5.2
Ekonomiska konsekvenser
Kommissionen har i ett tidigare skede offentliggjort en omfattande konsekvensbedömning som gäller hela klimat- och energipaketet 2030. I samband med förslaget har kommissionen dessutom gett ut en separat konsekvensbedömning som gäller översynen av utsläppshandelsdirektivet. Konsekvensbedömningen är mångsidig men fokuserar särskilt på tilldelningen av utsläppsrätter och på åtgärder för att avvärja risken för koldioxidläckage. Utgångspunkten för konsekvensbedömningen är att utsläppshandeln är ett kostnadseffektivt alternativ för att nå minskningsmålen. I bedömningen har man jämfört olika alternativ och möjligheter att förnya utsläppshandelsdirektivet med tanke på tiden efter 2020. I konsekvensbedömningen utgår man ifrån att tredje parter inte nödvändigtvis har för avsikt införa motsvarande klimatpolitiska åtgärder.
Kommissionen har bedömt att uppnåendet av målet för de sammanlagda utsläppsminskningarna (minst 40 procent till 2030) skulle orsaka energisektorn merkostnader på 0,15—0,54 procent av BNP jämfört med grundscenariot för hela EU för 2030. Det handlar alltså om merkostnader inom energisystemet. Det har bedömts att minst kostnader föranleds i det fall att man lyckas binda uppnåendet av målet för de sammanlagda utsläppsminskningarna till en ökad produktion av förnybar energi och större energieffektivitet. Variationsintervallet för kostnaderna reflekterar skillnaderna i de scenarier som använts. De samhällsekonomiska konsekvenserna är enligt kommissionens modellberäkningar mindre än 0,5 procent år 2030. De energipolitiska målen påverkar allra mest utvecklingen av BNP.
Också kommissionens bedömningar av utvecklingen i prisena på utsläppsrätter varierar kraftigt beroende på vilket scenario som används. Prisuppskattningen är ca 50 euro per utsläppsrätt när endast minskningsmålet beaktas. Ambitiösa energimål däremot har en klart sänkande effekt på priset på utsläppsrätter på så sätt att priset som lägst är endast är drygt 10 euro. Prisutvecklingen påverkas förutom av den linjära minskningsfaktorn också av den reserv för marknadsstabilitet som införs från och med 2019.
I Finland utredde Teknologiska forskningscentralen VTT Ab (VTT) tillsammans med Statens ekonomiska forskningscentral (VATT) år 2014 de ekonomiska konsekvenserna av klimat- och energipaketet 2030 för Finlands del. De ekonomiska konsekvenserna för Finland beror i avgörande grad på hur stora minskningsåtaganden den sektor i Finland som inte omfattas av utsläppshandeln gör. Detta i sin tur beror på medlemsstaternas insatsfördelning och på de beräkningskriterier som tillämpas vid den. Beslut om dem kommer att fattas senare i samband med översynen av beslutet om insatsfördelning. Kommissionen förväntas lämna ett beslutsförslag 2016.
I VTT:s och VATT:s rapport granskas konsekvenserna både med tanke på energisystemet och med tanke på hela samhällsekonomin. Enligt beräkningarna skulle de årliga kostnaderna inom energisystemet vara något under 400 miljoner euro med ett minskningsåtagandet på 36 procent inom den sektor som inte omfattas av utsläppshandeln. Utanför utsläppshandeln stiger gränskostnaderna för utsläppsminskningarna mycket tvärt om minskningsåtagandet är mer än 36 procent.
Enligt VTT:s och VATT:s bedömningar skulle utvecklingen av BNP på samhällsekonomisk nivå försvagas år 2030 med något under 0,5 procent jämfört med referensscenariot om minskningsåtagandet är 36 procent. Enligt rapporten skulle också de övriga samhällsekonomiska parametrarna, exempelvis privathushållens konsumtion, investeringarna, handelsbalansen och sysselsättningen, försvagas i någon mån. De centrala antagandena i de samhällsekonomiska beräkningarna gäller utvecklingen i priset på utsläppsrätter och ambitionsnivån för klimatpolitiken i länderna utanför EU. I de samhällsekonomiska beräkningarna har det också beaktats att det stigande priset på utsläppsrätter återspeglar sig i både elpriset och fjärrvärmepriset. Vid bedömningen av resultaten av VTT:s och VATT:s beräkningar bör det noteras att syftet med beräkningarna inte har varit att bedöma vare sig nyttoeffekterna från klimatpolitiken eller de eventuella kostnaderna av klimatförändringen.
Beloppet av auktionsintäkterna från utsläppshandeln beror på antalet utsläppsrätter som auktioneras ut och på utvecklingen av priset på utsläppsrätter. Under den innevarande perioden har auktionsintäkterna varit ca 60—70 miljoner euro medan priset på utsläppsrätter varit ca 5—7 euro. I fortsättningen kommer priserna sannolikt att stiga medan antalet utsläppsrätter minskar.
Kommissionen rekommenderar i sitt förslag att intäkterna från utauktioneringen av utsläppsrätter också ska användas för att kompensera de indirekta kostnader som risken för koldioxidläckage föranleder.
