1.1  Bakgrund

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering utreds möjligheten att införa en separat gruvskatt så att samhället ska få en skälig ersättning för utvinningen av mineral. Enligt regeringsprogrammet ska gruvorna också överföras till den högre skatteklassen I för elström och de ska inte längre omfattas av energiskatteåterbäringen för energiintensiva företag. Regeringen stakade emellertid ut i statens budgetförhandlingar för år 2022 att man, i stället för en höjning av elskatten för gruvor, inför en gruvskatt. 

Även riksdagen har i samband med behandlingen av ett medborgarinitiativ (MI 7/2019) om ändring av gruvlagen förutsatt att en gruvskatteutredning enligt regeringsprogrammet görs noggrant och i rask takt på så sätt att riksdagen får tillräckligt med tid att behandla lagstiftningsreformerna om gruvbeskattning under regeringsperioden för statsminister Sanna Marins regering 2019–2023. I ett yttrande som ingår i ett betänkande av riksdagens ekonomiutskott (EkUB 7/2020 rd) uppmanas regeringen beakta att gruvmineralen är en naturresurs som utvinns bara en gång och att samhället bör få skälig ersättning för utvinningen. 

1.2  Beredning

2.1  Gruvbranschen och gruvmineral

2.1.2  Gruvmineral och deras värde

De gruvmineral som avses i gruvlagen är vissa grundämnen och mineral som innehåller sådana, vissa andra mineral och ädelstenar samt, av bergarterna, marmor och täljsten. Gruvlagen tillämpas inte på täkten av sten, grus, sand, lera, torv och mull och inte heller på guldvaskning som sker någon annanstans än på statsägd mark. 

Utifrån de gruvmineral som bryts delas gruvorna in i metallmalmsgruvor och industrimineralgruvor. I metallmalmsgruvorna bryts malm för utvinning av de metaller som värdemineralen innehåller. Till industrimineralen räknas alla mineral och bergarter som kan utvinnas industriellt, med undantag för metalliska malmer, mineraliska bränslen och ädelstenar. Industrimineralgruvorna kan delas in i karbonatgruvor och andra industrimineralgruvor samt täljstens- och ädelstensgruvor. 

År 2021 rapporterades brytning i 44 gruvor i Finland. Av dessa var 10 metallmalmsgruvor och 34 industrimineralgruvor. I två metallmalmsgruvor, i Pyhäsalmi och Kylylahti, har driften avslutats och det pågår nedläggningsåtgärder. År 2021 fanns det gruvor på följande 45 orter: Kittilä, Vittis, Valkeakoski, Ilomants, Brahestad, Sotkamo, Sodankylä, Keminmaa, Pyhäjärvi, Kajana, Paltamo, Salo, Kolari, Villmanstrand, Lojo, Pargas, Sibbo, Vimpeli, Pieksämäki, Torneå, Siilinjärvi, Polvijärvi, Lapinlahti, Mäntyharju, Kimitoön, Kuopio, Pelkosenniemi, Juga, Suomussalmi och Nyslott. De på basis av antalet ton gruvmineral som bryts största gruvorna, vilka bägge är metallmalmsgruvor, fanns i Sotkamo och Sodankylä. Den största gruvan för industrimineral fanns i Siilinjärvi. Gruvorna i Sodankylä, Sotkamo och Siilinjärvi svarade för över 80 procent av Finlands totala brytningsvolym. 

Figur 1 och 2. Malmbrytning år 2021 i metallmalms- och industrimineralgruvor samt ädel- och täljstensgruvor som omfattas av gruvlagen. Volymerna beskrivs utan brytningsvolymerna för gråberg. Cirkelns area beskriver brytningsvolymen. Brytningsvolymen för de gruvor som är utmärkta med en stjärna var under 30 000 ton per år. Källa: Geologiska forskningscentralen. 

Av de oädla metallerna producerade de finländska gruvorna år 2021 mest krom (ferrokrom), zink, koppar och nickel. Av de ädla metallerna producerar de finländska gruvorna mest silver och guld, och utöver dem produceras det även platina och palladium. Några av de vanligaste industrimineralen som bryts är apatit, kalksten, talk och täljsten. Brytning av litium kommer att inledas inom de närmaste åren. Förutom de gruvmineral som redan nu bryts är malmletningen även inriktad på undersökning av förekomsterna av kobolt, järn, diamant, platinametaller och vissa mera sällsynta metaller. 

Värdet av den finländska gruvproduktionen varierar enligt mineralens värde, särskilt världsmarknadspriserna på metaller, och produktionsvolymen. Särskilt när det gäller metaller kan det kalkylerade värdet av gruvproduktionen efter anrikning, smältning och annan fortsatt förädling uppskattas utifrån världsmarknadspriserna. I så fall beskriver värdet av gruvproduktionen värdet av produktionen av förädlade gruvmineral, och egentligen inte värdet av de gruvmineral som har brutits ur marken. När det gäller värdet av den produktion som sker efter brytningen finns det inte några offentligt tillgängliga och jämförbara uppgifter. Utifrån halterna i de gruvmineral som har brutits och sänts för anrikning är det emellertid möjligt att uppskatta mängden metall som ingår i den brutna malmen. 

Av värdet av produktionen av metallmalmer år 2021 stod nickel för den största andelen, ca 32 procent, med den prisnivå som rådde i juli 2022. När det gäller värdet av kromproduktionen försvåras jämförbarheten av en brist på uppgifter om ett världsmarknadspris, men kromproduktionens andel uppgick till ca 28 procent, om den prisuppskattning för krominnehållet i ferrokrom som gjordes av Förenta staternas geologiska institut för år 2021 används som pris. Värdet av guldproduktionen uppgick till ca 18 procent, kopparproduktionen till ca 8 procent och zinkproduktionen till ca 6 procent, enligt världsmarknadsprisuppgifterna i juli 2022. Värdet av metallproduktionen har totalt sett ökat till följd av en ökning av världsmarknadspriserna på metaller år 2021 och särskilt år 2022. 

Figur 3 och 4. Värdet av metallmalmsgruvornas produktion enligt världsmarknadspriserna åren 2001–2021. Källa: Geologiska forskningscentralen. 

Värdebildningen och de offentliga uppgifter som ansluter sig till den utgör en viktig skillnad mellan metallmalmer och andra gruvmineral. För metallmalmerna går det i regel att fastställa ett jämförbart värde som baserar sig på världsmarknadspriserna, medan andra gruvmineral inte i ren form är föremål för omsättning. Deras värde i förhållande till vikten är lågt, och därför är brytningen av dem fast knuten till den fortsatta förädlingen av gruvmineralen till olika typer av produkter som har ett värde och som det bedrivs handel med. I praktiken går det inte att få fram jämförbar information om värdet av brytningen eller anrikningen av andra gruvmineral på motsvarande sätt som för metallmalmerna. 

2.2  Beskattning

2.3  Bedömning av nuläget

Gruvdriften har ökat i Finland under de senaste årtiondena. Samtidigt har det förts en diskussion om de fördelar och nackdelar som gruvdrift har för samhället och om hur en skälig ersättning för användningen av icke-förnybara gruvmineralresurser kunde styras till samhället. I detta sammanhang har man även lyft fram en separat skatt för gruvor eller gruvmineral. 

Såsom konstateras ovan, beskattas gruvdrift på samma sätt som annan företagsverksamhet. Samhället drar alltså redan nu nytta av skatteintäkter från gruvdriften, liksom även av sysselsättning och den affärsverksamhet som stöder gruvdriften. Gruvmineral är emellertid nationella icke-förnybara naturresurser och brytningen av dem, dvs. avlägsnande av dem ur marken, är för närvarande inte förenad med några förpliktelser att betala ersättning till samhället. I fråga om sådan här ersättning är det skäl att hålla isär gruvlagens brytningsersättning, som till sin natur är ett vederlag som betalas till markägaren. Bland annat riksdagens ekonomiutskott lyfte redan i samband med sitt utlåtande EkUB 49/2010 rd om den gruvlag som trädde i kraft år 2011 fram att i takt med att den internationella konkurrensen om naturresurser hårdnar får vår nationella reglering inte leda till att gruvmineral säljs till utlandet utan skälig ersättning. Även i sitt utlåtande EkUB 7/2020 rd om medborgarinitiativet Gruvlagen Nu påpekade ekonomiutskottet att gruvmineralerna är en naturresurs som utvinns bara en gång och att samhället bör få ersättning för utvinningen. 

De perspektiv som ekonomiutskottet har lyft fram i sina utlåtanden kan anses vara viktiga grunder för en separat skatt på gruvmineral. 

Skatten på gruvmineral skulle alltså vara en ny skatt som ska betalas utöver annan skatt. Utöver detta har det i anslutning till gruvdrift även föreslagits betalningsförpliktelser som baserar sig på annan lagstiftning, såsom den miljöskadeavgift som föreslås i regeringens proposition RP 183/2022 rd och den nya avgift för förbehåll som föreslås i regeringens proposition RP 126/2022 rd. Även om dessa avgifter ökar kostnaderna för gruvdriften, uppfyller de inte de mål som har ställts för en separat gruvskatt. 

Den separata skatten för gruvor förenas ibland även med miljöskyddsmål. Exempelvis i medborgarinitiativet Gruvlagen Nu, liksom även i yttranden som den arbetsgrupp som bedömde införandet av en gruvskatt fick in, föreslogs det att intäkterna från gruvskatten kunde fonderas eller på något annat sätt styras till återställandet av gruvområden. Det är emellertid skäl att observera att gruvlagen och miljölagstiftningen ställer krav på gruvdriften och genom att följa kraven strävar man efter att minimera miljöolägenheterna av gruvdriften. Gruvdriften grundar sig till stor del på ett tillståndssystem, och gruv- och miljölagstiftningen ålägger i stor utsträckning förpliktelser i fråga om miljöskydd. Därför är det inte ändamålsenligt att ställa några mål i fråga om miljöskydd för gruvskatten. Man varken kan eller ska gottgöra för eventuella miljöskador genom en skatt, utan de ska ersättas av den som har orsakat dem. Även framöver är det ändamålsenligt att hitta lösningar i fråga om miljöskyddsmålen för gruvdriften inom ramen för gruv- och miljölagstiftningen, och det är motiverat att hålla målet med den separata skatten för gruvor åtskilt från detta. 

4.1  De viktigaste förslagen

I denna proposition föreslås det att det införs en ny skatt på gruvmineral som har brutits i Finland, nedan gruvmineralskatt. 

Skatten ska vara en betalning av royaltytyp. Den skattemodell som föreslås kommer att vara så enkel och schematisk som möjligt, men ändå så att man i skattemodellen beaktar dels skillnaden mellan metallmalmer och andra gruvmineral och dels skillnaderna mellan olika metallmalmer vad gäller deras värde och metallhalt. Enligt förslaget fastställs skatten på metallmalmer enligt värde och skatten på övriga gruvmineral enligt volym. I bilagan till lagen finns det en uttömmande förteckning över de metallmalmer som ska beskattas enligt värde. 

