Bakgrund och mål
Bakgrunden till förslaget är den nya handeln med utsläppsrätter för distribution av fossila bränslen (ETS2) som ingår i EU:s utsläppshandelsdirektiv. Reformen ingick i det så kallade 55-procentspaketet, och ekonomiutskottet har tidigare behandlat frågan i det sammanhanget (EkUU 50/2021 rd — U 60/2021 rd). Den nya utsläppshandeln för distributörer omfattar vägtrafik, separat uppvärmning av byggnader, byggande och det fossila bränslet inom industrin och energiproduktionen som inte omfattas av den nuvarande allmänna utsläppshandeln.
Den nya utsläppshandeln ska genomföras senast den 30 juni 2024, och den aktuella propositionen innehåller nationella bestämmelser om detta. Kommissionen utfärdar med stöd av utsläppshandelsdirektivet också direkt förpliktande bestämmelser på lägre nivå, men trots det omfattar den nya utsläppshandeln nationellt handlingsutrymme och kräver åtgärder för det nationella verkställandet.
Enligt utsläppshandelsdirektivet ska en reglerad enhet ha ett utsläppstillstånd senast den 1 januari 2025 och enheten ska övervaka och rapportera sina utsläpp i enlighet med övervakningsförordningen. Auktionerna inleds 2027 eller, om prisnivån eventuellt senarelägger dem, först 2028. Utsläppstaket sänks årligen enligt en linjär minskningsfaktor. Utsläppsrätterna auktioneras fullt ut på marknaden utan fri tilldelning, och systemet avviker från införandet av den gällande utsläppshandeln (ETS1) till den del att det vid införandet av systemet inte uppstår någon stor överallokering av utsläppsrätter. Utsläppen hålls inom det tak som fastställts för systemet endast om de minskar i enlighet med den linjära minskningsfaktorn.
Ekonomiutskottet anser att lagförslaget är motiverat med tanke på genomförandet av utsläppshandelsdirektivet. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar utifrån följande motiveringar.
De viktigaste förslagen
Det föreslås att det stiftas en ny lag om handel med utsläppsrätter för distribution av fossila bränslen. Lagförslaget innehåller bestämmelser om tillämpningsområdet för den nya utsläppshandeln. Lagen ska tillämpas allmänt på överlåtelse av bränsle som inte omfattas av den allmänna utsläppshandeln. Förslagets tillämpningsområde och utnyttjandet av det nationella handlingsutrymme som gäller tillämpningsområdet behandlas närmare nedan.
På systemnivå motsvarar utsläppshandeln för distribution av fossila bränslen i stor utsträckning den allmänna utsläppshandeln. Skyldigheterna i anslutning till utsläppshandeln gäller reglerade enheter, som i princip är punktskattskyldiga aktörer i fråga om bränsle som frisläppts för konsumtion. Energimyndigheten svarar för myndighetsuppgifterna i anslutning till utsläppshandeln.
Lagförslaget omfattar de skyldigheter som utsläppshandelsdirektivet förutsätter i fråga om utsläppstillstånd och övervakningsplaner samt övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp. Dessutom föreslås det bestämmelser om det totala antalet utsläppsrätter och auktionering av dem samt om en reglerad enhets skyldighet att överlämna utsläppsrätter.
En reglerad enhet ska ansöka om utsläppstillstånd för överlåtelse av bränsle för konsumtion och om godkännande av planen för övervakning av utsläpp. Enheten ska övervaka utsläppen från de bränslen som frisläppts för konsumtion, årligen upprätta en utsläppsrapport och se till att rapporten verifieras. Dessutom ska enheten årligen till unionsregistret överlämna ett antal utsläppsrätter som motsvarar de totala utsläpp som de bränslen som enheten frisläppt för konsumtion gett upphov till under det föregående kalenderåret. Vidare ska den reglerade enheten till Energimyndigheten anmäla ändringar i den verksamhet som anges i utsläppstillståndet, ändringar som gäller övervakningen av utsläppen samt byte av reglerad enhet.
