Inre säkerhet och invandring

Allmänt om anslagen till myndigheterna för den inre säkerheten

Riksdagen förutsatte i samband med den senaste redogörelsen för den inre säkerheten att regeringen sörjer för verksamhetsförutsättningarna för de centrala myndigheterna inom den inre säkerheten (polisen, Gränsbevakningsväsendet, räddningsväsendet, Nödcentralsverket, Tullen och Migrationsverket), justitieförvaltningsmyndigheterna i straffrättskedjan (Åklagarmyndigheten och Brottspåföljdsmyndigheten) samt domstolsväsendet och att regeringen hållbart och långsiktigt tryggar deras finansieringsbas över valperioderna utifrån resursbehoven enligt redogörelsen för den inre säkerheten (FvUB 19/2021 rd, RSk 11/2022 rd — SRR 4/2021 rd). Förvaltningsutskottet konstaterar att Finlands säkerhetspolitiska omvärld har förändrats väsentligt sedan det ställningstagandet, och därför är det ännu viktigare att trygga verksamhetsförutsättningarna och finansieringen för myndigheterna för den inre säkerheten. 

Anslagsläget inom inrikesministeriets förvaltningsområde har förbättrats avsevärt genom det tekniska rambeslut som fattades våren 2023. Förvaltningsutskottet ansåg i sitt utlåtande om den föregående planen för de offentliga finanserna (FvUU 17/2023 rd) att det är motiverat att höja ramnivån med beaktande av utskottets tidigare återkommande kritiska synpunkter (t.ex. FvUU 28/2022 rd — RP 154/2022 rd och FvUU 16/2022 rd — SRR 2/2022 rd) om finansieringsunderskottet för ämbetsverken inom inrikesministeriets förvaltningsområde. Satsningarna på den inre säkerheten är nödvändiga i den förändrade omvärld där myndigheterna för den inre säkerheten utöver tidigare säkerhetshot står inför allt fler nya hot. Utskottet framhåller att myndigheterna för den inre säkerheten, i synnerhet polisen och Gränsbevakningsväsendet, ansvarar för den första insatsen i de flesta hybridsituationer. Det accentueras ytterligare nu när Finland är medlem i Nato. 

Regeringen genomför i planen för de offentliga finanserna ytterligare anpassningsåtgärder som sänker nivån på ramutgifterna jämfört med föregående rambeslut. På grund av det svåra läget inom de offentliga finanserna är anpassningsåtgärderna omfattande och riktas till alla förvaltningsområden. Regeringen genomför till exempel statsförvaltningens produktivitetsprogram, med sikte på att uppnå en besparing på sammanlagt cirka 390 miljoner euro från och med 2027. Utöver regeringsprogrammets minskning av omkostnaderna med 240 miljoner euro har regeringen beslutat att minska omkostnaderna med cirka 150 miljoner euro per år och att tidigarelägga den tidigare överenskomna besparingen med 50 miljoner euro till att infalla redan 2025. 

Anslagsramen för inrikesministeriets förvaltningsområde minskar under ramperioden från cirka 2,2 miljarder euro 2025 till cirka 1,9 miljarder euro 2028. Anslagen i anknytning till genomförandet av regeringsprogrammet ingår i budgeten för 2024 och i det reviderade rambeslutet för 2025—2027. De anslagsbeslut som ingår i den aktuella planen för de offentliga finanserna sänker ramnivån för inrikesministeriets förvaltningsområde något jämfört med tidigare beslut, vilket beror på att tidigare ökningar av engångsnatur slopas, utgifterna för mottagande av asylsökande minskar och besparingar riktas till förvaltningsområdet. 

Utskottet vill framhålla det som i planen för de offentliga finanserna sägs om att förändringarna i Finlands säkerhetspolitiska omgivning, lägesbilden och de identifierade riskerna förutsätter att säkerhetsmyndigheterna har tillräckliga resurser så att man proaktivt och målmedvetet kan skapa beredskap för oförutsedda förändringar och kriser. Justitieministeriets, inrikesministeriets och försvarsministeriets förvaltningsområdens andel av den nya besparingen som riktas mot statsförvaltningens omkostnader är mindre (0,81 % av omkostnaderna) än inom andra förvaltningsområden (3,58 % av omkostnaderna). För inrikesministeriets förvaltningsområde innebär detta nya sparbeslut en permanent besparing på 12,5 miljoner euro från och med 2025. 

Förvaltningsutskottet anser att det i det nuvarande säkerhetsläget är nödvändigt att säkerhetsmyndigheternas centrala roll beaktades i sparbesluten. Regeringen har till exempel beslutat att antalet poliser och gränsbevakare inte ska minskas. Utskottet påpekar dock samtidigt att tullen i planen för de offentliga finanserna, till skillnad från regeringsprogrammet och till exempel i den senaste redogörelsen för den inre säkerheten, inte hänförs till säkerhetsmyndigheterna. Utskottet anser det vara viktigt att också Tullens verksamhetsförutsättningar som central PTG-myndighet tryggas. Utskottet anser att regeringen bör göra en ombedömning av de sparkrav som gäller Tullen. 

Utskottet betonar att besparingarna i omkostnaderna bör riktas så att man under alla förhållanden kan reagera på de ökade riskerna. 

