Inkonsekvensen i klimatpolitiken försvagar tillväxten och investeringarna

Genomförandet och finansieringen av klimatpolitiken genomförs till stor del inom andra förvaltningsområden än via miljöministeriets budget. Beskattningen, företagsstöden, jordbruksfinansieringen och styrningen av utsläppen från trafiken sker vid andra ministerier än miljöministeriet. 

I budgeten konstateras det att genomförandet av den klimatpolitiska plan på medellång sikt (KAISU) som klimatlagen förutsätter framskrider, men där nämns inte att den finansiering som planerats för åtgärderna har skurits ned betydligt. 

Det krävs målmedvetna och konsekventa åtgärder överallt i samhället för att nå målet att bli koldioxidneutralt och de klimatmål som överenskommits för Finland i EU. För att klimatmålen ska nås krävs det ytterligare åtgärder särskilt inom ansvarsfördelningssektorn och markanvändningssektorn. Utöver de förvaltningsområdesspecifika åtgärderna och anslagen samt till stöd för dem skulle det behövas mycket förvaltningsövergripande samarbete och engagemang samt helt ny reglering som baserar sig på ekonomiska styrmedel. 

Det är utmärkt att regeringen har för avsikt att fortsätta "bereda och vidta åtgärder genom dess energi- och klimatstrategi för att minska utsläppen och öka sänkorna, och förbereder sig på att också vid halvtidsöversynen fatta beslut som främjar uppnåendet av klimatmålen". Strategin är den rätta men tyvärr sker detta för sent. Början av valperioden har regeringen Orpo använt närmast till att försvaga klimat- och naturpolitiken och öka utsläppen. 

Tyvärr försämrar regeringen Orpos inkonsekventa klimat- och naturpolitik verksamhetsmiljön i Finland och bilden av Finland som en främjare av rena investeringar och en föregångare i världen. Det här torde intressera regeringen som är ute efter tillväxt. 

De klimatpolitiska planerna som utarbetades under ledning av olika ministerier under den föregående regeringen, såsom arbets- och näringsministeriets klimat- och energistrategi, miljöministeriets klimatpolitiska plan på medellång sikt och kommunikationsministeriets färdplan för fossilfria transporter, kräver ekonomiska riktlinjer och beslut som till stor del uteblir i budgetpropositionen för 2025. Å andra sidan dras det inte upp riktlinjer för de ytterligare åtgärder som krävs för att det nationella klimatneutralitetsmålet ska nås, vilket regeringen också själv konstaterar i årets klimatårsberättelse. 

SDP anser att de viktigaste planerna enligt klimatlagen och klimatplanen för markanvändningssektorn på grund av det förändrade läget beträffande sänkorna snabbt bör uppdateras till att motsvara dagens situation och regeringen Orpos utsläppsökande politik och att utsläppsgapet och de nödvändiga tilläggsåtgärderna bör tas upp i planerna. Bara på det sättet får vi en klar bild av det arv som regeringen Orpo lämnar i klimatpolitiken till kommande regeringar att åtgärda. 

Vi behöver effektivare styrning av utsläppen och nya styrmedel för klimat- och naturpolitiken. Ett sätt som har utretts flera gånger är en avgift för ändring av markanvändningen, som dämpar avskogningen och därmed utsläppen. SDP föreslår införande av en avgift för ändring av markanvändningen för att effektivisera styrningen av utsläppen och förverkligandet av principen att förorenaren betalar. 

Kommunernas klimatarbete spelar en roll

SDP motsätter sig slopandet av kommunernas klimatplaner i klimatlagen och motsatte sig också slopandet av det anknytande stödet (i budgeten för 2024). Det är kortsiktig och inkonsekvent politik eftersom kommunernas klimatarbete är betydelsefullt och ökar klimatpolitikens sociala acceptans och den lokala verksamheten och delaktigheten i klimatpolitiken. Kommunernas klimatplaner och det stöd som skulle ha anvisats för utarbetandet av dem skulle ha fungerat som bra incitament för att utveckla klimatarbetet och följa upp utsläppen från kommunens område också i de kommuner där man hittills inte har kommit igång med klimatarbetet ordentligt. 

Energiunderstöden till hushållen är effektiva

Regeringen har redan i budgeten för innevarande år slopat de stöd som främjar energiomställningen i hushållen och det utlovas ingen finansiering för dem år 2025 heller. Ur statens synvinkel är det fråga om ett förmånligt sätt att minska utsläppen. Närings-, trafik- och miljöcentralens understöd på 2 500 och 4 000 euro till ägare av småhus som avstår från oljeuppvärmning har resulterat i utsläppsminskningar för priset 28 euro per ton koldioxid, medan priset på en utsläppsrätt inom utsläppshandeln var som högst 96,33 euro per ton koldioxid och medeltalet för priserna var 83,60 euro per ton koldioxid. 

I en finansieringsbedömning i samband med godkännandet av KAISU konstateras det att det för understöden till hushållen för att avstå från oljeuppvärmning bör reserveras 30 miljoner euro per år 2024—2030 och för energiunderstöden 40 miljoner euro per år 2024—2030. I budgeten anvisas inte heller finansiering för understöd för främjande av sådan infrastruktur i bostadshus som krävs för eldrivna transporter. I färdplanen för fossilfria transporter uppskattades det årliga stödbehovet vara 10 miljoner euro per år 2022—2030. 

Att regeringen utöver klimatplanerna skär ned i finansieringen för till exempel kommunernas klimatåtgärder i fråga om trafiken samt understöden för att avstå från oljeuppvärmningen av kommunala fastigheter ger ingen bra signal i en tid där temperaturrekord slås och klimatförändringen med extrema väderfenomen framskrider i snabb takt. 

Cirkulär ekonomi

Under huvudtiteln 35 i budgetpropositionen för 2025 gör man en nedskärning på mer än 40 procent i främjande av cirkulär ekonomi jämfört med den tidigare budgeten (från 920 000 euro åren 2023 och 2024 till 520 000 euro, under moment 35.10.22). Finansieringsnivån räcker inte till för alla åtgärder som skulle krävas för att främja och uppnå målen för cirkulär ekonomi. Det väsentliga är att säkerställa att det pågående arbetet för cirkulär ekonomi fortsätter och att Green deal-åtagandena för cirkulär ekonomi blir fler och att genomförandet av dem säkerställs. Det behövs offentlig finansiering för att stödja och påskynda detta. 

Naturvård och Forststyrelsens naturtjänster

För miljö- och naturvårdsutgifter föreslås 135,3 miljoner euro (132,4 miljoner euro 2024 och 54 procent av anslagen under huvudtiteln). Anslaget ökar med 2 procent. Anslagen under huvudtiteln ökar på grund av ett projekt för vattendatasystemet och vattentillståndssystemet under moment 35.10.23. Projektet är nödvändigt och värt att understöda och det får 3,6 miljoner i anslag. Projektet ökar öppen tillgång till vatteninformation för företag och medborgare, vilket gör tillståndsförfarandena smidigare och främjar nya investeringar. 

