7
Specialmotivering
7.1
Lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens tillämpningsområde. Lagens tillämpningsområde bestäms utifrån ändamålet med personuppgiftsbehandlingen. Lagen tillämpas när Brottspåföljdsmyndigheten behandlar personuppgifter som behövs för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter. Enligt 3 § i lagen om Brottspåföljdsmyndigheten (953/2009) har Brottspåföljdsmyndigheten till uppgift att övervaka dem som dömts till villkorligt fängelsestraff, verkställa ungdomsstraff, samhällstjänst, fängelsestraff, förvandlingsstraff för böter och övervaka villkorligt frigivna. Till myndighetens uppgifter hör också verkställighet av häktning och annan verkställighet av straff enligt vad som bestäms särskilt om dem. Förvandlingsstraff för böter är fängelsestraff. Enligt 1 § 2 mom. i lagen om kombinationsstraff (801/2017) tillämpas bestämmelserna i fängelselagen på verkställighet av ovillkorligt fängelse som ingår i ett kombinationsstraff. Enligt 3 § i den lagen svarar Brottspåföljdsmyndigheten för verkställigheten av den övervakningstid som ingår i ett kombinationsstraff. Enligt 2 kap. 12 d § 3 mom. i tvångsmedelslagen (806/2011) svarar Brottspåföljdsmyndigheten för den tekniska övervakningen av häktningsarrest som ålagts i stället för häktning eller hållande i häkte. Brottspåföljdsmyndigheten ordnar den centrala övervakningen av häktningsarresten på riksplanet eller på regionplanet med iakttagande av 57 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder (400/2015). Enligt 2 kap. 12 f § i tvångsmedelslagen svarar Brottspåföljdsmyndigheten för övervakningen och verkställigheten av häktningsarrest. Brottspåföljdsmyndigheten svarar också för den tekniska övervakningen av förstärkt reseförbud enligt 5 kap. 1 a § i tvångsmedelslagen. Dessa alternativ till häktning togs i bruk vid ingången av 2019.
Lagens tillämpningsområde, som anges ovan, motsvarar tillämpningsområdet för den gällande lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten (1069/2015). Det är alltså fråga om behandling av personuppgifter när Brottspåföljdsmyndigheten sköter verkställighetsuppgifter som gäller häktning och dess alternativ samt uppgifter som gäller verkställighet av brottspåföljder. Lagen tillämpas inte till exempel på behandling av personuppgifter i anknytning till personal- och ekonomiförvaltning.
Lagen tillämpas endast på sådan behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad eller där personuppgifterna bildar eller är avsedda att bilda ett register eller en del av ett sådant.
2 §.Förhållande till annan lagstiftning. Den föreslagna lagen är en speciallag för Brottspåföljdsmyndighetens behandling av personuppgifter. I 2 § 1 mom. anges de allmänna lagarna om behandling av personuppgifter. Till den del det är fråga om sekretess för och utlämnande av personuppgifter tillämpas som allmän lag lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) och lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och i samband med upprätthållandet av den nationella säkerheten (1054/2018, dataskyddslagen avseende brottmål). Vid verkställighet av straff och verkställighet av häktning behandlas synnerligen känsliga uppgifter till exempel om brottsligt beteende, en persons privatliv och allmän eller privat säkerhet. I den gällande och den föreslagna lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten finns flera specialbestämmelser om sekretess samt om utlämnande och erhållande av uppgifter. De behandlas i avsnittet om dessa paragrafer.
På behandling av personuppgifter i samband med verkställigheten av Brottspåföljdsmyndighetens påföljder och häktning tillämpas alltså dataskyddslagen avseende brottmål som allmän lag i förhållande till den nu föreslagna lagen. I 2 § i dataskyddslagen avseende brottmål definieras de centrala begrepp som används vid sådan behandling av personuppgifter som regleras i lagen. I detta sammanhang konstateras följande om begreppen: Med personuppgifter avses varje upplysning som direkt eller indirekt avser en identifierad eller identifierbar fysisk person (en registrerad). Med behandling avses insamling, registrering, organisering, strukturering, bevarande, bearbetning eller ändring, framtagning, läsning, användning, utlämning genom överföring, spridning eller tillhandahållande på annat sätt, justering eller sammanförande, begränsning, utplåning eller förstöring samt någon annan åtgärd eller kombination av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter eller uppsättningar av personuppgifter. Med register avses en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grundval av funktionella eller geografiska förhållanden.
I 2 kap. i dataskyddslagen avseende brottmål finns bestämmelser om principer för behandling av personuppgifter, såsom krav på laglig behandling, ändamålsbegränsning, relevanskrav, felfrihetskrav samt behandling av personbeteckningar. I 3 kap. föreskrivs bland annat om den personuppgiftsansvariges ansvar (14 §), inbyggt dataskydd och dataskydd som standard (15 §), register över behandlingar (18 §) och logguppgifter (19 §). I 4 kap. i dataskyddslagen avseende brottmål finns bestämmelser om den registrerades rättigheter, bland annat dataskyddsbeskrivning och skyldighet att informera (22 §), de registrerades rätt till insyn (23 §) och inskränkningar i rätten till insyn (24 §), rättelse eller utplåning av personuppgifter eller begränsning av behandlingen (25 §) samt begränsning av de registrerades rättigheter (28 §). I 5 kap. i dataskyddslagen avseende brottmål finns bestämmelser om informationssäkerhet, bland annat skydd av personuppgifter (31 och 32 §). Lagen innehåller också bestämmelser om dataskyddsombud (6 kap.), överföringar av personuppgifter till tredjeländer och internationella organisationer (7 kap.), tillsynsmyndighet (8 kap.), rättsskydd (9 kap.), skadestånd (60 §), straffbestämmelser (61 §) och tystnadsplikt (62 §). Bestämmelserna i dataskyddslagen avseende brottmål gäller som sådana också behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten, om inte något annat uttryckligen föreskrivs i den lag som nu föreslås på grund av särskilda behov som hänför sig till verkställigheten av påföljder och häktning.
Enligt 24 § i den gällande lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten kan uppgifter som avses i 14–23 § lämnas genom teknisk anslutning. Det är fråga om ett noggrant avgränsat utlämnande av uppgifter till exempel till polisen, migrationsmyndigheterna, Rättsregistercentralen, åklagaren, domstolen, Gränsbevakningsväsendet och Folkpensionsanstalten. Med stöd av 28 § har Brottspåföljdsmyndigheten genom en teknisk anslutning möjlighet få de detaljerade uppgifter som föreskrivs i lagen bland annat ur justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem, befolkningsdatasystemet, polisens personregister, utsökningens informationssystem och utlänningsregistret. Vid ingången av 2020 trädde lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019, informationshanteringslagen) i kraft. Genom informationshanteringslagen säkerställs en enhetlig hantering och en informationssäker behandling av myndigheternas informationsmaterial som ett led i genomförandet av offentlighetsprincipen. Lagen innehåller bestämmelser om utlämnande av uppgifter via den offentliga förvaltningens tekniska gränssnitt och elektroniska förbindelser. Syftet med lagen är att minska bestämmelserna i speciallagstiftning om utlämnande av uppgifter via tekniska gränssnitt och elektroniska förbindelser. Informationshanteringslagen innehåller inga bestämmelser om rätten att få uppgifter, utan bestämmelser om dem finns fortfarande annanstans i lagstiftningen, såsom när det gäller Brottspåföljdsmyndigheten i huvudsak i lagstiftningen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten.
I 10 § i den föreslagna lagen föreskrivs det om behandlingen av personuppgifter om personer som besöker personer som avtjänar fängelsestraff eller som är häktade, andra personer som håller kontakt med fångar eller häktade samt personer som uträttar ärenden i fängelset till den del det är fråga om regleringsbehov som avviker från den allmänna lagstiftningen. Det är alltså fråga om utomstående personer vars personuppgifter normalt behandlas med stöd av allmän lagstiftning, och endast i den utsträckning som krävs för att Brottspåföljdsmyndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter ska bestämmelser om denna behandling av personuppgifter ingå i den föreslagna lagen. Enligt den föreslagna 2 § 2 mom. ska på behandlingen av personuppgifter om besökare, andra personer som håller kontakt med fångar eller häktade och personer som uträttar ärenden förutom denna lag tillämpas Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan dataskyddsförordningen, samt dataskyddslagen (1050/2018). De personer som avses här har ställningen som utomstående, vilket innebär att den allmänna lagstiftningen i princip ska tillämpas på behandlingen av deras personuppgifter till andra delar än de detaljer som uttryckligen hänför sig till upprätthållandet av anstaltsordningen och säkerheten vid Brottspåföljdsmyndigheten. Därmed bestäms till exempel den registrerades rättigheter således i huvudsak med stöd av den allmänna lagstiftningen.
I 2 § 3 mom. i den föreslagna lagen finns en straffbestämmelse som gäller behandling av personuppgifter och som motsvarar den gällande lagstiftningen, enligt vilken bestämmelser om straff för dataskyddsbrott finns i 38 kap. 9 § i strafflagen (39/1889).
3 §.Definitioner. I paragrafen definieras de begrepp som uttryckligen hänför sig till behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten. Definitionerna av brottsmisstänkt i den föreslagna 3 § 1 punkten och dömd i 2 punkten motsvarar definitionerna i den gällande lagen. Enligt 3 punkten i den föreslagna paragrafen avses med fånge den som avtjänar fängelsestraff, kombinationsstraff eller förvandlingsstraff för böter. Bestämmelsen motsvarar till övriga delar den gällande lagens bestämmelse, förutom att den som avtjänar kombinationsstraff har fogats till bestämmelsen med stöd av den lag om verkställighet av kombinationsstraff som trädde i kraft vid ingången av 2018. Enligt 2 c kap. 11 § 1 mom. i strafflagen består kombinationsstraffet av ovillkorligt fängelse och en omedelbart därpå följande övervakningstid på ett år. Till begreppet fånge har också fogats vissa personer som med stöd av lag är i fängelse och som i lagstiftningen hör till definitionen en intagen i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten. Det är fråga om en person som avtjänar arrest i fängelse med stöd av 77 § i lagen om militär disciplin och brottsbekämpning inom försvarsmakten (255/2014) eller en person som tagits i förvar med stöd av 26 § i lagen om övervakad frihet på prov (629/2013) eller 24 § i lagen om verkställighet av kombinationsstraff (801/2017). I syfte att göra lagen tydligare stryks begreppet en intagen i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten.
Den föreslagna definitionen av häktad i 4 punkten är ny. I den gällande lagen har häktade ingått i definitionen av intagen i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten, där uttrycket den som häktats har avsett den häktade. För tydlighetens skull definieras häktade under en egen punkt. I denna definition inkluderas också den som meddelats häktningsarrest enligt 2 kap. 12 a § i tvångsmedelslagen och förstärkt reseförbud enligt 5 kap. 1 a § i tvångsmedelslagen. Brottspåföljdsmyndigheten svarar för den tekniska övervakningen av dessa åtgärder. Bestämmelser om behandling av uppgifter i samband med denna verksamhet finns i 8 § i den föreslagna lagen. För tydlighetens skull konstateras det att dataskyddslagen avseende brottmål tillämpas även på behandlingen av personuppgifter om en häktad, även om Brottspåföljdsmyndigheten inte är en förundersökningsmyndighet. Brottspåföljdsmyndighetens lagstadgade uppgift är dock att verkställa häktning för att trygga förundersökningsmyndigheternas uppgifter.
Enligt den föreslagna 3 § 5-punkten avses med den som avtjänar samhällspåföljd den som dömts till villkorligt fängelse förenat med övervakning, den som avtjänar ungdomsstraff, utför samhällstjänst eller avtjänar övervakningsstraff, den villkorligt frigivna som ställts under övervakning, den som försatts i övervakad frihet på prov eller den som avtjänar övervakningstiden som ingår i ett kombinationsstraff. Definitionen motsvarar den gällande lagstiftningen i övrigt, förutom att den utökats med en ovan avsedd person som avtjänar övervakningstiden i ett kombinationsstraff.
I 3 § 6 punkten i den föreslagna lagen definieras besökare. Vid besöket är det fråga om ett sådant besök som avses i 13 kap. 1 § i fängelselagen och 9 kap. 1 § i häktningslagen. Besökare är till exempel en nära anhörig till fången och en advokat. Till denna del motsvarar bestämmelsen definitionen i den gällande lagen, förutom att den utökas med den som besöker en häktad av de orsaker som anges i den föreslagna 4 punkten. Uppgifterna om de personer som avses i denna punkt behandlas med stöd av 10 § 1 mom. i lagen. I 7 punkten definieras andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad än besökare. Denna definition är ny. Med den avses till exempel en person som står i kontakt med en fånge genom brevväxling eller telefonkontakt och vars personuppgifter behandlas med stöd av 8 § 3 mom. i den föreslagna lagen. Enligt det momentet får det i fångens eller den häktades uppgifter ingå sådana uppgifter om någon annan person som håller kontakt med fången eller den häktade som är nödvändiga för ordnandet av sysselsättningen och övervakningen samt för upprätthållandet av anstaltsordningen och säkerheten.
I 8 punkten i den föreslagna paragrafen definieras begreppet personsom uträttar ärenden. Det är fråga om en person som med stöd av behörigt tillstånd besöker fängelset för att sköta ett visst ärende. Till denna grupp hör till exempel personer som för in varor till fängelset samt personer som ordnar verksamhet och religionsutövning för fångar i fängelset. En advokat är dock en besökare, eftersom hans eller hennes ankomst till fängelset hänför sig till besök hos en viss fånge eller häktad.
I den föreslagna 3 § 9 punkten definieras också begreppet utomstående. Det är fråga om personer vars personuppgifter med stöd av 11 § 4 mom. i den föreslagna lagen samlas i ett säkerhetsregister som innehåller uppgifter som har samband med förhindrande av brott under fängelsestraffet eller upprätthållande av anstaltssäkerheten samt uppgifter om exceptionella händelser i fängelset som äventyrar säkerheten. Ett villkor för behandlingen av uppgifterna är att personen med fog kan antas göra sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse eller äventyra säkerheten i fängelset.
2 kap. Brottspåföljdsmyndighetens personregister
4 §.Personregister i Brottspåföljdsmyndighetens informationssystem. Enligt 4 § 1 mom. i den föreslagna lagen förvaltar Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet Brottspåföljdsmyndighetens informationssystem och personregister. Detta är också fallet i den gällande lagstiftningen. I 2 mom. konstateras att Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet är personuppgiftsansvarig. Ett uttryckligt konstaterande av den personuppgiftsansvarige är nödvändigt för att det ska vara klart vilken aktör som har de skyldigheter som hänför sig till denna uppgift. I 3 mom. anges vilka kategorier av personuppgifter som ingår i brottspåföljdsregistret. Det föreslås att antalet personregister i informationssystemet minskas från nuvarande fem till tre. Det nuvarande verkställighetsregistret, samhällspåföljdsregistret samt övervaknings- och verksamhetsregistret slås samman till ett brottspåföljdsregister som består av tre typer av uppgifter. Denna indelning i tre uppgiftskategorier förtydligar begränsningen av rätten att behandla uppgifter. Det föreslagna brottspåföljdsregistrets datainnehåll är i stort sett detsamma som i de ovan nämnda nuvarande registren. Det görs vissa justeringar som hänför sig till ändringar i Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet. Bestämmelser om datainnehåll finns i den föreslagna lagens 6–8 §.
Enligt 4 § 4 mom. i den föreslagna lagen ska i brottspåföljdsregistret också ingå uppgifter om besökare, andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad och om personer som uträttar ärenden. I den gällande lagen finns ett besökarregister som i stort sett stämmer överens med den föreslagna lagen. I den gällande lagen finns inga bestämmelser om behandlingen av personuppgifter för andra personer och besökare som håller kontakt med en fånge eller en häktad. Eftersom besökare, andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad och personer som uträttar ärenden inte är föremål för Brottspåföljdsmyndighetens verkställighetsåtgärder, tillämpas i första hand dataskyddsförordningen och dataskyddslagen på behandlingen av deras personuppgifter. Detta är utgångspunkten för dataskyddsförordningens tillämpningsområde. I Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet kan personuppgifter som gäller särskilt besökare och andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad och i viss mån personer som uträttar ärenden dock inbegripa sådan behandling av känsliga uppgifter som kan medföra särskilda risker med tanke på skyddet av personuppgifter. I besökarnas uppgifter kan ingå till exempel särskilda iakttagelser i anknytning till arrangemangen och föreskrifterna för besöket, såsom uppgifter om personens funktionsförmåga och familjekontakter. Vid bedömningen av det särskilda behovet att reglera behandlingen av personuppgifter beaktas också att besökaren, för att träffa till exempel en nära anhörig, ska samtycka till att Brottspåföljdsmyndigheten överhuvudtaget behandlar uppgifter som gäller honom eller henne. Personuppgifter om besökare och andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad behandlas inte bara för att ordna möten och annan kontakt utan också för ändamål som hänför sig till övervakningen av fängelset.
Följande faktorer talar för att bestämmelser om behandlingen av personuppgifter om personer som uträttar ärenden ska utfärdas också i den föreslagna lagen. I personuppgifterna för dem som uträttar ärenden kan utöver identifieringsuppgifter om en person ingå till exempel känsliga övervakningsuppgifter om deras verksamhet vid tidigare fängelsebesök, såsom misstankar om brister i funktionsförmågan. I uppgifterna om personer som uträttar ärenden kan också ingå till exempel uppgifter om en persons hälsotillstånd, såsom särskild information om att en person med rörelsehinder eller en person med synskada förs till en viss plats i fängelset. Uppgifter om att en person som kommer till fängelset för att ordna rusmedelsverksamhet hör till en grupp av kamratstöd som ordnar verksamhet i anknytning till behandlingen av missbruksproblem är också känsliga uppgifter. Även till exempel en lekmannapredikants ankomst till fängelset innehåller uppgifter om hans eller hennes religiösa övertygelse.
Brottspåföljdsmyndighetens åtgärder också mot andra än fångar eller häktade gäller de grundläggande fri- och rättigheterna, särskilt integritetsskyddet. I synnerhet personuppgifter som gäller besökare och andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad kan gälla uppgifter som är av betydelse med tanke på övervakningen av fängelset och fångarna, såsom begränsningar i kontakterna av undersökningsskäl. Det kan också vara fråga om att begränsa en persons frihet, till exempel om en besökare meddelas besöksförbud. Specialbestämmelserna om behandlingen av personuppgifter för besökare, andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad och personer som uträttar ärenden talar också för att det också är fråga om ett myndighetsregister. Behandling av dessa uppgifter är nödvändig för att Brottspåföljdsmyndigheten ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter. På basis av de omständigheter som nämns ovan kan det konstateras att bestämmelserna i dataskyddsförordningen och dataskyddslagen inte i sig är tillräckligt detaljerade för att säkerställa en ändamålsenlig behandling av personuppgifter om besökare, andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad och personer som uträttar ärenden i anknytning till Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet.
I det föreslagna 4 § 5 mom. föreskrivs att det i Brottspåföljdsmyndighetens informationssystem också ingår ett säkerhetsregister som avses i 11 § och som innehåller personuppgifter som rör förebyggande av kriminalitet som äger rum i fängelset, organiseras från fängelset eller utövas under fängelsetiden och upprätthållande av anstaltssäkerheten samt ett målsäganderegister som innehåller uppgifter om de målsägande som avses i 19 kap. 4 § i fängelselagen. I Brottspåföljdsmyndighetens informationssystem också ingår det i 12 § avsedda målsäganderegister som innehåller uppgifter om de målsägande som avses i 19 kap. 4 § i fängelselagen.
5 §.Uppgifter för specificering. I det föreslagna 5 § 1 mom. föreskrivs om de personuppgifter som behövs för att specificera en dömd, en fånge, en häktad och den som avtjänar samhällspåföljd. Sådana uppgifter är namn, personbeteckning, ett klientnummer från Migrationsverket eller någon annan beteckning som behövs för att specificera personen, kön, modersmål, medborgarskap, hemkommun, bostadsort och adress samt eventuella signalement. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak den gällande lagen. Enligt de reviderade definitionerna i den föreslagna lagen ska häktade läggas till bland de registrerade. För tydlighetens skull ska specificeringsuppgifterna anges som en numrerad förteckning. Jämfört med den gällande lagstiftningen föreslås det att det utöver personbeteckningen och som en motsvarande specificeringsuppgift ska vara möjligt att spara en annan beteckning som behövs för att specificera en person, såsom en utländsk medborgares personbeteckning eller ett klientnummer som Migrationsverket ger sina klienter.
I det föreslagna 5 § 2 mom. finns en bestämmelse om fotografering och lagring av fotografier i specificeringsuppgifterna. En fånge, en häktad, den som avtjänar övervakningsstraff, den som försatts i övervakad frihet på prov eller den som avtjänar övervakningstiden i ett kombinationsstraff får fotograferas och fotografiet lagras i personens uppgifter för specificering. I fängelser är det nödvändigt att kunna säkerställa en persons identitet. Detsamma gäller personer som avtjänar övervakad frihet på prov, övervakningsstraff och övervakningstid i ett kombinationsstraff och vars identitet ska kunna säkerställas genom övervakningsbesök som hör till verkställigheten i personens hem eller på någon annan plats med anknytning till avtjänandet av påföljden. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagstiftningen med det tillägget att möjligheten att ta och lagra fotografier också gäller häktade och dem som avtjänar övervakningstiden i ett kombinationsstraff. I fråga om häktade grundar sig detta tillägg på ett förtydligande av definitionsparagrafen i den föreslagna lagen.
Enligt det föreslagna 5 § 3 mom. får uppgifter för specificering som avses i 1 mom. föras in i brottspåföljdsregistret också i fråga om brottsmisstänkta. Enligt den föreslagna 3 § 1 punkten är det fråga om en person för vilken det för utdömande av samhällspåföljd utarbetas en påföljdsutredning eller plan för strafftiden eller för vilken det bereds någon annan åtgärd eller ett utlåtande före domen. Enligt det föreslagna 5 § 4 mom. får de uppgifter för specificering som avses i det föreslagna 1 mom. föras in i det säkerhetsregister som avses i 11 § också i fråga om en utomstående person, om förutsättningarna enligt 11 § 4 mom. uppfylls. Det är fråga om att personen med fog kan misstänkas göra sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse eller äventyra säkerheten i fängelset. Enligt det föreslagna 5 § 5 mom. ska som uppgifter för specificering i fråga om besökare, andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad och personer som uträttar ärenden registreras den registrerades namn och personbeteckning eller någon annan beteckning som behövs för specificering. I fråga om besökare motsvarar den föreslagna bestämmelsen den gällande bestämmelsen. Den gällande lagen innehåller inga bestämmelser om andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad eller om personer som uträttar ärenden. Brottspåföljdsmyndigheten ska exakt veta vem som står i kontakt med en fånge eller anländer till fängelset och i vilket ärende. Således är det också nödvändigt att specificera dessa personer.
6 §.Behandling av personuppgifter vid utförande av uppgifter som rör formell verkställighet. I den föreslagna 6 § föreskrivs det om behandling av personuppgifter i brottspåföljdsregistret i samband med formell verkställighet. Till uppgifter i samband med formell verkställighet hör bland annat att ta emot domar ur registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem, att utreda om domarna är verkställbara, att sända domarna till fängelserna och byråerna för samhällspåföljder för verkställighet samt att efterlysa personer som flyr från avtjänandet av en påföljd. I uppgifter som gäller formell verkställighet behandlas följande personuppgifter: för vilket eller vilka brott personen har dömts, uppgifter om domen, strafftidskalkyler, inledande och avslutande av verkställigheten av straff, häktning eller häktningsarrest, teknisk övervakning av förstärkt reseförbud, uppskov med och avbrytande av verkställigheten samt efterlysningar. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar i huvudsak den gällande lagstiftningen, men är mer detaljerad och innehåller uttryckligen även häktningsalternativ. Enligt det föreslagna 6 § 2 mom. får Brottspåföljdsmyndigheten också behandla andra uppgifter än de som enligt 1 mom. är nödvändiga för skötseln av uppgifter i samband med formell verkställighet.
7 §.Behandling av personuppgifter vid utförande av uppgifter som rör verkställighet av samhällspåföljder. I det föreslagna 7 § 1 mom. föreskrivs om behandlingen i brottspåföljdsregistret av uppgifter som hänför sig till påföljdsutredningar, planer för strafftiden och den kartläggning som behövs för beredningen av dessa samt uppgifter som gäller andra förberedande åtgärder och utlåtanden som genomförts och lämnats för utdömande av samhällspåföljder. Uppgifterna gäller den misstänktes tidigare kriminalitet, bruk av berusningsmedel och andra personliga och sociala förhållanden samt behovet av övervakning och av stöd för ett liv utan kriminalitet. Utöver dessa kan det vara fråga om andra uppgifter som är nödvändiga med tanke på utredningen, planen och beredningen av dem. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 6 § 1 mom. i den gällande lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten, men den föreslagna bestämmelsen innehåller en uttrycklig förteckning över de uppgifter som ska behandlas, medan datainnehållet i den gällande bestämmelsen fastställs utifrån utredningarna och planerna i fråga.
Det är för det första fråga om uppgifter som Brottspåföljdsmyndigheten behöver för att utarbeta en påföljdsutredning enligt 10 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder. Åklagaren eller domstolen ska enligt 10 § 1 mom. be Brottspåföljdsmyndigheten utarbeta en påföljdsutredning när det brott den misstänkte åtalas för är ett brott för vilket samhällstjänst eller övervakningsstraff eller, för den som hade fyllt 21 år när han eller hon begick brottet, villkorligt fängelse förenat med övervakning sannolikt kommer att dömas ut. Brottspåföljdsmyndigheten kan utarbeta en påföljdsutredning också på begäran av den misstänkte, om det finns vägande skäl till det. Brottspåföljdsmyndigheten bedömer i påföljdsutredningen den misstänktes förutsättningar och beredskap att klara av samhällspåföljden. Vid utredningen ska hänsyn tas till den misstänktes tidigare kriminalitet, drogmissbruk och andra personliga och sociala förhållanden samt till behovet av övervakning och av stöd för ett liv utan kriminalitet. Enligt 10 § 4 mom. ska den misstänktes samtycke till att samhällstjänst eller övervakningsstraff döms ut och verkställs klarläggas i påföljdsutredningen. I påföljdsutredningen ska också klarläggas den misstänktes samtycke till att det i den övervakning som förenas med villkorligt fängelse för den som hade fyllt 21 år när han eller hon begick brottet tas in rehabilitering eller öppen vård enligt 60 § 3 mom. Liknande bestämmelser om påföljdsutredning finns i fråga om övervakningsstraff i 44 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder och i fråga om villkorligt fängelse förenat med övervakning för den som har påförts ungdomsstraff eller begått ett brott innan han eller hon fyllt 21 år i lagen om utredning av unga brottsmisstänktas situation. För det andra är det fråga om en sådan plan för strafftiden enligt 11 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder som ska utarbetas för åklagaren och domstolen och som ska användas vid prövningen av om en påföljd ska dömas ut. Planen innehåller uppgifter om den dömdes skyldigheter, avlönat eller oavlönat arbete, rehabilitering och utbildning eller övrig verksamhet som hör till verkställigheten, övervakning av avtjänandet av påföljden, stödåtgärder som fogas till verkställigheten och främjar den dömdes livshantering och avtjänandet av straffet samt tryggande av kontinuiteten för de stödåtgärder som främjar den dömdes livshantering när straffet har avtjänats.
I 7 § 2 mom. i den föreslagna lagen föreskrivs om personuppgifter som behandlas i uppgifter som hänför sig till verkställigheten av samhällspåföljder. Det är fråga om uppgifter som behövs för verkställigheten av samhällspåföljder, övervakad frihet på prov och övervakningstiden i ett kombinationsstraff och som gäller den dömdes skyldigheter, övervakningsmetoder, övervakningsmöten och andra detaljer i övervakningen, verksamhetsskyldigheten, stödåtgärder som fogas till verkställigheten och som främjar den dömdes livshantering och avtjänande av straff samt brott mot de skyldigheter som ingår i avtjänandet av påföljden och påföljden för brottet. Dessutom kan registret innehålla andra uppgifter som är nödvändiga för verkställigheten av påföljden och som inte gäller de som avses ovan. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 6 § 2 mom. i den gällande lagen, men som det konstateras ovan i fråga om 1 mom. innehåller bestämmelsen en uttrycklig förteckning över de uppgifter som ska behandlas, inte endast en hänvisning till uppgifterna i planen för strafftiden.
Bestämmelser om läkemedelsuppgifter som syns i drogtester av den som avtjänar ett övervakningsstraff, övervakad frihet på prov och kombinationsstraff föreslås i 7 § 3 mom. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns i den gällande lagen. Termen läkemedel ändras så att den uttryckligen hänvisar till resultatet av ett drogtest, det vill säga det är fråga om de aktiva läkemedelssubstanser som ger positivt utslag vid drogtest. Denna information är till hjälp vid bedömningen av vad som är tillåten läkemedelsanvändning och vad som är sådan användning av berusningsmedel som ska betraktas som brott mot skyldigheterna. Enligt 45 § 1 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder ska den misstänkte eller dömde för utarbetandet av planen för strafftiden och för verkställigheten av straffet lämna behövlig information om de läkemedel som han eller hon använder. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns i 17 § 1 mom. 4 punkten i lagen om övervakad frihet på prov och i 12 § 4 punkten i lagen om verkställighet av kombinationsstraff.
I det föreslagna 7 § 4 mom. föreskrivs det om uppgifter som är viktiga med tanke på arbetarskyddet för den personal som arbetar med verkställigheten av samhällspåföljder så att Brottspåföljdsmyndigheten får behandla de uppgifter som behövs med tanke på syftet med registret även i fråga om anmälningar om hot mot personalen och anmälningar om övriga exceptionella situationer. En motsvarande bestämmelse finns i den gällande lagen i fråga om fängelsepersonal och exceptionella situationer i fängelset. Behovet av bestämmelsen har konstaterats också i samband med verkställighet av samhällspåföljder och registrering av exceptionella situationer vid byråer för samhällspåföljder.
I det föreslagna 7 § 5 mom. finns en bestämmelse i enlighet med den gällande lagen enligt vilken det i uppgifterna om brottsmisstänkta och personer som avtjänar samhällspåföljder även kan ingå uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av de frågor som avses i de ovan nämnda momenten om nära anhöriga till brottsmisstänkta eller till dem som avtjänar samhällspåföljder, eller om andra personer. I den föreslagna bestämmelsen preciseras vilka uppgifter som ska behandlas. Det är fråga om sådan med tanke på behandlingen av ärendet nödvändig information om namn, kontaktuppgifter och ställning vid behandlingen av ärenden i fråga om en nära anhörig till en brottsmisstänkt eller den som avtjänar samhällspåföljd eller någon annan person. Uppgifterna kan gälla familjemedlemmar till en brottsmisstänkt eller dömd person som deltar i ordnandet och genomförandet av verksamhet under den tid som påföljden verkställs. I dessa situationer är både den brottsmisstänkte eller dömde och hans eller hennes nära anhöriga eller någon annan person beredda att gemensamt sköta dessa angelägenheter. Uppgifterna kan också gälla till exempel anställda vid myndigheter eller organisationer som samarbetar med Brottspåföljdsmyndigheten. Uppgifterna i fråga är nödvändiga för att utreda den brottsmisstänktes eller dömdes sociala situation samt för att ordna de åtgärder som ska vidtas under verkställigheten av straffet och som syftar till att förbättra den sociala funktionsförmågan. Andra nödvändiga uppgifter kan gälla till exempel situationen för en annan boende i en bostad som används för verkställighet av ett övervakningsstraff, såsom att han eller hon befinner sig i bostaden i fråga eller att hans eller hennes psykiska tillstånd ska beaktas vid hembesök eller att det bor små barn i bostaden.
