1.1
Lag om ändring av självstyrelselagen för Åland
7 kap. Landskapet Ålands ekonomi
Kapitlets rubrik föreslås i förtydligande syfte ändrat från ”Landskapets ekonomi” till ”Landskapet Ålands ekonomi”.
44 §. Ekonomisk självstyrelse. I 1 mom. föreslås en allmän intentionsbestämmelse om den ekonomiska självstyrelsen för landskapet Åland. Med den ekonomiska självstyrelsen följer ett kostnadsansvar för självstyrelsens uppgifter. Det ekonomiska systemet som föreskrivs i det föreslagna kapitlet ska ge landskapet ekonomisk trygghet att sköta självstyrelsens uppgifter.
Landskapet har enligt vad som föreskrivs i 18 § 5 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om vissa skatter samt om grunderna för avgifter som uppbärs av landskapsförvaltningen. Bestämmelsen innebär att det är lagtinget som är behörigt att genom landskapslag lagstifta om de skatter som direkt tillfaller landskapet Åland och dess kommuner. Genom reformen regleras utgifterna för den självstyrelse som hör till landskapet Åland i huvudsak genom det årliga avräkningsbeloppet (45 §) som grundar sig på statsbokslutet samt på den föreslagna skatteavräkningen (49 §). Dessutom föreslås i 50 och 51 § i lagförslaget att den nuvarande möjligheten till att bevilja extra anslag enligt prövning och tillskott för exceptionella förhållanden ur statens medel till landskapet bibehålls.
I paragrafens 2 mom. föreslås i likhet med 44 § 1 mom. i nuvarande självstyrelselag, att lagtinget antar den årliga budgeten för landskapet Åland. Här föreslås en smärre terminologisk ändring från ”fastställa” budgeten till att ”anta” den. Liksom i nuläget ska närmare bestämmelser om budgeten för landskapet utfärdas genom landskapslag. Lagtinget har fri budgeteringsrätt. I likhet med lagtingets nuvarande befogenheter innefattar behörigheten även rätten att bilda fonder, som inte redovisas i budgeten.
Landskapet Åland har liksom tidigare rätt att uppta lån samt emittera obligationslån. I fråga om sistnämnda rätt föreslås i förtydligande syfte en uttrycklig bestämmelse om detta i paragrafens 3 mom. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 50 § om landskapets upptagande av lån.
45 §.Årliga återföringar till landskapet Åland. Innehållet i paragrafens 1 mom. motsvarar beträffande avräkningsbeloppet nuvarande 45 §. Därtill föreslås det att skatteavräkningen enligt 49 § i lagförslaget uttryckligen omnämns i momentet, eftersom denna är avsedd att utgöra den andra viktiga finansieringskällan i avräkningssystemet för självstyrelsens utgifter. Avräkningsbeloppet ska tillsammans med skatteavräkningen under normala förhållanden täcka självstyrelsens finansieringsbehov. I paragrafens rubrik föreslås beaktat ett samlingsnamn för de huvudsakliga finansieringskällorna.
Statsbeskattningen på Åland hör till rikets lagstiftningsbehörighet, medan kommunalbeskattningen tillsammans med landskapet Åland tillkommande skatter och avgifter hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. De statsskatter som uppbärs på Åland tas in i statsbokslutet. Till Åland återförs av statsmedel fortsättningsvis ett årligt avräkningsbelopp som fastställs vid en särskild avräkning. Som ovan nämnts föreslås det också att till landskapet årligen återförs av statsmedel en skatteavräkning enligt 49 §. Det ekonomiska systemet för finansiering av självstyrelsens utgifter föreslås vara konstruerat så att alla statliga inkomster antingen ska omfattas av avräkningen (46 §) eller av skatteavräkningen (49 §). Undantaget är rundradioskatten och nya statslån som är de enda statliga inkomsterna som inte föreslås bli beaktade i det ekonomiska systemet (jfr. 46 och 49 §). Bestämmelser om Ålandsdelegationens uppgifter i anslutning till avräkningen och skatteavräkningen föreslås fortsättningsvis ingå i 56 § 3 mom. och 4 mom. i självstyrelselagen.
