Allmänt

Regeringen föreslår att lagen om vuxenutbildningsförmåner och lagen om alterneringsledighet upphävs och att vissa andra lagar ändras. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har behandlat propositionen tillsammans med åtgärdsmotion AM 21/2023 rd, där det föreslås att regeringen vidtar åtgärder för att börja utveckla vuxenutbildningsstödet och återtar slopandet av vuxenutbildningsstödet. 

I sin ekonomiska politik prioriterar statsminister Orpos regering ekonomisk stabilitet, sysselsättning, ekonomisk tillväxt och att välfärdstjänsterna tryggas. Regeringen anser att sysselsättnings- och tillväxtåtgärder i kombination med direkta anpassningsåtgärder skapar förutsättningar för en balansering av de offentliga finanserna år 2031. Syftet med det föreslagna slopandet av vuxenutbildningsstödet, yrkesexamensstipendiet och systemet med alterneringsledighet är att minska de offentliga utgifterna och öka sysselsättningen. 

Slopandet av vuxenutbildningsstödet stärker de offentliga finanserna med uppskattningsvis 262 miljoner euro, varav 175 miljoner euro utgörs av inbesparingen av förmånskostnaderna och resten av den ökning av skatteinkomsterna som ökningen av sysselsättningen medför. Slopandet av vuxenutbildningsstödet beräknas öka antalet sysselsatta med cirka 10 000 personer, om den arbetstid som för närvarande används för studier med vuxenutbildningsstöd inte längre används för studier efter det att stödet har indragits. Vuxenutbildningsstödet finansieras i huvudsak med arbetsgivares och arbetstagares arbetslöshetsförsäkringspremier, vilket innebär att slopandet av stödet inte direkt minskar statens utgifter. 

Utskottet anser att de föreslagna ändringarna är motiverade. Utskottet tillstyrker lagförslagen utan ändringar. 

Vuxenutbildningsstödet

När bestämmelserna om vuxenutbildningsstödet kom till 2000 (RP 150/2000 rd — AjUB 11/2000 rd) var syftet med stödet att öka och stödja arbetande löntagares och företagares frivilliga yrkesutbildning genom att ge dem som länge varit i arbetslivet möjlighet att under studietiden få inkomstbaserat utkomstskydd. Syftet med lagen var att utveckla personers yrkesskicklighet och kompetens under hela karriären och på så sätt bekämpa strukturell arbetslöshet. Stödet för kontinuerligt lärande stöddes också av strävan att senarelägga pensioneringen. Enligt propositionen har systemet med vuxenutbildningsstöd inte nått de uppställda målen. 

I propositionen nämns och beskrivs i stor utsträckning de utredningar som gjorts om dem som använder vuxenutbildningsstödet och om stödets konsekvenser. Undersökningar har visat att nyttan av vuxenutbildningsstödet i regel är störst ju lägre utbildning en person har sedan tidigare. Det har dock funnits utmaningar i fråga om fördelningen av vuxenutbildningsstödet. De som använder sig av stödet är i genomsnitt högre utbildade än övriga vuxna eller övriga sysselsatta. Bland dem som får vuxenutbildningsstöd är andelen högutbildade högre än bland hela den vuxna befolkningen eller bland alla sysselsatta, och i motsvarande grad är andelen personer som enbart har slutfört grundskolan mindre bland dem som får vuxenutbildningsstöd än bland hela den vuxna befolkningen eller bland alla sysselsatta. 

På basis av statistikuppgifterna koncentreras användningen av vuxenutbildningsstöd till dem som redan har i genomsnitt mer utbildning. Enligt erhållen utredning känner forskningslitteraturen inte till kostnadseffektiva sätt att öka utbildningen för de grupper som är underrepresenterade bland stödmottagarna. Utskottet anser att de offentliga utbildningssatsningarna bör riktas så att nyttan av användningen av stödet är så stor som möjligt i förhållande till kostnaderna. 