Det föreslagna 7 § 6 mom. gäller behandling av personuppgifter som gäller samtycke av och åsikter hos personer som bor i samma bostad som den som avtjänar ett övervakningsstraff eller den som förpassats i övervakad frihet på prov, och utredning av samtycket och åsikterna. Bestämmelsen är ny. Villkoret för att den som konstaterats skyldig till brott ska kunna dömas till övervakningsstraff eller en fånge förpassas i övervakad frihet är enligt 45 § 2 mom. och 52 § 1 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder samt 9 § 2 mom. och 25 § 1 mom. i lagen om övervakad frihet på prov att myndiga personer som stadigvarande bor i samma bostad som den som avtjänar påföljden ger sitt skriftliga samtycke till detta och att en person som inte fyllt 18 år tillfrågas om sin åsikt. Samtycket ska innehålla en i 6 kap. 11 a § 2 mom. i strafflagen avsedd försäkran om att samtycket har getts av egen bestämd vilja. Ett skriftligt samtycke kan återkallas. Vid övervakningsstraff ska en minderårigs åsikt utredas och den minderåriga ska höras i samarbete med barnskyddsmyndigheterna med iakttagande av 20 § i barnskyddslagen (417/2007). Åsikten ska antecknas i ett dokument som fogas till planen för strafftiden. Vid ordnande av övervakad frihet på prov ska minderåriga vid behov höras i samarbete med barnskyddsmyndigheterna i enlighet med 20 § i barnskyddslagen. Verkställigheten av ett övervakningsstraff eller övervakad frihet på prov får inte inledas i bostaden, om en minderårig av grundad anledning motsätter sig verkställigheten och med hänsyn till sin ålder och utvecklingsnivå är mogen att bedöma saken. Enligt 20 § 1 mom. i barnskyddslagen ska barnets önskemål och åsikt utredas och beaktas enligt barnets ålder och utvecklingsnivå då barnskydd genomförs. Barnets åsikt ska utredas finkänsligt samt så att det inte onödigt skadar relationerna mellan barnet och föräldrarna och andra personer som står barnet nära. Sättet att utreda barnets åsikt och dess huvudsakliga innehåll ska antecknas i de barnskyddshandlingar som rör barnet. Detaljerade bestämmelser om behandlingen av personuppgifter som uppkommit genom dessa åtgärder finns i 7 § 6 mom. i den föreslagna lagen. I brottspåföljdsregistret ska för den som gett det skriftliga samtycket ingå namn, hemadress samt tidpunkten för och innehållet i samtycket eller återkallelsen av samtycket samt för den som uttryckt åsikten namn, födelseår, hemadress, tidpunkten för och innehållet i framförandet av åsikten samt namnet på och åsikterna om framförandet hos den tjänsteinnehavare inom barnskyddet som varit närvarande vid tidpunkten för framförandet. Uppgifterna i detta moment gäller alltså familje- och andra sociala omständigheter för den som avtjänar ett övervakningsstraff och den som förpassats i övervakad frihet på prov. I dessa uppgifter kan dessutom ingå sådana omständigheter som konstaterats av den som gett och återkallat det skriftliga samtycket samt av den som uttryckt åsikten och som till exempel hindrar att påföljden i fråga avtjänas. Det handlar om mycket känsliga uppgifter. Därför är rätten att behandla uppgifter begränsad med stöd av det föreslagna 14 § 2 mom. Med stöd av det föreslagna 36 § 1 mom. har den registrerade inte rätt till insyn i dessa uppgifter.
8 §.Behandling av personuppgifter vid utförande av uppgifter som rör verkställighet av fängelsestraff och verkställighet av häktning. Den föreslagna 8 § motsvarar till sitt innehåll regleringen av övervaknings- och verksamhetsregistret i 7 § i den gällande lagen. I paragrafen görs behövliga tillägg till uppgifterna om betalad brukspenning, sysselsättningspenning och lön, konton för betalningen av dessa samt om begränsningar enligt verkställigheten av häktningsarrest och den tekniska övervakningen av ett förstärkt reseförbud och iakttagandet av begränsningarna. I paragrafen stryks bestämmelsen om att det i fångens eller den häktades uppgifter ingår uppgifter om en anmälan som med stöd av 19 kap. 4 § i fängelselagen ska göras till målsäganden, när fången friges eller avlägsnar sig från fängelset eller någon annan förvaringslokal. En sådan bestämmelse föreslås som 12 § i den föreslagna lagen.
Enligt det föreslagna 8 § 1 mom. får Brottspåföljdsmyndigheten behandla de uppgifter som anges i momentet och som behövs för upprätthållandet av anstaltsordningen och för övervakningen av fångar och häktade samt för deras deltagande i verksamheten. Det är fråga om uppgifter om placering vid Brottspåföljdsmyndigheten och i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten, ordnande av övervakning, upprätthållande av säkerheten, fullgörande av skyldigheten att delta och deltagande i annan verksamhet samt anknytande ekonomiska förmåner och betalning av samt innehållningar på dem, utbildning, arbetserfarenhet och social situation, bedömd arbets- och funktionsförmåga, bedömningar och planer, kontakter utanför en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten, ordningsförseelser och påföljder, rymning och otillåten avvikelse från öppen anstalt samt brott mot villkoren för tillstånd att avlägsna sig, mot tillstånd till studier och tillstånd till civilt arbete samt om brott mot villkoren för placering i en anstalt utanför en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten samt om begränsningar enligt verkställigheten av häktningsarrest eller enligt den tekniska övervakningen av ett förstärkt reseförbud och iakttagandet av begränsningarna.
Det föreslagna 8 § 2 mom. innehåller en bestämmelse i enlighet med 7 § 2 mom. i den gällande lagen, där det föreskrivs om Brottspåföljdsmyndighetens rätt att behandla sådana med hänsyn till användningsändamålet med ett register behövliga uppgifter om beslut som med stöd av fängelselagen eller häktningslagen har fattats om fångar eller häktade och som gäller placering i fängelse och inom fängelset, förflyttning från ett fängelse till ett annat, deltagande i verksamhet, förvägran av deltagande i fritidsverksamhet, brevväxling, telefonsamtal, besök och övriga kontakter utanför fängelset, tillstånd att avlägsna sig, disciplin, granskning samt säkerhetsåtgärder och användning av maktmedel. Brottspåföljdsmyndigheten får också behandla uppgifter som behövs med tanke på syftet med registret även i fråga om anmälningar om hot mot personalen och anmälningar om övriga exceptionella situationer. Uppgifterna enligt det föreslagna 2 mom. ska i sig registreras med stöd av 1 mom., men det är närmast fråga om att föra in uppgifter om slutresultatet av beslutet i registret, till exempel att fången har beviljats tillstånd att avlägsna sig vid en viss tidpunkt eller att tillstånd att avlägsna sig inte har beviljats och en kortfattad motivering till beslutet, såsom att det inte är sannolikt att villkoren iakttas. I det föreslagna 2 mom. är det uttryckligen fråga om anteckning i registret av besluten i dessa frågor och av motiveringen till dem. Motiveringen till beslutet kan innehålla uppgifter som i enlighet med 11 § 2 mom. 1 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet inte omfattas av partsoffentligheten. En part har enligt nämnda bestämmelse inte denna rätt till en handling om till exempel utlämnandet av uppgifter skulle strida mot ett synnerligen viktigt allmänt intresse, ett barns intresse eller ett annat synnerligen viktigt enskilt intresse.
I det föreslagna 8 § 3 mom. föreskrivs om att det i uppgifterna om en fånge eller en häktad får ingå uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av de frågor som avses i 1 och 2 mom. och för upprätthållandet av anstaltsordningen och säkerheten och som gäller namn, kontaktuppgifter och ställning vid behandling av ärenden samt andra nödvändiga omständigheter i fråga om andra personer som håller kontakt med fången eller den häktade, nära anhöriga till fången eller den häktade eller om andra personer. Bestämmelsen preciseras i förhållande till den gällande bestämmelsen på det sätt och på de grunder som anges i det föreslagna 7 § 5 mom. Också i denna paragraf är det fråga om att utreda den dömdes sociala situation, uppgifter som är nödvändiga för att ordna de funktioner som ska genomföras under verkställigheten av straffet och som syftar till att förbättra den sociala funktionsförmågan, för att genomföra eventuell övervakad frihet på prov samt för att förbereda frigivningen.
Till den gällande lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten har det i regeringens proposition 6/2020 rd föreslagits bli fogat en bestämmelse enligt vilken brottspåföljdsregistret också innehåller sådana uppgifter om händelser och personer som på grund av omständigheterna eller en persons uppträdande med fog kan bedömas vara av betydelse med tanke på upprätthållandet av anstaltsordningen och anstaltssäkerheten. Bestämmelsen har motiverats så att det är fråga om uppgifter som Brottspåföljdsmyndighetens tjänstemän får när de ger alt på sin omgivning vid skötseln av de uppgifter som ingår i deras befogenheter. Det är till exempel fråga om sådan informationsförmedling som behövs när arbetsskiften avlöser varandra för att ordningen i fängelset och människornas säkerhet ska kunna garanteras. När uppgifter registreras ska de i den mån det är möjligt åtföljas av en bedömning av uppgifternas tillförlitlighet och riktighet. I 19 kap. 1 § 3 mom. i fängelselagen föreslås bestämmelser om anmälan till polisen, andra förundersökningsmyndigheter eller åklagaren om det är fråga om sådana uppgifter som med fog bedöms ha samband med kriminell verksamhet. Den bestämmelse som föreslås i regeringens proposition 6/2020 rd tas som sådan in i 8 § 4 mom. i den nu föreslagna lagen. Dessa uppgifter är till sin natur temporära på ett sådant sätt att de nästan omedelbart stryks eller överförs till de uppgifter som avses i 8 § 1 mom. Enligt 31 § 1 mom. 6 punkten i den föreslagna lagen ska dessa uppgifter raderas senast två år efter det att de förts in i registret.
9 §.Behandling av uppgifter om socialvård. Den föreslagna 9 § innehåller bestämmelser om behandling av uppgifter om socialvård. I den gällande lagen finns bestämmelser om detta i 6 § 4 mom., som gäller samhällspåföljdsregistret, och i 7 § 3 mom., som gäller övervaknings- och verksamhetsregistret. För tydlighetens skull och för de särskilda krav som hänför sig till behandlingen av uppgifter om socialvård föreskrivs det om detta i en egen paragraf. Det föreslagna 9 § 1 mom. innehåller en bestämmelse om uppgifter om socialvård som motsvarar den gällande lagstiftningen, men som är exaktare än de nuvarande bestämmelserna. Preciseringen gäller att det vid utredning av förutsättningarna för utdömande av samhällspåföljder samt vid beredning och verkställighet av straff och vid planering av eventuella stödåtgärder efter verkställigheten behövs uppgifter om socialvård. Det är till exempel fråga om att utreda en persons livssituation till den del han eller hon kan avtjäna en samhällspåföljd, vilka av de åtgärder som ska inkluderas i verkställigheten av straffet som förbättrar hans eller hennes beredskap att leva ett liv utan kriminalitet och vilka kommunala stödtjänster han eller hon behöver och kan få för att målet för ett liv utan kriminalitet ska kunna uppnås. Registret ska innehålla sådana uppgifter om socialvård som anknyter till de uppgifter som avses i 7 och 8 § och som behövs vid utarbetandet av en påföljdsutredning samt vid utarbetandet, preciseringen, ändringen och genomförandet av planen för strafftiden för en brottsmisstänkt, en dömd, en fånge, en häktad och en som avtjänar samhällspåföljd och som i enlighet med socialvårdslagen (1301/2014) gäller personens behov av socialvård samt socialservice och stödåtgärder som personen mottagit samt andra sociala förmåner som personen i fråga får. I bestämmelsen konstateras att begreppet uppgifter om socialvård används för dessa uppgifter.
I den andra meningen i det föreslagna 9 § 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i gällande lagstiftning att bestämmelser om sekretessplikten när det gäller uppgifter om socialvård och om övrig behandling av uppgifter finns i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000), lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (159/2007) och lagen om klienthandlingar inom socialvården (254/2015). Enligt 3 § 2 punkten i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården avses med socialvård socialservice som nämns i 14 § i socialvårdslagen samt med nämnda tjänster sammanhängande åtgärder som är avsedda att främja och upprätthålla enskilda personers eller familjers sociala trygghet och funktionsförmåga. Enligt 14 § 1 mom. i socialvårdslagen är kommunal socialservice bland annat socialt arbete, social rehabilitering, boendeservice, alkohol- och drogarbete och mentalvårdsarbete. En väsentlig del av Brottspåföljdsmyndighetens arbete i anknytning till socialvården hänför sig till att förbättra möjligheterna till ett liv utan kriminalitet för brottsmisstänkta, dömda och dem som avtjänar en påföljd. I detta arbete framhävs att de socialvårdsåtgärder som Brottspåföljdsmyndigheten planerar och genomför fogas till klientplanerna inom den kommunala socialvården. Enligt 12 § 1 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder ska Brottspåföljdsmyndigheten när den utarbetar en plan för strafftiden enligt behov tillsammans med social- och hälsovårdsmyndigheterna kartlägga den misstänktes levnadsförhållanden och behov av stödåtgärder. Samhällspåföljdens verkställighet och de stödåtgärder som främjar den dömdes livshantering och avtjänande av straffet ska samordnas. I 39 § 3 mom. i socialvårdslagen föreskrivs bland annat att klientplanens innehåll ska samordnas med service och stödåtgärder som tillhandahålls av andra förvaltningsområden och som personen behöver. Trots vad som föreskrivs någon annanstans i lag kan man med klientens samtycke utarbeta en gemensam plan som gäller service och stödtjänster inom socialvården och andra förvaltningsområden och som innehåller de uppgifter som behövs för att utarbeta och använda planen. Enligt 10 kap. 6 § i fängelselagen ska en fånge stödjas i social rehabilitering och upprätthållandet av kontakten med nära anhöriga eller andra närstående samt handledas i skötseln av ärenden som hänför sig till boende, arbete, utkomst, sociala förmåner och sociala tjänster. Vid ordnande av social rehabilitering iakttas dessutom i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården.
På behandlingen av uppgifter om socialvård tillämpas alltså bestämmelserna inom socialvården. Enligt 14 § 1 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården ska socialvårdshandlingar som innehåller uppgifter om socialvårdsklienter eller andra enskilda hållas hemliga. I 15 § föreskrivs om tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande. I 16 § föreskrivs det om samtycke till utlämnande av uppgifter. Utgångspunkten är att uppgifter ur en sekretessbelagd handling får lämnas ut med klientens uttryckliga samtycke eller så som särskilt bestäms i lag. I 17 § finns bestämmelser om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter för tryggande av vården av och omsorgen om klienten i situationer där samtycke enligt 16 § inte har fåtts, men uppgifterna är nödvändiga för att behovet av vård av, omsorg om eller utbildning för klienten ska kunna utredas, för att vården, omsorgen eller utbildningen ska kunna ordnas eller genomföras eller för att förutsättningarna för försörjningen ska kunna tryggas. I de fall som avses ovan får uppgifter lämnas ut till en annan socialvårdsmyndighet, till en person eller sammanslutning som på uppdrag av socialvårdsmyndigheten sköter uppgifter inom socialvården samt till andra myndigheter. Bland annat med stöd av ovan nämnda bestämmelser om sekretess för uppgifter om socialvård är det nödvändigt att också behandlingen av de uppgifter om socialvård som ingår i brottspåföljdsregistret är begränsad.
Brottspåföljdsmyndigheten har alltså till uppgift att ordna verkställigheten av straff så att personens färdigheter att leva ett liv utan kriminalitet förbättras. Detta innebär bland annat att fokusera på en persons sociala situation, utreda förutsättningarna för att förbättra situationen, utarbeta en plan för strafftiden och genomföra planen. Med socialt arbete avses enligt 15 § i socialvårdslagen klient- och sakkunnigarbete där det skapas en helhet av socialt stöd och service som möter individens, familjens eller gemenskapens behov, där helheten samordnas med stöd som erbjuds av andra aktörer samt där genomförandet och effekten av helheten styrs och följs upp. Socialt arbete är arbete som stöder förändring och som syftar till att tillsammans med individen, familjen och gemenskapen lindra svårigheter i en livssituation, stärka individens och familjens egna handlingsmöjligheter, öka deras delaktighet och främja gemenskapens sociala integration.
Det arbete inom socialvården som utförs vid Brottspåföljdsmyndigheten kan delas in i tre grupper: 1) arbete där Brottspåföljdsmyndigheten har rätt att få uppgifter om socialvård, 2) arbete som utförs tillsammans med socialvården och 3) arbete som styr till socialvården vid Brottspåföljdsmyndigheten. Vid Brottspåföljdsmyndigheten utförs inte sådant arbete som avses i socialvårdslagen, men man samarbetar med dem som utför praktiskt socialt arbete för att förbättra livssituationen för dem som avtjänar en straffpåföljd. Brottspåföljdsmyndigheten får under de förutsättningar som anges i lag personuppgifter från social- och hälsovårdsmyndigheterna och andra aktörer i branschen. Det är fråga om uppgifter som behövs till exempel för utarbetande av en påföljdsutredning, utarbetande och genomförande av en plan för strafftiden för den som dömts till en straffpåföljd samt för tryggande av stödåtgärdernas kontinuitet när straffet har avtjänats.
För att utföra ovan nämnda uppgifter har Brottspåföljdsmyndigheten utvidgat uppgiftsbeskrivningarna för flera tjänstemannagrupper så att det är fråga om så kallat närarbete där man i samband med vardagligt umgänge sköter olika ärenden åt fångar och häktade tillsammans med dem. Således arbetar till exempel många brottspåföljdschefer, brottspåföljdsarbetare, specialhandledare och väktare i uppgifter där fångens eller den häktades ärenden behandlas på ett övergripande sätt. I huvudsak är dessa uppgifter till sin natur annat arbete än sådant som klassificeras som socialarbete. I verkställighetsuppgifter som gäller samhällspåföljder har socialt arbete varit ett etablerat arbetssätt redan i årtionden. I det föreslagna 9 § 2 mom. konstateras vilka handlingar från socialmyndigheten som innehåller de uppgifter om socialvård som avses i 1 mom. I 15 § i lagen om klienthandlingar inom socialvården föreskrivs det om bedömning av servicebehovet och hänvisas dessutom till 37 § och 39 § 2 mom. 1–3 och 5 punkten i socialvårdslagen. Enligt dessa innehåller bedömningen av servicebehovet bland annat en sammanfattning av klientens situation samt av behovet av socialservice och särskilt stöd, de slutsatser som en yrkesutbildad person inom socialvården har dragit om förutsättningarna för klientrelationen, klientens bedömning och en yrkesmässig bedömning av stödbehovet, den service och de åtgärder som behövs samt klientens och arbetstagarens bedömning av klientens styrkor och resurser. I 16 § i lagen om klienthandlingar inom socialvården finns bestämmelser om klientplanen och det hänvisas dessutom till 39 § 2 mom. 4 och 6–9 punkten i socialvårdslagen. Det är bland annat fråga om klientens behov av stöd utifrån en bedömning av servicebehovet, en beskrivning av den service som klienten behöver, målen för servicen och klientskapet samt metoder för att uppnå målen samt uppgifter om privatpersoner som deltar som stöd för klienten och deras uppgift. I 17 § i lagen om klienthandlingar inom socialvården föreskrivs det om en klientrapport som bland annat innehåller en beskrivning av socialvårdsklientens situation, alla händelser i anknytning till klienten eller klientskapet där klientens ärende har behandlats samt uppgift om vem som har deltagit i behandlingen av ärendet samt tidpunkten för när klientskapet har inletts och avslutats.
I det föreslagna 9 § 2 mom. är det också fråga om behandling av uppgifter i planer och beslut enligt barnskyddslagen. I klientplanen enligt 30 § i barnskyddslagen antecknas de omständigheter och saker som målet är att påverka, barnets och familjens behov av stöd, tjänster och andra stödåtgärder genom vilka målet är att behovet av stöd ska mötas samt den tid inom vilken man uppskattar att målen kan uppnås. I klientplanen ska även antecknas de berördas avvikande meningar om behovet av stöd och ordnandet av tjänster och andra stödåtgärder. I klientplanen för ett omhändertaget barn ska dessutom antecknas målet och syftet med vården utom hemmet, ordnandet av särskilt stöd och särskild hjälp för barnet, barnets föräldrar, barnets vårdnadshavare eller andra personer som svarar för barnets vård och fostran samt hur barnets hälso- och sjukvård, småbarnspedagogik, grundläggande utbildning och annan utbildning ordnas. I planen skrivs också in hur kontakten med barnet ska upprätthållas och samarbetet med barnets föräldrar och andra barnet närstående personer genomföras samt hur strävan efter att återförena familjen ska beaktas utifrån barnets bästa. För föräldrarna till ett omhändertaget barn ska det göras upp en separat klientplan som stöd i föräldraskapet, om det inte ska anses vara onödigt. Planen ska utöver övrig bedömning av servicebehovet även innehålla en bedömning av på vilka sätt man kan ordna särskilt stöd för föräldrarna för att främja en återförening av familjen. I klientplanen för ett barn eller en ung person i eftervård antecknas målet och syftet med eftervården samt ordnandet av särskilt stöd och särskild hjälp för barnet eller den unga personen och för föräldrarna, vårdnadshavarna eller andra som svarar för barnets eller den unga personens vård och fostran. Enligt 30 a § i barnskyddslagen ska platsen för vård utom hemmet i samråd med den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter vid behov komplettera klientplanen med en särskild plan för vård och fostran. Har det inte tidigare gjorts upp en plan för vård och fostran för barnet, ska planen göras upp utan dröjsmål, om begränsningar har riktats mot barnet i vård utom hemmet eller om det är sannolikt att begränsningar kommer att riktas mot barnet. Syftet med planen för vård och fostran är att åskådliggöra målen i klientplanen och att detaljerat beskriva hur barnets behov möts medan ett gott bemötande av barnet tryggas. Det föreslagna 9 § 2 mom. gäller också uppgifter som lämnats ut om beslut som fattats med stöd av barnskyddslagen. Sådana är bland annat beslut om stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård enligt 36 §, placering som stödåtgärd inom öppenvården enligt 37 §, brådskande placering av barn enligt 38 och 39 § och förlängning av placering samt omhändertagande och vård utom hemmet enligt 40 § i barnskyddslagen.
I det föreslagna 9 § 2 mom. är det alltså fråga om behandling av uppgifter, som är socialt arbete och förutsätter beredskap enligt det. Den rätt att behandla uppgifter som avses här är enligt 14 § 2 mom. 1 punkten i den föreslagna lagen begränsad till yrkesutbildade personer inom socialvården. Enligt 3 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015) är yrkesutbildade personer inom socialvården de som med stöd av den lagen har fått rätt att utöva yrke, det vill säga legitimerad yrkesutbildad person, samt de som med stöd av den lagen har rätt att använda en yrkesbeteckning för en yrkesutbildad person inom socialvården, det vill säga yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning. Enligt 2 mom. i den paragrafen har en legitimerad yrkesutbildad person rätt att utöva yrket och använda yrkesbeteckningen i fråga. Bestämmelser om yrkesbeteckningar för yrkesutbildade personer med skyddad yrkesbeteckning och om den utbildning som yrkesbeteckningen förutsätter utfärdas genom förordning av statsrådet. En förutsättning för rätten att använda skyddad yrkesbeteckning är dessutom att personen har antecknats som yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning i det centralregister över yrkesutbildade personer inom socialvården som avses i 16 §. Också andra personer med tillräcklig utbildning, erfarenhet och yrkesskicklighet kan vara verksamma i uppgifter som hör till en yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning. Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om den tillräckliga utbildning som krävs av andra personer som är verksamma i uppgifter som hör till en yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning. Enligt 7 § beviljas en person som i Finland har avlagt högre högskoleexamen i vilken det ingår eller utöver vilken personen har genomfört huvudämnesstudier i socialt arbete eller universitetsstudier i socialt arbete motsvarande ett huvudämne av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården på ansökan rätt att utöva socialarbetaryrket som legitimerad yrkesutbildad person. Enligt 8 § 1 mom. beviljar Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården på ansökan en person som i Finland har avlagt en lämplig yrkeshögskoleexamen inom det sociala området rätt att utöva socionomyrket som legitimerad yrkesutbildad person. Vid Brottspåföljdsmyndigheten utförs detta arbete huvudsakligen under benämningarna brottspåföljdschef, brottspåföljdsanställd och specialhandledare. Vid Brottspåföljdsmyndigheten har de personer som utför socialarbete huvudsakligen genomgått socionomutbildning. Vid Brottspåföljdsmyndigheten arbetar något under tio socialarbetare och cirka 90 socionomer.
Vid behandlingen av uppgifter i vissa handlingar som lämnas ut av socialmyndigheterna ska det i praktiken göras så att yrkesutbildade personer inom socialvården ur dessa handlingar plockar ut de uppgifter som behövs för utarbetandet av en påföljdsutredning samt för utarbetandet, preciseringen, ändringen och genomförandet av planen för strafftiden och skriver sina iakttagelser om dessa uppgifter i enlighet med ändamålen för påföljdsutredningen och planen för strafftiden. Det är fråga om social- och hälsovårdstjänster som anlitas av brottsmisstänkta, dömda, fångar, häktade och personer som avtjänar samhällspåföljder, arbetserfarenhet, funktionsförmåga, användning av berusningsmedel och anlitande av tjänster inom missbrukarvården, våld i nära relationer, intressebevakningsärenden samt uppgifter som behövs för samordningen av stödåtgärder som främjar livskompetensen och avtjänandet av straff. Behandlingen av dessa uppgifter i uppgifter som gäller tillsynen över brottspåföljdsområdet och ordnandet av verksamheten behövs för att Brottspåföljdsmyndigheten ska kunna fullgöra sin uppgift att påverka återfallsbrottslighet.
I det föreslagna 9 § 3 mom. konstateras att Brottspåföljdsmyndigheten kan få uppgifter om socialvård också från andra än socialmyndigheterna. Det är fråga om aktörer som avses i 20 § 1 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, det vill säga andra offentligrättsliga sammanslutningar än staten och kommunerna, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, utbildningsanordnare, producenter av socialservice, sammanslutningar och verksamhetsenheter som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet samt yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.
Arbete som innefattar socialvårdsåtgärder och som utförs vid Brottspåföljdsmyndigheten med stöd av till exempel fängelselagen, häktningslagen och lagen om verkställighet av samhällspåföljder är inte sådant socialt arbete som avses i socialvårdslagen. Det är till exempel fråga om åtgärder som syftar till att åtgärda en persons missbrukarproblem, upprätthålla familjeförhållandena, förbättra beredskapen för livskompetens och minska risken för återfall i brott. Uppgifter om detta arbete förs in i uppgifterna om verkställighet av samhällspåföljder, verkställighet av fängelsestraff och verkställighet av häktning. Vid Brottspåföljdsmyndigheten kan den information som avses här användas till exempel vid bedömningen av en persons behov av socialvård. Brottspåföljdsmyndigheten är alltså inte en aktör enligt socialvårdslagen, utan en samarbetsmyndighet inom socialvården.
I Brottspåföljdsmyndighetens arbete uppkommer sådana uppgifter om socialvård som hänför sig till uppgifterna i 9 § 1 mom. I det föreslagna 4 mom. konstateras vilka ärenden de uppgifter om socialvård som uppkommer i Brottspåföljdsmyndighetens arbete kan gälla. Det kan vara fråga om social- och hälsovårdstjänster som anlitas av personen i fråga, arbetserfarenhet, arbets- och funktionsförmåga, användning av berusningsmedel och anlitande av tjänster inom missbrukarvården, våld i nära relationer, intressebevakningsärenden samt uppgifter som behövs för samordningen av stödåtgärder som främjar livskompetensen och avtjänandet av straff. Denna uppgift är alltså inte sådan information om socialvård som uppkommer vid socialt arbete enligt 15 § i socialvårdslagen. Behandlingen av de uppgifter som avses i det föreslagna 9 § 4 mom. är inte begränsad på det sätt som den information som avses i 1 och 2 mom.
Enligt det föreslagna 9 § 5 mom. får i de uppgifter som avses i 1–4 mom. ingå uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av uppgifter som avses i 7 och 8 § och som gäller namn, kontaktuppgifter och ställning vid behandlingen av ärenden samt andra nödvändiga omständigheter även i fråga om nära anhöriga till brottsmisstänkta, fångar, häktade och eller dem som avtjänar samhällspåföljder, eller i fråga om andra personer. Bestämmelsen preciseras i förhållande till den gällande bestämmelsen på det sätt och på de grunder som anges i det föreslagna 7 § 5 mom. Också i denna paragraf är det fråga om uppgifter som är nödvändiga för att utreda den dömdes sociala situation och för att ordna funktioner som ska genomföras under verkställigheten av straffet och som syftar till att förbättra den sociala funktionsförmågan.
10 §.Uppgifter om personer som besöker fångar och häktade, personer som håller kontakt med dem på något annat sätt samt personer som uträttar ärenden i fängelset. I 10 § 1 mom. i den föreslagna lagen föreskrivs det om vilka personuppgifter Brottspåföljdsmyndigheten får behandla om personer som lovligen besöker fångar eller häktade i fängelse. Dessa uppgifter är enligt 1–4 punkten besökarens namn och personbeteckning eller någon annan beteckning som behövs för att specificera personen, vem besökaren kommer för att träffa, tidpunkten för besöket samt uppgifter om ett eventuellt besöksförbud, dess innehåll, grund och giltighetstid. Dessa uppgifter överensstämmer med gällande lagstiftning, med tillägg av någon annan beteckning som alternativ till personbeteckningen. Punkterna 5–7 i det föreslagna momentet är nya. Den föreslagna 5 punkten innehåller information om den kontaktuppgift för besökaren som krävs för ett elektroniskt möte. Det är till exempel fråga om skype-kontaktinformation. Enligt den föreslagna 6 punkten kan brottspåföljdsregistret också innehålla uppgifter om särskilda arrangemang och föreskrifter i samband med besöket. Vid särskilda arrangemang är det till exempel fråga om sådan särskild uppmärksamhet som behövs vid övervakningen av besöket eller sådan omsorg som besökaren behöver när han eller hon kommer till fängelset eller rör sig där. De särskilda bestämmelserna för ett besök kan gälla till exempel begränsningar som hänför sig till besöket. Enligt den föreslagna 7 punkten får Brottspåföljdsmyndigheten också behandla information om omständigheter som vid besöket upptäckts äventyra anstaltsordningen eller säkerheten. Detta är nödvändigt för att övervakning ska kunna ordnas.
Det föreslagna 10 § 2 mom. gäller behandling av personuppgifter för en person som har kontakt med en fånge eller en häktad på något annat sätt än genom besök. Med stöd av bestämmelsen får Brottspåföljdsmyndigheten behandla en persons namn, personbeteckning eller någon annan beteckning som behövs för att specificera personen, en fånge eller häktad som är föremål för kontakt, sättet och tidpunkten för kontakten samt uppgifter om omständigheter som äventyrar anstaltsordningen eller säkerheten och som upptäckts vid kontakten.
I den gällande lagen finns inga bestämmelser om behandling av personuppgifter för personer som uträttar ärenden, utan uppgifterna om dem har behandlats med stöd av den allmänna dataskyddslagstiftningen. Såsom konstateras i motiveringen till den föreslagna 4 § är det nödvändigt att också föreskriva om behandlingen av personuppgifter som gäller personer som uträttar ärenden i den föreslagna lagen. Det är alltså fråga om till exempel varuleverantörer, de som kommer till fängelset för att utföra reparationsarbeten eller de som ordnar sysselsättning för fångarna. Registret ska i fråga om personer som uträttar ärenden innehålla uppgifter om namn och personbeteckning eller någon annan beteckning som behövs för att specificera personen, orsaken till och sättet för skötseln av ärendet, tidpunkt för ankomst till fängelset och avresa från fängelset samt eventuella särskilda arrangemang och föreskrifter i samband med uträttandet av ärenden. Särskilda arrangemang och föreskrifter kan gälla till exempel att en person som uträttar ärenden ledsagas eller övervakas i fängelset på ett sätt som avviker från det normala.
11 §.Ändamålet med och informationsinnehållet i säkerhetsregistret. Den föreslagna 11 § innehåller bestämmelser om säkerhetsregistret. Paragrafen i fråga har samma innehåll som föreslagits i regeringens proposition 6/2020 rd. Säkerhetsregistret innehåller enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen uppgifter som har samband med förhindrande av brott under fängelsestraffet eller upprätthållande av anstaltssäkerheten om fångar och häktade som med fog kan antas göra sig skyldiga till brott för vilka det strängaste straffet enligt lag är fängelse. Enligt det föreslagna 11 § 2 mom. kan säkerhetsregistret innehålla uppgifter också om exceptionella händelser i fängelset som äventyrar säkerheten. Det är fråga om uppgifter om sådana exceptionella händelser som på grund av uppgifternas känsliga natur inte kan registreras i de personuppgifter i brottspåföljdsregistret som avses i den föreslagna 8 § och som behandlas i samband med verkställigheten av fängelsestraff och häktning. Det kan också vara fråga om en åtgärd som riktas mot fängelset utifrån.
I 3 mom. ska det föreskrivas om vilka uppgifter registret kan innehålla. Uppgifter som ska föras in i säkerhetsregistret kan vara uppgifter som fås i Brottspåföljdsmyndighetens uppgifter enligt behörighetsbestämmelserna i fängelselagen eller häktningslagen. Uppgifterna i fråga kan behandlas om de är nödvändiga med tanke på användningen av säkerhetsregistret. Uppgifterna kan föras in i registret om det uppstår en konkret, grundad misstanke om att fången eller den häktade gör sig skyldig till ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse. Syftet med en åtgärd enligt behörighetsbestämmelserna och behandlingen av uppgifter är att förhindra att ett brott begås och upprätthålla anstaltssäkerheten. Dessa uppgifter är uppgifter som hänför sig till övervakning av användningen av betalkort, brevväxling, besök, telefonsamtal, användning av internet och övriga teleförbindelser samt uppgifter som hänför sig till granskning enligt 16 och 17 kap. i fängelselagen och 11 och 12 kap. i häktningslagen samt uppgifter som erhållits vid övervakning enligt 16 kap. 1 § i fängelselagen. Sådan granskning och sådana övervakningsåtgärder som avses ovan gäller till exempel säkerhetskontroll av fångar, kroppsvisitation, specialgranskning, kroppsbesiktning och övervakning av drogfrihet samt säkerhetskontroll av andra personer på fängelseområdet och kroppsvisitation av besökare. I paragrafen föreskrivs vidare om att det i säkerhetsregistret också ska kunna föras in uppgifter som erhållits ur andra myndigheters register och som anknyter till den registrerade samt tips av andra myndigheter eller enskilda.