Miljöutskottets utlåtande
Miljöutskottet har lämnat utlåtande om propositionen (MiUU 17/2024 rd—RP 119/2024 rd). Utskottet framhäver i sitt utlåtande utsläppshandelssystemets betydelse som en kostnadseffektiv styrmekanism på EU-nivå. Samtidigt har utskottet fäst uppmärksamhet vid att de branscher som hör till det nya utsläppshandelssystemet också i fortsättningen är en del av ansvarsfördelningssektorn och att den nya utsläppshandeln inte påverkar medlemsstaternas nationella åtaganden om utsläppsminskningar inom ansvarsfördelningssektorn 2030 och att utsläppshandeln i sig inte räcker till för att uppnå de stränga mål som ställts upp för ansvarsfördelningssektorn i Finland. Miljöutskottet har också fäst uppmärksamhet vid osäkerheten i fråga om utsläppshandelssystemets styrande effekt, som har samband med den prisutveckling på utsläppsrätter som behandlas närmare nedan. Miljöutskottet har också behandlat förslagets tillämpningsområde, mekanismerna för godkännande och användningen av auktionsintäkter.
Jord- och skogsbruksutskottets utlåtande
Jord- och skogsbruksutskottet har i sitt utlåtande (JsUU 22/2024 rd — RP 119/2024 rd) betonat behovet av att bedöma utsläppen och styrmedlen från vägtrafiken som en helhet och av att bedöma de föreslagna författningarnas sammantagna konsekvenser. Ekonomiutskottet instämmer i denna bedömning och betonar att det behövs en samlad granskning av kostnadseffektiviteten och konsekvenserna av de klimatpolitiska styrmedlen. Detta försvåras särskilt av strukturen på styrmedlen för EU:s klimatpolitik, som ekonomiutskottet har fäst uppmärksamhet vid i flera sammanhang.
Jord- och skogsbruksutskottet har framfört att de tillgängliga metoderna för att minska utsläppen inom vägtrafiken utöver den allmänna utsläppshandeln bland annat är distributionsskyldigheten samt åtgärder för att främja ibruktagandet av alternativa bränslen inom vägtrafiken. Ändringar i distributionsskyldigheten påverkar också hur stor andel av bränsleblandningen som består av fossilt bränsle och därmed för hur stor andel av blandningen distributören måste skaffa utsläppsrätter som motsvarar utsläppen. Den aktuella propositionen hänför sig således till regeringens proposition med förslag till lag om ändring och temporär ändring av lagen om främjande av användningen av förnybara drivmedel för transport samt till lagar som har samband med den (RP 121/2024 rd). Jord- och skogsbruksutskottet har också granskat tillämpningsområdet för utsläppshandeln, kompensationen av konsekvenserna för jord- och skogsbruket och fisket samt situationen för anläggningar som använder biomassa.
Nationellt handlingsutrymme och tillämpningsområde
Genomförandet av den nya nationella utsläppshandeln är förenat med ett betydande nationellt handlingsutrymme. Det gäller särskilt sättet att genomföra utsläppshandeln, dess tillämpningsområde, tidpunkten för när prissättningen inleds samt eventuell kompensation för priseffekterna.
I stället för den nu föreslagna lagstiftningen medger direktivet att regleringen genomförs nationellt så att man på förhand försöker identifiera de slutkonsumenter av bränsle som omfattas av bestämmelserna och riktar bestämmelserna mot dem i enlighet med direktivets minimikrav. Då är det inte nödvändigt att på grund av verkställandet av direktivet genomföra de nationella utvidgningar av tillämpningsområdet som direktivet tillåter. En annan möjlig utgångspunkt för att underlätta genomförandet av regleringen är att utvidga tillämpningsområdet till att omfatta alla fossila bränslen i flytande form och gasform. Ett tredje alternativ är att utgå från ett bredare tillämpningsområde och kompensera de aktörer som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde för de kostnader som den nationella utvidgningen av tillämpningsområdet medför. De modeller som baserar sig på dessa utgångspunkter har jämförts i en bedömningspromemoria i samband med beredningen av lagstiftningen.
I propositionen har man gått in för att direktivets tillämpningsområde utvidgas nationellt till att omfatta bränslen för jord- och skogsbruk och fritidssjöfart. Grunden för utvidgningen är framför allt att det inte är möjligt att inom ramen för det nuvarande distributionssystemet för bränslen hålla sig inom direktivets tillämpningsområde utan betydande och kostnadsineffektiva ändringar i distributionen av bränsle. Samtidigt har man gått in för att avgränsa modellen med det utvidgade tillämpningsområdet så att de användningsändamål som i nuläget omfattas av separat distribution inte berörs av utsläppshandeln. Kommissionen ska godkänna en medlemsstats ansökan om utvidgning av tillämpningsområdet, och utvidgningen bör gälla en viss sektor och inte till exempel enskilda typer av bränslen.