De gruvmineral som avses i gruvlagen ska omfattas av tillämpningsområdet för skatten. Följaktligen kommer exempelvis sådana mineral som har uppfordrats i samband med täkten av marksubstanser och grus inte att omfattas av lagens tillämpningsområde. Lagen ska inte heller omfatta sådana gruvmineral som har hittats i samband med guldvaskning, oberoende av om guldvaskningen sker på statsägd mark eller inte. Tillämpningsområdet för skatten omfattar såväl metallmalmsgruvor och industrimineralgruvor som annan gruvdrift, såsom brytning av industri- och täljsten. 

Skattskyldig är den som har brutit gruvmineral och som förutsätts ha tillstånd enligt gruvlagstiftningen för bedrivande av gruvdrift. Med tillstånd avses gruvtillstånd enligt den gällande gruvlagen, utmål enligt den gamla gruvlagen och sådana tillstånd enligt den tidigare lagstiftningen om gruvdrift som motsvarar dessa. Skatten gäller både dem som har tillstånd och dem som inte har, men som ska ha, tillstånd. Eftersom de nämnda tillstånden är överförbara, föreslås det att skattskyldigheten ska överföras med tillståndet, om den skattskyldige överlåter tillståndet till en annan aktör. Den skattskyldige är vanligen ett gruvbolag. 

Skattebasen definieras så att alla gruvmineral som har brutits i Finland omfattas av skatten. Eftersom metallmalmer och andra gruvmineral skiljer sig från varandra till naturen, fastställs grunderna för skatten på olika sätt för dessa. Skatten på de gruvmineral som avses i bilagan och grunderna för den fastställs enligt den tidpunkt då anrikningsprocessen för mineralet första gången inleds. Uttrycket då anrikningsprocessen för gruvmineralet första gången inleds syftar på den tidpunkt då bearbetningen av gruvmineralet inleds i en produktionsfas där målet är att separera malmen och de metaller som ingår i den. När det gäller andra gruvmineral än de som nämns i lagens bilaga fastställs skatten utifrån den tidpunkt då gruvmineralet bryts ur marken. Skillnaden i tidpunkten beror på att alla övriga gruvmineral inte nödvändigtvis anrikas eller kan anrikas. Båda sätten att fastställa skatten gör det emellertid möjligt för skatten att omfatta alla gruvmineral som har brutits i Finland, dvs. både den andel som förädlas i Finland och den andel som förs utomlands för förädling. På motsvarande sätt omfattar skattebasen inte malm eller anrikningar som förs in till Finland från utlandet. Detta motsvarar målet med skatten, dvs. att till samhället styra en skälig ersättning för gruvmineral som har brutits ur finländsk mark. 

Skatten på metallmalmer ska fastställas utifrån den mängd metall som gruvmineralet innehåller samt metallens beskattningsvärde. Med den metall som gruvmineralet innehåller avses den mängd metall som har beräknats utifrån malmens metallhalt vid den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppkommer. Beskattningsvärdet för metallmalmerna ska grunda sig på de internationella marknadspriserna på metaller, nedan världsmarknadspriset. Med världsmarknadspriserna åsyftas exempelvis de marknadsprisuppgifter eller andra motsvarande offentliga uppgifter om priset på metall som fås från de internationella metallbörserna. Om det inte finns några sådana här prisuppgifter för metall, kan värdet härledas från sådana offentliga prisuppgifter för en produkt som innehåller metallen i fråga som beskriver ett jämförbart pris för förädlade metallen. I praktiken kommer en sådan här situation att gälla för exempelvis krom, vars beskattningsvärde kommer att härledas från prisuppgifterna för ferrokrom. Beskattningsvärdet kommer att beräknas som det aritmetiska medelvärdet av de dagliga marknadspriserna under ett kalenderår. Genom förordning av statsrådet utfärdas det bestämmelser om den prisuppgift som ska användas som grund för beskattningsvärdet för varje gruvmineral och om hur prisuppgiften ska fastställas närmare. 

Världsmarknadspriset beskriver inte exakt värdet på malmen vid den tidpunkt som föreslås för fastställandet av skatten, dvs. i den inledande fasen av produktionen, eftersom det i världsmarknadspriset ingår kostnader och mervärde som har tillkommit i förädlingen. Det värde som har fastställts utifrån världsmarknadspriset övervärderar alltså värdet på den gruvproduktion som föregår anrikningen och annan fortsatt förädling. Trots detta är lösningen motiverad med hänsyn till beskattningens summariska natur. Det genomsnittliga priset kan anses vara en tillräcklig beskrivning av det värde som metallmalmerna har och för vilket man genom skatt vill ta in en ersättning till samhället. På grund av det fasta skatteintäktsmålet som har satts för gruvmineralskatten har det inte heller i genomsnitt någon betydelse om man som beskattningsvärde använder ett högre värde som följer världsmarknadspriserna och en lägre skattesats, eller ett lägre värde som fastställs separat och en högre skattesats. Därför beaktas användningen av världsmarknadspriserna som beskattningsvärde när skattenivåerna ska fastställas. 

I propositionen föreslås det att Skatteförvaltningen ska fastställa metallmalmernas beskattningsvärden för varje år i början av kalenderåret utifrån prisuppgifterna från det föregående året. Det är fråga om ett tekniskt förfarande för beräkning och fastställande, där myndighetens utrymme för skönsmässig bedömning är bundet. Med hänsyn till de skattskyldigas rättssäkerhet är det motiverat att fastställa värdet i förväg, så att de beskattningsvärden som ska användas är tillgängliga redan under skatteperioden. En prisutveckling i världsmarknadspriserna syns alltså i efterskott i beskattningsvärdet. 

För andra gruvmineral fastställs skatten utifrån volymen brutna gruvmineral. Detta beror på att det inte på samma sätt finns tillgång till offentliga värden för industrimineral och bergarter som för metallmalmer. En skatt som grundar sig på volym anses därför vara ett klart, exakt och förutsebart alternativ för aktörerna. Det att skatten grundar sig på volym ska beaktas i skatteintäktsmålet och fastställandet av skattenivån. 

Med tanke på syftet med skatten är det motiverat att rikta in skattebördan för olika gruvmineral enligt deras värde. På så sätt är den ersättning som samhället får för de gruvmineral som har brutits ur marken större ju värdefullare de brutna mineralen är. På grund av skillnader i värdet på metallmalmer och andra gruvmineral kommer den största delen av skatteintäktsmålet att riktas in på metallmalmerna. Metallmalmernas andel av skattebördan kommer att grunda sig på världsmarknadspriserna. Som priskälla för krom har man vid bedömningen använt den prisuppgift för krominnehållet i ferrokrom som gäller år 2021 och som har rapporterats av det amerikanska geologiska institutet, och som beskriver priset för Förenta staternas import av ferrokrom. Fördelningen av skattebördan mellan metallmalmer och andra gruvmineral kommer till stor del att ske efter prövning, eftersom värdet av brytningen i andra gruvor inte kan uppskattas på samma sätt som i fråga om metallmalmsgruvor. Man kan emellertid få stöd av att med hjälp av internationella riktgivande prisuppgifter göra en uppskattning av värdet av det industrimineral som till brytningsvolymen är överlägset viktigast, dvs. apatit. Då kan skattebördan riktas in på en stor del av skattebasen för de övriga gruvmineralen på en nivå som grovt motsvarar skattebördan för metallmalmerna. 

Den uppdelning av skattebördan som har gjorts på de grunder som beskrivs ovan skulle innebära att det årliga skatteintäktsmålet för metallmalmer skulle uppgå till ca 22 miljoner euro och skatteintäktsmålet för övriga gruvmineral till ca 3 miljoner euro. Utifrån detta har man härlett skattenivåerna för de metallmalmer som ska beskattas på basis av värde och volym och de övriga gruvmineral som ska beskattas på basis av volym. Skattenivån skulle vara densamma för alla metallmalmer, dvs. en fast andel på 0,6 procent av beskattningsvärdet av den metall som metallmalmen innehåller. För andra gruvmineral skulle skattenivån vara samma fasta belopp på 0,20 euro per ton malm. 

En gruvmineralskatt av royaltytyp skulle ha liknande drag som punktskatter. Därför föreslås det att man på beskattningen av gruvmineral tillämpar i huvudsak de procedurbestämmelser som gäller för punktbeskattning och beskattning beträffande skatter som betalas på eget initiativ. De aktörer som omfattas av skatten ska registrera sig som skattskyldiga. Den skattskyldige ska lämna in en skattedeklaration för en skatteperiod på ett kalenderår samt räkna ut och betala skatten på eget initiativ. Skatteförvaltningen är skattemyndighet. 

Till följd av gruvmineralskatten föreslås det kompletteringar i punktskattelagen och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. 

I propositionen föreslås det att andelen för de kommuner där gruvorna är belägna ska vara 60 procent av gruvmineralskatteintäkterna och statens andel föreslås vara 40 procent. Skatteintäkten redovisas till den kommun där gruvan är belägen. Propositionen innehåller inga förslag om ändringar av statsandelslagen, utan bedömningen av hur gruvmineralskatten ska tas med i utjämningssystemet för statsandelarna görs som en egen helhet. De första skatteintäkterna för kommunerna kommer att flyta in år 2025, vilket betyder att gruvmineralskatten med stöd av statsandelslagen kommer att ingå i en eventuell utjämning först år 2027. Innan dess är det möjligt att bedöma behovet av att ändra utjämningen och att göra behövliga lagändringar. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

6.1  Allmänt om utlåtandena och beaktandet av remissvaren i propositionen

Under remissbehandlingen gavs det 45 yttranden om utkastet till proposition. 

Majoriteten av remissinstanserna ansåg att det finns ett klart behov av en särskild gruvskatt och ansåg det motiverat att Finland i enlighet med andra stater som omfattar gruvdrift inför en gruvskatt. Likaså ansågs det motiverat att det tas ut ersättning till samhället för icke-förnybara naturresurser som tas ur marken. Å andra sidan ansåg vissa enskilda remissinstanser att det i synnerhet i det nuvarande osäkra ekonomiska läget inte är motiverat att föreskriva om en ny skatt, eftersom den skulle öka industrins skattebörda. 

Det föreslagna ikraftträdandet ansågs i huvudsak vara motiverat. I synnerhet Skatteförvaltningen understödde särskilt tidsplanen för den föreslagna gruvmineralskatten, eftersom den möjliggör de myndighetsåtgärder och systemändringar som den nya skatteformen kräver utan att genomförandet äventyras. Vissa medborgar- och miljöorganisationer ansåg att skatten bör införas redan 2023. Gruvindustri rf ansåg däremot att skatten bör träda i kraft tidigast 2025. 

Propositionen har kompletterats och preciserats utifrån yttrandena. Utifrån remissvaren har konsekvensbedömningarna preciserats till behövliga delar under den fortsatta beredningen av propositionen. I propositionen ingår dessutom en beskrivning av hur uppföljningen av den föreslagna nya skatten avses fungera. Propositionsmotiven har utifrån remissvaren kompletterats och preciserats bland annat i fråga om skattskyldighet, skyldighet att betala skatt, beskattningsvärden, beskattningsförfaranden och rätt att få information. Även lagbestämmelserna om skattskyldighet, skyldighet att betala skatt, rätt att få information och redovisning av skatt har preciserats vid den fortsatta beredningen. Propositionen har dessutom kompletterats med uppgifter om vilka prisuppgifter som har använts vid fastställandet av de föreslagna skattenivåerna. De priser som fastställs i förordningen kan i princip komma från motsvarande priskällor. 

