Regeringen Orpos ekonomiska politik och budgetproposition för 2025 investerar inte tillräckligt i framtiden, dvs. på barns och ungas välbefinnande, kompetens och utbildning. Den känner inte heller igen kultursektorns och de kreativa branschernas potential.
Vi noterar dessutom att många åtgärder som görs under avregleringens täckmantel i praktiken är nedskärningar i utbildningen. Utbildningen skulle omfattas av regeringens specialskydd, men det syns tyvärr inte i denna budgetproposition. Däremot riktas omfattande nedskärningar särskilt till yrkesutbildning och de studerandes utkomst samt till kulturbranschen. Betydande nedskärningar riktas också till fortbildning av lärare och finansiering av kommunerna.
Fortbildning för lärare
Kompetenta och kunniga lärare är en hörnsten i det finländska utbildningssystemet. I Finland vilar ett lyckat genomförande av läroplanen i hög grad på lärarnas pedagogiska kompetens och på friheten att genomföra planen. Det föränderliga samhället förutsätter också att lärarnas kompetens utvecklas, och därför är det obegripligt att regeringen har beslutat skära ned både Utbildningsstyrelsens och regionförvaltningsverkens finansiering till ett belopp av 14,16 miljoner euro för fortbildning av lärare. Detta har konsekvenser för hela utbildningssystemet, från småbarnspedagogik till högskoleutbildning och fritt bildningsarbete.
Avskaffandet av fortbildningen inverkar väsentligt på genomförandet av utbildningsreformerna, såsom reformen av stödet för lärande. Fortbildning för lärare behövs för närvarande inte bara för att stödja inlärningen utan också bland annat för att förankra rekommendationerna för artificiell intelligens, för att driva engelskspråkiga utbildningsformer och för att stärka kunnandet om emotionella färdigheter och likabehandling.
Utbildningsstyrelsen
I budgetpropositionen föreslås omfattande besparingar på 18,7 miljoner euro i Utbildningsstyrelsens omkostnader samt i statsandelar och statsunderstöd. Utbildningsstyrelsen har uttryckt allvarlig oro över försämringen av den ekonomiska situationen och över hur besparingarna påverkar skötseln av Utbildningsstyrelsens kärnuppgifter som en central nationell expertmyndighet och utbildningsmyndighet, som producent av digitala tjänster och informationsresurser samt som genomförare och verkställare av utbildningspolitiska reformer.
Småbarnspedagogik
Inom småbarnspedagogiken skapas en grund för hela lärstigen och skapas förutsättningar för ett gott liv som stöd för många slags familjer och barn. Med tanke på att förbättra inlärningsresultaten är det ytterst viktigt att upprätthålla och vidareutveckla kvaliteten på och delaktigheten i småbarnspedagogiken. Regeringens planer på att slopa både skyldigheten att utarbeta lokala planer för småbarnspedagogik och rapporteringen om fortbildningen för lärare kan enligt utlåtandena försämra kvaliteten på småbarnspedagogiken.
Dessutom är regeringens plan att slopa de individuella likabehandlingsplanerna för småbarnspedagogiken ohållbar. Det finns bevis på att det också inom småbarnspedagogiken förekommer till exempel rasism och ableism, det vill säga diskriminering och mobbning av personer med funktionsnedsättning. Slopandet av likabehandlingsplanerna är inkonsekvent lagstiftning vars spareffekter är försumbara i statsfinanserna och tillsammans med slopandet av finansieringen av fortbildningen för lärare försvagar åtgärden likabehandlingen inom småbarnspedagogiken och undergräver samtidigt grunden också för senare lärostadier. Genom avreglering borde man sträva efter att kommunerna bättre skulle kunna sköta sina uppgifter, men i stället försvagar dessa avregleringar skötseln av uppgifterna.
Det ekonomiska läget i kommunerna utmanar genomförandet av högklassig småbarnspedagogik. Strikta dimensioneringar, kommunernas besparingar och den stora personalbristen gör att vardagen inom småbarnspedagogiken i synnerhet i tillväxtkommunerna är splittrad och personalen måste byta från en grupp till en annan under en dag. Regeringen bör främja kvaliteten på småbarnspedagogiken genom att stärka den kommunala ekonomin och införa en mindre dimensionering (1:7) också för över tre-åringar som deltar i småbarnspedagogiken på deltid, vilket också skulle vara i linje med ett medborgarinitiativ.
Övergångsskedena är viktiga under barnens skolgång, och så är det också i fråga om förskoleundervisningen. Regeringen bör utifrån resultaten av det tvååriga försöket med förskoleundervisning fortsätta att utveckla den tvååriga förskoleundervisningen.
Vi är fortfarande mycket oroade över den utmanande personalsituationen inom småbarnspedagogiken. Därför är det mycket viktigt att budgeten har kompletterats med finansiering som syftar till att avhjälpa personalbristen inom småbarnspedagogiken. Det bör dock beaktas att många andra åtgärder av regeringen påverkar arbetsförhållandena för personalen inom småbarnspedagogiken. Till exempel avregleringen i fråga om planeringsskyldigheterna inom småbarnspedagogiken lindrar de facto inte arbetsbördan, utan ökar den och tar bort resurserna. Likaså försvagar exempelvis den exportdrivna lönemodellen möjligheterna till löneutveckling, vilket kan inverka på branschens attraktions- och hållkraft. Det har bedömts att den exportdrivna lönemodellen i fortsättningen kommer att medföra en allt större lönekonkurrens inom branschen och därigenom en allt större personalomsättning.