46 §.Avräkningen. Avräkningsbeloppet föreslås enligt 1 mom. i paragrafen beräknas utifrån de i statsbokslutet för respektive år, dvs. det år för vilket avräkningen verkställs, redovisade inkomsterna med undantag för skatt på förvärvs- och kapitalinkomster, rundradioskatt och källskatt som betalas av begränsat skattskyldiga (statens nuvarande budgetmoment 11.01.01), samfundsskatt och tonnageskatt (statens nuvarande budgetmoment 11.01.02), lotteriskatt (statens nuvarande budgetmoment 11.10.06) samt nya statslån. Det föreslås att denna beräkningsgrund i lagförslaget kallas avräkningsbas. Enligt statsbokslutet år 2017 uppgick avräkningsbasen enligt det föreslagna systemet till 37 822 miljoner euro.
I 2 mom. föreslås det att vid beräkning av avräkningsbeloppet ska dessutom hälften av förändringen i befolkningstalet för Åland i förhållande till hela Finlands befolkningstal beaktas. Bestämmelsen är ny. Övervägandena om denna beräkningsgrund om att beakta värdet av hälften av förändringen i Ålands befolkningsandel, bygger på följande grunder. Det ekonomiska systemet ska säkerställa självstyrelsens behov. Vilka kostnader detta medför för självstyrelsen är volymberoende så att landskapet Ålands kostnader stiger då antalet invånare på Åland ökar. Fler individer ska få sjukvård, antalet elever i utbildningsväsendet ökar o.s.v. Kostnaderna stiger dock inte i direkt proportion till antalet individer, eftersom de fasta och gemensamma kostnaderna kan bäras av flera. Av motsvarande skäl minskar inte heller självstyrelsens kostnader i proportion till befolkningsminskningen, eftersom de fasta kostnaderna ska fördelas på färre individer. I regel kan man även anta att skatteintäkterna inte heller stiger eller sjunker i direkt proportion till befolkningsändringen.
För beräkning av befolkningsförändringen föreslås i 2 mom. därför en koefficient som höjer eller sänker avräkningsbeloppet. Koefficienten anges och räknas ut med fem decimalers noggrannhet.
Avräkningsbeloppet räknas enligt följande:
Avräkningsbelopp = (avräkningsbas*avräkningsgrund)*koefficient för befolkningsförändring.
Koefficienten för befolkningsförändringen räknas enligt följande:
där A är den andel som Ålands befolkning utgör av rikets befolkning år t, B är befolkningsandelen år t+n och C är koefficienten med vilken avräkningsbeloppet justeras.
Anta att avräkningsbeloppet utan att förändringen i befolkningsandelen beaktas är 180 miljoner euro och Ålands befolkningsandel är 0,534 procent år t och 0,538 procent år t+1, då skulle avräkningsbeloppet år t+1 vara följande:
Befolkningsandelen jämförs alltid med befolkningsförhållandet vid den tidpunkt som anges i lagens 46 §.
I 3 mom. föreslås det att avräkningen verkställs årligen i efterskott för varje kalenderår. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 45 § 2 mom. På avräkningsbeloppet betalas förskott. Nytt är att det i bestämmelsen föreslås inskrivet att förskotten är månatliga. Ålandsdelegationen avses fortsättningsvis enligt 56 § 3 och 4 mom. i lagförslaget verkställa avräkningen och fatta beslut om storleken på förskotten på avräkningsbeloppet. Enligt sin praxis bestämmer delegationen det årliga förskottet på avräkningsbeloppet på basen av förslaget till statsbudget. Statens intäktsprognoser ändrar under budgetåret och på basen av detta görs tilläggsbudgeter för ändring av statsbudgeten. På basen av sistnämnda uppgifter kan delegationen ändra sitt tidigare beslut om förskottet. Enligt delegationens praxis ska ändringar som sker i statsbudgeten med verkan på avräkningsbeloppet vara väsentliga innan en ändring görs av förskottet.