Under den fortsatta beredningen har hänvisningen till Åland strukits i bestämmelsen om tillämpningsområde. Gruvmineralskatten baserar sig inte på vinsten från näringsverksamhet, vilket enligt grundlagsutskottets vedertagna utlåtandepraxis (bl.a. GrUU 5/1991 rd, GrUU 9/1992 rd, GrUU 31/2012 rd och GrUU 79/2018 rd) innebär att den sannolikt inte kan tolkas som en sådan näringsskatt som avses i 18 § 5 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991). Till denna del verkar gruvmineralskatten enligt 27 § 36 punkten i självstyrelselagen för Åland vara en skatt som hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Av gruvmineralskatten redovisas dock en andel till den kommun där gruvan är belägen. Det är alltså en skatt som delvis tillfaller kommunen. Till denna del hör behörigheten enligt självstyrelselagen för Åland till landskapet. Eftersom det vid beredningen inte har framkommit att det för närvarande skulle finnas gruvdrift på Åland, är det mer ändamålsenligare att frågor som gäller Åland vid behov granskas senare. 

6.2  Varierande uppfattningar om vad som är en lämplig skattemodell

Åsikterna om hur lämplig den föreslagna skattemodellen är gick isär. 

Den skattemodell som föreslås i propositionen fick understöd av miljö- och frivilligorganisationer, enskilda medborgare och de kommuner där gruvorna är belägna. Även Finlands Kommunförbund, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK, STTK rf, universitetslektor Matti Ylönen, Renbeteslagsföreningen, sametinget och skolternas byastämma förordade royalty som skattemodell. Åtskilliga andra remissinstanser tog inte direkt ställning till den valda skattemodellen, men ansåg att förslaget sammantaget är klart och genomförbart. 

Den föreslagna skattemodellen ansågs bland annat lämplig för att uppnå de mål som ställts upp för beskattningen. Det ansågs också vara bra att skatten skulle gälla den brutna mängden gruvmineral, oberoende av om gruvbolaget ger vinst eller inte. Skattebasen bedömdes också vara tätare än i de modeller som utgick från nettoinkomsterna, och dessutom ansågs den föreslagna skattemodellen i vissa utlåtanden vara jämnare och säkrare ur kommunernas synvinkel. 

Näringslivets och gruvbranschens intresseorganisationer, gruvbolagen, FFC rf, Näringslivets forskningsinstitut och Statens ekonomiska forskningscentral förordade i sina yttranden modeller som baserar sig på beskattning av nettoinkomster och föreslog att skattemodellen ska grunda sig på beskattning av affärsnyttan. I dessa yttranden påpekades det också att propositionsutkastets modell avviker från de skattemodeller som rekommenderas i slutrapporten för statsrådets TEAS-projekt (skattemodeller för nettoinkomst), vilket ansågs beklagligt. De yttranden som förordade en skattemodell som baseras på nettoinkomsten utgjorde dock en minoritet av remissinstanserna. 

I de kritiska utlåtandena betonades undersökningsresultaten om att royaltyer typiskt snedvrider investeringsbesluten och därigenom får negativa konsekvenser också för det övriga samhället. Branschaktörerna ansåg att det finns en risk för att den föreslagna skatten förkortar gruvornas livscykel, äventyrar eller i onödan försvårar genomförandet av ekonomiskt resultatrika gruvprojekt i Finland och minskar gruv- och brytningsverksamheten. I synnerhet det att skatten leder till minskad mineralbrytning ansågs strida mot gruvlagens mål att alla gruvmineral som tekniskt och ekonomiskt kan utnyttjas också ska utvinnas. Skatten bedömdes också äventyra tillgången till material som är kritisk med tanke på försörjningsberedskapen i EU och Finland samt bromsa upp den gröna omställningen, där gruvindustrin enligt yttrandena har en betydande roll. Likaså bedömdes skatten höja priserna på produkter som blir kvar för inhemsk konsumtion, särskilt i fråga om kalk och apatit. Det inverkar enligt yttrandena priserna på bland annat gödselmedel. 

Arbets- och näringsministeriet bedömer att den merkostnad som gruvskatten utgör för gruvdriften i någon mån kan minska viljan att investera i finländsk malmletning. Enligt yttrandet är en skatt som minskar investeringsviljan svår att samordna med målen för EU:s gröna omställning och EU:s självförsörjning till den del dessa mål hänför sig till gruvproduktion. Arbets- och näringsministeriet tog inte ställning till den föreslagna skattemodellens lämplighet. 

Bland annat Skattebetalarnas Centralförbund rf, Statens ekonomiska forskningscentral VATT och Näringslivets forskningsinstitut Etla ansåg det motiverat att vidareutveckla skatten, möjligen utifrån en kombinationsmodell med en låg royalty och en nettoinkomstskatt. I vissa andra yttranden lyfte man dessutom fram behovet av att bevaka hur den nya skatten fungerar. 

6.3  Skattenivåer och intäktsmål för skatten

I de yttranden som motsatte sig den föreslagna skattemodellen bedömdes skatten ha betydande konsekvenser för gruvbranschen. Näringslivet samt Statens ekonomiska forskningscentral VATT och Näringslivets forskningsinstitut Etla ansåg i sina yttranden att avkastningsmålet på 25 miljoner euro ger gruvföretagen en alltför stor extra skattebörda. Till exempel Etla misstänkte att den snedvridande effekten har uppskattats alltför lågt i förhållande till det uppskattade skatteutfallet. Å andra sidan bedömde bland andra Skattebetalarnas Centralförbund rf, FFC rf, Sotkamo kommun, Finlands miljöcentral, professor Timo Viherkenttä och Finnwatch ry att skattens inverkan på branschen verkar vara liten på de skattenivåer som motsvarar intäktsmålet. 

Flera medborgar- och miljöorganisationer samt sametinget, Renbeteslagsföreningen och skolternas byastämma ansåg å andra sidan att det årliga avkastningsmålet på 25 miljoner euro och de motsvarande skattenivåerna är för låga. I synnerhet inom miljöbranschen betonade remissinstanserna att intäktsmålet bör bedömas i förhållande till målet att ta ut en skälig ersättning för användningen av gruvmineral, medan skattenivåerna bör bedömas i förhållande till gruvskattenivåerna i de gruvländer som befinner sig i en liknande situation. Å andra sidan fäste Statens ekonomiska forskningscentral VATT i sitt utlåtande uppmärksamhet vid att det i en internationell jämförelse finns skillnader i fastställandet av beskattningstidpunkten, vilket förklarar den i propositionen föreslagna skattenivån, som upplevts som låg. 

6.4  Kommunernas andel av skatteinkomsten

Remissinstanserna tog också ställning till fördelningen av skatteintäkterna mellan kommunerna och staten. I flera yttranden föreslogs det att hela skatteintäkterna eller en större andel än 60 procent ska styras till de kommuner där gruvorna är belägna. I vissa yttranden ansågs det att skatteinkomsten borde styras till kommunerna eller de lokala samfunden inom gruvans influensområde i vidare mening. I synnerhet i yttrandena från de kommuner där gruvorna är belägna föreslogs det att statens procentandel ska öronmärkas antingen för utveckling av infrastrukturen på gruvorterna eller för iståndsättning av gamla gruvområden. Det framfördes också motsatta åsikter, och i några yttranden ansågs det inte vara ändamålsenligt att skatteintäkterna styrs direkt till kommunerna. I dessa föreslogs det att avkastningen styrs till en särskild fond med uppgift att täcka bland annat kostnaderna för de miljöolägenheter som gruvorna orsakar. 

Bland annat kommunerna där gruvorna är belägna och Gruvindustri rf ansåg det viktigt att kommunernas andel av skatten inte påverkar den statsandel som fastställs för kommunerna i statsandelssystemet. Å andra sidan ansågs det i vissa andra yttranden vara bra att gruvmineralskattens ställning i statsandelssystemet avgörs separat. 

6.5  Övriga anmärkningar om yttrandena

I de flesta yttranden ansågs skattens tillämpningsområde vara täckande och ändamålsenligt. Sametinget, skolternas byastämma och Renbeteslagsföreningen ansåg det nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet till att även omfatta guldvaskning på statens mark. MTK ansåg att skatten endast bör gälla metallmalmer och inte andra sten- eller jordmaterial för att skatten inte ska orsaka ett tryck på höjda priser på gödselmedel. Likaså ansåg Nordkalk Oy Ab att kalksten bör undantas från skattens tillämpningsområde. 

I enskilda yttranden framfördes det att skatten bör förenas med miljöskyddsmål. Å andra sidan ansågs det i vissa andra yttranden vara bra att skatten inte är förknippad med styrning som hänför sig till miljöskyddet. 

I synnerhet i utlåtandena från gruvbranschen ansågs det viktigt att de lagstiftningsändringar som gäller gruvor granskas som en helhet och att konsekvenserna av andra ändringar beaktas vid beredningen av skatten. 

Ålands landskapsregering ansåg att den föreslagna skatten är en näringsskatt och att lagstiftningsbehörigheten i fråga om den hör till landskapet enligt självstyrelselagen för Åland. 

Bland annat Gruvindustri rf, Finlands miljöcentral, Skatteförvaltningen, justitieministeriet, Finlands naturskyddsförbund och FFC rf lade fram förslag till preciseringar i propositionsutkastets motiveringar, konsekvenser och bestämmelser. Förslagen gällde bland annat tidpunkten för bestämmande av skatten, skattskyldigheten, beskattningsförfarandena och rätten att få uppgifter. I vissa yttranden ansågs det dessutom nödvändigt att precisera grunderna för bestämmande av beskattningsvärdet och beklagades att utkastet till förordning om beskattningsvärden inte sändes ut på remiss. 

7.1  Lagen om gruvmineralskatt

1 §.Lagens tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om de gruvmineral som omfattas av lagens tillämpningsområde.  

I 1 mom. föreskrivs det att gruvmineralskatt ska betalas på sådana gruvmineral som avses i 2 § i gruvlagen. Innehållet i den förteckning över gruvmineral som finns i gruvlagen motsvarar den förteckning över gruvmineral som fanns i den gamla gruvlagen. Hösten 2022 är sådana gruvmineral som avses i gruvlagen följande:  

1) i fråga om grundämnen aktinium, aluminium, antimon, arsenik, barium, beryllium, bly, bor, cesium, fluor, fosfor, gallium, germanium, guld, hafnium, indium, iridium, järn, kadmium, kalium, kalcium, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, lantanoider, litium, magnesium, mangan, molybden, natrium, nickel, niob, osmium, palladium, platina, radium, renium, rodium, rubidium, rutenium, selen, silver, skandium, strontium, svavel, tallium, tantal, tellur, tenn, titan, torium, uran, vanadin, vismut, volfram, yttrium, zink och zirkonium samt sådana mineral som innehåller dessa grundämnen, 

2) i fråga om mineral andalusit, apatit, asbestmineral, baryt, bauxit, bentonit, beryll, diamant, dolomit, flogopit, fluorit, fältspat, grafit, granat, ilmenit, kalcit, kaolin, korund, kvarts, kyanit, leucit, magnesit, muskovit, nefelin, olivin, pyrofyllit, rutil, sillimanit, skapolit, talk, vermikulit, wollastonit och andra ädelstenar, 

3) i fråga om bergarter marmor och täljsten. 

