Bakgrund och mål

Bakgrunden till förslaget är förordning (EU) 2023/988 avseende allmän produktsäkerhet, genom vilken bestämmelserna om konsumentprodukters säkerhet görs enhetligare. Förordningen är direkt tillämplig rätt och den ersatte EU:s direktiv om allmän produktsäkerhet. Förordningen har tillämpats sedan den 13 december 2024. I den aktuella propositionen är det fråga om dels bestämmelser med EU-bakgrund som kompletterar förordningen, dels nationella allmänna bestämmelser om konsumtionstjänsters säkerhet. 

Ekonomiutskottet anser att lagförslagen är behövliga och motiverade och tillstyrker dem med de ändringsförslag som framgår av detaljmotiven. 

Bedömning av de viktigaste förslagen

Trots att förordningen om allmän produktsäkerhet är direkt tillämplig rätt, innehåller den lagstiftningsförpliktelser som medlemsstaterna måste uppfylla genom sådana bestämmelser som föreslås i den aktuella propositionen. Samtidigt ska sådana bestämmelser upphävas som överlappar eller står i strid med regleringen enligt förordningen om allmän produktsäkerhet. Det finns ett nationellt handlingsutrymme i synnerhet när det gäller bestämmelser som ålägger medlemsstaterna lagstiftningsförpliktelser för exempelvis myndighetsuppgifter och sanktioner. Till åtskillnad från förslagen om produktreglering är propositionens avsnitt om reglering av tjänster, lagen om konsumtionstjänsters säkerhet, till sina utgångspunkter nationell reglering. 

Bestämmelser om de omständigheter som anges i produktsäkerhetsförordningen bör inte utfärdas nationellt, och därför föreslås det att den gällande konsumentsäkerhetslagen upphävs. Angivandet av de myndigheter som ansvarar för tillsynen över efterlevnaden av förordningen, marknadskontrollmyndigheternas befogenheter och påföljderna vid överträdelser av förordningen kräver dock nationell reglering. Tillämpningsområdet för den nationella lagstiftningen motsvarar tillämpningsområdet för EU-förordningen. 

Marknadskontrollmyndigheterna anges i lagen om konsumentprodukters säkerhet (lagförslag 1). Behörighetsfördelningen enligt förslaget motsvarar nuläget. Det föreslås att lagen om konsumentprodukters säkerhet ska omfattas av tillämpningsområdet för lagen om marknadskontroll (lagförslag 3). Därmed ska befogenheterna enligt lagen om marknadskontroll också tillämpas på tillsynen över efterlevnaden av EU:s förordning om allmän produktsäkerhet. I lagen om marknadskontroll föreslås också ändringar för att genomföra EU-förordningens bestämmelser om förfaranden för återkallelse i anslutning till produktsäkerhet. 

Eftersom det till den del som propositionen gäller produktsäkerhet är fråga om genomförande av en EU-förordning, har propositionens konsekvenser inte utretts närmare i den nationella beredningen. Vid konsekvensbedömningen av den EU-reglering som ligger till grund för lagstiftningen har förordningen om allmän produktsäkerhet dock redan under det första genomförandeåret bedömts minska de skador som konsumenterna orsakas med cirka en miljard euro och å andra sidan orsaka företag totalkostnader på mindre än 200 miljoner euro inom EU. 

Det föreslås att det stiftas en egen lag om säkerheten hos konsumtionstjänster, dvs. lagen om konsumtionstjänsters säkerhet (lagförslag 2). Den grundläggande principerna i lagen motsvarar den gällande regleringen i konsumentsäkerhetslagen: en tjänsteleverantör ska säkerställa att de tjänster den tillhandahåller är säkra, och regleringen syftar till att på förhand skydda människors hälsa och säkerhet. På samma sätt som de nuvarande bestämmelserna ger denna reglering inte enskilda personer rätt till skadestånd eller annan gottgörelse, utan det är fråga om en reglering som är förpliktande för tjänsteleverantören och som skyddar människor kollektivt. Lagens tillämpningsområde motsvarar i övrigt tillämpningsområdet för den gällande konsumentsäkerhetslagen, men tjänsteleverantören ska i fortsättningen inte ha till uppgift att förebygga skador på egendom. 

