8.1
Lagen om tillfällig skatt på vinster inom elbranschen och sektorn för fossila bränslen
1 kap.Allmänna bestämmelser
1 §.Tillämpningsområde. I paragrafen fastställs lagens allmänna tillämpningsområde. Skatterna utgör i sak sådana skatter som ska betalas utöver den ordinarie inkomstskatten och som grundar sig på vinsterna för företag som är verksamma inom elbranschen och företag som är verksamma inom sektorn för fossila bränslen, även om grunderna för beräkningen av skatten på vinster till vissa delar avviker från det normala skatteunderlaget för inkomstbeskattningen. Skatterna på vinster ska vara tillfälliga och av engångsnatur. Skatterna ska betalas till staten.
2 §.Skatteår. Enligt paragrafen sammanfaller skatteåret för skatterna med skatteåret för inkomstbeskattningen.
2 kap.Skyldighet att betala skatt på vinster inom elbranschen samt skattens belopp
3 §.Skattskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om de aktörer som är skattskyldiga och som ska betala skatt på vinster inom elbranschen.
Enligt 1 mom. gäller skattskyldigheten sådana företag som är verksamma på elmarknaden och som bedriver i elmarknadslagen avsedd övrig elaffärsverksamhet än elnätsverksamhet. Skatten gäller sådana företag som inte omfattas av skatten på vinster för företag inom sektorn för fossila bränslen. Den terminologi som används i denna proposition är dock inte helt enhetlig med den terminologi som används i elmarknadslagen. I elmarknadslagen omfattar begreppet elaffärsverksamhet både elnätsverksamhet och övrig elaffärsverksamhet, med vilken avses leverans och produktion av el. Med tanke på lagens och denna propositions läsbarhet används i denna proposition och i den föreslagna lagen termen elaffärsverksamhet i stället för termen övrig elaffärsverksamhet (eller övrig elaffärsverksamhet än elnätsverksamhet). Med den i förslaget använda termen elaffärsverksamhet avses dock alltså detsamma som med den övriga elaffärsverksamhet som avses i 12 kap. i elmarknadslagen.
Med elaffärsverksamhet avses således elleverans och elproduktion. När det gäller begreppet elleverans hänvisas det till definitionen i 3 § 11 punkten i elmarknadslagen och när det gäller elproduktion till definitionen i 13 punkten i samma paragraf. Med elleverans avses försäljning av el för förbrukning eller återförsäljning.
Enligt paragrafen förutsätter skattskyldigheten även att ett företag som bedriver elproduktion eller elleverans är verksamt på elmarknaden. Huruvida detta krav uppfylls ska bedömas per företag och inte per koncern. I praktiken förutsätter detta att företaget säljer el på elmarknaden. Skattskyldigheten gäller således företag som säljer den el som de har producerat antingen på partimarknaden, genom bilaterala avtal eller direkt till slutförbrukare liksom företag som säljer den el som de har köpt på partimarknaden eller genom bilaterala avtal vidare till antingen partimarknaden eller slutförbrukare. Skattskyldigheten gäller inte ett företag som producerar el, om företagets hela elproduktion används i företagets egen affärsverksamhet utan att el säljs utanför företaget.
Ett företag som bedriver elaffärsverksamhet är skattskyldigt, om företagets omsättning för elaffärsverksamheten är minst 10 procent av företagets hela omsättning eller företagets omsättning för elaffärsverksamheten är minst 500 000 euro. Huruvida dessa gränser uppnås ska bedömas separat för det skatteår som tillämpas. Begränsningarna motsvarar gränsvärdena för den affärsverksamhet av ringa betydelse som inte omfattas av särredovisningsskyldigheten enligt elmarknadslagen.
I paragrafens 2 mom. konstateras det att med företag avses ett samfund, en sammanslutning eller en fysisk person som bedriver rörelse eller yrkesutövning som avses i näringsskattelagen.
I 3 mom. föreskrivs det om skattskyldigheten för begränsat skattskyldiga företag, det vill säga paragrafen gäller i praktiken sådana utländska företag som inte har sin verkliga ledning i Finland. Ett begränsat skattskyldigt företag är skyldigt att betala skatt om det har ett fast driftställe i Finland för bedrivande av elaffärsverksamhet.
4 §.Skattefrihet för företag som bedriver detaljförsäljning av el. I paragrafen föreslås det bestämmelser om skattefrihet för företag som bedriver detaljförsäljning av el. Med detaljförsäljning av el avses i paragrafen leverans av el direkt till slutförbrukarna via en distributionsnätsinnehavares distributionsnät. Tillämpningen av paragrafen förutsätter att företagets elaffärsverksamhet utgörs av detaljförsäljning av el. Företagets övriga affärsverksamhet inverkar således inte på bedömningen av om det är fråga om ett företag som bedriver detaljförsäljning utan företaget kan skaffa inkomster även från verksamhet vid sidan om som hänför sig till detaljförsäljningen, såsom tillhandahållandet av olika lösningar som förbättrar energieffektiviteten.