47 §.Avräkningsgrunden och ändring av den. Avräkningsgrunden föreslås i 1 mom. vara 0,45 procent då ändringslagen träder ikraft. Avräkningsgrunden anges fortsättningsvis med två decimaler. Vid ändringar av avräkningsgrunden används normala avrundningsregler och den tredje decimalen bestämmer vad talet blir. Det ekonomiska systemet ska säkerställa självstyrelsens behov.
Paragrafens 2 mom. reglerar de situationer då grunderna för statsbokslutet genomgår ändringar som inverkar på avräkningsbeloppets storlek. Varje sådan ändring i statsbudgeten prövas utifrån vilken påverkan den medför på Ålands ekonomi. För att ändringen enligt 2 mom. ska vara befogad, bör någon av grunderna för bokslutets struktur förändras. Avsikten är att avräkningsbeloppet inte ska påverkas av tekniska förändringar av statsbokslutet.
Då de inkomster som bokförts i statsbokslutet kommer sig av gällande budget- och bokföringsbestämmelser, föreslås det att det i 2 mom. ska föreskrivas att avräkningsgrunden ska ändras, om grunderna för statsbokslutet ändras på ett sätt som påverkar avräkningsbeloppets storlek motsvarande en enhets förändring av avräkningsgrundens andra decimal. Även mindre ändringar enligt paragrafen bör beaktas, om dessa under en längre tid var för sig eller sammantaget lett till förändringar i jämförelse med de förhållanden som var rådande då lagen antogs eller då avräkningsgrunden senast ändrades.
Sådana strukturella ändringar som avses i bestämmelsen kan exempelvis vara sektoriella överföringar mellan statsbudgeten och externa fonder, förändringar i uppgiftsfördelningen mellan staten och övriga delar av den offentliga ekonomin som inte har motsvarande effekt på Åland, bolagisering av statlig verksamhet samt förändringar i det sätt på vilket inkomsterna i statsbokslutet redovisas (brutto—nettoprincipen). En strukturell ändring av statsbokslutet kan även vara arrangemang som innebär att inkomster vilka tidigare utgjort budgetinkomster kanaliseras förbi budgetekonomin för att återinvesteras eller användas för åtaganden som tidigare belastat budgetekonomin. Bedömningen av huruvida en ändring är strukturell görs med beaktande av att avräkningsgrunden är ett tekniskt relationstal.
Variationen mellan olika inkomstgruppers inbördes relationer föranleder inte i sig den ändring som avses i 2 mom. Det handlar om en inbördes ändring i statsinkomsterna till exempel då beloppet av de influtna direkta skatterna minskar och de indirekta skatterna på motsvarande sätt ökar. Det är naturligt att olika inkomstposters storlek varierar från tid till annan utan att sådana variationer i sig innebär att avräkningsgrunden ska ändras. Avräkningsgrunden ska inte heller ändras då det sker förskjutningar mellan olika skatteslag eller inkomstposter i statsbudgeten. Väsentliga ekonomiska effekter av förskjutningar mellan de skatter som ingår i skatteavräkningen och de som ingår i avräkningsbasen utgör däremot grund för ändring av avräkningsgrunden.
