Bakgrund och mål

I propositionen föreslås det nationella bestämmelser som kompletterar förordningen om EU:s gemensamma europeiska kontaktpunkt (European Single Access Point; Esap-förordningen). Dessutom innehåller förslaget de nationella bestämmelser som förutsätts i den förordning och det direktiv som samtidigt utfärdats och som kompletterar Esap-förordningen. Genom de ändringar som föreslås i den nationella lagstiftningen genomförs EU-författningarnas krav på rapporteringsformat samt kraven på metadata i och inlämnandet av informationen till behöriga myndigheter för datainsamling. 

Som en del av EU:s handlingsplan för kapitalmarknadsunion ska Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten Esma inrätta en europeisk central kontaktpunkt. Kontaktpunktens uppgift är att erbjuda centraliserad tillgång till offentlig information som är väsentlig för finans- och kapitalmarknaden och hållbarheten, och på så sätt förbättra tillgången till lättillgänglig, tillförlitlig, begriplig och jämförbar information om finansiella tjänster och kapitalmarknader. Bakgrunden till förslaget är att bristerna i tillgången till information har ansetts bidra till dålig allokering av kapital särskilt till små och medelstora företag. Inlämnandet av uppgifter till Esap inleds stegvis åren 2026, 2028 och 2030. 

Utöver den nationella reglering som kompletterar EU:s bestämmelser om den europeiska centrala kontaktpunkten föreslås det i propositionen att det till 10 kap. i kreditinstitutslagen (610/2014) fogas en ny 1 b § med bestämmelser om den medlemsstatsoption som avses i artikel 92.3 andra stycket i EU:s tillsynsförordning. 

Regeringen föreslår också att en felaktig paragrafhänvisning i 7 kap. 17 § 1 mom. i bokföringslagen korrigeras. 

Bedömning av de viktigaste förslagen

Utnämning av insamlingsorgan, skyldighet att lämna uppgifter till insamlingsorganen samt krav på rapporteringsformat och metadata

Enligt Esap-förordningen ska varje medlemsstat utse åtminstone ett insamlingsorgan till vilket informationen enligt EU-rättsakterna ska lämnas in och som förmedlar vidare den information som det fått till Esap-systemet. Eftersom förordningen förutsätter att uppgifter samlas in i mycket stor utsträckning och inom olika områden, förutsätter en effektiv tillämpning av förordningen i praktiken att fler än ett nationellt insamlingsorgan utses. 

Enligt förslaget ska Finland ha fem insamlingsorgan: Finansinspektionen, Patent- och registerstyrelsen, Verket för finansiell stabilitet, en marknadsplatsoperatör som driver en reglerad marknad och en marknadsplatsoperatör som ordnar multilateral handel. I praktiken är det Helsingfors börs som driver en reglerad marknad drivs och ordnar multilateral handel. Verket för finansiell stabilitet är insamlingsorgan för sina egna beslut, men Finansinspektionen lämnar uppgifterna om dem till Esap-systemet, eftersom FI redan nu publicerar verkets beslut på sin webbplats. 

Skyldigheten enligt Esap-regleringen att lämna information enligt rapporteringskraven till de nationella insamlingsorganen gäller företag för vilka rapporteringsskyldighet har föreskrivits i annan EU-lagstiftning. I Finland gäller rapporteringsskyldigheten mycket olika typer av företag, såsom börsbolag, First North Finland-bolag, värdepappersföretag, kreditinstitut och AIF-förvaltare. 

De nya skyldigheterna innebär närmast en skyldighet att lämna information som grundar sig på olika EU-rättsakter till insamlingsorganet på det sätt och i den form som Esap-regleringen förutsätter. Enligt förslaget ska rapportörerna lämna informationen till det utsedda insamlingsorganet samtidigt som de gör dem tillgängliga för allmänheten. I enlighet med Esap-förordningen ska informationen lämnas i ett format som data kan extraheras från eller i vissa fall i ett maskinläsbart format. Informationen ska inkludera metadata om den rapporterande enheten som anger enhetens namn, identifieringskod för juridiska personer och storlekskategori, typen av information som rapporteras samt omnämnande av om informationen innehåller personuppgifter. I fråga om vissa uppgifter krävs det också information om den branschsektor inom vilken enheten bedriver sin ekonomiska verksamhet. Kommissionen kommer också att anta tekniska standarder för genomförande för att ytterligare specificera kraven på formatet för den information som ska lämnas. 

Ekonomiutskottet ställer sig bakom förslagets mål att marknadsaktörerna ska få väsentlig information genom ett enda centraliserat system. Det kommer särskilt att underlätta gränsöverskridande investeringar och forskning och integrationen av de europeiska kapitalmarknaderna. Effekterna av den nya regleringen beror dock i väsentlig grad på hur lättillgänglig och synlig Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten lyckas göra den gemensamma kontaktpunkten. 

