten mån att leda till att antalet förlustbringande apotek ökar. Om antalet kalkylmässigt förlustbringande apotek uppskattas enbart utifrån apotekens genomsnittliga läkemedelsförsäljning 2019–2020 (n = 598), finns det 21 apotek som ursprungligen varit förlustbringande. Åtta nya apotek blir förlustbringande på grund av de föreslagna ändringarna. Av dessa nya förlustbringande apotek har 2–3 filialapotek. I promemorian till förordningen presenteras en närmare indelning av de förlustbringande apoteken i olika omsättningsgrupper och deras placering i landskapen och olika typer av kommuner samt antalet kalkylmässigt förlustbringande apotek, om 80 000 euro beaktas som teoretisk lönejustering för apotekaren(https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/fac83bf4-cc8d-4d4f-80ee-dcbf6878320f/44330829-af35-4e43-b496-93a6f9003fe8/MUISTIO_20221027060658.PDF (Promemoria om konsekvensbedömning, på finska)).
Apotekens anpassningsåtgärder med anledning av förslagen
Det faktum att ett enskilt apotek vid bedömningen anses vara förlustbringande innebär inte att apoteket upphör med sin verksamhet. Det kan antas att affärsverksamheten för flera apotek är förlustbringande bara tillfälligt och att apotekaren genom sitt eget agerande kan korrigera och anpassa sin affärsverksamhet till de rådande ekonomiska förhållandena. Dessa dynamiska konsekvenser har inte kunnat bedömas på förhand. Visserligen kan också en del av de apotek som vid utvärderingen ansetts vara vinstbringande komma att bli förlustbringande av orsaker som hänför sig till affärsverksamheten. Antalet apotek som ohjälpligen och bestående är förlustbringande kan inte uppskattas. Deras antal antas dock vara litet i jämförelse med de ovannämnda förlustbringande apoteken. I detta sammanhang har det inte heller varit möjligt att göra en apoteksspecifik bedömning.
Det kan antas att apotekarna med anledning av de föreslagna ändringarna i taxan och apoteksskattelösningen börjar anpassa sin affärsverksamhet genom olika åtgärder. Vilka åtgärder apotekaren vidtar beror på förhållandena vid apoteket i fråga och på beloppet av den nedskärning i taxan som gäller apoteket. Det är inte möjligt att på förhand bedöma omfattningen av anpassningsåtgärderna. I promemorian till förordningen anges olika typer av anpassningsåtgärder som apoteken kan vidta(https://api.hankeikkuna.fi/asiakirjat/fac83bf4-cc8d-4d4f-80ee-dcbf6878320f/44330829-af35-4e43-b496-93a6f9003fe8/MUISTIO_20221027060658.PDF (Promemoria om konsekvensbedömning, på finska)). De kan på olika sätt påverka tillgången och tillgängligheten till läkemedel samt apotekens servicenivå. Risken är då att servicenivån sjunker så att den påverkar läkemedelssäkerheten eller säkerheten i läkemedelsbehandlingen. Detta bör dock i allmänhet anses vara osannolikt med beaktande av nedskärningens genomsnittliga storlek, det relativt ringa antalet nya förlustbringande apotek, övriga apotek i kommunen samt sådana anpassningsåtgärder med mindre effekter som apoteket kan vidta.
De föreslagna ändringarna kan anses ha sannolika sysselsättningseffekter, eftersom apoteken kan anpassa sin affärsverksamhet genom permitteringar eller uppsägningar av personal. Utifrån den genomsnittliga nedskärningen av taxan per apotek innebär detta ett behov av att minska personalen med antingen 0,89 farmaceuter eller 0,63 provisorer på årsnivå. Utifrån medianen för nedskärningen av taxan blir minskningsbehovet på årsnivå 0,71 farmaceuter eller 0,50 provisorer. Den minsta möjliga nedskärningen av taxan är 6 000 euro, vilket på årsnivå innebär en minskning på 0,07 provisorer eller 0,10 farmaceuter. Om man i de anpassningsåtgärder som gäller personalen beaktar den genomsnittliga kompensation på 19 000 euro som är förenad med den föreslagna apoteksskattelösningen, minskar det eventuella behov av att minska på den farmaceutiska personalen som uppstår på grund av nedskärningen enligt följande: Utifrån den genomsnittliga nedskärningen av taxan per apotek uppstår ett behov av att på årsnivå minska personalen med 0,58 farmaceuter eller 0,41 provisorer, och utifrån medianen för nedskärningen av taxan uppstår ett minskningsbehov på 0,40 farmaceuter eller 0,29 provisorer. Vid den minsta möjliga nedskärningen av taxan finns inget behov av nedskärningar i den farmaceutiska personalen.