Utskottet noterar dessutom att en studieplats för en sysselsatt vuxenutbildningsstuderande på grund av det begränsade utbildningsutbudet kan innebära en plats mindre för en ung person som vill studera. Om vuxna som får vuxenutbildningsstöd utestänger unga som ännu inte är i arbetslivet från studierna, kan de totala konsekvenserna av vuxenutbildningen enligt ett sakkunnigyttrande till utskottet vara negativa. 

Fördelningen av vuxenutbildningsstödet enligt bransch tyder också på att vuxenutbildningsstödet inte enligt förväntningarna bidrar till att möjliggöra ekonomisk strukturomvandling eller lindra konsekvenserna av strukturomvandlingar. Med ekonomisk strukturomvandling avses i detta sammanhang en förändring som redan skett och som fortfarande sker, där produktionen och efterfrågan i allt lägre grad hänför sig till industribranschen och i allt större utsträckning är inriktad på servicebranschen. Bland användarna av vuxenutbildningsstöd är de som redan arbetar inom social- och hälsovårdsbranschen överrepresenterade och de som arbetar inom industrin är underrepresenterade. En del av vuxenutbildningsstödet riktas till dem som byter bransch, men största delen av dem som får vuxenutbildningsstöd är redan i den bransch som de genomgår utbildning inom med hjälp av vuxenutbildningsstödet. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att man med hjälp av stödet för vuxenutbildning trots bristerna i systemet ändå har lyckats höja finländarnas utbildningsnivå genom att möjliggöra kontinuerligt lärande under tiden i arbetslivet. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att det på grund av förändringarna i Finlands konkurrenskraft och arbetsliv är ytterst viktigt att utbildningsnivån kan höjas och kompetensen utvecklas också under tiden i arbetslivet. 

Utskottet betonar att vuxenutbildningsstödet också är en stödform som främjar social rättvisa. Utskottet påpekar att vuxenutbildningsstödet har använts mest av lågavlönade kvinnor som arbetar inom den offentliga sektorn och för vilka det utan ekonomiskt stöd skulle vara svårt eller omöjligt att utbilda sig och utveckla sitt kunnande. 

Yrkesexamensstipendiet

Med yrkesexamensstipendium stöds vuxnas yrkes- och kompetensutveckling. Syftet med yrkesexamensstipendiet är att stödja utvecklingen av arbetslivsexamina, fristående examina, särskilt för dem som ska byta bransch. Yrkesexamensstipendiet är en förmån som betalas ut som engångsersättning. 

Enligt den utredning som nämns i propositionen (s. 19—20) är förmånens utnyttjandegrad låg och den har inte konstaterats ha någon betydande inverkan på avläggandet av examina. Att slopa stipendiet skulle minska de offentliga utgifterna med cirka 11,5 miljoner euro per år. Utifrån utredningen kan man anta att slopandet av yrkesexamensstipendiet åtminstone inte på något betydande sätt försämrar incitamenten att avlägga examina. 

Utskottet erfar att yrkesexamensstipendiet har betydelse särskilt för personer i utsatt ställning när det gäller att genomföra studier och höja utbildningsnivån. Den används bland annat av deltagare i verkstäder som tillgodoräknas som studier. Utskottet anser det vara viktigt att det för att motivera deltagarna utvecklas ett system som ersätter yrkesexamensstipendiet. 

Systemet med alterneringsledighet

Syftet med systemet med alterneringsledighet har varit att å ena sidan öka arbetstagarnas motivation och arbetshälsa med hjälp av kortvarig frånvaro från arbetet och å andra sidan samtidigt erbjuda en möjlighet att skapa bättre sysselsättningsförutsättningar för arbetslösa arbetssökande genom att erbjuda dem tidsbegränsad arbetserfarenhet. Det har inte föreskrivits några begränsningar för utnyttjandet av alterneringsledighet, så en ledig arbetstagare kan utnyttja alterneringsledigheten på det sätt han eller hon vill. 

Alterneringsersättningen är 70 procent av den arbetslöshetsdagpenning som den alterneringslediga skulle få om han eller hon var arbetslös. Som vikarie ska anställas en sådan arbetslös arbetssökande vid en arbets- och näringsbyrå som varit arbetslös arbetssökande i minst 90 kalenderdagar antingen utan avbrott eller periodvis under de 14 månader som föregått alterneringsledigheten. Den som anställs som vikarie ska vara arbetslös arbetssökande omedelbart före alterneringsledighetens början. 

