4.2.1  Konsekvenser för statsfinanserna

Den föreslagna höjningen av studiepenningens försörjarförhöjning med 30 euro ökar anslagsbehovet med uppskattningsvis 5 miljoner euro på årsnivå under moment 29.70.55 Studiepenning och bostadstillägg i statsbudgeten. Uppskattningen av anslagen bygger på att försörjarförhöjning per läsår regelbundet skulle betalas ut till i genomsnitt cirka 18 000 studerande som är vårdnadshavare för barn. År 2022 fick sammanlagt 26 300 personer per år studiepenningens försörjarförhöjning.  

Höjningen av beloppet för statsborgen för studielån till 850 euro per månad för studier i Finland och till 1 000 euro per månad för studier utomlands ökar på kort sikt inte statens borgensansvarsutgifter. På längre sikt kan ökningen av lånebeloppen dock öka statens borgensansvarsutgifter. Dessutom kan en höjning av beloppet av statsborgen för studielån tillsammans med den höjda räntenivån också öka ränteunderstödsutgifterna. Det är svårt att exakt förutse ökningen av borgensansvarsutgifterna, eftersom deras belopp påverkas av faktorer som inverkar på användningen av lånet, såsom räntenivån, levnadskostnaderna, det allmänna ekonomiska läget och sysselsättningsläget. En höjd räntenivå kan till exempel bidra till att studerande inte vill lyfta studielån i större utsträckning, även om det vore möjligt att göra det i större utsträckning än för närvarande. Studielånestocken uppgick vid utgången av 2022 till 5 695,2 miljoner euro, och beräknas öka med ca 15 procent i och med höjningen av statsborgen för studielån. Enligt FPA väntas utgifterna för statens borgensansvar uppgå till cirka 80 miljoner euro 2023. Om man antar att utgifterna för borgensansvaret ökar i samma proportion som studielånestocken, kommer utgifterna för borgensansvaret att öka med ca 12 miljoner euro under de närmaste åren (0,15 x 80 miljoner euro). Uppskattningen är kalkylmässig och har inte beaktat till exempel konsekvenser relaterade till de studerandes beteende eller andra konsekvenser i anknytning till deras utnyttjande av studielån. Höjningen av beloppet av statsborgen för studielån bedöms dock leda till att utgifterna med anledning av borgensansvaret och i form av utgifter för räntestöd eventuellt kommer att öka klart mindre än t.ex. de utgifter som en höjning av nivån på studiepenningen skulle orsaka. 

År 2022 betalade staten bankerna lån för 31,4 miljoner euro på grundval av statsborgen. Statens utgifter för borgensansvar har ökat under de senaste åren, eftersom låneandelen av studiestödet ökat vilket medfört högre lånebelopp och eftersom räntenivån har stigit. Enligt FPA:s utredning var största delen av de studielån som FPA betalade tillbaka på grund av statsborgen år 2022 sådana lån som hade tagits av studerande vid yrkesskolor. Deras andel av de lån som FPA betalade tillbaka på grund av statsborgen år 2022 var 64,5 procent. På andra plats år 2022 kom sådana lån som hade tagits av studerande vid yrkeshögskolor, vars andel var 18,6 procent av de lån som FPA betalade tillbaka på grund av statsborgen och på tredje plats kom sådana lån som hade tagits av universitetsstuderande, vars andel av de lån som FPA betalade tillbaka på grund av statsborgen var 8 procent.  

Studielåntagaren är skyldig att till Folkpensionsanstalten betala det belopp som betalats ett kreditinstitut på grundval av statsborgen (borgensfordran). Största delen av de lån som betalats till bankerna kan dock på längre sikt återkrävas av gäldenärerna. Enligt FPA:s uppskattning har i genomsnitt något över 60 procent av de lån som tagits ut återindrivits. Det betyder att något under 40 procent av lånen inte kommer att återindrivas. Detta beror på att FPA enligt lagen om studiestöd kan bevilja studielåntagaren befrielse från att betala borgensfordran och räntorna på borgensfordran om låntagaren är varaktigt arbetsoförmögen eller har varit arbetsoförmögen oavbrutet i minst fem år, och låntagarens genomsnittliga skattepliktiga inkomster inte överstiger inkomstgränserna enligt lagen om studiestöd. Enligt lagen om studiestöd kan därtill den indrivning av en borgensfordran som grundar sig på statsborgen för ett studielån samt av räntorna på fordran kan underlåtas helt och hållet, om beloppet som återkrävs är litet, om det med beaktande av låntagarens ekonomiska situation inte längre är ändamålsenligt att fortsätta återkrävandet eller om det med hänsyn till det belopp som inte återkrävts medför oskäliga kostnader att fortsätta återkrävandet. Indrivningen av borgensfordran och av räntorna på borgensfordran frångås helt om låntagaren har avlidit. 