EU:s åtstramade klimatmål förutspås ytterligare öka skillnaderna mellan EU och de övriga länderna när det gäller kostnaderna i samband med regleringen av växthusgasutsläppen. Syftet med gratis tilldelning av utsläppsrätter är att minska risken för koldioxidläckage i samband med utsläppshandel i synnerhet inom de energiintensiva industrisektorerna. Kommissionens bedömning är att ca 6,3 miljarder utsläppsrätter kommer att tilldelas gratis under perioden 2021—2030. Deras sammanlagda värde kan uppgå till ca 150 miljarder euro. Antalet utläppsrätter som tilldelas gratis fastställs emellertid utifrån de regler för gratis tilldelning som tillämpas och enligt den auktioneringsandel som används för att begränsa gratistilldelningen.
Översynen av bestämmelserna om koldioxidläckage är en central fråga för industrin i Finland. I detta skede vet man inte ännu med säkerhet vilka sektorer som också framöver kommer att höra till dem som får 100 procent av sina utsläppsrätter gratis. På basis av kommissionens förslag är det emellertid uppenbart att förteckningen över dessa sektorer också för Finlands del kommer att vara mer restriktiv. Trots detta kan man utifrån kommissionens förslag utgå ifrån att samtliga energiintensiva sektorer också i fortsättningen kommer att finnas med i läckageförteckningen. Kostnadseffekterna av förändringen är svåra att bedöma i detta skede. De påverkas av utvecklingen i priset på utsläppsrätter samt av de olika sektorernas ställning på basis av gratistilldelningen under den innevarande perioden. Kostnadseffekterna påverkas också av den årliga storleken på den sektorsövergripande korrektionsfaktorn. Det är emellertid skäl att notera att de sektorer som omfattas av bestämmelserna om koldioxidläckage kommer att få sämre villkor också om man fortsätter att tillämpa de nuvarande bestämmelserna. Också då kommer man att behöva anpassa den sektorsvisa gratistilldelningen till den sammanlagda utsläppskvoten. I kommissionens konsekvensbedömning ingår ett antal riktgivande bedömningar av situationen för olika sektorer när det gäller gratis tilldelning av utsläppsrätter.
Inom ramen för konsekvensbedömningen har kommissionen också granskat en mer detaljerad modell som gäller koldioxidläckaget, där gratistilldelningen indelas i flera nivåer (100, 80, 60, och 30 procent) beroende på risken för koldioxidläckage. I denna modell behöver man enligt kommissionen inte nödvändigtvis tillämpa korrektionsfaktorn åtminstone i initialskedet. Samtidigt leder modellen till att ett allt färre antal sektorer kommer att nå upp till nivån för 100-procentig gratis tilldelning. Bristen med modellen är att den innefattar flera skarpa nivåövergångar som kan leda till att det blir svårt att tillämpa modellen i praktiken.
Eftersom antalet utsläppsrätter som är tillgängliga för gratis tilldelning inte står klart förrän kommissionen har räknat det sammanlagda antalet utsläppsrätter och den andel som ska auktioneras ut, kommer storleken på den korrektionsfaktor som eventuellt blir tillämplig att stå klar först när besluten om gratis tilldelning fattas. Det är därför svårt att utifrån direktivförslaget bedöma storleken på den korrektionsfaktor som minskar den sektorspecifika gratistilldelningen. Om korrektionsfaktorn är stor har den en avsevärd inverkan på gratistilldelningen. Under den innevarande handelsperioden växer korrektionsfaktorn mot slutet av perioden och minskar antalet utsläppsrätter som tilldelas gratis med 18 procent i slutet av perioden (2020). Uppdateringen av riktmärkena har ansetts leda till att antalet utsläppsrätter som tilldelas gratis inte behöver minskas fullt så mycket med korrektionsfaktorn. Om det sammanlagda antalet utsläppsrätter som tilldelas anläggningarna under något år inte når upp till det maximala antal som fastställts i förhållande till auktioneringsandelen, får utsläppsrätter i enlighet med kommissionens förslag lämnas ofördelade och användas under senare år, om man vill undvika att tillämpa korrektionsfaktorn.
Det stigande priset på utsläppsrätter återspeglas också på priset på el. VTT publicerade i juni 2015 tillsammans med Sulamaa Consulting Oy en utredning om de ekonomiska konsekvenserna av reserven för marknadsstabilitet. I utredningen undersöks också hur utvecklingen i priset på utsläppsrätter påverkar priset på el. Med utgångspunkt i utredningen kan man göra en grov bedömning av den kostnadseffekt det stigande priset på utsläppsrätter har på elpriset. Situationen varierar emellertid i de olika sektorerna beroende på elanskaffningssättet.
Den innovationsfond som avses i direktivförslaget stöder utvecklandet och kommersialiseringen av ny teknik. Innovationer kan skapa nya affärsmöjligheter och främja export. Förslaget att utvidga innovationsfonden till att även gälla koldioxidsnåla innovationsprojekt inom industrin kan öppna nya finansieringsmöjligheter för industrin och förbättra dess konkurrenskraft på marknaden för koldioxidsnåla lösningar. Också Finlands industri kan dra nytta av de finansieringsmöjligheter innovationsfonden erbjuder.
Moderniseringsfonden och tilldelningen av gratis utsläppsrätter till energisektorn gäller endast medlemsstater med låga inkomster. Finland kan alltså inte få direkt finansiell nytta av dem. De finansieringsmöjligheter som öppnas inom ramen för moderniseringsfonden kan emellertid ha stor betydelse för de medlemsstater som omfattas av dem. De investeringar som finansieras via fonden kan indirekt erbjuda exportmöjligheter också för finländska aktörer på området för energiteknik.