I årsberättelsen ingår ställningstaganden som godkänts vid behandlingen av diskrimineringsombudsmannens berättelse och jämställdhetsombudsmannens berättelse. Diskrimineringsombudsmannens berättelse behandlar ur ett brett perspektiv många sektorer som i sig är viktiga. Stort utrymme ges dock rättigheter för och sociala tjänster till papperslösa och personer som beviljats alternativt skydd. Vi sannfinländare anser att sådana tjänster blir dels en attraktionsfaktor för personer som illegalt vistas i landet, dels en onödig belastning på social- och hälsovården. 

Å andra sidan lyfter diskrimineringsombudsmannens berättelse starkt fram också den så kallade hatretoriken och dess betydelse för samhället, genom vilken det går att peka finger åt majoritetsbefolkningen och vad som sägs bland dem i det rådande samhälleliga läget. Sannfinländarna kan inte acceptera en sådan tolkning i sin helhet, eftersom diskrimineringsombudsmannen åtminstone delvis har glömt att rasism också riktas mot majoritetsbefolkningen. 

För det tredje vill sannfinländarna fästa uppmärksamhet vid en annan fråga som likaså får mycket spaltutrymme i berättelsen, nämligen familjeåterförening. Ganska problematiskt i dessa situationer är att personer som kommit till Finland har utnyttjat vårt system också på så sätt att hit i synnerhet 2015 och efter det har kommit nästan endast och enbart unga män eller minderåriga pojkar i hopp om familjeåterförening. Likaså ser sannfinländarna det som problematiskt att familjens betydelse vid integration är så central att förutsättningen för försörjning i dessa fall bör slopas. Vi kan inte stödja en sådan utveckling, eftersom vår egen majoritetsbefolkning skulle få lida i andras ställe bland annat i fråga om eventuella förluster av arbetstillfällen. 

För det fjärde vill sannfinländarna också påminna om att vi vill ha kvar prövningen av arbetskraftstillgången för arbetskraft som kommer från länder utanför EU eller EES. Detta för att vi främst vill förhindra att arbetsmarknaden snedvrids genom billig arbetskraft, och således också skydda den finländska arbetstagaren. 

Slutligen anser vi att familjeledigheterna inte ska reformeras utifrån ideologiska utgångspunkter. Familjerna ska fortfarande få bestämma hur barnavården ordnas. Om pappan eller mamman tvingas ta ut vårdledighet till exempel då den andra vårdnadshavaren är arbetslös kan familjens försörjning sättas på spel.