År 2022 uppgick det belopp som inte indrivits till totalt cirka 125 miljoner euro. Beloppet av borgensfordran som återindrivits uppgick 2022 till 17,2 miljoner euro. Vid utgången av 2022 fanns det 542 000 studielåntagare, av vilka cirka hälften befann sig i återbetalningsskedet. Av dem var 23 000 sådana studielåntagare vars lån FPA hade betalat till banken på grund av statsborgen (borgensansvarsskuld). Enligt statistiken återbetalar således största delen av studielåntagarna tillbaka sitt studielån. 

Förslaget att utöka antalet omgångar i vilket studielånet kan lyftas för andra studerande än i fråga om högskolestuderande bedöms förebygga missbruk av studielånet i fall där en studerande avslutar studierna omedelbart efter att ha lyft hela studielånet. Förslaget kan också minska beloppet av de studielån som staten i egenskap av borgensman blir tvungen att betala. 

Den studielånskompensation och det ränteunderstöd som föreskrivs i lagen om studielån förhindrar att borgensansvarsutgifterna ökar. Räntorna för en studielånstagare med låga inkomster kan betalas ur statens medel som ränteunderstöd, varigenom hela lånet inte behöver betalas tillbaka till banken. Studielånets räntor kapitaliseras under studietiden varvid det inte uppstår borgensansvarsutgifter för staten under studielåntagarnas studietid. Villkoren för studielånskompensationen påverkas inte av att beloppen av statsborgen ökar. Villkoren för studielånskompensationen förblir på nuvarande nivå. Höjningen av maximibeloppet för statsborgen ökar sannolikt studerandenas upplåning, vilket kan återspeglas i utgifterna för studielånskompensationen. Sannolikt blir effekten dock ringa, eftersom största delen av dem som får studielånskompensation enligt FPA:s utredning (Selvitys opintolainahyvityksestä 17.1.2022) redan nu får kompensation till stipulerat maximibelopp, och höjningen av lånebeloppen därmed inte kommer att påverka beloppet av den kompensation de kan få. 

Om de primära förmånerna och andra inkomster och tillgångar inte räcker till för att trygga den studerandes utkomst, kan den studerande ha rätt till utkomststöd. Utkomststödet är dock inte avsett som stöd för heltidsstudier. Den föreslagna höjningen av nivån på statsborgen för studielån och av studiepenningens försörjarförhöjning tryggar den studerandes utkomstförutsättningar och kan minska behovet av utkomststöd för de studerande vars utkomst påverkas negativt av reformen av bostadsbidraget som är under beredning. Eftersom alla studerande som fyllt 18 år måste ansöka om studielån innan de kan ansöka om utkomststöd, och studielånets belopp beaktas som inkomst i det grundläggande utkomststödet för den tid som den studerande har rätt till studielån, kan den föreslagna höjningen av maximibeloppet av statsborgen för studielån minska utgifterna för utkomststödet. 

