Bakgrund och utgångspunkter

Bakgrunden till förslaget är behovet av att möjliggöra och främja produktionen av havsbaserad vindkraft. Förslaget anknyter också till regeringsprogrammets konstaterande att spelreglerna för havsbaserad vindkraft är oklara och det saknas en lagstiftningsram för den ekonomiska zonen. Samtidigt har projektutvecklarna visat stort intresse för den ekonomiska zonen och de planerade projekten är stora. 

Eftersom den ekonomiska zonen inte hör till statens territorium utan utgör internationellt havsområde, är Finlands lagstiftning inte automatiskt tillämplig inom den ekonomiska zonen. Finland har dock rätt att utnyttja zonen ekonomiskt med stöd av FN:s havsrättskonvention. Även om man i den ekonomiska zonen inte kan hyra ut områden för vindkraftsbyggen på samma sätt som på territorialvattnen eller på land, strävar man efter att skapa en fungerande reglering där spelreglerna för territorialvattnen och den ekonomiska zonen i så stor utsträckning som möjligt motsvarar varandra. I urvalsprocessen har man beaktat ramvillkoren i EU:s regler om statligt stöd och strävat efter att göra den så öppen, transparent och jämlik som möjligt. 

Ekonomiutskottet anser att målen för den föreslagna regleringen är viktiga och att de föreslagna lösningarna till centrala delar är motiverade. Ekonomiutskottet tillstyrker lagförslagen på de grunder som anges nedan och med de ändringar som framgår av detaljmotiveringen. 

De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås en konkurrensutsättningsmodell för den ekonomiska zonen. Enligt modellen avgörs rätten att utnyttja den ekonomiska zonen genom ett anbudsförfarande som ordnas av Energimyndigheten. De områden som konkurrensutsätts ska väljas av statsrådet med beaktande av samhällets helhetsintresse, bland annat med avseende på olika former av utnyttjande av havet och möjligheterna att överföra producerad energi. Energimyndigheten avgör vinnaren i konkurrensutsättningen utifrån både pris och kvalitativa kriterier. Närmare bestämmelser om detta utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Propositionen syftar till att styra placeringen av havsbaserade vindkraftsprojekt till områden som är optimala med tanke på samhällets helhetsintresse. Det innebär inte bara att områdena på bästa sätt lämpar sig för havsbaserad vindkraft, utan också att de lämpar sig för elsystemet och minimerar de skador som orsakas miljön, trafiken, fisket och annan användning av havet. Havsbaserade vindkraftsparker är stora elproduktionsenheter och det krävs betydande tilläggsinvesteringar också för att ansluta dem till stamnätet. Dessutom kan de konkurrera om anslutningskapaciteten med andra produktionsformer. 

Utgångspunkten för propositionen är att statsrådet ska ha en central roll vid valet av områden som ska konkurrensutsättas. Ekonomiutskottet betonar den viktiga principen att samhällets helhetsintresse ska beaktas på bred front vid valet av områden. Beaktandet av olika intressen vid valet av områden som ska konkurrensutsättas ökar också säkerheten vid genomförandet av projekten och den regionala acceptansen. 

Deltagarnas anbud ska bestå av en avgift som de är beredda att betala för rätten att utnyttja ett område för havsbaserad vindkraft och uppgifter om vissa kvalitativa faktorer. Om det vid konkurrensutsättningen inte har fastställts något minimipris, kan den avgift som anges i anbudet vara noll. De kvalitativa faktorerna kan gälla anbudsgivarens ekonomiska situation, erfarenhet, kompetens och övriga förmåga att främja projektet, projektets miljökonsekvenser, främjandet av acceptansen för projektet, främjandet av flexibiliteten i energisystemet, säkerheten samt omständigheter som krävs enligt Europeiska unionens lagstiftning. Anbudsgivaren ska väljas på basis av förhållandet mellan pris och kvalitet så att anbudsgivarna ges poäng både för den erbjudna avgiften och för de kvalitativa faktorerna. 