Utgifter för informationssystem och lokaler

Utskottet fäster uppmärksamhet vid IKT-systemens kvalitet, livstid och funktion samt vid hanteringen av driftskostnaderna under hela deras livscykel. Utskottet fäster i synnerhet uppmärksamhet vid ledningen av omfattande projekt som gäller informationssystem. Projekten ska kunna genomföras så att systemen är till faktisk nytta för utvecklingen av verksamheten. Utskottet konstaterar att den ökande förekomsten av hybridpåverkan framhäver vikten av fungerande och informationssäkra informationssystem. 

Informationssystemen är i dag en fast del av myndigheternas prestationsförmåga, verksamhet och skötsel av lagstadgade uppgifter samt ett sätt att svara på förändringar i verksamhetsmiljön och myndighetsuppgifterna. Om tillräcklig finansiering inte avsätts för projekten går de eftersträvade kostnads-, effektivitets- och prestationseffekterna förlorade. Utan tilläggsfinansiering särskilt för dessa utgifter blir man tvungen att täcka nödvändigt utvecklings- och underhållsarbete med medel ur ramen, vilket leder till finansieringsunderskott huvudsakligen i personalrelaterade utgifter samt till personalminskningar. En sådan situation gäller förutom polisen också exempelvis skyddspolisen, som annars under de senaste åren har anvisats betydande tilläggsfinansiering i anslutning till ikraftträdandet av lagstiftningen om civil underrättelseinhämtning. Det behövs också permanent tilläggsfinansiering för att utveckla kostnadseffektiva nationella informationssystem för räddningsväsendet. 

Utskottet betonar att den övergripande säkerheten i samhället endast kan tryggas genom att man ser till att alla säkerhetsmyndigheter har sådana sunda, säkra och fungerande lokaler och tillräckliga resurser som de behöver för att kunna sköta sina uppgifter. Utskottet konstaterar dessutom att den allmänna höjningen av kostnadsnivån ökar utgiftstrycket särskilt i fråga om IKT- och lokalkostnader, vilket till och med snabbt kan öka underskottet i myndigheternas finansiering. Liksom vid andra myndigheter kommer lokalkostnaderna vid exempelvis Skyddspolisen att stiga under de närmaste åren. Utskottet har tidigare konstaterat att det bör utredas om anslagsnivån för polisen och Gränsbevakningsväsendet på samma sätt som för försvarsmakten kan kopplas till en höjning av kostnadsnivån. Enligt utskottets uppfattning innebär den allmänna höjningen av kostnadsnivån utmaningar för alla myndigheter. 

Polisen

Anslagsnivån för polisens omkostnader har höjts betydligt under innevarande regeringsperiod. Antalet anställda inom polisen har ökat stadigt sedan 2017, men tidigare ökningar har i huvudsak varit av engångsnatur. Antalet anställda i polisens operativa uppgifter ökar under ramperioden med 500 årsverken till mer än 8 000 årsverken. Utskottet välkomnar att den höjning av anslagsnivån som gjordes i rambesluten för 2023 äntligen säkerställer möjligheten att planera polisens verksamhet på lång sikt. Nivån på polisens omkostnader ökar kumulativt till 1 miljard euro före utgången av ramperioden 2027. Utskottet anser det nödvändigt att polisens anslag hålls på den nivå som fastställts i de senaste besluten. 

Utskottet påpekar att målet att öka den operativa personalen inte kan nås om det inte finns tillräckligt många sökande till polisutbildningen som uppfyller utbildningskraven och som lämpar sig för polisyrket. Det är viktigt att det vidtas åtgärder för att säkerställa att det finns tillräckligt med sökande som uppfyller utbildningskraven och att nybörjarplatserna vid polisutbildningen också tillsätts. Polisutbildningen ska även i fortsättningen svara mot de behov som framtidens arbetsliv och samhällsutveckling medför. Därför måste polisutbildningen kontinuerligt utvecklas. Samtidigt måste man sörja för polisyrkets attraktions- och kvarhållningsfaktorer, såsom högklassig personalledning, främjande av arbetshälsan och tillräcklig arbetshandledning. 

Polisen har tidigare beviljats ett anslag på 5 miljoner euro för förebyggande och bekämpning av ungdomsbrottslighet. Utskottet anser det viktigt att satsa på att bekämpa ungdomsbrottslighet, men konstaterar samtidigt att det till exempel inom den multiprofessionella ankarverksamheten behövs tillräckliga resurser inte bara för polisen utan också för andra aktörer. I rambeslutet anvisas polisen tilläggsfinansiering på 2 miljoner euro som en del av åtgärdshelheten för barn och unga. Dessutom får polisen tilläggsfinansiering för ett program för modernisering av polisens IKT-verksamhet. 

Också polisen påförs sparkrav på grund av de nya anpassningsåtgärderna inom den offentliga ekonomin. Ökningen av polisens produktivitet bygger på lång sikt på strukturella utvecklingsåtgärder, genomförande av den stabiliseringsplan som tidigare beslutats och dämpning av de bestående kostnaderna. Utskottet anser att produktivitetsbesparingarna bör genomföras så att de inte inverkar på polisens operativa verksamhet. I synnerhet i det rådande säkerhetsläget är det nödvändigt att ökningen av antalet anställda i operativa uppgifter inom polisen genomförs i enlighet med regeringsprogrammet och tidigare rambeslut. 

Regeringsprogrammet innehåller flera åtgärder för att effektivera till exempel förundersökningen och informationsutbytet mellan myndigheterna, samt även i övrigt bekämpningen av professionell och organiserad brottslighet och terrorism. Utskottet påskyndar beredningen av lagstiftningsändringar som berör dessa helheter. Utskottet konstaterar att de utvecklingsåtgärder som vidtagits tidigare redan har börjat få effekt i den praktiska polisverksamheten. 