Paragrafens 3 mom. reglerar de situationer där avräkningsgrunden ska höjas på grund av att landskapet Ålands faktiska utgifter ökar. Grunden höjs enligt 3 mom. 1 punkten om utgiftsnivån har höjts för att ny lagstiftningsbehörighet som avses i 29 § 1 mom. har överförts till landskapet. Den föreslagna punkten är ny och föranleds av att till landskapets lagstiftningsbehörighet i nuläget enligt riksdagens och Ålands lagtings överensstämmande beslut helt eller delvis kan överföras vissa behörighetsområden som anges i nuvarande 29 § 1 mom. i självstyrelselagen. I en situation där en överföring av ett behörighetsområde som upptagits i paragrafen aktualiseras, ska samtliga konsekvenser av överföringen, inklusive exempelvis administrativa effekter av överföringen på den statliga förvaltningen på Åland och för landskapsförvaltningen, liksom andra finansiella effekter av överföringen för riket och landskapet, bedömas i den ordning som gäller för beredningen av regeringens propositioner. Konsekvensbedömningen görs således under beredningen av den rikslag för överföring av behörighetsområdet som avses i 29 § i 2 mom. i självstyrelselagen. Vid bedömningen av effekterna på Åland av lagförslaget är det skäl att beakta den rådande prisnivån på Åland, landskapets avskilda läge och särförhållanden samt befolkningens särskilda levnadsbetingelser. Eventuella kostnadsökningar för landskapet till följd av ett överensstämmande beslut av riksdagen och lagtinget om överföring av behörighetsområdet eller en del av detta, blir sedan föremål för det förfarande för bedömning av behovet av att ändra avräkningsgrunden som föreslås i 48 § i lagförslaget.
Enligt 2 punkten i momentet ska avräkningsgrunden höjas, om Ålands landskapsregering eller en myndighet som lyder under den, övertar förvaltningsuppgifter av rikets myndigheter. Då en viss förvaltningsuppgift överförs ska som utgångspunkt för fastställandet av höjningen tas kostnaderna för staten för respektive uppgifter vid tidpunkten för överföring. En allmän förutsättning för den höjning som nämns i punkten är att Ålands landskapsregering kan hänvisa till sådana höjda utgifter som inte förutsätts ingå i ett normalt avräkningsbelopp. Helt och hållet nya samhälleliga förbindelser kan i allmänhet inte föranleda ändringar i avräkningsgrunden, då sådana nya uppgifter ska finansieras med tilläggsinkomster i det fall att de orsakar kostnader för staten och således höjer avräkningsbeloppet. Överförs nya förvaltningsuppgifter från statsförvaltningen till landskapsmyndigheterna eller omvänt enligt en överenskommelseförordning, är det brukligt att i överenskommelseförordningen införa en bestämmelse om kostnader som härrör från de uppgifter som är föremål för den överlåtande myndighetens kostnadsansvar. Genom detta förfarande har man i ärenden som gäller överenskommelseförordningar undgått behovet att se över förutsättningarna för ändring av avräkningsgrunden.
Avräkningsgrunden ska enligt 2 mom. 3 punkten höjas, om skötseln av självstyrelsens uppgifter och därmed förverkligandet av självstyrelsens syften föranleder väsentliga tilläggskostnader. Utgångspunkten för bestämmelsen är de grundförpliktelser till vilka Finland har förbundit sig i Ålandsöverenskommelsen, nämligen bevarandet av befolkningens språk, kultur och lokala traditioner. Av detta följer statsmaktens skyldighet att bekosta eller vidta nödvändiga åtgärder i den händelse att självstyrelsens centrala målsättning äventyras.