De konsekvenser som sådana åtgärder får för apotekens servicenivå och rådgivning är beroende av apotekets personalstruktur och av hur mycket apoteket behöver minska på sin personal. För att minska antalet anställda på de minsta apoteken kan det också krävas andra anpassningsåtgärder, såsom förkortade öppettider. På kommunnivå är det för tillgången till tjänster dessutom av betydelse hur många apotek som finns inom samma kommuns lokaliseringsområde.
Konsekvenser för läkemedelstaxans struktur
Den föreslagna ändringen av taxan gör att receptbelagda läkemedel vars partipris överstiger 1 500 euro blir mindre bundna till partipriset. Den föreslagna ändringen av apoteksskattelagen bedöms förbättra apotekens lönsamhet och avhjälpa problemet med negativt försäljningsbidrag. Nyttan riktar sig särskilt till de apotek som betalar en stor apoteksskatt. Apoteksskatten för de apotek som har den största omsättningen är 11,2 procent. Då orsakar ändringen av 5 § i apoteksskattelagen ett negativt försäljningsbidrag på högst cirka fem euro per läkemedelsförpackning för apoteket. För mindre apotek är skattesatsen för marginalskatten mindre, och de allra minsta apoteken betalar ingen apoteksskatt alls, vilket innebär att de inte alls drabbas av negativt försäljningsbidrag.
Den föreslagna ändringen av apoteksskattelagen bedöms få konsekvenser för försäljningen av riktigt dyra läkemedel och avhjälpa problemet med negativt försäljningsbidrag genom att apotekets förlust inte blir större än detta (cirka 5 euro per förpackning - expeditionsavgift) för läkemedel vars partipris per förpackning överstiger 1 500 euro. Jämfört med den gällande apoteksskattelagen blir den ekonomiska nytta som förslaget medför för apoteken desto större ju dyrare läkemedelsförpackningen är.
Förslaget inverkar inte på hur många läkemedelsförpackningar som omfattas av negativt försäljningsbidrag och inte heller på hur många apotek som drabbas av problemet med negativt försäljningsbidrag. Det negativa försäljningsbidraget är dock begränsat till maximalt cirka fem euro per läkemedelsförpackning, och det kommer inte att förekomma särskilt problematisk stor försäljning med negativt försäljningsbidrag. Om man jämför den föreslagna ändringen av apoteksskatten med den gällande taxan för receptbelagda läkemedel och apoteksskatten, leder den föreslagna ändringen av apoteksskatten till att apotekens försäljningsbidrag minskar vid ett partipris på cirka 1 500 euro. När det är fråga om mycket dyra läkemedelsförpackningar bidrar den föreslagna apoteksskattelösningen ändå till att avhjälpa det problem med negativt försäljningsbidrag som uppstår till följd av den gällande regleringen, eftersom ökningen av beloppet av apoteksskatten enligt förslaget begränsas.
Den föreslagna taxan för receptbelagda läkemedel (exklusive expeditionsavgift) jämfört med den gällande apoteksskatten (röd) och den föreslagna apoteksskatten (grön).
(Bildtexter på svenska: €/pkt = €/förpackning, Tukkuhinta €/pkt = Partipris €/förpackning, Uuden taksan kate = Försäljningsbidrag, ny taxa, Max vero (uusi taksa & vanha apt.vero) = Maxskatt (ny taxa & gammal apoteksskatt), VE1 vero = VE1 skatt)
Övriga ekonomiska konsekvenser för apoteken
I enlighet med den gällande läkemedelslagen har apoteken en rådgivningsskyldighet och en skyldighet att erbjuda behövlig tilläggsutbildning för apotekspersonalen. Apoteken ger redan för närvarande rådgivning om inhalerbara läkemedelspreparat. Det föreslagna utbytet på apotek av inhalerbara läkemedelspreparat för behandling av astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom ökar i någon mån det arbete som görs på apoteken och därmed även apotekens kostnader. Förslaget förutsätter att apotekspersonalen kan ge läkemedelsanvändaren anvisningar om användningen av inhalationsanordningen. Vid expediering av läkemedel ska man med kunden gå igenom det rätta sättet att använda anordningen och även skillnaderna jämfört med en eventuell tidigare sådan. Kundernas läkemedelssäkerhet ska säkerställas i alla situationer. Om det vid rådgivningen framgår att läkemedelsanvändaren inte kan eller förmår använda en ny dosdispenser på rätt sätt, ska apoteket kontakta läkemedelsförskrivaren. Anvisningarna ska vara tillräckligt detaljerade och för rådgivningen ska det reserveras tillräckligt med farmaceutisk personal och arbetstid. Detta har ekonomiska konsekvenser för apoteken, eftersom förändringen också kräver att personalen utbildas för att kunna handleda kunder i användningen av dispensrarna. Behovet av tilläggsutbildning bedöms dock inte vara stort, och utbildningen bedöms kräva endast 1–2 timmar per yrkesutbildad person inom farmaci.