Grundläggande utbildning
Vi instämmer i utskottets utlåtande om ökningen av antalet årsveckotimmar i grundskolan med tre timmar. De lektioner i läs- och skrivkunnighet samt matematik som har lagts till den grundläggande utbildningens underklasser för att stärka kunnandet behövs mycket och är viktiga för att vända nedgången i inlärningsresultaten. Syftet med tilläggssatsningarna är att alla unga som går ut grundskolan ska ha tillräckliga grundläggande kunskaper och färdigheter för studier på andra stadiet.
Vi hoppas att regeringen snart också lämnar en proposition enligt regeringsprogrammet om möjligheten till tvåårig förberedande undervisning för elever som behöver det, eftersom man med hjälp av den stärker de nyanlända barnens språkkunskaper och möjligheter att klara sig i skolan. Förberedande undervisning ska ordnas vid närskolan där elevens skolgång fortsätter och integrationen möjliggörs från och med den tidpunkt då eleven börjar i den finska skolan.
Vi välkomnar också att regeringen höjer hemkommunsersättningen till privata utbildningsanordnare till 100 procent och förenhetligar anordnarnas skyldigheter att ge särskilt stöd. Eftersom höjningen av hemkommunsersättningen ändå inte gäller statliga skolor eller universitetets övningsskolor, bör propositionen korrigeras så att den även skulle gälla dessa både i fråga om givandet av stöd och finansieringen. Också i dessa skolor finns det elever som behöver stöd och i synnerhet övningsskolornas uppgift i samband med lärarutbildningen förutsätter att stödbehoven för lärande möts och att genomförandet av stödet övas också före övergången till arbetslivet. Praktikanterna skulle också dra nytta av erfarenheter av förberedande undervisning och dessa elevers integration i vanliga klasser.
Jämlikhetsfinansiering och stöd för lärande
Vi anser att det är ytterst viktigt att regeringen satsar på jämlikhetsfinansiering till småbarnspedagogiken och undervisningen. Enligt Nationella centret för utbildningsutvärdering kan grundskolan inte ensam lösa de sjunkande inlärningsresultaten, eftersom den sjunkande utvecklingen av inlärningsresultaten har ett bredare samband med lärande, välbefinnande och samhälleliga faktorer.
Vi vill också påpeka att fostran och utbildning inte kan skiljas från resten av livet och samhället. Utöver nedskärningarna i utbildningen återspeglas regeringens många beslut som försämrar barns, ungas och barnfamiljers välfärd, såsom nedskärningarna i bostadsbidraget och utkomststödet, i skolgången. Familjens ekonomiska situation hänger samman med även barns välbefinnande, hälsa, ork och resurser. Till exempel barnfamiljsfattigdom har konsekvenser som sträcker sig över flera generationer.
I Nationella centret för utbildningsutvärderings utvärderingar har det konstaterats att det finländska utbildningssystemet för närvarande inte kan garantera alla studerande med invandrarbakgrund tillräckliga färdigheter för utbildning och arbetslivet. Nationella centret för utbildningsutvärdering har konstaterat att det med tanke på integrationen i det finska samhället är viktigt att alla personer med invandrarbakgrund, såväl barn, unga som vuxna, har en reell möjlighet att lära sig och studera finska eller svenska och känna sig delaktiga i det finska samhället. Det är viktigt att identifiera språkets betydelse i undervisningen, lärandet och läroanstaltens verksamhetskultur.
Regeringen förnyar stödet för lärande inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen samt på andra stadiet. Reformen är väntad och innehåller också en viktig tilläggsresurs för finansieringen av alla stadier. Regeringen bör med kraftfullare medel säkerställa att den finansiering som nu genomförs med allmän täckning i slutändan de facto fullt ut riktas till stödet för lärande i kommunerna. När de finansiella situationerna i kommunerna också annars är osäkra är det uppenbart att kommunerna har ett tryck på att täcka sina befintliga finansieringsbehov.
Eftersom resurserna för stödet för lärande också är begränsade, har Nationella centret för utbildningsutvärdering rekommenderat att stödåtgärderna och behoven borde allokeras. Enligt Nationella centret för utbildningsutvärdering är elever med invandrarbakgrund överrepresenterade i statistiken över särskilt stöd, vilket kan tyda på att stöd behövs i stället för i verkliga inlärningsutmaningar för att lära sig skolans undervisningsspråk. (Laimi m.fl. 2024.) Detta behov beaktas delvis i reformen av stödet för lärande. Det är viktigt att det också anvisas tillräcklig finansiering för undervisning i det egna modersmålet för elever med ett främmande språk som modersmål och undervisning i finska/svenska som andra språk samt för stödjande av den övriga undervisningen och att deras behov beaktas i undervisningsgruppens storlek.
En bra sak i budgetpropositionen är att regeringen riktar 5 miljoner euro till att förbättra invandrarkvinnornas ställning och studiemöjligheter. I regeringens budgetproposition för 2025 har den dock riktats till statsunderstöd i stället för till statsandelar. Finlands Folkhögskolförening har kritiserat detta, eftersom statsandelsfinansieringen skulle vara resultatbaserad och möjliggöra utvecklingen av utbildningen på lång sikt. En allokering av finansieringen till statsandelarna skulle också underlätta finansieringen av utbildningen av ukrainare. Även vuxna som får tillfälligt skydd har ett betydande behov av att ta del av tillräckliga språkstudier.