Om gruvlagens tillämpningsområde ändras så att nya gruvmineral läggs till eller gamla avlägsnas, kommer ändringarna på motsvarande sätt att omfattas av tillämpningsområdet för lagen om gruvmineralskatt. 

Tillämpningsområdet omfattar de gruvmineral som bryts ur finländsk mark. Följaktligen omfattar lagen inte sådana gruvmineral som förs till Finland för anrikning eller förädling. Däremot ska skatten gälla sådana gruvmineral som har brutits i Finland och som förs ut ur landet, exempelvis för förädling någon annanstans. 

Huvudregeln är att gruvlagen gäller värdefulla mineral i berggrunden. Av historiska skäl som anknyter till gruvlagen behövs det inte tillstånd enligt gruvlagen för mineral i lösa jordarter, med undantag för guldvaskning på statlig mark. De gruvmineral som avses i gruvlagen omfattar alltså inte sådana mineral som kan tillvaratas i samband med täkt av natursten, grus och andra marksubstanser. Därför omfattas de inte heller av tillämpningsområdet för gruvmineralskatt. 

Guldvaskning på andra områden än statsägd mark omfattas inte heller av gruvlagen. I och med denna begränsning av gruvlagens tillämpningsområde skulle sådan guldvaskning inte omfattas av tillämpningsområdet för skatten. För att guldvaskning ska behandlas jämlikt undantas de gruvmineral som har hittats i samband med guldvaskning i alla situationer från tillämpningsområdet för skatten, dvs. även när guldvaskningen omfattas av gruvlagen och sker på statsägd mark. Avgränsningen grundar sig på att skatten är avsedd att gälla gruvdrift enligt gruvlagen. En bestämmelse om att guldvaskning undantas från tillämpningsområdet finns i 2 mom. 

2 §.Skattskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om de aktörer som är skyldiga att betala gruvmineralskatt. 

Enligt 1 mom. är den skattskyldig som har brutit gruvmineral och som förutsätts ha ett sådant tillstånd att bedriva gruvdrift som avses i gruvlagstiftningen. Med tillstånd avses gruvtillstånd enligt den gällande gruvlagen, utmål enligt tidigare gruvlagar och andra motsvarande tillstånd som berättigar till gruvdrift och som avses i gruvlagstiftningen. Alla gruvor som redan är i drift och gruvor som anläggs i framtiden kommer att omfattas av skattskyldigheten. Detta skiljer sig från tillämpningsområdet för exempelvis brytningsersättning enligt den gällande gruvlagen. 

Skattskyldigheten ska gälla både gruvor som har beviljats tillstånd för driften och gruvor som inte har tillstånd, men som ska ha tillstånd. Bedömningen av om det behövs tillstånd görs av gruvmyndigheten med stöd av gruvlagen. 

Enligt 2 mom. överförs skattskyldigheten med tillståndet om tillståndet eventuellt överlåts. Överlåtelsen anses ha skett vid den tidpunkt då gruvmyndighetens beslut om överlåtelse av tillståndet har vunnit laga kraft eller är verkställbart. Det är alltså fråga om ett undantag från huvudregeln i 1 mom., vilket behövs eftersom de ovannämnda tillstånden är överförbara. Den som övertar tillståndet är skattskyldig i fråga om de gruvmineral för vilka det uppkommer skyldighet att betala skatt efter överlåtelsen. När det gäller metallmalmer är alltså den som övertar ett tillstånd skattskyldig även i fråga om sådana gruvmineral som den tidigare tillståndsinnehavaren har brutit och som ännu inte har sänts för anrikning. När det gäller andra gruvmineral än metallmalmer är det alltid den aktör som har brutit gruvmineralen som är skattskyldig om ett tillstånd överlåts. 

Skattskyldigheten kommer i praktiken i merparten av fallen att gälla gruvbolag som bryter gruvmineral ur finländsk mark. Tillstånd att bedriva gruvdrift kan under vissa förutsättningar emellertid beviljas även fysiska personer, och då är även den skattskyldige en fysisk person. 

Det föreslås att gruvmineralskatten ska omfattas av tillämpningsområdet för punktskattelagen och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. En skattskyldig enligt lagen om gruvmineralskatt anses i och med det vara regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen. Sådana aktörer ska också registrera sig som skattskyldiga. Bestämmelser om registreringsskyldighet finns i 7 §. 

3 §.Skyldighet att betala skatt. I paragrafen föreskrivs det om den tidpunkt då skyldighet att betala skatt uppkommer, dvs. den tidpunkt utifrån vilken skatten och grunderna för skatten fastställs. Med grunderna för skatten avses bl.a. den tillämpliga skattesatsen, beskattningsvärdet och det beskattningsbara beloppet. 

Det mål som har satts för skatten omfattar ersättning för mineral som har brutits och utvunnits ur marken. Om skatten hade gällt hela den mängd som har brutits, skulle helt enkelt all gruvmineral som bryts ur finländsk mark bli beskattningsbar. I så fall skulle skatten emellertid också gälla den del av mineralen som inte utvinns. 

I avsnitt 2.1 beskrivs de olika faserna i gruvproduktionen i allmänna drag, i fråga om både metallmalmsgruvor och andra gruvor. Där framgår det att definitionen av den andel som kan utvinnas klart varierar mellan metallmalmer och andra gruvmineral. Det kan anses att för metallmalmsgruvor uppstår den andel som kan utvinnas första gången i det skede då gruvmineralen sänds för anrikning. I praktiken är detta det första tillfället då det är möjligt att på ett sätt som är godtagbart för beskattningen definiera den värdefulla delen av det material som har brutits, dvs. metallhalten i den brutna malmen. Däremot anrikas ofta inte andra gruvmineral, med undantag för apatit och talk. När det gäller andra gruvmineral kan det alltså anses att den andel som kan utvinnas uppstår redan i samband med brytningen, även om metoderna för att förädla materialet varierar. 

I 1 punkten föreskrivs det om fastställandet av skatten på de gruvmineral som avses i bilagan till lagen. I bilagan anges på ett uttömmande sätt de gruvmineral för vilka skatten bestäms enligt värdet av den metall som ingår i gruvmineralen. Sådana gruvmineral är metallmalmer vars beskattningsvärde grundar sig på de internationella marknadspriserna på metaller eller andra motsvarande offentliga prisuppgifter. I 4 § finns det närmare bestämmelser om hur värdet fastställs. 

Skatten på de gruvmineral som avses i bilagan och grunderna för den fastställs enligt den tidpunkt då anrikningsprocessen för mineralet första gången inleds. Denna tidpunkt uppfyller bäst målet att en utvinnbar och för samhället värdefull naturresurs, dvs. den utvinnbara delen av gruvmineralen, ska omfattas av skatt. Uttrycket ”anrikningsprocessen för mineralet första gången inleds” syftar på den tidpunkt då bearbetningen av gruvmineralen inleds i en produktionsfas där målet är att separera malmen och de metaller som ingår i den. Uttrycket syftar alltså inte på tidpunkten efter anrikningen. Det sätt på vilket produktionsfasen genomförs tekniskt eller om den i själva verket kallas anrikning eller inte har ingen betydelse, utan med anrikning avses en produktionsprocess där målet är att skilja metallerna från malmen, oberoende av hur det genomförs tekniskt. Eftersom skyldigheten att betala skatt uppkommer i det ögonblick då anrikningsprocessen för gruvmineralet första gången inleds, kommer det inte att uppkomma någon skyldighet att betala skatt för exempelvis återvinning av anrikningssand. Detta beror på att de gruvmineral som ingår i anrikningssanden redan en gång har beskattats när skyldigheten att betala skatt uppkom den första gången. 

I 2 punkten föreskrivs det att skatten på andra gruvmineral fastställs enligt den tidpunkt då det beskattningsbara gruvmineralet bryts ur marken. Dessa gruvmineral är av en annan karaktär än metallmalmerna, och det är inte säkert att de anrikas eller är möjliga att anrika, utan de utvinns på andra sätt. Denna tidpunkt vad gäller brytningen är densamma för alla de gruvmineral som avses i 2 punkten och det är också motiverat med tanke på syftet med skatten. Med beskattningsbara gruvmineral avses sådana gruvmineral som ingår i nyttosten, men inte de som ingår i gråberg. 

I vissa fall kan det vara fråga om förekomster ur vilka det exempelvis bryts i huvudsak industrimineral, men även i viss mån metallmalm. I så fall fastställs gruvmineralskatten för industrimineralens del enligt 2 punkten och för metallmalmens del enligt 1 punkten. 

De skattskyldiga omfattas av bokföringsskyldighet enligt 26 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. 

4 §.Beskattningsvärde. I paragrafen föreskrivs det om fastställande av beskattningsvärdet för de gruvmineral för vilka skatten grundar sig inte bara på mängden utan även på värdet av den metall som ingår i gruvmineralen. De metallmalmer som anges i bilagan är sådana här gruvmineral. 

När värdet ska fastställas vid beskattningen kan målet att beskattningsvärdet så nära som möjligt ska motsvara produktens verkliga värde betraktas som en utgångspunkt. Med verkligt värde brukar man avse en produkts sannolika överlåtelsepris. Det pris som har noterats på de internationella metallbörserna för en färdig metallprodukt av standardform beskriver ett slags verkligt värde för metallmalmen. Världsmarknadspriset beskriver alltså metallmalmernas genomsnittliga standardvärden, även om de inte exakt motsvarar värdet av den malm som har sålts som anrikad eller som slutprodukt. 

Användningen av världsmarknadspriset vid beskattningen motsvarar i snitt värdet av de gruvmineral som har tagits ur marken enligt en internationell måttstock. Motsvarande sätt att fastställa värdet används i både Finland och Sverige vid fastställandet av sådan brytningsersättning enligt gruvlagen som betalas för metallmalmer. 

Även om världsmarknadspriset inte exakt motsvarar det verkliga värdet av de beskattningsbara gruvmineralen vid den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppkommer, är lösningen motiverad med hänsyn till beskattningens summariska karaktär. Genomsnittliga metoder för fastställande av värde används även i fråga om andra skatteslag, vilket betyder att metoden inte utgör något undantag. Att fastställa beskattningsvärdet utifrån världsmarknadspriserna skulle vara ett praktiskt och transparent system, vilket med avseende på beskattningen i tillräcklig mån kan anses beakta skillnaderna i värde mellan olika metallmalmer och samtidigt på ett enhetligt sätt fastställa värdet av samma metallmalm för olika gruvor. Om världsmarknadspriset används skulle det också vara en förutsebar och etablerad metod att fastställa värdet på metallmalmerna för aktörerna, samt en metod som behandlar aktörerna jämlikt. 