I 2 mom. anges ytterligare förutsättningar för skattefriheten. Enligt 1 punkten gäller skattefriheten inte sådana detaljförsäljare av el som också har egen elproduktion. Enligt 2 punkten gäller skattefriheten inte heller sådana detaljförsäljare av el som utgör en del av en koncern som bedriver elproduktion. Enligt 3 punkten gäller skattefriheten inte sådana detaljförsäljare av el som eller vars koncernföretag direkt eller indirekt är aktieägare i ett företag som bedriver elproduktion, och företaget på basis av detta aktieägande får köpa el till ett pris som understiger marknadspriset. Bestämmelserna gäller således i synnerhet sådana situationer där en detaljförsäljare av el är aktieägare i en Mankala-struktur som bedriver elproduktion.
Paragrafens 3 mom. innehåller en definition av koncerngemenskap. Företag är i koncerngemenskap med varandra, om det ena företaget utövar bestämmande inflytande över det andra företaget eller om en tredje part ensam eller tillsammans med närstående kretsar utövar bestämmande inflytande över bägge företagen på det sätt som avses i 31 § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande.
5 §.Skattens belopp. I paragrafen föreskrivs det om att beloppet av skatten på vinster inom elbranschen är 30 procent av det resultat av elaffärsverksamheten som överstiger en årlig intäkt på 10 procent som beräknats på det justerade egna kapitalet i elaffärsverksamheten. Närmare bestämmelser om beräkningen av resultatet av elaffärsverksamheten finns i 5 § och bestämmelser om beräkningen av det justerade egna kapitalet i 12 §. Om det egna kapitalet är negativt, ska som beloppet av det egna kapitalet användas noll euro.
6 §.Beräkning av resultatet av elaffärsverksamheten. I paragrafen föreskrivs det om beräkningen av resultatet av elaffärsverksamheten. Liksom det beskrivs närmare ovan är de bolag som bedriver elaffärsverksamhet i princip skyldiga att särredovisa sin elaffärsverksamhet och sin eventuella övriga verksamhet och eventuella elnätsverksamhet och att upprätta en resultaträkning och balansräkning i enlighet med bestämmelserna i bokföringslagen (1336/1997) för de elaffärsverksamheter som ska särredovisas. Elmarknadslagen och förordningen om särredovisning som utfärdats med stöd av den innehåller mer detaljerade bestämmelser om särredovisningsskyldighetens innehåll samt om hänförande av inkomster, utgifter, tillgångar och skulder till olika verksamheter.
Utgångspunkten för beräkningen av resultatet av elaffärsverksamheten är i enlighet med bestämmelserna i elmarknadslagen en särredovisad resultaträkning för övrig elaffärsverksamhet än elnätsverksamhet. På basis av uppgifterna i den särredovisade resultaträkningen och balansräkningen ska för elaffärsverksamheten beräknas resultatet av elaffärsverksamheten med tillämpning av de bestämmelser om beräkning som finns i näringsskattelagen. Som kostnader för elaffärsverksamheten kan således beaktas utgifter som direkt hänför sig till förvärvandet av inkomster av elaffärsverksamheten, såsom kostnader för elproduktion eller elanskaffning. Även rabatter och gottgörelser som getts kunder ska betraktas som utgifter för elaffärsverksamheten, varvid de är avdragsgilla i enlighet med de allmänna principerna enligt näringsskattelagen.
Sådana utgifter som hänför sig till både förvärvandet av inkomster av elaffärsverksamheten och inkomster av övrig affärsverksamhet liksom så kallade allmänna kostnader, som inte uttryckligen hänför sig till förvärvandet av en viss eller vissa inkomster utan mer allmänt till hela företagets verksamhet, ska fördelas mellan de olika verksamheterna på det mest ändamålsenliga sättet.
I paragrafens 1 mom. konstateras det att resultatet av elaffärsverksamheten är skillnaden mellan de skattepliktiga inkomster och avdragsgilla utgifter som hänför sig till elaffärsverksamheten och som periodiserats till skatteåret samt övriga avdrag. Det är fråga om ett resultat av näringsverksamheten som beräknats i enlighet med 3 § i näringsskattelagen, dock så att resultatet beräknas endast för elaffärsverksamheten. I resultatet ska således koncernbidrag eller förlustutjämning inte beaktas. I resultatet ska inte heller beaktas tilläggsavdrag för forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om att vid beräkningen av resultatet av elaffärsverksamheten ska skatteplikten för inkomsterna och rätten att dra av utgifterna samt övriga poster bestämmas i enlighet med principerna i näringsskattelagen och om att bestämmelserna i den lagen ska tillämpas också vid periodiseringen. Vid beräkningen av avskrivningar ska också höjda avskrivningar på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar beaktas. I enlighet med paragrafens 3 mom. tillämpas vid beräkningen av resultatet dock inte de bestämmelser om avdragsgilla räntor som finns i 18 a § i näringsskattelagen.