Vi är mycket bekymrade över nedskärningarna i produktionen av läromedel för barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning. Vi instämmer i den delen av utskottets utlåtande där utskottet anser det vara nödvändigt att finansieringen av läromedelsproduktionen för barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning tryggas för att läropliktslagens syfte kan nås också i fråga om denna grupp. Finansieringen till lättlästa läromedel är nödvändig också för att säkerställa likabehandlingen och jämlikheten i utbildningen.
Gymnasieutbildning
Gymnasiernas finansiering drabbas även nästa år av en nedskärning på över 100 miljoner euro, då man inte rör vid gymnasiernas så kallade nedskärningselement. Varken regeringens budgetproposition eller regeringsprogrammet tar hänsyn till behovet av att åtgärda detta. Finlands Gymnasistförbund rf har beskrivit att nedskärningen består av ett avdrag på 996,13 euro i priset per enhet för gymnasieutbildning, dvs. det så kallade strukturella nedskärningselementet (23 b § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet). Bestämmelsen om nedskärningselementet blev till för mer än 10 år sedan som en temporär ändring i lagen. På grund av det avdrag som görs motsvarar finansieringen av gymnasieutbildningen inte de faktiska kostnaderna för utbildningen.
Det finansieringsunderskott som nedskärningselementet medför syns i gymnasiernas vardag bland annat i att utbudet av studier minskar, gruppstorlekarna ökar, stöd för lärande saknas, de studerande mår sämre och undervisningens kvalitet försämras. Dessa brister återspeglar sig också i de fortsatta studierna när de studerandes färdigheter försämras.
Regeringen har också föreslagit att skyldigheten att utarbeta en läsårsplan slopas och att bestämmelsen om samarbetet med vårdnadshavare ska bli mer flexibel. Avskaffandet av dessa normer undanröjer inte behovet av planering eller samarbete, och minskar således inte i praktiken arbetsbördan. Det är alltså återigen fråga om en nedskärning i utbildningen med avreglering som täckmantel, som inte frigör kommunernas resurser utan försvagar dem. Läsårsplanerna är viktiga styrande dokument för gymnasieutbildningen på lokal nivå och de gör det möjligt för de studerande att påverka sin vardag och de stärker delaktigheten. För gymnasierna är utarbetandet av låsårsplanerna ett viktigt verktyg för att utveckla utbildningen. För de studerande möjliggör planerna påverkan på gymnasiernas vardag.
Det blir möjligt för en begränsad grupp gymnasiestuderande att avlägga studentexamen på engelska. Det här är en önskad ändring och som strikt avgränsad försvagar den inte finskans och svenskans ställning. Också möjligheten att välja konst- och färdighetsämnen i studentskrivningarna är en önskad reform. Den finansiering som dessa reformer kräver har täckts i propositionerna.
Yrkesutbildning
Det särskilda skydd av utbildningen som regeringen lovat har misslyckats särskilt i fråga om yrkesutbildningen. Regeringen håller på att skära ned 120 miljoner euro i yrkesutbildningen, beloppet har rapporterats uppgå till rentav 150 miljoner euro, när besparingarna inom förvaltningen och det tidigare inledda slopandet av finansieringen av närvårdarutbildningen räknas med. Undervisningsbranschens fackorganisation OAJ har räknat ut att en besparing på 120 miljoner euro kalkylmässigt skulle innebära att 1 600 läraruppgifter dras in.
Regeringen hävdar att nedskärningarna riktas till vuxna som redan har en examen, men när läropliktiga och vuxenstuderande får samma undervisning är det i praktiken omöjligt att rikta nedskärningarna endast till vuxenstuderande. Nedskärningarna kommer därför oundvikligen att påverka kvaliteten på all yrkesutbildning.
I Finland råder det också brist på yrkesutbildad arbetskraft, och regeringens nedskärningar i yrkesutbildningen tillsammans med slopandet av vuxenutbildningsstödet kan ha stor inverkan på bland annat möjligheterna till omskolning och vidareutbildning för arbetslösa och i större utsträckning för vuxna i arbetslivet till exempel inom branscher där det råder brist på arbetskraft. Regeringens planer hotar ställningen för yrkes- och specialyrkesexamina. Också yrkesexamina och specialyrkesexamina har också i fortsättningen en viktig roll i kompetensutvecklingen som helhet, eftersom de utbildar arbetstagare till branscher och uppgifter för vilka det inte nödvändigtvis finns någon annan möjlighet till kvalificering. Många av dessa examina förutsätter grundutbildning och arbetserfarenhet, så de studerande är i huvudsak vuxna. Dessa examina betraktas inte heller som en höjning av utbildningsnivån, även om de utvecklar kompetensen.
Regeringens nedskärning i yrkesutbildningen bör återkallas och när styrningen och finansieringen av yrkesutbildningen reformeras på annat sätt bör möjligheterna för dem som behöver fortbildning och tilläggsutbildning att avlägga endast delexamina stärkas. En stor faktor när det gäller att uppdatera och stärka kompetensen hos vuxna utan att avlägga en ny examen vore också arbetsgivarnas större öppenhet än för närvarande när det gäller att påvisa färdigheter och kunnande också på annat sätt än som examina. Det skulle också underlätta för invandrare att komma in på arbetsmarknaden.
Att möjliggöra yrkesutbildning för vuxna är också ett av de viktigaste sätten för kommunerna att lyckas med arbets- och näringsreformen. Det behövs verktyg för att matcha det regionala arbetskraftsbehovet och kompetensen hos de arbetslösa.
Särskild uppmärksamhet bör också fästas vid att det finns tillräckligt med platser i Hux-utbildningen och att de studerande har möjligheter till fortsatta studier efter den. Det har också framkommit behov av en rehabiliterande utbildningsform på andra stadiet.