För naturvård och rekreationsanvändning av naturen har det reserverats sammanlagt cirka 103 miljoner euro under momenten 35.10.21, 35.10.52 och 35.10.63. För programmet Helmi har det reserverats 21,5 miljoner euro och för Metso 21,36 miljoner euro. Det pågående Metso-programmet löper ut 2025, och målen kommer att nås, men förlusten av biologisk mångfald framskrider i rask takt och arbetet med att reformera och fortsätta Metso ska vara ambitiöst och ligga i linje med målen för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Det är svårt att nå målnivån enligt principbeslutet om Helmi-programmet. 

Enligt regeringsprogrammet för Petteri Orpo strävar Finland efter att stoppa förlusten av biologisk mångfald och fullgör sina internationella åtaganden. Dessutom bör minst 20 procent av land- och havsområdena enligt EU:s restaureringsförordning restaureras före 2030. Skyddsområdena har en betydande roll när det gäller att uppnå målen. Forststyrelsens naturtjänster har föreslagit en tilläggsfinansiering på 10 miljoner euro för genomförandet av Helmi-programmet 2025. Finansieringen av Helmi-programmet är för närvarande otillräcklig. Naturtjänsterna är den viktigaste aktören för livsmiljöprogrammet Helmi när det gäller att vårda naturen i Finland på befintliga skyddsområden. 

Trycket på att öka naturvårdsfinansieringen är hårt och genomförandet av restaureringsförordningen ökar trycket. Förlusten av biologisk mångfald bör bekämpas inte bara med tillräcklig finansiering utan också med lagstiftningsmetoder. SDP föreslår att det stiftas en naturlag i likhet med klimatlagen för att trygga naturen. SDP har föreslagit en naturlag i sitt riksdagsvalsprogram 2023 och i sin alternativa budget 2024. Det har gjorts en omfattande utredning om saken redan under förra valperioden, och det konstaterades i utredningen att skyddet för naturen i lagstiftningen är bristfälligt. 

Dessutom bör statens gamla skogar och skogar i naturtillstånd skyddas med vetenskapsbaserade, tillräckligt omfattande kriterier som verkligen skyddar områdena och på så sätt ökar mångfalden och motverkar förlusten av biologisk mångfald. 

För planeringen av rivningen av dammarna i Palokki hade det anvisats 450 000 euro i budgeten för 2024. Sammantaget hade det reserverats 20 miljoner euro för hela forsprojektet i Palokki i det tidsbundna investeringsprogrammet enligt regeringsprogrammet. I nästa års budget syns inte återställandet av forsarna i Palokki. Det är regeringens största enskilda naturlöfte som den borde infria. 

SDP föreslår också att bristerna i vattenlagen ska åtgärdas och bäckar skyddas såsom regeringen Marin föreslog under förra valperioden som en del av revideringen av naturvårdslagen, men propositionen avslogs i riksdagen. Att lägga till skyddet av bäckar i vattenlagen skulle effektivisera skyddet vid åtgärder enligt vattenlagen. 

Bostadspolitik

Bostadspolitiken bör syfta till att möjliggöra ett hälsosamt, tryggt, trivsamt och hållbart boende för människor i olika livssituationer överallt i Finland. En fungerande bostadsmarknad där efterfrågan, utbudet och priset möts ska vara målet. Dessutom bör man se till att finansieringsinstrumenten är i skick och tillgängliga. Allt detta kan påverkas genom politik om viljan finns. 

Från och med början av sommaren 2023 har marknaden för bostadsbyggande förändrats radikalt. Nu har det föreslagits betydligt förmånligare byggnadskostnader för Ara och anbudspriserna har varit klart lägre än vid den värsta tiden under byggkrisen. Till följd av detta började den statsunderstödda bostadsproduktionen öka kraftigt. 

Av Aras fullmakt har man bundit 1 326 miljoner euro, vilket är 59 procent av det pågående årets fullmakt att bevilja räntestödslån och över 400 miljoner euro mer än vid motsvarande tid i fjol. Bostadsprojekt pågår till ett sammanlagt belopp av cirka 2 800 miljoner euro. Av detta belopp ingår nästan 1 200 miljoner euro i så kallade delbeslut, dvs. projekt vars kostnader och planer Ara redan har godkänt. Därför finns det potential att använda hela fullmakten, men genomförandet påverkas av både Aras situation och kundernas aktivitet. 

En tillräcklig Ara-produktion har visat sig vara det enda sättet att genomföra boende till överkomligt pris i huvudstadsregionen och andra stora städer. Bostadsmarknaden i tillväxtorterna kan inte lämnas enbart åt bostadsproduktion på marknadsvillkor som är helt beroende av konjunkturerna. Därför behöver man i nuläget kontracykliskt fortsätta med det statligt subventionerade bostadsbyggandet. Det är dock problematiskt att regeringen har höjt Aras fullmakt 2024 med tanken att höjningen dras av från fullmakten för 2026 och 2027, varvid fullmakten för 2026 och 2027 bara skulle vara sammanlagt 2 miljarder. 

Den statligt subventionerade bostadsproduktionen fungerar fortfarande kontracykliskt 2025, men när räntestödsfullmakten sjunker med 500 miljoner euro (-22 procent) från i år, sjunker också antalet påbörjade bostadsbyggen i motsvarande grad. Med årets räntestödsfullmakter kommer man att stödja upp till 9 000—10 000 nya bostäder. Nästa år torde nivån stanna vid cirka 7 000—7 500 bostäder. Fullmakterna att bevilja räntestödslån och borgenslån för statligt subventionerad bostadsproduktion bör alltid dimensioneras så att de återspeglar det övriga konjunkturläget inom byggbranschen. Det innebär att fullmakterna ökas vid lågkonjunktur och minskas vid högkonjunktur eller konjunkturuppgång. Regeringen bör vidta ytterligare åtgärder för att öka bostadsproduktionen till överkomligt pris. För det kan man använda en modell med 40-årigt räntestöd. Det finns en stor efterfrågan på detta bostadsbestånd just nu. 

Regeringen Orpo förstör redskapen och verktygen för boende till överkomligt pris

Statens bostadsfonds (VAR) medel ska användas till förmån för hyresboendet och de boende genom att öka byggandet av överkomliga hyresbostäder och reparationsbyggandet, förbättra boendekomforten och trivseln och minska de sociala problemen i boendet. Statens bostadsfond är en fond utanför budgeten som kan användas för att finansiera bostadspolitiska projekt och konjunkturrelaterade åtgärder som lindrar trångmålen i byggbranschen. Regeringen Orpo har beslutat att avveckla bostadsfonden, överföra den till ramarna, intäktsföra 800 miljoner euro av fonden till budgeten under valperioden och lägga ned Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet Ara. Vi motsätter oss dessa åtgärder och anser att bostadsfonden bör kvarstå som en fond utanför ramarna och att dess verksamhet och inkomstflöden bör tryggas. Minimikravet är att Aras verksamhet tryggas i samband med förändringen och att aktörerna inom bostadssektorn inte orsakas ytterligare olägenhet. Ändringarna i informationssystemen kan till exempel leda till att verksamheten vid Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet avbryts eller fördröjs. Det kan orsaka avbrott för sammanslutningar och privatpersoner som ansöker om stöd. 