I januari-februari 2023 fanns det enligt FPA:s uppgifter 9 490 personer som var studerande eller elever i heltidsstudier och som under granskningsperioden fick grundläggande utkomststöd. Av dem hade 5 041 (dvs. 53 %) också fått studiestöd under granskningsperioden. Enligt de senaste uppgifterna som sträcker sig från augusti 2022 till juli 2023 fanns det i genomsnitt 7 379 studerande eller elever som fick månatligt utkomststöd. Om 53 procent av dem samtidigt fått både studiestöd och grundläggande utkomststöd och de lyfter studiestöd i genomsnitt 9,5 månader per år, skulle en höjning på 200 euro av maximibeloppet för statsborgen för studielån minska utgifterna för utkomststödet med cirka 7,4 miljoner euro per år (7379 x 0,53 x 200 x 9,5). Detta är dock en uppskattning av reformens maximala effekt på utgifterna för utkomststödet, och besparingen i fråga om utkomststödet blir sannolikt mindre än så, eftersom en del av denna grupp sannolikt inte heller för närvarande har fått statsborgen för studielån (eftersom den studerande inte har beviljats statsborgen på grund av frihetsstraff eller studielån som Folkpensionsanstalten återkräver) eller studielån (eftersom banken inte har beviljat lån trots statsborgen) och eftersom en del av dem som fått grundläggande utkomststöd sannolikt har fått mindre än 200 euro i månaden. Å andra sidan har man i uppskattningen inte beaktat att reformerna av det allmänna bostadsbidraget kan öka användningen av grundläggande utkomststöd bland studerande. Enligt regeringens proposition om en reform av bostadsbidraget ökar antalet mottagare av utkomststöd i och med den föreslagna ändringen med cirka 15 000 hushåll. I den propositionen beskrivs dock inte närmare vilken del av de 15 000 nya mottagarna av utkomststöd (hushållen) som får studiestöd och i vilken utsträckning de kan ha behov av utkomststöd till följd av de ändringar i bostadsbidraget som föreslås. Dessutom kan förslaget i denna proposition om att öka antalet omgångar studielånet kan lyftas i fråga om andra än högskolestuderande minska antalet ansökningar om utkomststöd bland studerande på andra stadiet, eftersom det innebär att studielånet kommer att lyftas så det fördelar sig jämnare över hela läsåret. 

4.2.2  Konsekvenser för den studerandes utkomst och ställning

Den föreslagna höjningen av nivån på studiepenningens försörjartillägg med 30 euro per månad ökar de disponibla medlen och förbättrar köpkraften för en studerande som är vårdnadshavare för ett barn samt dennes möjligheter att kombinera studierna med ansvaret för barnets försörjning. Sammantaget med de andra höjningar av vissa familjeförmåner som regeringen planerar förbättrar den föreslagna höjningen av försörjarförhöjningen barnfamiljernas utkomst. Å andra sidan sänker slopandet av indexjusteringen av grundtrygghetsförmånerna den reella nivån på förmånerna, vilket inverkar på de barnfamiljer där föräldrarna får förmåner som omfattas av de indexfrysningar som föreslås, till exempel av studiepenningen. Dessutom kan nedskärningarna i det allmänna bostadsbidraget försämra försörjningen för studerande som är vårdnadshavare för ett barn. Därmed kompenserar den föreslagna höjningen av nivån på försörjarförhöjningen delvis de effekter frysningen av indexjusteringen av studiepenningen och nedskärningen av bostadsbidraget har på de studerandes disponibla inkomster. Studiepenningens försörjarförhöjning och den nivåförhöjning av den som föreslås riktar sig dock endast till studerande som är vårdnadshavare för ett barn och som får studiepenning. 

Enligt den promemoria om bedömningen av de totala konsekvenserna av de ändringar i den sociala tryggheten som föreslås för 2024 som beretts vid social- och hälsovårdsministeriet är de förmånstagargrupper som vid en granskning av dessa grupper relativt sett förlorar mest studerande samt arbetslösa som får utkomstskydd. I fråga om studerande beror ändringen i synnerhet på att bostadsbidraget försämras. Det allmänna bostadsbidragets andel av inkomsterna är större bland studerande större än i fråga om andra grupper. Dessutom är över 40 procent av de hushåll som får bostadsbidrag hushåll som består av studerande. Särskilt bland ensamboende studerande finns det många som drabbas av ett stort inkomstbortfall.  

Enligt promemorian innehåller granskningen av inkomstförändringarna bland dem som får studiestöd särdrag som bör tas i beaktande vid en uttolkning av resultaten. I analysen av konkreta exempel har de föreslagna höjningarna av studiestödets låneborgen beaktats. I promemorian har man i begreppet disponibel inkomst eftersträvat att inom ramen för de begränsningar som källmaterialet ställer använda sig av det inkomstbegrepp som är i bruk i Statistikcentralens inkomstfördelningsstatistik, och därför har studielån inte räknats in i de studerandes disponibla inkomster. Statsborgen för studielån har inte heller beaktats vid beräkningen av disponibla inkomster, men däremot beaktas statsborgen för studielån när det kalkylerade utkomststödet fastställs. I bedömningen av de totala konsekvenserna anses höjningen därför minska den disponibla inkomsten för dem som får studiestöd. I fråga om dem som får studiestöd presenterades dock en alternativ granskning, där statsborgen inom ramen för studiestödet och ändringen av borgensbeloppet har beaktats i de disponibla inkomsterna för studerande. När statsborgen och höjningen av den beaktas vid beräkningen av de studerandes disponibla inkomster, sker till och med en ökning av de genomsnittliga disponibla inkomsterna för studerande (hushåll) som fått studiestöd i över nio månaders tid. Således kompenserar höjningen av statsborgen för studielån inkomstbortfallet, och de studerandes inkomstbortfall blir klart mindre. 