I 1 mom. föreskrivs det om det sätt på vilket beskattningsvärdet ska beräknas. Beskattningsvärdet ska beräknas separat för varje gruvmineral. I första hand ska beskattningsvärdet fastställas utifrån det dagliga internationella marknadspriset på gruvmineralet i fråga eller andra motsvarande offentliga prisuppgifter. Med detta åsyftas exempelvis prisuppgifterna på de internationella metallbörserna, såsom London Metal Exchange och London Bullion Market. I regeringens proposition om gruvlagen, RP 273/2009 rd, åsyftas motsvarande priskällor som grund för fastställandet av metallmalmers värde när det gäller brytningsersättningen. Dessutom har de ovannämnda internationella metallbörserna angetts som källor för fastställandet av värde i en förordning som preciserar det sätt på vilket brytningsersättningen ska beräknas i Sverige. 

Om inga sådana här prisuppgifter är tillgängliga, kan värdet härledas från sådana offentliga prisuppgifter för en produkt som innehåller metallen i fråga som återger ett jämförbart pris för metallen. Av Finlands nuvarande metallproduktion representerar produktionen av krom sådan här metall, i och med att nästan allt krom som bryts förädlas till ferrokrom. Det bedrivs knappast någon handel med ren krommetall, och därför beskriver priset på den inte värdet på den krom som producerats i Finland. Dessutom är det dyrare att förädla krommalm till ren krom än att förädla krom till ferrokrom, varför priset på ren krom i praktiken är en övervärdering av priset på krom. På grund av detta är kröns värde i gruvmineralbeskattningen grundligt härledd från priset på det kromiska innehållet i ferrokrom. 

För att variationer i värdet vid enskilda tidpunkter inte ska spela en alltför stor roll, beräknas beskattningsvärdet som det aritmetiska medelvärdet av de dagliga marknadspriserna under ett kalenderår. Med det dagliga värdet avses de dagar då det finns prisnoteringar under ett kalenderår. Medelvärdet är summan av kalenderårets dagliga värden dividerad med antalet värden. 

Prisuppgifterna för beskattningsvärdena kommer i princip att komma från samma priskällor som de värden som har använts vid fastställandet av skattenivåerna enligt denna proposition. Skillnaden är emellertid att man vid fastställandet av skattenivåerna enligt propositionen har använt prisuppgifterna för juli eller för början av augusti 2022, förutom när det gäller krom, för vilket man har använt prisuppgiften för 2021. De beskattningsvärden som ska användas vid gruvmineralbeskattningen ska beräknas som ett aritmetiskt årligt medelvärde av prisuppgifterna. Vid fastställandet av de skattenivåer som föreslås i propositionen har man använt följande prisuppgifter: 

Tabell 1. De priser på metall som har använts vid beräkningen av skattenivåerna enligt denna proposition. 

Källa: Geologiska forskningscentralen, LME Monthly Overview, S&P Capital IQ, US Department of the Interior 

Enligt 2 mom. utfärdas det genom förordning av statsrådet bestämmelser om den prisuppgift som ska användas som grund för beskattningsvärdet för varje gruvmineral samt om hur prisuppgiften fastställs. Det är nödvändigt att utfärda en förordning för att det ska vara möjligt att föreskriva en detaljerad prisuppgift för beskattningsvärdet för varje metallmalm som anges i bilagan. Prisuppgifterna fastställs på de grunder som anges i paragrafen. Förslaget garanterar också de skattskyldigas rättssäkerhet och beskattningsvärdenas transparens. 

I 3 mom. föreslås det att Skatteförvaltningen, som är skattemyndighet, årligen ska fastställa beskattningsvärdena för skatteperioden i början av skatteperioden. Beskattningsvärdena beräknas och fastställs utifrån de grunder och det beräkningssätt som föreskrivs i lagen om gruvmineralskatt samt de prisuppgifter som är exakt angivna i förordningen. Det är fråga om ett tekniskt förfarande för beräkning och fastställande, där myndighetens utrymme för skönsmässig bedömning är bundet. 

Beskattningsvärdena ska grunda sig på prisuppgifterna från det kalenderår som föregår skatteperioden. Beskattningsvärdena för exempelvis skatteperioden 2024 beräknas som ett medelvärde av prisuppgifterna för 2023, och de fastställs senast den 1 februari 2024. En prisutveckling som följer världsmarknadspriserna kommer alltså att synas i efterskott i beskattningsvärdena. Med hänsyn till syftet med skatten behöver värdet emellertid inte nödvändigtvis i realtid motsvara den skatt som flyter in. Likaså kan det anses sekundärt om beskattningsvärdet exakt motsvarar priset vid en viss försäljningstidpunkt. Det värde som visar den genomsnittliga allmänna prisnivån under en viss tidsperiod utgör ett sätt att ställa gruvmineralens värden i relation till varandra med tanke på syftet med skatten. Om beskattningsvärdet fastställs utifrån en tillräckligt lång tidsperiod jämnar det också ut effekten av variationer i världsmarknadspriserna. Med hänsyn till de skattskyldigas rättssäkerhet är det också motiverat att fastställa värdet i förväg, så att de beskattningsvärden som ska användas kan beaktas redan under skatteperioden. 

5 §.Skattebelopp. I paragrafen föreskrivs det om skattebelopp och skattenivåer. 

Paragrafens 1 mom. gäller skattenivån för de gruvmineral, dvs. metallmalmer, som avses i bilagan. Skattebeloppet föreslås vara 0,6 procent av beskattningsvärdet av den metall som gruvmineralen innehåller. Med den metall som gruvmineralen innehåller avses malmens metallhalt vid den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppkommer. Med halt avses sådan information som anger värdemetallens andel av malmen. När det gäller ädelmetaller, dvs. silver, guld, palladium och platina, beräknas andelen i kilogram och i fråga om andra metaller beräknas den i ton. Bestämmelser om beskattningsvärdet finns i 4 §. Skattebeloppet beräknas alltså som en procentandel utifrån metallmalmens halt och beskattningsvärde. 

Paragrafens 2 mom. gäller andra gruvmineral. Skatten på dem föreslås vara 0,20 euro per ton. Skatten fastställs utifrån gruvmineralens vikt vid den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppkommer 

I de uppgifter om antal som anges i båda momenten beaktas inte delar som överskrider en full enhet. 

6 §.Myndigheter. I enlighet med paragrafen föreskrivs det om de behöriga myndigheterna i punktskattelagen. Skatteförvaltningen svarar för verkställandet av gruvmineralbeskattningen. 

7 §.Registreringsskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om registreringsskyldighet. Enligt punktskattelagstiftningen har vissa aktörer skyldighet eller rättighet att registrera sig som skattskyldiga i fråga om verksamhet som omfattas av punktskatt. Registreringen behövs dels för att beskattningen ska kunna verkställas smidigt, dels för skattekontrollen. Även de aktörer som omfattas av gruvmineralskatten ska registrera sig som skattskyldiga. I praktiken är aktörerna i regel juridiska personer som bedriver näringsverksamhet. Tillstånd att bedriva gruvdrift kan dock också beviljas fysiska personer. I sällsynta fall kan alltså en fysisk person vara registreringsskyldig. 

En gruvmineralskatt av royaltytyp har drag som liknar punktskatterna. Det föreslås därför att gruvmineralskatten ska omfattas av tillämpningsområdet för punktskattelagen, vilket betyder att punktskattelagstiftningen kan tillämpas på den till tillämpliga delar. 

På registrering som skattskyldig för gruvmineralskatt tillämpas 5 kap. i punktskattelagen. Enligt 31 § i punktskattelagen ska en skattskyldig elektroniskt göra en registreringsanmälan till Skatteförvaltningen innan den verksamhet som kräver registrering inleds. I undantagsfall kan aktören dock vara en fysisk person. Även om det också då är fråga om bedrivande av näringsverksamhet, är det elektroniska förfarandet en skyldighet som direkt riktar sig mot privatpersoner. Därför ska fysiska personer i särskilda situationer kunna göra anmälan också på något annat sätt än elektroniskt. 

I praktiken ska nya aktörer göra en registreringsanmälan innan brytningen inleds. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen ska de nuvarande aktörerna registrera sig som skattskyldiga senast den 1 mars 2024. Skatteförvaltningen meddelar ett överklagbart beslut om registreringen. Skatteförvaltningen får med stöd av punktskattelagen meddela närmare föreskrifter om registreringsförfarandet. 

Alla gruvor som redan är i drift och gruvor som tas i drift i framtiden kommer att omfattas av skattskyldigheten. Den skattskyldige ska följaktligen till registret anmäla alla gruvor som skattskyldigheten baserar sig på. Om de uppgifter som registreringen grundar sig på förändras, ska den skattskyldige i enlighet med 31 § i punktskattelagen utan dröjsmål underrätta Skatteförvaltningen om ändringar i de anmälda uppgifterna och om att den verksamhet som kräver registrering upphör. Anmälan om ändrade uppgifter ska i praktiken göras innan verksamheten ändras, exempelvis innan brytningen inleds i en ny gruva som ägs av en aktör som redan tidigare har registrerat sig som skattskyldig. Skatteförvaltningen gör ändringar i registreringen eller avregistrerar den skattskyldige från den tidpunkt då den verksamhet som utgör förutsättning för registrering har ändrats eller upphört. 

Registrering ska vara obligatorisk, och för försummelse av skyldigheten åläggs en påföljdsavgift på samma sätt som inom den övriga punktbeskattningen. Om den skattskyldige trots Skatteförvaltningens uppmaning underlåter att fullgöra sin registreringsskyldighet, ålägger Skatteförvaltningen den skattskyldige i enlighet med 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ en försummelseavgift på högst 5 000 euro och för in den skattskyldige i registret på myndighetens initiativ. 

Gruvmineralskatten ansluts till den befintliga registerinformationsresurs som Skatteförvaltningen förvaltar och som gäller registreringar som görs med stöd av punktskattelagen. Eftersom punktskattelagens bestämmelser om registrering ska tillämpas på skatten, ska punktskattelagen även tillämpas på registrets användningsändamål och på förfarandena för bevaringstiden för registeruppgifter. I registret antecknas bl.a. den skattskyldiges namn och adress och uppgifter om de gruvor för vilka den skattskyldige har ett tillstånd för bedrivande av gruvverksamhet. Registren innehåller huvudsakligen uppgifter om företag, men de kan också innehålla uppgifter om fysiska personer. Också i fråga om gruvmineralskatten är det möjligt att registreringsskyldigheten i vissa få fall gäller fysiska personer. Bestämmelserna i punktskattelagen anses motsvara kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska person med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) på det sätt som beskrivs i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning för en reform av förfarandena för punktbeskattning och bilbeskattning (RP 54/2020 rd). 

8 §.Rätt att få information. I paragrafen föreskrivs det om utbyte av information mellan skattemyndigheten och gruvmyndigheten. Genom den föreslagna bestämmelsen säkerställs utbytet av information mellan myndigheterna trots sekretessbestämmelserna. 