Enligt uppgift har alterneringsledigheten två parallella konsekvenser för den alterneringslediga. Ett uppehåll minskar ökningen av kompetens och erfarenhet genom arbetserfarenhet, vilket kan påverka produktiviteten negativt jämfört med att arbeta utan uppehåll. Eftersom ett uppehåll också kan användas till exempel för studier, kan detta i sin tur öka kompetensen och produktiviteten. Dessutom kan ett uppehåll stödja en persons arbetshälsa, vilket kan minska risken för att personens deltagande i arbetslivet upphör i förtid. Enligt propositionen har det dock inte tydligt kunnat påvisas i de utredningar som gjorts vilka positiva effekter alterneringsledigheten har på arbetstagarens arbetsförmåga eller arbetshälsa. 

Enligt propositionen arbetar en betydande del av vikarierna också efter vikariatets slut. Enligt den utredning som nämns i propositionen (s. 30) är det dock sannolikt att vikarier blir sysselsatta med någon annan uppgift även utan alterneringsvikariatet. Enligt uppgift till utskottet ligger alterneringsledigheten dock i täten när man granskar de arbetskraftspolitiska aktiveringstjänster som har de bästa sysselsättningseffekterna. 

Kontinuerligt lärande under tiden i arbetslivet

Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har man på bred front motsatt sig att vuxenutbildningsstödet slopas och i stället talat för att utveckla vuxenutbildningsstödet så att det bättre än för närvarande riktar sig till personer med låg utbildningsnivå och till branscher som lider brist på arbetskraft. 

Social- och hälsovårdsministeriet hänvisar i sitt bemötande med anledning av yttrandena till utskottet till granskningen av handlingsalternativen i propositionen (s. 55), där det sägs att ”omfattningen av de inbesparingar och den förändring i sysselsättningen som eftersträvas är så betydande att alternativa lösningsmodeller, genom vilka man kunde uppnå en förändring som motsvarade de åtgärder som föreslås i propositionen inom ramen för inbesparingar i den offentliga ekonomin och en förändring i sysselsättningen, skulle förutsätta en mera omfattande granskning av förmånssystemen och bedömning av alternativens konsekvenser, och det skulle inte vara möjligt att sätta sådana ändringar i kraft inom den eftersträvade tidsplanen. Mera allmänt, med hänsyn till statsfinanserna som helhet, är det till exempel med beaktande av skattelösningarna inte möjligt att söka alternativa modeller inom ramen för en enskild regeringsproposition.” 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet beklagar att vuxenutbildningsstödet slopas, men anser att slopandet av vuxenutbildningsstödet, yrkesexamensstipendiet och systemet med alterneringsledighet är motiverat med beaktande av det rådande ekonomiska läget. I sin nuvarande form riktas vuxenutbildningsstödet fel och kostnaderna för stödet motsvarar inte den nytta som stödet medför. 

Utskottet anser det vara viktigt att de vuxna som arbetar också i fortsättningen har lika möjligheter att studera också under anställningsförhållande och företagande. Det är uppenbart att det i samhället finns sådana arbetstagargrupper och individer för vilka det nuvarande vuxenutbildningsstödet är viktigt, rentav det enda sättet att förbättra kompetensen och arbetshälsan. 

Social- och hälsovårdsutskottet vill i sitt utlåtande (ShUU 3/2024 rd) fästa arbetslivs- och jämställdhetsutskottets uppmärksamhet vid sin farhåga att det med tanke på tillgången till arbetskraft inom social- och hälsovården, och därmed också med tanke på tryggandet av tjänsterna, är problematiskt att vuxenutbildningsstödet slopas utan att det finns information om ett ersättande system. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att den av regeringen tillsatta arbetsgruppen för att utreda konsekvenserna för kontinuerligt lärande i arbetslivet har lämnat sin slutrapport. Arbetsgruppen hade till uppgift att bereda förslag till metoder för att stödja kontinuerligt lärande under tiden i arbetslivet, förbättra sysselsättningen och balansera statsfinanserna. Målet var att hitta metoder för att stärka i synnerhet kompetensen hos personer med svag ställning på arbetsmarknaden och låg utbildningsnivå. Arbetsgruppen hade dessutom till uppgift att utreda metoder för att den nytta utbildningen medför ska täcka kostnaderna för utbildningen. 