Bostadsrättsboende behövs fortfarande

Regeringen Orpo har lagt ned byggandet av nya bostadsrättsbostäder. Vi motsätter oss beslutet och anser att bostadsrättsboende är en nödvändig och eftertraktad mellanmodell mellan hyres- och ägarboende. Bostadsrättsbostäder byggs utgående från efterfrågan och i synnerhet i tillväxtorterna köar man till bostäderna. Bostadsrättsboendet bör hållas kvar bland boendeformerna och det bör utvecklas. Vid sidan av det bör det också skapas andra mellanmodeller för boende till överkomligt pris. 

Bevara A-Kruunu Oy

Regeringen har beslutat sälja A-Kruunu Oy, som är ett bolag med statliga specialuppgifter. Det är ett dåligt beslut. A-Kruunu Oy har arbetat för att främja och utveckla lösningar för bostadsbyggande till överkomligt pris och äger cirka 3 000 bostäder i tillväxtorter. De senaste åren har bolaget kommit att bli en betydande ägare av hyresbostäder till överkomligt pris i de största urbana regionerna. Bolaget knoppades av från Kruunuasunnot för drygt 10 år sedan med syftet att det för sin del skulle börja bygga hyresbostäder till överkomligt pris i de största urbana regionerna och på så sätt förbättra tillgången till bostäder med skäliga boendekostnader. 

Målen för den statligt subventionerade produktionen som ska ingå i MBT-avtalen

Man har uppnått förhandlingsresultat om MBT-avtalen för 2024—2027 med de största urbana regionerna. Det ingår inte längre några mål för den statligt subventionerade bostadsproduktionen i de nya avtalen. Vi anser att det är en mycket dålig utveckling att de nya avtalen inte innehåller några mål för den statligt subventionerade bostadsproduktionen. Regeringen avstår frivilligt från ett av sina viktigaste instrument för att styra bostadsbyggandet. En bra fråga är varför. Regeringen beviljar inte heller några startbidrag till MBT-områden. 

Satsningarna på byggbranschen tryggar tillväxten och livskraften i framtiden

Byggbranschen har drabbats av en aldrig tidigare skådad kris, då försäljningen av nya bostäder i praktiken har avstannat och mängden inledda bostadsbyggen har stannat på en historiskt låg nivå. Krisen verkar inte lindras på kort sikt. Även om det nu har förutspåtts att det värsta bottennappet inom branschen är över, kommer mängden påbörjade bostadsbyggen att stanna på en låg nivå i förhållande till behovet i flera år framåt. Vi är redan för sent ute, men det finns fortfarande behov att öka fullmakterna för statligt subventionerad produktion med tanke på både möjligheterna till boende till överkomligt pris och konjunkturen inom byggbranschen. Byggbranschen måste nu stödjas med tidsbundna, noggrant avgränsade och effektiva riktade åtgärder för att sysselsättningen och skatteinkomsterna inom branschen ska kunna tryggas. 

Enligt en studie om behovet av bostadsproduktion 2040 bör det årligen byggas upp till 35 000 bostäder i Finland fram till 2040. De fjorton största urbana regionerna står för 90 procent av behovet, Helsingforsregionen för nästan hälften. 

Efterfrågan på bostäder med skäliga boendekostnader fortsätter att öka i tillväxtområden. Att bostadsmarknaden fungerar är också viktigt för den övriga ekonomiska utvecklingen i ett område. I synnerhet i de växande urbana regionerna möjliggör tillgången till hyres- och bostadsrättsbostäder till överkomligt pris arbetskraftens rörlighet och den ekonomiska tillväxten. I kombination med de kraftiga nedskärningarna i bostadsbidraget och andra förmåner har boendekostnaderna för en del hushåll ökat oskäligt mycket. Det finns en mycket stark efterfrågan på förmånliga bostäder och regeringens politik tvingar människor att flytta bort från arbetsplatserna längre bort efter billigare bostäder. Regeringens bostadspolitik försvagar livskraften och tillväxten i de urbana regionerna. 

Budgetpropositionen saknar verktyg för att stödja byggmarknaden. 

Fullmakten för investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov bör höjas

Regeringen har kraftigt skurit ned fullmakterna för statligt subventionerat bostadsbyggande till överkomligt pris för äldre, personer med funktionsnedsättning och studerande (investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov) och föreslår att fullmakten för 2024 ska vara 15 miljoner euro. Ännu år 2023 var fullmakten 120 000 000 euro, och det fanns stor efterfrågan på fullmakten. 

Ara har fått nya ansökningar om investeringsunderstöd på sammanlagt cirka 125 miljoner euro. Största delen av de nya ansökningarna (91 miljoner euro) är olika bostadsprojekt för äldre. Eftersom fullmakten inte räcker till ser det ut att vara omöjligt att behandla dessa. Också projekt om att bygga studentbostäder ser ut att bli utan finansiering. 

Eftersom fullmakten att bevilja investeringsunderstöd är så pass liten minskar välfärdsområdenas möjligheter att stävja utgiftstrycket på ett väsentligt sätt. Det beror på att bostadsprojekt för gemenskapsboende där det inte finns någon lagstadgad personaldimensionering inte kan påbörjas. Det här leder till att de totala utgifterna för samhället ökar på annat sätt och blir betydligt dyrare. 

Hos Ara behandlas mångfalt fler investeringsunderstödsprojekt för grupper med särskilda behov jämfört med fullmakten att bevilja understöd under regeringsperioden. Ara behandlar ansökningar till ett belopp av cirka 139 miljoner euro för vilka det har utfärdats ett så kallat villkorligt förbehållsbeslut. Utöver reserveringarna för understöd har Ara fått nya ansökningar om investeringsunderstöd för sammanlagt cirka 125 miljoner euro. Största delen av de nya ansökningarna (91 miljoner euro) är olika bostadsprojekt för äldre. På grund av att fullmakten är otillräcklig ser det för närvarande ut att vara omöjligt att behandla dem. Genom att öka fullmakten att bevilja understöd kunde man stödja byggbranschen och få fler behövliga bostäder för grupper med särskilda behov. 

Vi föreslår att fullmakten för investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov höjs till minst 100 000 000 euro och att fullmaktens tillräcklighet följs upp och höjs vid behov. 

Konjunkturbaserat stödinstrument för reparationsbyggande

Den rådande kostnads- och räntenivån dämpar utöver nyproduktionen också ombyggnadsprojekt och energirenoveringar i såväl Ara-bostadsbeståndet som andra bostadshus. ARA har olika stödformer för dessa, såsom räntestöds- och borgenslån samt planerings- och energiunderstöd. Under en lågkonjunktur kan man genom att satsa på reparationsbyggande öka aktiviteten inom byggbranschen och på så sätt stödja sysselsättningen inom branschen. Reparationsskulden i Finlands byggbestånd är betydande. 