Avräkningsgrunden ska enligt 2 mom. 4 punkten höjas, om landskapet belastas med sådana nya utgifter eller utgiftsökningar som inte har förutsetts vid ikraftträdandet för 1991 års självstyrelselag. Uppgifter som i vidare bemärkelse är av betydelse även utanför Åland och på så sätt har en anknytning till vissa intressen på riksplanet kan komma i fråga i de fall där 2 mom. 2 punkten inte är tillämplig. Som exempel kan nämnas utgifter som grundar sig på en riksomfattande förpliktelse till följd av att landskapets myndigheter med stöd av självstyrelselagen sköter vissa förvaltningsuppgifter som hör till rikets behörighet. Dessutom kan det röra sig om utgifter till vilka Åland förpliktas av en internationell eller EU-rättslig förpliktelse och vilka inte regleras på annat sätt. Avsikten är att punkten även ska avse förpliktelser och utgifter vilka inte bekostas på annat sätt. Punkten gäller även sådana strukturella reformer i riket genom vilka förvaltningsuppgifter inom ett visst behörighetsområde som hör till riksdagens lagstiftningsbehörighet på Åland, ändrar karaktär så till den grad att dessa med stöd av behörighetsfördelningen mellan riket och landskapet enligt självstyrelselagen blir att hänföra till landskapets behörighet och därmed dess kostnadsansvar. Detta kunde gälla till exempel i en situation där utbetalningen av vissa ersättningar till enskilda inom socialförsäkringen flyttas över till att administreras av socialvården. Bestämmelsen kan däremot inte åberopas för täckande av andra utgifter som uppkommer genom att landskapet Åland väljer att sköta sådana samhällsuppgifter som i riket inte bekostas av staten. En ökad förvaltning som sådan föranleder inte heller en höjning av avräkningsgrunden, även om ökningen innebär betydande utgifter för landskapet.
Avräkningsgrunden ska enligt 3 mom. sänkas, om förvaltningsuppgifter som ankommer på landskapsmyndigheterna har överförts till riket och landskapets utgifter av denna anledning har minskat. Detta kan vara fallet exempelvis då en nationell myndighet med stöd av överenskommelseförordning sköter förvaltningsuppdrag som enligt lagen ankommer på någon av landskapet Ålands myndigheter och ingenting har genom överenskommelseförordning föreskrivits separat om landskapets kostnadsansvar. Nedsättningen beräknas utifrån samma grunder som i de fall som avses i 2 mom. 1 punkten.
48 §.Förfarande för ändring av avräkningsgrunden. I paragrafens 1 mom. föreslås enligt grundtanken i nuvarande 47 § 5 mom. att bestämmelser om ändring av avräkningsgrunden utfärdas genom rikslag med lagtingets samtycke. Den föreslagna lagstiftningsordningen avviker från den grundlagsordning som enligt 69 § tillämpas vid ändring av självstyrelselagen.
Ålandsdelegationens roll föreslås i paragrafen utökad med uppgifter i en process, som enligt huvudregeln återkommer med tre års intervall, för bedömning av om ändringar dels i ansvarsfördelningen mellan landskapet Åland och staten, dels av grunderna för statsbokslutet ska beaktas i avräkningsgrunden. Avräkningsgrunden ska ändras till exempel om återverkningarna på avräkningsbeloppet av de tre senaste årens händelser är tillräckligt stora. Påkallas en översyn av kostnadsbilden exempelvis p.g.a. en ändring av lagstiftningsbehörigheten enligt 29 § 1 mom., kan Ålands landskapsregering eller finansministeriet begära att delegationen bedömer kostnaderna vid en tidigare tidpunkt.
I paragrafens 2 mom. föreslås det som ny sak föreskrivet att finansministeriet och Ålands landskapsregering bedömer minst vart tredje år om det enligt 47 § 2—4 mom. föreligger grunder för ändring av avräkningsgrunden och lämnar sitt gemensamma förslag om detta till Ålandsdelegationen. Om den ena parten begär att en bedömning ska göras tidigare än efter tre år, ska den andra parten inom skälig tid medverka till att ett förslag lämnas till Ålandsdelegationen. Begreppet ”inom skälig tid” tar sikte på ett förfarande som är förenligt med principerna för en god förvaltning sådan denna föreskrivs i 21 § i grundlagen. I annat fall behandlar delegationen frågan på basen av den ena partens förslag och efter att ha hört den andra parten. Detta innebär att ett förslag ska föreläggas delegationen även i det fall att parterna inte anser att det finns orsak att ändra avräkningsgrunden, och också i det fall att parterna är av olika åsikt om behovet.