Arbetsgruppen föreslår i sin slutrapport bland annat att ansvaret för försörjningen under tiden för studier som avläggs under tiden i arbetslivet i högre grad överförs på individer och arbetsgivare än tidigare. Dessutom föreslår gruppen att utbildningarna riktas genom ökad finansiering till olika i utbildningen underrepresenterade grupper, såsom personer som enbart har gått grundskolan eller har svaga grundläggande färdigheter eller personer som annars har en svag ställning på arbetsmarknaden. För att lindra bristen på kompetent arbetskraft inom social- och hälsovården och utbildningsområdet föreslår arbetsgruppen att övergången mellan högskolesektorerna inom branschen görs smidigare och att utbildningens attraktionskraft, praktik, dubbelexamina och kontinuerligt lärande utvecklas. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att arbetsgruppens förslag är motiverade och ändamålsenliga. Sakkunniga har dock påpekat att lågavlönade personer inte har ekonomiska möjligheter att delta i till exempel oavlönad praktik som ingår i studier och som inte kan genomföras vid sidan av arbetet eller ta lån för att bekosta livet under studietiden. Utskottet anser det vara viktigt att också lågavlönade arbetstagares möjligheter att utveckla sitt kunnande tryggas under hela tiden i arbetslivet. 

Dessutom instämmer utskottet i kulturutskottets (KuUU 3/2024 rd) iakttagelse att utbildningssystemet som helhet bör beaktas vid utvecklingen av kontinuerligt lärande och anknytande åtgärder så att det är möjligt att flexibelt utveckla kompetensen i olika livsskeden och situationer. Dessutom är det viktigt att beakta att studier vid sidan av arbete är krävande, i synnerhet för personer vars studier försvåras av inlärningssvårigheter, funktionsnedsättning eller sjukdom. 

Upprätthållande och utvecklande av samiska och samisk kultur

Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande (GrUU 13/2024 rd) till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet uppmärksamhet vid vilka konsekvenser slopandet av vuxenutbildningsstödet har för samernas rättigheter enligt 17 § i grundlagen. Grundlagsutskottet anser att arbetslivs- och jämställdhetsutskottet bör utreda med vilka andra åtgärder samernas rättigheter enligt 17 § 3 mom. i grundlagen kan tillgodoses trots att vuxenutbildningsstödet dras in. Dessutom anser grundlagsutskottet att reformens konsekvenser till denna del bör följas omsorgsfullt. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att enligt 17 § 3 mom. i grundlagen har samerna som urfolk rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Bestämmelser om samernas rätt att använda samiska hos myndigheterna finns i samiska språklagen (1086/2003). Enligt 31 § i samiska språklagen ska det i statsbudgeten tas in ett anslag för statsunderstöd till välfärdsområdet, kommunerna, församlingarna, renbeteslagen inom samernas hembygdsområde samt till sådana enskilda som avses i 18 § för täckande av de särskilda merkostnader som tillämpningen av lagen medför. 

Utöver bestämmelserna hänvisar utskottet till rapporten av arbetsgruppen för utveckling av undervisningen i de samiska språken och undervisningen på samiska (2021) och till de omständigheter som lyfts fram i den. Enligt rapporten är understöd enligt 31 § i samiska språklagen ett effektivt sätt att öka antalet anställda med samiska som modersmål eller kunskaper i samiska, likaså tjänstledighet med lön eller befrielse från arbetet för att inhämta kunskaper i samiska, ifall villkoren i 25 § uppfylls. 