Beloppet av de traditionella reparationsunderstöden minskar ytterligare 2025. Anslaget uppgick ännu 2022 till cirka 36,5 miljoner euro och 2023 till cirka 25 miljoner euro (främst som fullmakter för Statens bostadsfond). År 2024 är beloppet av nya anslag för installation av hissar i efterhand, tillgänglighetsreparationer samt reparationer av bostäder för äldre och personer med funktionsnedsättning bara 9,55 miljoner euro. Därtill finns det 0,4 miljoner euro i en post som överförs. Sammanlagt blir summan alltså 9,95 miljoner euro. Det föreslagna anslaget för 2025 uppgår till 7,55 miljoner euro. 

Vi föreslår ett konjunkturbaserat och tidsbestämt stödinstrument för energieffektivt reparationsbyggande. Konjunkturrelaterade bidrag har också beviljats under finanskrisen 2009—2010 samt 2014—2015. När det gäller reparationsbyggande var den kalkylerade effekten av återhämtningsåtgärderna under finanskrisen cirka 46 900 årsverken. Reparationsbyggandet till och med ökade på grund av stimulansåtgärderna under krisåret 2009, vilket var ett undantag från annat byggande eller nästan vilken sektor som helst. 

Reparationsskulden i Finlands byggnadsbestånd är enorm och de skärpta skyldigheterna i fråga om energiprestandan kommer att ställa omfattande krav på Finland att reparera det gamla byggnadsbeståndet. Nu är det ett bra läge att stödja en energieffektiv renovering av bostäder med tidsbundet understöd för att öka energiprestandan och möta klimatutmaningarna. Det är också förmånligt att bo i en bostad med bra energiprestanda. 

Understöden för energirenoveringar beräknas ha en stor hävstångseffekt. Med ett understöd på en miljon euro åstadkoms energirenoveringar till ett värde av 4,8 miljoner euro samt 56 årsverken. Understödet alltså återbetalar sig då reparationsprojekten genererar direkta inkomstskatter och indirekta mervärdesskatter till staten. 

SDP kräver att det för reparationsbyggande och ombyggnad som ökar energiprestandan skapas ett effektivt och konjunkturbaserat stödinstrument som får tillräckligt med finansiering. 

Fortsättning för förortsprogrammet

Hela 1,5 miljoner finländare bor i förorter. Förortsprogrammet behövs för att man även i fortsättningen kan förbättra boendet och trivseln och tryggheten i bostadsområdena för dessa människor samt ingripa i segregationen. Förortsprogrammet har som mål att motverka segregation i bostadsområden, främja serviceutbudet och näringsverksamheten i bostadsområdena, stärka invånarnas delaktighet, hälsa och välbefinnande, förbättra kommunikationen mellan olika grupper av invånare och skapa trivsamma, trygga och intressanta boendemiljöer. Med hjälp av projekten förebygger man segregation av bostadsområden, ökar invånarnas välfärd och delaktighet, främjar bostadsområdenas livskraft och tryggar en god nivå på tjänsterna och boendet. Petteri Orpos regering planerar att avveckla förortsprogrammet. Vi föreslår att programmet ska fortsätta och anvisas 15 miljoner euro 2025—2027. 

Boenderådgivningen förebygger vräkning

Regeringen Orpo har halverat stödet för boenderådgivning. Det är fråga om en ny lagstadgad uppgift för kommunerna, och den är mycket viktig till exempel för att förhindra vräkning. Anslaget för boenderådgivningen är 2 miljoner euro för nästa år. Den temporära försökslagen, som trädde i kraft i fjol, har börjat tillämpas i kommunerna och anslaget har i år använts fullt ut. Cirka 40 kommuner använder stödet för att ordna boenderådgivning. 

Boenderådgivningen minskar kostnaderna för problem med boendet i hyresbostadsbolag och förbättrar boendetrivseln. Rådgivningen har gett bra resultat. Boenderådgivningen kan bidra till att minska kostnaderna för problem med boendet, minska antalet onödiga vräkningar, förbättra boendetrivseln, lösa interna konflikter inom bland de boende, främja det kulturella umgänget och förebygga utslagning. 

Under en lågkonjunktur, när människornas ekonomiska utkomst kan vara hotad, är det särskilt viktigt att med hjälp av rådgivning hjälpa invånarna till exempel i en situation där hyran tillfälligt hotar bli obetald. Onödiga vräkningar belastar förvaltningen och är alltid tunga processer ur en mänsklig synvinkel. 

Enligt Utsökningsverkets statistik har antalet vräkningar åren 2023—24 börjat öka snabbt och fördubblats i många stora städer. Den nya nedskärningen av bostadsstödet förvärrar situationen ytterligare. Om antalet vräkningar fortsätter att utvecklas i samma riktning som nu, bör regeringen anvisa välfärdsområdena resurser för inkvartering av vräkta och för att hitta nytt boende för dem. I synnerhet bör regeringen ta hänsyn till vräkta barnfamiljer. SDP föreslår att de 2 miljoner euro som regeringen Orpo skurit ned allokeras inom bostadsfonden till boenderådgivning. 

Regeringen Orpos budgetproposition för 2025 uppgår till cirka 88,8 miljarder euro, vilket är cirka 0,9 miljarder euro mer än i den ordinarie budgeten för 2024. Budgetpropositionen för 2025 uppvisar ett underskott på 12,1 miljarder euro. Trots den rekordstora skuldsättningen och budgetens storlek har man i budgeten inte lyckats göra val eller genomföra behövliga reformer för att ens uppnå de klimat- och naturmål som fastställts i regeringsprogrammet. 

Man har börjat tackla underskottet genom ett flertal nedskärningar. Nedskärningarna drabbar oskäligt ofta samma människor och områden. Tillväxt- och produktivitetsåtgärderna är fortfarande rätt anspråkslösa, även om nästan hälften av valperioden redan har gått. 

I budgetpropositionen suger många i sig viktiga projekt åt sig all finansiering. Många projekt kräver också försäljning av statlig egendom, vilket i praktiken är samma sak som att ta lån. Östra Finland lämnas nästan helt åt sitt öde. 

I budgetpropositionen borde man ha kunnat göra tydligare val för att finansieringen ska riktas till projekt med genuint genomslag och för att hela Finland ska bli beaktat. Nu återstår det för kommande generationer inte bara att lösa klimat- och naturkrisen utan också att axla en massiv skuldbörda. 

Knappa anslag

Till miljöministeriets förvaltningsområde hör uppgifter som ministeriet ska kunna utföra jämlikt i hela landet och över landets gränser. 

Budgetpropositionen väcker oro över om ministeriet kan fullgöra sina uppgifter och skyldigheter med knappa anslag. 

Vattenvård

Regeringen satsar avsevärt på att förbättra Skärgårdshavets skick, men samtidigt minskar medlen för att sörja för insjöarnas och Östersjöns tillstånd i övrigt. Är det inte lika viktigt att sörja för ett gott tillstånd i insjöar och det övriga Östersjön som att förbättra det dåliga tillståndet i Skärgårdshavet? 