Gränsbevakningsväsendet

Försämringen i Finlands säkerhetspolitiska omvärld accentueras vid östgränsen, men syns också till exempel i Finska viken, där risken för olyckor till havs har ökat. Vikten av beredskap inför störningar av olika slag accentueras när det samtidigt är svårare att förutse vad som kommer att hända. Förvaltningsutskottet anser det nödvändigt att säkra Finlands gränssäkerhet och se till att Gränsbevakningsväsendet har tillräckliga resurser, materiel och teknik, vilket också konstateras i regeringsprogrammet. Gränsbevakningsväsendets fick i det föregående rambeslutet tilläggsanslag för omkostnader i anknytning till den operativa verksamheten (lokaler, IKT-utgifter, nya fartyg och flygplan samt hinder vid östgränsen). Enligt utredning till utskottet räcker anslagsökningarna inte till för att täcka den höjda kostnadsnivån och de ökande kostnaderna för att ta i bruk nya kapaciteter. 

Förvaltningsutskottet noterade redan i samband med det föregående rambeslutet med oro att det finns ett betydande underskott i Gränsbevakningsväsendets basfinansiering för att hålla verksamheten på nuvarande nivån, vilket blir än tydligare i det förändrade säkerhetsläget. De produktivitetsåtgärder och ytterligare besparingar som man beslutade om vid ramförhandlingarna i våras försvårar situationen ytterligare. Gränsbevakningsväsendet tvingas inleda anpassningsåtgärder från och med 2025. Enligt inkommen utredning uppgår anpassningsbehovet till cirka 23,5 miljoner euro i slutet av ramperioden, alltså 2028. Anpassningsbehovet har oundvikligen också konsekvenser för personalen. Skillnaden mellan den målbild (3 100 årsverken) som säkerhetsläget förutsätter och anslagsramen är enligt nuvarande uppskattning cirka 200 årsverken i slutet av ramperioden. 

Enligt Gränsbevakningsväsendets bedömning sänker anpassningsåtgärderna avsevärt prestationsförmågan. Nivån på verksamheten hotar med tanke på säkerhetssituationen att bli ohållbar senast 2026. På grund av anslagsläget måste Gränsbevakningsväsendet till exempel dra in på upphandlingar, minska övningarna och utbildningen samt utifrån en riskbedömning sänka nivån på den operativa verksamheten. Utskottet påpekar att konsekvenserna av att de upphandlingar som utgår från livscykelhanteringen av materiel och material skjuts upp kan ta sig uttryck i stigande kostnader under de kommande åren. 

Utskottet framhåller att det är nödvändigt att Gränsbevakningsväsendet tryggas de resurser som behövs. Gränsbevakningsväsendets roll framhävs särskilt i det nuvarande säkerhetsläget, där Gränsbevakningsväsendet ofta är den första myndigheten att möta hot mot såväl den yttre som den inre säkerheten. Gränsförvaltning, säkerheten i havsområdena samt den territoriella integriteten och försvarsberedskapen måste kunna tryggas under alla förhållanden. Utskottet konstaterar att det den senaste tiden har gjorts ett flertal lagstiftningsändringar som har förbättrat i synnerhet Gränsbevakningsväsendets förmåga att bekämpa olika hybridhot. Utskottet anser att Gränsbevakningsväsendet bör ha tillräckliga resurser också för att fullt ut utnyttja nya befogenheter och kapaciteter. 

Nödcentralsverket

Utskottet konstaterar att också Nödcentralsverket måste göra besparingarna enligt produktivitetsprogrammet. Utskottet har i åtskilliga sammanhang tidigare konstaterat att Nödcentralsverkets verksamhet och prestationsförmåga inte kan tryggas utan tillräckliga personalresurser. De knappa personalresurserna har under en längre tid synts som ett högt antal sjukfrånvarofall och återspeglas direkt också i ämbetsverkets servicenivå och en smidig tillgång till hjälp för medborgarna. Utskottet framhåller att nödcentralsverksamheten och hur den fungerar direkt påverkar hur de myndigheter som utnyttjar nödcentralstjänster (polisen, räddningsväsendet, social- och hälsovårdsväsendet) kan sköta sina lagfästa uppgifter. Nödcentralsverksamheten är därmed avgörande för tillgången till dessa myndigheters tjänster och för människors säkerhet. Därför bör de i och för sig nödvändiga sparåtgärderna inte riktas mot den operativa jourpersonalen. 

Räddningsväsendet

Förvaltningsutskottet ser det som nödvändigt att tillräckligt med personal utbildas för uppgifterna vid myndigheterna för den inre säkerheten så att antalet utbildad personal så väl som möjligt motsvarar de aktuella behoven inom respektive sektor. Förvaltningsutskottet har i sina ställningstaganden på senare tid fäst särskild uppmärksamhet vid att Finland under de närmaste åren kommer att behöva betydligt mer personal inom räddningsväsendet för att de räddningstjänster som är nödvändiga med tanke på säkerheten ska kunna tryggas också i fortsättningen. 

