Bakgrund och utgångspunkter

Propositionen går ut på att ändra den nya bygglagen, som träder i kraft den 1 januari 2025, och markanvändnings- och bygglagen som kommer att benämnas lagen om områdesanvändning. Det är fråga om behövliga korrigeringar i den nya bygglagen som ska träda i kraft, samtidigt som lagen ändras i enlighet med regeringsprogrammets mål så att den administrativa bördan blir mindre och byråkratin minskar. 

Ekonomiutskottet anser att utgångspunkten för ändringarna är viktig och att de föreslagna bestämmelserna i allt väsentligt är motiverade och fyller sitt syfte. Förslagen anknyter på många sätt till målet att göra tillståndsprocesserna smidigare, som ekonomiutskottet betonat i många olika sammanhang. Genom att lätta upp regleringen kan man också påverka priset på byggande och dämpa höjningen av kostnadsnivån på både boende och andra byggprojekt. Ekonomiutskottet bedömer i detta utlåtande propositionen utifrån sitt ansvarsområde med särskild fokus på de ekonomiska omständigheterna, en minskad administrativ börda och främjande av en omställning till ren energi. 

Bedömning av de viktigaste förslagen

Placeringstillstånd för omställning till ren energi

Placeringstillstånd för omställning till ren energi finns bland de viktigaste förslagen som ingår i propositionen. Det är fråga om en ny typ av tillstånd som syftar till att främja tillståndsprocessen för industriprojekt för omställning till ren energi. I bygglagen ingår en möjlighet att särskilt ansöka om placeringstillstånd som har samband med lagen om samordning av vissa miljörelaterade tillståndsförfaranden och lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. Utifrån detta föreslås det att ett separat placeringstillstånd för omställning till ren energi införs, genom vilket granskningen av områdesanvändningen i ett industriprojekt för omställning till ren energi kan göras på ett smidigare sätt utan detaljplan eller en sådan generalplan där det bestäms att den ska användas som grund för beviljande av bygglov. Det är fråga om en principiellt ny typ av reglering i och med att planläggningen åsidosätts genom tillståndsbeslut. 

Ekonomiutskottet anser att placeringstillståndet är ett bra sätt att göra tillståndsprocessen för investeringsprojekt smidigare och snabbare. Förslaget har också vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning ansetts öka flexibiliteten och motsvara de uppställda målen. Ett särskilt placeringstillstånd och en slopad planläggningsfas påskyndar genomförandet av industriprojekt och gör tidsplaneringen av byggandet mer förutsebar konjunkturmässigt. Ekonomiutskottet anser att placeringstillståndet främjar uppkomsten av en bättre fungerande investeringsmiljö. Samtidigt påpekar utskottet att också den föreslagna regleringen innehåller tämligen omfattande utredningskrav och ramvillkor för placeringen. I nuläget är det svårt att bedöma vilka de faktiska konsekvenserna kommer att bli. Regleringens betydelse påverkas också väsentligt av hur bred räckvidden är. 

Projektförteckningen för placeringstillstånd bygger, bortsett från vind- och solkraften, på den förteckning som finns i 2 a § i lagen om temporär ändring av lagen om behandling av miljöskydds- och vattenärenden vid regionförvaltningsverken (1144/2022). Här ingår bland annat avskiljning av koldioxid, framställning av väte och ackumulatorfabriker. Enligt utredning till ekonomiutskottet uppdateras förteckningen för närvarande så att den också inkluderar datacentraler i den här lagstiftningen om ett enda serviceställe. 

Ekonomiutskottet anser att en smidig tillståndsprocess är en viktig konkurrensfaktor vid placeringen av datacentraler. Även om tillståndsprocessen för datacentraler enligt utredning i stor utsträckning fungerar bra, är det viktigt att synkronisering av tillstånden och samordning av tolkningarna främjas särskilt vid beredningen av lagen om områdesanvändning, bygglagen och lagstiftningen om ett enda serviceställe för miljörelaterade tillståndsförfaranden. Ekonomiutskottet påpekar att största delen av de ändamålsenligt placerade datacentralernas spillvärme som produceras med koldioxidfri energi kan användas särskilt vid produktionen av fjärrvärme, vilket främjar ersättandet av fossila bränslen och stöder uppnåendet av klimatmålen. 

Ekonomiutskottet uppmanar miljöutskottet att komplettera bygglagens förteckning över projekt för omställning till ren energi så att också datacentraler får möjlighet till placeringstillstånd. 

Ekonomiutskottet noterar dessutom att placeringstillstånd enligt 46 a § 1 mom. 8 punkten i den föreslagna bygglagen villkoras med att byggandet inte medför olägenheter för grannarna. I 43 a § med tillhörande specialmotivering hänvisas det i fråga om kriterierna för placeringstillstånd till ”oskäliga” olägenheter. För att bestämmelserna ska vara tydliga och konsekventa menar ekonomiutskottet att det är motiverat att också precisera ordalydelsen i 46 a § så att den kompletteras med ordet ”oskäliga”. Utskottet föreslår att miljöutskottet preciserar bestämmelsen till denna del. 