Skärgårdshavet är värt sitt skydd, men samtidigt innebär det en nedskärning till för östra Finland då regeringen bara riktar pengarna till sydvästra Finlands kust. Rena insjöar är ingen självklarhet ens i Finland. 

Utöver gipsbehandling bör också andra metoder främjas, såsom behandling med strukturkalk eller fiber, för att det ska gå att förbättra marken i olika avrinningsområden också i inlandet. Detta hänger också samman med genomförandet av ramdirektivet för vatten i olika delar av landet och i olika vattendrag. Vi stöder frivilliga åtgärder i stället för tvingande lagstiftning. 

Naturvård

När det frivilliga skyddet minskar kan det hända att den obligatoriska normstyrningen ökar. Det är ingen önskvärd utveckling. 

Livsmiljöprogrammen Helmi och Metso stärker Finlands biologiska mångfald och tryggar de livsviktiga ekosystemtjänster som naturen erbjuder. Samtidigt dämpas klimatförändringen och främjas anpassningen till den. Båda programmen bygger på frivillighet och har visat sig vara framgångsrika. Frivillighet har varit en viktig faktor för att göra programmen populära, och modellen kan med fördel vidmakthållas. 

Metso-programmet håller på att missa sitt mål med mer än 10 procent (målet är 82 000 hektar före utgången av 2025 och med hjälp av den finansiering som föreslås kommer uppskattningsvis drygt 73 000 hektar att nås före utgången av 2025). Budgetpropositionen innehåller inte tillräckliga anslag för att målen för det frivilliga skyddet ska nås. 

Restaurering av natur

EU:s restaureringsförordning godkändes sommaren 2024. Utarmningen av den biologiska mångfalden måste stoppas och utvecklingen måste vända till det bättre. Det allmänna målet med restaureringsförordningen är att minst 20 procent av EU:s land- och havsyta senast 2030 och alla ekosystem som är i behov av restaurering senast 2050 ska omfattas av åtgärder som förbättrar naturens tillstånd. 

Som det ser ut nu kommer det inte att beviljas någon separat EU-finansiering för genomförandet av restaureringen, så anslagen för det måste hittas nationellt. Regeringens budgetproposition väcker oro över hur de medel som behövs för restaurering ska räcka till. 

Naturresursinstitutet och Finlands miljöcentral

Nedskärningarna hotar verksamhetsförutsättningarna och investeringarna i forskningsinfrastruktur. FoUI-satsningarna bör följa den parlamentariska FoUI-arbetsgruppens överenskommelse och säkerställa basfinansieringen och verksamhetsförutsättningarna för statens forskningsinstitut. 

Forststyrelsen

Nedskärningarna i Forststyrelsens verksamhet äventyrar dess förmåga att svara för de uppgifter som anvisats den. Detta gäller särskilt naturtjänster, vars uppgifter har ökat under de senaste åren. Forststyrelsen har därför föreslagit tilläggsfinansiering för flera olika objekt. 

Reparationsbyggande och energiunderstöd

Utsikterna för bostadsbyggandet i Finland är exceptionellt svaga. Byggbranschen är i behov av snabbt stöd. Däremot minskas anslagen för reparationsbyggande i situationer där nybyggandet avtar och särskilt bostadsaktiebolagens behov av reparationer ökar och de ekonomiska resurserna minskar i östra och sydöstra Finland. 

Också slopandet av energiunderstöden i och med regeringens nedskärningar drabbar samma målgrupp. Energistöden har bidragit till bättre byggnadsbestånd och arbete runtom i Finland. 

Byggnaderna kan inte betraktas enbart som placeringsobjekt, utan de ska ses som hem och arbetsplatser. Sunda och välfungerande byggnader förbättrar livskvaliteten. 

Reparationsbyggande och energiunderstöd motsvarar också Finlands klimatmål när byggnadernas energiprestanda kan förbättras. 

Bostadspolitik

Att bygga bostadsrättsbostäder innebär att man kompletterar bostadsbeståndet i förorter med lågt marknadspris utan risk för att områdena segregeras. Den låga prisnivån på gamla bostäder i dessa förorter gör nämligen att byggnadsföretagen inte inleder produktion av ägarbostäder för konsumentförsäljning. 

Att upphöra med byggandet av bostadsrättsbostäder signalerar att man i Finland inte förhåller sig särdeles allvarligt till områdessegregering. En sådan signal bör vi inte sända i vårt land, där urbaniseringen sker snabbt. 

Regeringen bör signalera att de finländska städerna absolut håller fast vid bekämpningen av områdessegregeringen. 

I stället för att frysa produktionen kan ASO-produktionen styras noggrannare än för närvarande. Exempelvis kan ASO-systemets parametrar ändras, bostäderna riktas och finansieringen förenas med ramvillkor genom vilka statens risk minskas utan att förorterna offras. 

Lågfinansierat hyresboende behövs både i tillväxtorter och i områden med minskande befolkning. Centraliseringsbeslut påskyndar flyttningsrörelsen, men med tanke på den övergripande säkerheten är det väsentligt att det finns olika boendeformer också i andra än tillväxtorter. 

Ordnandet av de äldres boende håller på att krisa sig i snabb takt, då välfärdsområdena på grund av regeringens nedskärningar inte anvisar de platser i servicebostäder till dem som behöver. Till följd av detta bor många äldre personer ensamma i sådana förhållanden där de inte längre klarar sig och privata tjänsteleverantörer samtidigt har lediga platser för serviceboende. 

Det finns behov av och efterfrågan på i synnerhet studentbostäder samt bostäder och boendeformer som lämpar sig för äldre personer och minnessjuka. Budgetpropositionen för 2025 ger inget svar på detta, utan försvagar situationen för dessa grupper av människor. 

Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet

Regeringen har beslutat att upplösa Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (Ara). Ett snabbt genomförande av en så stor förändring äventyrar smidigheten och kontinuiteten i den verksamhet som hör till Aras uppgifter. Den snabba tidtabellen inverkar också på personalens ställning och ork i arbetet. 

Regeringens proposition om att lägga ned Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet innehåller inga uppskattningar av de besparingar som ska uppnås eller av hur Aras centrala roll i MBT-förhandlingarna, utvecklingen av boendet, genomförandet av direktivet om byggnaders energiprestanda och främjandet av bostadsbeståndets tillgänglighet ska skötas i fortsättningen. 

Det är också oklart hur beviljandet av stöd och tillsynen över användningen av dem kommer att skötas på det sätt som förutsätts i lagen och hur de ska hållas åtskilda från lagberedningen och ministeriets beslutsfattande. 

Regeringens motiveringar till nedläggningen av Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet väger ganska lätt i förhållande till de problem som uppstår. 

Boenderådgivning

Halveringen av stödet för boenderådgivning minskar antalet anställda i kommunerna. Boenderådgivningen har inte ens hunnit stabiliseras när den redan omfördelas. 