Utskottet välkomnar att man har strävat efter att åtgärda den akuta bristen på räddningspersonal genom att rikta anslag för att öka räddningsutbildningen. I budgeten för innevarande år har 3,5 miljoner euro avsatts för ändamålet. Enligt tidigare beslut anvisas det såväl 2025 som 2026 4,4 miljoner euro och 2027 5,5 miljoner euro för ordnande av räddningsutbildning. I rambeslutet våren 2024 anvisas Helsingfors räddningsskola ett tilläggsanslag på 1 miljon euro från och med 2025 för att höja antalet deltagare i räddningsutbildningen. Också Räddningsinstitutet anvisas utöver den tidigare finansieringen ett anslag på 1 miljon euro för 2028. Utskottet konstaterar att staten fortfarande sörjer för räddningsväsendets yrkesutbildning, trots att välfärdsområdena har haft ansvaret för ordnandet av räddningsväsendet sedan ingången av 2023. 

Utskottet anser det viktigt att välfärdsområdena säkerställer att nyutexaminerad räddningspersonal kan rekryteras för uppgifter inom räddningsverksamheten i enlighet med behovet. Utskottet konstaterar utifrån inkommen utredning att en ökning av antalet räddningspersonal (sammanlagt 1 100) förutsätter en höjning av välfärdsområdenas nuvarande medel för räddningsväsendet med sammanlagt närmare 58 miljoner euro fram till 2030. 

Förvaltningsutskottet lyfte redan i sina ställningstaganden om välfärdsområdesreformen (FvUU 28/2021 rd, FvUU 12/2021 rd) fram att finansieringsunderskottet inom räddningsväsendet var betydande redan före reformen. Målet med reformen var för räddningsväsendets del att trygga och upprätthålla tillgången till, omfattningen av och kvaliteten på räddningsväsendets tjänster samt att utveckla den riksomfattande enhetligheten i räddningsväsendets tjänster och effektivisera verksamhetens verkningsfullhet. Dessutom skulle beredskapen inför stora olyckor och andra störningar, undantagsförhållanden och tillhörande befolkningsskyddssituationer förbättras. Utskottet betonar att räddningsväsendet måste få tillräckliga anslag för att kunna sköta sina uppgifter. Annars kan målen inte nås eller den lagstadgade nivån på tjänsterna säkerställas. 

Välfärdsområdenas svåra ekonomiska situation och anpassningsbehov inverkar naturligtvis också på räddningsväsendet. Utskottet betonar att räddningsväsendets lagstadgade servicenivå bör basera sig på en uppdaterad riskanalys. Det måste kunna säkerställas att räddningsväsendets tjänster håller hög kvalitet i hela landet. 

Utskottet konstaterar att också avtalsbrandkårerna påverkas av anpassningsåtgärderna inom den offentliga ekonomin och andra lösningar (t.ex. ändringar i fastighetsbeskattningen), särskilt i det rådande svaga ekonomiska läget i välfärdsområdena. Utskottet understryker också här avtalsbrandkårernas centrala roll i räddningsväsendets sammantagna servicesystem och påpekar att deras ställning och verksamhetsförutsättningar måste tryggas på lång sikt med olika typer av åtgärder. 

Utskottet behandlar andra frågor som gäller finansieringen av välfärdsområdena nedan i detta utlåtande. 

Migrationsverket

Migrationsverkets omkostnader sjunker under ramperioden från cirka 100 miljoner euro 2025 till 76 miljoner euro 2028. Av omkostnaderna har 1,25 miljoner euro permanent överförts för Gränsbevakningsväsendets underhåll av tung fartygs- och luftfartygsutrustning och av materiel för bekämpning av olje- och kemikalieskador. Dessutom har ett tidsbundet tillägg på 10 miljoner euro för 2028 slopats i Migrationsverkets omkostnader. Verket måste därför inleda anpassningsåtgärderna tidigare än planerat. 

Regeringsprogrammet innehåller flera mål som hänför sig till effektiviseringen av Migrationsverkets tillståndssystem och till förkortning av behandlingstiderna för ansökningar. I regeringsprogrammet ingår också flera utvecklingsprojekt som syftar till att skärpa utlänningslagstiftningen. En del av propositionerna har redan lämnats till riksdagen. De föreslagna ändringarna i lagstiftningen kommer i början av ramperioden att kräva tilläggsresurser till följd av ökade uppgifter för Migrationsverket, men om målen för ändringarna uppnås, beräknas i synnerhet antalet asylansökningar minska på lång sikt. Exempelvis införandet av ett gränsförfarande enligt EU:s direktiv om asylförfaranden och utvidgningen av grunderna för påskyndat asylförfarande (RP 30/2024 rd) förutsätter satsningar på snabb behandling av ansökningar. Utskottet konstaterar att om Migrationsverkets resurser i högre grad än tidigare riktas till olika påskyndade förfaranden, kan behandlingstiderna för asylansökningar som behandlas i ett så kallat normalt förfarande förlängas ytterligare om ämbetsverkets totala resurser inte tryggas. De planerade ändringarna i lagstiftningen och andra effektiviseringsåtgärder enligt regeringsprogrammet förutsätter därför att Migrationsverket ges tillräckliga resurser. 

Det anslag som reserverats för 2025 för mottagande av flyktingar och asylsökande sänks med 37,3 miljoner euro och det anslag som reserverats för stöd till mottagningsverksamhetens kunder sänks med 12,9 miljoner euro. Ändringarna beror på förändrade prognoser för invandringen. Antalet personer som omfattas av mottagningsverksamheten beräknas minska från 22000 till 7 000 under ramperioden. Inbesparingarna i mottagningsverksamheten kräver att behandlingen av och beslutsfattandet om asylansökningar ges tillräckliga resurser. 