Den föreslagna höjningen av statsborgen för studielån med 200 euro ökar de disponibla inkomsterna för studielåntagare som studerar i hemlandet med cirka 20 procent. För studielåntagare som studerar utomlands innebär förslaget att de disponibla inkomsterna ökar med cirka 15 procent. Studielånets andel av studiestödet ökar med cirka fem procentenheter för dem som bor självständigt. Därmed kompenserar den föreslagna höjningen av statsborgen för studielån eftersläpningen ifråga om studielånets köpkraft samt den temporära frysningen av indexjusteringen av vissa förmåner och minskningen av det stödbelopp som reformen av bostadsbidraget medför. Detta innebär att en studerande kan utnyttja den högre statsborgen för studielån i finansieringen av sina levnadskostnader medan han eller hon studerar på heltid. 

För närvarande är det maximala lånebelopp som en studielåntagare som avlagt högskoleexamen efter studier som räckt i snitt fem år 29 250 euro (650 € x 5 x 9 mån.) och för en studerande som avlagt yrkesexamen efter i snitt tre års studier 19 500 euro (650 € x 3 x 10 mån.). En höjning av statsborgen för studielån med 200 euro kan uppskattas öka skuldbördan för de studerande med högst cirka en tredjedel. Maximibeloppet för statsborgen för studielån höjs för en högskolestuderande som avlägger examen på fem år med cirka 9 000 euro (200 € x 5 x 9 mån. = 9 000 euro) och för den som avlägger yrkesexamen med cirka 6 000 euro (200 € x 3 x 10 mån. = 6 000 euro). De studerande lyfter emellertid i snitt mindre lån än så. Användningen av studielån påverkas bland annat av räntenivån och sysselsättningsläget, och det är därför svårt att exakt förutse hur en höjning av maximibeloppet för statsborgen för studielån skulle påverka lånebeloppen. Konsekvenserna av den ändring som föreslås bör dock följas upp. 

Den föreslagna höjningen av statsborgen för studielån ökar betoningen på studiestödets låneandel. Vid bedömningen av helheten bör man emellertid även beakta det allmänna bostadsbidraget som betalas till studerande. I följande modellexempel används FPA:s uppgifter om de genomsnittliga beloppen för allmänt bostadsbidrag och de nedskärningar i dem som föreslås för dem som får studiestöd. Helhetsläget för studerandehushåll kan dock variera med beaktande av hushållets storlek samt boendeform och boningsort. I fråga om dem som är vårdnadshavare för ett barn måste man dessutom beakta de ändringar som företas i barnbidraget. 

En person som bor ensam och på hyra kan till exempel efter genomförandet av reformen av bostadsbidraget i fortsättningen få i snitt 272 euro i bostadsbidrag per månad (335-63 €/mån.). I så fall utgör låneandelen av det sammanlagda beloppet av den studerandes bostadsbidrag och studiestöd (ca 1401 €/mån.) ca 61 procent (850/1401). För närvarande utgör studielånets andel av bostadsbidragets och studiestödets sammanlagda belopp (ca 1264 €/mån.) cirka 51 procent, om det genomsnittliga bostadsbidraget är t.ex. 335 euro, studiepenningen 279,38 euro och statsborgen för studielån 650 euro per månad (650/1264). 

Ett hushåll med två vårdnadshavare som får studiestöd kan efter genomförandet av reformen av bostadsbidraget i fortsättningen få i snitt 392 (544-152 €/mån.) euro i bostadsbidrag per månad. I så fall utgör låneandelen av det sammanlagda beloppet av den studerandes bostadsbidrag och studiestöd (ca 2934 €/mån.) cirka 58 procent (1 700/2934). För närvarande är studielånets andel av bostadsbidragets och studiestödets sammanlagda belopp (ca 2 647 €/mån.) cirka 49 procent, om det genomsnittliga bostadsbidraget är t.ex. 544 euro och studiepenningen 802,86 euro (401,43 x 2 personer) och statsborgen för studielån 1 300 euro i månaden (650 x 2 personer). 