Sakkunniga har lyft fram hur prövningen av tillstånd för projekt för omställning till ren energi är strukturerad och hur den förhåller sig till rätts- och ändamålsenlighetsprövningen. Enligt utredning till ekonomiutskottet syftar bestämmelsen inte till att prövningen av placeringstillstånd ska få drag av ändamålsenlighetsprövning. Enligt utredningen ingår placeringstillståndet i bygglovet, som genomgår rättslig prövning. Kommunen kan således inte i sin tillståndsprövning bedöma om den ska anse att ett projekt enligt tillståndet är ändamålsenligt eller inte, utan den måste bevilja tillstånd om kriterierna är uppfyllda. Ekonomiutskottet anser dock att det som sägs ovan inte är helt entydigt utifrån motiveringen till och ordalydelsen i den föreslagna regleringen. Utskottet föreslår för miljöutskottet att 43 a § om placeringstillstånd för omställning till ren energi omformuleras med "ska göras" i stället för "kan göras", så att om den som ansöker om bygglov begär det ska en granskning av förutsättningarna inom områdesanvändningen i fråga om ett industriprojekt för omställning till ren energi göras. 

Besvärsrätt i fråga om projekt för omställning till ren energi

Sakkunniga har påpekat att sammanslutningarnas besvärsrätt enligt 179 a § om projekt för omställning till ren energi inte är avgränsade till projekt på vilka lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas, till skillnad från besvärsrätten enligt 179 § 3 mom. i fråga om bygglov. Detta innebär att sammanslutningarnas besvärsrätt i fråga om projekt för omställning till ren energi är mer omfattande och – till skillnad från besvärsrätten i fråga om bygglov – inte är avgränsad till enbart projekt som överskrider MKB-tröskeln. Ekonomiutskottet noterar detta också med tanke på lagens systematik och föreslår att miljöutskottet överväger att avgränsa sammanslutningarnas besvärsrätt till projekt som överskrider MKB-tröskeln på motsvarande sätt som i bestämmelserna om bygglov. 

Bestämmelserna om koldioxidsnåla byggnader och utsläppskoefficienter för fjärrvärme

Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning behandlades ingående frågan om de utsläppskoefficienter för fjärrvärme som anknyter till regleringen av byggnaders koldioxidsnålhet och koldioxidavtryck. Sakkunniga menade att övergångsperioden bör förlängas för att man under ledning av miljöministeriet före ikraftträdandet ska kunna utveckla användningen av lokala utsläppskoefficienter för fjärrvärme och enhetliga regler för energiberäkning. 

Om lokala utsläppskoefficienter användes vid bedömningen av koldioxidsnålhet skulle det ge en noggrannare bild av utsläppen än en riksomfattande koefficient. En riksomfattande koefficient bedöms kunna försätta andra energilösningar, särskilt den geotermiska värmen, i en betydligt mer ofördelaktig ställning. Ekonomiutskottet delar den oro som framfördes vid utfrågningen av sakkunniga. För en meningsfull utsläppsberäkning är det väsentligt att man använder sig av bästa möjliga faktaunderlag och korrekta utgångsvärden. Enligt utredning är det inte nödvändigtvis möjligt att införa lokala utsläppskoefficienter inom tidsramen för ikraftträdandet av den nu föreslagna lagstiftningen, eftersom det saknas en enhetlig och standardiserad metod. Dessutom har det framförts att fjärrvärmen i snabb takt kommer att bli koldioxidsnål, vilket minskar uppvärmningens andel av byggnadernas koldioxidfotavtryck. Det måste finnas kalkyler över specifika utsläpp som noggrannare beaktar utsläppen från fjärrvärme under den avsedda granskningsperioden för livscykelutsläppen senast när de projektspecifika siffrorna jämförs med de gränsvärden som ska fastställas, anser utskottet. 

Enligt utredning finns det inget hinder för att branschen i samarbete med det behöriga ministeriet vidareutvecklar enhetliga beräkningsregler. Utskottet anser det nödvändigt att användningen av lokala koefficienter som alternativt beräkningssätt ses över. Här lyfter utskottet fram de sakkunnigas bedömning att det så kallade PEIKKO WEM-scenariot, som ligger till grund för den nuvarande regleringen, till sin karaktär är konservativt och ursprungligen var avsett som underlag för planeringen av klimatpolitiken. Beräkningen bedöms därför inte väga in den framtida utvecklingen i tillräcklig utsträckning och uppges behöva uppdateras så att den motsvarar behoven i bestämmelserna om utsläpp från byggnader. Utskottet menar att det är angeläget att lagstiftningen bygger på en uppdaterad analys som väger in den framtida utvecklingen. Det är följaktligen viktigt att hålla PEIKKO-beräkningarna uppdaterade och att uppdateringarna görs i snabbare takt. 