I det föreslagna 11 § 4 mom. föreskrivs om möjligheten att i säkerhetsregistret även registrera och behandla vissa uppgifter om andra personer än fångar eller häktade. Det är fråga om uppgifter som hänför sig till övervakning av användningen av betalkort, brevväxling samt besök, telefonsamtal, användning av internet och övriga teleförbindelser samt uppgifter som Brottspåföljdsmyndigheten får ur andra myndigheters register och som kan kopplas till den registrerade. Ett villkor för behandlingen av uppgifterna är att personen med fog kan antas göra sig skyldig till ett brott för vilket det strängaste straffet enligt lag är fängelse eller äventyra säkerheten i fängelset. I fråga om andra personer än fångar och häktade är tröskeln för registrering högre. Det är i praktiken fråga om en eventuell medbrottsling eller en person som med fog i övrigt kan misstänkas äventyra säkerheten i fängelset.
I 5 mom. förutsätts att det i säkerhetsregistret införs en grund på basis av vilken en person registreras. I 6 mom. föreskrivs vidare att när uppgifter registreras ska de i mån av möjlighet åtföljas av en bedömning av uppgiftslämnarens tillförlitlighet och uppgifternas riktighet.
Säkerhetsregistret innehåller således uppgifter om exceptionella och farliga situationer eller uppgifter om hot om sådana. När det i ett fängelse upptäcks eller annars fås information om en händelse eller eventuellt brottslig verksamhet som äventyrar fängelsesäkerheten, ska det bedömas vad som ska anses ha inträffat i saken, vem som misstänks ha deltagit i verksamheten och hur behandlingen av ärendet bör framskrida. Denna bedömning förutsätter också en samkörning av säkerhetsregistret och andra registeruppgifter i Brottspåföljdsmyndighetens informationssystem. Detta kan leda till att ärendet behandlas i fängelset eller att det överförs till polisen. På grund av säkerhetsregistrets exceptionella karaktär ska behandlingen av registret och den registrerades rättigheter vara begränsade. Enligt den föreslagna lagens 14 § 2 mom. 3 punkt får uppgifterna i säkerhetsregistret behandlas endast av sådana tjänstemän vid Brottspåföljdsmyndigheten som särskilt utsetts av Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet. Enligt 36 § 1 mom. i den föreslagna lagen har den registrerade inte rätt till insyn i uppgifter i säkerhetsregistret. Enligt 31 § 1 mom. 6 punkten i den föreslagna lagen ska uppgifterna raderas i säkerhetsregistret senast fem år efter den sista anteckningen. Enligt 3 mom. 3 punkten ska behovet av uppgifterna i säkerhetsregistret granskas minst en gång om året.
12 §. Målsäganderegister. Anmälan om att en fånge frigivits eller avlägsnat sig från fängelset får enligt 19 kap. 4 § i fängelselagen lämnas till målsäganden eller någon annan person, om det på grund av den fångens beteende eller av denne framförda hotelser finns grundad anledning att misstänka att fången gör sig skyldig till ett brott som riktar sig mot någondera av de ovannämndas liv, hälsa eller frihet eller mot en sådan persons liv, hälsa eller frihet som står någondera av dem nära. Har fången meddelats besöksförbud, kan anmälan också göras till den som förbudet avses skydda. Om en målsägande på det sätt som avses i 4 kap. 19 § i förundersökningslagen har meddelat att han eller hon vill få en anmälan om att en fånge som har dömts för ett våldsbrott eller sexualbrott har frigivits, rymt, utan tillstånd avlägsnat sig från ett fängelse, inte återvänt till fängelset vid den tidpunkt som ange i beslutet om permission eller har beviljats tillstånd att avlägsna sig från fängelset under övervakning ska målsäganden få en sådan anmälan. För att Brottspåföljdsmyndigheten på behörigt sätt ska kunna göra en sådan anmälan får den behandla följande uppgifter om målsäganden: målsägandens namn och personbeteckning eller någon annan beteckning som behövs för att specificera målsäganden, det primära sättet att ta kontakt och de kontaktuppgifter till vilka målsäganden har begärt att anmälan ska lämnas in, det beslut eller någon annan grund med stöd av vilken anmälan görs samt den fånge som anmälan gäller. För att trygga målsägandens rättigheter ska dessa uppgifter finnas i ett eget register, alltså inte längre i fångens uppgifter. Målsäganden kan bland annat utöva den registrerades rätt till insyn i enlighet med dataskyddsbestämmelserna.
I det föreslagna 12 § 2 mom. föreskrivs att en fånge vars avlägsnande ur fängelset och andra motsvarande omständigheter anmäls till målsäganden inte har ställningen som registrerad i målsäganderegistret. Han eller hon ska alltså inte ha rätt till insyn eller rätt att utöva andra dataskyddsrättigheter som den registrerade har när det gäller registret i fråga. I 36 § 2 mom. i den föreslagna lagen, som gäller inskränkningar i rätten till insyn, föreskrivs det också separat att fången inte har rätt till insyn i uppgifterna i målsäganderegistret.
3 kap. Principer för behandling av personuppgifter
Bestämmelser om principerna för behandling av personuppgifter finns i dataskyddsförordningen, dataskyddslagen och dataskyddslagen avseende brottmål. Vid verkställigheten av straff har principerna för behandling av personuppgifter enligt dataskyddslagen avseende brottmål särskild betydelse. Dessa är bland annat följande. I 4 § i dataskyddslagen avseende brottmål föreskrivs det om krav på laglig behandling, enligt vilken personuppgifter får behandlas endast om det behövs för att en behörig myndighet ska kunna utföra en i lag angiven uppgift. Personuppgifter ska behandlas korrekt och omsorgsfullt. I 5 § 1 mom. föreskrivs det om ändamålsbegränsning, enligt vilken uppgifter får behandlas endast för uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte får behandlas på ett sätt som står i strid med dessa ändamål. Lagens 6 § gäller relevanskrav. De personuppgifter som behandlas ska vara adekvata och behövliga med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Uppgifter får inte samlas in och lagras i alltför stor omfattning. Obehövliga personuppgifter ska raderas utan obefogat dröjsmål. Behovet av att bevara personuppgifter ska bedömas med minst fem års mellanrum, om inte något annat föreskrivs om bevaringstider för personuppgifter någon annanstans. I 7 § i dataskyddslagen avseende brottmål förutsätts att personuppgifterna är korrekta och felfria. Felaktiga uppgifter ska utplånas eller rättas utan dröjsmål.
Detaljerade bestämmelser om principerna för behandlingen av uppgifter finns alltså i dataskyddslagen avseende brottmål. Den föreslagna lagen innehåller endast sådana specialbestämmelser som behövs inom brottspåföljdsområdet.
13 §.Behandling av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. I 11 § i dataskyddslagen avseende brottmål finns en bestämmelse om behandling av särskilda kategorier av personuppgifter. Sådana personuppgifter som avses här är bland annat biometriska uppgifter om en persons etniska ursprung, religiösa eller filosofiska övertygelse, hälsa, sexuella läggning samt entydig identifiering av personen. Behandlingen av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter förutsätter att det är nödvändigt och att de skyddsåtgärder som krävs har vidtagits. Dessutom förutsätts det att bestämmelser om denna behandling finns i lag eller att det är fråga om sådan behandling som avses i paragrafen i fråga. När det gäller verkställigheten av påföljder behövs det en bestämmelse på lagnivå om möjligheten att behandla dessa uppgifter. Brottspåföljdsmyndigheten får enligt 13 § i den föreslagna lagen behandla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter endast om behandlingen är nödvändig med tanke på ändamålet med behandlingen. I brottspåföljdsregistret kan det till denna del finnas uppgifter om religiös eller annan övertygelse, fingeravtryck och hälsa. Hälsouppgifterna hör i sig till det patientregister som förs av Enheten för hälso- och sjukvård för fångar, men vissa uppgifter om hälsa och sjukvård kan också vara införda i brottspåföljdsregistret, till exempel i samband med läkemedelsbehandling, begränsningar som en persons hälsotillstånd ställer för att delta i verksamhet eller särskilda övervakningsbehov.
Enligt 12 § 4 mom. i den gällande lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten, som gäller behandling av känsliga uppgifter, kan det i enskilda fall med den registrerades uttryckliga samtycke samlas in och registreras även andra känsliga uppgifter än de som avses i 1–3 mom., om de är nödvändiga med tanke på registrets användningsändamål. Uppgifterna enligt nämnda moment gäller brottsliga gärningar, straff eller andra påföljder för brott, hälsotillstånd, sjukdom, handikapp, vårdåtgärder, behov av socialvård samt socialvårdstjänster och förmåner i fråga om en brottsmisstänkt, en dömd, en person som avtjänar samhällspåföljd, en fånge eller en intagen vid en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten. Bestämmelsen om att det med den registrerades uttryckliga samtycke är möjligt att samla in uppgifter vars insamling inte regleras i lag stryks i den föreslagna lagen, eftersom insamling av uppgifter på basis av samtycke inte överensstämmer med den gällande dataskyddslagstiftningen.
14 §.Behörighet att behandla uppgifter. Brottspåföljdsmyndighetens personregister innehåller känslig och sekretessbelagd information. Därför är det nödvändigt att så noggrant som möjligt avgränsa den personkrets som kan behandla uppgifterna i registren. I 14 § 1 mom. i den föreslagna lagen finns en grundläggande bestämmelse om vilka som har rätt att behandla uppgifter i Brottspåföljdsmyndighetens personregister, enligt vilken tjänstemän vid Brottspåföljdsmyndigheten har rätt att behandla uppgifterna i den utsträckning som de behöver det för att sköta sina tjänsteuppdrag. Bestämmelsen har samma innehåll som i den gällande lagen.
I 2 mom. i den föreslagna paragrafen föreskrivs om striktare rättigheter vid behandling av uppgifter än i den grundläggande bestämmelsen. I 1 punkten föreskrivs det om behandlingen av de uppgifter om socialvård som avses i 9 §. På behandlingen av dessa uppgifter tillämpas bestämmelserna i klientlagen bland annat i fråga om registrering av uppgifter, sekretess, tystnadsplikt och utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. Uppgifter om socialvård enligt den föreslagna 9 § 1 och 2 mom. får behandlas endast av yrkesutbildade personer inom socialvården samt av sådana tjänstemän vid Brottspåföljdsmyndigheten som behöver dessa uppgifter när de föredrar eller fattar beslut som gäller en brottsmisstänkt, dömd, fånge, häktad eller den som avtjänar samhällspåföljd. Yrkesutbildade personer inom socialvården är enligt 3 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården personer som med stöd av den lagen har fått rätt att utöva yrke, det vill säga legitimerade yrkesutbildade personer, samt de som med stöd av den lagen har rätt att använda en yrkesbeteckning för en yrkesutbildad person inom socialvården, det vill säga yrkesutbildade personer med skyddad yrkesbeteckning. Av tjänstemän som arbetar med dessa uppgifter förutsätts på det sätt som beskrivs i motiveringen till 9 § legitimering eller registrering av skyddad yrkesbeteckning som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården beviljar på ansökan. Legitimering och registrering av skyddad yrkesbeteckning behövs alltså även om den tjänstebenämning som hänför sig till uppgiften i fråga är något annat än till exempel socialarbetare eller socionom. Vid Brottspåföljdsmyndigheten är benämningarna på uppgifterna för yrkesutbildade personer inom socialvården i praktiken till exempel brottspåföljdschef och brottspåföljdsarbetare. Uppgifter om socialvård får också behandlas av de tjänstemän vid Brottspåföljdsmyndigheten som har till uppgift att föredra eller avgöra beslut som gäller en brottsmisstänkt, en dömd, en fånge, en häktad eller den som avtjänar samhällspåföljd. Det är till exempel fråga om beviljande av permission eller oövervakat besök för en fånge, uppskov med verkställigheten av samhällspåföljden eller upphörande av övervakning av en villkorligt frigiven
I den föreslagna 14 § 2 mom. 2 punkten är det fråga om uppgifter som gäller samtycke av en myndig person som bor i samma bostad som den som avtjänar övervakningsstraff eller övervakad frihet på prov och den minderårigas åsikt om arrangemanget. I motiveringen till det föreslagna 7 § 6 mom. konstateras att dessa uppgifter eventuellt är särskilt känsliga. Det finns eventuellt ett nära samband mellan dessa arrangemang och socialvårdens verksamhet. I synnerhet vid utredning av en minderårigs åsikt är det i regel också fråga om kontakter med barnskyddet. På basis av dessa omständigheter kan det anses nödvändigt att endast de tjänstemän vid Brottspåföljdsmyndigheten som utsetts till ansvariga för beredningen av avtjänandet av påföljden i fråga, för utredningen av förutsättningarna för och för verkställigheten av påföljden har rätt att behandla uppgifterna. Dessutom ska det enligt 14 § 3 mom. i den föreslagna lagen vid behandlingen av de uppgifter om socialvård som avses i 1 och 2 mom. iakttas vad som i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården föreskrivs om övervakning av användningen. Bestämmelsen överensstämmer med den gällande lagen, med tillägget om övervakning av behandlingen i 3 mom.
Den föreslagna 2 mom. 3 punkten gäller begränsning av behandlingen av uppgifter i säkerhetsregistret. Säkerhetsregistret ska vara ett register som innehåller uppgifter om exceptionella händelser. På grund av att de uppgifter som registreras i säkerhetsregistret är särskilt känsliga får uppgifterna behandlas endast av sådana tjänstemän vid Brottspåföljdsmyndigheten som särskilt utsetts av Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen.
15 §.Behandling av uppgifter i brottspåföljdsregistret för annat ändamål än det för vilket uppgifterna har samlats in och registrerats. Den föreslagna 15 § innehåller bestämmelser om under vilka förutsättningar Brottspåföljdsmyndigheten kan behandla uppgifter i brottspåföljdsregistret för något annat ändamål än de egentliga användningsändamålen för uppgifterna i fråga enligt ovan nämnda paragrafer. Enligt 1 mom. får uppgifter behandlas för annat ändamål än det som uppgifterna ursprungligen samlades in och registrerades för, om det behövs för en laglighetsövervakningsuppgift eller för en allmän utveckling av övervakningen eller verksamheten i samband med verkställighet av påföljder. Det är till exempel fråga om personuppgifter som Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet behöver i sin laglighetsövervakningsuppgift eller i sina utredningar och undersökningar om påföljdernas effektivitet. Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen får uppgifterna i brottspåföljdsregistret också användas för planering och genomförande av utbildningen inom branschen, om det är nödvändigt. I sådana fall raderas de uppgifter som möjliggör specificering av en person.
4 kap. Rätt att få uppgifter
16 §.Rätt att få uppgifter av andra myndigheter och uppgiftsskyldiga. I 16 § i den föreslagna lagen föreskrivs om Brottspåföljdsmyndighetens rätt att av andra statliga myndigheter, kommunala social- och hälsovårdsmyndigheter samt vissa andra aktörer som är skyldiga att lämna uppgifter till socialvårdsmyndigheterna få sådana sekretessbelagda personuppgifter som Brottspåföljdsmyndigheten behöver för skötseln av ärenden som hör till lagens tillämpningsområde. Paragrafen innehåller en detaljerad förteckning över de ändamål för vilka Brottspåföljdsmyndigheten kan få uppgifter av den berörda parten. I huvudsak motsvarar den föreslagna paragrafen gällande lagstiftning.
Till personkretsen i det inledande stycket i det föreslagna 1 mom. fogas häktade och stryks den som tagits in i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten i enlighet med de definitioner som föreslås i 3 §. Omnämnandet i slutet av den inledande meningen av någon annan uppgift som hör till Brottspåföljdsmyndigheten omfattar också verkställighet av häktningsarrest enligt 2 kap. 12 a § eller teknisk övervakning av förstärkt reseförbud enligt 5 kap. 1 a § i tvångsmedelslagen. Det har föreskrivits att dessa uppgifter ska skötas av Brottspåföljdsmyndigheten från ingången av 2019.
I den föreslagna 16 § 1 mom. 1 punkten ingår en i likhet med i den gällande lagstiftningen, men i enlighet med lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem preciserad möjlighet att ur registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden samt systemet för behandling av diarie- och ärendehanteringsuppgifters i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem få uppgifter om vilket skede ett rättsärende som gäller en person befinner sig i och om avgörandet i rättsärendet för att kunna vidta en åtgärd som hänför sig till verkställighet av påföljd eller göra en anteckning i registret. Momentets 2 och 3 punkt motsvarar den gällande lagen. Det är fråga om uppgifter för specificering av en person i befolkningsdatasystemet och vissa uppgifter i anknytning till utdömande och verkställighet av påföljder samt uppgifter i polisens personregister bland annat för specificerade ändamål som gäller utdömande av påföljder, verkställighet av påföljder samt förhindrande av brottslighet under häktningstiden eller fängelsetiden. Som 4 punkt föreslås en bestämmelse om möjligheten för Brottspåföljdsmyndigheten att ur Rättsregistercentralens bötesregister få uppgifter om en fordran på personen som inte verkställts enligt lagen om verkställighet av böter (672/2002) för utarbetande av planen för strafftiden. Denna information anses nödvändig för att man vid planeringen av strafftiden ska kunna beakta och sträva efter att i första hand böterna och andra fordringar som avses här blir betalda eller, om detta inte är möjligt, vidta förberedelser för avtjänande av ett förvandlingsstraff för böter. Momentets 5 punkt är förenlig med bestämmelsen i den gällande lagen, det vill säga Brottspåföljdsmyndigheten ska få information om hur ett verkställighetsärende som gäller en person framskrider i utsökningens informationssystem. Till 6 punkten föreslås bli fogat en bestämmelse enligt vilken Brottspåföljdsmyndigheten av polisen, Gränsbevakningsväsendet och Migrationsverket får information om ärenden som gäller vistelse i landet och avlägsnande ur landet i fråga om en utlänning som misstänks för brott, som avtjänar samhällspåföljd eller som har placerats i övervakad frihet på prov och som registrerats i systemet för hantering av utlänningsärenden, verkställighet av beslut om avlägsnande ur landet samt inreseförbud och dess längd. Brottspåföljdsmyndigheten behöver dessa uppgifter, eftersom det vid utarbetandet av påföljdsutredningar samt vid verkställigheten av samhällspåföljder och övervakad frihet på prov ska utredas till exempel om det finns beslut om avvisning och utvisning. I momentet föreslås en ny 7 punkt, där det föreskrivs om Brottspåföljdsmyndighetens möjlighet att av arbets- och näringsmyndigheterna få information om arbetskraftstjänster som personen fått samt om personens arbets- och funktionsförmåga. Dessa uppgifter är viktiga vid planeringen och genomförandet av verkställigheten av påföljden för att man på lång sikt ska kunna främja personens möjligheter till sysselsättning. I 8 punkten i det föreslagna momentet finns en gällande bestämmelse om Brottspåföljdsmyndighetens möjlighet att få uppgifter ur värnpliktsregistret om fullgörande av värnplikt.
I det föreslagna 16 § 2 mom. föreskrivs i stort sett som i den gällande lagstiftningen om Brottspåföljdsmyndighetens möjlighet att få sekretessbelagda social- och hälsovårdsuppgifter av kommunala social- och hälsovårdsmyndigheter samt av övriga aktörer som avses i 20 § 1 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Det är endast fråga om nödvändiga uppgifter och endast uppgifter som anges i lag. När det gäller tillgodoseendet av rätten att få uppgifter har det ansetts viktigt för de kommunala myndigheterna och andra berörda parter att begäran om uppgifter specificeras och motiveras tillräckligt för att grunderna för lämnande av uppgifter ska kunna bedömas på behörigt sätt.
I 1 och 2 punkten säkerställs att vissa uppgifter om social- och hälsovård samt om anlitandet av rehabiliteringstjänster fås för att kartlägga den brottsmisstänktes situation, utarbeta ett utlåtande som behandlingen av ett brottmål förutsätter och planera innehållet i verkställigheten av påföljden. Bestämmelserna är förenliga med gällande 28 § 2 mom. 1 och 2 punkten, med tillägg av uppgifter om anlitandet av rehabiliteringstjänster. Enligt den gällande 3 punkten ska Brottspåföljdsmyndigheten få nödvändiga uppgifter om våld i en nära relation om en fånge eller en person som avtjänar samhällspåföljd, om anlitande av tjänster inom missbrukarvården och ärenden som gäller intressebevakning för att beakta dessa omständigheter vid verkställighet av fängelsestraff eller samhällspåföljd samt vid förberedelse av frigivning. Till bestämmelsen fogas bland dessa nödvändiga uppgifter om de social- och hälsovårdstjänster samt rehabiliteringstjänster en fånge eller den som avtjänar samhällspåföljd anlitar, arbetserfarenhet, funktionsförmåga och rusmedelsproblem. I verkställighetsskedet är det viktigare att få dessa uppgifter än i påföljdsutredningsskedet, när det till exempel är fråga om att kartlägga personens konkreta och aktuella behov av vård och rehabilitering eller brist på funktionsförmåga. Även preciseringen av planen för strafftiden görs först när verkställigheten har inletts. Då fastställs och avtalas också om individuella åtgärder under avtjänandet av påföljden. I verkställighetsskedet strävar man också efter att samordna den preciserade planen för strafftiden och eventuella befintliga planer för klientens social- och hälsovård. Behovet av att få uppgifter kan uppstå också i situationer där det är svårt att avtjäna påföljden och det utreds vilka tjänster och åtgärder som kan stödja den som avtjänar påföljden. I den gällande situationen har de uppgifter som avses här erhållits med den dömdes skriftliga samtycke. Denna samtyckesgrund anses dock inte vara ett ändamålsenligt sätt att få uppgifter. Av ovan konstaterade skäl föreslås det att det till den föreslagna 16 § 2 mom. 3 punkten fogas en bestämmelse om att uppgifterna ska användas för att samordna stödåtgärder som främjar livshanteringen och avtjänandet av straff för fången eller den som avtjänar samhällspåföljd. I fråga om samhällspåföljder finns en delvis motsvarande bestämmelse i 31 § 2 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder. Den föreslås bli upphävd eftersom den överlappar den nu föreslagna bestämmelsen och därmed blir överflödig. Likaså upphävs den lagens 31 § 1 mom. som innehåller en hänvisningsbestämmelse till lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten och är överflödig. Det tillägg som föreslås i 3 punkten gäller utöver samhällspåföljder även samordning av stödåtgärder som främjar en persons livshanering och avtjänande av straff vid verkställighet av fängelsestraff. Denna verksamhet är förenlig med målet att förbättra förmågan att leva ett liv utan kriminalitet, vilket innebär att denna möjlighet att få information är motiverad även i fråga om fängelse.
I 28 § 3 mom. i den gällande lagen föreskrivs att de uppgifter som avses i 16 § 1 och 2 mom. ovan kan lämnas genom teknisk anslutning. I den föreslagna lagen finns ingen motsvarande bestämmelse, eftersom bestämmelser om sättet att lämna uppgifter finns i informationshanteringslagen.
Det föreslagna 16 § 3 mom. är nytt. Enligt det har Brottspåföljdsmyndigheten rätt att få de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. avgiftsfritt, om inte något annat föreskrivs i lag. Bestämmelsen motsvarar den avgiftsfria tillgången till uppgifter som behövs för skötseln av lagstadgade uppgifter och som iakttas i myndighetsverksamheten. I huvudsak är det fråga om verksamhet mellan myndigheter när det gäller att få uppgifter.
17 §.Rätt att få uppgifter av domstol. Den föreslagna 17 § motsvarar i huvudsak gällande lagstiftning. Vissa uttryck ändras i den. I 1 mom. föreskrivs om Brottspåföljdsmyndighetens rätt att av domstolarna få uppgifter om sekretessbelagda rättegångshandlingar för en fånge som gjort sig skyldig till ett allvarligt våldsbrott eller sexualbrott. Det är fråga om uppgifter som behövs när det vid Brottspåföljdsmyndigheten utarbetas en plan för fångens strafftid och i samband med det bedöms om fången behöver delta i ett verksamhetsprogram som ordnas i fängelset och syftar till att förebygga återfall i brott. Uppgifter behövs också när fångar väljs ut för ett sådant program eller när ett sådant genomförs.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska domstolen i de handlingar som avses ovan radera eller ersätta uppgifter genom vilka en part eller någon annan som har del i saken kan identifieras. Den dömdes identifieringsuppgifter och uppgifter om andra parters ålder, kön och släktskapsförhållande till den dömde får dock inte raderas i handlingarna. Brottspåföljdsmyndigheten behöver uppgifter ur sekretessbelagda rättegångshandlingar för att kunna utföra sin uppgift att förebygga återfallsbrottslighet. För att uppgiften ska kunna utföras förutsätts i synnerhet i fråga om dem som gjort sig skyldiga till allvarliga våldsbrott eller sexualbrott information om faktorer som bidragit till personens kriminalitet. I huvudsak klarnar sådana omständigheter i diskussionerna med den dömde, men i synnerhet i fråga om allvarliga brott behövs också uppgifter ur rättegångshandlingarna om brottssituationen. Bestämmelsen ska anses vara ändamålsenlig och nödvändig även i fortsättningen.
I det föreslagna 3 mom. begränsas behandlingen av de uppgifter som avses i 1 mom. så att endast de tjänstemän vid Brottspåföljdsmyndigheten som nödvändigt behöver dem för att utföra sina uppgifter enligt 1 mom. har rätt att behandla dem. I momentet föreskrivs också om att handlingarna ska förstöras så snart de inte längre behövs för de syften som anges i 1 mom.
18 §.Rätt att få uppgifter av dem som beviljar betalkort eller förmedlar betalningar. Den föreslagna 18 § innehåller en bestämmelse om Brottspåföljdsmyndighetens rätt att av ett betalningsinstitut få sekretessbelagda uppgifter om betalningsrörelsen när det är nödvändigt för förvaltningen av användningen av betalkort som Brottspåföljdsmyndigheten har ställt till förfogande för häktade och fångar och för övervakningen av betalningstransaktioner. Bestämmelsen motsvarar den bestämmelse som föreslås i regeringens proposition 6/2020 rd.
5 kap. Utlämnande av personuppgifter
19 §.Utlämnande av personuppgifter till en annan behörig myndighet som avses i dataskyddslagen avseende brottmål. I den föreslagna 19 § föreskrivs om Brottspåföljdsmyndighetens rätt att lämna ut uppgifter till behöriga myndigheter i enlighet med lagen om dataskydd avseende brottmål för deras uppgifter enligt 1 § i den lagen. Till dessa uppgifter hör bland annat att förebygga, avslöja, utreda eller föra brott till åtalsprövning, åklagarverksamhet i samband med brott, handläggning av brottmål i domstol samt verkställighet av straffrättsliga påföljder. De myndigheter som avses här är polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet, Försvarsmakten, åklagaren, domstolen, Rättsregistercentralen och andra behöriga myndigheter. I lagstiftningen om utlämnande av uppgifter avses med termen polis allmänt både enheter som lyder under Polisstyrelsen och Skyddspolisen. De uppgifter som avses i 19 § i den föreslagna lagen får Brottspåföljdsmyndigheten lämna ut såväl på begäran av en myndighet som också på eget initiativ.
I den föreslagna 19 § hänvisas alltså endast till de myndigheter som avses i 1 § i lagen om dataskydd avseende brottmål och till deras uppgifter enligt den lagen. Bestämmelser om vilka uppgifter som får lämnas ut finns i en hänvisningsbestämmelse till vissa bestämmelser i den föreslagna lagen. De uppgifter som lämnas ut är desamma som i 14, 15 och 18–22 § i den gällande lagen. Paragraferna i fråga innehåller också bestämmelser som inte gäller uppgifter som avses i lagen om dataskydd avseende brottmål. Det är till exempel fråga om uppgifter som behövs vid behandlingen av tillstånd eller vid åtgärder som gäller förmögenhet. Bestämmelser om dessa frågor finns i 20, 22, 25 och 26 § i den föreslagna lagen.
Enligt den föreslagna 19 § gäller de uppgifter som lämnas ut för det första de uppgifter för specificering av den registrerade som avses i 5 § 1 mom. och det fotografi som avses i 2 mom. i den föreslagna lagen. Likaså kan vissa grundläggande uppgifter om brott, straff och verkställighet av straff lämnas ut i samband med formell verkställighet enligt den föreslagna 6 §. Brottspåföljdsmyndigheten kan också lämna ut uppgifter enligt det föreslagna 7 § 2 mom. för verkställigheten av samhällspåföljder, såsom innehållet i planen för strafftiden, villkoren för avtjänande av påföljden och eventuella brott mot villkoren. Med stöd av den föreslagna 19 § kan också lämnas ut uppgifter i det föreslagna 8 § 1 mom. om verkställighet av fängelsestraff och häktning, till exempel om ordnande av övervakning, kontakter utanför fängelset, fullgörande av sysselsättningsplikten, rymning, brott mot villkoren för tillstånd utanför fängelset och frigivning.
20 §.Utlämnande av personuppgifter till polisen.
21 §. Utlämnande av personuppgifter till Migrationsverket och förläggningar.
22 §. Utlämnande av personuppgifter till Rättsregistercentralen.
23 §.Utlämnande av personuppgifter till en utsökningsmyndighet.
24 §.Utlämnande av personuppgifter till en stämningsman.
25 §.Utlämnande av personuppgifter till Gränsbevakningsväsendet.
26 §.Utlämnande av personuppgifter till militärmyndigheterna.
27 §.Utlämnande av personuppgifter till Folkpensionsanstalten.
De ovan nämnda 20–27 § motsvarar i huvudsak bestämmelserna i den gällande lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten. Paragraferna innehåller detaljerade bestämmelser om till vilken myndighet, vilka personuppgifter och för vilka användningsändamål Brottspåföljdsmyndigheten får lämna ut uppgifter.
Med stöd av 20 § 1 mom. i den föreslagna lagen får polisen utöver de uppgifter om brott som avses i 19 § av Brottspåföljdsmyndigheten få uppgifter för utredning av ett sådant tillstånd eller godkännande från polisen som förutsätter att personen i fråga är tillförlitlig. Med stöd av det föreslagna 20 § 2 mom. får polisen uppgifter för behandling av ett ärende som gäller vistelse i landet, internationellt skydd, avlägsnande ur landet, medborgarskap, meddelande eller återkallande av inreseförbud. Brottspåföljdsmyndigheten får lämna ut uppgifterna också på eget initiativ. Med stöd av den föreslagna 21 § får Migrationsverket och förläggningar de uppgifter som avses i 20 § 2 mom. Brottspåföljdsmyndigheten får lämna ut uppgifterna också på eget initiativ.. I 22 §, som gäller utlämnande av personuppgifter till Rättsregistercentralen, föreskrivs endast om de uppgifter som behövs vid åtgärder som gäller förmögenhet. Bestämmelser om sådant utlämnande av uppgifter till Rättsregistercentralen som behövs för verkställigheten av förvandlingsstraff för böter föreslås i 19 §.
Den föreslagna 23 § gäller utlämnande av personuppgifter till utsökningsmyndigheterna. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 16 § i den gällande lagen med två undantag. För det första kan Brottspåföljdsmyndigheten lämna ut uppgifter till utsökningsmyndigheterna också om tillgångar och värdefull egendom som fången eller den häktade medför eller som lämnats till fängelset. För det andra föreslås det att Brottspåföljdsmyndigheten ges möjlighet att på eget initiativ lämna ut de uppgifter som behövs för utsökning eller verkställighet av straff. Dessa utvidgningar av utlämnandet av uppgifter har ansetts vara viktiga vid både Brottspåföljdsmyndigheten och utsökningsväsendet. Det har ansetts vara ett missförhållande att Brottspåföljdsmyndigheten får information om en fånges utmätbara egendom men inte på eget initiativ kan förmedla information om egendomen till utsökningsmyndigheterna. Med tanke på att systemet ska fungera på behörigt sätt kan det anses motiverat att informationen mellan dessa myndigheter förmedlas så att de lagenliga uppgifterna kan utföras. Den föreslagna 24 § innehåller i enlighet med 17 § i den gällande lagen åter bestämmelser om utlämnande av personuppgifter till en stämningsman.