7 §.Periodisering av utgifterna för elaffärsverksamheten. I paragrafen föreskrivs det om bestämmande av utgiftsrestavskrivningarna för elaffärsverksamhetens lösa anläggningstillgångar och även mer allmänt om periodisering av utgifter.
I 1 mom. föreskrivs det om utgiftsrestavskrivningar. I princip ska hänförandet av utgiftsresten och utgiftsrestavskrivningarna till elaffärsverksamheten genomföras så att den uppkomna utgiftsresten så noggrant som möjligt motsvarar den utgiftsrest som finns vid skatteperiodens början, om utgiftsresten redan från början har beräknats separat i fråga om elaffärsverksamhetens anläggningstillgångar. Eftersom det dock kan innebära en utmaning att beräkna utgiftsresterna och därigenom utgiftsrestavskrivningarna på detta sätt, föreskrivs det i paragrafen om fördelningen av utgiftsrestavskrivningarna enligt en schematisk grund. Fördelningen ska ske i förhållandet till de avskrivningar som i bokföringen gjorts för elaffärsverksamhetens lösa anläggningstillgångar och för hela företagets lösa anläggningstillgångar.
När man granskar tillgångsposter som används både för elaffärsverksamhet som omfattas av skatten och för övrig affärsverksamhet, är avskrivningarna avdragsgilla till den del som nyttigheten har använts för elaffärsverksamheten. Med tillgångsposter som används för elaffärsverksamhet avses de tillgångsposter som helt eller delvis syns i balansräkningen för det separata bokslutet för elaffärsverksamheten. När det gäller skatten på vinster inom elbranschen motsvarar den skattemässiga behandlingen av avskrivningarna i praktiken en situation där ett bolag som bedriver näringsverksamhet har tillgångar som endast delvis används för förvärvande av inkomst.
I 2 mom. föreskrivs det mer allmänt om periodisering av utgifterna för beräkningen av resultatet av elaffärsverksamheten. I enlighet med momentets första mening ska utgiftsresterna för elaffärsverksamheten i fråga om avskrivningarna basera sig på utgiftsresterna i den ordinarie inkomstbeskattningen för föregående skatteår. Utöver detta ska skatteårets tillägg till utgiftsresterna beaktas också på motsvarande sätt som i den ordinarie inkomstbeskattningen av den skattskyldige. Enligt andra meningen i momentet ska periodiseringslösningarna vid beräkningen av skatten på vinster inom elbranschen vara enhetliga med den ordinarie inkomstbeskattningen för samma räkenskapsperiod. Detta innebär att det till exempel i fråga om avskrivningarnas belopp, olika aktiveringar och årskostnader inte kan förekomma avvikelser mellan den ordinarie inkomstbeskattningen och den tillfälliga skatten på vinster. Om beskattningen verkställs på detta sätt blir den så enhetlig som möjligt när det gäller båda beskattningarna.
8 §.Den skattskyldiges andra ringa affärsverksamhet. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om hur annan ringa affärsverksamhet i ett företag som bedriver elaffärsverksamhet inverkar på beräkningen av skatteunderlaget för den föreslagna skatten på vinster. Såsom det beskrivs närmare ovan i denna proposition gäller särredovisningen av verksamheter enligt elmarknadslagen inte affärsverksamheter av ringa betydelse. Eftersom syftet med den föreslagna skatten är att den på ett så okomplicerat sätt som möjligt ska gälla den verksamhet som den skattskyldige enligt elmarknadslagen är skyldig att särredovisa, föreslås det i paragrafen att när den skattskyldige har annan ringa affärsverksamhet, ska denna affärsverksamhet vid verkställandet av skatten på vinster inte särredovisas från resultatet av elaffärsverksamheten utan den övriga affärsverksamhetens intäkter och kostnader ska betraktas som en del av resultatet av elaffärsverksamheten.
En definition av annan ringa affärsverksamhet tas in i paragrafens 2 mom. och motsvarar begreppet övriga affärsverksamheter av ringa betydelse enligt 2 § 2 mom. i förordningen om särredovisning. Annan ringa affärsverksamhet är således affärsverksamhet vars omsättning är mindre än 10 procent av företagets totala omsättning och uppgår till mindre än 500 000 euro.
9 §.Situationer som gäller fasta driftställen. I paragrafen föreskrivs det om beräkning av beskattningsbar vinst i situationer där ett företag som omfattas av skattens tillämpningsområde har ett fast driftställe utomlands. Också många andra stater har infört eller har planerat att införa tillfälliga skatter som gäller elbolagens vinster. Om ett finskt företag som omfattas av skattens tillämpningsområde har ett fast driftställe, till exempel ett kraftverk, utomlands, har det fasta driftställets resultat kunnat bli föremål för en tillfällig skatteåtgärd i den stat där det fasta driftstället finns eller för intäktstaket enligt EU-förordningen. För att undvika dubbelbeskattning kan det anses motiverat att det fasta driftställets inkomster i detta fall inte ska omfattas av den föreslagna skatten. Det föreslås därför i paragrafen att den inkomst som ett fast driftställe har genererat inte ska beaktas i skatteunderlaget för den föreslagna skatten.