Dessutom ska apoteken med tanke på anvisningarna ha ändamålsenliga lokaler med lugn miljö, där rådgivningen till läkemedelsanvändarna ges på behörigt sätt och med beaktande av läkemedelsanvändarnas integritetsskydd. Vidare medför de ändringar som behöver göras i informationssystemen kostnader för apoteken.
Den föreslagna ändringen av grunderna för bestämmande av referensprisgrupper bedöms sänka priserna på vissa läkemedelspreparat, men i sin helhet bedöms konsekvenserna av de ändringar som hänför sig till grunderna för bestämmande av referensprisgrupper vara små för apoteken.
Den föreslagna ändringen av apoteksskattelagen kommer sannolikt att medföra ett behov att ändra apotekens informationssystem, för att det ska vara möjligt att specificera den försäljning som dras av från grunden för apoteksskatten. Ändringarna och upprätthållandet av dem kommer sannolikt att medföra kostnader för apoteken.
Ekonomiska konsekvenser för läkemedelsförskrivare och hälso- och sjukvården
Effektiviseringen av förskrivning av de billigaste biologiska läkemedlen har konsekvenser för läkemedelsförskrivare och för tillhandahållare av hälso- och sjukvårdstjänster. Det är möjligt att kostnaderna ökar för hälso- och sjukvården. Det är omöjligt att förutse exakt hur mycket de kan komma att öka.
Det är sannolikt att förskrivningen av läkemedel och egenkontrollen i enlighet med förslaget kräver ändringar i patientdatasystemen, vilket medför tilläggsarbete och kostnader för den privata och den offentliga hälso- och sjukvården. Det är möjligt att dessa kostnader blir betydande på vissa områden. Omfattningen av konsekvenserna beror således på omständigheterna från fall till fall, det patientdatasystem som används och praxis för förskrivning av läkemedel. För de läkemedelsförskrivare som förskriver de förmånligaste biologiska läkemedlen och gör en prisjämförelse redan i nuläget bedöms konsekvenserna bli små. Däremot kan de läkemedelsförskrivare och verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården som för närvarande inte följer bestämmelserna eller som inte har i bruk tillräckligt omfattande patientdatasystem tvingas reservera ekonomiska resurser på grund av de föreslagna ändringarna. Dessutom är det sannolikt att genomförandet av den föreslagna egenkontrollen kommer att förutsätta ändringar i de informationssystem som används av verksamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården och av läkemedelsförskrivarna. Det är inte möjligt att på förhand uppskatta storleken på dessa kostnader.
Variationerna är ofta stora i fråga om läkarbesökens innehåll, varaktighet och kostnader, och dessa aspekter är ofta beroende av verksamhetsmiljön, patienten och dennes problem samt läkarens arbetssätt (Khori m.fl. 2012, Deveugele m.fl 2002 samt Aaltonen och Järviö 2009 i artikeln Yleislääkärin vastaanottotapahtuma –näkökulmia laatuun (Läkarmottagningssituationen hos allmänläkare – olika synvinklar på kvalitet). Maisa Kuusela, Åbo universitet, 2014). Under mötet med patienten ska läkaren med hjälp av de datasystem som används för förskrivning av läkemedel utreda vad priset är på det biologiska läkemedel som ska förskrivas och jämföra det med priset på andra motsvarande preparat på marknaden. Utredningen av vilket läkemedelspreparat som är det förmånligaste kan förutsätta att dessa uppgifter samkörs. För närvarande klassificeras ännu inte läkemedelspreparaten i alla patientdatasystem, men klassificering enligt läkemedelssubstans kommer att tas i bruk till hösten 2023. Förslaget kan antas öka mängden arbete för läkarna om tillvägagångssättet inte tidigare har ingått i läkarens praxis för förskrivning av läkemedel samt förlänga mottagningstiden och därmed i någon mån öka verksamhetskostnaderna för hälso- och sjukvården. Det kan också antas att de recept för biologiska läkemedelsbehandlingar som inletts inom den specialiserade sjukvården och som ska förnyas inom primärvården inte byts ut mot det förmånligaste biologiska läkemedelspreparatet utan att saken först säkerställs med den specialiserade sjukvården trots den föreslagna bestämmelsen. Detta kan öka verksamhetskostnaderna inom hälso- och sjukvården. Ändringarna kan också påverka välfärdsområdenas praxis och kostnader. Det är dock svårt att bedöma de indirekta konsekvenserna.