Vinnaren ska enligt propositionen få ensamrätt att hos statsrådet ansöka om tillstånd att utnyttja området. Med stöd av utnyttjandetillståndet kan vinnaren av konkurrensutsättningen undersöka området för havsbaserad vindkraft och ansöka om de tillstånd som behövs för projektet. Utnyttjandetillståndet ger projektutvecklaren ensamrätt att utnyttja havsbaserad vindkraft i de tidiga stadierna av projektutvecklingen. Det syftar till att minska riskerna för projektutvecklaren, om denna utför dyra undersökningar av havsområdet och utvecklar projektet samt till att ge utvecklaren möjlighet att ansöka om behövliga tillstånd. Förutom utnyttjandetillstånd behövs det för havsbaserade vindkraftsprojekt i den ekonomiska zonen bland annat en miljökonsekvensbedömning och vattentillstånd. Förutsättningarna för beviljande av vattentillstånd ska även i fortsättningen bedömas skilt för sig, på samma sätt som för närvarande. För vattentillstånd krävs rätt till de områden som projektet förutsätter. Ett utnyttjandetillstånd garanterar denna rätt. De som deltar i konkurrensutsättningen och som beviljats utnyttjandetillstånd ska ställa säkerheter vars syfte är att garantera att aktörerna förbinder sig till projektet och deras förmåga att främja projektet. 

Miljökonsekvenser, havsplanering och vattentillståndsprocess

Miljöutskottet har i ett utlåtande (MiUU 18/2024 rd — RP 147/2024 rd) behandlat förslaget ingående utifrån sitt ansvarsområde. Utskottet har för det första granskat tillämpningen av miljölagstiftningen i den ekonomiska zonen, och anser det vara viktigt att målet enligt åtgärdsförslag nr 6 i åtgärdsplanen för att främja den havsbaserade vindkraften är att fastställa kraven i fråga om nedmontering av kraftverk och restaurering av området samt att bereda den lagstiftning som behövs. Det har dock inte ansetts nödvändigt att i propositionen ta in förslag på dessa områden, eftersom havsbaserad vindkraft enligt uppskattningarna kommer att byggas på 2030-talet. 

Miljöutskottet har understött att statsrådet har en väsentlig roll vid valet av områden som ska konkurrensutsättas och ansett att detta med en bedömning av samhällets helhetsintresse förbättrar möjligheterna att beakta miljöfrågorna på ett övergripande plan. Utskottet anser det likaså viktigt att det för statsrådets beslut om val av område görs en miljöbedömning (SMB) enligt 8—11 § i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (200/2005) som ett led i beredningen av beslutet. 

Miljöutskottet har i sitt utlåtande också granskat vikten av havsplanering och samordningen av olika användningsformer. Vid havsplaneringen ska man granska behoven inom olika användningsområden och försöka samordna dessa behov. Användningsområden som ska granskas är i synnerhet sektorerna för energi, sjötransport, fiske och vattenbruk, turism, rekreation samt bevarande, skydd och förbättring av miljön och naturen. Vid havsplaneringen ska också försvarets behov beaktas. 

Ekonomiutskottet betonar dessutom att den havsbaserade vindkraften är förknippad med frågor som gäller försörjningsberedskapen: utöver energiförsörjningen påverkar havsbaserade vindkraftparker sjöfarten, som är kritisk för försörjningsberedskapen. Havsbaserade vindkraftsparker i den ekonomiska zonen kan också vara till hinder för sjöfarten, positionsbestämnings- och radarsystem för fartyg, marina kommunikationsnät och radarövervakningen av sjötrafiken. Ekonomiutskottet anser det viktigt att identifiera omständigheter som påverkar den nationella säkerheten och minimera konsekvenserna i samband med genomförandet av regleringen. 

Ekonomiutskottet instämmer i miljöutskottets bedömning av havsplaneringens betydelse. En övergripande granskning av användningsformerna är viktig också med tanke på den regionala acceptansen för projekten. Ekonomiutskottet fäster också uppmärksamhet vid miljöutskottets synpunkter på olika miljökonsekvenser, om vilka det i detta skede endast finns begränsat med forskningsrön. Ekonomiutskottet anser i likhet med miljöutskottet att åtgärdsförslag nr 12 i arbets- och näringsministeriets åtgärdsplan för främjande av havsbaserad vindkraft är viktigt. Enligt förslaget ska fiskerinäringens verksamhetsbetingelser tryggas. Ekonomiutskottet fäster dessutom uppmärksamhet vid det miljöutskottet säger om nivån på fastighetsskatten för vindkraftsparker. Utskottet anser att en alltför hög fastighetsskatt kan omöjliggöra investeringar i havsbaserad vindkraft, eftersom byggandet i den ekonomiska zonen är dyrare än byggandet på mark eller kustvatten. 