Sametinget och Sameområdets utbildningscentral konstaterar i sitt yttrande om utkastet till propositionen att utbildningscentret har en betydande roll för att anordna vuxenutbildning och stimulera samiskan bland vuxenbefolkningen. Enligt uppgift har den särskilda frågan om de samiska språkens kultur och ställning delgetts den arbetsgrupp som tillsatts av social- och hälsovårdsministeriet och som utrett kontinuerligt lärande under tiden i arbetslivet, för att arbetsgruppen ska kunna beakta frågan i sitt arbete. Dessutom konstaterar utskottet att undervisnings- och kulturministeriet har finansierat projekt som förbättrar situationen i fråga om lärare i samiska och utbildar samisktalande personal inom social- och hälsovården. 

Propositionens konsekvenser för jämställdheten

Propositionen beskriver i huvudsak utifrån statistiska uppgifter propositionens konsekvenser för jämlikheten och jämställdheten mellan könen (s. 52). När det gäller jämlikheten konstateras det i propositionen att slopandet av vuxenutbildningsstödet kan försämra möjligheterna för låginkomsttagare att skaffa vidareutbildning och fortbildning. 

Jämställdheten mellan könen behandlas i propositionen genom att man beskriver stödtagarnas statistiska fördelning enligt bransch, utbildningsnivå och kön och konstaterar att konsekvenserna av att vuxenutbildningsstödet slopas drabbar kvinnor i högre grad än män. 

Social- och hälsovårdsministeriet konstaterar i sitt bemötande till utskottet att rätten till vuxenutbildningsstöd och alterneringsledighet inte är förenad med villkor som hänför sig till kön eller verksamhetsområden och att propositionen i sig inte riktar sig på olika sätt till olika kön eller andra befolkningsgrupper. De olika konsekvenserna för olika kön konstateras däremot vara kopplade till att arbetsmarknaden i Finland är könssegregerad. Dessutom kan konsekvenserna enligt ministeriet bedömas bero på hur allmänt det är att kvinnor bedriver studier som uppfyller villkoren för beviljande av vuxenutbildningsstöd och tar studieledighet samt tar ut alterneringsledighet. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet påpekar att enligt jämställdhetslagen ska myndigheterna i all sin verksamhet främja jämställdheten mellan könen på ett målinriktat och planmässigt sätt samt skapa och befästa sådana förvaltnings- och tillvägagångssätt som vid beredningen av ärenden och i beslutsfattandet säkrar främjandet av jämställdheten mellan könen. I synnerhet bör det göras ändringar i de omständigheter som hindrar att jämställdheten blir genomförd. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att det i propositionen inte sägs att den främjar jämställdheten mellan könen, utan att den utifrån statistik endast beskriver de olika konsekvenserna för män och kvinnor. 

Enligt propositionen använder kvinnor vuxenutbildningsstödet och systemet med alterneringsledighet betydligt mer än män, vilket innebär att slopandet av systemen försämrar i synnerhet kvinnornas möjligheter att utveckla och upprätthålla sin yrkesskicklighet. Utskottet anser det vara uppenbart att propositionen om den genomförs till denna del strider mot skyldigheten enligt jämställdhetslagen att främja jämställdhet. 

Utskottet anser det vara viktigt att konsekvenserna av att stöden i propositionen slopas följs noggrant och att man vid uppföljningen också beaktar konsekvenserna för jämställdheten mellan könen och dess framskridande särskilt inom de kvinnodominerade sektorerna för pedagogik samt social- och hälsovård. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid huruvida slopandet av vuxenutbildningsstödet påverkar löneskillnaden mellan män och kvinnor. 

Åtgärdsmotionen

I åtgärdsmotionen föreslås åtgärder för att börja utveckla vuxenutbildningsstödet och återta det slopande av vuxenutbildningsstödet som föreslås i propositionen. Utskottet konstaterar att utvecklingen av vuxenutbildningsstödet har behandlats i en av social- och hälsovårdsministeriet tillsatt arbetsgrupp för att utreda konsekvenserna för kontinuerligt lärande i arbetslivet. Arbetsgruppen lämnade sin slutrapport i slutet av mars 2024. Utskottet anser därför att det inte är nödvändigt att inleda utvecklingsarbetet och föreslår att åtgärdsmotionen förkastas.