Utskottet noterar att antalet ansökningar om uppehållstillstånd på grund av arbete och studier förväntas öka ytterligare. I syfte att bland annat förkorta behandlingstiderna och öka kostnadseffektiviteten har Migrationsverket under de senaste åren satsat kraftigt på att göra tillståndsprocesserna smidigare i synnerhet genom automations- och IKT-projekt. Om anslaget för Migrationsverkets omkostnader sänks alltför mycket finns det en risk för att den sparpotential som eftersträvas genom automatisering och andra utvecklingsåtgärder inte uppnås som planerat. 

Välfärdsområdena

Välfärdsområdenas statliga finansiering 2025—2028

Välfärdsområdenas ekonomi, effekterna av statens åtgärder och välfärdsområdenas statliga finansiering behandlas som en helhet i planen för de offentliga finanserna. Välfärdsområdenas (inkl. välfärdssammanslutningarna) ekonomi utgör en betydande del av de offentliga finanserna och statens utgiftsbudget, och den ekonomiska utvecklingen i välfärdsområdena har en betydande inverkan på de samlade offentliga finanserna. Utskottet konstaterar att välfärdsområdena är en ny organisations- och beslutsstruktur och att utgångsläget varierar från välfärdsområde till välfärdsområde. Också finansieringsmodellen är ny, och i första hand korrigerar sig systemet retroaktivt. Dessa omständigheter inverkar för sin del på förutsägbarheten i ekonomin 2025—2028. När det gäller välfärdsområdena tar prognosen för de offentliga finanserna också upp de riskfaktorer som identifierats i redogörelsen. Exempelvis kan priserna stiga mer än väntat eller konkurrensen om personal skärpas mellan välfärdsområdena. 

Finansieringen av välfärdsområdena består i huvudsak av statlig finansiering, som på riksnivå uppgår till sammanlagt cirka 26,2 miljarder euro 2025. Finansieringen ökar 2025 med cirka 1,8 miljarder euro jämfört med den föregående planen för de offentliga finanserna. Den stora ökningen förklaras särskilt av den lagstadgade justering i efterhand som för första gången läggs till finansieringen 2025 och som är 1,46 miljarder euro. Finansieringsbeloppet justeras i efterhand med två års fördröjning med stöd av 10 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021), så att det motsvarar de faktiska kostnaderna på riksnivå. Hur stor 2025 års justering blir grundar sig alltså på områdenas bokslutsprognoser för 2023 och preciseras sommaren 2024. Finansieringen påverkas också av höjd kostnadsnivå, förväntad ökning av servicebehovet samt uppgiftsändringar. 

År 2026 uppgår den statliga finansieringen till cirka 25,9 miljarder euro, år 2027 till cirka 25,5 miljarder euro och 2028, dvs. i slutet av ramperioden, till cirka 25,2 miljarder euro. Finansieringen minskas särskilt av att beloppet av efterhandsjusteringen beräknas minska. Beloppet på efterhandsjustering grundar sig på en kalkyl som gjorts utifrån välfärdsområdenas budgetuppgifter för 2024 och uppgifter i ekonomiplanerna för åren 2025—2026. Regionernas sammanlagda resultat förbättras enligt budgeterna och ekonomiplanerna från och med 2024, vilket leder till att också beloppet av efterhandsjusteringen minskar och är cirka 959 miljoner euro 2026, cirka 392 miljoner euro 2027 och cirka -131 miljoner euro 2028 (enligt prisnivån 2025). Det slutliga beloppet av efterhandsjusteringen bestäms utifrån bokslutsuppgifterna för 2026. 

Utskottet anser med beaktande av de utmaningar som hänför sig till förutsägbarheten att det är viktigt att vara beredd på en större efterhandsjustering än beräknat och på motsvarande oförutsedda tekniska justeringsbehov genom en så kallad ramreservering som inte kan användas för andra utgifter. I enlighet med regeringsprogrammet är avsikten att vid efterhandsjusteringen introducera en stegvis ökande självrisk för välfärdsområdena från och med 2026. 

Prognosen för välfärdsområdenas inkomster och utgifter

I planen för de offentliga finanserna bedöms utvecklingen av välfärdsområdenas inkomster och utgifter 2025—2028. Prognosen är till sin karaktär en kalkyl över utgiftstrycket, där utgifterna ökar i takt med att servicebehovet ökar och uppgifterna och priserna förändras. Prognosen beaktar välfärdsområdenas egna anpassningsåtgärder särskilt under innevarande år. Bedömningen för åren 2025—2026 tar endast i någon mån hänsyn till anpassningsåtgärderna, eftersom det inte har funnits lika exakta uppgifter om dem. Den statliga finansieringen har uppskattats i enlighet med statens rambeslut och budget. 

Enligt prognosen har välfärdsområdenas utgifter ökat snabbt 2023, och områdenas resultat beräknas uppvisa ett klart underskott. Under de följande åren fortsätter utgiftstrycket bland annat på grund av löneuppgörelserna. År 2024 beräknas utgiftsökningen avta jämfört med året innan. Det beror särskilt på anpassningsåtgärderna, uppgiftsändringarna och den avtagande allmänna prisökningen. År 2024 är effekterna av löneförhöjningarna inte lika stora som 2023 eller 2025. År 2025 beräknas resultatet i områdena förbättras så att deras ekonomi nästan är i balans. Utgiftsökningen dämpas av regeringens sparbeslut i våras och av områdenas egna anpassningsåtgärder. Justeringen i efterhand ökar som ovan sagt den statliga finansieringen. Enligt prognosen blir räkenskapsperiodens resultat åter negativt 2026—2028 (-1,5 miljarder euro 2028). 