I den föreslagna 25 § föreskrivs om utlämnande av uppgifter till Gränsbevakningsväsendet när det är fråga om uppgifter som behövs vid gränsbevakning, för att personer ska kunna påträffas eller avlägsnas ur landet eller för ett sådant tillstånd eller godkännande från Gränsbevakningsväsendet som förutsätter att personen i fråga är tillförlitlig. I detta sammanhang föreslås det att till de uppgifter som lämnas ut till Gränsbevakningsväsendet fogas de uppgifter som behövs för avlägsnande av personer ur landet. Tillägget motiveras med att det är fråga om uppgifter som är nödvändiga för att Gränsbevakningsväsendet ska kunna sköta sitt uppdrag. Bestämmelser om utlämnande av Brottspåföljdsmyndighetens uppgifter till Gränsbevakningsväsendet i samband med straffrättsliga åtgärder finns alltså i 19 § i den föreslagna lagen.
Den föreslagna 26 § gäller utlämnande av personuppgifter till militärmyndigheterna och 27 § utlämnande av personuppgifter till Folkpensionsanstalten. De motsvarar 22 och 23 § i den gällande lagen, dock med den ändringen att Folkpensionsanstalten kan få uppgifter för såväl skötseln av förmåner som också för ansökan om rehabiliteringstjänster.
Den föreslagna 28 § gäller utlämnande av uppgifter till arbets- och näringsmyndigheterna. Bestämmelsen är ny. Med stöd av den kan Brottspåföljdsmyndigheten till dessa myndigheter lämna ut för ordnandet av arbetskraftsservice behövliga uppgifter om när verkställigheten av straffet för den dömde, fången, den häktade och den som avtjänar samhällspåföljd eller verkställigheten av häktningen inleds och avslutas samt om det sysselsättningsfrämjande innehållet i planen för strafftiden och om den verksamhet som genomförts samt om arbets- och funktionsförmågan.
De ovan nämnda bestämmelserna om utlämnande av uppgifter överlappar delvis de bestämmelser som ger olika myndigheter rätt att få uppgifter. Lagen om dataskydd avseende brottmål har minskat denna överlappning. I den gällande lagen föreskrivs för tydlighetens skull tämligen heltäckande om utlämnande av uppgifter från Brottspåföljdsmyndigheten. Det har ansetts vara ett bra arrangemang med tanke på en laglig behandling av uppgifter att bestämmelser om utlämnande av uppgifter finns i en lag och att bestämmelserna är tydligt uppräknade enligt användningsändamål. Dessa motiveringar talar för att ett likadant regleringssätt ska tillämpas också i den föreslagna lagen.
29 §.Utlämnande av uppgifter om verkställighet av samhällspåföljder till enskilda. Den föreslagna 29 § innehåller en bestämmelse enligt 25 § i den gällande lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten om Brottspåföljdsmyndighetens rätt att lämna ut sådana personuppgifter till privata sammanslutningar, stiftelser och fysiska personer som sköter verkställighetsuppgifter som är nödvändiga för verkställigheten. Det är till exempel fråga om sådana nödvändiga uppgifter som ska ges till tjänstgöringsplatsen för samhällstjänst och som behövs för att den som avtjänar påföljden ska kunna bli introducerad i arbetsuppgifterna, till exempel uppgifter om hans eller hennes arbetserfarenhet, utbildning och funktionsförmåga eller uppgifter som är nödvändiga för att en anstalt för missbrukarvård som har samband med avtjänande av övervakningsstraff eller en biträdande övervakare som deltar i övervakningen av villkorlig frihet ska kunna sköta denna uppgift.
30 §.Utlämnande av personuppgifter ur säkerhetsregistret. Den föreslagna 30 § innehåller bestämmelser om utlämnande av personuppgifter ur det säkerhetsregister som avses i 11 § och som innehåller uppgifter som är exceptionella med tanke på anstaltsordningen och säkerheten. Enligt 1 mom. får Brottspåföljdsmyndigheten trots sekretessbestämmelserna och också på eget initiativ lämna ut sådana uppgifter i säkerhetsregistret till polisen, huvudstaben, Tullen och Gränsbevakningsväsendet som är nödvändiga för ändamål som motsvarar säkerhetsregistrets användningsändamål. När en uppgift lämnas ut ska det uppges hur tillförlitlig den är. I 2 mom. föreskrivs att beslut om utlämnande av uppgifter fattas av den registeransvarige eller en av denne utsedd tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten. Den föreslagna paragrafen motsvarar 26 § i den gällande lagen, som föreslås bli kompletterad i enlighet med regeringens proposition 6/2020 rd, det vill säga så att möjligheten att lämna ut uppgifter på eget initiativ fogas till 1 mom. och paragrafen kompletteras med 2 mom., som gäller beslut om utlämnande av uppgifter.
6 kap. Radering och arkivering av uppgifter i Brottspåföljdsmyndighetens personregister
31 §.Granskning av uppgifter i och radering av uppgifter i personregister Enligt artikel 5.1 e i dataskyddsförordningen och enligt 6 § 2 mom. i dataskyddslagen avseende brottmål får personuppgifter inte lagras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med behandlingen. I 6 § 1 mom. i dataskyddslagen avseende brottmål föreskrivs att de personuppgifter som behandlas ska vara adekvata och behövliga med hänsyn till ändamålet med behandlingen och får inte vara för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas. Obehövliga personuppgifter ska raderas utan obefogat dröjsmål. Enligt 3 mom. i den paragrafen ska behovet av att bevara personuppgifter bedömas med minst fem års mellanrum, om inte något annat föreskrivs om bevaringstider för personuppgifter någon annanstans.
De föreslagna 31 § 1 och 2 mom. gäller radering av personuppgifter som avses i 5–12 §. Utgångspunkten är att personuppgifter raderas när de inte längre behövs med tanke på registrets användningsändamål. I dessa moment föreskrivs om de maximala bevaringstiderna för personuppgifter. I 1 mom. 1 punkten föreskrivs om behandling av sådana personuppgifter i brottspåföljdsregistret som har samband med uppgifter som rör formell verkställighet enligt den föreslagna 6 §. Enligt 34 § 1 mom. 1 punkten i den gällande lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten gallras dessa uppgifter ur tio år efter det att personen senast frigavs från en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten eller slutförde avtjänandet av en samhällspåföljd. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska dessa uppgifter raderas tio år efter personens sista anhängiga verkställighetsärende som antecknats i brottspåföljdsregistret. Ändringen motiveras med att man vid gallring av uppgifter ur registret i enlighet med den gällande lagen inte nödvändigtvis kan fastställa en persons straffanstaltsfrekvens på ett tillförlitligt sätt i situationer där personen kommer att avtjäna straff för ett brott som begåtts flera år tidigare och han eller hon inte har avtjänat en brottspåföljd på tio år. Enligt 2 c kap. 5 § 2 mom. i strafflagen ska den som avtjänar ett fängelsestraff på viss tid friges villkorligt, när han eller hon har avtjänat två tredjedelar av straffet. En fånge som under fem år före brottet inte avtjänat ett fängelsestraff i ett fängelse ska friges villkorligt när han eller hon har avtjänat hälften av straffet. Den nämnda gränsen på fem år trädde i kraft vid ingången av 2020. Enligt övergångsbestämmelsen i ändringen ska på brott som har begåtts före ikraftträdandet av lagen och på verkställigheten av straff som följer av ett sådant brott tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet och enligt vilka tiden i fråga var tre år. När en person kommer för att avtjäna ett fängelsestraff för ett brott som begåtts flera år tidigare, är det möjligt att uppgifterna om den formella verkställigheten av hans eller hennes straff har raderats med stöd av den aktuella bestämmelsen om radering. Då friges han eller hon villkorligt från det nya fängelsestraffet efter att ha avtjänat hälften av straffet. Genom den föreslagna ändringen, där en anteckning om verkställighetsärendet tas som begynnelsetidpunkt för beräkningen av raderingstiden, förlängs denna tid.
I den föreslagna 31 § 1 mom. 2 punkten föreskrivs om radering av personuppgifter ur brottspåföljdsregistret i samband med verkställigheten av fängelsestraff och samhällspåföljder samt häktning. Uppgifterna raderas fem år efter det att personen senast frigavs från en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten eller slutförde avtjänandet av en samhällspåföljd. I 34 § 1 mom. 2 och 3 punkten i den gällande lagen är motsvarande tid tio år. Minskningen av raderingstiden till fem år motiveras med den ovan nämnda bestämmelsen i lagen om dataskydd avseende brottmål, enligt vilken personuppgifter får lagras endast så länge som det är nödvändigt med tanke på ändamålet med behandlingen av personuppgifter. Behovet av de aktuella personuppgifter som hänför sig till de grundläggande arrangemangen för avtjänande av en påföljd kan anses ha slopats, om personen inte har avtjänat en påföljd på fem år. Uppgifter som är äldre än fem år kan inte anses ha betydelse om personen efter en paus på fem år börjar avtjäna ett nytt straff. I en sådan situation planeras strafftiden och verkställs påföljden i enlighet med den aktuella situationen.
I 3 punkten i det föreslagna momentet föreskrivs om radering av sådana observationsuppgifter av tillfällig natur som avses i 8 § 4 mom. Det är alltså fråga om en typ av informationsförmedlingsinformation som behövs för upprätthållande av anstaltsordningen och säkerheten. Uppgifterna i fråga ska strykas ur denna del av registret senast två månader efter det att de fördes in i registret. Till den del uppgifterna behövs för användningsändamål enligt det föreslagna 8 § 1 mom. ska de överföras till dessa uppgifter.
Enligt den föreslagna 31 § 1 mom. 4 punkten ska de uppgifter i brottspåföljdsregistret som gäller besökare och andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad raderas i registret två år efter tidpunkten för besöket eller någon annan kontakt och i fråga om besöksförbud två år efter förbudets upphörande. Enligt 34 § 5 punkten i den gällande lagen är motsvarande gallringstid fem år. Ändringen motiveras med att uppgifter som är äldre än två år inte torde kunna anses behövliga med tanke på ändamålet med uppgifterna. När personuppgifter som gäller besökare och andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad raderas i registret blir det tydligt att de är utomstående personer, inte personer som avtjänar påföljder. I den föreslagna 31 § 1 mom. 5 punkten föreskrivs om radering av uppgifter om personer som uträttar ärenden. Principerna är desamma som när det gäller radering av personuppgifter om besökare och andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad. Den maximala bevaringstiden för dessa uppgifter är ett år. I fråga om dem som uträttar ärenden framhävs särskilt att de är utomstående.
I den föreslagna 31 § 1 mom. 6 punkten föreskrivs att den maximala bevaringstiden för uppgifterna i säkerhetsregistret, som innehåller exceptionella situationer, är fem år efter den sista anteckningen. Enligt 34 § 1 mom. 4 punkten i den gällande lagen är denna tid tio år. Även för denna förkortning av bevaringstiden för uppgifter är motiveringen att uppgifterna ska vara behövliga. Om det på fem år inte har gjorts anteckningar om en person i säkerhetsregistret, kan uppgifterna i registret i enlighet med principerna för behandling av personuppgifter inte längre vara behövliga. Vid fastställandet av bevarings- och raderingstiden för uppgifterna i säkerhetsregistret beaktas som en särskild omständighet den potentiella osäkerheten i fråga om dessa uppgifter.
I den föreslagna 31 § 1 mom. 7 punkten föreskrivs det om radering av uppgifter i det målsäganderegister som avses i 12 §. De raderas i registret ett halvt år efter det att fången har frigivits från fängelse som var förenat med anmälningsskyldigheten i fråga. Den korta bevaringstiden motiveras med att uppgiften i fråga med tanke på Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet behövs endast en kort tid efter det att personen frigivits. Uppgifterna om en målsägande är dessutom uppgifter om en utomstående med tanke på Brottspåföljdsmyndighetens verkställighetsuppgift.
Det föreslagna 31 § 2 mom. gäller radering av fotografier som hör till specificeringsuppgifterna med stöd av 5 § 2 mom. Ett fotografi ska raderas i registret inom sex månader från det att straffet har avtjänats eller häktningen har upphört. Bestämmelsen motsvarar 34 § 2 mom. i den gällande lagen.
Det föreslagna 31 § 3 mom. innehåller bestämmelser om minimitiderna för granskning av om uppgifterna i registret behövs. Den personuppgiftsansvarige eller en av denna förordnad enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten ska ha granskningsskyldighet. Behovet av sådana uppgifter ur brottspåföljdsregistret om besökare och andra personer som håller kontakt med en fånge eller en häktad som avses i 10 § 1 mom. ska granskas vartannat år. De uppgifter om personer som uträttar ärenden som avses i 2 mom. i den paragrafen ska granskas minst en gång om året. Andra uppgifter i brottspåföljdsregistret än de som avses ovan ska granskas minst vart tredje år. Uppgifterna i säkerhetsregistret granskas minst en gång om året. Bestämmelsen motsvarar till övriga delar 34 § 3 mom. i den gällande lagen, förutom att bestämmelsen om granskning av uppgifter om personer som uträttar ärenden är ny. Den föreslagna granskningen med minst ett års mellanrum hänför sig till ställningen som utomstående för personer som uträttar ärenden, det vill säga uppgifterna om dem ska raderas i registret så snabbt som möjligt.
Det föreslagna 31 § 4 mom. innehåller en hänvisningsbestämmelse till lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården och lagen om klienthandlingar inom socialvården i fråga om granskning och radering av sådana uppgifter om socialvård som avses i 9 §. Bestämmelsen motsvarar 34 § 4 mom. i den gällande lagen.
Det föreslagna 31 § 5 mom. innehåller en bestämmelse som motsvarar 34 § 6 mom. i den gällande lagen, enligt vilket samtliga uppgifter som gäller en person raderas i informationssystemet senast ett år efter den registrerades död.
32 §. Bevaring av uppgifter som konstaterats vara oriktiga. Trots vad som i dataskyddslagen avseende brottmål, dataskyddsförordningen och dataskyddslagen föreskrivs om rättelse av oriktiga uppgifter i ett register får enligt det föreslagna 32 § 1 mom. en oriktig uppgift bevaras i samband med den rättade uppgiften, om det behövs för att trygga rättigheterna för den registrerade, någon annan part eller en anställd vid Brottspåföljdsmyndigheten. En sådan uppgift får användas endast i det syfte som här avses. Den personuppgiftsansvarige ska enligt 7 § i dataskyddslagen avseende brottmål se till att alla rimliga åtgärder har vidtagits för att säkerställa att personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas antingen utplånas eller rättas utan dröjsmål. Det föreslagna 32 § 1 mom. motsvarar 33 § i den gällande lagen, som ändrades till denna form genom en lag som utfärdades 2018 i samband med att dataskyddslagen avseende brottmål stiftades. En uppgift som konstaterats vara oriktig ska enligt det föreslagna 2 mom. raderas i registret genast när den inte längre behövs för att trygga rättigheter, dock senast fem år efter det att den föreskrivna raderingsfristen har löpt ut. Bestämmelsen motsvarar 33 § 2 mom. i den gällande lagen.
33 §.Varaktig bevaring av uppgifter. Enligt det föreslagna 33 § 1 mom. ska det av de uppgifter i brottspåföljdsregistret som raderas i databasen bildas ett index för varaktig bevaring av uppgifter. Uppgifterna raderas i indexet då 50 år förflutit sedan personen i fråga senast frigavs från en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten eller slutförde avtjänandet av en samhällspåföljd. Bestämmelsen motsvarar 36 § 1 mom. i den gällande lagen. Uppgifterna i detta index får behandlas av tjänstemän till vilkas tjänsteuppgifter det hör. Till exempel utlämnande av uppgifter ur ett index för varaktig bevaring av uppgifter förutsätter en bestämmelse på lagnivå som gör det möjligt att få uppgifter. Det kan vara möjligt att lämna ut uppgifter ur detta index bland annat för forskningsändamål. I 27 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet finns en bestämmelse som gör det möjligt att få denna information.
På varaktig bevaring av sådana uppgifter om socialvård som avses i 9 § tillämpas enligt det föreslagna 33 § 2 mom. lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården samt lagen om klienthandlingar inom socialvården. Bestämmelsen motsvarar 36 § 3 mom. i den gällande lagen.
34 §.Arkivering av uppgifter. Enligt den föreslagna 34 § ska det föreskrivas särskilt om arkivfunktionens uppgifter och om handlingar som ska arkiveras. En central lag som gäller arkivfunktionen är arkivlagen (831/1994).
7 kap. Den registrerades rättigheter
I 4 kap. i dataskyddslagen avseende brottmål finns bestämmelser om den registrerades rättigheter. Det är fråga om upprätthållande och offentlig tillgång till dataskyddsbeskrivning och skyldighet att informera (22 §), de registrerades rätt till insyn och inskränkningar i rätten till insyn (23 och 24 §), rättelse och utplåning av personuppgifter eller begränsning av behandlingen, yrkande på dessa åtgärder samt den personuppgiftsansvariges skyldighet att informera om dessa åtgärder (25–27 §), begränsning av de registrerades rättigheter (28 §), utövande av rättigheter via dataombudsmannen (29 §) och främjande av de registrerades möjligheter att utöva sina rättigheter samt avgiftsfria åtgärder (30 §). Vid behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten iakttas ovan nämnda bestämmelser. Dessutom finns det särskilda bestämmelser om brottspåföljdsområdet i 35–37 § i den föreslagna lagen.
35 §.Inskränkningar i den personuppgiftsansvariges skyldighet att lämna ut uppgifter till den registrerade. Den personuppgiftsansvarige ska enligt 35 § i den föreslagna lagen i enlighet med vad som föreskrivs i dataskyddslagen avseende brottmål, dataskyddsförordningen och dataskyddslagen informera den registrerade om behandling av uppgifter. Den personuppgiftsansvarige ska till exempel enligt 22 § 2 mom. i dataskyddslagen avseende brottmål ge den registrerade en beskrivning som avses i 1 mom. och annan behövlig information för utövande av de registrerades rättigheter enligt det aktuella 4 kap., om lämnande av denna information behövs i ett enskilt fall för att nämnda rättigheter ska kunna utövas. Den personuppgiftsansvarige får helt eller delvis låta bli att lämna informationen, om det är nödvändigt på de grunder som nämns i 28 § i den lagen. Enligt nämnda 28 § får den registrerades rättigheter begränsas bland annat om det med beaktande av den registrerades rättigheter är en proportionell och nödvändig åtgärd i syfte att 1) undvika menlig inverkan på förebyggande, avslöjande, utredning av brott eller på åtgärder som avser åtal för brott eller på verkställighet av straffrättsliga påföljder, 2) trygga andra undersökningar, utredningar eller motsvarande förfaranden hos myndigheter, 3) skydda den allmänna säkerheten, 4) skydda den nationella säkerheten eller 5) skydda andra personers rättigheter. I den andra meningen i den föreslagna 35 § föreskrivs närmare än i dataskyddslagen avseende brottmål att undantag från informationsplikten dock får göras om det är nödvändigt för ordningen och säkerheten i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten. Den föreslagna 35 § motsvarar 30 § i den gällande lagen om behandling av personuppgifter.
36 §.Inskränkningar i rätten till insyn. Utöver vad som föreskrivs i dataskyddslagen avseende brottmål, dataskyddsförordningen och dataskyddslagen får den registrerades rätt till insyn enligt den föreslagna 36 § begränsas, om utövande av rätten till insyn på sannolika grunder kan leda till ett allvarligt hot mot ordningen och säkerheten i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten eller mot säkerheten för en anställd vid Brottspåföljdsmyndigheten eller för någon annan. Enligt 23 § 1 mom. i dataskyddslagen avseende brottmål har var och en rätt att av den personuppgiftsansvarige få veta huruvida personuppgifter som gäller honom eller henne behandlas. Om sådana uppgifter behandlas, har den registrerade rätt att få information bland annat om vilka personuppgifter som behandlas, ändamålen med behandlingen och den rättsliga grunden för behandlingen, de kategorier av personuppgifter som behandlingen gäller, de mottagare eller mottagargrupper till vilka uppgifter har lämnats ut samt bevaringstiden för personuppgifterna. Enligt 24 § 1 mom. i den lagen kan den registrerades rätt till insyn helt eller delvis skjutas upp, begränsas eller vägras till den del det är nödvändigt på de grunder som nämns i 28 §. Dessa beskrivs närmare i specialmotiveringen till den föreslagna lagens 35 §. Om den registrerades rätt till insyn skjuts upp, begränsas eller vägras, ska den personuppgiftsansvarige utan obefogat dröjsmål informera den registrerade om detta genom ett skriftligt intyg. Även grunderna för uppskovet, begränsningen eller vägran ska uppges, utom i det fall att lämnandet av denna information skulle äventyra syftet med vägran eller begränsningen. Enligt 24 § 2 mom. i lagen om dataskydd avseende brottmål ska den personuppgiftsansvarige informera den registrerade om dennes rätt att utöva rätten till insyn via dataombudsmannen.
Utöver de ovan nämnda bestämmelserna om inskränkningar i rätten till insyn föreskrivs det i 36 § i den föreslagna lagen om sådana särskilda inskränkningar i rätten till insyn som är nödvändiga i Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet. Enligt den föreslagna bestämmelsen har den registrerade inte rätt till insyn i de uppgifter i brottspåföljdsregistret om skriftligt samtycke och utredning av åsikter som avses i 7 § 6 mom. eller i de uppgifter som ingår i säkerhetsregistret enligt 11 §. Ovan avsedda skriftliga samtycke och utredning av åsikter hos en person under 18 år hänför sig till avtjänande av ett övervakningsstraff eller övervakad frihet på prov i den bostad där den som gett samtycket och den som uttryckt sin åsikt bor. Den andra inskränkningen i rätten till insyn i 36 § i den föreslagna lagen gäller uppgifterna i säkerhetsregistret. I säkerhetsregistret är det fråga om uppgifter som allvarligt hotar säkerheten och ordningen. Det erhållande av uppgifter som följer av utövandet av rätten till insyn i sådana uppgifter skulle sannolikt utgöra ett allvarligt hot till exempel mot ordningen och säkerheten i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten eller mot säkerheten för en fånge, en anställd vid Brottspåföljdsmyndigheten eller för någon annan. I dessa tre särskilda inskränkningar i rätten till insyn är det fråga om särskilt känsliga uppgifter som, om de kom till den registrerades kännedom, allvarligt skulle kunna äventyra till exempel en enskild persons liv och hälsa. Därför föreslås ett uttryckligt förbud mot rätt till insyn i dessa uppgifter. Det föreslagna 36 § 1 mom. motsvarar i huvudsak 31 § i den gällande lagen. I förhållande till den gällande lagen har ett förbud mot insyn fogats till ovan nämnda uppgifter om samtycke och utredning av åsikter.
I det föreslagna 36 § 2 mom. föreskrivs att fången inte har rätt till insyn i om det finns uppgifter om honom eller henne i det målsäganderegister som avses i 12 §. Dessa uppgifter är synnerligen känsliga ur målsägandens synvinkel, och därför det är nödvändigt att begränsa rätten till insyn.
37 §.Utövande av rätten till insyn. Enligt 23 § 2 mom. i dataskyddslagen avseende brottmål kan den registrerade hos den personuppgiftsansvarige begära att få utöva rätten till insyn genom en egenhändigt undertecknad handling eller på ett därmed jämförbart bestyrkt sätt eller begära detta personligen hos den personuppgiftsansvarige. I 37 § i den föreslagna lagen föreskrivs det om ett strängare sätt att utöva rätten till insyn än vad som konstaterats ovan så, att den registrerade personligen ska kontrollera sina uppgifter vid den enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten som den personuppgiftsansvarige anvisar. När begäran om insyn framställs ska den registrerade styrka sin identitet. En sådan rätt till insyn, som endast används personligen, har ansetts och anses fortfarande nödvändig för att det så långt det är möjligt ska kunna förhindras att känsliga uppgifter i Brottspåföljdsmyndighetens personregister hamnar hos utomstående. Enligt den senare meningen i bestämmelsen ska enheten vid Brottspåföljdsmyndigheten ge den registrerade tillfälle att så som den personuppgiftsansvarige bestämmer kontrollera de uppgifter som han eller hon har rätt till insyn i. På basis av detta kan den personuppgiftsansvarige till exempel låta bli att lämna ut en utskrift eller något annat skriftligt dokument över de uppgifter som kontrolleras. Detta har ansetts viktigt i det praktiska arbetet, eftersom sådana utskrifter kan vara problematiska med tanke på fängelsesäkerheten. En fånge kan till exempel utsättas för påtryckning eller utpressning antingen på grund av omständigheter som framgår av utskriften eller för att skaffa sig en utskrift av ärenden som hör till hans eller hennes partsoffentlighet. Bestämmelsen motsvarar 32 § i den gällande lagen.
8 kap. Ikraftträdande
38 §.Ikraftträdande. Lagen träder i kraft samtidigt som ett nytt informationssystem tas i bruk vid Brottspåföljdsmyndigheten. Den uppskattade tidpunkten är maj 2021. I 2 mom. i ikraftträdandeparagrafen upphävs lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten (1069/2015).
39 §.Övergångsbestämmelse om gallring av uppgifter. Övergången till det nya informationssystemet förutsätter en övergångsperiod i fråga om vissa funktioner. När bestämmelserna i den föreslagna lagen träder i kraft behövs en övergångsperiod på ett år för att ta i bruk en del av datasystemet i enlighet med de nya bestämmelserna om gallring av uppgifter. I lagen föreslås en övergångsbestämmelse i enlighet med detta.
7.2
Lag om ändring av fängelselagen
1 kap. Allmänna bestämmelser om verkställighet av fängelse
1 §. Tillämpningsområde. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det föreskrivs att vid verkställighet av fängelsestraff tillämpas utöver fängelselagen även förvaltningslagen. Bestämmelsen är en så kallad informativ hänvisning. I praktiken tillämpas bestämmelserna i förvaltningslagen på beslutsfattande som gäller fångar på samma sätt som för närvarande.
Exempelvis ska bestämmelsen om hörande i 34 § i förvaltningslagen tillämpas när ett ärende utreds. Möjligheten att inte höra en fånge ska således också bedömas med stöd av 34 § 2 mom. i förvaltningslagen. Likaså ska möjligheten att höra en fånge muntligt ske med stöd av 37 § i förvaltningslagen, avgörande av ärenden i enlighet med 7 kap. i förvaltningslagen och delgivning av beslut i enlighet med 9 och 10 kap. i förvaltningslagen.
I den mån fängelselagen föreskriver om förfarandebestämmelser som avviker från förvaltningslagen ska fängelselagen tillämpas i stället för förvaltningslagen. Sådana undantag gäller till exempel muntlig förhandling i disciplinärenden.
5 §. Bemötandet av fångar.Förteckningen över förbud mot diskriminering i 2 mom. ändras. Bestämmelsen i fängelselagen är föråldrad och dess innehåll ändras så att det motsvarar 4 § 3 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder. Den största ändringen är att begreppet ras i fängelselagen ändras till begreppet ursprung.
7 §. Hörande av fångar. I paragrafen finns för närvarande en hänvisningsbestämmelse till 34 § om hörande i förvaltningslagen. Eftersom det till fängelselagen fogas en allmän hänvisningsbestämmelse till tillämpningen av förvaltningslagen, behövs det inte längre någon separat hänvisning till bestämmelsen om hörande. Bestämmelsen upphävs således.
9 §. Behörighet utom tjänstetid. Till den jourhavande tjänstemannens behörighet föreslås bli fogat sådana beslut där beslutsfattandet kan vara nödvändigt utanför tjänstetid.
Till 1 mom. 3 punkten fogas utöver permission som beviljas av synnerligen viktigt skäl även permission av viktigt skäl till den jourhavande tjänstemannens behörighet. En viktig orsak ska hänföra sig till fångens familj, hälso- och sjukvård, försörjning eller skötsel av arbets-, utbildnings-, social- eller bostadsärenden eller någon annan motsvarande orsak. Behovet av en sådan permission kan uppstå under veckoslut eller under långa helger då den behöriga beslutsfattaren inte är närvarande.
Till 1 mom. 4 punkten fogas också behörighet att besluta om återkallande av permission. I praktiken har det uppstått problem i situationer där en fånge som beviljats permission grips av polisen utanför tjänstetid, då det inte finns någon behörig tjänsteman som kan besluta om återkallande av permissionen. Polisen kan i en sådan situation inte föra en gripen fånge till fängelset efter att grunden för gripandet enligt polislagen har upphört.
Till 1 mom. 5 punkten fogas behörighet att besluta om förflyttning av en fånge från en öppen anstalt till ett slutet fängelse för den tid som förundersökningen av ett brott eller utredningen av en ordningsförseelse kräver. Det föreslås att 6 kap. 6 § ändras så att beslut om förflyttning i motsvarande situation under tjänstetid fogas till fängelsedirektörens behörighet. Det är nödvändigt att en fånge vid behov utan dröjsmål kan förflyttas från ett öppet fängelse till ett slutet fängelse, om förundersökningen av ett brott eller utredningen av en ordningsförseelse förutsätter det.
Till 1 mom. 9 punkten fogas beslutanderätt i fråga om avskildhet. Enligt 18 kap. 5 § i fängelselagen får en fånge hållas avskild från andra fångar till exempel om det är nödvändigt för att förhindra att fången allvarligt äventyrar någon annans liv eller hälsa. Situationer som gäller avskildhet är sådana att beslut i fråga om dem ska fattas utan dröjsmål och därför är det motiverat att beslutanderätt även fogas till den jourhavande tjänstemannens behörighet.
Det föreslås att det till 1 mom. 11 punkten fogas en bestämmelse om beslutanderätt i fråga om frigivning av den som dömts till förvandlingsstraff för böter, om denne inte är frihetsberövad av någon annan orsak.
Numreringen av de övriga punkterna i momentet ändras på motsvarande sätt.
2 kap. Inledande av verkställighet
1 §. Inledande av verkställighet av fängelsestraff. Till 1 mom. fogas en bestämmelse om domstolens skyldighet att underrätta. Domstolen ska utan ogrundat dröjsmål underrätta Brottspåföljdsmyndigheten om ett ovillkorligt fängelsestraff som den dömt ut genom att registrera uppgifterna om domen i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem. En motsvarande bestämmelse finns i lagen om verkställighet av samhällspåföljder. Syftet med bestämmelsen är att betona att uppgifter om domar ska registreras utan dröjsmål.
Enligt den sista meningen i 2 mom. ska den dömde höras om anmälningstidpunkten, placeringsfängelset och utarbetandet av planen för strafftiden. Eftersom den dömde ska höras med stöd av 34 § i förvaltningslagen, upphävs bestämmelsen som onödig.
7 §.Betalning av böter i ett fängelse. I paragrafen föreskrivs om betalning av böter i ett fängelse. Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar paragrafens nya innehåll.
I 1 mom. föreskrivs om betalningstiden när en fånge anländer till fängelset enbart för att avtjäna ett förvandlingsstraff för böter. Då ska han eller hon ges fem vardagar att betala böterna. Bestämmelsen motsvarar gällande 2 kap. 8 § i fängelselagen. Liksom för närvarande ska verkställigheten av ett förvandlingsstraff dock inledas när den dömde anländer till fängelset.
I 2 mom. föreskrivs om betalningstiden när en fånge avtjänar något annat fängelsestraff och även förvandlingsstraff för böter ska verkställas. Bestämmelsen gäller också situationer där den som kommer till fängelset för att avtjäna något annat straff samtidigt också ska avtjäna ett förvandlingsstraff för böter. Då ska den som dömts till förvandlingsstraff efter delgivningen eller ankomsten till fängelset ges fem vardagar att betala böterna. Tiden räknas från det att den dömde får kännedom om förvandlingsstraffet i fängelset eller när han eller hon anländer till fängelset. I dessa fall skulle betalningstiden skjuta upp verkställigheten av förvandlingsstraffet. Eftersom betalningstiden på fem dagar följer direkt av lag, behöver Brottspåföljdsmyndigheten inte separat fatta beslut om beviljande av betalningstid.
Enligt momentet kan det dock reserveras tid för utbetalning endast så länge att fången inte hinner friges från fängelset. Verkställigheten av förvandlingsstraffet börjar således innan betalningstiden på fem dagar gått ut, om det övriga fängelsestraff som fången avtjänat upphör.
I 3 mom. föreskrivs om när ett förvandlingsstraff förfaller på grund av betalning av böter. Liksom för närvarande förfaller ett förvandlingsstraff om den bötfällde betalar beloppet av de förvandlade böterna i sin helhet. Vidare ska den bötfällde ha möjlighet att betala ett av flera förvandlingsstraff, varvid detta förvandlingsstraff förfaller.
I 4 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i nuläget att bestämmelserna om betalning av böter också ska tillämpas på en häktad som avses i häktningslagen. En häktad ska således på motsvarande sätt som en fängelsefånge ges tid att betala böterna innan verkställigheten av förvandlingsstraffet inleds.
8 §. Betalning av böter i ett fängelse. Paragrafen upphävs, eftersom det i kapitlets 7 § i sin helhet föreskrivs om betalning av böter i ett fängelse.