Med stöd av 1 mom. har Skatteförvaltningen trots sekretessbestämmelserna rätt att av de i gruvlagstiftningen avsedda gruvmyndigheterna få sådana uppgifter som behövs för beskattningen och tillsynen över beskattningen. En sådan myndighet är Säkerhets- och kemikalieverket. Uppgifter som behövs för beskattningen och som gruvmyndigheten har tillgång till är i praktiken till exempel uppgifter om gruvtillstånd och utmål samt deras innehåll, gruvor, gruvmineral som brutits och mängderna bruten gruvmineral vid olika produktionstidpunkter. Skatteförvaltningen ska bedöma om uppgifterna behövs. 

I 2 mom. föreskrivs det om Skatteförvaltningens rätt att trots sekretessbestämmelserna i punktskattelagen lämna ut uppgifter som den fått för beskattningen till de myndigheter som avses i 1 mom. Skatteförvaltningen har rätt att lämna ut uppgifterna på begäran av gruvmyndigheten och om uppgifterna behövs för en uppgift som föreskrivs för gruvmyndigheten. Bestämmelser om en särskild tystnadsplikt i fråga om punktskatt finns i 66 och 67 § i 1994 års lag om påförande av accis (1469/1994). Dessa sekretessbestämmelser fick fortsätta att gälla när lagen om påförande av accis i övrigt upphävdes genom den nya punktskattelag som trädde i kraft den 1 april 2010. 

Bestämmelser om utomståendes skyldighet att lämna uppgifter finns i 5 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och 12 kap. i punktskattelagen. Dessa bestämmelser ska också tillämpas vid gruvmineralbeskattningen, eftersom gruvmineralskatten ska inbegripas i tillämpningsområdet för nämnda lagar. 

9 §.Redovisning till skattetagarna. I paragrafen föreskrivs det om de andelar av intäkterna av gruvmineralskatten som staten och kommunerna får. 

Enligt 1 mom. redovisas 40 procent av skatteintäkterna till staten som allmänna medel och 60 procent till de kommuner där gruvan ligger. Det innebär att 60 procent av den skatteinkomst som en gruva inom en viss kommuns område betalar redovisas till kommunen. 

Om gruvan ligger inom området för fler än en kommun, fördelas kommunandelen i förhållande till kommunernas andel av gruvans areal. Med de kommuner där gruvan ligger och med gruvans areal avses de kommun- och arealuppgifter som anges i ett tillstånd enligt gruvlagstiftningen. På motsvarande sätt som i 2 § avses med tillstånd gruvtillstånd enligt den gällande gruvlagen, utmål enligt tidigare gruvlagar samt andra motsvarande tillstånd som berättigar till gruvdrift och som avses i gruvlagstiftningen. Med gruvområde avses gruvans egentliga områden, dvs. gruvområden enligt 19 § i gruvlagen och utmål enligt 22 § i den gamla gruvlagen. Till arealen räknas inte ett hjälpområde för gruvan. Gruvmineralskatten för skatteperioden redovisas enligt uppgifterna om kommun och areal i det lagakraftvunna tillståndet vid skatteperiodens slut. 

Enligt 2 mom. tillämpas bestämmelserna om förfarande i lagen om skatteredovisning på redovisningen av skatten. Eftersom gruvmineralskatten till skillnad från förvärvs- och kapitalinkomstskatterna inte omfattar någon förskottsuppbörd eller debiteringsfas, och inte heller grunduppgifter för en företagsverksamhets- eller skogspost som används vid redovisningen av samfundsskatt, är bestämmelserna om detta i 4, 5 och 5 a § samt 6 § 1 och 2 mom. samt 3 kap. i lagen om skatteredovisning inte tillämpliga på gruvmineralskatten. Liksom i fråga om andra skatter som ska redovisas ska redovisningen av gruvmineralskatten ske månatligen, per skatteår och enligt utfallet. Redovisningarna ska också justeras månatligen under de fyra kalenderår som följer efter skatteåret, om det sker ändringar i fördelningsgrunderna eller skattebeloppen. Skatter som inflyter därefter redovisas på samma sätt som andra skatter enligt fördelningsgrunderna för det äldsta skatteåret som redovisas separat för varje skatteår. Med skatteår avses skatteperioden för gruvmineralskatten. 

10 §.Särskilda bestämmelser. Även om gruvmineralskatten ska omfattas av tillämpningsområdet för punktskattelagen, ska punktskattelagen endast till vissa delar tillämpas på gruvmineralbeskattningen. Tillämpningsområdet motsvarar exempelvis tillämpningsområdet för punktskattelagen inom avfallsskattelagstiftningen. Tillämpningsområdet beskrivs närmare nedan i samband med 1 § i punktskattelagen. 

11 §.Ikraftträdande. Enligt 1 mom. föreslås det att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2024. 

Enligt 2 mom. ska lagen tillämpas på gruvmineral för vilka skyldigheten att betala skatt uppkommer efter lagens ikraftträdande. Bestämmelser om tidpunkten för när skyldigheten att betala skatt uppkommer finns i 3 §. Lagen ska tillämpas på de gruvmineral enligt bilagan som efter lagens ikraftträdande första gången sänds för anrikning. Skatten kan alltså omfatta vissa gruvmineral som har brutits innan skatten började gälla, om de inte har sänts för anrikning första gången före lagens ikraftträdande. Dessutom tillämpas lagen även på andra gruvmineral än de som anges i bilagan när de bryts efter lagens ikraftträdande. 

För att säkerställa att beskattningen är smidig och sker vid rätt tidpunkt ska de aktörer som avses i 2 § registrera sig som skattskyldiga. I 3 mom. föreskrivs det att registreringsanmälan ska göras inom två månader från lagens ikraftträdande. Detta gäller de nuvarande aktörerna, som vid lagens ikraftträdande blir skattskyldiga. 

Skatteförvaltningen får vidta åtgärder för verkställigheten av lagen, såsom att informera, ge anvisningar och registrera, före lagens ikraftträdande. 

Bilagan. I bilagan till lagen finns det en uttömmande bestämmelse om de metallmalmer som beskattas enligt värde. Även om de gruvmineral som nämns i bilagan är grundämnen som framställs av gruvmineral och inte alltid gruvmineral, benämns de gruvmineral. I bilagan ingår sådana metallmalmer som bryts ur finländsk mark. Metallmalmerna är guld, kobolt, koppar, krom, litium, nickel, palladium, platina, silver och zink. Metallernas kemiska tecken anges inom parentes. 

Om ett gruvmineral inte anges i bilagan, fastställs skatten för det enligt mängd. 

7.2  Punktskattelagen

1 §. Tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om punktskattelagens tillämpningsområde. Till 2 mom. fogas lagen om gruvmineralskatt. 

Punktskattelagen tillämpas endast till vissa delar på gruvmineralbeskattningen. Bestämmelser om detta finns i 10 § i lagen om gruvmineralskatt. Med undantag för det territoriella tillämpningsområdet enligt 2 § och bestämmelsen om tillämpning av tullagstiftningen i 3 § är bestämmelserna i 1 kap. tillämpliga. På gruvmineralskatten tillämpas dessutom bestämmelserna om registrering i 5 kap., bestämmelserna om skatteuppbörd i 7 kap., bestämmelserna om granskning, uppgiftsskyldighet och omhändertagande i 12 kap., bestämmelserna om rättsmedel i 13 kap. och straffbestämmelserna i 14 kap. Tillämpningsområdet motsvarar exempelvis tillämpningsområdet för punktskattelagen inom avfallsskattelagstiftningen. 

I 104 § i punktskattelagen föreskrivs det om förhandsavgöranden, som det även i fråga om gruvmineralbeskattningen blir möjligt att ansöka om. Skatteförvaltningen kan på ansökan ge ett förhandsavgörande om punktskatten på en produkt eller om en verksamhets skattepliktighet. Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande ska med bindande verkan iakttas när sökanden beskattas i Finland under ett år från ingången av kalendermånaden efter den dag då förhandsavgörandet gavs, om inte något annat föreskrivs. Ett förhandsavgörande är avgiftsbelagt. 

I fråga om sekretess för uppgifter och handlingar som har getts vid punktbeskattningen tillämpas den gällande 66 och 67 § i den gamla lagen om påförande av accis (1469/1994). 

Förutom punktskattelagen blir även bestämmelserna om beskattningsförfarandet för skatter som betalas på eget initiativ tillämpliga vid gruvmineralbeskattningen. Vid ingången av 2021 harmoniserades förfarandet för punktbeskattning med beskattningsförfarandet för skatter som betalas på eget initiativ. Flera procedurbestämmelser överfördes i detta sammanhang till lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Ändringen har behandlats närmare i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning för en reform av förfarandena för punktbeskattning och bilbeskattning (RP 54/2020 rd). 

7.3  Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ

1 §. Lagens tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om lagens tillämpningsområde. Lagen om gruvmineralskatt fogas som en ny 20 punkt till 1 mom. 

På gruvmineralskatten tillämpas alltså de bestämmelser i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ som gäller beskattningsförfarandet och ändringssökande. Förfarandena i fråga om skattedeklaration, betalning av skatt och påföljdsavgifter beskrivs närmare nedan i samband med 17 och 32 §. 

På bokföringen för en sådan skattskyldig som avses i lagen om gruvmineralskatt tillämpas 26 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. De skattskyldiga omfattas alltså av en motsvarande bokföringsskyldighet som andra skattskyldiga som betalar sin skatt på eget initiativ. Av bokföringen ska det framgå bl.a. uppgifter om mängden brutna gruvmineral och tidpunkten, mängden gruvmineral som har sänts för anrikning samt halterna och tidpunkten, liksom andra uppgifter som behövs för verkställandet och kontrollen av skatten. Bestämmelser om innehållet i den bokföringsskyldighet som gäller i fråga om gruvmineralskatten finns på samma sätt som för punktskatter i 1 a kap. i statsrådets förordning om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (1355/2016). 

På beslut om gruvmineralskatt och ändringssökande i fråga om sådana beslut tillämpas de bestämmelser om beslut som gäller skatter som betalas på eget initiativ som finns i 9–10 kap. En begäran om omprövning som gäller gruvmineralskatt avgörs av skatterättelsenämnden som första instans. Ändring ska sökas genom en skriftlig begäran om omprövning inom tre år från ingången av det år som följer på det kalenderår som omfattar den skatteperiod för skatten i fråga för vilken skatt borde ha deklarerats och betalats. Begäran om omprövning kan dock alltid framställas inom 60 dagar från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet. Bestämmelser om besvär till förvaltningsdomstolen och till högsta förvaltningsdomstolen finns i 64–68 §. 

2 §. Definitioner.Paragrafen innehåller bestämmelser om definitioner. I den definition av skattskyldig som finns i 4 punkten görs det en ändring som gäller gruvmineralskatt. 

I 6 punkten definieras en regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen. Med regelbundet skattskyldiga vid punktbeskattningen avses bl.a. de som är skyldiga eller som har rätt att registrera sig som skattskyldiga. En skattskyldig enligt lagen om gruvmineralskatt är en sådan regelbundet skattskyldig som avses i bestämmelsen. Det föreslås inga ändringar i 6 punkten. 

11 §. Skatteperiod. I paragrafen föreskrivs det om skatteperioder, dvs. tidsperioder för vilka de skattskyldiga ska deklarera och betala skatt. 