Modellen för det nationella verkställandet har valts särskilt på grund av dess genomförbarhet och för att den möjliggör en jämlik prisstyrning, samtidigt som man kan undvika en snedvridning av marknaden. Modellen har också ansetts vara det administrativt lättaste och mest kostnadseffektiva alternativet.
Jord- och skogsbruksutskottet har i sitt utlåtande ingående granskat möjligheten att lämna jord- och skogsbruket samt fiskerinäringen utanför tillämpningsområdet för utsläppshandeln på det sätt som direktivet tillåter. Jord- och skogsbruksutskottet påpekar att det utifrån direktivets villkor och de lösningar som andra EU-länder har gått in för i fråga om tillämpningsområdet i praktiken har visat sig vara mycket svårt att genomföra tillämpningsområdet i enlighet med direktivet utan betydande ändringar i systemet för bränsledistribution.
Utsläppshandelsdirektivet gör det möjligt för en medlemsstat att fram till utgången av 2030 nationellt avstå från att kräva att utsläppsrätter överlämnas, vilket i praktiken betyder att man avstår från att tillämpa prissättningen (så kallat opt out-förfarande). Även detta alternativ har granskats vid bedömningen av alternativa sätt att genomföra regleringen. Då ska medlemsstaten dock enligt direktivet på sådana bränslen som hör till tillämpningsområdet för utsläppshandeln för distributörer tillämpa en nationell koldioxidbeskattning som motsvarar priset på utsläppsrätter. Även om den nationella utsläppshandeln skjuts upp minskar inte den andel som medlemsstaten enligt kommissionens förslag ska betala av intäkterna från utsläppshandeln till EU:s så kallade egna medel. I samband med ramförhandlingarna beslutade regeringen i april 2024 om anslutning till EU:s prissättning av utsläppshandeln för distributörer när prissättningen inleds.
Finland beräknas få auktionsintäkter på ungefär 0,5 miljarder euro per år från auktioneringen av utsläppsrätter inom utsläppshandeln för distributörer. Intäkterna beror dock på utvecklingen av priset på utsläppsrätter samt storleken på auktionskvoten för året i fråga. Ekonomiutskottet fäster uppmärksamhet vid att man i kalkylen dock inte har beaktat eventuella utgifter som hänför sig till EU:s egna medel eller finansieringen av den sociala klimatfonden.
Enligt utsläppshandelsdirektivet ska medlemsstaterna använda intäkterna från utsläppshandeln eller ett belopp som motsvarar det ekonomiska värdet av intäkterna för ett eller flera av de syften som anges i artikel 10.3 i utsläppshandelsdirektivet. En del medlemsstater tillämpar öronmärkning av intäkterna, vilket innebär att intäkterna från utsläppshandeln används direkt för de syften som anges i direktivet. I motsats till tillvägagångssättet i många andra länder kommer Finland inte att öronmärka intäkterna, utan statens intäkter från utsläppshandeln ska vara inkomster med allmän täckning så att beslutsmöjligheterna inte begränsas. Länderna ska årligen rapportera till EU hur intäkterna från utsläppshandeln eller det belopp som motsvarar dem har använts.
Förslagets konsekvenser och utvecklingsutsikterna för konsumentpriserna
I samband med ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning har man särskilt granskat förslagets ekonomiska konsekvenser. Priset på utsläppsrätterna kan inte direkt påverkas genom nationella bestämmelser. De nationella åtgärderna för att minska utsläppen påverkar indirekt priset på utsläppsrätter, men effekten har bedömts vara liten eftersom Finlands utsläpp utgör endast en liten andel av de utsläpp som omfattas av systemet. Å andra sidan kan nationella åtgärder för att minska utsläppen inverka på de kostnader som utsläppshandeln medför för aktörerna genom att färre utsläppsrätter anskaffas när utsläppen och betydelsen av priset på dem minskar.
Regleringen av handeln med utsläppsrätter för distribution av fossila bränslen gäller reglerade enheter som överlåter bränsle till konsumtion, vanligen bränsledistributörer, som motsvarar punktskattskyldiga aktörer. Den som överlåter bränsle till konsumtion ska ha ett utsläppstillstånd och årligen skaffa och överlämna det antal utsläppsrätter som baserar sig på koldioxidinnehållet i det bränsle som överlåts. Utsläppshandelns inverkan på priserna riktar sig däremot med några undantag till slutkonsumenten av bränslet när kostnaderna för utsläppshandeln överförs till konsumentpriserna på bränslen. Enligt uppgift till ekonomiutskottet inverkar utsläppshandeln på pumppriserna genast från ingången av 2027.