Fritt bildningsarbete och kontinuerligt lärande
I Finland saknar minst en halv miljon finländare tillräckliga grundläggande färdigheter, såsom läs-, skriv- och räknefärdigheter. Fritt Bildningsarbete rf har lyft fram att finländarna enligt Bildningsbarometern som publiceras hösten 2024 är oroade över att allmänbildningen, de grundläggande färdigheterna och de gymnastiska färdigheterna försvagas. Enligt Bildningsbarometern 2024 är 71 procent av respondenterna oroade över den sjunkande allmänbildningen och två tredjedelar (66 procent) av respondenterna är oroade över den försämrade läskunnigheten eller läsförståelsen. Nästan lika många (63 procent) är oroade över livskompetensen.
Det allmänna ska, enligt vad som närmare bestäms genom lag, säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande utbildning samt utveckla sig själv. Regeringen försämrar dock avsevärt möjligheterna till kontinuerligt lärande. Regeringens nedskärningar i yrkesutbildningen och det fria bildningsarbetet i kombination med det tidigare avskaffade vuxenutbildningsstödet till och med hindrar en del vuxna från att utbilda sig. I flera folkhögskolor och idrottsutbildningscenter ordnas också yrkesutbildning. Därför inverkar de samtidiga nedskärningarna allt mer på läroanstalternas totala budgetar och på tillräckligheten av lärarnas undervisningstimmar.
Till det fria bildningsarbetet riktades historiskt stora nedskärningar för 2024, som redan har haft negativa konsekvenser för utbildningen. Studiecentralerna rf har framfört att nedskärningarna på 4,12 miljoner euro 2024 kalkylmässigt för studiecentralerna skulle innebära en minskning av utbildningarna med 4 500 utbildningar och 55 000 genomförda undervisningstimmar (jfr utfallet 2022). Konsekvenserna syns också i form av försämrad sysselsättning, sämre jämlikhet i utbildningen och i att den lokala medborgarverksamheten i synnerhet i glesbygden äventyras i och med att antalet kunniga frivilliga minskar.
Storleken på nedskärningarna i medborgarinstituten var 12,5 miljoner euro. Medborgarinstitutens förbund har påpekat att en euro som investeras i ett medborgarinstitut enligt en undersökning som gjorts vid Östra Finlands universitet (Manninen et al. 2015) medför en nytta på cirka 3,4—5,6 euro för de studerande och samhället.
I budgetpropositionen för 2025 föreslås också en betydande nedskärning på över 18 procent, dvs. 202 000 euro, i det allmänna understödet till bildningsförbund som driver studiecentraler. Också undervisnings- och kulturministeriets och Utbildningsstyrelsens program för balansering av ekonomin har konsekvenser för även andra aktörer. Exempelvis är resurserna för tjänsteinnehavare inom det fria bildningsarbetet redan nu mycket små och det finns inte längre utrymme för att minska dem.
Medborgarinstitutens förbund har också uttalat att det anser att Utbildningsstyrelsens beslut mitt under pågående år 2024 att handla i strid med ett av riksdagen godkänt anslagsbeslut och ett meddelande om ansökan om understöd visar prov på dålig förvaltningssed: Av sparskäl lät Utbildningsstyrelsen bli att dela ut lite över hälften (-584 000 euro) av kvalitets- och utvecklingsunderstöden till medborgarinstituten trots att beloppet av ansökta understöd överskred den summa som kunde ha delats ut. Den summa som reserverats för kvalitets- och utvecklingsunderstöden i budgeten för 2025 är densamma som den summa som blev kvar efter frysningen mitt under 2024. Förbundet föreslår att 600 000 euro ska återbetalas till statsbudgeten för 2025 för kvalitets- och utvecklingsunderstöd till medborgarinstitut.
Förbundet efterlyser också ett tillägg till finansieringen av studiesedlar för studier vid medborgarinstitut för att öka utbudet av utbildning som syftar till att förbättra bland annat de grundläggande färdigheterna och medborgarfärdigheterna till exempel för arbetslösa, personer med inlärningssvårigheter, invandrare och personer med låg grundutbildning. Den nuvarande nivån på finansieringen av studiesedlar är otillräcklig, eftersom understöd till exempel i år beviljades endast cirka 41 procent av de sökande. Medborgarinstitutens förbund föreslår därför att anslaget för studiesedlar för studier vid medborgarinstituten höjs för att studiemöjligheterna ska kunna tryggas på lika villkor också för dem som inte har råd med studier vid medborgarinstitut.
Studiestödets bostadstillägg
Regeringen har föreslagit att andra studerande än sådana som är vårdnadshavare till ett barn ska överföras från det allmänna bostadsbidraget till studiestödets bostadstillägg den 1 augusti 2025. Målet har varit att förnya bostadstillägget så att det gynnar samboende och blir ekonomiskt attraktivt. Studiestödets bostadstillägg är beroende av hur den studerandes studier framskrider och det betalas inte under sommaren. Utöver denna proposition har regeringen fryst indexhöjningarna av studiestödet och höjt studielånets maximibelopp från 650 euro till 850 euro i månaden.
Till följd av överföringen minskar stödet för studerandenas boende med 98 euro i månaden. När man också beaktar nedskärningen av bostadstillägget 2024 är skillnaden i den studerandes utkomst upp till 170 euro i månaden jämfört med 2023. När man dessutom beaktar indexfrysningen av studiepenningen, är den sammanlagda effekten för en ensamboende myndig studerande 200 euro per månad år 2027.