För vindkraftsprojekt och andra byggprojekt inom den ekonomiska zonen krävs vattenhushållningstillstånd enligt vattenlagen. Redan vid valet av områden som ska konkurrensutsättas ska bland annat trafik- och miljöfaktorerna bedömas, eftersom de är väsentliga vid bedömningen av möjligheterna att bevilja vattentillstånd för området. Ur miljösynpunkt garanterar dock inte valet av område att hela området kan bebyggas, eftersom det först som en del av miljökonsekvensbedömningen för vattentillståndet krävs närmare undersökningar. 

Ekonomiutskottet fäster också särskild uppmärksamhet vid åtgärdsförslag 5 i åtgärdsplanen för främjande av havsbaserad vindkraft, som lyfts fram i miljöutskottets utlåtande. Enligt förslaget är målet att undersöka möjligheterna att göra vattentillståndsprocessen flexiblare i fråga om havsbaserad vindkraft. För närvarande ska tekniken och platserna för kraftverken slås fast vid ansökan om vattentillstånd, vilket begränsar möjligheterna till senare ändringar alltför mycket och samtidigt som det höjer risken för projektutvecklaren. Å andra sidan är det viktigt att den som behandlar ett vattentillstånd har tillräckligt noggrann förståelse för projektet för att de omständigheter som ska granskas för tillståndet ska kunna bedömas på behörigt sätt. Det är nödvändigt att granska i vilken mån och på vilka villkor det är möjligt att utveckla vattentillståndsprocessen så att den blir flexiblare i fråga om havsbaserad vindkraft. 

Ekonomiutskottet förutsätter att regeringen utvecklar vattentillståndsprocessen så att den blir smidigare också i fråga om havsbaserad vindkraft och föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande.) 

Frågor som gäller ordnandet av konkurrensutsättning

Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning har fokus i hög grad legat på frågor som gäller hur väl det föreslagna konkurrensförfarandets kommer att fungera. Ekonomiutskottet anser att den föreslagna regleringen till sina centrala utgångspunkter och grundläggande lösningar fungerar, men föreslår att regleringen till vissa delar ändras och preciseras för att säkerställa och påskynda genomförandet av investeringar. 

Ekonomiutskottet har särskilt bedömt möjligheten att ändra de föreslagna bestämmelserna i lagen om havsbaserad vindkraft i ekonomiska zonen så att regleringen ger också andraplatstagaren möjlighet att ansöka om utnyttjandetillstånd i konkurrensutsättningen. Vidare har utskottet bedömt möjligheten att slopa den begränsning som tillåter att en och samma anbudsgivare kan vinna endast en konkurrensutsättning. Ur denna synvinkel är det väsentligt att bestämmelserna om ordnande av konkurrensutsättning av havsbaserad vindkraft och om konkurrensutsättningsförfarandet finns i 4 och 5 §, som dessutom har spridningseffekter på flera andra bestämmelser i förslaget, särskilt i fråga om bestämmelserna om deltagandesäkerhet och utnyttjandetillstånd. 

Ekonomiutskottet har utifrån inkommen utredning bedömt att beaktandet av andraplatstagaren i en situation där vinnaren inte ansöker om utnyttjandetillstånd gör det möjligt att snabbare inleda projektutvecklingen jämfört med om en ny konkurrensutsättning måste inledas i projektet. Å andra sidan är det möjligt att inte heller den näst bäst placerade sökanden utnyttjar möjligheten att ansöka om tillstånd, vilket kan fördröja ordnandet av en ny konkurrensutsättning. För att andraplatstagaren ska kunna beaktas i ett anbudsförfarande krävs dessutom att bestämmelserna om deltagandesäkerhet utsträcks till att gälla även just andraplatstagaren. 

Ekonomiutskottet föreslår att regleringen ändras på det sätt som anges i detaljmotiveringen, så att också andraplatstagaren vid konkurrensutsättningen ges möjlighet att ansöka om utnyttjandetillstånd. 

