Allmänt

I artikel 3 i direktiv 2013/34/EU avseende årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag (redovisningsdirektivet) delas företag och koncerner av olika storlek in i kategorier efter balansomslutning, nettoomsättning och antal anställda. Enligt direktivet ska kommissionen minst vart femte år se över tröskelvärdena för att ta hänsyn till effekterna av inflationen. Kommissionen har därför antagit ett delegerat direktiv (direktiv (EU) 2023/2775) för att ändra tröskelvärdena för storlekskategorierna för mikroföretag samt små, medelstora och stora företag respektive koncerner. 

På grund av inflationsutvecklingen har tröskelvärdena för balansomslutning och nettoomsättning höjts med 25 procent genom det delegerade direktivet. Propositionen går i huvudsak ut på att nationellt genomföra det delegerade direktivet. I propositionen föreslås det att gränsvärdena i 1 kap. 4 a—4 c § i bokföringslagen höjs i den utsträckning som direktivet tillåter. Syftet med propositionen är att underlätta de finländska företagens administrativa börda. 

Sammantaget anser ekonomiutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget i propositionen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag. 

Gränsvärdena för företagskategorierna

I den gällande bokföringslagen avses med stora företag bokföringsskyldiga för vilka minst två av följande tre gränsvärden överskrids på bokslutsdagen för både den avslutade och den omedelbart föregående räkenskapsperioden: 1) balansomslutning 20 miljoner euro, 2) omsättning 40 miljoner euro och 3) genomsnittligt antal anställda under räkenskapsperioden 250 personer. Med medelstora företag avses för sin del bokföringsskyldiga för vilka högst ett av de här gränsvärdena överskrids för både den avslutade och den omedelbart föregående räkenskapsperioden. För balansomslutningen föreslås gränsvärdet bli 25 miljoner euro och för omsättningen 50 miljoner euro. En höjning av gränsvärdena för stora företag innebär att antalet företag med skyldighet till hållbarhetsrapportering enligt 7 kap. i bokföringslagen minskar. 

I sakkunnigyttrandena har det framförts åsikter som avviker från varandra om de föreslagna höjningarna av gränsvärdena. En del av remissinstanserna anser att värdena bör ligga kvar på nuvarande nivå, medan andra är för de föreslagna ändringarna. De som föredrar ändringen anser det vara viktigt att man vid det nationella genomförandet av direktivet har utnyttjat nationella optionsmöjligheter och att man på detta sätt strävar efter att minska den administrativa bördan för företagen. 

I ett yttrande som motsätter sig förslaget uttrycks oro över att antalet företag som har skyldighet till hållbarhetsrapportering minskar och att detta påverkar intressentgruppernas tillgång till information. I yttrandet konstateras det att befrielse från rapporteringsskyldigheter med stor sannolikhet också leder till att samhällsansvarsarbetet i företagen skärs ned, så ändringen anses ha negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna och miljön. I ett annat sakkunnigyttrande konstateras å sin sida att den föreslagna höjningen av gränsvärdena ökar obalansen mellan de finansiella institutens behov av information och informationen från onoterade företag. Som en möjlig följd av ändringarna i rapporteringsskyldigheten anses också att verksamhetsmöjligheterna för företag som för närvarande klassificeras som stora företag minskar om företagen tas bort från leverans- och värdekedjan på grund av bristfälliga hållbarhetsuppgifter. Dessutom anses höjningen av gränsvärdena för onoterade storföretag bromsa införandet och etableringen av såväl den digitala bokslutsrapporteringen som hållbarhetsrapporteringen i Finland. 

Redovisningsdirektivet gör det möjligt att i den nationella regleringen ha tröskelvärden som är lägre än de som nu föreslås i fråga om definitionerna av medelstora och stora företag. Då gäller skyldigheterna ett större antal företag än vad miniminivån i EU-lagstiftningen förutsätter. Enligt regeringsprogrammet för regeringen Orpo har regeringen som mål att avveckla överflödig företagsreglering och lätta på den administrativa bördan. Dessutom slår regeringsprogrammet fast att man i samband med genomförandet av EU-lagstiftningen undviker ytterligare nationell reglering. Ekonomiutskottet konstaterar att den nationella höjning av tröskelvärdena som direktivet möjliggör bidrar till att genomföra dessa skrivningar i regeringsprogrammet. Om möjligheten till höjning inte utnyttjas innebär det i praktiken ytterligare reglering i Finland och den administrativa bördan för finländska bokföringsskyldiga ökar jämfört med konkurrentföretag i andra EES-länder. 

Den föreslagna lagändringen gäller cirka 15 procent av de finländska bokföringsskyldiga som enligt gällande gränsvärden räknas till stora företag. Skyldigheten till hållbarhetsrapportering beräknas utebli för cirka 270 företag. Som det står i propositionen har dock också företag som är mindre än storföretag möjlighet till frivillig hållbarhetsrapportering, om det till exempel är en förutsättning för att få finansiering eller annars främjar företaget. Kostnaden för och tillgången till finansiering är ägnad att styra de aktörer som inte omfattas av den lagstadgade rapporteringsskyldigheten till att publicera och gå ut med information om sina hållbarhetsåtgärder. 

Utskottets ändringsförslag

Förhållandet mellan företagskategorierna

I några sakkunnigyttranden påpekas det att definitionen av medelstora företag i 1 kap. 4 c § 2 mom. i bokföringslagen är inkonsekvent, eftersom den inte utesluter mikroföretag och småföretag trots att lagstiftaren inte har haft för avsikt att samtidigt tillämpa två olika definitioner. Enligt erhållen utredning har bokföringsnämnden tagit ställning till ärendet i sitt utlåtande 2070/2024. Ekonomiutskottet anser emellertid att det är ändamålsenligt att definitionen av medelstora företag i bokföringslagen preciseras så att den bättre motsvarar ordalydelsen i direktivet om företagens hållbarhetsrapportering, som bestämmelsen grundar sig på. 

Förfarandet för att bestämma gränsvärdet för koncerner

I ett sakkunnigyttrande hänvisas det till artikel 3.8 i redovisningsdirektivet, som innehåller ett alternativt förfarande vid beräkning av koncernens storlek. Denna bestämmelse i direktivet kräver att medlemsstaterna ska tillåta en alternativ beräkningsmetod för att fastställa tröskelvärdet för balansomslutning och nettoomsättning. Det är således motiverat att ta in en kompletterande bestämmelse om detta i 1 kap. 6 a § i bokföringslagen. 

Vad som gäller för anordnare av lagstadgad utbildning

Bestämmelserna om hållbarhetsrapportering har fogats till bokföringslagen genom lag 1249/2023. Under riksdagsbehandlingen av lagändringen fogades till 7 kap. 1 § 5 mom. en bestämmelse enligt vilken bestämmelserna om hållbarhetsrapportering inte tillämpas på yrkeshögskolor. Efter lagändringen har det framgått att det inom utbildningssektorn finns ett fåtal andra icke-vinstdrivande aktiebolag som sköter lagstadgade utbildningsuppgifter och som omfattas av definitionen av stora företag i bokföringslagen. Utan den avgränsning av tillämpningsområdet som föreskrivs i lagen omfattas dessa aktörer av skyldigheten till hållbarhetsrapportering. Ekonomiutskottet ser det som lämpligt att icke-vinstdrivande utbildningsaktörer som bedriver verksamhet med offentliga medel och som har hand om lagstadgade uppgifter inte omfattas av denna skyldighet.