10 §.Beslutanderätt. I 1 mom. överförs beslutanderätten i fråga om uppskov med förvandlingsstraff för böter och återkallande av uppskov i sin helhet från utmätningsmannen till Brottspåföljdsmyndigheten. På detta sätt fattar Brottspåföljdsmyndigheten beslut om alla uppskov med förvandlingsstraff för böter med stöd av fängelselagen. Detta är motiverat eftersom Brottspåföljdsmyndigheten har de bästa förutsättningarna att bedöma om förutsättningarna för uppskov enligt fängelselagen uppfylls. Bedömningscentrumets direktör eller dennes ställföreträdare har beslutanderätt i alla uppskovsärenden.
Det föreslås att 2 mom. upphävs, eftersom den betalningstid på två månader som enligt prövning beviljas för betalning av böter slopas. Det nuvarande 3 mom. blir 2 mom. och ändras så att beslut om efterlysning fattas av någon annan i arbetsordningen angiven tjänsteman vid verkställighetsenheten istället för av en tjänsteman som förordnas av verkställighetsdirektören.
3 kap. Beräkning av strafftid
7 §.Inräkning i strafftiden. Det föreslås att hänvisningen i paragrafens 3 mom. till 2 kap. 1 § 3 mom. ändras till en hänvisning till 4 mom.
7 a §. Strafftidsbeslut. I 3 mom. föreskrivs att strafftidsbeslutet utan dröjsmål ska delges fången. På motsvarande sätt ska myndigheten med stöd av 54 § i förvaltningslagen utan dröjsmål delge en part sitt beslut. Eftersom bestämmelser om delgivning finns i förvaltningslagen upphävs bestämmelsen i fängelselagen.
8 §. Beslutanderätt. I 2 mom. föreskrivs för närvarande om behörigheten för den verkställighetsansvarige att besluta om villkorlig frigivning av den dömde i det fall där den dömde redan har avtjänat fängelsestraffet i häkte och har frigivits från häktning. I sådana situationer anländer den dömde inte längre till fängelset, utan ett beslut om villkorlig frigivning kan fattas vid Brottspåföljdsmyndighetens verkställighetsenhet. På motsvarande sätt föreslås det att den verkställighetsansvarige i dessa situationer också beslutar om ställande av en fånge under övervakning av villkorlig frihet. Med stöd av 21 kap. 2 § i fängelselagen är det vanligen fängelsedirektören som har beslutanderätt i fråga om att ställa en villkorligt frigiven under övervakning.
4 kap. Ankomst till ett fängelse och placering i fängelset
2 §. Intagning i fängelse. Paragrafens 3 mom. ändras så att hänvisningen till behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten gäller den lag som nu utfärdas.
5 §. Ankomstgranskning.Till 1 mom. fogas en hänvisning till bestämmelsen om kroppsvisitation i 16 kap. Genom hänvisningarna till säkerhetskontroll och kroppsvisitation betonas att en fånge i samband med en ankomstgranskning kan genomgå en säkerhetskontroll eller kroppsvisitation, om de förutsättningar som anges i 16 kap. uppfylls.
Begreppet fångvårdsmyndighet i 2 mom. ändras till Brottspåföljdsmyndigheten.
6 §. Plan för strafftiden. I paragrafen föreskrivs på samma sätt som för närvarande om en plan för strafftiden. Paragrafen ändras dock så att den till sitt innehåll bättre motsvarar de nuvarande behoven i planeringen av strafftiden.
I 1 mom. föreskrivs det om innehållet i planen för strafftiden.
Enligt 1 punkten ska planen innehålla uppgifter om placeringen av fången under strafftiden. Punkten motsvarar det som förskrivs i 2 mom. i den gällande paragrafen.
Enligt 2 punkten ska planen innehålla uppgifter om verksamheten och stödåtgärder som främjar fångens livshantering under strafftiden. Punkten preciseras i förhållande till det nuvarande 2 mom. genom att det tas in ett omnämnande av stödåtgärder som främjar fångarnas livshantering. I planen beaktas således förutom verksamhet enligt 8 kap. i fängelselagen även andra stödåtgärder i vilka fången deltar under strafftiden.
I 3 punkten föreskrivs det om fångens kontakter utanför fängelset. I det gällande 2 mom. föreskrivs endast om permission för fångar. Upprätthållandet av fångens familjeförhållanden kan dock ha en betydande roll i förverkligandet av målet att förebygga återfallsbrottslighet. I planen kan således frågor som gäller fångens kontakter beaktas i större utsträckning än endast i fråga om permissioner.
I 4 punkten föreskrivs om uppgifter om frigivningen och stödåtgärder i frigivningsskedet. Den frigivningsplan som för närvarande utarbetas separat slopas och beredningen av frigivningsskedet görs som en del av planeringen av strafftiden och preciseringen av planen. Uppgifterna i frigivningsfasen omfattar till exempel tidpunkten för villkorlig frigivning, planeringen av övervakad frihet på prov samt planeringen av de stödåtgärder som behövs vid frigivningen. Till exempel bostadsärenden och social trygghet samt de social- och hälsovårdstjänster som eventuellt behövs efter frigivningen bör beaktas. En central del av beredningen av frigivningsfasen är att utreda förutsättningarna för placering i övervakad frihet på prov. Bestämmelser om detta finns i lagen om övervakad frihet på prov. Såväl övervakad frihet på prov som andra frigivningsfaser ska beredas i god tid före frigivningen. Frågan behandlas närmare nedan i samband med ändringarna av lagen om övervakad frihet på prov. Brottspåföljdsmyndigheten kan också meddela föreskrifter om tidpunkten för beredningen av frigivningen i fråga om straff av olika längd.
I 2 mom. föreskrivs om de omständigheter i anknytning till fångens brott och hans eller hennes bakgrund som ska beaktas när planen utarbetas. Momentet motsvarar i stor utsträckning det nuvarande 3 mom. med vissa språkliga preciseringar. Momentet kompletteras dock jämfört med det gällande.
Till momentet fogas för det första brottets art som en sådan faktor som ska beaktas när planen utarbetas. Både brottets art och straffets längd är sådana omständigheter som har betydelse vid planeringen av strafftiden. För närvarande nämns ärendet i statsrådets förordning om fängelse.
För det andra fogas till momentet sådana omständigheter som inverkar på återfall i brott som en faktor som ska beaktas när planen utarbetas. I praktiken är det centrala målet med planeringen av strafftiden att påverka fångens återfallsbrottslighet, och omständigheter som påverkar återfallsbrottslighet bedöms när planen utarbetas. För närvarande nämns saken i statsrådets förordning om fängelse.
I 3 mom. ingår en hänvisningsbestämmelse till planen för strafftiden för övervakad frihet på prov och planen för strafftiden för övervakning av villkorlig frihet, vilka på samma sätt som för närvarande utarbetas som separata planer.
7 §. Förfarandet för utarbetande av planen för strafftiden. I paragrafen föreskrivs liksom för närvarande om förfarandet vid utarbetande av planen för strafftiden. Det föreslås dock att bestämmelserna preciseras.
I 1 mom. föreskrivs om Brottspåföljdsmyndighetens skyldighet att utarbeta planen för strafftiden för fången. I momentet fastställs inte längre separat var planen ska utarbetas. Detta bestäms enligt den beslutanderätt som föreskrivs i kapitlets 11 §.
Momentet kompletteras också med en bestämmelse om de grunder på vilka planen för strafftiden kan ändras på motsvarande sätt som föreskrivs i lagen om verkställighet av samhällspåföljder och lagen om övervakad frihet på prov. Med ändring av planen avses situationer där målen för strafftiden behöver ändras. En ändring av planen är en annan sak än en sådan precisering av planen som avses i 2 mom.
Grunder för ändring av planen är förändringar i fångens förhållanden eller någon annan motsvarande orsak. Detta kan till exempel komma i fråga på grund av fångens nya brott, om det är nödvändigt att på nytt bedöma den övervakningsnivå som krävs för placeringen av fången eller lämplig verksamhet för fången. Å andra sidan är det också möjligt att målen i planen har uppnåtts och att det finns behov av att ställa upp nya mål.
I 2 mom. föreskrivs det om en precisering av planen för strafftiden och uppföljning av hur planen genomförs. Planen preciseras och följs upp i fångens placeringsfängelse. Med precisering av planen avses att det i planen förs in uppgifter om vilka åtgärder som har vidtagits för att främja målen i planen i fängelset. Med precisering avses till exempel att en fånge har placerats i planenlig sysselsättning. Det är således fråga om sådant som ska göras i fängelset för att planen ska genomföras och som ska antecknas i planen för att genomförandet av planen ska kunna följas upp.
Dessutom ska verkställigheten av planen följas upp i fängelset på samma sätt som för närvarande. Bestämmelsen flyttas för tydlighetens skull till 2 mom. Uppföljningen ska göras regelbundet. Syftet med uppföljningen är att bedöma om planen har genomförts framgångsrikt under strafftiden. Vid uppföljningen kan man till exempel bedöma behovet av att ändra fångens verksamhet.
I 3 mom. ska det på motsvarande sätt som för närvarande föreskrivas om utarbetande av en plan i samarbete med den som dömts till fängelse. Dessutom ska det på motsvarande sätt som nu föreskrivas att planen med den dömdes samtycke i behövlig utsträckning ska utarbetas i samarbete med myndigheter och andra aktörer. Eftersom en separat frigivningsplan inte längre utarbetas, stryks hänvisningen till frigivningsplanen. Till momentet fogas ett omnämnande av att också uppföljningen av hur planen genomförs ska göras tillsammans med fången.
9 §. Placering i öppen anstalt.Hänvisningen i 1 mom. till 16 kap. 7 § korrigeras så att den motsvarar den ändring som görs i paragrafen i fråga.
11 §. Beslutanderätt.I bestämmelsen om beslutanderätt i kapitlet görs vissa preciseringar. I 1 mom. föreskrivs liksom för närvarande om beslut om planen för strafftiden. Till 2 mom. överförs en bestämmelse om beslutanderätt när det fattas beslut om en fånges resekostnader. I detta avseende är den nuvarande regleringen komplicerad och beslutanderätten utövas av ett stort antal tjänstemän. Regleringen förenklas så att beslut om ersättning för resekostnader fattas av de tjänstemän som förordnas i arbetsordning.
Paragrafens gällande 2 mom. blir 3 mom.
5 kap. Placering i fängelset
4 §. Kontraktsavdelning.Hänvisningen till 16 kap. 7 § korrigeras så att den motsvarar den ändring som görs i paragrafen i fråga.
9 §. Beslutanderätt. Av de orsaker som konstateras i den allmänna motiveringen utökas befogenheten för tjänstemän i övervaknings- eller styrningsuppgifter att besluta om placering av fångar på avdelningar.
6 kap. Förflyttning från ett fängelse till ett annat
1 §. Förflyttning från slutet fängelse till öppen anstalt.Hänvisningen till 16 kap. 7 § korrigeras så att den motsvarar den ändring som görs i paragrafen i fråga.
2 §. Förflyttning från öppen anstalt till slutet fängelse.Enligt 1 mom. 1 punkten kan en fånge förflyttas från en öppen anstalt till ett slutet fängelse, om han eller hon har gjort sig skyldig till ett brott eller till en ordningsförseelse som avses i 15 kap. i fängelselagen. Enligt förarbetena till fängelselagen avses med detta situationer där en fånge misstänks ha gjort sig skyldig till ett brott eller en förseelse. En förflyttning har således varit möjlig när förundersökningsmyndigheten har fattat beslut om inledande av förundersökning. I praktiken är det inte möjligt att skjuta upp beslutet om förflyttning tills fången har dömts för ett brott. På grund av det som konstaterats ovan ändras ordalydelsen i punkten så att den bättre motsvarar nuvarande praxis, så att förflyttning är möjlig när fången misstänks ha gjort sig skyldig till ett brott eller en ordningsförseelse eller när fången har gjort sig skyldig till ett brott eller en förseelse.
Bestämmelser om tillfällig förflyttning av en fånge i väntan på inledande av förundersökning eller utredning av ett disciplinärende finns i 2 mom.
Paragrafens 1 mom. 3 punkten kompletteras med en bestämmelse om förflyttning, om fången anländer till en öppen anstalt berusad. Med stöd av de nuvarande bestämmelserna kan en förflyttning i dessa situationer göras med stöd av momentets 1 punkt, men i synnerhet behandlingen av en anmälan om misstanke om narkotikabrott till polisen kan ta lång tid. I dessa situationer är det motiverat att fatta beslut om permanent förflyttning av en fånge när fången har lämnat ett verifierat positivt prov vid drogkontrollen. På så vis behöver man inte vänta på polisens beslut om inledande av förundersökning, utan fången kan förflyttas till ett slutet fängelse med stöd av ett verifierat testresultat vid drogkontrollen. Bestämmelsen gäller både fångar som med stöd av 4 kap. 9 § i fängelselagen anländer till en öppen anstalt och fångar som återvänder från permission eller på någon annan grund till fängelset. Brottspåföljdsmyndigheten har i enskilda fall prövningsrätt när det gäller att bedöma om förflyttning till ett slutet fängelse är motiverad.
Medan resultatet av drogkontrollen verifieras kan fången tillfälligt förflyttas till ett slutet fängelse med stöd av 2 mom.
I 2 mom. föreskrivs noggrannare än för närvarande om en omedelbar förflyttning av fången från en öppen anstalt till ett slutet fängelse. De överföringar som avses i momentet är temporära.
Grunderna för en temporär förflyttning är liksom för närvarande den tid som förundersökningen av ett brott eller utredningen av en ordningsförseelse tar, utredningen av de förutsättningar som avses i 1 mom. 6 punkten eller avtjänandet av ett sådant straff i enrum som avses i 15 kap. 4 §.
Momentet kompletteras med en möjlighet att tillfälligt flytta en fånge till ett slutet fängelse medan ett prov från den drogkontroll som avses i 1 mom. 3 punkten verifieras eller en berusad fånges hälsotillstånd följs upp. Alla öppna anstalter har inte lokaler där det är möjligt att sörja för tillräcklig övervakning eller observation av en fånge som misstänks för en rusmedelsförseelse, om berusningen äventyrar fångens hälsotillstånd. Det är fråga om situationer där fången behöver placeras under observation för att hans eller hennes hälsotillstånd ska kunna följas upp. I slutna fängelser kan en tillräcklig övervakning av fången och observation av hälsotillståndet tryggas.
Efter att grunden för en temporär förflyttning har upphört ska förutsättningarna för placering av fången i fängelse bedömas med stöd av bestämmelserna om fångens permanenta placering.
6 §. Beslutanderätt.Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar bestämmelserna om beslutanderätt i andra kapitel i fängelselagen.
Till 4 mom. överförs bestämmelsen om beslutanderätt i fråga om tillfällig förflyttning enligt kapitlets 2 § 2 mom. Beslutanderätten motsvarar de kortvariga förflyttningar som görs med stöd av 5 § 2 mom. i kapitlet. Beslutet ska fattas av direktören för det fängelse som tar emot fången eller av en säkerhetsansvarig. Det föreslås att 1 kap. 9 § ändras så att beslut om förflyttning i motsvarande situation utanför tjänstetid fogas till den jourhavande tjänstemannens behörighet.
7 kap. Basvård och boende
7 §. Beslutanderätt.Det finns inga bestämmelser om beslutanderätt i fråga om begränsning av användningen av fångens egna kläder på grunder som hänför sig till säkerheten i arbete. Begränsningen av användningen av egna kläder i arbetsverksamhet har samband med strävan att säkerställa fångens säkerhet i arbetet. Beslutet ska fattas i fråga om en viss arbetsverksamhet, inte i fråga om en enskild fånge.Bestämmelser om begränsning av användningen av egna kläder av arbetssäkerhetsskäl ska ingå i fängelsedirektörens behörighet.
8 kap. Sysselsättning
10 §. Förutsättningar för tillstånd.Hänvisningen i 3 mom. till 16 kap. 7 § korrigeras så att den motsvarar den ändring som görs i paragrafen i fråga.
14 §. Beslutanderätt. Till 1 mom. fogas en bestämmelse om beslutanderätt om tillstånd till eget arbete. Dessutom föreslås det att momentet ändras så att en sysselsättningsansvarig eller en tjänsteman i chefsuppgifter inom styrning eller övervakning kan besluta om tillstånd som avses i momentet utan något uttryckligt förordnande av direktören.
I 8 kap. 9 § i fängelselagen föreskrivs det om deltagande i sysselsättning utanför fängelset, det vill säga om studietillstånd, placering i anstalt utanför fängelset och tillstånd till sysselsättning under övervakning utanför fängelset. Enligt 8 kap. 14 § i fängelselagen beslutar Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet om tillstånd till studier för fångar som avtjänar livstids fängelse samt för fångar som avtjänar kombinationsstraff enligt 2 c kap. 11 § i strafflagen och om deras placering i en anstalt utanför fängelset. I lagrummet i fråga föreskrivs inte att centralförvaltningsenheten kan besluta om fången ska ges tillstånd att delta i övervakad verksamhet utanför fängelset. Det är motiverat att centralförvaltningsenheten beslutar om allt deltagande i sysselsättning utanför fängelset för fångar som dömts till livstids fängelse och fångar som avtjänar kombinationsstraff. Till 2 mom. fogas således en befogenhet för Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet att besluta också om tillstånd för fångar som avtjänar livstids fängelse eller fångar som avtjänar kombinationsstraff enligt 2 c kap. 11 § i strafflagen att delta i övervakad verksamhet utanför fängelset.
Den nivå på beslutanderätten i fråga om befrielse från sysselsättningsplikt som avses i 4 mom. ska sänkas. Eftersom det oftast är fråga om rutinmässiga beslut har en sysselsättningsansvarig, en tjänsteman i chefsuppgifter inom styrning eller övervakning eller en tjänsteman som utför styrnings- eller övervakningsuppgifter behörighet.
9 kap. Fångarnas egendom och inkomster
9 §. Beslutanderätt. Paragrafen förtydligas genom en strykning av villkoret att en sysselsättningsansvarig eller en tjänsteman i chefsuppgifter inom styrning eller övervakning kan besluta om betalning av brukspenning, sysselsättningspenning, lön och arbetsresekostnader, om att sysselsättningspenning lämnas obetald och om ändring av brukspenning och lön.
11 kap. Fritid
8 §. Beslutanderätt. Paragrafens 2 mom. förtydligas genom en strykning av kravet på att en av direktören förordnad sysselsättnings- eller säkerhetsansvarig ska kunna bevilja personer, sammanslutningar och stiftelser utanför fängelset tillstånd att ordna verksamhet som lämpar sig för fängelseförhållandena eller bevilja fångarna tillstånd att samlas för att planera fritidsverksamheten eller behandla andra gemensamma ärenden.
12 kap. Brevväxling, telefonsamtal och elektronisk kommunikation
10 §.Förfarande vid granskning och kvarhållande. I paragrafen föreskrivs att beslut om läsning, kopiering och kvarhållande av brev, andra postförsändelser eller meddelanden, e-postmeddelanden eller mobiltelefonens textmeddelanden samt om avlyssning och inspelning av telefonsamtal ska vara skriftliga. Bestämmelser om skyldigheten att fatta ett skriftligt förvaltningsbeslut finns i 43 § i förvaltningslagen. Bestämmelsen i fängelselagen upphävs som onödig.
11 §. Beslutanderätt. Till 2 mom. fogas en bestämmelse om att beslut om avbrytande eller förvägran att använda telefonen fattas av en tjänsteman i chefsuppgifter inom styrning eller övervakning eller av en tjänsteman som utför styrnings- eller övervakningsuppgifter.
14 kap. Permission
2 §. Beslutanderätt. Hänvisningen till 16 kap. 7 § korrigeras så att den motsvarar den ändring som görs i paragrafen i fråga.
8 §.Permissionsvillkor. I 2 mom. föreskrivs det att permission ska beviljas skriftligen och att permissionsvillkoren samt eventuella påföljder för överträdelser av villkoren ska anges i beslutet. Bestämmelser om skyldigheten att fatta ett skriftligt förvaltningsbeslut finns i 43 § i förvaltningslagen. Bestämmelser om permissionsvillkor finns i 1 mom. i paragrafen och i statsrådets förordning om fängelse. Av dessa skäl upphävs paragrafens 2 mom. som onödigt.
11 §. Beslutanderätt.Paragrafen förtydligas så att villkoret att direktören ska förordna en säkerhets- eller sysselsättningsansvarig som vid sidan av fängelsedirektören kan besluta om beviljande och återkallande av permission, eventuell tidigareläggning av den tidigaste tidpunkten för permission och betalning av kostnaderna för resor under permission med statsmedel slopas.
12 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter. I paragrafen föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordning i samband med permissioner. Bestämmelsen kompletteras med befogenhet att genom förordning av statsrådet utfärda bestämmelser om villkoren för permission. Bestämmelser om villkoren för permission finns för närvarande i statsrådets förordning om fängelse.
15 kap. Ordningen och disciplinen i ett fängelse
4 §. Disciplinstraff för fångar. Paragrafen ändras så att en tillrättavisning som för närvarande används som disciplinstraff ersätts med en anmärkning. Anmärkning är det lindrigaste disciplinstraffet och kan ges för de lindrigaste förseelserna, såsom tillrättavisning för närvarande. Avsikten är inte att ändra de grunder på vilka en tillrättavisning för närvarande påförs som disciplinstraff. En anmärkning ska alltid ges skriftligen och även i en anmärkning kan ändring sökas med stöd av 20 kap. 1 §.
Bestämmelser om anmärkning tas in i 1 mom. 1 punkten. Övriga disciplinstraff överförs på motsvarande sätt till 2–4 punkten.
9 §. Utredning av ordningsförseelser. I paragrafen föreskrivs liksom för närvarande om utredning av ordningsförseelser.
I 1 mom. föreslås en bestämmelse som motsvarar den nuvarande och som gäller utredning av ordningsförseelser. En utredning av misstanke om ordningsförseelse ska göras utan dröjsmål. Utredningen ska vara opartisk och objektiv och utredningens omfattning ska vara beroende av förseelsens art och allvarlighetsgrad.
I 2 mom. föreskrivs det om hörande av andra som har del i saken under utredningen. Med stöd av momentet ska fången och andra som har del i saken höras under utredningen. För närvarande finns bestämmelser om hörande av fångar under utredningen i 11 § i kapitlet. Bestämmelsen flyttas till 9 §. Vid behov ska även andra personer höras. Dessutom ska det i momentet liksom för närvarande föreskrivas att utredningen ska genomföras så att ingen blir grundlöst misstänkt.
I 3 mom. föreskrivs liksom för närvarande om att ett motiverat påstående av fången om att de anställda gjort sig skyldiga till eller varit delaktiga i ett brott överlämnas till polisen för undersökning.
Paragrafens 4 mom. är nytt. I momentet föreskrivs det om de grunder på vilka behandlingen av en misstanke om ordningsförseelse kan avslutas redan i utredningsskedet. Om behandlingen avslutas med stöd av momentet, ska ärendet inte föras till den disciplinära behandling som avses i 10 §. Grunderna för avslutande av utredningen av en ordningsförseelse motsvarar nuvarande praxis, men om dem föreskrivs i lag.
Med stöd av momentet kan behandlingen av ett disciplinärende avslutas på tre grunder.
För det första kan behandlingen avslutas redan i utredningsskedet, om förseelsen är ringa. Som ringa betraktas sådana situationer där det på grund av förseelsens art inte är ändamålsenligt att behandla ärendet vid disciplinärt förfarande. Bestämmelsen lämpar sig särskilt för situationer där saken kan utredas med fången genom att diskutera och ge anvisningar om hur fången ska uppföra sig på behörigt sätt.
Med stöd av momentet kan behandlingen avslutas också om det under utredningens gång har framgått att en förseelse inte har ägt rumt. Med detta avses situationer där det under utredningens gång har framgått att den gärning som ursprungligen misstänktes vara en förseelse inte är en sådan ordningsförseelse som avses i 3 § i kapitlet. I praktiken är det möjligt att det vid registreringen av en disciplinanmälan ännu inte är klart om gärningen uppfyller kännetecknen för en ordningsförseelse enligt lag. Saken klarnar ofta först när ordningsförseelsen utreds. Då kan ärendet avgöras på basis av ”ingen förseelse”.
Med stöd av momentet kan behandlingen avslutas också om det under utredningen har framgått att det inte finns skäl att misstänka fången i fråga för förseelsen. Med detta avses situationer där det till exempel på basis av höranden har framgått att den fånge som ursprungligen misstänkts för en förseelse inte har gjort sig skyldig till förseelsen. I sådana situationer kan behandlingen av ärendet avslutas på basis av ”ingen anledning att misstänka”.
I 5 mom. föreskrivs att i samband med utredningen kan fången ges en anmärkning för en ringa förseelse. Anmärkningen ges på motsvarande sätt som för närvarande. Syftet med bestämmelsen är således att bevara möjligheten att behandla mindre förseelser lättare än i ett egentligt disciplinärt förfarande.
10 §. Behandling av disciplinärenden.I paragrafen föreskrivs det om muntlig förhandling av disciplinärenden i stor utsträckning på motsvarande sätt som i gällande 10 och 15 §. Bestämmelserna om verkställighet av disciplinstraff flyttas till 15 §.
I 1 mom. föreskrivs liksom för närvarande att ett disciplinärende ska behandlas utan dröjsmål och utan att onödig uppmärksamhet väcks. Till momentet flyttas de bestämmelser om muntlig förhandling och användning av videolänk vid hörande av fångar eller vittnen som för närvarande finns i 15 §. I bestämmelsen stryks förteckningen över personer som ska vara närvarande.
Enligt den gällande bestämmelsen är fängelsedirektören, en säkerhetsansvarig och ett ojävigt vittne närvarande vid behandlingen av disciplinärenden. Eftersom det är fråga om ett administrativt disciplinärt förfarande, ska det inte längre föreskrivas om skyldigheten att närvara. Flera personers närvaro kan inte heller anses nödvändig med tanke på fångens rättsskydd, eftersom fången har rätt att söka ändring i beslutet i ett disciplinärende. I fortsättningen kan ett disciplinärende således behandlas utan att en säkerhetsansvarig och ett ojävigt vittne är närvarande. Bestämmelser om fängelsedirektörens närvaro behövs inte. Bestämmelsen utgör dock inte ett hinder för att den tjänsteman som är föredragande i ärendet kan närvara vid behandlingen.
I 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i gällande 11 och 15 § om fångens rätt att förbereda sitt försvar och lägga fram egen utredning samt bevis till stöd för den vid behandlingen av ett disciplinärende. Genom bestämmelsen tryggas fångens rätt att försvara sig och bli hörd vid den egentliga disciplinbehandlingen. I praktiken ska fången särskilt ges tillfälle att yttra sig om den bevisning som lagts fram till stöd för ordningsförseelsen. Till momentet fogas också en hänvisningsbestämmelse till den tolkning som avses i 4 kap. 4 §.
Till 3 mom. flyttas bestämmelserna i gällande 10 § 2 och 3 mom. om i vilket fängelse ett disciplinärende kan behandlas.
11 §. Avskildhet vid utredning. Paragrafens nuvarande bestämmelser om hörande av fångar har flyttats till de föreslagna 9 och 10 §.Kapitlets nuvarande 14 § om att en fånge ska hållas avskild medan ett disciplinärende utreds och behandlas flyttas som sådan till 11 §.
12 §. Registrering. I paragrafen föreskrivs det om utredning av ordningsförseelser och om det protokoll som ska föras över påförande av disciplinstraff. Paragrafens ordalydelse ändras så att utredning av ordningsförseelser och behandling av disciplinärenden ska registreras. Det ålderdomliga begreppet ”förande av protokoll” slopas. Närmare bestämmelser om innehållet i registreringen utfärdas på samma sätt som för närvarande genom förordning av statsrådet. I praktiken bör det noteras att på beslut i disciplinärenden som fattas med stöd av kapitlets 9 och 10 § tillämpas också förvaltningslagens bestämmelser om administrativt beslutsfattande och 20 kap. i fängelselagen om ändringssökande. Utöver registreringarna ska fången således ges ett skriftligt beslut med anvisningar om omprövningsbegäran.
13 §. Verkställighet och förfall av disciplinstraff. I paragrafen föreskrivs om verkställighet och förfall av disciplinstraff. Till 1 mom. flyttas bestämmelsen i gällande 10 § 1 mom. om verkställighet av disciplinstraff utan dröjsmål och utan att uppmärksamhet väcks. Paragrafens gällande 1 mom. om förfall av disciplinstraff blir 2 mom.
14 §. Avskildhet vid utredning. Paragrafen upphävs eftersom bestämmelsen om att en fånge ska hållas avskild har flyttats till 11 §.
15 §. Påförande av disciplinstraff. Paragrafen upphävs, eftersom bestämmelser om behandlingen av disciplinärenden finns i 10 §.
16 §. Beslutanderätt. Paragrafens 4 mom. preciseras så att en säkerhetsansvarig ska ha behörighet att besluta om avslutande av behandlingen av ett disciplinärende på de grunder som anges i kapitlets 9 § 4 och 5 mom.
18 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. Till paragrafens rubrik fogas ordet föreskrifter, eftersom det i 2 mom. föreskrivs om behörigheten för Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet att meddela föreskrifter. Ordalydelsen i bemyndigandet att utfärda förordning preciseras så att det genom förordning av statsrådet kan föreskrivas om registrering av utredning av ordningsförseelser och behandling av disciplinärenden. Bemyndigandet omfattar också bestämmelser om innehållet i registrering av verkställighet av avskildhet under utredningstiden och av disciplinstraff.
16 kap. Granskning av fängelselokaler och fångar
7 §. Kontroll av drogfrihet.I paragrafen föreskrivs på samma sätt som för närvarande om kontroll av en fånges drogfrihet. Bestämmelsen förtydligas jämfört med nuläget.
Med stöd av 1 mom. kan en fånge under vissa förutsättningar åläggas att lämna utandningsprov eller saliv- eller urinprov. Med stöd av 1 punkten kan prov tas, om det finns skäl att misstänka att en fånge är påverkad av alkohol, något annat berusningsmedel eller dopningsmedel. Punkten lämpar sig för situationer där det till exempel utifrån iakttagelser av fångens uppförande finns skäl att misstänka att fången är berusad. En rusmedelskontroll förutsätter således i dessa situationer en misstanke om användning av rusmedel. Punkten motsvarar 1 mom. i gällande paragraf.
I 2 punkten föreskrivs på motsvarande sätt som i det gällande 3 mom. om drogkontroll som ett villkor för olika tillstånd och placeringar. Liksom för närvarande förutsätter en kontroll i dessa situationer inte en misstanke om användning av rusmedel, utan den kan göras för att säkerställa att fången iakttar den drogfrihet som är ett villkor för tillståndet eller placeringen. Ordalydelsen i momentet förtydligas så att ett prov kan tas antingen när förutsättningarna för tillstånd eller placering utreds eller när det övervakas att skyldigheten att iaktta drogfrihet iakttas under tiden för tillståndet eller placeringen. Övervakning ska således vara möjlig innan tillstånd eller placering beviljas, om en förutsättning för övervakning är att personen förbinder sig till drogfrihet. Under ett beviljat tillstånd eller en placering ska det vara möjligt att övervaka att fången inte använder berusningsmedel. Övervakningen ska vara tidsmässigt bunden till det beviljade tillståndet. Övervakningen kan ske under tiden för tillståndet eller placeringen eller omedelbart efter det att den har upphört.
En ny sak som tas in i momentet är möjligheten till drogkontroll som ett villkor för placering i övervakad frihet på prov. Bestämmelsen gör det möjligt att ålägga en fånge kontroll av drogfrihet när förutsättningarna för övervakad frihet på prov utreds. På detta sätt kan man redan innan det fattas beslut försäkra sig om att fången förbinder sig till drogfrihet.
I 3 mom. föreskrivs om möjligheten att bestämma att ett blodprov ska tas på en fånge. Ett blodprov kan tas på samma sätt som för närvarande, om fången vägrar att lämna de prov som avses i 1 mom. Momentet kompletteras med en möjlighet att ta blodprov också för att trygga kontrollen av drogfrihet eller för att få ett tillförlitligt provresultat. Det är till exempel fråga om situationer där man inte kan ta ett urinprov på en fånge eller provets tillförlitlighet är tveksamt till exempel på grund av att det manipulerats. Tröskeln för att ta blodprovstagning är hög också i dessa situationer, och ett tillförlitligt prov bör i första hand eftersträvas med stöd av 1 mom. Vid behov kan till exempel tas ett nytt urinprov i stället för ett otillförlitligt prov.
I 4 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i det nuvarande 2 mom. att prov inte behöver tas om berusningstillståndet är uppenbart av yttre tecken att döma. I det fallet har fången dock rätt att kräva att prov tas. Innan beslut fattas ska fången tillfrågas om han eller hon kräver att ett prov tas.
9 §. Förfarande och registrering. Till 1 mom. fogas ett omnämnande av att om kontrollen av drogfrihet kräver att personen ska klä av sig, ska den som utför drogkontrollen vara av samma kön som fången. För närvarande gäller skyldigheten som gäller kön endast tjänstemän som utför kroppsvisitationer och vittnen vid kroppsvisitationer. Till skillnad från kroppsvisitation ska drogkontroller på samma sätt som för närvarande utföras utan vittne.