Nedskärningarna i den sociala tryggheten ökar hyresbetalningssvårigheterna och risken för vräkning. Nu håller man på att övergå från förebyggande åtgärder till ett mer avhjälpande arbetssätt. Det leder till att tyngdpunkten flyttas längre bort från lagens syfte. 

Regeringen Orpos budgetproposition som strävar efter att balansera de offentliga finanserna innehåller enskilda element som är värda att stödja men som med tanke på klimat- och naturåtgärderna och en hållbar bostadspolitik är så pass otillräcklig att Vänsterförbundet inte kan ställa sig bakom den. 

Budgetpropositionen för 2025 fortsätter att avsevärt försumma finansieringen av klimat- och miljöåtgärder, även om det är känt att Finland inte kommer att nå sina mål enligt klimatlagen (inklusive klimatneutralitet före 2035) och inte heller sina biodiversitetsmål på FN- och EU-nivå (inklusive att stoppa förlusten av biologisk mångfald före 2030). 

De största nedskärningarna i miljöministeriets förvaltningsområde skedde redan i fjol, och regeringen kommer inte att öka finansieringen nämnvärt i sin budgetproposition för det kommande året. Tvärtom föreslår regeringen till många delar ytterligare nedskärningar i anslagen för genomförandet av klimat- och miljöåtgärderna. Finansieringen av klimat- och miljöåtgärderna inom miljöministeriets förvaltningsområde är helt otillräcklig i förhållande till den ständigt ökande mängd åtgärder som de facto skulle krävas för att våra klimat- och miljömål ska nås. 

Även om regeringen i sitt regeringsprogram förbinder sig till klimatneutralitetsmålet och till att stoppa förlusten av biologisk mångfald, föreslås det i budgetpropositionen långt ifrån tillräckliga anslag för att realisera dessa mål. Regeringens engagemang för klimat- och miljömålen förblir därför retoriskt och saknar gärningar helt. 

Miljö- och klimatåtgärderna genomförs på gräsrotsnivå i kommunerna och städerna. Regeringens beslut att slopa kommunernas skyldighet att utarbeta en klimatplan är ett mycket kortsiktigt beslut. Utan insatser från både större och mindre kommuner kommer Finlands klimatneutralitetsmål inte att nås. Kommunerna har också en viktig roll i anpassningen till klimatförändringens konsekvenser, som utarbetandet av en klimatplan har bidragit till. Regeringen kommer inte att fortsätta med Finlands miljöcentrals (SYKE) projektfinansiering för att upprätthålla kommunernas utsläppsdatatjänst, vilket ytterligare försvårar planeringen av kommunernas klimatåtgärder. 

Klimat- och miljöåtgärderna

Eftersom det att miljön förblir livskraftig är en förutsättning för att andra grundläggande fri- och rättigheter ska kunna tillgodoses, kan regeringen anses ha en grundlagsenlig skyldighet att öka finansieringen av miljö- och klimatåtgärder. Finland har både nationellt och internationellt förbundit sig att stoppa klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald inom ramen för klimatlagen som stiftades under den föregående valperioden samt EU:s strategi för biologisk mångfald och FN:s konvention om biologisk mångfald. Genom de satsningar på klimat- och naturåtgärder som föreslås i budgetpropositionen för 2025 kommer dessa mål inte att nås. Som ett bevis på detta håller ett antal inhemska miljö- och människorättsorganisationer på att föra regeringen till högsta förvaltningsdomstolen på grund av brott mot klimatlagen. 

Skogar

I planeringen av klimatpolitiken har nivån på markanvändningssektorns nettosänkor uppskattats vara mycket högre än vad den är i verkligheten: -21 miljoner ton CO2-ekvivalenter år 2035. Då, med tanke på målet om klimatneutralitet, skulle de sammanlagda totala utsläppen inom utsläppshandels- och ansvarsfördelningssektorn år 2035 få vara högst 21 miljoner ton CO2-ekvivalenter, dvs. cirka 70 procent mindre än år 1990. 

I ljuset av den utveckling av sänkan som skett under de senaste åren är det inte sannolikt att dessa kalkyler skulle förverkligas som sådana. Markanvändningssektorn övergick år 2018 för första gången från kolsänka till nettoutsläppskälla. Den var en nettoutsläppskälla också 2021 och 2022. Enligt snabbestimat återhämtade sig markanvändningssektorn i fjol från att vara en utsläppskälla till en liten nettosänka (-1,3 miljoner ton CO2-ekvivalenter), men detta säger ännu ingenting om den långsiktiga utvecklingen. Vi vet att sänkan har haft en sjunkande trend i 15 år redan. 

Återhämtningen av kolsänkan är en av de mest akuta frågorna med tanke på att nå Finlands klimatmål. Samtidigt har skogsskyddet en central betydelse för bevarandet av den biologiska mångfalden. För närvarande är rentav tre fjärdedelar av Finlands skogsmiljötyper hotade. I budgetpropositionen föreslås inte tillräckliga åtgärder för att öka sänkorna inom markanvändningssektorn. Nödvändiga åtgärder är åtminstone stöd för våtmarksodling och stöd för beskogning av impediment. Anslag bör dessutom överföras från "tryggande av hållbar virkesproduktion" till främjande av vården av skogsnaturen, eftersom största delen av anslaget för tryggande av hållbar virkesproduktion fortfarande riktas till åtgärder som är skadliga för miljön. 

Dessutom måste regeringen ingripa i de alltför stora avverkningsvolymerna. Vid sidan av att trädbeståndets tillväxt avtar är en alltför stor avverkning en huvudorsak till att kolsänkan kollapsat. Forststyrelsens resultatmål måste därför sänkas. 

Sjöar och vattendrag

Tillståndet i sjöar och vattendrag i Finland är inte bra. Av livsmiljötyperna i Östersjön är 24 procent hotade, av livsmiljötyperna vid Östersjöns kust är 58 procent hotade och av livsmiljötyperna i insjöar och stränder är en fjärdedel hotade. Därtill har utvecklingen av fiskbestånden i Östersjön under de senaste åren varit särskilt svag, delvis av oidentifierade orsaker. 

Trots detta skär regeringen ned finansieringen av vatten- och fiskeriprojekt och stödet till vatten- och miljövård. Med dessa anslag genomförs bland annat programmet för återhämtning av vandringsfiskbestånden (Nousu) och Ahti-programmet för förbättring av vattenstatusen. Klimatförändringen ökar utlakningen av näringsämnen till vattendragen och mörknar vattnet, och hotar för sin del mångfalden i vattennaturen. Utan tillräcklig finansiering kan vattendragens status och vattenekosystemen inte förbättras i enlighet med våra mål för biologisk mångfald. 

Den biologiska mångfalden

Den biologiska mångfalden i Finland minskar ytterligare. Enligt de senaste hotbedömningarna är nästan 12 procent av de bedömda arterna och 48 procent av biotoperna i Finland hotade. Utvecklingstrenden är fortfarande nedåtgående i fråga om alla livsmiljöer. Regeringen Orpo säger att den har förbundit sig till det mål som fastställts på FN- och EU-nivån för att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden före 2030, men det finns inget spår av detta i budgetpropositionen. 