Likaså föreslår utskottet att begränsningen av antalet konkurrensutsättningar som kan vinnas på en gång stryks ur 5 §. Förslaget innehåller en begränsning enligt vilken samma anbudsgivare kan vinna endast en av konkurrensutsättningarna, om det samtidigt ordnas konkurrensutsättning av flera områden för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen (5 § 1 mom.). Syftet med begränsningen är att säkerställa att vinnaren har faktiska förutsättningar att genomföra projektet och minska statens beroende av en enda projektutvecklare. Ekonomiutskottet anser dock att man bör sträva efter att konkurrensutsätta områdena så snabbt som möjligt, vilket kan förutsätta att konkurrensutsättningen gäller flera områden samtidigt. I detta läge bör aktörerna garanteras lika möjligheter att delta i konkurrensutsättningen av alla områden. Enligt utredning till ekonomiutskottet kan aktörerna behöva flera projekt för havsbaserad vindkraft för att kunna bygga upp en tillräcklig projektorganisation, eftersom projekten framskrider i olika takt och det också kan uppstå pauser till exempel på grund av förfarandena för ändringssökande. 

Ekonomiutskottet påpekar samtidigt att den nu föreslagna regleringen inte innehåller någon absolut övre gräns för hur många projekt som kan konkurrensutsättas samtidigt eller för hur många projekt som i en sådan situation slutligen kan komma att genomföras av samma projektutvecklare, om anbudsgivaren inte har tidigare utnyttjandetillstånd. Ekonomiutskottet anser att man med tanke på detta också bör bedöma behovet av att begränsa antalet områden som konkurrensutsätts i samma anbudsförfarande. Beslut om konkurrensutsättning av ett område fattas av statsrådet efter föredragning från arbets- och näringsministeriet, och närmare bestämmelser om ordnandet av konkurrensutsättningen får utfärdas genom förordning av statsrådet. Ekonomiutskottet framhåller att statsrådet kan avgöra om det samtidigt beslutar om ett eller flera områden för havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen och om det samtidigt beslutar också om tidsplanen för konkurrensutsättningen av dessa. 

Ekonomiutskottet vill också lyfta fram det som miljöutskottet säger i det nämnda utlåtandet, nämligen att det sökande bolagets omsättning och andra ekonomiska nyckeltal kan vara problematiska som uteslutningskriterier, eftersom projekten för havsbaserad vindkraft typiskt utvecklas och genomförs av projektbolag som bildas uttryckligen för detta ändamål. Dessa kommer naturligtvis inte att ha vare sig referenser gällande genomförda projekt eller en tidigare omfattande affärsverksamhet när projektet inleds. Det är viktigt att säkerställa trovärdigheten hos dem som står bakom projektbolaget samt deras ekonomiska och kunskapsmässiga resurser för att främja projektet, samtidigt som man inom vissa gränser tillåter ändringar i projektbolagets ägarunderlag. Det har i Finland genomförts också stora energiinvesteringar enligt den så kallade Mankalaprincipen. Omsättningen, balansräkningens storlek och andra motsvarande nyckeltal för ett Mankalabolag beskriver inte nödvändigtvis bolagets storlek, investeringsförmåga eller möjlighet att få finansiering, så i preliminära kriterierna bör man i stället för enbart bolagets omsättning beakta den sammanlagda omsättningen och balansräkningarna för ägarna till Mankalabolaget. 

Ålands ställning

Ålands landskapsregering har i sitt utlåtande för det första lyft fram att det finns anledning att återkomma till frågan om landskapets lagstiftningsbehörighet i den ekonomiska zonen. Ekonomiutskottet konstaterar utifrån inkommen utredning att Finlands ekonomiska zon inte hör till statens territorium utan är ett internationellt havsområde. Bestämmelser om kuststatens behörighet i den ekonomiska zonen finns i FN:s havsrättskonvention (FördrS 49 och 50/1996), och med stöd av den föreskrivs om Finlands behörighet i lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004). I den nu aktuella propositionen föreslås det att lagen om den ekonomiska zonen ändras till den del ändringen behövs på grund av havsbaserade vindkraftsprojekt. Lagprojektet har inte omfattat någon mer omfattande granskning av regleringen i fråga om Finlands ekonomiska zon. Att Ålands lagstiftningsbehörighet inte har utsträckts till den ekonomiska zonen baserar sig på det ursprungliga avgörandet i samband med lagen om Finlands ekonomiska zon. 