I 2 mom. föreskrivs det om kroppsbesiktning på motsvarande sätt som för närvarande.
I 3 mom. stryks omnämnandet av skriftligt beslut om kroppsbesiktning och specialgranskning. Bestämmelser om skyldigheten att registrera kroppsbesiktning och specialgranskning finns i 4 mom.
Bestämmelsen i momentet om angivande av grunderna för en åtgärd preciseras. Skyldigheten att underrätta en fånge om grunden för åtgärden ska enligt förslaget gälla kroppsvisitation, specialgranskning, kroppsbesiktning och kontroll av drogfrihet. I samband med åtgärden ska fången informeras om på vilken grund åtgärden vidtas. Informationen ska ges redan före åtgärden, om det är möjligt med hänsyn till fångens tillstånd och övriga omständigheter. Informationen kan ges muntligt.
I 4 mom. föreskrivs om registrering av åtgärder som vidtas med stöd av kapitlet. Ingripande i obemannade fordons eller farkosters färd, kroppsvisitation, kontroll av drogfrihet, specialgranskning och kroppsbesiktning ska registreras. Med stöd av 11 § utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i registreringarna genom förordning av statsrådet. Säkerhetskontrollerna faller helt och hållet utanför såväl skyldigheten att anmäla grunden för en kontroll enligt 3 mom. som registreringsskyldigheten enligt 4 mom. Säkerhetskontroller är rutinmässiga åtgärder där en person till exempel passerar genom en metalldetektor. Det skulle i praktiken inte vara ändamålsenligt att registrera säkerhetskontroller. För tydlighetens skull stryks också omnämnandet av att säkerhetskontroll under transport ska antecknas på en blankett som fastställts av Brottspåföljdsmyndigheten.
9 a §. Genomförande av kontroll av drogfrihet. Till kapitlet fogas en ny 9 a §, där det föreskrivs om förfarandet i synnerhet vid kontroll av drogfrihet.
I 1 mom. föreskrivs det om de lokaler som används vid kontroll av drogfrihet. Lokalerna ska vara lämpliga för provtagning. Provtagningen ska kunna övervakas på ändamålsenligt sätt i lokalerna och både övervakningen och lokalerna ska vara sådana att fångens integritetsskydd tillgodoses. Med detta avses att provtagningen inte ingriper i fångens integritetsskydd mer än vad som är nödvändigt för att få ett tillförlitligt prov.
I laglighetsövervakningspraxis har man i flera sammanhang lyft fram lämpliga förfaranden för att trygga integritetsskyddet vid provtagning. Om fången till exempel ska klä av sig bör det begränsas till vad som är absolut nödvändigt. Provtagning ska också i princip övervakas av endast en tjänsteman.
Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet kan med stöd av kapitlets 11 § meddela närmare föreskrifter om provtagningsförfarandet.
Dessutom föreskrivs det i momentet att blodprov ska tas vid en för ändamålet lämplig enhet inom hälso- och sjukvården och att provet endast får tas av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.
I 2 mom. föreskrivs om säkerställande av att provtagningen och behandlingen av provet är tillförlitlig. Vid provtagningen ska det säkerställas att de olika proven inte kan blandas ihop, att orenheter inte kan hamna i provet och att provet inte kan förfalskas.
I 3 mom. föreskrivs om undersökning och verifiering av ett saliv-, urin- eller blodprov. Blodproven bör alltid sändas till ett lämpligt laboratorium för undersökning. Resultaten av snabbtest av saliv- och urinprover bör också sändas till laboratoriet för verifiering. Både ett positivt resultat och ett negativt resultat av ett snabbtest kan sändas för verifiering, om fångens drogfrihet inte kan säkerställas tillräckligt på basis av det. Till exempel kan disciplinstraff påföras eller fångens permanenta förflyttning från en öppen anstalt till ett slutet fängelse inledas först när resultatet av testet har verifierats.
I momentet föreskrivs dessutom att undersökningen och verifieringen av ett prov ska ske i ett laboratorium som uppfyller kvalitetskraven för narkotikatest.
10 §.Beslutanderätt. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det med avvikelse från annan drogkontroll är fängelsedirektören, den säkerhetsansvarige eller en tjänsteman i chefsuppgifter inom styrning och övervakning som beslutar om blodprovstagning enligt 7 §.
Paragrafens 2 mom. ändras så att beslut om specialgranskning kan fattas av en säkerhetsansvarig utan förordnande av fängelsedirektören.
11 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter. Bemyndigandet att utfärda förordning i gällande 9 § 4 mom. flyttas till det nya 11 § 1 mom. Med stöd av momentet utfärdas bestämmelser om de registreringar som ska göras om de åtgärder som avses i kapitlet genom förordning av statsrådet.
Med stöd av 2 mom. får Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet meddela närmare bestämmelser om det förfarande som ska tillämpas vid kontroll av drogfrihet. Genom bestämmelsen kan procedurbestämmelserna i 7, 9 och 9 a § preciseras.
17 kap. Granskning av andra personer
6 §. Gripande och hållande i förvar.I 3 mom. stryks omnämnandet av skriftligt beslut om hållande i förvar. Bestämmelser om registrering av hållande i förvar tas in i 7 §.
7 §. Förfarande och registrering. Paragrafens 3 mom. kompletteras med en skyldighet att förutom kroppsvisitation också registrera avlägsnande från fängelseområdet, gripande och hållande i förvar av besökare. Närmare bestämmelser om de ärenden som ska registreras utfärdas med stöd av kapitlets 9 § genom förordning av statsrådet.
8 §. Beslutanderätt.Paragrafen föreslås bli ändrad så att beslut om säkerhetskontroll och förvägran av tillträde till fängelset även kan fattas av en tjänsteman som utför styrnings- eller övervakningsuppgifter utan krav på skyndsamhet.
9 §. Närmare bestämmelser. Paragrafens språkdräkt ändras så att den motsvarar de ändringar som gjorts i 7 §.
18 kap. Säkerhetsåtgärder och användning av maktmedel
6 §. Användning av maktmedel. I 3 mom. föreskrivs det om rätt till nödvärn för en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten. En tjänsteman har i sin tjänsteutövning rätt till nödvärn enligt vad som avses i 4 kap. 4 § i strafflagen. I praktiken har det visat sig vara svårt att fastställa i vilka situationer grunden för användning av maktmedel och den straffrättsliga rätten till nödvärn har sammanfallit på ett sådant sätt att det är svårt att visa vilken det egentligen är fråga om. Nödvärnssituationer kan vara till exempel situationer där en fånge oförutsett riktar våld mot en tjänsteman. Även i sådana situationer är det i fortsättningen klart att strafflagens bestämmelser om nödvärn ska tillämpas på tjänstemannens verksamhet.
Tjänstemannen också i nödvärnssituationer handlar under tjänsteansvar och att tjänstemannens utbildning och erfarenhet beaktas vid bedömningen. Regleringen innebär att en tjänsteman inte bedöms som civilperson i en nödvärnssituation. För en tjänsteman som handlar under tjänsteansvar ska således vid bedömningen av om användningen av maktmedel är berättigad i en nödvärnssituation gälla högre krav än för en vanlig medborgare.
Paragrafens gällande 3 mom. blir 4 mom.
Paragrafens gällande 4 mom. blir 5 mom. Bestämmelsen preciseras genom en hänvisning till bestämmelserna om excess i nödvärn i 4 kap. 4 och 7 § i strafflagen.
6 a §. Beredskap för och varning om användning av maktmedel. I lagen föreslås en ny bestämmelse med bestämmelser om beredskap för och varning om användning av maktmedel. Den gällande lagen innehåller inga sådana bestämmelser. Paragrafen motsvarar 2 kap. 18 § i polislagen.
I 1 mom. föreskrivs det om beredskap för användning av maktmedel. Med stöd av bestämmelsen ska en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten i sin tjänsteutövning på behörigt sätt beakta möjligheten att använda maktmedel i samband med ett tjänsteuppdrag. Om utförandet av ett tjänsteuppdrag kan förväntas kräva användning av maktmedel, bör lämplig utrustning tillhandhållas i förväg bland annat med beaktande av motståndets styrka och de maktmedel som behövs för att besegra det. Vid förberedelserna för användning av maktmedel bör också alltid beaktas bestämmelserna i 1 kap. 5 och 6 § i fängelselagen om bemötande av fångar och utövande av befogenheter. Tjänstemannen ska i första hand genom råd, uppmaningar och befallningar sträva efter att upprätthålla förvaringssäkerheten, förvaringsordningen och säkerheten samt säkerställa att syftet med fängelsestraffet uppnås.
I 2 mom. föreskrivs om varning om användning av maktmedel. Med stöd av bestämmelsen ska den som blir utsatt för maktmedel om det är möjligt på förhand varnas för användningen av maktmedel. Varningen kan ges till exempel muntligt innan maktmedel börjar användas. Det finns dock ingen skyldighet att varna, om maktmedelssituationen uppstår oväntat eller om det inte annars är ändamålsenligt att varna till exempel på grund av fångens förvirrade tillstånd.
6 b §. Användning av skjutvapen. Till lagen fogas en ny bestämmelse om användning av skjutvapen. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 19 § i polislagen. Genom bestämmelsen höjs tröskeln för användning av skjutvapen jämfört med nuläget, eftersom skjutvapen för närvarande med stöd av fängelselagen kan användas på samma villkor som andra maktmedel.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om de förutsättningar under vilka ett skjutvapen får användas. Användning av skjutvapen är användning av maktmedel, så när ett skjutvapen används ska bestämmelserna om användning av maktmedel i 6 och 6 a § beaktas. Dessutom föreskrivs det i den nya paragrafen om ytterligare förutsättningar för användning av skjutvapen. I praktiken är tröskeln för användning av skjutvapen redan nu betydligt högre än för andra maktmedel.
Skjutvapen får enligt momentet användas endast när det är fråga om att stoppa en persons verksamhet som orsakar direkt och allvarlig fara för någon annans liv eller hälsa och det inte finns något lindrigare sätt att stoppa verksamheten. Skjutvapen får dessutom användas i brådskande och viktiga uppdrag för att avlägsna föremål eller andra motsvarande hinder.
Användning av skjutvapen är alltid en sista utväg. Det kan till exempel vara befogat att använda ett skjutvapen, om fången är beväpnad och hotar en annan persons liv omedelbart och det inte är möjligt att stoppa verksamheten annat än genom att använda skjutvapen.
I många avgöranden av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) tas också ställning till användningen av skjutvapen. De omständigheter som domstolen för de mänskliga rättigheterna lyfter fram i sina avgöranden har betydelse när beslut om användning av skjutvapen fattas. I sin beslutspraxis i anknytning till artikel 2 (Rätt till liv) i Europakonventionen har Europadomstolen bland annat konstaterat att användning av skjutvapen för att verkställa arrestering inte kan anses vara berättigad när man vet att en person eller hans eller hennes uppträdande inte medför fara för liv eller hälsa och det inte fanns skäl att misstänka att han eller hon gjort sig skyldig till våldsbrott (Tzekov mot Bulgarien, Europadomstolen 23.2.2006). Av Europadomstolens avgörande om Finland (Huohvanainen mot Finland, Europadomstolen 13.3.2007) framgår att användning av maktmedel i de syften som nämns i artikel 2.2 i Europakonventionen (till exempel för att försvara en person mot olagligt våld) kan vara befogad när den grundar sig på en uppriktig uppfattning som på giltiga skäl kan anses vara riktig vid tidpunkten för händelsen, även om den senare visar sig vara felaktig. Omständigheter som ska beaktas på basis av avgörandet är särskilt händelseförhållandena, situationens utveckling samt planeringen och övervakningen av insatsen så att man på behörigt sätt säkerställer att livsfara minimeras och anknytande åtgärder väljs.
Vid bedömningen av om användningen av vapen är korrekt är det relevant om det utfärdats uppmaningar till personen i fråga att ge sig och varningar om vapenanvändning samt om myndigheten först har utsatts för beskjutning (Kasa mot Turkiet, Europadomstolen 20.5.2008).
I 2 mom. föreslås en bestämmelse om vad som avses med användning av skjutvapen. Användning av skjutvapen är varning för användning, hot om användning av skjutvapen och avlossande av skott. Att däremot ta fram och osäkra ett skjutvapen ska inte betraktas som användning av skjutvapen.
7 §. Förfarandet. I 1 mom. stryks bestämmelserna om skriftliga beslut och hörande av fångar. Bestämmelserna i förvaltningslagen ska tillämpas på hörande av fångar och fattande av beslut.
Dessutom preciseras momentet i det avseendet att fången med stöd av kapitlet ska underrättas om användning av fängsel på motsvarande sätt som det i 16 kap. 9 § föreskrivs om underrättelse om åtgärder som avses i 16 kap. Ett förvaltningsbeslut fattas om observation, observation i isolering och avskildhet och delges fången. Därför föreskrivs det inte särskilt om skyldigheten att underrätta fången om grunden för åtgärden i fråga om dessa säkerhetsåtgärder.
Med stöd av 2 mom. ska de åtgärder som avses i kapitlet och verkställigheten av dem registreras. Med stöd av kapitlets 9 § utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i registreringarna genom förordning av statsrådet.
8 §. Beslutanderätt. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. med bestämmelser om beslut om användning av skjutvapen. Beslut om användning av skjutvapen fattas i första hand av en säkerhetsansvarig. En tjänsteman som utför styrnings- eller övervakningsuppgifter eller en tjänsteman i chefsuppgifter inom övervakning som använder skjutvapen kan dock besluta om användningen av skjutvapen, om situationen inte tål uppskov. En sådan situation kan vara aktuell till exempel om den situation som kräver användning av skjutvapen är sådan att stoppandet av verksamhet som orsakar allvarlig fara för hälsan förutsätter ett omedelbart beslut om användning av skjutvapen.
9 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. Ordalydelsen i 1 mom. preciseras så att närmare bestämmelser om registrering av användning av fängsel och maktmedelsredskap får utfärdas genom förordning av statsrådet.
19 kap. Anmälningar och lämnande av upplysningar
11 §. Beslutanderätt. Den sista delen av 2 mom. ändras så att beslut om lämnande av uppgifter som avses i 5 § 2 mom. fattas av den tjänsteman som svarar för verkställigheten eller av någon annan i arbetsordningen angiven tjänsteman vid verkställighetsenheten.
20 kap. Ändringssökande
1 §.Beslut i vilka ändring får sökas. Det föreslås att 1 mom. 2, 8 och 14 punkten ändras.
I 2 punkten stryks rätten att söka ändring i beslut om beviljande av betalningstid för böter, eftersom sådana beslut inte längre fattas.
I 8 punkten föreskrivs om rätten att söka ändring i tillstånd som avses i 8 kap. 6 och 9 § 1 och 2 mom. i fängelselagen och om återkallande av tillstånd med stöd av 11 § i kapitlet. Punktens språkdräkt preciseras så att den endast hänvisar till återkallande av tillstånd som avses i 8 kap. 9 § 1 och 2 mom. Bestämmelser om förbud mot att söka ändring i tillstånd och om återkallande av tillstånd som avses i 3 mom. finns i 2 §.
Till 14 punkten fogas också rätt att söka ändring i en anmärkning som ges som disciplinstraff i enlighet med den ändring som föreslås i 15 kap. 4 §. Dessutom föreskrivs det om rätten att söka ändring i ett beslut som gäller avskildhet medan ett disciplinärende utreds.
2 §.Förbud mot att söka ändring. Det föreslås att 1 mom. 4–6 punkten ändras.
Till 4 punkten fogas ett förbud mot ändringssökande i beslut enligt 6 kap. 2 § 2 mom. som gäller tillfällig förflyttning från en öppen anstalt till ett slutet fängelse. Bestämmelsen motsvarar till exempel det nuvarande förbudet mot ändringssökande i fråga om kortvariga förflyttningar.
Till 5 punkten fogas ett förbud mot ändringssökande som gäller beslut om begränsning av användning av egna kläder med hänsyn till säkerheten i arbetet. Ett beslut om begränsning av användningen av egna kläder i hela fängelset eller på en fängelseavdelning har belagts med besvärsförbud, eftersom beslutet inte gäller enskilda fångar. Begränsning av användningen av egna kläder av orsaker som krävs för säkerheten i arbetet gäller inte heller enskilda fångar, vilket innebär att ändring inte får sökas i sådana beslut.
Till 6 punkten fogas ett förbud mot ändringssökande i ett beslut som gäller återkallande med stöd av 8 kap. 11 § av ett tillstånd som beviljats med stöd av 8 kap. 9 § 3 mom.
7.3
Lag om ändring av häktningslagen
1 kap.–15 kap.
1 kap. 1, 5 och 6 §, 2 kap. 2 § 5 mom. och 4 §, 4 kap. 4 §, 5 kap. 8 §, 8 kap. 8 och 9 §, 10 kap. 4, 9, 10–16 och 18 §, 11 kap. 7, 9, 9 a, 10 och 11 §, 12 kap. 6–9 §, 13 kap. 6, 6 a och 6 b samt 7–9 § samt 15 kap. 1 § 1 mom. 6 punkten i häktningslagen ändras på motsvarande sätt som paragraferna med samma innehåll i fängelselagen.
3 kap. Placering i fängelset, basvård och förflyttning
3 §. Klädsel. Bestämmelsen om en häktads kläder ska i huvudsak revideras så att den motsvarar 7 kap. 2 § i fängelselagen.
I 1 mom. föreskrivs liksom för närvarande om den häktades rätt att använda sina egna kläder. Eftersom häktade inte kan placeras i en öppen anstalt, föreskrivs det inte någon bestämmelse som motsvarar 7 kap. 2 § 1 mom. i fängelselagen om användning av egna kläder i öppna anstalter.
På grund av oskuldspresumtionen för häktade föreskrivs det inte i häktningslagen på motsvarande sätt som i fängelselagen om möjligheten att genom beslut av regiondirektören allmänt begränsa användningen av häktades egna kläder. Häktade ska således alltid ha rätt att använda sina egna kläder.
I 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i 7 kap. 2 § 3 mom. i fängelselagen om att förvägra överlämnande av egna kläder. Det är här fråga om att överlämna ett enskilt klädesplagg. Överlämnande av kläder kan förvägras på samma sätt som med stöd av fängelselagen, om kläderna äventyrar ordningen eller säkerheten i fängelset eller om användningen av kläderna kan försvåra identifieringen av fången. Bestämmelsen ska tillämpas på samma sätt som motsvarande bestämmelse i fängelselagen.
I 3 och 4 mom. föreslås motsvarande bestämmelser som i 7 kap. 2 § 4 och 5 mom. i fängelselagen om begränsning av användningen av egna kläder av arbetarskyddsskäl och om att ändamålsenliga kläder ska ges till häktade som saknar ändamålsenliga egna kläder.
3 a §. Klädvård. Till kapitlet fogas en ny 3 a §. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i 7 kap. 3 § i fängelselagen om den häktades skyldighet att se till att hans eller hennes egna kläder hålls i behörigt skick och att han eller hon har möjlighet att tvätta sina egna kläder.
3 b §. Renhållning. Till kapitlet fogas en ny 3 b §. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i 7 kap. 4 § i fängelselagen om den häktades skyldighet att sköta om städningen av sitt bostadsrum och vistelseutrymmena.
9 §.Beslutanderätt. I paragrafen föreskrivs om beslutanderätt i ärenden som gäller den häktades basvård och förflyttning av en häktad. I häktningslagen föreskrivs det om beslutanderätt i fråga om avvikelse från den normala kosten, förvägrande av vistelse utomhus samt hörande av fångar utanför fängelset på en högre nivå än i fängelselagen. Regleringen förenhetligas så att den motsvarar beslutanderättsnivåerna i fängelselagen.
7.4
Lagen om verkställighet av samhällspåföljder
1 §. Tillämpningsområde. Till paragrafens nya 5 mom. fogas på motsvarande sätt som i fängelselagen en hänvisningsbestämmelse till tillämpning av förvaltningslagen.
5 §. Den dömdes allmänna skyldigheter. I paragrafen föreskrivs om den dömdes allmänna skyldigheter på motsvarande sätt som i 21 §. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom dess innehåll överlappar 21 §.
14 §. Påbörjande av verkställigheten. I paragrafen föreskrivs det om påbörjande av verkställighet av en dömd samhällspåföljd.
Till 1 mom. överförs den gällande bestämmelsen i 81 § om domstolens skyldighet att meddela Brottspåföljdsmyndigheten om en samhällspåföljd som den dömt ut. Anmälan ska göras utan ogrundat dröjsmål genom att uppgifterna förs in i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem.
I 2 mom. föreskrivs om omedelbar verkställighet av samhällspåföljder. Med stöd av momentet ska verkställigheten påbörjas och påföljden verkställas utan ogrundat dröjsmål. Verkställigheten ska påbörjas när domen vinner laga kraft eller kan verkställas på samma sätt som en lagakraftvunnen dom. Verkställigheten kan inte längre påbörjas ens med den dömdes samtycke, om domen inte har vunnit laga kraft eller annars är verkställbar.
Bestämmelserna ger Brottspåföljdsmyndigheten större prövningsrätt än tidigare både när det gäller påbörjandet av verkställigheten och verkställighetens längd, eftersom de nuvarande absoluta tidsfristerna på ett år och tre månader samt ett år och sex månader slopas. Vidare kan huvudregeln anses vara att samhällspåföljderna ska avtjänas inom ett år och tre månader från det att verkställigheten påbörjades. Genom lagändringarna ändras inte heller praxisen i fråga om enligt vilken tidtabell till exempel timmar med arbetsskyldighet inom samhällstjänst ska fullgöras.
Brottspåföljdsmyndigheten kan dock på ett flexiblare sätt än för närvarande beakta den dömdes individuella omständigheter när tidsschemat för verkställigheten planeras. Redan när verkställigheten påbörjas är det möjligt att beakta uppskovsgrunder som inverkar på påbörjandet av verkställigheten. Regleringen motsvarar till denna del 2 kap. i fängelselagen och dess tillämpningspraxis.
Eftersom verkställigheten inte längre har någon maximitid, ska frågor som gäller verkställighetens längd inte längre föras till domstol för behandling, utan längden ska prövas av Brottspåföljdsmyndigheten. Trots detta ska verkställigheten framskrida utan ogrundat dröjsmål. Brottspåföljdsmyndigheten ska se till att verkställigheten framskrider i enlighet med den utarbetade planen för strafftiden och det tidsschema som ingår i planen. I enskilda fall kan man tillfälligt avvika från planen med stöd av 23 §. Vidare är det också möjligt att avbryta verkställigheten med stöd av 16 §.
Den maximala tiden för verkställighet bestäms i fortsättningen enligt de förfallotider som föreskrivs i 8 kap. i strafflagen. Vid verkställigheten ska man se till att straffen inte förfaller.
Med stöd av 3 mom. ska Brottspåföljdsmyndigheten bestämma när verkställigheten ska påbörjas för den dömde. Bestämmelser om grunderna för bestämmande av begynnelsetidpunkten för varje samhällspåföljd finns i 15 §. Beslut om begynnelsetidpunkten fattas.
15 §. Begynnelsetidpunkten för avtjänandet av straff. I paragrafen föreskrivs om när avläggande av varje samhällspåföljd börjar.
I 1 mom. föreskrivs om begynnelsetidpunkten för samhällstjänst, ungdomsstraff och övervakningsstraff. Begynnelsetidpunkten för samhällstjänst och ungdomsstraff bestäms i stor utsträckning på motsvarande sätt som för närvarande. Begynnelsetidpunkten kan vara det första övervakarmötet enligt den preciserade planen för strafftiden, arbetstjänstgöringsdagen eller dagen för deltagande i annan verksamhet eller den dag då annan övervakning enligt samhällspåföljden inleds. Med stöd av bestämmelsen kan begynnelsetidpunkten vara tidigast det första mötet mellan den dömde och övervakaren, där en preciserad plan för strafftiden utarbetas.
I momentet hänvisas dessutom till bestämmandet av begynnelsetidpunkten för övervakningsstraffet med stöd av 47 §. Enligt paragrafen i fråga börjar övervakningsstraffet den dag då övervakningsanordningar har installerats.
I 2 mom. föreskrivs om begynnelsetidpunkten för verkställigheten av den övervakning som förenats med villkorligt fängelse. Övervakningen börjar på samma sätt som i fråga om samhällstjänst och ungdomsstraff vid det första övervakarmötet enligt den preciserade planen för strafftiden. Såsom det konstateras ovan kan en preciserad plan för strafftiden utarbetas vid detta möte. Verkställigheten av övervakningen börjar således inte längre automatiskt när domen har vunnit laga kraft, utan först när den dömde och övervakaren träffas.
I 3 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagen att övervakningen av villkorlig frihet börjar den dag då den som beviljats villkorlig frihet friges från fängelset.
16 §. Uppskov med eller avbrott i verkställigheten. I paragrafen föreskrivs om uppskov med och avbrott i verkställigheten.
I 1 mom. föreskrivs det om förutsättningarna för uppskov eller avbrott. Möjligheten till uppskov eller avbrott utvidgas till att gälla även villkorligt fängelse förenat med övervakning. Möjligheten till uppskov och avbrott kan komma fram också i fråga om övervakning, eftersom övervakning med stöd av den föreslagna 15 § inte längre börjar löpa omedelbart när domstolens dom vunnit laga kraft.
I 1 punkten föreskrivs om uppskov med eller avbrott på grund av den dömdes allvarliga sjukdom eller svåra skada. Sjukdomen eller skadan ska vara sådan att verkställigheten äventyrar vården av den dömde.
I praktiken ska den dömdes sjukdomar redan beaktas när påföljdsutredningen görs, och utgångspunkten är att den dömde då kan åläggas sådana skyldigheter som han eller hon klarar trots sin sjukdom. Det är dock möjligt att sjukdomen förvärras eller att den dömde får en ny allvarlig sjukdom eller svår skada efter det att en påföljdsutredning har gjorts eller under verkställigheten. I dessa situationer kan verkställigheten skjutas upp eller avbrytas. Sjukdomen eller skadan ska dock vara sådan att verkställigheten inte kan fortsätta ens genom att planen för strafftiden ändras med stöd av 18 §. Om verkställigheten trots sjukdom kan fortsätta till exempel genom att innehållet i den dömdes verksamhetsskyldighet ändras eller verkställighetstiden förlängs, bör man i första hand sträva efter att fortsätta verkställigheten. Uppskov eller avbrytande på grund av sjukdom är således exceptionellt.
Om den dömdes sjukdom är kortvarig, tillämpas vid behov den möjlighet att tillfälligt avvika från planen för strafftiden som föreskrivs i 23 §.
I 2 punkten föreskrivs det om andra orsaker med stöd av vilka verkställigheten kan skjutas upp eller avbrytas. På motsvarande sätt som i gällande lag är uppskov eller avbrott möjligt när den dömde deltar i missbrukarrehabilitering, fullgör värnplikt, frivillig militärtjänst för kvinnor eller civiltjänst, vårdar sitt barn under en moderskaps-, särskild moderskaps, faderskaps- eller föräldrapenningsperiod enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) eller av någon annan därmed jämförbar godtagbar orsak,
Med stöd av 3 punkten är uppskov eller avbrott möjligt på motsvarande sätt som enligt den gällande regleringen, om ändrade förhållanden hos den dömde förutsätter nya arrangemang i fråga om verksamhetsskyldigheten eller skyldigheten att stanna på en viss plats.
Med stöd av 4 punkten är uppskov eller avbrott möjligt på motsvarande sätt som enligt den gällande regleringen, om det finns ett hinder för avtjänandet av samhällspåföljden på grund av avtjänandet av ett ovillkorligt fängelsestraff eller någon annan samhällspåföljd eller verkställigheten av häktning.
I 2 mom. föreskrivs det om hur länge ett uppskov eller avbrott pågår. I de sjukdomsfall som avses i 1 mom. 1 punkten kan uppskovet eller avbrottet pågå så länge sjukdomen eller skadan utgör ett hinder för verkställighet. Bestämmelserna motsvarar till denna del 2 kap. 3 § i fängelselagen om uppskov med verkställigheten av fängelsestraff av hälsoskäl. Även verkställigheten av en samhällspåföljd kan i dessa situationer skjutas upp till dess att ett hinder på grund av sjukdom har undanröjts.
I andra situationer som avses i 1 mom. kan uppskov och avbrott pågå sammanlagt högst ett år från den tidpunkt då avtjänandet av det straff som påförts den dömde började. Maximitiden beräknas med avvikelse från nuläget från den begynnelsetidpunkt för avtjänandet av straff som bestämts för den dömde med stöd av 15 §. För närvarande har maximitiden beräknats utifrån domens verkställbarhet. Liksom det konstateras ovan förenhetligar ändringen praxisen i förhållande till det som föreskrivs om uppskov i fängelselagen. Flera uppskov eller avbrott kan fortfarande beviljas inom ramen för maximitiden.
I situationer där förhållandena förändras kan ett uppskov eller avbrott för närvarande pågå i högst en månad. Denna specialbestämmelse slopas. Vidare ska man sträva efter att utan ogrundat dröjsmål göra sådana ändringar i planen för strafftiden som beror på förändrade förhållanden.
För närvarande kan verkställigheten av samhällstjänst, övervakningsstraff och ungdomsstraff som dömts ut för personer under 21 år skjutas upp eller avbrytas, om den dömde inte kan nås eller hans eller hennes vistelseort inte kan utredas. Denna möjlighet slopas. I sista hand ska ärendet också i dessa situationer behandlas i ett förfarande för brott mot skyldigheter. Vid utredning av brott mot skyldigheter är det också möjligt att avbryta verkställigheten för den tid utredningen kräver.
I 3 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i de gällande bestämmelserna att strafftiden inte löper under uppskovet eller avbrottet.
I 4 mom. föreskrivs att Brottspåföljdsmyndigheten ska återkalla ett uppskov med eller avbrott i verkställigheten, om det framgår att det inte längre finns grunder för uppskovet eller avbrottet.
17 §. Preciserad plan för strafftiden. I paragrafen föreskrivs om innehållet i en preciserad plan för strafftiden. Med stöd av paragrafen ska Brottspåföljdsmyndigheten på samma sätt som för närvarande utarbeta en preciserad plan för att en samhällspåföljd ska kunna verkställas. Bestämmelser om innehållet i en preciserad plan för strafftiden finns också i 46 §.
Bestämmelser om planens innehåll finns i 11 §, där de omständigheter som nämns ovan i fråga om den dömde har behandlats i den plan för strafftiden som utarbetats och som finns som bilaga till påföljdsutredningen. I den preciserade planen för strafftiden preciseras dessa uppgifter på det sätt som verkställigheten av straffet förutsätter. Enligt 20 § utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i planen genom förordning av statsrådet. Den detaljerade förteckningen över planens innehåll i den gällande lagen flyttas till en förordning av statsrådet. Detta motsvarar regleringstekniskt bestämmelserna om planen för strafftiden i fängelselagen.
I lagen ska det dock fortfarande föreskrivas om skyldigheten att i den preciserade planen för strafftiden inkludera tidpunkterna för när verkställigheten inleds och avslutas samt på motsvarande sätt som för närvarande ett detaljerat tidsschema för verkställigheten. Bestämmelser om dessa omständigheter finns inte i 11 §, och därför föreslås det att bestämmelser tas in i 17 §.
Den preciserade planen ska således innehålla ett planerat tidsschema för verkställigheten. I tidsschemat ska anges tidpunkten för när verkställigheten enligt 15 § inleds. För varje påföljd ska tidsschemat innehålla en tidtabell för verkställigheten av de skyldigheter som ingår i påföljden. Periodisering av arbetspliktstimmarna i samhällstjänst under verkställighetstiden, tidpunkterna under verkställighetstiden för de möten och sammankomster som avses i 60 § 2 och 3 mom. i övervakning av villkorligt fängelse, 64 § 2 mom. i ungdomsstraff och 71 § 2 mom. i villkorlig frihet samt verksamhetsskyldighetstiderna i övervakningsstraff under verkställighetstiden ska anges i den preciserade planen för strafftiden. På basis av tidsschemat eller beslutet om strafftid för övervakningsstraff fastställs i planen även tidpunkten för när verkställigheten upphör.
Den preciserade planen för strafftiden är i fortsättningen ett överklagbart förvaltningsbeslut som innehåller den dömdes exakta skyldigheter under verkställigheten. I planen ska särskilt anges innehållet i den dömdes eventuella skyldighet att stanna i bostaden, innehållet i och tidtabellen för verksamhetsskyldigheterna samt antalet övervakningsmöten och deras längd samt den tidtabell inom vilken sammankomster enligt skyldigheterna genomförs under verkställigheten.
Tidsschemat ska vara tillräckligt exakt för att ge en överblick över strafftidens förlopp. Utöver den tidtabell som anges i planen kan man tillsammans med den dömde utarbeta ett mer detaljerat veckoprogram som också kan registreras i datasystemet.