Betydande orsaker till att arterna och biotoperna hotas är skogsförnyelse och skogsvård, dikning och åkerröjning, byggande samt eutrofiering av vattnen. Klimatförändringen är också en viktig orsak till förlusten av den biologiska mångfalden. Den finansiering som regeringen anvisar till genomförande av åtgärder som behövs för att få naturen i Finland att återhämta sig är långt ifrån tillräcklig. 

Tvärtom minskar regeringen i sin budgetproposition för 2025 statsbidraget till Finlands skogscentral, som bland annat ansvarar för genomförandet av handlingsplanen för den biologiska mångfalden i skogarna i södra Finland (Metso) och rådgivningen om ekonomiskogar, samt från Forststyrelsen, vars offentliga förvaltningsuppgifter bland annat omfattar genomförandet av livsmiljöprogrammet Helmi. Regeringen skär ned på vatten- och miljövården och återinför inte finansieringen för klimatåtgärder på torvmarker. 

Regeringen bör dessutom budgetera betydligt mer än för närvarande för anskaffnings- och ersättningsutgifter för naturskyddsområden. Dessa skulle kunna ge skogsägarna lämplig ersättning för anläggning av skyddszoner i skogar som befinner sig i omedelbar närhet av känsliga vattendrag. Den förstörelse av flodpärlmusslor som skogsindustribolaget Stora Enso åstadkom tidigare i år är ett konkret bevis på att det måste bli obligatoriskt att inrätta sådana skyddszoner. 

För att stödja uppnåendet av Finlands mål för biologisk mångfald bör det stiftas en nationell naturlag i likhet med klimatlagen. Naturlagen skulle ange Finlands mål och skyldigheter att skydda natur och stoppa förlusten av den biologiska mångfalden. 

I stället för att skära ned på naturvården bör regeringen så snart som möjligt avstå från många miljöskadliga stöd som fortfarande beviljas och som inte är förenliga med byggandet av ett "naturpositivt Finland". Sådana är bland annat skattestöden för träbaserade bränslen och bränntorv, stöden för inrikes flygtrafik och skattefriheten för flygbränsle samt skattelättnader för förbränningsmotorfordon och fossila bränslen. Beskattningens miljöstyrning bör stärkas så att produkternas negativa utsläpps- och miljökonsekvenser återspeglas i priset på produkterna. Klimat- och miljöåtgärder kunde dessutom finansieras genom att införa bland annat en avgift för ändring av markanvändningen och en skatt på förbränning av träbiomassa. 

Djurpolitik

Finland måste vidta åtgärder för att bättre tillgodose djurens rättigheter. Redan gällande lagstiftning förutsätter i princip att man sörjer för djurs välbefinnande. Kraven på djurs välbefinnande bör respekteras fullt ut, och tillräckliga resurser bör också avsättas för detta i budgeten. 

Budgetförslaget bör kompletteras med anslag för att inleda ett investeringsprogram för växtbaserad mat. Att övergå till växtbaserad kost är inte bara en djurrättighetsgärning, utan också ett av de effektivaste sätten att stävja utsläppen och den globala avskogningen. Dessutom stärker odlingen av vegetabiliska proteiner i Finland försörjningsberedskapen i vårt livsmedelssystem. För att den växtbaserade matens potential ska kunna utnyttjas fullt ut måste sektorn som genomgår en betydande omställning bland annat stödjas med forsknings-, utvecklings- och innovationsfinansiering som riktas till bland annat produktutveckling. 

Dessutom bör tjänsten som bevakare av djurens intressen permanentas. Det råder ett mycket brett samförstånd mellan olika aktörer om nyttan av att permanenta tjänsten som djurskyddsombudsman. Ekonomiskt sett kräver en ordinarie tjänst bara en liten insats, men den har en enorm symbolisk och praktisk betydelse för att trygga djurens välbefinnande. 

Pälsdjursuppfödningen har nått vägs ände. Dess acceptans i samhället har rasat, samtidigt som den år efter år lider av allt större lönsamhetsproblem. Det är inte rätt för djuren, pälsfarmarna och skattebetalarna att denna döende bransch hålls vid liv på konstgjord väg. Finland bör följa utvecklingen av djurens rättigheter i Europa och ansluta sig till en växande grupp EU-länder där pälsdjursuppfödning är förbjudet. Med hjälp av systemet med avträdelsestöd kan gårdarna tillförsäkras en rättvis omställning till ekonomiskt lönsamma och framtidssäkra näringar, på ett kontrollerat sätt. 

Bostadspolitik

Regeringens budgetproposition kommer att medföra många försämringar i bostadspolitiken, som äventyrar utvecklingen av den överkomliga bostadsmarknaden och förutsättningarna för boende till överkomligt pris. 

Finanspolitiska ministerutskottet fastställde i somras att Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet Ara ska läggas ned. Dess funktioner som ett självständigt ämbetsverk upphör och den överförs till miljöministeriet från och med nästa år. Beslutet kan inte understödas, eftersom det äventyrar skötseln av Aras tidigare uppgifter i synnerhet när det gäller bostadsbyggande till överkomligt pris och byggande av tillgängliga bostäder samt reparationsbyggande. Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet borde bevaras som en självständig aktör. 

Regeringens beslut att införliva Statens bostadsfonds medel i statsbudgeten innebär i praktiken att de pengar som öronmärkts för social bostadsproduktion slopas och att åtgärderna för att stimulera byggbranschen försvåras. Nedmonteringen av investeringsunderstöden för grupper med särskilda behov fortsätter. Investeringsunderstöd har beviljats för byggande, anskaffning eller ombyggnad av bostäder för grupper med särskilda behov. Minskningen av understödet försvårar genomförandet av nya bostadsobjekt för grupper med särskilda behov, såsom studerande och åldringar, även om behovet av specialboende sannolikt bara kommer att öka då antalet studerande ökar och befolkningen åldras. 

Att reparationsunderstöden försvagas minskar antalet tillgänglighetsrenoveringar och kan öka kostnaderna för anstaltsboende. Genom att påskynda ombyggnadsprojekt kunde man överlag effektivt stödja byggbranschen i det nuvarande konjunkturläget, eftersom en betydande del av kostnaderna för reparationsbyggandet återgår till samhället i from av avgifter av skattenatur. 

Det är viktigt att klimat- och miljöåtgärderna påskyndas också inom byggbranschen. Det är inte klokt att slopa energiunderstöden som är avsedda för att förbättra byggnaders energiprestanda. Slopandet av understöden för slopande av olje- och gasuppvärmning i kommunernas fastigheter och i bostadshus kommer att fördröja utsläppsminskningarna. 

I konjunktursvackan inom byggbranschen och särskilt bostadsbyggandet är det inte förnuftigt att skära ned fungerande och effektiva reparations- och energirenoveringsstöd eller att bromsa upp bostadsproduktionen för grupper med särskilda behov. 