Enligt uppgift har kommissionen i olika sammanhang gett tre bedömningar av prisbildningen samt sex analyser eller prognoser som har gjorts av forskningsinstitut eller analysbolag som är oberoende av kommissionen. I de konsekvensbedömningar som publicerades i samband med lagstiftningsinitiativet presenterade kommissionen en prisuppskattning för utsläppsrätterna på 50 euro per ton. Å andra sidan har man i andra beräkningar kommit fram till ett pris på upp till nästan 300 euro. Ekonomiutskottet betonar utifrån inkommen utredning att kommissionens prisuppskattning är förknippad med betydande osäkerhet och anser att en bedömning av behovet av olika kompensationslösningar inte kan grunda sig enbart på kommissionens uppskattning.
Priset på en utsläppsrätt kan antas övergå direkt till konsumentpriserna på bränslen. Om priset på en utsläppsrätt är 50 euro per ton 2030 skulle priseffekten utifrån kommissionens uppskattning vara 16 cent per liter för bensin, 11 cent per liter för dieselolja och 13 cent per liter för brännolja. Om priset på en utsläppsrätt ökar flerdubbelt kan effekten på konsumentpriset på bränslen beräknas vara densamma. De extra kostnaderna för bensin 2030 skulle vara cirka 30 cent per liter om priset på en utsläppsrätt är 100 euro per ton, 60 cent per liter om priset är 200 euro och 90 cent per liter om priset är 300 euro.
I kalkylen har man beaktat andelen förnybara bränslen i bränsleblandningen enligt den gällande lagen om distributionsskyldighet. Det bör noteras att lagstiftningsändringar både i fråga om bränslebeskattningen och distributionsskyldigheten för sin del inverkar på vilken effekt utsläppshandeln har på bränslepriserna. Kalkylerna tar inte i beaktande de ändringar i bränslebeskattningen eller distributionsskyldigheten som fastställts i regeringsprogrammet. Ändringar i distributionsskyldigheten påverkar hur stor andel av bränsleblandningen som består av fossilt bränsle och därmed hur stor andel av blandningen priseffekten av utsläppshandeln berör. Ekonomiutskottet har således inga exakta uppskattningar av regleringens inverkan på priserna 2027, men i ljuset av de utredningar som utskottet fått kan priset på en utsläppsrätt redan 2027 vara betydligt högre än kommissionens prognos, vilket kan höja pumppriserna mycket kraftigt redan vid ingången av 2027.
Den faktiska prisnivån är beroende av hur snabbt utsläppen minskar inom ETS2-sektorn i hela EU. Utsläppsminskningen kan till en början uppskattas vara snabbast bland annat inom uppvärmningssektorerna i länder som är beroende av fossil energi för uppvärmning, men det är mycket osäkert i vilken takt utsläppen kan beräknas minska. Systemet innehåller också mekanismer som dämpar prisstegringen, men deras förmåga att dämpa prisstegringen på utsläppsrätter är förenad med osäkerhet, särskilt efter 2029. Bränslepriset består av priset för råvaran till bränslet, till exempel världsmarknadspriset för olja, kostnader för eventuell raffinering, distributionskostnader, distributörernas marginal, punktskatt, mervärdesskatt samt priseffekten av distributionsskyldigheten för förnybara bränslen och i framtiden också priseffekten av utsläppsrätter. Även om man inte genom nationella beslut kan påverka priset på en utsläppsrätt, kan man påverka konsumentpriserna på bränslen på andra sätt, såsom genom beskattningen.
Mekanismer som dämpar prisstegringen och senareläggning av auktioneringen
Utsläppshandelsdirektivet omfattar mekanismer som syftar till att dämpa prisstegringen på utsläppsrätter. Mekanismerna grundar sig på att utsläppsrätter på vissa villkor tas ut från reserven för marknadsstabilitet. Mekanismerna kan inte regleras på nationell nivå.