De ändringar i områdenas uppgifter som det beslutats om i planen för de offentliga finanserna inverkar lika mycket på både områdenas utgifter och den statliga finansieringen, och därför förändras inte områdenas finansieringsbalans i kalkylen. Utskottet konstaterar att dessa ändringar i uppgifterna lindrar personalbristen och indirekt kan lindra utgiftstrycket i områdena. Kostnadseffekten av de uppgiftsändringar som ingår i regeringsprogrammet och den aktuella planen för de offentliga finanserna minskar välfärdsområdenas utgifter med cirka 685 miljoner euro netto 2028. 

Uppföljning av hur finansieringen räcker till

Enligt 12 § i lagen om välfärdsområden (611/2021) bedöms det i planen för de offentliga finanserna om välfärdsområdenas finansiering är tillräcklig för skötseln av deras uppgifter både som en helhet och med avseende på varje välfärdsområde (finansieringsprincipen). Bedömningen föregås av en riksomfattande redogörelse enligt 31 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021). Redogörelsen utarbetas av social- och hälsovårdsministeriet och i den bedöms om lika tillgång till social- och hälsovård förverkligats och finansieringsnivån är tillräcklig. Enligt den redogörelse som publicerades av social- och hälsovårdsministeriet hösten 2023 är det för närvarande för tidigt att dra slutsatser om huruvida enskilda välfärdsområdens finansiering räcker till eller inte. 

I de yttranden från välfärdsområdena som förvaltningsutskottet fått har områdena varit oroade över hur finansieringen ska räcka till. Den måttliga kostnadsutveckling som planen för de offentliga finanserna utgår från förutsätter omfattande anpassningsåtgärder och är osäker med beaktande av kostnadstrycket och det ökande servicebehovet under de närmaste åren. Kostnaderna ökar i synnerhet på grund av löneuppgörelserna och de stigande priserna på varor och tjänster. Kostnadsnivån stiger särskilt snabbt 2025 och överskrider välfärdsområdesindexet 2024—2026. Många välfärdsområden planerar enligt uppgift att anpassa sin ekonomi genom att minska köp av inhyrd arbetskraft och av tjänster. Några av välfärdsområdena har i de budgetar som godkändes i slutet av 2023 meddelat att de överväger att ansöka om tilläggsfinansiering under ekonomiplansperioden. Hittills har finansministeriet fått en ansökan. Femton områden har ansökt om ändring av fullmakten att uppta lån för 2024, och elva områden beviljades fullmakt. Flera välfärdsområden väntas uppfylla kriterierna för utvärderingsförfarandet under ramperioden. 

Utskottet konstaterar att finansieringsmodellen för välfärdsområdena har tillämpats en mycket kort tid och att det därför inte heller finns mycket uppföljningsinformation. Det finns inte heller någon erfarenhet av hur tilläggsfinansieringen fungerar. Utskottet hänvisar dock till tidigare utlåtande (t.ex. om RP 17/2023 rd och RP 28/2022 rd) och påpekar att statsrådet noggrant bör följa hur välfärdsområdenas finansiering räcker till och vid behov lämna en proposition om ändring av regleringen, ifall ordnandet av de tjänster som tryggas i grundlagen äventyras trots möjligheten till tilläggsfinansiering. Riksdagen har också utifrån förvaltningsutskottets betänkande godkänt ett uttalande där regeringen förutsätts se till att uppnåendet av målen för reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet följs upp långsiktigt och att iakttagelserna rapporteras regelbundet (RP 68/2022 rd — FvUB 15/2022 rd, RSv 102/2022 rd). 

Utskottet betonar i detta sammanhang dessutom vikten av att samordna den ekonomiska styrningen och den innehållsmässiga nationella styrningen för att säkerställa att det råder balans mellan finansieringen och den service som omfattas av organiseringsansvaret. Regeringens proposition med förslag till lag om ändring av lagen om välfärdsområden och till lagar som har samband med den (RP 2/2024 rd) anknyter till denna fråga. 

Den kommunala ekonomin

Lägesbild och utvecklingsutsikter för den kommunala ekonomin

De senaste åren har varit exceptionellt positiva och den kommunala ekonomin har stärkts klart. Utvecklingen förklaras bland annat av statens coronastöd för den kommunala ekonomin, den positiva utvecklingen av sysselsättningen och skatteinkomsterna samt olika engångsfaktorer och tidsrelaterade faktorer. Enligt bokslutsprognoserna har också 2023 varit ett starkt år inom den kommunala ekonomin. Kassaflödet från verksamheten och investeringarna, som visar balansen i kommunekonomin, har stärkts och blivit positivt. Kommunernas och samkommunernas sammanlagda resultat för räkenskapsperioden visade 2023 ett överskott på cirka 1,8 miljarder euro. 

Bakom det starka resultatet ligger faktorer av engångsnatur och tidsrelaterade faktorer som huvudsakligen beror på social- och hälsovårdsreformen. De exceptionellt stora skatteinkomstposterna (bestående av skattepengar som betalas i efterskott) till följd av social- och hälsovårdsreformen har stärkt den kommunala ekonomin med cirka 1,3 miljarder euro. I samband med social- och hälsovårdsreformen ökade kommunernas utgifter med cirka 0,5 miljarder euro mer än inkomsterna för 2023, vilket i efterhand beaktas i statsandelen för kommunal basservice. Enligt utredning till utskottet skulle resultatet inom kommunekonomin redan 2023 ha blivit något negativt om det inte hade funnits några engångsfaktorer och tidsrelaterade faktorer. I och med social- och hälsovårdsreformen har också den kommunala ekonomins sammanlagda lånestock och penningmedel minskat, eftersom sjukvårdsdistriktens och specialomsorgsdistriktens tillgångar och skulder har överförts till välfärdsområdena. 