Ett hushåll som består av en ensamförsörjare som får studiestöd och bor på hyra kan till exempel efter reformen av bostadsbidraget i fortsättningen få i snitt 443 euro i bostadsbidrag per månad (556-113 €/mån.). I så fall utgör låneandelen av det sammanlagda beloppet för den studerandes bostadsbidrag och studiestöd (ca 1714 €/mån.) cirka 50 procent (850/1714). För närvarande är studielånets andel av bostadsbidragets och studiestödets sammanlagda belopp (ca 1 607 €/mån.) cirka 40 procent när det genomsnittliga bostadsbidraget är t.ex. 556 euro, studiepenningen 401,43 euro och statsborgen för studielån 650 euro i månaden. 

Studiestödets maximibelopp 1.8.2023 och 1.8.2024: 

* En förälders inkomster kan minska studiepenningens belopp om personen studerar vid någon annan läroanstalt än en högskola, summan innehåller ett läromaterialstillägg på 52,24 €/mån, grundbeloppet vid högskolor är 43,15−109,02 €/mån. Summan kan höjas på grund av förälderns små inkomster. 

Höjningen av beloppet av statsborgen för studielån medför flexibilitet i den studerandes ekonomi, i synnerhet när villkoren för bostadsbidraget ändras. Den föreslagna höjningen av statsborgen för studielån tryggar dessutom den studerandes köpkraft. Höjningen av statsborgen kan öka de studerandes låntagning och inverka på deras tidsanvändning i fråga om hur den fördelas mellan studier, förvärvsarbete och fritid. Om den studerande lyfter studielån behöver han eller hon inte nödvändigtvis finansiera sina levnadskostnader genom att jobba under studietiden, och i så fall kan studielånet förkorta studietiden. Om studiestödet inklusive studielånet inte räcker till för heltidsstudier eller om den studerande till exempel på grund av den höjda räntenivån inte vill lyfta studielån, kan behovet av att jobba under studietiden öka. Detta kan i sin tur förlänga studietiden. Det finns dock knappt några inhemska forskningsrön om effekterna av en höjning av beloppet av statsborgen för studielån, och konsekvenserna av de föreslagna ändringarna för de studerandes utkomst och ställning bör därför följas upp och bedömas efter ändringen. 

Ett sätt som är möjligt att använda för att förbättra de studerandes utkomstförutsättningar i ett läge där statsfinanserna bör balanseras är att öka låneandelen av studiestödet. En höjning av statsborgens maximibelopp kan dock leda till att de studerandes skuldsättning ökar, vilket i sin tur även kan medföra att skuldsättningsproblemen blir mer allmänna. En större skuldsättning och en högre räntenivå kan också inverka på de studerandes vilja att vidareutbilda sig samt öka deras osäkerhet och oro för sin ekonomi och försörjning efter avslutade studier. De studielåntagare som har lägst inkomster kan även i fortsättningen ansöka om ränteunderstöd hos FPA, varvid räntorna på studielånet kan betalas helt och hållet ur statens medel. Dessutom kan studielåntagare som avlagt högskoleexamen inom utsatt tid få studielånskompensation, varvid FPA betalar en del av studielånet. Också de befrielser från betalningsskyldighet i anslutning till borgensfordran för studielån som står till buds, till exempel vid arbetsoförmåga, tryggar situationer som kan uppstå vid återbetalning av lånet. 