Skatteperioden för gruvmineralskatt föreslås vara kalenderåret. Skattedeklarationen lämnas en gång för hela skatteperioden på ett kalenderår. Det föreslås att 4 mom. alltså ändras så att det föreskrivs om en skatteperiod på ett kalenderår för både apoteksskatt och gruvmineralskatt.  

17 §. Sista inlämningsdag för skattedeklarationen. I paragrafen föreskrivs det om när skattedeklarationen senast ska lämnas in. 

Enligt huvudregeln i 1 mom. ska skattedeklarationen lämnas in senast på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad som följer på skatteperioden. När det gäller gruvmineralbeskattningen är den allmänna förfallodagen emellertid inte ändamålsenlig, eftersom de skattskyldiga vid den tidpunkten inte nödvändigtvis ännu har tillgång till alla uppgifter som behövs som grund för skatten. Den årliga brytningsstatistiken för gruvdriften blir vanligen klar i mars. Därför fogas det till 1 mom. en hänvisning till det 5 mom. som föreslås bli fogat till paragrafen och i vilket det tas in en bestämmelse om undantag från tidsfristen när det gäller gruvmineralskatt. 

Det föreslås ett nytt 5 mom. i paragrafen, enligt vilket en skattskyldig enligt lagen om gruvmineralskatt ska lämna skattedeklarationen senast på den allmänna förfallodagen i mars som följer på skatteperioden. Undantagsbestämmelsen behövs för att de skattskyldiga efter att skatteperioden har löpt ut ska ha tillräckligt med tid till att räkna ut och deklarera skatten. I fråga om skatt som betalas på eget initiativ är den allmänna förfallodagen den 12 dagen i kalendermånaden. Om den 12 dagen inte är en bankdag, är förfallodagen den första bankdagen efter den dagen. När det gäller gruvmineralbeskattningen ska exempelvis skattedeklarationen för skatteperioden 2024 alltså lämnas in senast den 12 mars 2025. 

Skatten ska deklareras i enlighet med de allmänna procedurbestämmelserna i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och på deklarationsskyldigheten tillämpas lagens 4 kap. Bestämmelser om skyldigheten att lämna in en skattedeklaration finns i 16 §. Den skattskyldige ska lämna in en skattedeklaration för alla de gruvmineral för vilka det har uppkommit skyldighet att betala skatt under skatteperioden. Samtidigt ska den skattskyldige räkna ut och deklarera beloppet av den skatt som ska betalas för skatteperioden. De beskattningsbara gruvmineralen och uppgifter som gäller dem ska specificeras i skattedeklarationen. Skattedeklarationen lämnas per gruva, dvs. om den skattskyldige har flera gruvor ska uppgifterna för varje gruva lämnas separat. I enlighet med 16 § får det genom beslut av Skatteförvaltningen meddelas närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska meddelas genom en skattedeklaration. Skattedeklarationen ska enligt 18 § i princip lämnas in elektroniskt till Skatteförvaltningen, men det kan av särskilda skäl godkännas att deklarationen lämnas in även på papper. 

En skattedeklaration ska lämnas in även för en skatteperiod under vilken det inte har pågått någon verksamhet. I så fall lämnas det in en ”ingen verksamhet”-deklaration eller en s.k. nolldeklaration. 

Om den skattskyldige upptäcker ett fel i en deklaration som den har lämnat in, ska den skattskyldige rätta felet genom att lämna en rättelsedeklaration, dvs. en ersättande skattedeklaration, för skatteperioden i fråga i enlighet med 25 §. Förfarandet för rättelse av ett fel av ringa ekonomisk betydelse enligt 25 § 2 mom. ska, på samma sätt som i fråga om punktskatter, inte heller gälla gruvmineralskatt. 

I 7 kap. föreskrivs det om påföljdsavgifter och i 8 kap. om påförande av skatt och rättelse av beslut. Om skattedeklarationen lämnas in för sent ålägger Skatteförvaltningen den skattskyldige att betala en förseningsavgift enligt 35 §. Bestämmelser om förseningsavgiftens belopp finns i 36 §. Om en inlämnad skattedeklaration är bristfällig eller felaktig eller om en skattedeklaration överhuvudtaget inte har lämnats in påför Skatteförvaltningen den skattskyldige en skatteförhöjning enligt 37 §. Bestämmelser om skatteförhöjningens storlek finns i 38 §. 

Om för litet skatt har deklarerats eller om det av någon annan orsak har blivit för litet skatt att betala, påför Skatteförvaltningen skatt eller rättar beslutet till den skattskyldiges nackdel i enlighet med 40 §. På motsvarande sätt föreskrivs det om påförande av skatt och rättelse till den skattskyldiges fördel i 41 §. Har den skattskyldige helt och hållet låtit bli att deklarera skatt eller uppenbart deklarerat för litet i skatt och har den skattskyldige inte trots uppmaning lämnat de uppgifter som behövs för att påföra skatt, påför Skatteförvaltningen skatt enligt uppskattning. Bestämmelser om detta finns i 43 §. Bestämmelser om tidsfristerna för påförande och rättelse av skatt finns i 44–47 §. 

Om en skattskyldig enligt lagen om gruvmineralskatt avslutar sin verksamhet och sin registrering enligt 7 § i lagen om gruvmineralskatt under kalenderåret, ska den skattskyldige i enlighet med 22 § 2 mom. och 33 § 2 mom. lämna in skattedeklarationen för skatteperioden och betala skatten för skatteperioden senast på den allmänna förfallodagen i den andra månaden efter den månad då verksamheten upphörde. Om verksamheten avslutas exempelvis i januari ska skattedeklarationen för skatteperioden lämnas senast den 12 mars. Den skattskyldige får emellertid lämna skattedeklarationen tidigast den 1 mars efter att Skatteförvaltningen har meddelat ett beslut om skatteperioden i fråga. 

32 §. Betalning av skatt för skatteperioden. I paragrafen föreskrivs det om när skatt senast ska betalas. När det gäller skatt som betalas på eget initiativ betalas skatten i samband med att skattedeklarationen lämnas in. Den skattskyldige räknar alltså självständigt ut skattebeloppet, deklarerar uppgifterna och betalar skatten. 

Enligt huvudregeln i 1 mom. ska skatt för skatteperioden betalas senast på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad som följer på skatteperioden. Såsom föreslås ovan, ska en tidsfrist som avviker från huvudregeln tillämpas vid gruvmineralbeskattningen när det gäller deklaration och betalning av skatt, så att aktörerna får tillräckligt med tid till att utforma de uppgifter som behövs för beskattningen. Därför fogas det till 1 mom. en hänvisning till det 6 mom. som föreslås bli fogat till paragrafen och i vilket det tas in en bestämmelse om undantag från tidsfristen när det gäller gruvmineralskatt. 

Det föreslås ett nytt 6 mom. i paragrafen, enligt vilket en skattskyldig enligt lagen om gruvmineralskatt ska betala skatt för skatteperioden senast på den allmänna förfallodagen i mars som följer på skatteperioden. Tidsfristen för betalning av skatt är densamma som tidsfristen för att lämna en skattedeklaration för skatteperioden. Tidsfristen utgör ett undantag från huvudregeln enligt 1 mom. och den tidsfrist som anges i 2 mom. för betalning av skatt för en regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen. 

11.1  Samband med andra propositioner

Samtidigt som denna proposition behandlas i riksdagen behandlas även regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av gruvlagen, RP 126/2022 rd, och regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om miljöskadefonden, RP 183/2022 rd. Dessa propositioner kan ha samverkande effekter för samma bransch. Konsekvenserna av de nämnda propositionerna beskrivs i avsnitt 4.2.2 i denna proposition. 

Vidare föreslås det i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om miljöskadefonden att man upphäver samma bestämmelser, 1 § 2 mom. 8 punkten i punktskattelagen och 1 § 1 mom. 19 punkten i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, som i denna proposition föreslås bli ändrade. 

11.2  Förhållande till budgetpropositionen

Enligt propositionen tas det ut skatt första gången för år 2024, men intäkterna flyter in först år 2025. Skatteintäkterna beaktas i statens budgetproposition för år 2025. 

12.1  Gruvmineralskattens konstitutionella natur

Vem som äger gruvmineralen har betydelse när det ska göras en bedömning av om den betalning som ska göras till samhället för användningen av icke-förnybara naturresurser på det sätt som avses i grundlagen ska betraktas som en skatt eller som en avgift. Ägandet kan ordas på flera olika sätt. Mineralen i berggrunden kan anses tillhöra staten, och då är staten fri att välja vem som beviljas rätt att utvinna mineral. Rätten att utvinna råmaterial kan också anses tillhöra markägaren, och då kräver utvinningen av dem markägarens samtycke. Ett sätt att avgöra frågan om rätten att bedriva gruvdrift är att tillämpa ett system med inmutning, vilket oberoende av äganderätten gynnar den som upptäcker gruvmineralen. Internationellt har man gått in för olika lösningar för att fastställa äganderätten. Valet av lösningar har påverkats av både geologi och det fastighetsrättsliga förhållningssättet, hur statens äganderätt uppfattas och de trender som har rått i fråga om utvinningen av råmaterial. 

De grundläggande lösningarna i Finlands gruvlag grundar sig på ett inmutningssystem, där det är den som har upptäckt en fyndighet som oberoende av vem som äger fastigheten har företrädesrätt till att utvinna fyndigheten. Innehavaren av ett gruvtillstånd får rätt att utvinna de mineral och biprodukter som finns i området. Förhandlingar om nyttjanderätten till ett markområde förs emellertid med markägaren, eller så införskaffas nyttjanderätt genom ett inlösningstillstånd av statsrådet. Innehavaren av ett gruvtillstånd ska betala markägaren ersättning i samband med både malmletningen och brytningen. När det gäller Finlands lösning är det viktigt att observera att gruvmineral egentligen inte anses höra till staten, vilket skiljer sig från exempelvis i Sverige. 

Grundlagen (731/1999) innehåller inga bestämmelser om skillnaden mellan skatt och avgifter. I detaljmotiveringen till regeringens proposition om grundlagen (RP 1/1998 rd) har det emellertid definierats vad som avses med skatt. Enligt förarbetena till grundlagen är en skatt enligt den vedertagna definitionen en penningprestation som inte utgör ersättning eller vederlag för förmåner eller tjänster som det allmänna har gett den betalningsskyldige. Kännetecknande för en skatt är vidare att den används för finansiering av statens utgifter. Även skattens användningsändamål har betydelse när man ska utreda den konstitutionella naturen. 