Även om den kommunala ekonomin sammantaget har stärkts, finns det fortfarande stora skillnader mellan kommunerna. Trots det exceptionellt goda resultatet visade en uppskattning att årsbidraget, som beskriver driftsekonomins utveckling, fortfarande var negativt i 12 kommuner år 2023 (14 kommuner år 2022). De kommuner som uppvisade ett negativt årsbidrag hade med ett undantag färre än 5 000 invånare. De starkaste resultaten uppvisades av stora städer med över 100 000 invånare. Utskottet betonar dock att det finns skillnader också mellan kommuner av samma storleksordning. 

Enligt utvecklingsprognosen för kommunekonomin 2025–2028 försvagas den kommunala ekonomin klart från och med 2024. I kalkylen över utgiftstrycket blir kassaflödet från verksamheten och investeringarna, som visar balansen i kommunekonomin, negativt 2024—2027. Kostnadsutvecklingen inom kommunekonomin påverkas särskilt av att löneutvecklingen inom kommunsektorn är snabbare än den allmänna löneutvecklingen. Dessutom är investeringstrycket i kommunerna fortsatt stort bland annat på grund av byggnadsbeståndets ålder och tillväxttrycket i de större städerna. De låga åldersklasserna blir allt mindre, vilket minskar servicebehovet inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen och tvingar kommunerna att anpassa verksamheten och servicenätet. Den minskande befolkningen i arbetsför ålder försvagar å sin sida tillgången på kunnig arbetskraft och samtidigt kommunernas skatteunderlag. Kommunernas skatteinkomster beräknas öka måttligt under de närmaste åren, bland annat på grund av den allmänna ekonomiska utvecklingen samt inkomst- och sysselsättningsutvecklingen. 

Den ekonomiska differentieringen mellan kommunerna återspeglas i allt högre grad också i en differentiering av kommunernas framtidsutsikter och utmaningar inför framtiden. Det bedöms att det behövs allt mer samarbete mellan kommunerna och nya sätt att ordna tjänsterna. Det finns också betydande skillnader mellan kommunerna när det gäller investeringsutsikterna. I en del kommuner förutspås investeringarna minska under de närmaste åren, men i synnerhet stora kommuner och städer har betydande investeringsbehov. Utskottet framhåller vikten av samarbete mellan kommunerna och staten när det gäller investeringar. Ett exempel på detta samarbete är avtalen om markanvändning, boende och trafik (MBT). 

Nya åtgärder i planen för de offentliga finanserna

Planen för de offentliga finanserna för 2025—2028 tar upp ett flertal nya åtgärder som påverkar den kommunala ekonomin. Statsandelen för kommunal basservice höjs permanent med 277 miljoner euro från och med 2025. Höjningen görs för att lindra den minskning av statsandelen som följer av att beräkningarna för social- och hälsovårdsreformen uppdaterades i november 2023. 

Kommunalbeskattningens effektivitet förbättras genom att förvärvsinkomstavdraget slopas. Samtidigt höjs arbetsinkomstavdraget i motsvarande grad, vilket i första hand berör den statliga inkomstskatten. Detta krymper i enlighet med regeringsprogrammet skillnaden mellan kommunernas nominella och effektiva skattesatser. Åtgärden är kostnadsneutral: kommunernas skatteintäkter ökar med 340 miljoner euro, men kompensationerna för kommunernas förlorade skatteinkomster sjunker i motsvarande grad. 

I linje med besluten vid budgetförhandlingarna minskar kommunernas uppgifter och skyldigheter eller alternativt ökar kommunernas avgiftsinkomster så att de offentliga finanserna stärks med 100 miljoner euro från och med 2025. Enligt utredning till utskottet bereder ministerierna under 2024 propositioner med de behövliga budgetlagarna. 

Den så kallade kanaliseringen av besparingarna inom fondekonomin beräknas stärka den kommunala ekonomin med 60—70 miljoner euro. Som ett led i de nya anpassningsåtgärderna minskar finansieringen av yrkesutbildningen med sammanlagt 100 miljoner euro från och med 2025. Det uppskattas att cirka 65 miljoner euro av detta belopp riktas till kommunerna. 

Sammantaget har de nya åtgärderna bedömts stärka den kommunala ekonomin klart, vilket utskottet välkomnar. 

Statsandel för kommunal finansiering 2025—2028

Statsandelen för kommunal basservice uppgår 2025 till cirka 3,2 miljarder euro. Statsandelen stiger med cirka 690 miljoner euro jämfört med budgeten för 2024. Ökningen förklaras särskilt av att arbets- och näringsreformen trädde i kraft i början av 2025. År 2026 är statsandelen för kommunal basservice 3,172 miljarder euro och år 2027 cirka 3,141 miljarder euro. År 2028 stiger statsandelen till 3,342 miljarder euro, eftersom de temporära minskningar som hänför sig till social- och hälsovårdsreformen upphör 2027. 