Enligt paragrafen ska de inkomster som ett fast driftställe har genererat inte beaktas som inkomster av elaffärsverksamheten vid beräkningen av beloppet av skatten på vinster. På motsvarande sätt får utgifter och räntor som hänför sig till ett fast driftställes inkomst inte dras av som kostnader för elaffärsverksamheten.
10 §.Intern elaffärsverksamhet. I paragrafen föreskrivs det om hur företags och koncerners interna elaffärsverksamheter inverkar på skatteunderlaget för skatten på vinster. Såsom det beskrivs ovan har i Finland inte bara företag som huvudsakligen bedriver elaffärsverksamhet utan också företag som bedriver industriverksamhet betydande elproduktion både direkt och via innehav i Mankala-bolag. Även sådana slutförbrukare av el som inte har egen elproduktion säljer dessutom i vissa situationer den el de har skaffat vidare på marknaden. Verksamhet för produktion eller försäljning av el kan bedrivas i ett företag som också förbrukar sådan el som det själv producerat eller säljer på marknaden, varvid egentlig försäljning av el utanför företaget inte sker. Förbrukningen av el inom ett företag kan dock tekniskt sett vara ordnad så att företaget säljer el via elbörsen och samtidigt skaffar el via elbörsen. Enligt tolkningspraxis i fråga om särredovisningsskyldigheten enligt 12 kap. i elmarknadslagen kan verksamhet av denna typ vara sådan verksamhet på elmarknaden och sådan elaffärsverksamhet som omfattas av särredovisningsskyldigheten enligt 12 kap. i den lagen. På motsvarande sätt är försäljning av i ett annat koncernbolag producerad el för förbrukning i affärsverksamheten i andra företag inom koncernen i princip sådan elaffärsverksamhet som särredovisningsskyldigheten gäller. I sådana fall kan försäljningsinkomsterna av den el som i sig förbrukats inom företaget eller koncernen ingå i företagets omsättning för elaffärsverksamheten, medan motsvarande anskaffningskostnader för el ingår i kostnaderna för företagets eller koncernbolagens övriga verksamheter. Syftet med den föreslagna skatten är att beskatta företags och koncerners vinster av elförsäljning till marknaden. Det föreskrivs därför i 10 § om att den vinst som ett företags eller en koncerns interna elaffärsverksamhet har genererat inte ska beaktas i skatteunderlaget för den föreslagna skatten på vinster.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen ska justering göras på resultatet av företagets elaffärsverksamhet. I 1 mom. fastställs det att justeringen förutsätter att inkomsterna av ett företags och en koncerns interna elaffärsverksamhet ingår i inkomsterna av företagets elaffärsverksamhet. Justeringen ska göras så att den interna elaffärsverksamhetens andel av resultatet av elaffärsverksamheten befrias från skatt. Bestämmelser om hur justeringen påverkar beräkningen av intäktsgränsen på 10 procent för elaffärsverksamheten finns i 12 §.
Paragrafens 2 mom. innehåller en definition av intern elaffärsverksamhet. Intern elaffärsverksamhet avser produktion eller leverans av el, där motsvarande el ska förbrukas i företagets eller samma koncerns övriga verksamheter. Dessa övriga verksamheter är företagets elnätsverksamheter och övriga affärsverksamheter som inte ingår i det särredovisade bokslutet för elaffärsverksamheten samt motsvarande verksamheter i andra koncernföretag. Den interna elaffärsverksamheten omfattar också situationer där den el som förbrukas inom företaget eller koncernen tekniskt sett cirkulerar via elbörsen.
Enligt 3 mom. ska som den vinst som uppkommit genom ett företags interna elaffärsverksamhet betraktas den relativa andel av resultatet av företagets elaffärsverksamhet som motsvarar förhållandet mellan nettokostnaderna för elanskaffningen för övriga verksamheter i företaget eller andra koncernföretag och omsättningen för företagets elaffärsverksamhet. Med nettokostnader för elanskaffningen avses anskaffningspriset på el, i vilket de inkomster som eventuellt uppkommer till följd av prisskyddsåtgärder har beaktats. Om de nettokostnader för ett företags eller koncernföretags elanskaffning som ska beaktas vid beräkningen överstiger omsättningen för elaffärsverksamheten, är relationstalet dock högst 1 och justering kan inte leda till att det uppkommer ett förlustresultat.
I 4 och 5 mom. föreskrivs det om de förutsättningar under vilka kostnaderna för ett annat koncernföretags elanskaffning kan beaktas vid fastställandet av resultatet av den interna elaffärsverksamheten. I enlighet med 4 mom. förutsätter beaktandet av kostnaderna i princip att det mellan dessa företag har varit möjligt att i den ordinarie inkomstbeskattningen utjämna den beskattningsbara inkomsten med koncernbidrag. Enligt 4 mom. 1 punkten ska både företaget och företaget inom samma koncern vara aktiebolag eller andelslag. Enligt 4 mom. 2 punkten ska det mellan företagen finnas ett ägarintresse som avses i 3 § i koncernbidragslagen, det vill säga ett ägarintresse på minst 90 procent. Enligt 4 mom. 3 punkten ska företaget och koncernföretaget dessutom uppfylla de ytterligare förutsättningar för givande av koncernbidrag som anges i 7 § i koncernbidragslagen.