Dessutom är det möjligt att åtgärderna för främjande av priskonkurrens i fråga om biologiska läkemedel som används inom öppenvården har indirekta konsekvenser för de priser som betalas för dessa läkemedelspreparat inom den offentliga hälso- och sjukvården. Mekanismerna för prisbildning är dock separata från varandra, och storleken på eventuella indirekta konsekvenser kan inte uppskattas på förhand.
När det gäller de inhalerbara läkemedelspreparat som används för behandling av astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom kan förslaget om utbyte på apotek eventuellt öka kostnaderna för hälso- och sjukvården på grund av att kundernas förfrågningar och besök på mottagningar ökar. När systemet har inletts och praxis för apotekens rådgivning om dosdispensrar har etablerats, bedöms kostnadsökningen vara obetydlig.
Om den minskning av försäljningsbidraget för receptläkemedel som föreslås i statsrådets förordning leder till sämre kvalitet på apotekens läkemedels- och medicineringsrådgivning eller på de andra tjänster som apoteken erbjuder, kan detta också eventuellt medföra indirekta tilläggskostnader för primärvården, om det leder till en ökning av jourbesöken inom hälso- och sjukvården eller till att apoteken får svårare att tillhandahålla den tjänst i fråga om dosdispensering av läkemedel som erbjuds exempelvis äldreomsorgen. Det är omöjligt att i förväg uppskatta hur stora de indirekta kostnaderna blir för hälso- och sjukvården.
Ekonomiska konsekvenser för läkemedelsindustrin
Konsekvenserna för läkemedelsindustrin beror på marknadsläget. Bestämmelserna om effektiviseringen av förskrivningen av de förmånligaste biologiska läkemedlen, det utbyte av biologiska läkemedel på apotek som bereds i en separat regeringsproposition och utvidgningen av möjligheten till utbyte på apotek i fråga om inhalerbara läkemedelspreparat som används för behandling av astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom förväntas öka priskonkurrensen mellan läkemedelsföretagen på marknaden.
Det faktum att priskonkurrens uppstår och att den är bestående påverkar företagens försäljningsintäkter. Effekterna av förslaget ökar försäljningen för det företag som vinner i konkurrensen och minskar försäljningen för de företag vars marknadsandel minskar. De prissänkningar som sker i och med priskonkurrensen sänker troligtvis i många fall priserna på läkemedlen för alla de företag som deltar i konkurrensen, och därmed också företagens försäljningsinkomster. Det är omöjligt att bedöma vilka företagsspecifika konsekvenser som uppstår och hur betydande de blir. Betydelsen påverkas dessutom av kostnadsstrukturen för varje enskilt läkemedelsföretag. De ökade kostnaderna för tillverkning av läkemedel och logistik påverkar läkemedelsföretagen på olika sätt. Det är skäl att följa konsekvenserna av åtgärderna och utvecklingen på den finländska marknaden. Det är omöjligt att i förväg förutse åtgärdernas dynamiska konsekvenser och dessa konsekvensers betydelse.
Genom att ändra grunderna för bestämmande av referensprisgrupper bedömer man sig kunna sänka prisnivån för sådana läkemedelspreparat som ska tas med i förfarandet för fastställande av priset. Det här kan öka kostnadseffektiviteten för till exempel maskinell dosdispensering, där stora förpackningsstorlekar för de läkemedel som används medför att priset för dosdispenseringsförpackningarna per tablett eller kapsel nuförtiden kan vara högre än för sådana förpackningsstorlekar som har flera leverantörer och som omfattas av priskonkurrensen.
Den föreslagna ändringen förändrar marknadsförhållandena för dessa läkemedelspreparat och kan sänka försäljningsvinsten för läkemedelsföretagen. Detta kan eventuellt leda till att vissa läkemedelsförpackningar som lämpar sig för dosdispensering dras tillbaka från marknaden eller ersättningssystemet, till att andelen läkemedelsförpackningar av detta slag som släpps ut på marknaden minskar, eller till att andelen dylika förpackningar som börjar omfattas av ersättningssystemet minskar, beroende på omständigheterna i varje enskilt fall. Om en förpackning som använts för dosdispensering försvinner från marknaden kan det här medföra extra arbete och kostnader också för de företag som utför maskinell dosdispensering. Det är omöjligt att i förväg närmare förutse de dynamiska effekterna av ändringen.