Enligt paragrafens 3 mom. ger delegationen sitt förslag till statsrådet, som vid sitt allmänna sammanträde ger ett lagförslag till riksdagen. Så som det av 1 mom. framgår fattas beslutet om ändring av avräkningsgrunden fortsättningsvis av riksdagen med lagtingets samtycke. Statsrådets allmänna sammanträde beslutar på finansministeriets föredragning utan dröjsmål att lämna sitt lagförslag, som baserar sig på delegationens förslag, till riksdagen. Eftersom ett ikraftträdande av beslutet förutsätter lagtingets samtycke ska statsrådet vid beredningen av regeringens proposition för ändring av avräkningsgrunden vinnlägga sig om att den sker i samarbete med Ålands landskapsregering.
49 §. Skatteavräkningen. Det föreslås i 1 mom. att till landskapet Åland årligen av statsmedel återförs de på Åland debiterade statliga förvärvs- och kapitalinkomstskatternas och källskattens som betalas av begränsat skattskyldiga, samfundsskattens, tonnageskattens samt därtill den på Åland betalda lotteriskattens belopp. I momentets 3—5 mening föreslås det att skatteavräkningen verkställs årligen i efterskott för varje skatteår. På skatteavräkningen föreslås likaså utgå förskott som utbetalas månadsvis. Förskottsbeloppet beräknas med utfallet av tidigare beskattning och relevanta prognoser som grund. Ålandsdelegationen föreslås enligt 56 § 3 mom. 1 mom. och 4 mom. på motsvarande sätt som för avräkningsbeloppet inneha de uppgifter som gäller verkställigheten av skatteavräkningen och fattande av beslut om storleken på förskotten på skatteavräkningen.
Den föreslagna skatteavräkningen föreslås ersätta den nuvarande skattegottgörelsen. Skattegottgörelsen infördes i nuvarande självstyrelselag som ett incitament för de åländska myndigheterna att föra en näringspolitik som möjliggör ökade skatteintäkter. Skattegottgörelsen skulle enligt regeringens proposition i viss mån kompensera det åländska önskemålet om en egen skattelagstiftning och -förvaltning (RP 73/1990 rd, s. 56). Samma argument gäller den skatteavräkning som nu föreslås.
Enligt nuvarande 49 § utgör grunden för skattegottgörelsen debiterade skatter. Motsvarande systematik föreslås för skatteavräkningen för beräkning av skattebeloppen som ingår i den, så att dessa beräknas för sig. Eventuella rättelser, besvär eller konsekvenser av senare debiteringar beaktas således inte. Inte heller kontrolleras det hur skatterna de facto inflyter. Grunden är att systemet måste vara lätt att administrera. Enligt uppgifter från Skatteförvaltningen inflyter cirka 99,7 procent av de debiterade inkomstskatterna. Det finns inte uppgifter om statsskatten tillgängliga områdesvis, men för de åländska kommunernas del är procenttalet för influtna skatter något högre än det ovan nämnda. Det är även av administrativa skäl motiverat att som grund för beräkningen av förskottet på skatteavräkningen utgå från utfallet av tidigare beskattning och relevanta prognoser. Lotteriskatt är en skatt som betalas på eget initiativ. För skatteavräkningen beräknas lotteriskatten på basen av på Åland inbetald skatt.
I 2 mom. föreslås att om det sammanlagda beloppet av den i 1 mom. avsedda debiterade samfundsskatten och kapitalinkomstskatten, med mer än 10 procent, understiger motsvarande belopp som skulle ha allokerats till landskapet Åland via avräkningen, tillkommer mellanskillnaden landskapet. Beräkningen föreslås grunda sig på både avräkningsbasen enligt 46 § 1 mom. och befolkningskoefficienten enligt 2 mom. i samma paragraf, vilka gäller vid beräkningen av avräkningsbeloppet Den föreslagna bestämmelsen refererar till en situation där nivån på samfundsskatteintäkten och kapitalinkomstskatteintäkten fluktuerar kraftigt och det inte kan anses motiverat att landskapet ensam står för hela den där tillhörande finansiella risken. Utlösningsmekanismen på 10 procent för bestämmelsen syftar till att fungera som en form av självrisk i systemet.