Olika gränsvärden för energi och material

Ett stort problem har ansetts vara att samma gränsvärde gäller för energi och material. I den föreslagna regleringen ingår inte någon ändring i omfattningen av bedömningen av koldioxidsnålhet. Utgångspunkten för bedömningen och gränsvärdena ska fortfarande vara att gränsvärdet för koldioxidfotavtrycket från byggnader ska basera sig på förbrukningen av energi och material under byggnadernas hela livscykel. 

Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning har det framförts att styrningen av byggnadsmaterialens koldioxidfotavtryck och styrningen av byggnadernas energival och energimarknaden bör avskiljas till egna helheter i stället för att byggnadens hela livscykel utgör utgångspunkt för regleringen av koldioxidsnålhet. Då möjliggörs en exaktare styrning av användningen av material och energi än vad som föreslagits. Bakgrunden till regleringen är å andra sidan det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda, där det föreskrivs om beräkning och rapportering av uppvärmningspotentialen (GWP) under hela livscykeln som en del av byggnadens energicertifikat. Styrningen av byggandet har dessutom i Finland syftat till material- och teknikneutralitet, vilket innebär att man kan uppnå koldioxidsnålhet på många olika sätt. En åtskillnad mellan material och energi har också ansetts kunna leda till suboptimering. 

Enligt utredning till ekonomiutskottet bereds gränsvärdena för koldioxidfotavtryck för närvarande i beredningsgruppen för förordningen. Utskottet anser det viktigt att gränsvärdena baserar sig på så brett faktaunderlag som möjligt och att de i initialfasen fastställs till en tillräckligt moderat nivå som möjliggör en smidig omställning. Utskottet betonar att gränsvärdena inte får försvåra byggandet av fjärrvärmeobjekt så att genomförandet av investeringar som minskar koldioxidfotavtrycket från produktionen av fjärrvärme fördröjs, till exempel nyttjandet av småskalig kärnkraft. 

Tidsgränsen för evenemangskonstruktioner

I propositionen föreslås det att 42 mom. 4 punkten i bygglagen preciseras så att bygglov inte behövs för en evenemangskonstruktion som uppförs för högst två månader. Ekonomiutskottet anser det viktigt att bygglov inte krävs för tillfälliga evenemangskonstruktioner som är avsedda för enskilda evenemang. Utskottet anser dock att det är motiverat att förlänga tidsgränsen jämfört med förslaget så att den gör det möjligt att uppföra konstruktionerna exempelvis under hela sommarsäsongen. Ekonomiutskottet föreslår för miljöutskottet att den föreslagna tidsgränsen förlängs till minst tre månader. 

Rivningslov för skyddade byggnader

Sakkunniga har bedömt frågan om en eventuell utvidgning av bestämmelserna i 56 § 4 mom. om rivning av en skyddad byggnad till att gälla alla byggnader oberoende av vem som äger dem. Enligt den föreslagna formuleringen likabehandlas inte olika ägare. Syftet med bestämmelsen har varit att underlätta rivning av uteslutande kommunägda byggnader i situationer där undantagslov inte har kunnat beviljas eller en planändring har omöjliggjorts till exempel på grund av en långsam process, samtidigt som byggnaden varit i så dåligt skick att den inte längre kan repareras tekniskt, funktionellt och ekonomiskt. 

Idén med bestämmelsen är att denna rivningsmöjlighet endast ska gälla en begränsad grupp byggnader. Om bestämmelsen utvidgas så att den gäller alla byggnader som är skyddade enligt en plan kan det faktiskt leda till att skyddet enligt planen urvattnas och bevarandet av kulturmiljöer minskar avsevärt. Men sakkunniga har kritiserat principen att kommunalt ägarskap tillmäts betydelse i regleringen av rivningslov. Utskottet noterar att regleringen till denna del särbehandlar kommuner och andra ägare. Utskottet ser det som angeläget att framöver bedöma hur regleringen fungerar och om det finns behov av att utvidga möjligheten till rivningslov enligt bestämmelsen också till andra byggnader än de som ägs av kommuner. 

Övergångsbestämmelser och konsekvenser för myndigheterna

Ekonomiutskottet noterar en farhåga som sakkunniga lyft fram när det gäller behörigheten för projekterare och ansvariga arbetsledare enligt övergångsbestämmelsen (195 § i bygglagen), som inte ingår i den nu aktuella propositionen. Sakkunniga har framfört att det utifrån bestämmelsen är oklart om projekterare och arbetsledare vid den nya lagens ikraftträdande den 1 januari 2025 fortfarande är behöriga endast i den kommun där byggnadstillsynen har godkänt dem. Ekonomiutskottet uttrycker allvarlig oro över att en oklarhet i fråga om behörighetsvillkoren för projekterare och arbetsledare kan påverka möjligheten att starta projekt inom byggbranschen och leda till att projekten fördröjs. Ekonomiutskottet uppmanar miljöutskottet att precisera bestämmelsen om det behövs.