Ekonomiutskottet anser det vara ytterst viktigt att man vid det nationella genomförandet av Esap-bestämmelserna har strävat efter en reglering som medför så små kostnader och administrativ börda som möjligt för företagen. Därför anser utskottet att det bland annat är ändamålsenligt att förslaget inte ger insamlingsorganen möjlighet att kräva att aktörerna använder en kvalificerad elektronisk stämpel vid lämnande av information, vilket Esap-regleringen tillåter. Användningen av ett sådant verifieringsverktyg är inte etablerad i Finland och det ökar de kostnader som regleringen medför för aktörerna. 

Utskottet anser liksom sakkunnigyttrandena att kommissionens konsekvensbedömning är bristfällig. Särskilt kommissionens uppskattning av kostnaderna för den gemensamma europeiska kontaktpunkten har visat sig vara väsentligt lägre än de faktiska kostnaderna. Ekonomiutskottet betonar vikten av heltäckande och omsorgsfullt beredda konsekvensbedömningar och kostnadskalkyler. 

Offentliggörande av revisorernas personuppgifter

Revisionsnämndens beslut om påföljder för revisorer ska på det sätt som Esap-regleringen förutsätter lämnas till den centrala europeiska kontaktpunktens databas från och med den 10 januari 2030. I ett sakkunnigyttrande anses förslaget problematiskt med tanke på skyddet för revisorernas personuppgifter, eftersom revisionsnämnden enligt 10 kap. 8 § i revisionslagen i regel ska publicera beslut om påföljder som getts en revisor så att också revisorns namn framgår. Enligt yttrandet ökar framläggandet av revisorernas personuppgifter i det öppna Esap-registret risken för missbruk av personuppgifter. Enligt utredning till utskottet förutsätter EU:s revisionsdirektiv inte i sig att revisorernas personuppgifter publiceras i samband med påföljdsbeslut, så det är till denna del fråga om ett nationellt val. 

Ekonomiutskottet anser att de synpunkter som lyfts fram i ett sakkunnigyttrande är viktiga och instämmer i finansministeriets svar av den 22 november 2024, enligt vilket frågan om offentliggörande av personuppgifter om revisorer är mer omfattande än genomförandet av Esap-författningarna. Offentliggörandet av personuppgifter hänför sig till hur revisionsdirektivet och förordningen en gång genomfördes, och det nationella genomförandet av Esap-regleringen följer de val som då gjordes. Utskottet noterar också att revisionslagens bestämmelser om offentliggörande av påföljder för revisorer är från 2016, det vill säga innan EU:s nuvarande dataskyddslagstiftning trädde i kraft. Därför anser utskottet att revisionslagens bestämmelser om offentliggörande av revisorers personuppgifter bör bedömas som ett separat projekt innan Esap-bestämmelserna börjar tillämpas på beslut som omfattas av EU:s revisionsdirektiv. 

Den som driver en sådan central lagringsenhet som avses i öppenhetsdirektivet

Enligt öppenhetsdirektivet 2004/109/EG ska en medlemsstat se till att det i medlemsstaten finns åtminstone en officiellt utsedd mekanism för lagring av den information som avses i direktivet. Enligt öppenhetsdirektivet ska emittenter på en reglerad marknad, det vill säga börsnoterade bolag, till den lagringsenhet som avses i direktivet lämna information enligt bland annat öppenhetsdirektivet, marknadsmissbruksförordningen, direktivet om aktieägarrättigheter och direktivet om uppköpserbjudanden. Huvudman för informationslagret är Helsingforsbörsen, som också är insamlingsorgan enligt Esap-regleringen. 

I propositionen föreslås det att bestämmelser om skyldigheten för den som driver en reglerad marknad att driva en lagringsenhet ska utfärdas i lag. Enligt den gällande regleringen utser finansministeriet en huvudman för lagringsenheten. I ett sakkunnigyttrande till ekonomiutskottet anses förslaget problematiskt, eftersom propositionen inte innehåller några bestämmelser om hur den som driver en reglerad marknad kan avstå från uppdraget. 

Ekonomiutskottet anser att förslaget om att genom lag utse en huvudman för lagringsenheten är en bra lösning med tanke på tydligheten i lagstiftningen. Det är klart att en kontinuerlig dialog måste föras med den som driver lagringsenheten och att man måste förbereda sig på nya situationer i anslutning till driften samt också på att någon annan aktör ska kunna utses till huvudman. Överföringen av uppgiften på någon annan aktör måste dock under alla omständigheter ske kontrollerat så att företagen alltid utan avbrott har tillgång till lagringsenheten. 