2 mom. räknas enligt följande:
där A är det i 1 mom. avsedda samfundsskattens och kapitalinkomstskattens sammanlagda belopp och B är ((avräkningsgrunden * (samfundsskatt + kapitalinkomstskatt)) * koefficient för befolkningsförändring)* 0,9.
Anta att avräkningsgrunden är 0,44 %, samfundsskattens och kapitalinkomstskattens sammanlagda belopp är 9 000 miljoner euro varav Ålands andel enligt 1 mom. är 30 miljoner euro och att koefficienten för befolkningsförändringen är 1,00383, då skulle 3 mom. beräknas enligt följande:
I exemplet ovan skulle den på Åland debiterade samfundsskattens och kapitalinkomstskattens sammanlagda belopp om 30 miljoner euro höjas med 5,8 miljoner euro till 35,8 miljoner euro.
Sedan år 1992 har statsbudgeten inkluderat ett anslag för återföring av lotteriskatt till landskapet Åland. Statens skyldighet att återföra den inbetalda skatten till självstyrelsen grundar sig på en politisk överenskommelse och riksdagens svar på regeringens proposition med förslag till lotteriskattelag (RP 15/1992 rd—RSV 54/1992 rd). Riksdagen förutsatte att regeringen årligen tar in detta anslag i budgeten. Åren 2006—2017 återfördes i genomsnitt 9,3 miljoner euro.
Med den i 1 mom. nämnda på Åland betalda lotteriskatten avses i nuläget de medel som Ålands penningautomatförening betalar i form av lotteriskatt. Paragrafen är avsedd att kodifiera nuvarande praxis och motsvarar således dagens arrangemang. Behörighetsfördelningen i fråga om lotteriskatten på Åland har aldrig prövats slutligt exempelvis i samband med lagstiftningskontrollen av landskapslagar.
50 §.Extra anslag. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 48 §. Den ingick redan i 1951 års självstyrelselag, men då var benämningen extraordinarieanslag.
Av lagtekniska skäl föreslås det att det av paragrafen framgår att framställning om extra anslag görs hos Ålandsdelegationen. Ålandsdelegationen föreslås ha kvar sin nuvarande uppgift, sådan den föreskrivs i 56 § 3 mom. 3 punkten, att bevilja extra anslag och besluta om de villkor som ska vara förenade med dem.
Möjligheten att bevilja extra anslag för exceptionella utgifter och engångsinvesteringar föreslås således bibehållen och oförändrad i sak. Extra anslag ska också i framtiden kunna beviljas för sådana uppgifter inom ramen för Ålands självstyrelse som på grund av de osedvanligt stora utgifter de medför rimligen inte kan anses behöva finansieras genom Ålands budget. Projekt som bekostas på detta sätt kan vara både flerårigt såväl som ettårigt. Det ska vara fråga om sådana uppgifter som faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet.
51 §. Tillskott under exceptionella förhållanden. Paragrafens innehåll motsvarar nuvarande 51 § i vilken det föreskrivs om särskilda bidrag. I paragrafen är det fråga om statsbidrag som i vissa fall beviljas landskapet Åland. Tillskottet är vanligtvis av engångskaraktär. Namnet på detta föreslås därför ändrat. De fall i vilka tillskott beviljas regleras i 1 mom. Grunderna är desamma som i nuvarande bestämmelse. I bestämmelsen föreslås av lagtekniska skäl att Ålandsdelegationens nuvarande uppgift i sammanhanget ska beaktas. Enligt 56 § 3 mom. 3 punkten i självstyrelselagen ska Ålandsdelegationen fortsättningsvis bevilja tillskott och besluta om de villkor som ska vara förenade med dem.