Om det måste göras ändringar i den dömdes skyldigheter eller tidtabell, ändras planen för strafftiden och det fattas ett nytt förvaltningsbeslut. På enskilda avvikelser från planen tillämpas 23 §. Då är det fråga om situationer där ett enskilt arbetstjänsttillfälle inte genomförs till exempel på grund av sjukdom.
18 §. Utarbetande och ändring av en preciserad plan för strafftiden. I paragrafen föreskrivs om utarbetande av en preciserad plan för strafftiden. Enligt 1 mom. utarbetas planen i samarbete med den dömde.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse som motsvarar den gällande 15 § om ändring av planen på grund av ändrade förhållanden.
I 3 mom. föreskrivs om genomgång av planen med den dömde. Bestämmelsen är flexiblare än för närvarande, eftersom det inte längre förutsätts att planen delges den dömde personligen. Vid delgivningen ska bestämmelserna i förvaltningslagen iakttas i fortsättningen. Planen ska dock fortfarande gås igenom med den dömde. Ofta kan detta ske personligen, om planen har utarbetats i den dömdes närvaro. Den nya bestämmelsen gör det dock möjligt att gå igenom planen också till exempel per telefon eller via elektroniska kommunikationsförbindelser, såsom videokonferens.
19 §. Beräkning av strafftider och tidsfrister. Paragrafens nuvarande bestämmelse om förlängning av avtjäningstiden upphävs, eftersom maximitiden för verkställighet slopas.
Till paragrafen fogas en bestämmelse om beräkning av strafftider och tidsfrister. De strafftider som avses i lagen är strafftiden för övervakningsstraff och längden på villkorligt fängelse förenat med övervakning. Andra tidsfrister är maximitiderna för uppskov och avbrott.
Med stöd av paragrafen ska vid beräkningen av strafftider och tidsfrister i fortsättningen på motsvarande sätt som i fängelselagen tillämpas beräkning enligt dagar. Ett år är 365 dagar och en månad 30 dagar.
20 §. Närmare bestämmelser. De nuvarande bemyndigandena att utfärda förordning i 2 och 4 punkten upphävs. Domar som saknar laga kraft ska inte längre kunna verkställas och därför behöver verkställigheten av en sådan dom inte regleras i en förordning. Bestämmelser om registrering av inledande av verkställighet eller behandling av uppskovs- och avbrottsärenden behöver inte heller utfärdas särskilt i en förordning av statsrådet. Uppgifterna om behandlingen av ett förvaltningsärende registreras i informationssystemet även utan någon särskild bestämmelse.
I 1 punkten föreskrivs vidare om bemyndigande att utfärda förordning om inledande av verkställigheten. Genom förordning kan således närmare fastställas till exempel hur verkställigheten av en dom ska utredas vid Brottspåföljdsmyndigheten.
Med stöd av 2 punkten får närmare bestämmelser om innehållet i och förfarandet för utarbetande av en preciserad plan för strafftiden utfärdas genom förordning.
I 3 punkten föreskrivs på motsvarande sätt som i nuläget om verksamhet som kan godkännas som innehåll i verksamhetsskyldigheten.
22 §. Kontroll av drogfrihet. I paragrafen föreskrivs det om kontroll av drogfrihet vid verkställighet av samhällspåföljder. Vid kontroll av drogfrihet i alla samhällspåföljder kan tas såväl utandningsprov som urin-, saliv- och blodprover, om förutsättningarna för provtagning i övrigt uppfylls. I praktiken bör man dock fästa uppmärksamhet vid att den testmetod som används är ändamålsenlig i situationen och inte i onödan ingriper i den dömdes privatliv.
I 1 mom. föreskrivs om de förutsättningar under vilka den dömde kan åläggas att lämna utandningsprov eller saliv- eller urinprov. Förutsättningarna för drogkontroll skiljer sig beroende på vilken samhällspåföljd det är fråga om att verkställa.
I momentets 1 punkt föreskrivs det om kontroll av drogfrihet i samhällstjänst, villkorligt fängelse förenat med övervakning, ungdomsstraff och övervakning av villkorlig frihet. Den som dömts till dessa påföljder får inte vara påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel vid sammankomster i samband med verkställigheten. Till Brottspåföljdsmyndighetens uppgifter hör inte övervakning av den dömdes användning av berusningsmedel utanför sammankomsterna, även om till exempel användning av narkotika i sig är förbjuden också vid andra sammankomster än sådana som hänför sig till verkställigheten av samhällspåföljder. För att förtydliga området för skyldigheten att vara drogfri i samhällspåföljder stryks i bestämmelserna om olika påföljder hänvisningen till förbudet mot användning av narkotika.
Även kontrollen av drogfrihet begränsas således till övervakning av berusningstillstånd vid sammankomster som hänför sig till verkställighet. Kontroll kan inledas, om det finns skäl att misstänka att den dömde vid en sammankomst är påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel. Misstanken kan grunda sig på iakttagelser av den dömdes beteende eller uppenbarelse vid sammankomsten. På basis av sådana observationer kan den dömde åläggas att genomgå drogtestning. När berusningen är uppenbar behövs inte testning med stöd av 3 mom., om inte den dömde kräver det.
I 2 punkten föreskrivs det om kontroll av drogfrihet under ett övervakningsstraff. I övervakningsstraff ingår en mer omfattande skyldighet att vara drogfri än i andra samhällspåföljder. Den dömde får inte använda berusningsmedel under hela övervakningsstraffet. Därför kan skyldigheten att vara drogfri i övervakningsstraff på samma sätt som för närvarande övervakas genom slumpmässig testning. Den dömde kan således åläggas att på begäran genomgå kontroll av drogfriheten. En kontroll förutsätter inte att det råder misstanke om att den dömde har använt berusningsmedel.
I 2 mom. föreskrivs om blodprov. Förutsättningarna för blodprov är desamma som i 16 kap. 7 § i fängelselagen. Blodprov kan således tas på grund av den dömdes vägran att delta i andra prov, för att trygga kontroll av drogfrihet eller för att få ett tillförlitligt provresultat.
I 3 mom. föreskrivs om situationer där berusningen av yttre tecken att döma är uppenbar. Då behövs inget drogtest, om inte den dömde kräver det.
22 a §. Genomförande av kontroll av drogfrihet. Det föreslås att en ny 22 a § fogas till lagen, där det föreskrivs om förfarandet vid kontroll av drogfrihet. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 16 kap. 9 och 9 a § i fängelselagen
I 1 mom. föreskrivs om att provtagningen ska ske i lämpliga lokaler och under kontrollerade förhållanden så att integritetsskyddet för den dömde kan garanteras. I synnerhet föreskrivs att den som utför kontrollen ska vara av samma kön som den dömde, om provtagningen förutsätter att den dömde klär av sig.
I 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som för närvarande om möjligheten att förplikta den dömde att för provtagning besöka en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten eller någon annan lämplig plats för att lämna urinprov. Dessutom ska det på motsvarande sätt som i fängelselagen föreskrivas att blodprov får tas endast vid en enhet inom hälso- och sjukvården och tas endast av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.
I 3 mom. ingår motsvarande bestämmelse som i fängelselagen om behandlingen av proven.
I 4 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i fängelselagen om undersökning eller verifiering av prov i ett laboratorium.
Till 5 mom. fogas en ny bestämmelse om skyldigheten att underrätta den dömde om grunden för kontrollen av drogfrihet. Den dömde ska muntligen underrättas om vilken bestämmelse och hurdan misstanke kontrollen grundar sig på. Utgångspunkten är att detta ska meddelas före provtagningen, om den dömdes tillstånd och övriga omständigheter möjliggör det.
23 §. Tillstånd att tillfälligt låta bli att följa planen för strafftiden. I paragrafen föreskrivs på samma sätt som för närvarande om avvikelse från en tillfällig plan för strafftiden. Paragrafens innehåll preciseras.
I 1 mom. föreskrivs om beviljande av tillstånd i förutsebara situationer som gäller till exempel den dömdes familj, hälso- och sjukvård, försörjning eller skötsel av arbets-, utbildnings-, social- eller bostadsärenden. Den dömde kan ansöka om ett sådant tillstånd på förhand och ett överklagbart beslut fattas i ärendet. Sakinnehållet i bestämmelsen motsvarar det gällande och det föreslagna 21 § 1 mom. om övervakad frihet på prov.
I 2 mom. föreskrivs om avvikelse från planen för strafftiden utan föregående tillstånd. Den dömde kan avvika från planen, om det är nödvändigt på grund av att den dömde insjuknat eller på grund av någon annan oförutsedd och tvingande orsak som påverkar verkställigheten. Även av sådana orsaker ska den dömde utan dröjsmål underrätta Brottspåföljdsmyndigheten. Om möjligt ska anmälan göras innan det görs en avvikelse från planen. Beslut i ärendet fattas i efterhand. Om det vid beslutsprövningen framgår att det inte fanns någon grund för avvikelsen, kan ärendet föras till behandling som ett brott mot skyldigheterna. En sådan situation kan bli aktuell till exempel om den dömde inte lämnar in ett läkarintyg över en sjukdom på grund av vilken han eller hon har avvikit från planen. Sakinnehållet i bestämmelsen motsvarar det gällande och det föreslagna 21 § 2 mom. om övervakad frihet på prov. Brottspåföljdsmyndigheten kan i dessa situationer fatta beslut i ärendet i efterhand efter att ha fått de uppgifter som behövs för beslutsfattandet.
24 a §. Brott mot skyldigheter.Till lagen fogas en ny 24 a §, där det föreskrivs om brott mot den dömdes skyldigheter och dess påföljder.
I 1 mom. föreskrivs det om när den dömde bryter mot sina skyldigheter. En dömd som inte iakttar sina allmänna skyldigheter enligt 21 och 22 § eller de särskilda skyldigheter som föreskrivs för respektive samhällspåföljd enligt 38, 49, 72 och 73 § gör sig skyldig till brott mot skyldigheterna.
I momentet föreskrivs dessutom att påföljden för dessa förseelser kan vara en anmärkning eller varning. En anmärkning är en lindrigare påföljd och kan i princip påföras för mindre förseelser. Varning är en strängare påföljd än anmärkning, vilket framhävs av att om den dömde trots en varning på nytt bryter mot sina skyldigheter, är det fråga om grovt brott mot skyldigheterna. En anmärkning har inte någon sådan verkan. En anmärkning eller varning ska vara beroende av prövning. Om till exempel en ringa förseelse kan utredas genom diskussioner med den dömde, måste påföljden inte dömas ut.
Avsikten med ändringen av bestämmelsen är inte att ändra nuvarande praxis för påförande av påföljd.
I 2 och 3 mom. föreskrivs det om grovt brott mot skyldigheter. Grovt brott mot skyldigheterna behandlas i domstol och för varje påföljd föreskrivs det särskilt om påföljderna för grovt brott mot skyldigheterna i 39, 55, 62, 67 och 75 §. Ett brott mot skyldigheterna är grovt av tre orsaker.
För det första är brottet grovt på samma sätt som för närvarande, om den dömde har getts en varning och upprepade gånger bryter mot sina skyldigheter på nytt. En förutsättning är att det tidigare har getts en varning för förseelsen. Det att brotten upprepas har betydelse vid bedömningen av hur grovt brottet är. Till exempel en rusmedelsförseelse i det inledande skedet av verkställigheten och en upprepning av förseelsen i det avslutande skedet av verkställigheten är inte nödvändigtvis ett grovt brott mot skyldigheterna, men berusning vid flera på varandra följande tillfällen efter en varning är ett grovt brott mot skyldigheterna.
För det andra är brottet grovt på samma sätt som för närvarande, om den dömde låter bli att inleda eller avbryter avtjänandet av påföljden. Med detta avses att den dömde inte alls deltar i möten enligt sina skyldigheter eller fullgör sina skyldigheter att hålla kontakt. Till exempel olovligt uteblivande från en enskild sammankomst behandlas som brott mot skyldigheterna, om den dömde efter förseelsen har fortsatt att hålla kontakt och i övrigt iaktta sina skyldigheter.
För det tredje kan ett brott mot skyldigheterna vara grovt om den dömde bryter mot sina skyldigheter på ett sätt som visar uppenbar likgiltighet för tillbörligt avtjänande av straffet. Uppenbar likgiltighet för de skyldigheter som uppställts visas till exempel av att den dömde inte alls strävar efter att iaktta de skyldigheter som uppställts för honom eller henne i planen för strafftiden. Detta kan ta sig uttryck exempelvis i fortgående vistelse någon annanstans än på en bestämd boningsort. Den uppenbara likgiltigheten bedöms som helhet och i bedömningen beaktas bland annat hur allvarliga och fortgående gärningarna varit och hur den dömde generellt har klarat av sina skyldigheter samt förändringarna i hans eller hennes livssituation.
25 §. Utredning av brott mot skyldigheter.I paragrafen föreskrivs om förfarandet vid utredning av misstänkta brott mot skyldigheter för den som dömts till samhällspåföljd.
Enligt 1 mom. ska Brottspåföljdsmyndigheten utreda överträdelsen på det sätt som ärendets art och allvarlighetsgrad kräver. Vid utredningen av ärendet ska förvaltningslagens bestämmelser om behandling av förvaltningsärenden iakttas.
Enligt 2 mom. kan inledandet av verkställigheten av samhällstjänst, övervakningsstraff, ungdomsstraff och villkorligt fängelse förenat med övervakning för den som har fyllt 21 år förbjudas eller avbrytas för den tid som brottet mot skyldigheterna utreds. Bestämmelsen gäller sådana samhällspåföljder som på grund av ett grovt brott mot skyldigheterna kan förvandlas till fängelse. Förbud eller avbrytande ska vara möjligt endast om brottet inte kan utredas omedelbart. Brottspåföljdsmyndigheten har prövningsrätt i fråga om förbud mot inledande av verkställighet eller avbrytande av verkställigheten. Vid prövningen ska överträdelsens art och allvarlighetsgrad beaktas. Om det ser ut som om påföljden är en anmärkning eller varning, behövs ett förbud eller avbrytande i allmänhet inte. Om brottet däremot verkar grovt och det är sannolikt att ärendet måste föras till domstol, är det motiverat att förbjuda eller avbryta verkställigheten. Förbudet eller avbrottet fortsätter tills ärendet har slutbehandlats med stöd av 24 a § 1 mom. eller åtgärder har vidtagits med stöd av 26 §.
26 §. Behandling av brott mot skyldigheter. I paragrafen föreskrivs det om det förfarande som ska iakttas vid behandlingen av brott mot skyldigheter.
I 1 mom. föreskrivs om förfarandet för att ge en anmärkning eller varning som avses i 24 a § 1 mom., om det på basis av en utredning konstateras att ett brott mot skyldigheterna inte är grovt. Brottspåföljdsmyndigheten ska besluta om påförandet av dessa påföljder. När påföljden bestäms ska den dömdes uppmärksamhet dessutom fästas vid att en upprepning av brottet efter en varning kan leda till att brottet behandlas som grovt.
I 2 mom. föreskrivs om förfarandet, om det på basis av en utredning misstänks att den dömde grovt har brutit mot sina skyldigheter. Vid behandlingen av grovt brott mot skyldigheter är förfarandet sådant att om Brottspåföljdsmyndigheten på basis av en utredning misstänker att den dömde har brutit grovt mot sina skyldigheter, ska utredningen tillställas åklagaren. Åklagaren för efter prövning ärendet till domstol för behandling.
Brottspåföljdsmyndigheten ska förbjuda påbörjandet av verkställighet eller avbryta verkställigheten om det är fråga om samhällstjänst, övervakningsstraff, övervakning av villkorligt fängelse som påförts en person som fyllt 21 år eller ungdomsstraff
I 3 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i nuläget om när brott mot skyldigheter är grovt. I 2 och 3 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som nu om behandling av ärendet i domstol. I momentet stryks hänvisningen till förfarandet för förlängning av verkställighetstiden enligt gällande19 §, som föreslås bli upphävd.
26 a §. Registrering. I lagen föreslås det en ny 26 a § med bestämmelser om registreringsskyldighet. På motsvarande sätt som i fängelselagen föreskrivs det att kontroll av drogfrihet och utredning av brott mot skyldigheter ska registreras. Närmare bestämmelser om innehållet i registreringen utfärdas med stöd av 27 § genom förordning av statsrådet.
27 §. Närmare bestämmelser. Till 1 mom. fogas ett bemyndigande att utfärda förordning med stöd av vilket bestämmelser om innehållet i registrering av kontroll av drogfrihet får utfärdas genom förordning av statsrådet.
Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. med stöd av vilket Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet på motsvarande sätt som i fängelselagen får meddela närmare föreskrifter om det förfarande som ska iakttas vid kontroll av drogfrihet.
29 §. Hörande av den dömde. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom det till 1 § fogas en hänvisningsbestämmelse till förvaltningslagen.
30 §. Beslutanderätt.Paragrafen om beslutanderätt preciseras.
I 1 mom. föreskrivs på samma sätt som för närvarande att direktören för byrån för samhällspåföljder beslutar om åtgärder som gäller misstänkt grovt brott mot skyldigheter.
I 2 mom. föreskrivs på samma sätt som för närvarande om beslutanderätten för direktören för byrån för samhällspåföljder. I 1 punkten föreskrivs om beslutanderätt när det gäller bestämmandet av begynnelsetidpunkten för strafftiden och i 2 punkten om uppskov och avbrott samt om återkallande av dessa. Bestämmelserna motsvarar den nuvarande regleringen.
I 3 punkten föreslås en ny bestämmelse om att direktören för byrån för samhällspåföljder beslutar om den preciserade planen för strafftiden. Såsom det framgår ovan innehåller den preciserade planen uppgifter om den dömdes skyldigheter, såsom skyldigheten att stanna i bostaden, verksamhetsskyldigheten och övervakningsmöten och tidtabellen för dem. Det är fråga om centrala skyldigheter för den dömde, och därför är den preciserade planen för strafftiden ett överklagbart förvaltningsbeslut.
I 4 punkten föreskrivs det på motsvarande sätt som nu om direktörens beslutanderätt när det gäller blodprovstagning och i 5 punkten om begäran om hämtning till ett övervakningsmöte.
I 6 punkten föreskrivs om direktörens beslutanderätt när det gäller att besluta om en anmärkning eller varning som ska ges som påföljd för brott mot skyldigheter. Till skillnad från nuläget hör också utfärdande av anmärkning till direktörens behörighet.
I 7 punkten föreskrivs om direktörens beslutanderätt när det gäller beslut om avslutande av övervakning på samma sätt som för närvarande.
Till 3 mom. överförs den nästsista meningen i det nuvarande 2 mom. som gäller beslut i brådskande fall i ärenden som hör till direktörens beslutanderätt. Om saken inte kan vänta, utövas beslutanderätten av en i arbetsordningen angiven fängelsedirektör, biträdande direktör eller en brottspåföljdschef i stället för av direktören för byrån för samhällspåföljder.
I 4 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i det gällande 3 mom. om beslutanderätt vid beräknandet av strafftiden och vid efterlysning. När det gäller efterlysning ersätts formuleringen en av verkställighetsdirektören förordnad annan tjänsteman med formuleringen en annan i arbetsordningen angiven tjänsteman vid verkställighetsenheten.
I 5 mom. föreskrivs om vilka beslut som hör till övervakarens behörighet. Beslutanderätten kan också utövas av en annan i arbetsordningen angiven tjänsteman.
Med stöd av 1 punkten beslutar övervakaren om ändring av den preciserade planen för strafftiden. Med stöd av 2 punkten beslutar övervakaren om annan kontroll av drogfrihet än blodprovstagning, med stöd av 3 punkten om tillfällig avvikelse från planen för strafftiden, med stöd av 4 punkten om anmärkning, med stöd av 5 punkten om ersättning för resekostnader och med stöd av 6 punkten om säkerhetskontroll. Bestämmelserna motsvarar i övrigt nuläget, men ersättningen för resekostnader överförs på motsvarande sätt som i fängelselagen från direktörens beslutanderätt till övervakaren. Vidare ska övervakaren också ha befogenhet att ge en anmärkning som påföljd för brott mot skyldigheterna.
31 §. Rätt till information. Paragrafen föreslås blir upphävd, eftersom Brottspåföljdsmyndighetens rätt att få information regleras i den föreslagna lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten.
38 §. Den dömdes särskilda skyldigheter. I 2 mom. hänvisas till förbudet att använda narkotika som avses i narkotikalagen. Användning av narkotika är förbjuden i 50 kap. i strafflagen. På det sätt som beskrivs ovan gäller kontroll av drogfrihet i samhällstjänst endast misstänkt berusning vid sammankomster i samband med samhällstjänst. Den nuvarande bestämmelsen kan ge intrycket att Brottspåföljdsmyndigheten övervakar den dömdes användning av narkotika även i andra sammanhang. För tydlighetens skull upphävs hänvisningen till förbudet mot att använda narkotika, som överlappar 50 kap. i strafflagen.
39 §. Påföljd för grovt brott mot skyldigheter.Hänvisningarna i 1 och 2 mom. till 26 § ändras till hänvisningar till 24 a § 2 och 3 mom. i lagen.
46 §. Precisering av planen för strafftiden. I paragrafen föreslås bestämmelser om precisering av planen för strafftiden för övervakningsstraff. I paragrafens första mening hänvisas det till 17 och 18 §, med stöd av vilka en preciserad plan för strafftiden utarbetas. På grund av övervakningsstraffets särskilda karaktär föreskrivs i den föreslagna paragrafen dessutom om uppgifter som hänför sig till den preciserade planen för övervakningsstraffet.
Med stöd av 1 punkten ska planen innehålla uppgifter om den dömdes bostad och med stöd av 2 punkten om den tid som den dömde är skyldig att stanna i sin bostad och om när denna tid infaller. Punkterna motsvarar de nuvarande 1 och 4 punkterna i paragrafen.
Enligt 3 punkten ska planen innehålla uppgifter om den dömdes rätt att röra sig utanför sin bostad. Punkten motsvarar paragrafens nuvarande 5 och 6 punkt. Med detta avses bestämmelser om de tider då den dömde har tillstånd att lämna sin bostad till exempel för att sköta sina personliga angelägenheter.
47 §. Begynnelsetidpunkten för avtjänandet av övervakningsstraff och beräknandet av straffets längd. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. där det föreskrivs om beslut om strafftid. Ett beslut om strafftid ska utarbetas för den som dömts till övervakningsstraff på motsvarande sätt som för den som dömts till fängelsestraff. Beslutet ska innehålla uppgifter om när straffet börjar och upphör och om villkorlig frigivning på motsvarande sätt som beslutet om strafftid för fängelsestraff.
I momentet föreskrivs också om möjligheten att under vissa förutsättningar rätta ett sak-, skriv- eller räknefel i ett strafftidsbeslut utan den dömdes samtycke. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 7 b § i fängelselagen.
49 §. Den dömdes särskilda skyldigheter. Ordalydelsen i 3 mom. ändras så att den överensstämmer med fängelselagen. Hänvisningen till 3 § i narkotikalagen stryks, eftersom begreppet ”annat berusningsmedel” i momentet också omfattar narkotika som avses i narkotikalagen.
54 §. Behandling av grovt brott mot skyldigheter.Hänvisningen till 26 § i paragrafen ändras till en hänvisning till 24 a § 2 och 3 mom. i lagen.
55 §. Straff som döms ut i stället för övervakningsstraff. Hänvisningen i 1 mom. till 26 § ändras till en hänvisning till 24 a § 2 och 3 mom. i lagen.
62 §. Påföljd för grovt brott mot skyldigheter.Hänvisningarna till 26 § i paragrafen ändras till hänvisningar till 24 a § 2 och 3 mom. i lagen.
66 §. Behandling av grovt brott mot skyldigheter.Hänvisningarna till 26 § i paragrafen föreslås bli ändrade till hänvisningar till 24 a § 2 och 3 mom. i lagen.
67 §. Påföljd för grovt brott mot skyldigheter. Hänvisningen i 1 mom. till 26 § ändras till en hänvisning till 24 a § 2 och 3 mom. i lagen.
74 §. Brott mot villkor om läkemedelsbehandling eller annan behandling och stöd.I paragrafen föreskrivs om uppmaning att iaktta villkoren om läkemedelsbehandling. Paragrafen upphävs som onödig, eftersom bestämmelserna om brott mot skyldigheter kan tillämpas på brott mot villkor om läkemedelsbehandling. En separat påföljd, kallad uppmaning, för brott mot villkor om läkemedelsbehandling är onödig.
75 §. Påföljd för grovt brott mot skyldigheter. Hänvisningarna till 26 § i paragrafen ändras till hänvisningar till 24 a § 2 mom. i lagen.
81 §. Domstolens meddelande om en samhällspåföljd. Paragrafen föreslås blir upphävd, eftersom dess innehåll har flyttats till 14 §.
86 §. Beslut i vilka ändring får sökas.Bestämmelserna om rätten att söka ändring preciseras. I 1 mom. föreskrivs det om överklagbara beslut.
I paragrafens 1 mom. 1 punkten föreskrivs på motsvarande sätt som nu om rätten att söka ändring i beslut om uppskov och avbrytande.
Med stöd av 1 mom. 2 punkten är ett beslut om en preciserad plan för strafftiden och ändring av den överklagbart. I planen fastställs den dömdes viktigaste skyldigheter under strafftiden, vilket innebär att den dömde kan söka ändring i beslutet om planen. Besluten inbegriper omfattande prövning och inverkar väsentligt på den dömdes rättigheter och skyldigheter. Den preciserade planen för strafftiden avviker från planen för strafftiden enligt fängelselagen på grund av dess direkta rättsverkningar. Juridiskt förpliktande beslut fattas i en preciserad plan för strafftiden, till skillnad från planen för strafftiden enligt fängelselagen.
I 3 punkten föreskrivs om rätten att söka ändring i beslut som gäller tillfälliga avvikelser från planen för strafftiden med stöd av 23 § 1 mom.
I 4 punkten föreskrivs om rätten att söka ändring i ett beslut om anmärkning och varning. Rätten att söka ändring utvidgas till att gälla även anmärkning.
Momentets 5–7 punkt motsvarar gällande 3–5 mom.
Till 8 punkten fogas på motsvarande sätt som i fängelselagen rätt att söka ändring i andra beslut som fattats med stöd av lagen om verkställighet av samhällspåföljder.
86 a §. Förbud mot att söka ändring.Till lagen fogas en ny paragraf, där det föreskrivs om förbud mot sökande av ändring
Enligt 1 mom. 1 punkten får ändring inte sökas i ett beslut om begynnelsetidpunkten för strafftiden. Den dömde har möjlighet att ansöka om uppskov med den bestämda begynnelsetidpunkten och det är möjligt att söka ändring i uppskovet. Således finns det inte någon separat rätt att söka ändring i ett beslut som gäller begynnelsetidpunkten för strafftiden.
Med stöd av 2 punkten får ändring inte sökas i beslut som gäller tillfälliga avvikelser från planen för strafftiden med stöd av 23 § 2 mom.
Om tillstånd söks på förhand med stöd av 1 mom. får ändring i beslutet sökas. Om situationen är oförutsebar på det sätt som avses i 23 § 2 mom. och det inte är möjligt att på förhand begära tillstånd att tillfälligt avvika från planen för strafftiden, omfattas beslutet däremot av besvärsförbud. Detta beror på att ärendet då vid behov behandlas som ett brott mot skyldigheter, vilket inbegriper rätt att söka ändring.
87 och 91 §. I paragraferna görs motsvarande hänvisningsändringar som i 86 §.
Övergångsbestämmelse. Övergångsbestämmelser fogas till stycket om ikraftträdande i lagen. Bestämmelserna om begynnelsetidpunkten för övervakning som förenats med villkorligt fängelse ändras. För tydlighetens skull föreslås i lagen en övergångsbestämmelse enligt vilken tidpunkten för när övervakningen börjar bestäms enligt de bestämmelser som gällde innan lagen trädde i kraft, om det brott som ligger till grund för domen har begåtts innan lagen trädde i kraft.
Eftersom det i propositionen föreslås ändringar i bestämmelserna om inledande, uppskov med och avbrytande av verkställigheten av samhällspåföljder, kan lagändringarna inverka på de domar som verkställs under övergångsskedet.
Med stöd av övergångsbestämmelsen tillämpas de bestämmelser som gällde när beslutet fattades när verkställigheten av en samhällspåföljd inleds. De samhällspåföljder som var verkställbara när lagen trädde i kraft ska således verkställas i enlighet med de bestämmelser som gällde innan lagen trädde i kraft. Detta gäller i synnerhet övervakning som förenats med villkorligt fängelse, och det föreslås att bestämmelserna om begynnelsetidpunkten för övervakningen ändras. De nya bestämmelserna tillämpas emellertid om ärendet tas till ny behandling på grund av överträdelse av villkor, förändrade förutsättningar eller av någon annan motsvarande orsak efter att denna lag har trätt i kraft.
På ärenden som gäller överträdelse av villkor eller uppskov med eller avbrott i verkställigheten och som är anhängiga när lagen träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Samma förfarande tillämpas om ändring söks i ett beslut som fattats före lagens ikraftträdande.
7.5
Lag om ändring av lagen om övervakad frihet på prov
1 §.Lagens tillämpningsområde. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det på motsvarande sätt som i fängelselagen och lagen om verkställighet av samhällspåföljder hänvisas till tillämpning av förvaltningslagen.
3 §. Förutsättningar för placering i övervakad frihet på prov. I paragrafen föreskrivs liksom för närvarande om förutsättningar för placering i övervakad frihet på prov. Paragrafen förtydligas dock jämfört med nuläget.
I 1 mom. stryks de separata bestämmelserna om fångens skyldighet att samtycka till övervakning av övervakad frihet på prov, läkemedelsbehandling, kontakt och villkor för vistelse utanför bostaden samt till drogfrihet och kontroll av drogfrihet. I stället för dessa föreskrivs i lagen endast om samtycke till placering i övervakad frihet på prov. Detta samtycke omfattar också förbindelsen till de skyldigheter som ska iakttas vid övervakad frihet på prov. När samtycke utreds ska man i praktiken diskutera vilka skyldigheter som hör samman med övervakad frihet på prov med fången för att fången ska förstå vad han eller hon förbinder sig till med sitt samtycke.
Dessutom ska fången särskilt ge sitt samtycke till att Brottspåföljdsmyndigheten för utredning av förutsättningarna kan kontakta de myndigheter, privata sammanslutningar och enskilda personer som berörs av verkställigheten av frihet på prov i ärenden som gäller utredning av förutsättningarna för frihet på prov eller iakttagandet av villkoren samt till att Brottspåföljdsmyndigheten utreder om fångens bostad och plats för deltagande i verksamhet lämpar sig för verkställigheten.
I övrigt förblir momentet oförändrat.
I 2 mom. föreskrivs om att samtycke från dem som bor i samma bostad som fången och minderårigas åsikter ska klarläggas. Momentet ändras så att den bestämmelse om klarläggande av en minderårigs åsikt som för närvarande finns i 9 § flyttas till momentet. Bestämmelsen ändras också till sitt innehåll så att barn alltid ska höras i samarbete med barnskyddsmyndigheterna på det sätt som avses i 20 § i barnskyddslagen (417/2007). Med stöd av den gällande bestämmelsen sker hörande i samarbete med barnskyddsmyndigheterna endast vid behov. Ändringen stärker iakttagandet av förfarandebestämmelserna enligt barnskyddslagen när minderårigas åsikter klarläggs.
I praktiken förutsätter ändringen att man tillsammans med barnskyddsmyndigheterna förbereder sig på att utreda barns åsikter i ett tillräckligt tidigt skede av beredningen av övervakad frihet på prov.
5 §. Verksamhetsskyldighet. I 2 mom. anges hur länge verksamhetsskyldigheten för den som placerats i övervakad frihet på prov ska gälla. I den gällande bestämmelsen fastställs inte någon maximitid för verksamhetsskyldigheten. Momentet kompletteras med en maximitid för verksamhetsskyldigheten. Verksamhetsskyldigheten kan vara högst 40 timmar i veckan. Av exceptionella skäl kan verksamhetsskyldigheten vara högst 50 timmar i veckan. Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna om verksamhetsskyldigheten i övervakningsstraff.
9 §. Utredning av förutsättningarna för övervakad frihet på prov. I paragrafen föreskrivs om förfarandet vid utredning av förutsättningarna för placering i övervakad frihet på prov.
I 1 mom. föreskrivs liksom för närvarande om utredning av förutsättningarna för placering i övervakad frihet på prov.
Liksom för närvarande ska förutsättningarna för övervakad frihet på prov utredas för varje fånge, med undantag för korta fängelsestraff. Utredningen kommer i regel fram på Brottspåföljdsmyndighetens initiativ som en del av planeringen av strafftiden. Också en fånge kan dock anhängiggöra en ansökan om placering i övervakad frihet på prov. Ärendet inleds då i enlighet med 4 kap. i förvaltningslagen. Det föreslås därför att 11 § i lagen om övervakad frihet på prov upphävs, eftersom det inte finns något behov av att särskilt föreskriva om fångens rätt att inleda ett ärende.