I samband med ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning har det dock framkommit ett behov av att precisera den föreslagna ändringen av 17 § i lagen om Finlands ekonomiska zon, eftersom bestämmelsen i sin föreslagna form kan leda till oklarhet i tolkningen av huruvida Ålands eller rikets lagstiftning ska iakttas i fråga om konstruktioner som byggts i den ekonomiska zonen när projektet ligger närmare Åland. Bestämmelsen bör preciseras så att det är klart att finsk lag tillämpas på konstgjorda öar, anläggningar och andra konstruktioner som har uppförts i den ekonomiska zonen på samma sätt som om konstruktionen hade funnits på den del av Finlands territorium som ligger närmast och som inte hör till Ålands territorium. Enligt utredning till ekonomiutskottet har syftet med bestämmelsen inte heller ursprungligen varit att Åland ska ha lagstiftningsbehörighet i frågan. 

Vid ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning behandlades dessutom frågan om anslutningsskyldighet och anslutningsmöjlighet för Ålands del. Enligt elmarknadslagen (588/2013) är Fingrid inte skyldigt att ansluta nätet till produktion på Åland. Ekonomiutskottet anser utifrån inkommen utredning att ett beslut om anslutning av elproduktionen på Åland till elnätet i Fastlandsfinland förutsätter att nyttan och kostnaderna för anslutning samt principiellt viktiga rättsliga frågor i anslutning till anslutning utreds. 

Möjligheterna att ansluta havsbaserad vindkraft till stamnätet i Fastlandsfinland är begränsade. Fingrid har hittills identifierat sju potentiella områden där havsbaserad vindkraft kan anslutas till stamnätet på 2030-talet. Andra havsbaserade vindkraftsprojekt som är anhängiga i den ekonomiska zonen och territorialvattnen i Bottenhavet kan konkurrera om samma anslutningspunkter som åländska projekt. Ekonomiutskottet anser att man i de politiska besluten om anslutning av havsbaserad vindkraft bör granska kostnaderna och fördelarna med olika projekt ur såväl Ålands som Fastlandsfinlands synvinkel. 

Utöver den egentliga kostnadsnyttoanalysen är saken förknippad med viktiga principiella frågor som måste utredas. Enligt uppgift kan landskapet i fråga om elmarknadsregleringen nästan likställas med en annan EU-medlemsstat på grund av den lagstiftningsbehörighet i näringsfrågor som hänför sig till Ålands självstyrelse. Dessutom hör landskapet och dess elnät på till Sveriges elområde SE3. Därför bör det under beredningen avgöras hur rikets och landskapets lagstiftningsbehörighet, tillståndsbehörigheten i anslutning till anslutning till vindkraft och elnät som betjänar dessa samt tillsynsbehörigheten i fråga om produktionen av vindkraft och nätverksamheten ska samordnas. Ärendet har också kopplingar till andra frågor som rör Fingrids lagstadgade skyldigheter som nätinnehavare och systemansvarig stamnätsinnehavare. Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att i fråga om Åland så snart som möjligt utreda de rättsliga och ekonomiska förutsättningarna för och konsekvenserna av skyldigheten och möjligheten att ansluta sig. I denna utredning ska också tidsplanen för konkurrensutsättning av havsbaserad vindkraft beaktas. 

Regleringen av offentlig upphandling

Marknadsdomstolen har i sitt yttrande till ekonomiutskottet lyft fram flera iakttagelser som gäller möjliga brister i genomförandet av det så kallade koncessionsdirektivet (2014/23/EU) och rättsmedelsdirektivet (89/665/EEG). Det föreslagna förfarandet, som består av konkurrensutsättning och ett utnyttjandetillstånd som beviljas vinnaren av konkurrensutsättningen, kan enligt propositionen (s. 23) anses vara en kombination av beviljandet av tillstånd och konkurrensutsättningen av den som har rätt att ansöka om det, där också rekvisitet för koncession uppfylls. Därför bör förfarandet följa koncessionsdirektivet och rättsmedelsdirektivet som gäller prövning av koncessioner. 