De prisdämpande mekanismerna inom utsläppshandeln för distributörer bygger på att utsläppsrätter tas ut från reserven för marknadsstabilitet när vissa villkor har uppfyllts. Under 2027 skapas 600 miljoner utsläppsrätter i reserven för marknadsstabilitet inom tillämpningsområdet för utsläppshandelssystemet för distributörer. Tidpunkten är beroende av på vilka villkor utsläppsrätterna släpps ut på marknaden. Mekanismerna tas i bruk mellan två och sex månader efter att villkoren i fråga har uppfyllts. I artikel 30 h i utsläppshandelsdirektivet föreskrivs om åtgärder som ska vidtas vid en alltför stor prisökning för att frigöra ytterligare utsläppsrätter på marknaden. I artikel 30 j anges att auktioneringen av utsläppsrätter kan senareläggas med ett år, om prisnivån bedöms vara för hög. Enligt uppgift kan auktioneringen senareläggas enligt 30 j om det sker en exceptionell utveckling i priset på råolja eller gas till exempel till följd av en kris. Bedömningen är dock att en senareläggning av auktioneringen i enlighet med artikel 30 j förutsätter att energipriserna åtminstone fördubblas jämfört med den nuvarande nivån. Ekonomiutskottet fäster uppmärksamhet vid den kritik som sakkunniga framfört i fråga om hur länge det kan ta innan de prisdämpande mekanismerna införs, i förhållande till hur snabbt eventuella störningar uppstår på marknaden. Utskottet anser det vara viktigt att vid en fortsatt översyn av utsläppshandelsdirektivet bedöma hur fungerande och effektiva mekanismerna är.
Kompensering av priseffekter
Utsläppshandeln höjer priset på fossila bränslen permanent och också utsläppshandelsdirektivet gör det under vissa förutsättningar möjligt att ersätta de kostnader utsläppshandeln medför. Direktivet tillåter att intäkterna från utsläppshandeln används till kompensationer inom de sektorer som omfattas av tillämpningsområdet genom ett nationellt beslut. Kompensationsmekanismerna ingår dock inte i propositionen. Också miljöutskottet och jord- och skogsbruksutskottet har i sina utlåtanden ingående behandlat frågan om kompensation för de kostnader som utsläppshandeln föranleder.
Införandet av utsläppshandeln medför betydande direkta och indirekta merkostnader för primärproduktionen. Indirekta kostnader orsakas bland annat av att priset på produktionsinsatser stiger. Uppskattningen av tilläggskostnaderna för jordbrukets egna kostnader för användning av bränsle uppgår till 62,5 miljoner euro per år om man utgår från utsläppsnivån 2021 och ett pris på 50 euro per ton för utsläppsrätter. Av det beloppet riktas 19 miljoner till uppvärmning av produktionsbyggnader inom jord- och skogsbruket och fiskerinäringen och 43,5 miljoner euro till bränslekostnader för arbetsmaskiner inom jord- och skogsbruket.
Enligt regeringsprogrammet ska det under regeringsperioden inte fattas några nationella beslut som medför ökade kostnader för jordbruket. När det gäller skogsbruket konstateras det i regeringsprogrammet att Finlands kostnadskonkurrenskraft inte får försvagas och att nationella tolkningar inte får försvåra verksamhetsförutsättningarna för näringarna. Ekonomiutskottet konstaterar att regeringen redan har beslutat att börja bereda åtgärder för att kompensera konsekvenserna för jord- och skogsbrukssektorn. Ekonomiutskottet hänvisar också till jord- och skogsbruksutskottets utlåtande, där man förutsätter att det införs och omedelbart bereds nödvändiga ersättningar för att kompensera jord- och skogsbruket och fiskerinäringen för de kostnader som den nationella utvidgningen av handeln med utsläppsrätter för distribution av fossila bränslen orsakar.
Jordbrukets kompensationssystem bör i möjligaste mån bygga på befintliga system för återbäring av energiskatt. Det är ändamålsenligt att också beakta kompensationsmodeller av investeringskaraktär som syftar till att förbättra energieffektiviteten och övergå från fossila bränslen till förnybara alternativ.
Ekonomiutskottet instämmer också i miljöutskottets påpekande om att kompensationsmekanismerna bör beredas i god tid innan utsläppshandeln inleds och att de bör vara långvariga och förutsägbara. Vid beredningen av mekanismerna är det också motiverat att bedöma möjligheterna att främja bränsleomställningen inom transport- och arbetsmaskinssektorn och på så sätt minska det fortsatta behovet av stöd.
Ekonomiutskottet betonar dessutom att regeringen redan har beslutat om införande av dieselolja för yrkestrafik för att kompensera yrkestrafiken för de stigande kostnaderna. Ekonomiutskottet påpekar att systemet kan bidra till att dämpa priseffekterna på godstrafiken och direkt påverka företagens transportkostnader. Ekonomiutskottet hänvisar till denna del också till miljöutskottets utlåtande där det lyfts fram att yrkesdieselsystemet i mån av möjlighet bör innefatta mekanismer som skattegottgörelse för investeringar eller anskaffningsstöd som sporrar transportbranschen att investera i utsläppssnåla fordon och till exempel i laddningsanläggningar i depåerna. Kompensationsmekanismer som investeringsstödet strävar efter att minska förbrukningen av fossil diesel, vilket på lång sikt effektivast minskar utsläppshandelns priskonsekvenser för näringslivet och påskyndar bränsleomställningen.
Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning har det framförts att kostnaderna för utsläppshandeln via priserna för de företag som är verksamma på den inhemska marknaden överförs till priserna på produkter och tjänster. Samtidigt innebär den nya utsläppshandeln att hushållens transport- och uppvärmningskostnader ökar, vilket återspeglas i sysselsättningen, pendlingsområdena, användningen av och tillgång till tjänster samt köpkraften. Ekonomiutskottet påpekar att regeringen ännu inte har fattat något beslut om att kompensera personbilstrafiken för de stigande kostnaderna. Sakkunniga har framfört att man med alla medel bör sträva efter att dämpa en oskälig höjning av bränslepriset. Som alternativ till kompensationer har det bland annat föreslagits att den koldioxidskattekomponent som ingår i bränslebeskattningen bör minskas eller slopas. Ekonomiutskottet påpekar att koldioxidskattekomponenten i bränslebeskattningen är ett styrmedel som överlappar utsläppshandeln inom transportsektorn.
Ekonomiutskottet anser utifrån inkommen utredning att de kostnadseffekter som följer av utsläppshandeln kan vara betydligt större än väntat, oberoende av ovan nämnda mekanismer för prisdämpning. Samtidigt är det svårt att bedöma kostnadseffektiviteten av utsläppsminskningsåtgärderna inom ansvarsfördelningssektorn i en situation där utsläppen prissätts via flera olika mekanismer. Ekonomiutskottet fäster uppmärksamhet vid de betydande osäkerhetsfaktorerna i fråga om kostnadseffekterna av utsläppshandeln och det därav följande behovet av att följa utvecklingen av prisnivån på utsläppsrätterna samt bereda olika kompensationslösningar för att svara på en situation där priset på utsläppsrätterna höjer pumppriset oskäligt mycket. (Utskottets förslag till uttalande).
Anläggningar som använder biomassa
Ekonomiutskottet fäster slutligen uppmärksamhet vid det problem som identifierades redan i samband med EU:s 55-procentspaket (EkUU 50/2021 rd — U 60/2021 rd) och som gäller begränsning av tillämpningsområdet för utsläppshandeln till sådana anläggningar som använder mer än 95 procent biomassa, i stället för det tidigare förslaget som gällde anläggningar som använder 100 procent biomassa. Också jord- och skogsbruksutskottet och miljöutskottet har fäst uppmärksamhet vid frågan i sina utlåtanden.
Enligt propositionen kommer de anläggningar som använder mer än 95 procent biomassa att omfattas av tillämpningsområdet för den nya utsläppshandeln i fråga om det fossila bränsle som de använder, med undantag för torv. Detta skulle innebära att dessa anläggningar utesluts från den allmänna handeln med utsläppsrätter och en fri tilldelning av utsläppsrätter. Förutom eventuella nya skyldigheter i fråga om utsläppshandeln och snedvridningar av konkurrensen kan beslutet minska intresset för att i framtiden höra till de anläggningar som använder 95 procent biomassa, vilket innebär att beslutet inte uppmuntrar till minskade utsläpp. Det är samtidigt just dessa anläggningar som har ansetts vara de mest potentiella målen för avskiljning av biogen koldioxid och förverkligande av klimatfördelarna. Ekonomiutskottet har behandlat detta också i sitt utlåtande om industriell kolhantering (EkUU 11/2024 rd — E 9/2024 rd). Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att uppmuntra anläggningar som i hög grad använder biomassa att minska utsläppen och säkerställa jämlika konkurrensvillkor på den inre marknaden.
Utskottet betonar att man också bör ingripa i denna fråga genom att aktivt påverka den kommande översynen av utsläppshandelsdirektivet. Utskottet fäster också uppmärksamhet vid att kommissionen håller på att inleda en ny bedömning av utsläppshandeln och att ett förslag till ändring av utsläppshandelsdirektivet är att vänta under 2026. Utgångspunkten är att de föreslagna ändringarna inverkar på värdet på utsläppsrätterna och återspeglas i priset på en utsläppsrätt redan när auktioneringen inleds.