Rekvisiten för skatter och avgifter samt gränsdragningen mellan dem har preciserats i riksdagens grundlagsutskotts utlåtandepraxis (bl.a. GrUU 61/2002 rd, GrUU 66/2002 rd och GrUU 67/2002 rd). Grundlagsutskottet har i sina utlåtanden lyft fram följande synpunkter, som bör beaktas vid bedömningen av skatters och avgifters konstitutionella natur. För det första bör prestationer gå att specificera med en viss exakthet för att den avgift som tas ut för prestationen även konstitutionellt ska vara en avgift. För det andra ska avgiftens storlek och grunderna för bestämning av avgiften ha kvar något slag av samband med kostnaderna för prestationen. Ju större skillnaden är, desto mera antyder prestationens natur på att det är fråga om en skatt. För det tredje spelar det också en viss roll om det är frivilligt eller obligatoriskt att ta emot prestationen. Prestationens natur talar för en skatt om det inte går att tacka nej till prestationer som någon är skyldig att tillhandahålla och skyldigheten direkt med stöd av lag gäller fysiska eller juridiska personer som uppfyller vissa rekvisit. Grundlagsutskottet har i sina bedömningar ansett att, med hänsyn till 81 § i grundlagen, har en väsentlig skillnad mellan statens skatter och avgifter med motprestationer att göra. Enligt vedertagen utlåtandepraxis är det utmärkande för konstitutionella avgifter att de utgör ersättningar eller vederlag för service som tillhandahålls av det allmänna. Om det inte finns någon motprestation är betalningar till staten i konstitutionell mening skatter. 

Medan den nuvarande grundläggande lösningen enligt gruvlagen gäller utgör den ersättning som ska betalas till samhället för brytningen och utvinningen av gruvmineral till sin konstitutionella natur en skatt, eftersom den motprestation som krävs för en avgift saknas. 

Enligt 81 § 1 mom. i grundlagen bestäms det om statsskatt genom lag, som ska innehålla bestämmelser om grunderna för skattskyldigheten och skattens storlek samt om de skattskyldigas rättsskydd. Av en skattelag ska det enligt grundlagsutskottets vedertagna tolkning entydigt framgå vad skattskyldigheten omfattar. Bestämmelserna i lagen ska också vara såtillvida exakt utformade att den prövningsrätt som de tillämpande myndigheterna har när det gäller att bestämma skattens storlek ska vara bunden till sin natur. 

Lagförslagen innehåller bestämmelser om dem som är skyldiga att betala gruvmineralskatt och om när skattskyldighet uppkommer. I lagförslaget definieras även de gruvmineral som är beskattningsbara, tidpunkten för när skyldighet att betala skatt uppkommer och grunderna för skattens storlek. På gruvmineralskatten tillämpas punktskattelagen och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, i vilka det föreskrivs om förfarandena för deklaration och betalning av skatt, skatteperioden för gruvmineralskatt, rättsmedel och fastställandet av påföljdsavgifter. Skattebeloppet och påförandet av påföljdsavgift är inte beroende av skattemyndighetens prövning. 

Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter. Grundlagsutskottet har ansett att beskattning på det sätt som avses i 124 § i grundlagen utgör betydande utövning av offentlig makt på ett sådant sätt att uppgiften inte ens genom lag kan anförtros någon annan än en myndighet. Skatteförvaltningen ska vara skattemyndighet i fråga om gruvmineralskatten. 

12.2  Bemyndigande att utfärda normer

Enligt grundlagens 80 § 2 mom. kan myndigheter genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för bemyndigandet ska vara exakt avgränsat. Enligt propositionen om grundlagen (RP 1/1998 rd) kan ett särskilt skäl anses föreligga närmast när det är fråga om en sådan teknisk reglering av smärre detaljer som inte inbegriper prövningsrätt i någon större utsträckning. Särskilda skäl som har samband med föremålet för regleringen förutsätter dessutom ibland att det utfärdas föreskrifter som kan ändras ofta och snabbt. 

Lagen om gruvmineralskatt föreslås innehålla ett bemyndigande att utfärda föreskrifter. Med stöd av bemyndigandet fastställer Skatteförvaltningen i början av skatteperioden de årliga beskattningsvärden som ska tillämpas vid beskattningen. Beskattningsvärdena beräknas och fastställs utifrån de prisuppgifter och beräkningssätt som anges i lagen om gruvmineralskatt och de prisuppgifter som anges exakt i förordningen. Det är fråga om ett tekniskt beräknings- och fastställelseförfarande där myndighetens prövningsrätt är bunden. Det är inte ändamålsenligt att föreskriva om beskattningsvärdena i lag eller förordning, eftersom uppgifterna ska fastställas utifrån prisuppgifter som ändras årligen. Bestämmelser om de prisuppgifter som ska tillämpas utfärdas dock i lag och förordning. 

Dessutom ska lagen om gruvmineralskatt tas in i tillämpningsområdet för punktskattelagen och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. I dessa lagar finns bemyndiganden med stöd av vilka Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om sådana detaljer i beskattningsförfarandet som det inte har varit ändamålsenligt att föreskriva om i lag eller förordning. 

12.3  Rätt att få information samt skyddet för personuppgifter

Propositionen innehåller förslag som gäller både register och rätten att få information. Registren innehåller i huvudsak uppgifter om företag. Eftersom de också kan innehålla uppgifter om fysiska personer, har förslagen bedömts med tanke på det skydd för personuppgifter som tryggas i 10 § i grundlagen. 

Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. Grundlagsutskottet har i sin vedertagna praxis ansett att det på lagnivå ska utfärdas heltäckande och detaljerade bestämmelser särskilt om registreringens syfte, innehållet i de registrerade personuppgifterna, de tillåtna användningsändamålen för personuppgifterna, möjligheten att lämna ut personuppgifterna och i synnerhet om utlämnande genom teknisk anslutning, bevaringstiden för personuppgifterna samt den registrerades rättsskydd (t.ex. GrUU 12/2002 rd, s. 5, GrUU 19/2012 rd, s. 3 och GrUU 71/2014 rd, s. 2). 

I EU-lagstiftningen finns bestämmelser om behandling av personuppgifter i den direkt tillämpliga dataskyddsförordningen. All behandling av personuppgifter ska ha någon av de rättsliga grunder som anges i artikel 6.1 i dataskyddsförordningen. Nationell lagstiftning är möjlig endast i den mån det enligt förordningen är nödvändigt eller om det är tillåtet enligt förordningen. Nationella bestämmelser om behandling av personuppgifter som kompletterar dataskyddsförordningen är enligt artikel 6 möjliga bland annat när behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. De nationella kompletterande bestämmelserna kan bland annat gälla vilken typ av uppgifter som ska behandlas, registrets ändamål och lagringstiden. 

Grundlagsutskottet har i och med dataskyddsförordningen justerat sin tidigare ståndpunkt till bestämmelserna om skydd för personuppgifter. Tillgodoseendet av skyddet för personuppgifter bör enligt utskottet i framtiden i första hand garanteras med stöd av dataskyddsförordningen och en nationell allmän lag, det vill säga dataskyddslagen. Nationell speciallagstiftning bör undvikas. Sådan reglering bör reserveras för situationer där den är dels tillåten enligt dataskyddsförordningen, dels nödvändig för att tillgodose skyddet för personuppgifter. Enligt utskottet är det med avseende på 10 § 1 mom. i grundlagen i princip tillräckligt att regleringen uppfyller kraven i dataskyddsförordningen (t.ex. GrUU 14/2018 rd, s. 4, GrUU 26/2018 rd, s. 2–3, GrUU 17/2019 rd, s. 2–3). 

I lagen om gruvmineralskatt föreslås det att de skattskyldiga ska registrera sig som skattskyldiga hos Skatteförvaltningen. Registreringen ska göras i ett befintligt register som Skatteförvaltningen för med stöd av punktskattelagen. Behandling av personuppgifter i punktskatteregistren behövs för att skattemyndigheten ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter. De föreslagna bestämmelserna om registret anses uppfylla kraven i dataskyddsförordningen, så propositionen anses inte vara problematisk med tanke på grundlagens krav på skydd för personuppgifter. 

I 8 § i förslaget till lag om gruvmineralskatt finns bestämmelser om rätt att få information. Paragrafens 1 mom. gäller Skatteförvaltningens rätt att trots sekretessbestämmelserna av den i gruvlagstiftningen avsedda gruvmyndigheten få sådan information som behövs för beskattningen och tillsynen över den. I 2 mom. föreskrivs det att Skatteförvaltningen trots sekretessbestämmelserna har rätt att på begäran lämna ut sådan information som den fått för beskattningen till gruvmyndigheten, om de behövs för de uppgifter som föreskrivits för myndigheten. 

Grundlagsutskottet har bedömt bestämmelser om myndigheternas rätt att få och lämna ut uppgifter med avseende på skyddet för privatliv och personuppgifter i 10 § 1 mom. i grundlagen och då noterat bland annat vad och vem rätten att få uppgifter gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut uppgifter kan gälla ”behövliga uppgifter” för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över vad uppgifterna ska innehålla. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "informationen är nödvändig" för ett visst syfte (se t.ex. GrUU 17/2016 rd, s. 5—6, och de utlåtanden som nämns där). I sina analyser av exakthet och innehåll har utskottet lagt särskild vikt vid huruvida de uppgifter som lämnas ut är av känslig art. I synnerhet när de föreslagna bestämmelserna om utlämnande av uppgifter också har gällt känsliga uppgifter, har det för vanlig lagstiftningsordning krävts att bestämmelserna preciseras så att de följer grundlagsutskottets ovannämnda praxis för bestämmelser om myndigheternas rätt att få och att lämna ut uppgifter trots sekretess (se t.ex. GrUU 15/2018 rd, s. 39). I sina analyser av omfattning, exakthet och innehåll i lagstiftning om rätten att få och lämna ut uppgifter trots sekretess har utskottet lagt vikt vid om de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (se t.ex. GrUU 14/2018 rd, s. 5). Utskottet anser att principer av det här slaget också kan tillämpas på rätten att få och lämna ut uppgifter trots exempelvis banksekretessen (GrUU 48/2018 rd, s. 5). 

Grundlagsutskottet har upprepade gånger betonat att det vid en särskiljning mellan behövlighet respektive nödvändighet att få eller lämna ut uppgifter inte bara handlar om omfattningen av innehållet i uppgifterna utan också om att den myndighet som har rätt till uppgifterna i och med sina egna behov åsidosätter de grunder och intressen som skyddas med hjälp av sekretess som gäller den myndighet som har uppgifterna. Ju mer generella bestämmelserna om rätten till information är, desto större är risken för att sådana intressen kan åsidosättas per automatik. Ju fullständigare bestämmelserna kopplar rätten till information till villkor i sak, desto mer sannolikt är det att en begäran om uppgifter måste motiveras. Då kan också den som lämnar ut uppgifterna bedöma en begäran med avseende på de lagliga villkoren för att lämna ut dem. Genom att de facto vägra lämna ut uppgifterna kan den som innehar dem skapa en situation där en utomstående myndighet måste undersöka skyldigheten att lämna ut uppgifter, det vill säga tolka bestämmelserna. Denna möjlighet är viktig för att anpassa tillgången till information och sekretessintressena till varandra (se t.ex. GrUU 48/2017 rd, s. 5, och de utlåtanden som nämns där). 

Rätten att få information om gruvmineralskatten är i lagen bunden till ett behövlighetskrav. I bestämmelserna preciseras dessutom innehållet i de uppgifter som får lämnas ut. Propositionen anses till denna del motsvara grundlagens krav. Vid beredningen av propositionen har det ansetts att de föreslagna lagarna kan stiftas i vanlig lagstiftningsordning.