Syftet med 5 mom. är att förhindra möjligheten att samma kostnader för elanskaffning kan dras av flera gånger i skatteunderlaget för skatten på vinster. Enligt momentet ska kostnaderna för elanskaffningen för övriga verksamheter inom samma koncerns företag beaktas vid beräkningen av resultatet av företagets interna elaffärsverksamhet endast om kostnaderna inte har beaktats vid beräkningen av resultatet av koncernföretagets egna interna elaffärsverksamhet eller vid beräkningen av resultatet av den interna elaffärsverksamheten i ett annat företag inom samma koncern.
Exempel 1 (el som använts i företagets egen affärsverksamhet)
— Omsättningen för elaffärsverksamheten (inbegriper intern försäljning) 1 000 000 euro
— Nettokostnader för elanskaffningen för övriga verksamheter 500 000 euro
— Resultatet av elaffärsverksamheten 100 000 euro
— Skattefritt av resultatet av elaffärsverksamheten 50 000 euro (100 000 euro * 500 000 euro/1 000 000 euro)
11 §.Förlustutjämning inom koncerner. I paragrafen föreskrivs det om möjligheten att från resultatet av elaffärsverksamheten dra av förlustresultatet av ett annat koncernföretags elaffärsverksamhet. Avdraget ska göras på resultatet av elaffärsverksamheten innan intäkten på 10 procent beräknas. I 2 mom. föreskrivs det om de närmare förutsättningarna för att avdrag ska kunna göras. En förutsättning för att avdrag ska kunna göras är att både det företag som yrkar på avdrag och det koncernföretag som uppvisar förlust omfattas av skattskyldigheten för skatten på vinster inom elbranschen och att det inte är fråga om sådana detaljförsäljare av el som med stöd av 4 § har befriats från skyldigheten att betala skatt. Beaktande av ett förlustresultat är möjligt endast när det är fråga om sådana företag mellan vilka det är möjligt att ge koncernbidrag enligt koncernbidragslagen. Bestämmelser om dessa förutsättningar finns i 2 mom. 2—4 punkten och de motsvarar förutsättningarna för att kostnaderna för ett annat koncernbolags elanskaffning ska kunna beaktas vid beräkningen av resultatet av elaffärsverksamheten.
Enligt 3 mom. ska företaget i den skattedeklaration för skatten på vinster som lämnas in för skatteåret yrka på att ett förlustresultat ska dras av. I 4 mom. fastställs det att om flera företag yrkar på avdrag för förlustresultatet av ett och samma företags elaffärsverksamhet, ska förlustresultatet fördelas för att vid beskattningen av de företag som yrkat på avdrag dras av i förhållande till resultaten av deras elaffärsverksamhet. Eftersom avdragets slutliga belopp klarnar först när Skatteförvaltningen fastställer förlustresultatet av elaffärsverksamheten i ett företag som uppvisar förlust, fördelar Skatteförvaltningen den slutliga fastställda förlusten till de företag som yrkat på avdrag.
I 5 mom. föreskrivs det om beräkningen av förlusten i elaffärsverksamheten. Enligt momentet avses med förlust i elaffärsverksamheten det belopp varmed de sammanlagda beloppet av utgifterna för förvärvande eller bibehållande av inkomsten av elaffärsverksamheten och övriga avdragsgilla poster under skatteåret överstiger det sammanlagda beloppet av de skattepliktiga inkomsterna av elaffärsverksamheten.
12 §.Det justerade egna kapitalet i elaffärsverksamheten. I paragrafen föreskrivs det om beräkningen av det justerade egna kapitalet i företagets elaffärsverksamhet. Det justerade egna kapitalet i elaffärsverksamheten ska beräknas på företagets egna kapitalbelopp enligt den särredovisade balansräkningen för elaffärsverksamheten under det år som föregår skatteåret. Från detta belopp ska dras av det egna kapital som är bundet i det fasta driftställets verksamhet samt den interna elaffärsverksamhetens andel av det egna kapitalet. Med eget kapital som är bundet i det fasta driftstället avses enligt 2 mom. skillnaden mellan det fasta driftställets tillgångar och skulder som ingår i samma balansräkning.
Enligt 3 mom. ska den interna elaffärsverksamhetens andel av det egna kapitalet i elaffärsverksamheten beräknas med tillämpning av samma relationstal som vid beräkningen av den interna elaffärsverksamhetens andel av hela företagets resultat av elaffärsverksamheten. Den interna elaffärsverksamhetens andel av det egna kapitalet är således den relativa andel av eget kapital i elaffärsverksamheten som motsvarar förhållandet mellan omsättningen för företagets elaffärsverksamhet och de nettokostnader för elanskaffningen för företaget och företag inom samma koncern som beaktats vid beräkningen av justeringen av den interna elaffärsverksamheten.