Enligt 1 mom. 1 punkten i paragrafen ska landskapet Åland beviljas tillskott av statsmedel i synnerhet till förhindrande eller undanröjande av sådana väsentliga rubbningar i samhällsekonomin som särskilt drabbar landskapet. Här handlar det till exempel om en ekonomisk recession som hotar landskapet Ålands vitala intressen. En sådan situation kan uppstå exempelvis inom konjunkturkänsliga branscher som är synnerligen viktiga för Ålands ekonomi, såsom vid en kraftig recession inom servicenäringar som är beroende av sjöfarten eller turismen. Bestämmelsen förutsätter att störningarna inte orsakats av självstyrelseorganen. Därför är det motiverat att landskapet Åland får ersättning för detta i form av statsbidrag.
I 1 mom. 2 punkten i paragrafen föreslås att landskapet Åland ska ha rätt till tillskott för täckande av kostnader för en naturkatastrof, kärnkraftsolycka, oljeutsläpp eller med dessa jämförbara händelser. En förutsättning för detta är att det inte är rimligt att landskapet ensamt ska stå för kostnaderna. Till exempel är det inte rimligt att landskapet Åland ensamt ska stå för de kostnader som orsakas av en större oljeolycka. Tillskott ska beviljas i synnerhet i situationer där skadeverkningarna genom landskapsmyndigheternas åtgärder har hindrats från att nå övriga delar av landet. Bestämmelsen förutsätter att statsmakten bevakar landskapets intressen i internationella sammanhang, exempelvis i en oljeskyddsfond.
Ålands landskapsregering gör till Ålandsdelegationen en framställning om ansökan om tillskott. Framställningen ska enligt 2 mom. göras senast året efter det att kostnaderna har uppkommit. I bestämmelsen föreslås beaktad Ålandsdelegationens nuvarande uppgift, sådan den föreskrivs i 56 § 3 mom. 3 punkten, att bevilja tillskott och besluta om de villkor som ska vara förenade med dem. Det föreslås av momentet framgå att framställning görs hos Ålandsdelegationen.
Enligt samma moment föreslås det att ärendet, om möjligt, ska avgöras inom sex månader efter att det har väckts. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 51 § 2 mom.I bestämmelsen har ingen absolut tidsgräns tagits med, då det exempelvis vid större oljeutsläpp kan vara svårt att inom nämnda tidsfrist framlägga en behövlig redogörelse. Innan Ålandsdelegationen fattar sitt beslut inhämtar den utlåtande av behöriga statliga myndigheter.
56 §. Ålandsdelegationens uppgifter. Det föreslås att Ålandsdelegationens nya uppgifter fogas till 3 mom., så som de framgår av 48 § 2 och 3 mom. i fråga om ändring av avräkningsgrunden, samt att uppgiften att besluta om skatteavräkningen och storleken på förskott på skatteavräkningen i enlighet med 49 § 1 mom. fogas till paragrafens 3 mom. 1 punkten och 4 mom. Delegationens uppgifter enligt 48 § 3 mom. föreslås endast i förtydligande syfte omnämnda i 3 mom. 3 punkten. Skötseln av Ålandsdelegationens uppgifter i avräkningssystemet förutsätter fortsättningsvis att finansiella grundunderlag som är korrekta görs tillgängliga för delegationen. Nödvändiga uppgifter ska fortlöpande tillställas Ålandsdelegationen i form av tillförlitliga siffer- och därmed jämförbara basfakta. Framförallt handlar det om uppgifter som finansministeriet och Skatteförvaltningen innehar. För att exempelvis kunna fastställa det årliga avräkningsbeloppet behöver delegationen förutom såväl preliminära som slutliga uppgifter från statsbokslutet om de aktuella inkomsterna, även uppgifter om förändringarna i befolkningstalet för Åland i förhållande till hela Finland. Avräkningsbeloppet uträknas sedan i enlighet med den ekvation som framgår av detaljmotiveringen till 46 § 2 mom.