Ordnandet av arbets- och näringstjänsterna blir ett nytt statsandelsåliggande för kommunerna, och dess finansiering riktas till kommunerna som en statsandel på 100 procent via statsandelen för kommunal basservice. Överföringarna till statsandelen uppgår till sammanlagt cirka 874 miljoner euro, varav arbets- och näringstjänsterna står för cirka 658 miljoner euro och det utvidgade finansieringsansvaret för arbetslöshetsförmånerna för cirka 216 miljoner euro. De ändringar i lagstiftningen som gäller uppgifterna inom arbets- och näringstjänsterna och integrationstjänsterna träder i kraft vid ingången av 2025 och minskar finansieringen med cirka 51 miljoner euro. Kommunernas kostnader minskar med motsvarande belopp. 

Sakkunniga har bedömt att arbets- och näringsreformen inte har tilldelats tillräckliga resurser. Utskottet har bland annat uppmärksammats på att kompensationen till kommunerna för utvidgningen av finansieringsansvaret för arbetslöshetsförmånerna grundar sig på arbetslöshetssituationen 2023. På grund av de försämrade konjunkturerna beräknas arbetslösheten dock öka under 2024. Utskottet anser det vara viktigt att noggrant bevaka kostnadseffekterna av reformen och hur anslagen räcker till. Enligt regeringsprogrammet förbinder sig staten att kompensera kommunerna för de nya uppgifter och skyldigheter som åläggs dem samt för eventuella utvidgningar av uppgifterna genom att finansiera uppgifterna och skyldigheterna fullt ut eller genom att avveckla andra skyldigheter. 

Som en egentlig beslutsbaserad åtgärd påverkas statsandelen för 2025 av att kommunernas sysselsättningsskyldighet (arbetslösa arbetssökande som fyllt 57 år) slopas, vilket minskar statsandelen med cirka 19 miljoner euro 2025, med cirka 21 miljoner euro 2026 och med cirka 23 miljoner euro från och med 2027. Kostnaderna för sysselsättningsskyldigheten har tidigare delats till hälften mellan staten och kommunerna. Eftersom skyldigheten slopas, försvinner också statsandelens statliga finansieringsandel på 50 procent. För kommunerna innebär det att utgifterna inom driftsekonomin minskar med motsvarande belopp. 

Från och med 2025 påverkas statsandelen också av att tre årsveckotimmar läggs till den grundläggande utbildningen. Ökningen av antalet årsveckotimmar ökar statsandelen med cirka 9 miljoner euro 2025 och med 20,6 miljoner euro från och med 2026. 

Genom nedbantningen av kommunernas uppgifter och skyldigheter minskar statsandelen för kommunal basservice med 25 miljoner euro från och med 2025. Enligt uppgift kan minskningen delvis riktas till andra moment när det samlade innehållet i åtgärderna preciseras. 

Sammanfattning i fråga om kommunerna

Utskottet noterar att det trots social- och hälsovårdsreformen fortfarande råder strukturell obalans mellan inkomster och utgifter inom den kommunala ekonomin. Det blir allt viktigare att trygga den kommunala ekonomins hållbarhet på lång sikt. Utskottet vill framhålla vikten av att det, som också regeringsprogrammet säger, görs en övergripande översyn av den kommunala finansieringen och statsandelssystemet, så att de motsvarar kommunernas nya roll och läget efter att social- och hälsovårdsreformen trätt i kraft och arbets- och näringsreformen genomförts. Utskottet ser det också som viktigt att den pågående översynen av fastighetsbeskattningen fortsätter i enlighet med regeringsprogrammet. 

I samband med social- och hälsovårdsreformen sågs statsandelssystemet för kommunerna över. Det föreskrevs bland annat om en tilläggsdel för främjande av hälsa och välfärd i syfte att uppmuntra kommunerna att satsa på förebyggande insatser som förbättrar hälsan och välfärden. Grundpriset för främjande av hälsa och välfärd fastställs årligen genom förordning av statsrådet. Grundpriset multipliceras med kommunens invånarantal och kommunens koefficient för främjande av hälsa och välfärd (nedan kallad hälso- och välfärdskoefficient). Koefficienten bestäms utifrån flera indikatorer för grundläggande utbildning, idrott och kommunens ledarskap som beskriver kommunens verksamhet samt utifrån resultatindikatorer som anger verksamhetens resultat och genererad förändring. Det kommer att göras bedömningar av hur hälso- och välfärdskoefficienten och andra koefficienter fungerar. I fortsättningen vidareutvecklas koefficienterna i takt med att kunskapsunderlaget utvecklas. Utskottet anser att man bör utreda hur koefficienten kan utvecklas så att den blir mer sporrande och bättre beaktar det förebyggande arbetet. 

Kommunerna och välfärdsområdena har gemensamma invånare och många kontaktytor som är viktiga med tanke på tillhandahållandet av tjänsterna. Enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård ska såväl kommunen som välfärdsområdet främja välfärd och hälsa. I lagen om välfärdsområden föreskrivs dessutom om förhandlingsskyldighet för välfärdsområdet och kommunerna inom området. Utskottet konstaterar att samarbete och dialog mellan kommunen och välfärdsområdet är av avgörande betydelse i arbetet för att främja hälsa och välfärd. Motsvarande samarbetsbehov finns också i kontaktytorna mellan bildningstjänsterna och vårdtjänsterna, tjänsterna för barn, unga och familjer, tjänsterna för personer med funktionsnedsättning och äldre, integrationen samt säkerhets- och beredskapsuppgifterna. En annan viktig kontaktyta är främjandet av sysselsättningen. Utskottet anser det viktigt att samarbetet mellan kommunerna och välfärdsområdena utvecklas och stöds på olika sätt. God praxis för samarbetet mellan kommunerna och välfärdsområdena bör noteras och spridas.