Enligt utredning till ekonomiutskottet behöver regleringen dock inte kompletteras för att säkerställa genomförandet till denna del, eftersom det i lagförslaget har säkerställts att direktiven iakttas antingen så att det i lagen hänvisas till tillämpningen av vissa bestämmelser i lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016, den så kallade upphandlingslagen) eller så att den föreslagna lagen om havsbaserad vindkraft och de förfaranden som tillämpas i den direkt uppfyller kraven i direktiven. Syftet med den föreslagna regleringen har varit att undvika överlappande reglering. 

Ekonomiutskottet noterar dock att propositionen inte innehåller något omnämnande av hur artikel 41 i koncessionsdirektivet ska genomföras. Ekonomiutskottet betonar utifrån inkommen utredning att syftet med 5 § i lagen om havsbaserad vindkraft är ett led i genomförandet av artikel 41 i direktivet om koncessioner. Enligt utredning till utskottet uppfylls de grunder för tilldelning av koncession som avses i artikel 41 i direktivet dessutom genom 6 och 7 § och 15 § 1 mom. 

Ekonomiutskottet noterar likaså att propositionen inte heller innehåller något omnämnande av hur artiklarna 1.5, 2.3, 2 d och 2 e i rättsmedelsdirektivet ska genomföras. Enligt utredning till ekonomiutskottet är avsikten att artikel 1.5 i rättsmedelsdirektivet genomförs genom 15 § 3 mom. och 32 § 1 mom. i den föreslagna lagen om havsbaserad vindkraft i den ekonomiska zonen. På basis av utredningen genomförs också artikel 2.3 i direktivet genom 15 § 3 mom. och 26 §, och artiklarna 2 d och 2 e i direktivet genom 15 § 3 mom., 26 § och 32 §. 

Konsekvenser och uppföljning

Ekonomiutskottet instämmer i propositionens bedömning att havsbaserade vindkraftsprojekt kan, när de genomförs, förbättra tillgången på förnybar el i Finland, vilket man bedömer kan vara en faktor som lockar nya industriella investeringar till Finland. Valet av projektutvecklare för områdena för havsbaserad vindkraft genom konkurrensutsättning stärker konkurrensen och öppenheten på marknaden, och den föreslagna modellen för konkurrensutsättning kan antas öka sannolikheten för att investeringar i havsbaserad vindkraft genomförs i den ekonomiska zonen. 

Ekonomiutskottet fäster samtidigt också uppmärksamhet vid den oro som framförs i miljöutskottets utlåtande över att den havsbaserade vindkraftens miljökonsekvenser enligt propositionen inte ska följas eller övervakas efter byggandet. Också den främjandesäkerhet som ställts ska frigöras efter det att vindkraftparken har tagits i drift. Havsbaserad vindkraft kan dock på lång sikt ha konsekvenser för havsströmmarna eller växt- och djurpopulationerna, om vilka det ännu inte finns verifierade uppgifter. Miljökonsekvenserna av den havsbaserade vindkraft bör övervakas som omfattande helheter, varvid det är möjligt att kostnadseffektivt producera värdefull information om miljökonsekvenserna eller avsaknaden av dem. Ekonomiutskottet betonar att behovet av att bevaka regleringens konsekvenser och vid behov också ändra regleringen också i vidare bemärkelse hänför sig till den havsbaserade vindkraftens konsekvenser för olika former av utnyttjande av havet och till de ovan granskade övergripande samhällsintressena. 

Havsbaserad vindkraft håller först nu på att bli lönsam i den ekonomiska zonen. Projektutvecklingstiderna för havsbaserad vindkraft är långa och utbyggnaden av de första projekten för havsbaserad vindkraft beräknas ske i den ekonomiska zonen på 2030-talet. Med tanke på investeringsmiljöns förutsägbarhet och konkurrenskraft är det dock viktigt att en fungerande reglering gör det möjligt att utveckla projekten redan nu. Det är fråga om elproduktionsprojekt i stor skala, motsvarande kärnkraftverk, och redan ett enskilt projekt har stor betydelse för produktionen av ren el. Det framhäver ytterligare hur viktigt det är för genomförandet av projekten att det finns ett fungerande konkurrensförfarande. Ekonomiutskottet påpekar dock att det är fråga om en ny typ av lagstiftning där behovet av konsekvensbedömning och uppföljning gäller hur den nu föreslagna regleringen och modellen för konkurrensutsättning fungerar sammantaget.