Enligt undersökningen Eurostudent VIII (Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2023:34), som företogs bland högskolestuderande våren 2022, uppger 62 procent av de studerande som har studielån att de täcker sina utgifter under läsåret med studielånet. Bland studerande med partiell studieförmåga (studerande som uppger att deras studier påverkas negativt av att de har hälsoproblem) var det, jämfört med studerande i andra livssituationer, fler som lyfte upp finansieringen av utgifter som är nödvändiga med tanke på försörjningen, studiepenningens och bostadsbidragets otillräcklighet och sina egna små inkomster som anledningar till att de lyfter studielån. Enligt undersökningen är det framför allt studerande som har hälsoproblem som påverkar studierna negativt som har ekonomiska problem, och av dem ansåg 42 procent att deras ekonomiska situation vara ganska eller synnerligen utmanande. Universitetsstuderande, studerande som kommit direkt från andra stadiet och studerande som studerar för en andra examen upplevde oftare sin ekonomiska situation som god än studerande som befinner sig i andra livssituationer. Genom den föreslagna höjningen av statsborgen för studielån kan den ekonomiska situationen under studietiden underlättas i synnerhet för studerande med partiell studieförmåga. Även i övrigt kan en höjning av det månatliga beloppet av statsborgen förbättra möjligheterna att klara av till exempel oväntade kostnader av engångsnatur, såsom en enskild hälsovårdsrelaterad kostnad. Till följd av den ökade skuldsättningen kan dock i synnerhet studielåntagare med långvariga hälsoproblem ha större utmaningar än andra studielåntagare att klara av att betala tillbaka studielånet, om det efter studierna blir svårt att hitta sysselsättning och man har mycket studielån. Även räntenivån och höjningar av räntenivån kan inverka på hur man klarar av att betala tillbaka studielånet. 

En ökad betoning på studielånet kan således utgöra en risk i synnerhet för studielåntagare som inte hittar sysselsättning efter studierna och därför inte kan betala tillbaka studielånet. Efter avslutade studier kan personer med de lägsta inkomsterna få hjälp med förfallna räntor på studielån i form av ränteunderstöd. Studielåntagaren kan för sin del förhandla med banken om uppskov med amorteringarna på lånet eller om ett avbetalningsprogram. En annan risk med en större betoning på studielånet och för skuldsättning till följd av detta är också att skuldproblemen ökar, särskilt bland de yngsta studerande på andra stadiet, och att statens utgifter på grund av borgensansvar ökar till följd av detta. Den risken kan minskas genom att säkerställa att de studerande redan innan de lyfter studielån har tillräcklig information om de skyldigheter som hänför sig till återbetalning av studielånet och betalningen av räntorna på lånet. I samband med totalreformen av studiestödet bör man närmare utreda och bedöma vilka konsekvenser det ökande antalet studielån och den ökade betoningen på studiestödets lånedel har med avseende på de studerandes utkomst under och efter studierna, på incitamenten för att ta jobb samt på förutsättningarna för vidareutbildning. 

Att öka antalet gånger även andra studerande än högskolestuderande kan lyfta sitt studielån kan bidra till att lånet ska räcka till bättre och fördelas jämnare över hela terminen och läsåret, i synnerhet för de yngsta studielåntagarnas del, samt minska onödig skuldsättning i och med att det inte längre går att lyfta hela lånet på en gång, vid terminsstarten. Å andra sidan innebär det att studielåntagare som har lyft hela studielånet i början av terminen kommer att ha tillgång till mindre lån på en gång i början av terminen än de har för närvarande. Höjningen av det månatliga beloppet av statsborgen för studielån bidrar dock till att studiestödet ska räcka till bättre. En annan sak som bör tas i beaktande är den avgiftsfrihet för läromedel som infördes i samband med utvidgningen av läroplikten 2021, vilket har minskat behovet för studerande på andra stadiet att utnyttja hela studielånet precis i början av läsåret för att skaffa läromedel. Studerande på andra stadiet som har rätt till avgiftsfri utbildning har för närvarande bland annat rätt till avgiftsfri tillgång till läroböcker och annat material som behövs i undervisningen samt till arbetsredskap, arbetsdräkter och annat material som behövs i undervisningen. 

4.2.3  Konsekvenser för myndigheternas verksamhet

Propositionen har inga betydande konsekvenser för verkställigheten av studiestödet vid FPA. De föreslagna ändringarna förutsätter vissa ändringar i Folkpensionsanstaltens informationssystem, anvisningar, blanketter, kundinformation och webbtjänster. Med anledning av förslagen om höjningen av statsborgen för studielån och höjningen av försörjarförhöjningen till studiepenningen samt i synnerhet förslaget att öka antalet gånger även andra studerande än högskolestuderande kan lyfta sitt studielån ska Folkpensionsanstalten se till att de studerande informeras och att informationsmaterialet om studiestödet uppdateras. För att öka de studerandes kunskap om vad lånet innebär ska Folkpensionsanstalten säkerställa att de studerande får tillräcklig information om de skyldigheter som hänför sig till återbetalning av studielån och räntebetalning. Den föreslagna höjningen av statsborgen för studielån har inga konsekvenser för förfarandena mellan Folkpensionsanstalten och penninginrättningarna.