Ett särskilt problem är också regeringsprogrammets riktlinje att halvera finansieringen av boenderådgivningen. Att boenderådgivningen minskar har för sin del ett direkt samband med att betalningsstörningarna, vräkningarna och bostadslösheten ökar. 

Regeringens budgetproposition för 2025 beaktar inte alls i tillräcklig utsträckning de centrala miljöproblemen. Budgetpropositionen ger inget svar på hur Finland för sin del uppfyller sina internationella miljöåtaganden. Finland har som en del av Kunming-Montrealramverket och EU:s strategi för biologisk mångfald förbundit sig att stoppa förlusten av biologisk mångfald före 2030 samt att skydda 30 procent av sin totala areal, varav 10 procent strikt. 

Finland har med stöd av klimatlagen förbundit sig att uppnå klimatneutralitet före 2035. Det är klart att situationen inom markanvändningssektorn i Finland utan betydande tilläggsåtgärder kommer att förhindra uppnåendet av Finlands klimatneutralitetsmål. Av de åtgärder som behövs för att stödja kolsänkan och utsläppsminskningarna inom markanvändningssektorn behövs det mer stöd för beskogning av impedimentmark och våtmarksodling, som är kostnadseffektiva klimatåtgärder. För att minska utsläppen från torvmarker bör de återställas genom att avveckla dikningar och minska antalet dikningar. Den ökade användningen av skogarna ligger bakom kollapsen av kolsänkorna. Därför borde skogsavverkningarna minskas genom att minska Forststyrelsens avkastningsmål som höjs igen i propositionen. Ett möjligt sätt att stödja utsläppsminskningarna inom markanvändningssektorn och den biologiska mångfalden och att också generera mer inkomster till de offentliga finanserna vore införandet av en avgift för ändring av markanvändningen. En förbättring av situationen inom markanvändningssektorn förutsätter också att klimatplanen för markanvändningssektorn uppdateras. 

När det gäller klimatåtgärderna behövs det mer pengar också annanstans och dessutom borde man kunna återta beslut som är skadliga för klimatet. Situationen när det gäller utsläppsminskningarna från trafiken är oroväckande, eftersom regeringen genom sina beslut kommer att öka utsläppen från trafiken. Därför bör man återta de beslut som mest skadliga med tanke på de utsläppsminskningar från trafiken som är viktiga för uppnåendet av klimatmålet. Mer finansiering behövs däremot för hållbar trafik, såsom att främja cykling och gång och kollektivtrafiken. 

De betydande nedskärningarna i finansieringen för 2024 till exempel i stöden för utsläppssnål energi och transporter samt kommunernas klimatplaner har lämnat en betydande lucka i finansieringen av klimatåtgärder som denna budget inte kan fylla genom alternativa åtgärder. Sammanlagt är det mycket osäkert om Finlands klimatmål kommer att nås. Det är klart att målet inte kommer att nås utan ytterligare åtgärder också i fråga om utsläppsminskningen. 

Klimat- och miljöåtgärderna i vardagen vidtas i Finlands kommuner, städer och byar. Regeringens beslut att slopa kommunernas skyldighet att utarbeta en klimatplan har varit ett kortsiktigt beslut. Utan kommunernas insats kan klimatneutralitetsmålet för Finland 2035 inte nås. Kommunerna har också en viktig roll i anpassningen till klimatförändringens konsekvenser, som utarbetandet av en klimatplan har bidragit till. 

Den oklara och röriga regleringsmiljön samt den otillräckliga finansieringen av klimatåtgärderna försvagar också möjligheterna till investeringar i ren energi och grön omställning i Finland. 

När det gäller Finlands naturmål spelar naturskyddsprogrammen en viktig roll. Inom ramen för programmen Metso-, Helmi- och Nousu vidtas många viktiga åtgärder när det gäller skyddet och restaureringen av naturen. Finansieringen av dessa program bör ökas betydligt för att nivån ska vara tillräcklig med tanke på Finlands naturmål. Genomförandet av programmen försvåras också av nedskärningar i den övriga förvaltningen av miljösektorn och naturbruket, såsom att Skogscentralens och Forststyrelsens finansiering minskar. 

Nedskärningarna i Forststyrelsens verksamhet och nationalparkerna riskerar att avsevärt försämra finländarnas möjligheter till friluftsliv. Utöver nedskärningarna i finansieringen från året innan innehåller budgeten betydande ytterligare nedskärningar i finansieringen av underhållet av nationalparker och friluftsområden. Det här är en fel riktning inte bara med tanke på naturen och friluftslivet utan också med tanke på naturturismens möjligheter. 

När det gäller naturvården är situationen inom vattenvården en stor smärtpunkt. Den mycket betydande minskningen av finansieringen av vattenvården som genomfördes 2024 har varit en stor försämring av vattenskyddets tillstånd. Regeringens budgetproposition för 2025 försämrar situationen ytterligare. Nedskärningen av stödet till återvinning av näringsämnen leder till ökad avrinning av näringsämnen och försvagar oundvikligen målet att förbättra vattenstatusen, särskilt i fråga om havsområdena. 

Inom vattenvården har regeringens viktigaste löften också gällt återställandet av strömmande vatten. I budgetpropositionen har det dock inte anvisats några pengar för åtgärder för att riva dammen och återställa forsarna i Palokki. 

Med tanke på användningen av naturresurser är det oroväckande att finansieringen av cirkulär ekonomi minskar ytterligare. Den cirkulära ekonomin har redan tidigare tilldelats för knappa resurser, trots att det har ställts höga mål för den cirkulära ekonomin. Målet för det strategiska programmet för cirkulär ekonomi är att minska förbrukningen av icke förnybara naturresurser, fördubbla resursproduktiviteten och fördubbla graden av cirkulär ekonomi för material fram till 2035. Med de nuvarande åtgärderna är målet svårt att nå. Det behövs nya åtgärder för att öka andelen cirkulär ekonomi. Ekonomiska styrmedel, såsom beskattningen av naturresurser, tar hänsyn till de negativa externa effekterna och uppmuntrar till att hålla material i omlopp så länge som möjligt. 

När det gäller boende försämrar budgeten ytterligare situationen för boende till överkomligt pris i Finland. De försämringar i statsbudgeten för 2024 som gjorts i fråga om investeringsunderstöden till grupper med särskilda behov och reparationsunderstöden samt att bostadsrättsbostäder inte längre ska byggas kommer under de kommande åren att ha en betydande inverkan på byggandet av och tillgången till bostäder till överkomligt pris. För att öka boendet till överkomligt pris och förebygga bostadslöshet bör fullmakten att bevilja investeringsunderstöd och fullmakten att bevilja räntestödslån ökas betydligt. Regeringen lägger ned Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet och intäktsför betydande summor från Statens bostadsfond till budgetekonomin, men redogör inte för sin vision om framtiden för boende till överkomligt pris. 

Dessutom bör finansieringen av boenderådgivningen ökas betydligt för att de som kämpar med boendekostnaderna inte ska bli bostadslösa. Det finns en stor risk för att bostadslösheten börjar öka i Finland efter att den har minskat länge.