Exempel 2 (el som använts i företagets egen affärsverksamhet)
— Omsättningen för elaffärsverksamheten (inbegriper intern försäljning) 1 000 000 euro
— Nettokostnader för elanskaffningen för övriga verksamheter 500 000 euro
— Resultatet av elaffärsverksamheten 100 000 euro
— Eget kapital enligt den särredovisade balansräkningen för elaffärsverksamheten 100 000 euro
— Den interna elaffärsverksamhetens andel av det egna kapitalet i elaffärsverksamheten 50 000 euro (100 000 euro * 500 000 euro/1 000 000 euro).
3 kap.Skyldighet att betala skatt på vinster inom sektorn för fossila bränslen samt skattens belopp
13 §.Skattskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om skattskyldighet för företag som är verksamma inom sektorn för fossila bränslen. Skattskyldigheten gäller de företag som enligt EU-förordningen är skyldiga att betala solidaritetsbidrag. Enligt EU-förordningen gäller skyldigheten att betala solidaritetsbidrag unionsföretag och fasta driftställen med verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna. Enligt artikel 2 i den förordningen avses i förordningen med ’unionsföretag och fasta driftställen med verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna’ unionsföretag eller fasta driftställen som genererar minst 75 procent av sin omsättning från ekonomisk verksamhet inom utvinning, gruvdrift, raffinering av olja eller tillverkning av stenkolsprodukter, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006, som det hänvisas till i EU-förordningen, gäller näringsgrensindelningen av företag. I EU-förordningen beskrivs det dock inte närmare vilka av näringsgrenarna enligt näringsgrensindelningen som solidaritetsbidraget enligt förordningen gäller.
Vid beredningen har man bedömt att relevanta av Statistikcentralens näringsgrensindelning är näringsgrenarna 06100 Utvinning av råpetroleum, 06200 Utvinning av naturgas, 19100 Tillverkning av stenkolsprodukter och 19200 Petroleumraffinering. Således omfattas till exempel framställning av biobränslen inte av tillämpningsområdet för EU-förordningen eller den föreslagna skatten på vinster. Statistikcentralens näringsgren 19100 Tillverkning av stenkolsprodukter omfattar dock också tillverkning av andra produkter än stenkolsprodukter. Näringsgren 19200 Petroleumraffinering är på motsvarande sätt mer omfattande än enbart raffinering av råoljeprodukter, eftersom den också omfattar till exempel tillverkning av torvbriketter samt tillverkning av oljebaserade smörjoljor och smörjfetter, även med spillolja som råvara. Tillämpningsområdet för skattskyldigheten enligt förslaget är därför inte kopplat till den näringsgrensindelning som beskrivs ovan. I fråga om stenkolsprodukter gäller skattskyldigheten endast tillverkning av stenkolsprodukter och i fråga om framställning av raffinerade oljeprodukter gäller skattskyldigheten endast framställning av raffinerade oljeprodukter av råolja. Enligt paragrafens 1 mom. är skattskyldiga således företag av vars omsättning mer än 75 procent består av utvinning av råolja, utvinning av naturgas, tillverkning av stenkolsprodukter och framställning av raffinerade oljeprodukter av råolja. Paragrafens 2 mom. innehåller en definition av företag och i 3 mom. föreskrivs det om skattskyldigheten för begränsat skattskyldiga företag. Momenten motsvarar 3 § 2 och 3 mom.
14 §.Skattens belopp. Beloppet av skatten för ett företag som är verksamt inom sektorn för fossila bränslen är 33 procent. Skatteunderlaget ska beräknas på det i 3 § i näringsskattelagen avsedda resultat av näringsverksamheten som ska beräknas för inkomstbeskattningen av företaget för skatteåret. Enligt 3 § 1 mom. i näringsskattelagen periodiseras vid verkställande av beskattningen skattepliktiga inkomster och avdragsgilla utgifter samt övriga nedan angivna avdragsgilla poster till intäkter och kostnader för varje skatteår. Näringsverksamhetens resultat är skillnaden mellan intäkterna och kostnaderna för skatteåret. Skatten på vinster för företag som är verksamma inom sektorn för fossila bränslen grundar sig således på resultatet enligt skillnaden mellan intäkterna och kostnaderna för skatteåret, det vill säga resultatet innan eventuella koncernbidrag och eventuell förlustutjämning beaktas. I resultatet beaktas inte heller tilläggsavdrag som baserar sig på separata lagar, såsom höjda avskrivningar på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar eller tilläggsavdrag för forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Resultatet av företagets näringsverksamhet under skatteåret ska jämföras med medeltalet av resultaten av näringsverksamheten under skatteåren 2018—2021, och av resultatet av näringsverksamheten under skatteåret omfattar skatten det belopp som överstiger 120 procent av det genomsnittliga resultatet av näringsverksamheten under jämförelseåren. Enligt 2 mom. ska som referensvärde användas noll euro, om medeltalet är negativt eller om företaget inte har bedrivit näringsverksamhet under skatteåren 2018—2021. I 3 mom. föreskrivs det om att i situationer där ett företag inte har bedrivit affärsverksamhet under alla referensår beräknas medeltalet utifrån de referensår under vilka företaget har bedrivit näringsverksamhet.