Regeringens mål om billigare samboende har också omintetgjorts, eftersom regeringen har skurit ned investeringsunderstödet för grupper med särskilda behov från 120 miljoner till 63 miljoner redan 2024 och till 15 miljoner från och med 2025. Detta understöd har också använts för byggande av studentbostäder.
Enligt Studentbarometerns rapport om boende (2022) bor endast cirka en fjärdedel av de studerande i en studentbostad som är förmånligare än den allmänna hyresnivån, och det finns inte tillräckligt med studentbostäder för alla som behöver dem. Till exempel i huvudstadsregionen finns det uppskattningsvis cirka 100 000 studerande och Helsingforsregionens studentbostadsstiftelse sr (Hoas) har cirka 11 000 studentbostäder. Köerna till studentbostäderna är enorma. I början av hösten 2024 hade Hoas över 10 000 bostadsansökningar i kö och 1 580 studerande köade till bostäder som ägs av studentkåren vid Aalto-universitetet. Båda aktörerna hade redan hyrt ut alla lediga och vakanta bostäder.
Totalreformen av studiestödet pågår ännu och det att regeringen i det här skedet framskrider med överföringen av bostadstillägget för de studerande är mycket skadligt med tanke på förutsättningarna för reformen. Propositionen bör återtas.
Nedskärningarna i de studerandes försörjning görs i en situation där en stor del av de studerande redan mår dåligt och många redan före nedskärningen i studiestödets bostadstillägg är oroade över sin försörjning.
Var tredje högskolestuderande lider av symtom på ångest och depression. De studerandes psykiska symptom och belastning var relativt sett större än hos hela vuxenbefolkningen. (Studien om högskolestuderandes hälsa och välbefinnande (KOTT) 2021 och 2024) Cirka en femtedel av de studerande uppgav att deras utkomst hade varit mycket knapp och osäker under de senaste 12 månaderna. Under det senaste året uppgav en fjärdedel att de varit rädda för att maten skulle ta slut på grund av brist på pengar och nästan var femte studerande uppgav att de prutat ned sina läkemedelsutgifter. (KOTT 2024) Nu är det inte rätt tid att skära ned de studerandes försörjning.
FoU-finansiering och nybörjarplatser vid högskolor
Det är positivt att man håller fast vid nivån på den parlamentariskt förhandlade finansieringslösningen för FoUI-verksamhet. Finlands mål är att höja forsknings- och utvecklingsfinansieringens andel till fyra procent av bruttonationalprodukten före 2030. Forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet (FoUI) spelar en avgörande roll i att öka produktiviteten, förnya näringslivet och skapa välfärd.
Tillväxt uppstår inte utan satsningar på FoUI-verksamhet. Partierna har kommit överens om en färdplan där man slagit fast att investeringarna i FoUI-verksamhet ska utgöra fyra procent av bruttonationalprodukten före 2030. Det kräver betydande tilläggsfinansiering från den offentliga sektorn, men minst två tredjedelar av de ökade investeringarna bör komma från den privata sektorn.
Den offentliga sektorn bör rikta FoUI-medlen till områden som de privata aktörerna inte investerar i, i första hand till grundforskning. Annars finns det en risk för att FoUI-finansieringen blir ett ineffektivt stöd som snedvrider och förslöar marknaden. Det gagnar inte någon.
FoU-finansieringen riktas starkt till företag, medan FoUI-verksamheten också kräver grundforskning. Vi skulle rikta mer finansiering också till högskolorna och i synnerhet till deras basfinansiering och grundforskning för att stärka grunden för FoUI-verksamheten. Det uppstår inga innovationer utan stark grundforskning och grundligt förarbete. Dessutom är det viktigt att identifiera att toppforskning inte uppstår utan toppförmågor. Också av denna orsak behövs det akuta satsningar på att locka till sig internationella studerande och forskning samt öka antalet utbildningsplatser. Utan dessa kommer satsningarna på forskning, innovationer och utveckling inte att ha något genomslag.
Vi håller med Finlands universitetsrektorers råd UNIFI rf om att Business Finlands finansiering också bör riktas till förkommersiella forskningsprojekt som nätverkar med näringslivet och som bedrivs av forskningsorganisationer som bedriver offentlig forskning och av vilka det inte krävs någon omedelbar exportpotential.
FoU-satsningar bör också riktas till utvecklingen av arbetet inom den offentliga sektorn. Sådana behov har framförts av statsförvaltningens olika delområden från social- och hälsovårdsministeriet till Skyddspolisen.
Regeringen ökar högskolornas nybörjarplatser inom behövliga branscher, bland annat inom småbarnspedagogiken och medicinen. För att höja utbildningsnivån till det mål på 50 procent av befolkningen som uppställts i redogörelsen eller till 60 procent som bedömts motsvara behovet behövs det dock betydligt fler nybörjarplatser. Det är brist på t.ex. skolpsykologer och speciallärare samt lärare i naturvetenskaper.
Ungdomsarbete och hobbyer
Nedskärningar som drabbar unga är som att skära ned på framtiden, men trots det har regeringen Orpos nedskärningar drabbat också de unga. I och med nedskärningarna i hobby- och organisationsverksamheten försvagas de ungas delaktighet i samhället väsentligt, vilket också har konsekvenser för de ungas välbefinnande. Anslagen för ungdomsarbete minskas med cirka 4 procent 2025 jämfört med 2024. Även om regeringen minskade nedskärningarna i ungdomsorganisationerna, minskar finansieringen på ungdomsområdet med över 15 procent jämfört med början av regeringsperioden.
Ungdomssektorns takorganisation i Finland Allians rf har konstaterat att konsekvenserna av de nedskärningar som drabbar unga sträcker sig till tre nivåer. Den första nivån är direkt vardagen för ungdomarna i Finland, den andra är ungdomsarbetets möjligheter att stödja de unga tillräckligt och den tredje nedskärningarnas konsekvenser för framtiden för hela samhället. När man frågar de unga själva uppskattade nio av tio unga som omfattas av ungdomsarbete att en minskning av ungdomsarbetet skulle ha negativa konsekvenser på deras vardag. 40 procent skulle inte längre ha en grupp dit de hör till, mer än hälften skulle träffa sina kompisar mer sällan och en tredjedel skulle bli utan betydelsefulla vuxna i sitt liv. Dessa är oroväckande siffror.
Hälften av de riksomfattande organisationerna på ungdomsområdet tror att de på grund av nedskärningarna inom ett år kommer att bli tvungna att minska personalen och därmed ungdomsverksamheten och stödet till unga. De största förlorarna i denna situation är unga som hör till minoriteter och bor i glesbygden. Ojämlikheten mellan barn och unga ökar ytterligare.
Regeringen bör dra tillbaka nedskärningarna i ungdomsarbetet.
Finlandsmodellen för hobbyverksamhet bör utvecklas så att hobbyer i föreningar, organisationer eller till exempel inom den grundläggande konstundervisningen möjliggörs, så att barn och ungdomar om de så önskar kan fortsätta inom samma gren och med samma grupp från år till år. Det är just grupper och mänskliga relationer som förebygger utslagning. Den lösning som nu har genomförts genom konkurrensutsättning i flera kommuner tryggar inte permanenta grupper, mångsidigt utbud av grenar och verksamheter och inte heller medellösa barns och ungas tillgång till samma hobbyer med andra barn.
Grundläggande konstundervisning
I budgetpropositionen för 2025 föreslås en nedskärning på cirka 2,2 miljarder euro, det vill säga en minskning på över 20 procent för riksomfattande sammanslutningar inom konst- och kulturbranschen. Sådana är till exempel Förbundet för grundläggande konstundervisning i Finland rf och dess medlemsorganisationer. Förbundet påpekar att det inte längre går att hitta sparobjekt i organisationerna. Antalet anställda är redan minimalt, 0,5—2,2 årsverken per organisation. Till exempel nästan 75 procent av kostnaderna för Förbundet för grundläggande konstundervisning i Finland rf är personalkostnader och man har redan avstått från bland annat verksamhetslokalerna.
Dessutom föreslås det att det behovsprövade stödet för grundläggande konstundervisning sänks med 100 000 euro. För dessa läroanstalter som inte får statsandel finns det inte något annat statligt stöd. Förbundet för grundläggande konstundervisning i Finland rf har framfört att det är mycket kortsiktigt att sträva efter att minska stödet i denna skala (-25 procent), när stödnivån efter flera års försök först nyligen har kunnat höjas till ens 400 000 euro. För att den grundläggande konstundervisningen ska kunna svara på utmaningarna med den ökade ojämlikheten mellan regionerna och köerna i tillväxtstäderna samt målet att nå en målgrupp som blir allt mer mångkulturell måste läroanstaltsnätverket inom den grundläggande konstundervisningen stärkas i stället för att försämras. De föreslagna nedskärningarna strider också klart mot regeringsprogrammet. I enlighet med regeringsprogrammet är syftet med den pågående revideringen av lagen om grundläggande konstundervisning och finansieringssystemet att förbättra den grundläggande konstundervisningens tillgänglighet med beaktande av olika konstområden. De föreslagna nedskärningarna står i bjärt kontrast med detta mål.
Rapporten från enkätundersökningen om kulturhobbyernas inverkan (Kulttuuriharrastamisen koetut vaikutukset -selvitys) visar att kulturhobbyerna har många positiva effekter särskilt för barn och unga. Av de elever inom grundläggande konstundervisning som besvarade enkäten upplevde 99 procent att de får glädje av att lära sig, 97 procent upplevde att de i sin hobby blir accepterade sådana som de är, 98 procent upplevde att de blir på gott humör tack vare sin hobby och 93 procent upplevde att de får använda fantasin i sin hobby. Att möta utmaningar, få bättre självkänsla eller en positivare bild av sig själv upplevdes vara till nytta också bland annat i skolan, arbetslivet och andra hobbyer. Av respondenterna under 16 år hade 83 procent fått nya kompisar och av de respondenter som är äldre än det hade 86 procent fått nya kompisar. Svaren visar att konsthobbyns betydelse för uppbyggnaden av den egna identiteten upplevs vara betydande.
Motion och idrott
I regeringens budgetproposition för 2025 minskar idrottsbudgeten med cirka 11 miljoner euro, dvs. med cirka 7 procent jämfört med budgetpropositionen för 2024. Detta är ett mycket oroväckande exempel på nedskärningar i förebyggande åtgärder. Fysisk inaktivitet kostar årligen över 3 miljarder euro och det att befolkningen rör sig allt för lite är en av de centrala utmaningarna för det finländska samhället redan nu, och i framtiden kommer utmaningen att till och med fördubblas. Bara cirka en tredjedel av barnen och de unga, en fjärdedel av de vuxna och bara färre än en femtedel av de äldre motionerar tillräckligt mycket med tanke på hälsan.
Största delen av nedskärningarna inom idrott och motion gäller byggande av idrottsanläggningar, vars anslag minskar med nästan 10 miljoner euro. Detta tillsammans med kommunernas svaga ekonomiska situation är en utmaning för till exempel skol- och vardagsmotion. Utvecklingsstödet för föreningsverksamhet minskar med 0,5 miljoner euro. Anslagen för byggande av idrottsanläggningar och föreningsstöd sjunker till den lägsta nivån under den senaste tioårsperioden. Så pass stora nedskärningar kommer oundvikligen att synas i möjligheterna att främja motion och idrott.
Statens idrottsråd påpekar att det utöver nedskärningarna i idrottsanslagen samtidigt kommer att införas höjningar av mervärdesbeskattningen som också påverkar idrottsbranschen och motionsmöjligheterna. Den allmänna mervärdesskattesatsen (inkl. motionstjänster som innehåller undervisning och handledning) steg från 24 procent till 25,5 procent den 1 september 2024 och höjningen av den sänkta mervärdesskattesatsen (inkl. tjänster som möjliggör idrott och inträdesavgifter till idrottsevenemang) från 10 procent till 14 procent kommer att träda i kraft den 1 januari 2025. Särskilt höjningen av den lägre skattesatsen är en åtgärd som går i helt fel riktning.
Enligt Statens idrottsråd kommer höjningarna av mervärdesskattesatserna att påverka kostnadsnivåerna för idrottsföreningarnas och idrottsföretagens verksamhet samt kostnaderna för hobbyerna. Statens idrottsråd anser det vara viktigt att de sparåtgärder som vidtas inom motion och idrott riktas så att deras inverkan på själva idrotten och motionen blir så liten som möjligt.
På grund av nedskärningarna i budgeten letar till exempel Forststyrelsen efter besparingar i upprätthållandet av infrastrukturen i strövområden och möjligheterna till gång och cykling utvecklas allt för långsamt medan projekten inom biltrafiken kilar förbi dem. Ministerierna borde åläggas att på allvar leta efter åtgärder för att öka den fysiska aktiviteten.
Kulturbranscher och kreativa branscher
"Tillväxten inom kulturbranschen stöder hela samhället och stärker dess välfärd, kreativitet och hållbarhet", står det i regeringsprogrammet för regeringen Orpo. Genom att skära ned på förutsättningarna för arbete inom den kreativa sektorn eller utan att göra investeringar är det dock svårt att öka den kreativa sektorn, skapa mer högklassigt innehåll för export eller hålla fast vid de många sätten på vilka kulturen stöder samhället, konstaterar Sanasto i sitt utlåtande.
Kulturaktörerna är oroade, eftersom regeringen undergräver inte bara kultur- och konststrukturerna genom att skära ned i infrastrukturen, såsom teatrar och museer, utan också utkomsten för kultur- och konstupphovsmännen.
Regeringen har inte presenterat några konsekvensbedömningar av de sammanlagda konsekvenserna av nedskärningarna i kultur, det fria bildningsarbetet och Yle samt höjningen av mervärdesskattesatserna för kultur.
Till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde riktas 17,4 miljoner besparingar i statsunderstöden. Nedskärningen är uppdelad så att 10,9 miljoner euro riktas till scenkonst och 3 miljoner euro till statlig finansiering av museer.
Finansieringen av konsten spelar redan nu bara en liten roll i statsbudgeten, medan nedskärningarnas konsekvenser för de drabbade är enorma. Enligt Finlands Teatrar rf motsvarar till exempel nedskärningen på 10 miljoner euro hela statsandelen för över 20 små teatrar, vilket i praktiken innebär att dessa konstinstitutioner måste stängas. Det faktum att även kommunernas ekonomi stramas åt minskar deras möjligheter att kompensera statens nedskärningar. Helsingfors torde vara den enda kommunen som klarar av att göra det.
Till de understöd som undervisnings- och kulturministeriet delar ut riktas också en nedskärning på 6,5 miljoner euro som gäller riksomfattande sammanslutningar inom konst- och kulturbranschen, investeringar i kulturlokaler, främjande av film, audiovisuell kultur och kreativt innehåll, internationellt samarbete och dialog mellan olika kulturer samt museer. Till exempel Museiverkets anslag till organisationerna inom musei- och kulturarvssektorn minskar med 90 000 euro. Dessa nedskärningar är ett hårt slag mot branschen, som ändå förbättrar människornas välbefinnande och bidrar till att upprätthålla försörjningsberedskapen och bevara kulturarvet. Centret för konstfrämjande bedömer dock själv att storleken på nedskärningarna i de understöd inom kulturbranschen som det kan dela ut är till och med 4,9 miljoner euro, vilket motsvarar 10 procent av centrets anslag.
Utöver direkta nedskärningar påverkas kultur- och konstbranschen och kulturarbetarna bland annat av höjningarna av mervärdesskattesatserna, nedskärningarna i den sociala tryggheten samt slopandet av kompensationen för privatkopiering. De ekonomiska olägenheterna till följd av regeringens nedskärningar i kompensationen för privatkopiering uppskattas vara till och med 8 gånger större än besparingarna till följd av nedskärningen. Enligt en beräkning av politices doktor Pasi Holm, ledande expert på FCG, kan den faktiska ekonomiska skadan av nedskärningen i kompensationen för privatkopiering med 5,5 miljoner euro uppgå till så mycket som 45,9 miljoner euro.
Avsikten är att under hela regeringsperioden skära ner statsunderstöden med 150 miljoner euro inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. Enligt Kulttuuri- ja taidealan keskusjärjestö KULTA ry innebär dessa nedskärningar en total avverkning av den inhemska kulturen, och många aktörer kommer att tvingas att sluta. Det är omöjligt att här bedöma de exakta konsekvenserna för den regionala tillgången till kultur och konst, tillgängligheten till kulturutbudet för alla typer av finländare samt sysselsättningen inom kulturbranschen.
Utöver dessa nedskärningar kommer också höjningen av mervärdesskattesatserna att drabba kultur- och konstbranschen. Till exempel för böcker stiger mervärdesskattesatsen från 10 procent till 14 procent. Det inverkar på de stigande bokpriserna, vilket genom försäljning påverkar författarnas utkomst. Författarnas utkomst minskar också till följd av att böcker i allt högre grad konsumeras digitalt. Ersättningarna till författarna är mycket mindre i fråga om digitala böcker och ljudböcker jämfört med böcker i bokform. När bokpriserna stiger, minskar också antalet böcker som biblioteken köper. Hela litteraturbranschen behöver förstärkning.
Propositionen om att höja den nedre mervärdesskattesatsen bör återtas och biblioteken anvisas tilläggsresurser exempelvis för att återföra stödet för köp av litteratur med liten spridning. Författarna kompenseras inte heller för streaming av Tillgänglighetsbiblioteket Celias böcker och beslutet att lägga ned utlåningen av ljudböcker i CD-format år 2025 förflyttar nästan alla resterande lån från kompenseringens omfattning. Tillgänglighetsbiblioteket Celia lånar ut nästan en miljon böcker per år utan kompensering redan nu. Positivt i budgetpropositionen är etableringen av En läsgåva till barnet-verksamheten.
Samma prisstegring i och med höjningen av mervärdesskatten och dess negativa inverkan på konsumtionen av kultur gäller utöver litteratur också andra kultur- och konsttjänster. Det orsakar trångmål för aktörerna inom branschen, såsom små biografer, som använde sina reservmedel redan under coronatiden.
Enligt Statens tekniska forskningscentral är omsättningen inom de kreativa branscherna totalt 14 miljarder euro och den uppkommer i nätverk med över 130 000 småföretagare. När det gäller FoU-finansieringen på 9,2 miljoner euro för innovation inom kreativa branscher bör man se till att aktörerna inom kreativa branscher faktiskt kan ansöka om den. Det vore också lönsamt att stärka och bättre samordna exportinsatserna inom de kreativa branscherna. Enligt Eurostat var värdet av Finlands export av kulturprodukter sammanlagt cirka 90 miljoner euro 2022. I Sverige var värdet av export cirka 700 miljoner euro och i Danmark cirka 570 miljoner euro. Finlands kulturexport gick förbi Finland 2022 och var cirka 105 miljoner euro.
Den kommunala ekonomin
Enligt Kommunförbundet riktas vid sidan av kommunernas riktlinjer för att stärka enskilda kommuners ekonomi flera nedskärningar i finansieringen av kommunernas inkomster och ännu fler lindrigare riktlinjer som försämrar den kommunala ekonomin åtminstone något och som inte, när personalkostnaderna ökar, leder till en neutral sammantagen effekt, även om regeringen påstår det. Kommunernas finansiering minskas 2025 också på grund av efteruppbörd i anslutning till preciseringen av överföringskalkylen för social- och hälsovårdsreformen. Det återkrävs 167 miljoner euro i statsandelar för 2023 och 64 miljoner euro för 2024. Dessutom är statsandelarna föremål för en indexnedskärning på 25 miljoner euro och en nedskärning på 23 miljoner euro, eftersom åtgärdspaketet för att minska kommunernas uppgifter och skyldigheter inte ser ut att nå upp till det mål som regeringen fastställde våren 2024.
Också statsunderstöden till kommunerna minskas avsevärt när de kalkylerade ersättningarna för integration minskas med 58 miljoner euro 2025. Av nedskärningen på 120 miljoner euro i finansieringen av yrkesutbildningen är dessutom cirka 40 miljoner euro nedskärningar i statsandelarna till kommunerna. Minskningen av undervisnings- och kulturministeriets statsunderstöd innebär i sin tur en nedskärning på cirka 40 miljoner euro i kommunernas ekonomi.
Kommunförbundet har också påpekat att största delen av regeringens enskilda beslut som gäller kommunerna inte är så neutrala med tanke på kommunernas ekonomi som det påstås i budgetpropositionen. I samband med en del av åtgärderna, till exempel stärkandet av stödet för lärande i anslutning till den grundläggande utbildningen, kommer kommunernas kostnader att öka kraftigare än vad som sägs. I samband med vissa åtgärder, såsom avvecklingen av rapporterings- och planeringsskyldigheter, minskar kostnaderna inte som förmodat. Det i euro mest betydande exemplet på att besparingarna har misslyckats är den nedskärning av sysselsättningsanslagen med 37 miljoner euro som hänför sig till reformen av arbets- och näringstjänsterna och som i regeringens kalkyler har ansetts vara neutral för kommunerna under förevändning att kommunernas skyldigheter gallrats bort.
Efter social- och hälsovårdsreformen är det just undervisning och fostran som står för det största innehållet i kommunernas budgetar. Kommunerna ansvarar också för en betydande del av finansieringen av kultur och motion och idrott. Det försämrade läget inom den kommunala ekonomin leder nästan oundvikligen till sparåtgärder inom undervisning och fostran. Konsekvenserna för utbildningssektorn av situationen inom den kommunala ekonomin bör följas noggrant och systematiskt.