I momentet föreskrivs dock en motsvarande begränsning som för närvarande för att en ny ansökan om placering i övervakad frihet på prov inte ska behöva behandlas förrän två månader har förflutit från det föregående beslutet, om inte en väsentlig förändring har skett i fångens arbets-, bostads-, familje- eller andra motsvarande förhållanden. En sådan bestämmelse behövs fortfarande, eftersom det i förvaltningslagen inte föreskrivs några begränsningar för att ett ärende återupptas.
Liksom för närvarande ska förutsättningarna för placering i övervakad frihet på prov utredas som en del av planeringen av strafftiden i god tid före en eventuell placering. Målet bör vara att förutsättningarna ska hinna utredas så att placeringen i frihet på prov inte fördröjs utan grund. Brottspåföljdsmyndigheten har behörighet att meddela föreskrifter vid beredningen av övervakad frihet på prov. I föreskrifterna ska det vara möjligt att precisera när förutsättningarna för frihet på prov ska börja utredas i olika typer av straff.
I 2 mom. föreskrivs det om hur förutsättningarna för övervakad frihet på prov ska utredas. Utredningen inleds med frågan om förutsättningarna enligt 3 § 1 mom. 1–3 punkten uppfylls och om fången ger de samtycken som avses i 4–6 punkten.
I fängelselagen föreslås en bestämmelse om att det för utredning av förutsättningarna för drogfrihet i placering i övervakad frihet på prov är möjligt att förplikta fången att genomgå drogtestning. Drogtestning görs i praktiken medan fångens förutsättningar att placera sig i övervakad frihet på prov utreds. På detta sätt kan man redan i utredningsskedet försäkra sig om att fången förbinder sig till drogfrihet. Till det föreslagna momentet fogas en hänvisning till 16 kap. 7 § i fängelselagen.
Samtycke av dem som bor i samma bostad som den som placeras i övervakad frihet på prov och en minderårigs åsikt ska med stöd av momentet utredas först när det annars verkar som om fången har förutsättningar att placera sig i övervakad frihet på prov.
I praktiken är det Brottspåföljdsmyndigheten som avgör i vilken omfattning förutsättningarna för frihet på prov behöver utredas för varje fånge. Enligt 31 § i förvaltningslagen ska en myndighet se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten ska i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Förutsättningarna för placering i frihet på prov ska således för varje fånge utredas i en sådan omfattning att antingen ett negativt eller ett positivt beslut kan fattas. Till exempel om fången meddelar att han eller hon inte ger sitt samtycke till övervakad frihet på prov, är det inte motiverat att utreda förutsättningarna ytterligare. Ett negativt beslut kan likaså grunda sig på att fången lämnar ett positivt prov vid kontrollen av drogfrihet. Då kan ett negativt beslut fattas redan på dessa grunder, eftersom det inte finns förutsättningar för placering i frihet på prov. Efter en behövlig utredning ska utredningsprocessen avslutas så att det fattas ett antingen negativt eller positivt förvaltningsbeslut om placeringen.
I 3 mom. föreskrivs om utredning av innehållet i övervakad frihet på prov för fångar. När förutsättningarna utreds ska man tillsammans med fången gå igenom vilka villkor fången förbinder sig till i övervakad frihet på prov och vilka påföljderna är för brott mot villkoren. Momentet motsvarar det gällande 10 § 1 mom.
10 §. Fångens samtycke. Det föreslås att 1 mom. flyttas till 9 §. I 2 mom. föreskrivs det om fångens skyldighet att skriftligen lämna de samtycken som avses i 3 §. Eftersom förutsättningarna för övervakad frihet på prov också annars utreds skriftligt på det sätt som avses i förvaltningslagen, är bestämmelsen överflödig. Det föreslås att paragrafen upphävs.
11 §. Utredning av förutsättningarna för frihet på prov på fångens initiativ. I paragrafen föreskrivs för närvarande om förfarandet, om förutsättningarna för frihet på prov utreds på fångens initiativ. Såsom det konstateras ovan är det inte nödvändigt att i lagen om övervakad frihet på prov föreskriva om på vems initiativ utredningen av förutsättningarna inleds. Paragrafen upphävs som onödig.
14 §. Plan för strafftiden. I 2 mom. föreskrivs för närvarande att planen för strafftiden ska innehålla uppgifter om hur den som placerats i frihet på prov försörjer sig ekonomiskt under friheten på prov. Den som placerats i frihet på prov omfattas av den allmänna sociala tryggheten i samhället. Det är således onödigt att särskilt skriva in uppgifter om försörjningen i planen för strafftiden. Det föreslås att momentet upphävs.
I 4 mom. konstateras för tydlighetens skull att de samtycken som avses i 3 § ska fogas till planen för strafftiden.
Ordalydelsen i 5 mom. ändras så att tidtabellen för avtjänande av övervakad frihet på prov ingår i planen för strafftiden på motsvarande sätt som i lagen om verkställighet av samhällspåföljder.
15 §. Fastställande av planen för strafftiden. I paragrafen föreskrivs det om ett separat förfarande för fastställande av planen för strafftiden, om fogande av fångens samtycke till planen och om att planen ska ges till fången i skriftlig form.
Planen för strafftiden fastställs inte längre separat, utan beslut om planen fattas med stöd av 32 §. Bestämmelsen om att fångens samtycke ska fogas till planen flyttas till 14 §. Eftersom det är fråga om ett förvaltningsbeslut är det inte nödvändigt att utfärda särskilda bestämmelser om att planen ska ges till fången i skriftlig form. Av dessa orsaker upphävs 15 §.
16 §. Ändring av planen för strafftiden. I 2 mom. föreskrivs om hörande av den som placerats i frihet på prov när planen för strafftiden ändras. I förvaltningslagen föreskrivs allmänt om hörande av parter. Momentet föreslås bli upphävt som onödigt.
18 §. Drogfrihet. Paragrafens ordalydelse ändras så att den överensstämmer med fängelselagen. Hänvisningen till 3 § i narkotikalagen stryks, eftersom begreppet ”andra berusningsmedel” i momentet också omfattar narkotika som avses i narkotikalagen.
19 §.Kontroll av drogfrihet. I paragrafen föreskrivs det om kontroll av drogfrihet under övervakad frihet på prov. Den som har placerats i övervakad frihet på prov kan med stöd av 1 mom. förpliktas till kontroll av drogfrihet på samma sätt som den som dömts till övervakningsstraff. Kontrollen förutsätter således inte misstanke om användning av berusningsmedel, utan kan basera sig på slumpvis testning.
Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar de föreslagna 22 § 2 och 3 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder.
19 a §. Genomförande av kontroll av drogfrihet. En ny 19 a § föreslås bli fogad till lagen, där det föreskrivs om förfarandet vid kontroll av drogfrihet. Paragrafen ska till sitt innehåll motsvara den föreslagna 22 a § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder.
21 §. Tillstånd att tillfälligt låta bli att följa planen för strafftiden. I den sista meningen i 1 mom. föreskrivs om skyldigheten för den som placerats i frihet på prov att ansöka om tillstånd att avvika från planen i god tid före tidpunkten för avvikelsen. Eftersom förvaltningslagens bestämmelser om inledande och behandling av ärenden tillämpas i ärenden enligt lagen om övervakad frihet på prov, upphävs meningen som onödig.
I 2 mom. görs en språklig ändring och hänvisningen till beslutanderätten i 32 § upphävs som onödig. På motsvarande sätt som i 23 § 2 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder kan Brottspåföljdsmyndigheten i dessa situationer fatta beslut i ärendet i efterhand efter att ha fått de uppgifter som behövs för beslutsfattandet.
23 §. Återkallelse av samtycke till läkemedelsbehandling. Hänvisningsbestämmelsen i 1 mom. till bestämmelsen om brott mot skyldigheterna korrigeras så att den motsvarar de föreslagna ändringarna i 26 och 27 §.
25 a §. Brott mot skyldigheter. Till lagen fogas en ny 25 a §. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i 24 a § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder om brott mot skyldigheter. Till denna del hänvisas det till vad som konstateras i detaljmotiveringen till bestämmelsen i fråga.
Påföljden för grovt brott mot skyldigheterna är liksom för närvarande att frihet på prov återkallas helt eller för viss tid. Övervakningstiden förvandlas till fängelse.
Brott mot skyldigheterna är grovt, om den som placerats i frihet på prov trots varning upprepade gånger bryter mot sina skyldigheter eller om brott mot skyldigheterna visar uppenbar likgiltighet för avtjänande av straffet. Regleringen motsvarar till denna del lagen om verkställighet av samhällspåföljder. Dessutom är det grovt brott mot skyldigheterna, liksom för närvarande, om den som placerats i frihet på prov gör sig skyldig till brott.
26 §. Utredning av brott mot skyldigheterna.I paragrafen föreskrivs det om förfarandet, om den som placerats i frihet på prov misstänks ha brutit mot sina skyldigheter.
Enligt 1 mom. ska Brottspåföljdsmyndigheten reda ut förseelsen på det sätt som dess art och allvarlighetsgrad kräver. Vid utredningen av ärendet ska förvaltningslagens bestämmelser om behandling av förvaltningsärenden iakttas. Därför behöver lagen om övervakad frihet på prov inte innehålla särskilda bestämmelser till exempel om hörande av den som placerats i frihet på prov.
I 2 mom. föreskrivs det om möjligheten att förpassa den som placerats i frihet på prov till fängelse för den tid som brottet mot skyldigheterna utreds. En tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten ska med stöd av momentet ha behörighet att gripa en person som placerats i frihet på prov och att förpassa honom eller henne till fängelse. Förutsättningen är att den som placerats i frihet på prov misstänks för grovt brott mot skyldigheterna med stöd av 25 a § 2 mom. Om misstanken gäller brott med stöd av 25 a § 1 mom., kan den som placerats i frihet på prov inte förpassas till fängelset.
En förutsättning för att den som placerats i frihet på prov kan förpassas till fängelset är att ärendet inte kan utredas omedelbart. En sådan situation kan till exempel uppstå när resultatet av ett snabbtest som lämnats vid kontroll av drogfrihet säkerställs.
Med stöd av momentet kan förpassningen till fängelset pågå medan brottet utreds och påföljden påförs.
För tydlighetens skull konstateras det i momentet att bestämmelserna i fängelselagen ska tillämpas på den som placerats i frihet på prov och som förpassats till fängelse.
27 §. Behandling av brott mot skyldigheter. I paragrafen föreskrivs om förfarandet vid behandling av brott mot skyldigheter. Med stöd av 1 mom. beslutar Brottspåföljdsmyndigheten om påföljden för brott mot skyldigheter.
I 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i lagen om verkställighet av samhällspåföljder att den som placerats i frihet på prov i samband med att en varning ges ska underrättas om att det vid upprepade brott mot skyldigheterna kan vara fråga om grovt brott mot skyldigheterna.
I 3 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i gällande 26 § 1 mom. att om friheten på prov återkallas, ska den som placerats i frihet på prov återförpassas till fängelset för att avtjäna den återstående delen av sitt straff. Dessutom föreskrivs det i momentet att även 2 kap. 13 § 2 mom. i strafflagen ska tillämpas när den som placerats i frihet på prov gör sig skyldig till brott.
31 §. Användning av maktmedel.I 31 § görs ändringar som motsvarar 18 kap. 6 § i fängelselagen. I lagen om övervakad frihet på prov föreskrivs dock inte om behörighet att använda skjutvapen, såsom i fängelselagen och häktningslagen.
31 a §. Beredskap för och varning om användning av maktmedel.Till lagen fogas en ny bestämmelse om beredskap för användning av maktmedel och varning om användning av maktmedel. Bestämmelsen motsvarar 18 kap. 6 a § i fängelselagen
31 b §. Användning av fängsel.Till lagen fogas en ny 31 b §, där det föreskrivs om användning av fängsel. Bestämmelsen motsvarar i stor utsträckning bestämmelserna om användning av fängsel i fängelselagen och häktningslagen. Vid användning av fängsel kan man till exempel använda handbojor, knippförband av plast eller skydd som förhindrar spottning. På samma sätt som vid verkställighet av fängelse ska användning av fängsel vara nödvändig för att ett tjänsteuppdrag ska kunna utföras. Vid övervakad frihet på prov kan fängsel användas för att förhindra rymning, för att tygla våldsamt uppträdande eller för att avvärja en överhängande risk för våld. I praktiken blir det oftast aktuellt att använda fängsel, om den som placerats i frihet på prov ska gripas för att förpassas till fängelse och han eller hon i den situationen gör motstånd eller försöker fly. Då kan det vara nödvändigt att använda till exempel handbojor för att trygga gripandet och förpassningen till fängelset.
I 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i fängelselagen att fängsel inte får användas längre än nödvändigt.
31 c §. Förfarandet. Det föreslås att en ny 31 c § fogas till lagen.
I 1 mom. föreskrivs det om att kontroll av drogfrihet, utredning av brott mot skyldigheterna, användning av maktmedelsredskap och fängsel ska registreras. Med stöd av 41 § utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i registreringen genom förordning av statsrådet.
I 2 mom. föreskrivs att den som placerats i frihet på prov ska underrättas om grunden för användningen av fängsel. Bestämmelsen motsvarar 18 kap. 7 § i fängelselagen.
32 §. Beslutanderätt.
Paragrafens 1 mom. ändras inte.
Paragrafens 2 mom. preciseras genom hänvisningar till lagens 25 och 25 a § 2 mom., där det föreskrivs om återkallande av övervakad frihet på prov och återförpassning till fängelse. Fängelsedirektören ska fortfarande ha beslutanderätt i dessa ärenden.
Paragrafens 3 mom. ändras inte.
Det föreslås att 4 mom. ändras så att det föreskrivs om planen för strafftiden i överensstämmelse med de ändringar som föreslås i lagen om verkställighet av samhällspåföljder och i lagen om verkställighet av kombinationsstraff så, att beslut om planen för strafftiden fattas på motsvarande sätt som i fängelselagen i stället för att planen för strafftiden fastställs. Dessutom preciseras hänvisningen till paragrafen om anmärkning och varning så att den motsvarar den ändring som gjorts i 25 a §.Det föreslås att beslutanderätten för fängelsedirektören, direktören för byrån för samhällspåföljder, den biträdande direktören enligt arbetsordningen eller brottspåföljdschefen utökas med en möjlighet att utöver en varning också ge en anmärkning med anledning av brott mot skyldigheterna. En tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten ska fortfarande ha möjlighet att ge en anmärkning. Behörigheten att besluta om ersättning för resekostnader överförs till 6 mom.
Till 5 mom. fogas en bestämmelse som motsvarar lagen om verkställighet av samhällspåföljder om att den tjänsteman som svarar för verkställigheten eller någon annan i arbetsordningen angiven tjänsteman vid verkställighetsenheten beslutar om utfärdande och återkallande av en efterlysning som avses i 37 §.
I 6 mom. görs språkliga preciseringar och läggs till behörighet att besluta om sådan bindning som avses i 31 b § och betalning av resekonstnader.
40 §. Ändringssökande.Paragrafen kompletteras med de förvaltningsbeslut som avses i lagen om övervakad frihet på prov.
I 1 mom. 1 punkten föreskrivs om en mer omfattande rätt att söka ändring i beslut om övervakad frihet på prov än för närvarande. Enligt den gällande lagen får ändring sökas i beslut som gäller en fånges ansökan om placering i frihet på prov. Förfarandet för handläggning av ett ärende som gäller placering i frihet på prov skiljer sig inte längre beroende på om ärendet inleds på Brottspåföljdsmyndighetens eller fångens initiativ. I båda fallen fattas ett förvaltningsbeslut i ärendet. Således får ändring sökas också i alla beslut om övervakad placering i frihet på prov.
I 2 punkten föreskrivs om rätten att söka ändring i beslut som gäller en plan för strafftiden enligt 14 § eller en ändring av planen för strafftiden enligt 16 §. Besluten inbegriper omfattande prövning och inverkar väsentligt på den dömdes rättigheter och skyldigheter. Planen för strafftiden avviker från planen för strafftiden enligt fängelselagen på grund av dess direkta rättsverkningar. Juridiskt förpliktande beslut fattas i en plan för strafftiden, till skillnad från planen för strafftiden enligt fängelselagen.
I 3 punkten föreskrivs om rätten att söka ändring i ett tillstånd enligt 21 § 1 mom. att låta bli att följa en skyldighet i planen för strafftiden. Rätten att söka ändring gäller således endast situationer där tillstånd söks planenligt på förhand. I de situationer som avses i 21 § 2 mom. ska beslutet däremot vara föremål för besvärsförbud. Detta beror på att ärendet då behandlas som ett brott mot skyldigheter, vilket inbegriper rätt att söka ändring. Ändringen motsvarar det som föreslås i lagen om verkställighet av samhällspåföljder och i lagen om verkställighet av kombinationsstraff.
I 4–6 punkten föreskrivs det om rätten att söka ändring i beslut om återkallande av övervakad frihet på prov samt om rätten att ge en anmärkning eller varning.
I 7 och 8 punkten föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande lagen om rätt att söka ändring i beslut som gäller inräkning i strafftiden och ersättning för resekostnader. I 9 punkt föreskrivs att ändringssökande ska vara möjligt även i andra avgöranden enligt lagen om övervakad frihet på prov, om det inte med stöd av 40 a § i denna lag är förbjudet att söka ändring.
Paragrafens 2 mom. förblir oförändrat.
40 a §. Förbud mot ändringssökande.I paragrafen föreskrivs om förbud mot sökande av ändring i ett tillstånd enligt 21 § 2 mom. att tillfälligt låta bli att följa planen för strafftiden. I dessa situationer fattas beslutet ofta först på basis av en utredning som fåtts i efterhand. Ändringssökande i efterhand har således inte längre någon faktisk betydelse. Rättsskyddet för den som placerats i övervakad frihet på prov tillgodoses i dessa fall genom behandlingen av ett ärende som gäller brott mot skyldigheterna.
41 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. Bemyndigandena att utfärda förordning i paragrafen preciseras. Ordalydelsen i 1 mom. 5 punkten preciseras så att den gäller registrering av kontroll av drogfrihet. Momentets 8 punkt kompletteras med ett bemyndigande att utfärda förordning om fängsel samt om registrering av användning av maktmedelsredskap och fängsel.
Till 2 mom. 4 punkten fogas på motsvarande sätt som i fängelselagen behörighet för Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet att meddela föreskrifter om det förfarande som ska iakttas vid kontroll av drogfrihet.
7.6
Lag om ändring av lagen om verkställighet av kombinationsstraff
1 §.Lagens tillämpningsområde. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det på motsvarande sätt som i fängelselagen och lagen om verkställighet av samhällspåföljder hänvisas till tillämpning av förvaltningslagen.
5 §. Drogfrihet. Paragrafens ordalydelse ändras så att den överensstämmer med fängelselagen. Hänvisningen i 2 mom. till 3 § i narkotikalagen stryks, eftersom begreppet ”annat berusningsmedel” i momentet också omfattar narkotika som avses i narkotikalagen.
8 §.Plan och tidsplan för strafftiden. I 3 mom. föreslås en ändring som motsvarar 14 § 5 mom. i lagen om övervakad frihet på prov.
10 §. Hörande av andra än fången. Bestämmelsen i 2 mom. om utredning av minderårigas åsikter ändras så att den motsvarar 3 § i lagen om övervakad frihet på prov. Momentet ändras så att barn alltid ska höras i samarbete med barnskyddsmyndigheterna på det sätt som avses i 20 § i barnskyddslagen (417/2007). Med stöd av den gällande bestämmelsen sker hörande i samarbete med barnskyddsmyndigheterna endast vid behov. Ändringen stärker iakttagandet av förfarandebestämmelserna enligt barnskyddslagen när minderårigas åsikter klarläggs.
13 §.Kontroll av drogfrihet. I paragrafen föreskrivs det om kontroll av drogfrihet under övervakning av kombinationsstraff. Med stöd av 1 mom. kan den övervakade förpliktas till kontroll av drogfrihet, det vill säga att lämna utandningsprov eller saliv- eller urinprov. En kontroll förutsätter dock inte misstanke om att den övervakade är berusad, såsom vid verkställigheten av samhällstjänst, utan drogtestning ska vara möjlig vid sammankomster som förutsätter drogfrihet utan någon konkret misstanke om berusning. Detta är motiverat med beaktande av arten av de brott som ska övervakas och syftet med övervakningen. Av dessa orsaker är det motiverat att övervaka drogfriheten med en lägre tröskel än för dem som dömts till samhällstjänst. Eftersom den dömdes skyldighet att vara drogfri dock begränsar sig till de sammankomster som avses i 5 §, kan övervakning utföras endast i samband med sådana sammankomster och inte sporadiskt, som i övervakad frihet på prov eller övervakningsstraff.
Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar de föreslagna 19 § 2 och 3 mom. i lagen om övervakad frihet på prov.
13 a §. Genomförande av kontroll av drogfrihet. Till lagen föreslås bli fogad en ny 13 a §, där det föreskrivs om förfarandet vid kontroll av drogfrihet. Bestämmelsen ska till sitt innehåll motsvara 22 a § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder.
14 §. Tillstånd att tillfälligt låta bli att följa planen för strafftiden. I den sista meningen i 1 mom. föreskrivs om skyldigheten för den övervakade att i god tid på förhand ansöka om tillstånd att låta bli att följa planen. Eftersom förvaltningslagens bestämmelser om inledande och behandling av ärenden tillämpas i ärenden enligt lagen om verkställighet av kombinationsstraff, upphävs meningen som onödig.
I 2 mom. görs en språklig ändring och hänvisningen till beslutanderätten i 29 § upphävs som onödig. På motsvarande sätt som i 23 § 2 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder kan Brottspåföljdsmyndigheten i dessa situationer fatta beslut i ärendet i efterhand efter att ha fått de uppgifter som behövs för beslutsfattandet.
17 a §. Brott mot skyldigheter.Till lagen fogas en ny 17 a §. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i 24 a § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder om brott mot skyldigheter. Till denna del hänvisas det till vad som konstateras i specialmotiveringen till bestämmelsen i fråga.
Påföljden för grovt brott mot skyldigheterna ska liksom för närvarande vara att övervakningstiden förvandlas till fängelse. Förutsättningarna för grovt brott mot skyldigheterna motsvarar de nuvarande. Bestämmelsen om upprepade brott preciseras dock med ett omnämnande av en varning. Också om ett brott upprepas är det grovt endast om den övervakade har tilldelats en varning.
18 §. Utredning av brott mot skyldigheterna. Enligt 1 mom. ska Brottspåföljdsmyndigheten reda ut brottet på det sätt som dess art och allvarlighetsgrad kräver. Vid utredningen iakttas förvaltningslagens bestämmelser om behandling av förvaltningsärenden.
Paragrafens gällande 3 mom. blir 2 mom.
I 3 mom. föreskrivs om möjligheten att ta den övervakade i förvar, om han eller hon misstänks ha grovt brutit mot sina skyldigheter.
19 §. Behandling av brott mot skyldigheter. I paragrafen föreskrivs i stor utsträckning på motsvarande sätt som i 26 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder om behandling av brott mot skyldigheter.
21 §. Användning av maktmedel.I 21 § görs ändringar som motsvarar 18 kap. 6 § i fängelselagen. I lagen om verkställighet av kombinationsstraff föreskrivs dock inte om behörighet att använda skjutvapen, som i fängelselagen och häktningslagen.
21 a §. Beredskap för och varning om användning av maktmedel.Till lagen fogas en ny bestämmelse om beredskap för användning av maktmedel och varning om användning av maktmedel. Bestämmelsen motsvarar 18 kap. 6 a § i fängelselagen
21 b §. Användning av fängsel.Till lagen fogas en ny 21 b §, där det föreskrivs om användning av fängsel. Bestämmelsen motsvarar i stor utsträckning bestämmelserna om användningen av fängsel i fängelselagen och häktningslagen. Vid användning av fängsel kan man till exempel använda handbojor, knippförband av plast eller skydd som förhindrar spottning. På samma sätt som vid verkställighet av fängelse ska användning av fängsel vara nödvändig för att ett tjänsteuppdrag ska kunna utföras. Fängsel kan användas på den övervakade för att trygga tagandet i förvar, tygla våldsamt uppträdande eller avvärja överhängande risk för våld. I praktiken blir det oftast aktuellt att använda fängsel, om den övervakade ska gripas för att förpassas till fängelse och han eller hon i den situationen gör motstånd eller försöker fly. Då kan det för att trygga gripandet och tagandet i förvar vara nödvändigt att använda till exempel handbojor medan den polis som utför tagandet i förvar anländer till platsen.
I 2 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i fängelselagen att fängsel inte får användas längre än nödvändigt.
21 c §. Förfarandet. Det föreslås att en ny 21 c § fogas till lagen.
I 1 mom. föreskrivs det om att kontroll av drogfrihet, utredning av brott mot skyldigheterna, användning av maktmedelsredskap och fängsel ska registreras. Med stöd av 38 § utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i registreringen genom förordning av statsrådet.
I 2 mom. föreskrivs att den som placerats i frihet på prov ska underrättas om grunden för användningen av fängsel. Bestämmelsen motsvarar 18 kap. 7 § i fängelselagen.
29 §. Beslutanderätt.I paragrafens 1 mom. föreslås en språklig ändring. I den gällande lagen föreskrivs det om fastställande av planen för strafftiden och om ändring av planen för strafftiden. Bestämmelsen ändras på motsvarande sätt som i lagen om verkställighet av de samhällspåföljder och lagen om övervakad frihet på prov, vilka ingår i propositionen, så att det fattas beslut om planen för strafftiden i stället för fastställande.
I paragrafens 2 mom. föreslås motsvarande språkliga ändring. Det föreslås att ansvaret för inräkning i strafftiden ändras till beslut om inräkning i strafftiden. På motsvarande sätt som i lagen om verkställighet av samhällspåföljder överförs utfärdandet av efterlysning till beslutanderätten för de tjänstemän som svarar för verkställigheten. Till momentet fogas en bestämmelse enligt vilken en tjänsteman som svarar för verkställigheten eller en annan i arbetsordningen angiven tjänsteman vid verkställighetsenheten beslutar om utfärdande och återkallande av en efterlysning enligt 34 §.
I 3 mom. föreskrivs om beslutanderätten för fängelsedirektören, en i arbetsordningen angiven verksamhets- eller säkerhetsansvarig eller direktören för byrån för samhällspåföljder eller en i arbetsordningen angiven biträdande direktör. Bestämmelsen motsvarar med vissa språkliga preciseringar den nuvarande. Behörigheten att besluta om beslut som fattas med anledning av en anmälan enligt 14 § 2 mom. och om ersättning för resekostnader enligt 33 § överförs dock till en i arbetsordningen angiven tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten.
Till 4 mom. överförs bestämmelserna om beslutanderätten för en annan tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten, eftersom beslutanderätten i fråga om efterlysning överförs till 2 mom. Beslutanderätten kompletteras med ovan nämnda beslut. Dessutom beslutar en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten om sådan användning av fängsel som avses i 21 b §. Paragrafens gällande 6 mom. blir 5 mom. och 7 mom. blir 6 mom.
35 §.Ändringssökande. Paragrafens 1 mom. kompletteras med en möjlighet att söka ändring i beslutet om planen för strafftiden. Med avvikelse från de gällande bestämmelserna föreslås rätt att söka ändring i beslut som gäller en plan för strafftiden enligt 8 § eller en ändring av planen för strafftiden enligt 15 §.Besluten inbegriper omfattande prövning och inverkar väsentligt på den dömdes rättigheter och skyldigheter. Planen för strafftiden avviker från planen för strafftiden enligt fängelselagen på grund av dess direkta rättsverkningar. Juridiskt förpliktande beslut fattas i en plan för strafftiden, till skillnad från planen för strafftiden enligt fängelselagen. Ändringen motsvarar det som föreslås i lagen om verkställighet av samhällspåföljder och i lagen om övervakad frihet på prov.
I momentet stryks möjligheten att söka ändring i fråntagande av föremål som påträffats vid säkerhetskontroll. Det föreslås att rätten att söka ändring upphävs till denna del. Det är fråga om faktisk administrativ verksamhet där föremålet eller ämnet antingen återlämnas med det snaraste eller levereras till polisen. I det senare fallet framskrider ärendet med stöd av tvångsmedelslagen. Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna i lagen om verkställighet av samhällspåföljder och i lagen om övervakad frihet på prov.
Till övriga delar ändras numreringen av momentets punkter och det görs språkliga preciseringar i dem.
36 §.Förbud mot att söka ändring. I paragrafen stryks förbudet mot att söka ändring i beslut som gäller planen för strafftiden.
I 1 mom. 1 punkten finns ett förslag enligt vilket den övervakade inte har rätt att söka ändring i ett beslut som gäller tillstånd enligt 14 § 2 mom. att tillfälligt avvika från planen för strafftiden. Då är det inte möjligt att på förhand fatta beslut av tvingande och oförutsedda skäl. Det föreslås inga bestämmelser om möjligheten att söka ändring, eftersom ärendet då vid behov behandlas vid ett förseelseförfarande som inbegriper möjligheten att söka ändring. Däremot ska det vara möjligt att söka ändring i ett beslut, varvid tillstånd kan sökas på förhand. Propositionen motsvarar den ändring som föreslås i lagen om verkställighet av samhällspåföljder och i lagen om övervakad frihet på prov.
Momentets gällande 3 punkt blir 2 punkt.
38 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. Bemyndigandena att utfärda förordning i paragrafen preciseras. Ordalydelsen i 1 mom. 3 punkten preciseras så att den gäller registrering av kontroll av drogfrihet. Momentets 8 punkt kompletteras med ett bemyndigande att utfärda förordning om fängsel samt om registrering av användning av maktmedelsredskap och fängsel.
Till 2 mom. 2 punkten fogas på motsvarande sätt som i fängelselagen behörighet för Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet att meddela föreskrifter om det förfarande som ska iakttas vid kontroll av drogfrihet.
7.7
Lag om ändring av 8 kap. i strafflagen
8 kap. Om preskription
12 §. När verkställighet av utdömt straff förfaller i vissa fall. I 10 och 11 § i strafflagen föreskrivs om att fängelsestraff, förvandlingsstraff för böter, samhällstjänststraff och övervakningsstraff förfaller efter en viss tid, om verkställigheten inte har börjat. En motsvarande bestämmelse om när ungdomsstraff förfaller finns i 12 a § i samma kapitel. Nu föreslås bestämmelser om när övervakning som förenats med villkorligt fängelse förfaller.
I kapitlets 12 § föreskrivs om beräkning av tidpunkten för när straff förfaller, om verkställigheten har avbrutits. I början av paragrafen hänvisas till beräkning av fängelsestraff, förvandlingsstraff för böter och tidpunkten för när samhällstjänst förfaller i situationer med avbrott. Meningen kompletteras med straffslag som tagits i bruk efter att den nuvarande bestämmelsen föreskrevs. Till meningen fogas hänvisningar till beräkning av tidpunkten för när avbrutna övervakningsstraff, kombinationsstraff, ungdomsstraff och övervakning som förenats med villkorligt fängelse förfaller med stöd av kapitlets 10, 10 a, 11, 12 a och 12 b §.
I paragrafens andra mening föreskrivs om situationer där verkställigheten av fängelsestraff och samhällstjänststraff har avbrutits. I dessa situationer beräknas den nya förfallotiden enligt den strafftid som ännu inte avtjänats. I bestämmelsen beaktas inte kombinationsstraff eller övervakningsstraff. Till meningen fogas således en hänvisning till att också förfallotiden för ett avbrutet kombinationsstraff eller övervakningsstraff ska beräknas på basis av den återstående strafftiden.
12 b §. När övervakning som förenats med villkorligt fängelse förfaller. I kapitlet föreslås en ny bestämmelse om när övervakning som förenats med villkorligt fängelse förfaller. Övervakningen förfaller inom tre år från den dag då den lagakraftvunna domen meddelades, om verkställigheten inte har börjat. Förfallotiden motsvarar förfallotiden för ungdomsstraff och förvandlingsstraff för böter. När övervakningen avbryts ska kapitlets 12 § tillämpas på beräkningen av förfallotiden.
7.8
Lag om ändring av 16 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet
16 §.Polisens rätt att få uppgifter ur vissa register och information. Paragrafens 1 mom. 2 punktens innehåll och hänvisningsbestämmelse ändras så att den motsvarar den föreslagna lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten.
7.9
Lag om ändring av 16 § i lagen om behandling av personuppgifter inom Tullen
16 §.Tullens rätt att få uppgifter ur vissa register och informationssystem. Paragrafens 1 mom. 7 punktens innehåll och hänvisningsbestämmelse ändras så att den motsvarar den föreslagna lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten.
7.10
Lag om ändring av lagen om Enheten för hälso- och sjukvård för fångar
6 §.Utlämnande av uppgifter ur patientregistret.
7 §.Rätt att få uppgifter av andra verksamhetsenheter för hälso- och sjukvård och av andra myndigheter.
11 §.Inspektionsrätt.
Bestämmelserna ändras så att de motsvarar den föreslagna lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten.