Småbarnspedagogiken skapar en grund för hela lärstigen och resten av livet. För många barn är den småbarnspedagogiska verksamheten samtidigt den första kontakten med samhället utanför familjen. Det är därför viktigt att upplevelsen är positiv och förtroendeskapande, och effekterna av den är långtgående. Tyvärr är det bevisat att det också inom småbarnspedagogiken förekommer till exempel rasism och ableism, det vill säga diskriminering och mobbning av personer med funktionsnedsättning. Propositionen om ändring av 6 a § i diskrimineringslagen äventyrar likabehandlingen inom småbarnspedagogiken och kan därför inte understödas. 

Parallellt med ändringen av diskrimineringslagen gör regeringen andra ändringar vars konsekvenser står i strid med propositionen. Sådana ändringar är avvecklingen av kommunernas skyldighet att utarbeta lokala planer för småbarnspedagogik och av skyldigheten att rapportera om lärarnas fortbildning. 

Strider mot gällande lagstiftning och uppfyller inte målen för ändringen

De sakkunniga har utdömt den föreslagna ändringen och den har ansetts urvattna grunden för regeringens projekt att avveckla normer. Diskrimineringsombudsmannen har dessutom påpekat att en majoritet av myndigheterna och alla städer motsatte sig propositionen under den tidigare remissbehandlingen. 

Diskrimineringsombudsmannen har påpekat att propositionen strider mot målen i grundlagen och diskrimineringslagen, regeringsprogrammet, den nationella barnstrategin och regeringens handlingsprogram mot rasism. Enligt barnombudsmannen ligger de föreslagna ändringarna i lagstiftningen inte heller i linje med de rekommendationer som FN:s kommitté för barnets rättigheter har gett Finland. 

Artikel 2 i FN:s konvention om barnets rättigheter förbjuder diskriminering och förutsätter att konventionsstaterna vidtar aktiva åtgärder för att skydda barn mot all slags diskriminering. Den aktuella propositionen gör det svårare att skydda barn mot diskriminering. 

Den besparing i statsandelen för kommunal basservice som ändringen medför uppgår till sammanlagt cirka 43 904 euro per år från och med 2025. Det har dock varit svårt att beräkna den faktiska besparingen, eftersom planerna för likabehandling ofta har utarbetats tillsammans med planerna för jämställdhet, vilket innebär att det endast är en mycket liten och marginell besparing som uppstår av att likabehandlingsplanen slopas. 

Dessutom vill vi påpeka att syftet med avvecklingen av normer bör vara att frigöra resurser för att uppnå målen för den småbarnspedagogiska verksamheten, inte enbart att skära ned i de offentliga finanserna. Slopandet av skyldigheten att utarbeta en plan för likabehandling kan till och med äventyra uppnåendet av målen för småbarnspedagogiken. 

Ändringen minskar inte kommunernas uppgifter på kort sikt, och den besparing som beräknas i propositionen är inte realistisk, eftersom de uteblivna planerna för likabehandling senare kan synas bland annat i utanförskap och marginalisering bland barn och unga. Däremot är åtgärder som främjar likabehandling alltid sparåtgärder, eftersom man genom att främja likabehandling säkerställer att var och en hittar sin egen plats i samhället och blir en engagerad samhällsmedlem. 

Barnets bästa i första hand

Enligt artikel 3.1 i FN:s konvention om barnets rättigheter ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. 

Propositionen försämrar kvaliteten på småbarnspedagogiken och är därför inte förenlig med barnets bästa. 

Artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter garanterar barnet rätt att få sina åsikter beaktade. 

Slopandet av skyldigheten att utarbeta en plan för likabehandling försämrar barnens delaktighet i frågor som berör dem i och med att skyldigheten att höra barnen och deras vårdnadshavare om åtgärder som främjar likabehandling försvinner. När vårdnadshavarna och barnen inte blir hörda, får man heller inte konkret information om barnets behov, som kan gälla till exempel en syn- eller hörselnedsättning eller hur ett barn med funktionsnedsättning upplever småbarnspedagogiken. Om barnen och vårdnadshavarna inte inkluderas på ändamålsenligt sätt får man inte nödvändig sakkunskap om hur olika behov i anslutning till funktionsnedsättning, neurologisk mångfald eller barnets bakgrund påverkar barnets och familjernas liv samt till exempel deltagandet i småbarnspedagogik och förskoleundervisning och den fostrande gemenskapen. 

Flera remissinstanser har uttryckt oro över att propositionen medför att planeringsskyldigheterna inte längre bildar en enhetlig helhet som omfattar olika utbildningsnivåer. Samtidigt innebär förslaget att barnen särbehandlas beroende på var de deltar i småbarnspedagogiken. Skyldigheten att utarbeta en plan för likabehandling separat för varje enhet gäller fortfarande läroanstalter inom den grundläggande utbildningen och på andra stadiet, men inte småbarnspedagogiken. I fråga om förskoleundervisningen ska en plan för likabehandling som är specifik för verksamhetsstället utarbetas endast när förskoleundervisningen ordnas i anslutning till den grundläggande utbildningen. 

Propositionen kan också leda till att en del aktörer inom småbarnspedagogiken fortfarande gör upp likabehandlingsplaner medan andra avstår från dem. Det skulle leda till att barnen behandlas ojämlikt beroende på var de bor och var de deltar i småbarnspedagogik. 

Personalens arbetsbörda och kompetensutveckling

Slopandet av skyldigheten att utarbeta en plan för likabehandling separat för varje verksamhetsställe undanröjer inte skyldigheten att främja likabehandling i enlighet med lagstiftningen om småbarnspedagogik och grunderna för planen för småbarnspedagogik. Om ändringen genomförs framhävs i ännu högre grad än tidigare vikten av sådan kompetenshantering som stöder daghemsföreståndarna och lärarna samt verksamhetskulturen inom småbarnspedagogiken. Den föreslagna ändringen medför alltså mer arbete för arbetstagarna när den arbetstid som reserverats för planeringen slopas, men varje arbetstagare fortfarande har skyldighet att främja likabehandling. 

Enligt Keva finns det redan en ökad risk för arbetsoförmåga bland personalen inom småbarnspedagogiken. Personalomsättningen och frånvaro bland arbetstagarna försämrar i kombination med bristen på behörig personal personalens arbetshälsa och äventyrar likabehandlingen i verksamheten. 

För att likabehandling ska vara en del av verksamheten är det väsentligt att öka medvetenheten om likabehandling och påverka verksamhetssätten inom småbarnspedagogiken. Detta blir dock lidande när personalens gemensamma samtal om och utvärdering av likabehandling i daghemmet och behövliga åtgärder uteblir på grund av att planen för likabehandlingen inte längre behöver utarbetas. Personalens färdigheter att främja likabehandling och eliminera trakasserier försämras och likaså kan det påverka arbetstagarnas engagemang på ett negativt sätt. 

Det bör också noteras att regeringen har avskaffat vuxenutbildningsstödet och gjort nedskärningar i stödet för fortbildning av lärare för 2025. Med hjälp av vuxenutbildningsstödet var det möjligt att utbilda sig till eller skaffa behörighet som lärare inom småbarnspedagogik, medan lärare och annan personal inom småbarnspedagogiken genom fortbildning har kunnat öka sitt kunnande om likabehandling och främjande av likabehandling i det vardagliga arbetet. Främjandet av likabehandling försvagas när den planerade ändringen träder i kraft och skyldigheten att utarbeta planer för likabehandling slopas. 

En plan på kommun- eller anordnarnivå beaktar inte i tillräcklig utsträckning enheternas mångfald och barnens individuella behov.

Diskrimineringsombudsmannen konstaterade 2018 att planer på kommunnivå inte är tillräckliga för att arbetet med att främja likabehandling ska bli en etablerad del av utbildningssystemet. Diskrimineringsombudsmannen föreslog därför att det också för småbarnspedagogiken ska föreskrivas en skyldighet att utarbeta en likabehandlingsplan för varje verksamhetsställe på motsvarande sätt som inom utbildningssystemet i övrigt. Likabehandlingsplanen beaktar mångfalden vid enheterna inom småbarnspedagogiken och barnens individuella behov. 

Planen är ett nödvändigt praktiskt verktyg för likabehandling i vardagen inom småbarnspedagogiken. Risken med att de enhetsspecifika planerna slopas är att planerna för likabehandling utarbetas på en alltför generell nivå. Det kan leda till att åtgärderna för att främja likabehandling inte är tillräckligt detaljerade eller konkreta och att bedömningen av hur likabehandlingen förverkligas blir bristfällig. Det skulle innebära att de främjande åtgärderna inte är effektiva, ändamålsenliga eller proportionerliga och att de inte har någon egentlig betydelse för vardagen på verksamhetsställena. I en sådan situation tas ingen hänsyn till behoven hos barnen som deltar i den småbarnspedagogiska verksamheten. 

Varje barn är unikt och värdefullt, vilket man måste kunna ta hänsyn till i småbarnspedagogiken. För det krävs resurser och ett starkt stöd i lagstiftningen.