4 kap.Verkställande av beskattningen och deklarationsskyldighet
15 §.Den skattskyldiges deklarationsskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om den skattskyldiges skyldighet att lämna in en skattedeklaration för verkställande av de föreslagna skatterna. I 1 mom. föreskrivs det allmänt om att den skattskyldige till Skatteförvaltningen ska lämna in en skattedeklaration för skatteperioden. I skattedeklarationen ska uppges de uppgifter som behövs för verkställande av beskattningen och påförande av skatten. Bestämmelser om det närmare innehållet i deklarationsskyldigheten utfärdas genom beslut av Skatteförvaltningen.
I 2 mom. föreskrivs det om att den skattskyldige ska lämna in skattedeklarationen elektroniskt. Skatteförvaltningen kan dock av särskilda skäl godkänna att skattedeklarationen lämnas in i pappersform. Som särskilda skäl betraktas situationer där det inte rimligen kan förutsättas att en elektronisk skattedeklaration lämnas in även när extra tid för inlämnandet av skattedeklarationen beviljas. Särskilda skäl kan till exempel vara datatekniska begränsningar. Bestämmelsen motsvarar 7 a § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande.
Enligt 3 mom. ska på den skattskyldiges deklarationsskyldighet dessutom i tillämpliga delar tillämpas bestämmelserna i 2 kap. i lagen om beskattningsförfarande.
Enligt 4 mom. meddelar Skatteförvaltningen närmare föreskrifter om när och hur skattedeklarationen ska lämnas in och om de uppgifter som ska uppges i skattedeklarationen. Avsikten är att skattedeklarationen inte till alla delar ska lämnas in i samband med den ordinarie inkomstbeskattningen, utan i synnerhet i fråga om skatteår som utgörs av fragmenterade räkenskapsperioder ska tidpunkten för inlämnande av skattedeklarationen kunna avvika från den ordinarie tidpunkten för inlämnande. Till exempel ska skattedeklarationen för skatteåret 2023 oberoende av tidpunkten för skatteårets utgång lämnas in först våren 2024 och beskattningen ska verkställas under 2024.
16 §.Verkställande av beskattningen. Skatten är till sin natur skatt som ska debiteras. Skatteförvaltningen verkställer beskattningen samt påför och debiterar skatten. Vid beskattningsförfarandet för skatt på vinster ska i stor utsträckning samma förfarande som vid den ordinarie inkomstbeskattningen iakttas. Perioden för verkställande av beskattningen kan dock på det sätt som beskrivs ovan avvika från perioden för verkställande av den ordinarie inkomstbeskattningen för de skattskyldiga vars skatteår avviker från ett kalenderår. Avsikten är att beskattningen av dessa skattskyldiga ska verkställas samtidigt som beskattningen av de skattskyldiga vars skatteår motsvarar ett kalenderår.
Vid beskattningsförfarandet för skatt på vinster ska enligt 2—4 mom. i tillämpliga delar iakttas bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande. I fråga om skatteförhöjningar preciseras det i 3 mom. att när skatteförhöjning påförs utifrån inkomst som lagts till avses med inkomst som lagts till i 5 § avsedd vinst som överskrider intäktsgränsen eller i 14 § avsedd vinst som överskrider referensgränsen, det vill säga det belopp på vilket skattesatsen för antingen skatt på vinster inom elbranschen eller skatt på vinster inom sektorn för fossila bränslen ska tillämpas.
17 §.Slutförande av beskattningen. I paragrafen föreskrivs det om tidpunkten för slutförande av beskattningen.
Enligt 1 mom. ska beskattningen av den skattskyldige slutföras den dag som har antecknats i beskattningsbeslutet. Till den skattskyldige ska sändas ett beskattningsbeslut efter det att beskattningen av den skattskyldige har verkställts. I beskattningsbeslutet ska anges dagen då beskattningen av den skattskyldige slutförs. Beskattningsbeslutet och det slutdatum för beskattningen som anges i det är slutgiltiga, om den skattskyldige inte korrigerar eller kompletterar beskattningsuppgifterna eller Skatteförvaltningen inte meddelar att beskattningen fortsätter.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om en bakre gräns för när beskattningen ska verkställas. Beskattningen av den skattskyldige slutförs senast vid utgången av oktober under det kalenderår som följer efter skatteårets utgång. Skatteförvaltningen ska fatta ett beskattningsbeslut om den ordinarie beskattningen senast inom den tidsfrist som anges i momentet. Detta motsvarar till många delar den nuvarande tidpunkten för slutförande av inkomstbeskattningen. Den sista möjliga tidpunkten för slutförande av beskattningen avviker dock från tidpunkten för slutförande av inkomstbeskattningen i fråga om sådana skattskyldiga vars skatteår avviker från ett kalenderår. Beskattningen av dessa skattskyldiga ska verkställas och beskattningen slutförs trots tidpunkten för skatteårets utgång inom samma tidsperiod som beskattningen av sådana skattskyldiga vars skatteår motsvarar ett kalenderår.