I propositionen bedöms det vara en alternativ lösning att överföra lagringsenheten från börsen till Finansinspektionen, men det har bland annat av kostnadsskäl inte ansetts motiverat. Utskottet konstaterar att en överföring till Finansinspektionen också har behandlats i ekonomiutskottets betänkande EkUB 3/2024 rd — RP 3/2024 rd till den del det är fråga om skyldigheten att anmäla betydande ägande- och röstandelar, det vill säga offentliggörande av flaggningsanmälningar. 

Lagringstider

I ett sakkunnigyttrande påpekas det att vissa lagringstider för information i Esap-systemet avviker från lagringstiderna enligt nationell lag. Ekonomiutskottet hänvisar till denna del till finansministeriets svar och konstaterar att lagringstiderna för information kan behöva granskas senare när det framgår hur Esap-systemet ordnas funktionellt och när det är känt från vilken version av registeruppgifterna lagringstiden ska beräknas. 

Övrigt

I samband med utskottsbehandlingen av propositionen har det framförts att bestämmelser om skyldighet att anmäla och offentliggöra förvärv av egna aktier finns både i 8 kap. 2 och 3 § i värdepappersmarknadslagen och i artikel 5 i EU:s förordning om marknadsmissbruk (EU) nr 596/2014, och regleringarna överlappar delvis varandra. Frågan hänför sig egentligen inte till genomförandet av Esap-regleringen, men man har fäst uppmärksamhet vid frågan, eftersom Esap i vilket fall som helst förutsätter ändringar i värdepappersmarknadslagen. 

Bestämmelserna om skyldighet att anmäla och offentliggöra aktieförvärv i artikel 5 i EU:s marknadsmissbruksförordning ändrades i samband med EU:s noteringsakt som antogs den 11 oktober 2024. Till följd av ändringen ska den behöriga myndigheten för den handelsplats till vilken emittenten har rapporterat transaktionen på begäran vidarebefordra informationen till myndigheten för den andra handelsplatsen. Enligt finansministeriets svar innebär detta i praktiken att företagen i fortsättningen utöver börsens lagringsenhet också ska lämna uppgifterna till Finansinspektionen för att den ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt EU-lagstiftningen. 

I sakkunnigyttrandena framförs sinsemellan motstridiga åsikter om hur och i vilket sammanhang den överlappande regleringen bör åtgärdas. I några sakkunnigyttranden föreslås det att överlappande reglering stryks så att de relevanta bestämmelserna i värdepappersmarknadslagen upphävs i samband med den nu aktuella regleringen. I vissa andra sakkunnigyttranden och i finansministeriets svar konstateras det å sin sida att värdepappersmarknadslagens bestämmelser om förvärv av egna aktier har haft en viktig roll med tanke på börsens marknadskontroll, och konsekvenserna av att ändra eller upphäva bestämmelserna förutsätter en grundligare konsekvensbedömning än vad som kan göras i detta sammanhang. 

Ekonomiutskottet konstaterar att strävan måste vara att undanröja överlappande reglering. Utskottet anser det viktigt att man beaktar alla skyldigheter som följer av EU-lagstiftningen och ser till att skyldigheterna att offentliggöra handel med egna aktier orsakar aktörerna så små kostnader och administrativ börda som möjligt. Därför anser utskottet att det är naturligt att bedömningen genomförs som ett separat projekt, dock senast i samband med genomförandet av EU:s noteringsakt (Listing Act). 

Separat från det nationella genomförandet av Esap-författningarna föreslås det i propositionen att det till 10 kap. i kreditinstitutslagen (610/2014) fogas en ny 1 b § med bestämmelser om den medlemsstatsoption som avses i artikel 92.3 andra stycket i EU:s tillsynsförordning. Den medlemsstatsoption som blir möjlig den 1 januari 2025 hänför sig till ikraftträdandet av ändringarna i EU:s tillsynsförordning (Basel III) och genomförandet av det kompletterande kreditinstitutsdirektivet. I enlighet med optionen ska golvet för det totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknas endast på gruppnivå i fråga om kreditinstitut och deras moderföretag placerade i Finland. Ekonomiutskottet anser att förslaget är motiverat och hänvisar till propositionsmotiven, enligt vilka förslaget möjliggör att bankerna effektivare kan utnyttja kapital utan en betydande riskökning samt minskar deras administrativa kostnader och administrativa börda. 

Regeringen föreslår också att en felaktig paragrafhänvisning i 7 kap. 17 § 1 mom. i bokföringslagen korrigeras. Ekonomiutskottet anser att förslaget är motiverat och konstaterar att förslaget förutsätter ändringar också i ikraftträdandebestämmelsen, eftersom de övriga bestämmelser i bokföringslagen som föreslås bli ändrade i propositionen träder i kraft först den 10 januari 2028.