Bakgrunden till propositionen är behovet av att anpassa terminologin i lagen om stöd till produktion av el från förnybara energikällor (nedan produktionsstödslagen) så att den motsvarar övergången från tidsintervall på en timme till tidsintervall på 15 minuter inom handeln på elmarknaden. Samtidigt genomförs en ändring där elproducenter som får stöd enligt premiesystemet kan lämna stödsystemet, om de så önskar. 

Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter Acer har fastställt att 15 minuters produkter tas i bruk på dagen före-marknaden samtidigt på alla sammankopplade elområden i Europa. Avsikten är att övergången från prissättning per timme till prissättning per 15 minuter genomförs i början av sommaren 2025. Ändringen innebär samtidigt att terminologin som gäller prissättning per timme i produktionsstödslagen inte längre är aktuell. Ekonomiutskottet erfar att den föreslagna tekniska ändringen, som innebär att begreppet timme ändras till marknadstidsenhet, är nödvändig för att undvika oklarheter vid tolkningen av prissättningen. 

Det har ansetts motiverat att i produktionsstödslagen samtidigt med ovan nämnda ändring av teknisk natur också genomföra det utträde ur premiesystemet som hänför sig till målen om att avveckla regleringen och lätta på den administrativa bördan. Enligt den gällande regleringen har mottagarna av premiestöd inte på eget initiativ kunnat lämna systemet, trots att de stöd som har betalats ut på basis av de nuvarande elpriserna inte har varit särskilt omfattande. Samtidigt har företagen på grund av att de hör till systemet orsakats administrativ börda och kostnader för eventuella underkapacitetsersättningar. Men också den driftsansvariga Energimyndigheten har orsakats kostnader. 

Utfrågade sakkunniga har ansett att de föreslagna ändringarna är motiverade, men under sakkunnigutfrågningen föreslogs det också att underkapacitetsersättningen för de anläggningar som fortsätter att höra till premiesystemet ska begränsas så att ersättningen högst kan motsvara det stödbelopp som stödmottagaren har erhållit under uppföljningsperioden. Det skulle innebära att underkapacitetsersättningen högst kan motsvara det stöd som verksamhetsutövaren har erhållit under den ifrågavarande stödperioden på fyra år. Skyldigheten att betala underkapacitetsersättning kan dock bedömas ha utgjort en väsentlig del av produktionsstödsmodellen. En begränsning av ersättningen på det sätt som beskrivs ovan har inte heller ansetts motiverad med tanke på en jämlik behandling av dem som deltar i anbudsförfarandet. 

Ett ytterligare regleringsalternativ som sakkunniga lyfte fram var att 36 § i lagen ändras så att paragrafen utöver negativa marknadstidsenheter också omfattar olönsamma marknadstidsenheter, vilka således inte skulle tas i beaktande vid fastställandet av underkapacitetsersättningen. I detta fall skulle verksamhetsutövaren ha en skyldighet att motivera för Energimyndigheten varför det skulle ha varit olönsamt att producera el under marknadstidsenheten i fråga. Ekonomiutskottet instämmer ändå i den bedömning som gjordes i samband med beredningen av propositionen om att en sådan ändring kan öka antalet beslut som Energimyndigheten fattar efter prövning, vilket strider mot målen att förenkla regleringen och minska den administrativa bördan. 

Ekonomiutskottet anser att propositionen är motiverad och ändamålsenlig och tillstyrker lagförslaget utan ändringar.