18 §.Beskattningsbeslut. I paragrafen föreskrivs det om beskattningsbeslut som gäller beskattning. Paragrafens innehåll motsvarar i stor utsträckning innehållet i beskattningsbeslutet i samband med inkomstbeskattningen. I beskattningsbeslutet ska antecknas uppgifter om beloppet av den skattskyldiges inkomst som omfattas av skatt på vinster samt om beloppet av skatt och avgifter. I beslutet ska också antecknas identifieringsuppgifter om den skattskyldige och uppgifter om den myndighet som verkställt beskattningen. Till beslutet ska fogas anvisningar om hur ändring i ett beslut som gäller beskattningen ska sökas.
19 §.Skatteuppbörd. I paragrafen föreskrivs det om att skatteuppbörd, indrivning av skatt och återbäring av skatt ska verkställas på det sätt som föreskrivs eller bestäms i lagen om skatteuppbörd (11/2018) och med stöd av den.
20 §.Ränta på belopp som ska betalas tillbaka. I paragrafen föreskrivs det om ränta på belopp som ska betalas tillbaka. På skatt som betalas tillbaka till följd av rättelse av beskattningen eller ändringssökande ska betalas krediteringsränta enligt lagen om skatteuppbörd.
5 kap.Särskilda bestämmelser
21 §.Förhandsavgörande. I paragrafen föreskrivs det om den skattskyldiges möjlighet att ansöka om förhandsavgörande i frågor som gäller tillämpningen av de föreslagna skatterna. Förhandsavgörande ska sökas hos Skatteförvaltningen och på förhandsavgörande ska tillämpas de bestämmelser om förhandsavgörande som finns i 85 § i lagen om beskattningsförfarande. Centralskattenämnden är inte behörig att meddela förhandsavgörande om de föreslagna skatterna.
22 §.Ändringssökande. Enligt 1 mom. ska bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande tillämpas när ändring söks i beskattningen. Besvär ska behandlas i skatterättelsenämnden och besvärsrätten i högsta förvaltningsdomstolen ska vara tillståndspliktig.
23 §.Skatteförvaltningens rätt att få uppgifter och utföra granskningar. I paragrafen föreskrivs det om utomståendes skyldighet att lämna Skatteförvaltningen uppgifter för beskattningen. I fråga om Skatteförvaltningens rätt att för beskattningen eller för behandlingen av ett ärende som gäller ändringssökande trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter få uppgifter av utomstående och myndigheter samt Skatteförvaltningens rätt att granska de handlingar av vilka uppgifter som omfattas av utomståendes skyldighet att lämna uppgifter kan framgå gäller vad som föreskrivs i 19—22, 22 a, 23, 23 a, 23 c, 24 och 25 § i lagen om beskattningsförfarande. Skyldigheten att lämna uppgifter omfattar utomståendes och myndigheternas skyldighet enligt 19 och 20 § i lagen om beskattningsförfarande att på uppmaning av Skatteförvaltningen lämna uppgifter i enskilda fall.
24 §.Hänvisning till strafflagen. Paragrafen innehåller en sedvanlig hänvisning till bestämmelserna om skattebedrägeri i 29 kap. 1—3 § i strafflagen (39/1889).
25 §.Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt. I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om att skatten tas ut endast under en viss tid. Lagen ska tillämpas endast vid beskattningen för skatteåret 2023. Lagen ska tillämpas på skatteåret 2024 i fråga om sådana företag vars räkenskapsperiod inte slutar under kalenderåret 2023.
De föreslagna tillfälliga skatterna på vinster innebär en väsentlig förändring i beloppet av den skatt som ska betalas på vinsterna för de företag som omfattas av skatternas tillämpningsområde. Detta kan vara förenat med ett betydande ekonomiskt intresse av att överföra de vinster som uppkommer 2023 till skatteåret 2024, till exempel genom att förlänga den räkenskapsperiod som går ut den 31 december 2022 så att den går ut under 2023 eller genom att förkorta den räkenskapsperiod som går ut 2023 så att den går ut tidigare. Det föreslås inte att det i propositionen tas in en särskild bestämmelse om kringgående av skatt, men i ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs det dock om ett undantag som gäller de situationer som avses ovan. Enligt 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen ska lagen tillämpas både på skatteåret 2023 och på skatteåret 2024, om ett bolags räkenskapsperiod har ändrats den 1 december 2022 eller därefter. Undantaget gäller situationer där räkenskapsperioden har ändrats så att den räkenskapsperiod som utgör skatteåret 2023 går ut tidigare än den 31 december 2023.