Eftersom de föreslagna bestämmelserna om konsumtionstjänster till sina utgångspunkter är nationella, har deras konsekvenser bedömts separat i samband med lagberedningen. Den allmänna säkerheten i fråga om konsumtionstjänster har bedömts bli bättre i och med den föreslagna regleringen. Tjänsteleverantörens skyldigheter blir tydligare än tidigare, och det läggs större vikt än tidigare vid identifiering av faror samt kontinuerlig bevakning och förbättring av säkerheten. Tjänsteleverantörernas egenkontroll har bedömts bli mer systematisk och planmässig, vilket har bedömts förbättra säkerheten för användarna och andra som direkt berörs av tjänsterna. Att egendom undantas från de skyddade objekten har inte i samband med lagberedningen bedömts ha några betydande konsekvenser för säkerheten. Ändringen är förenlig med bestämmelserna i produktsäkerhetsförordningen: varken lagen om konsumentprodukters säkerhet eller lagen om konsumtionstjänsters säkerhet gäller egendomsrisker. 

Lagförslaget har som helhet bedömts minska den administrativa bördan för efterlevnaden av den allmänna lagen om konsumtionstjänsters säkerhet med cirka 17,8—19,5 procent för de tjänsteleverantörers del som tillhandahåller tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för den gällande lagen. Detta beror på att förpliktande bestämmelser om föregripande skydd för egendom slopas: uppskattningsvis 22 procent av den administrativa börda som den gällande konsumentsäkerhetslagen ger upphov till utgörs av föregripande skydd av egendom. Bedömningen har gjorts utifrån en skriftlig enkät och en utfrågning om lagförslaget. 

Precisering av bestämmelserna om påföljdsavgifter och rätten att få information

I samband med ekonomiutskottets sakkunnigutfrågning har det framkommit ett behov av att precisera bestämmelserna i lagförslag 1 och 2 i propositionen i synnerhet i fråga om bestämmelserna om påföljdsavgifter eftersom det påträffats överlappningar i bestämmelserna. Utskottet anser också att det är nödvändigt att säkerställa att regleringen inte fördunklar skillnaden mellan vite och påföljdsavgift. En redogörelse för de ändringsförslag som gäller detta finns i detaljmotiveringen. 

Utfrågade sakkunniga har också påpekat att det finns ett behov att korrigera bestämmelserna om rätten att få information i lagförslag 1 och 3 för att beakta sekretessgrunderna i speciallagstiftningen samt att precisera bestämmelserna om myndigheternas möjlighet att få och lämna ut sekretessbelagd information i lagförslag 2. 

Om marknadskontrollmyndighetens uppgifter

I 4 § 3 mom. i lagförslag 1 ingår bestämmelser om när andra myndigheter än Säkerhets- och kemikalieverket och Tullen är marknadskontrollmyndigheter enligt förordningen om allmän produktsäkerhet och den föreslagna lagen. Ekonomiutskottet noterar att motiveringen till propositionen till denna del har skrivits särskilt med tanke på de produkter som omfattas av tillämpningsområdet för EU:s marknadskontrollförordning, dvs. den så kallade harmoniseringslagstiftningen. 

När det gäller produkter som inte omfattas av harmoniseringslagstiftningen utan av någon annan av unionens speciallagstiftning kan det hända att andra tillsynsmyndigheter inte har alla de uppgifter som anges i motiveringen och som de tillsynsmyndigheter som övervakar produkter som omfattas av harmoniseringslagstiftningen har. Ekonomiutskottet påpekar att uppgifterna för en sådan annan myndighet som avses i 4 § 3 mom. i lagförslag 1 beror på innehållet i unionens speciallagstiftning om de produkter som myndigheten övervakar. Myndighetens uppgifter beror därmed på hur förordningen om allmän produktsäkerhet ska tillämpas på de produkter som övervakas och dessa uppgifter omfattar nödvändigtvis inte alla uppgifter som räknas upp i specialmotiveringen till propositionen. 

Sammanfattande synpunkter

Ekonomiutskottet anser att den föreslagna regleringen är viktig för genomförandet av EU:s förordning om allmän produktsäkerhet och för revideringen av den allmänna regleringen om konsumenttjänsters säkerhet. Målet är att regleringen ska motsvara det moderna säkerhetstänkandet, att den ska beakta särdragen i tjänsternas säkerhet och att man effektivt kan ingripa i de brister som upptäckts i tjänsternas säkerhet. Utskottet anser också att det är viktigt att man med de riskbaserade bestämmelser om konsumenttjänsters säkerhet som ska tillämpas eftersträvar en miniminivå som är tillräcklig med tanke på tjänsternas risker och rimlig med tanke på tjänsteleverantörerna. Tanken med uppdateringen av konsumentsäkerhetslagstiftningen har varit att bevara lagstiftningens karaktär som ett omfattande skyddsnät som ska tillämpas i sista hand när det inte finns någon annan reglering som gäller konsumenttjänster. Utskottet anser utifrån inkommen utredning att också tillämpningsområdet för bestämmelserna i propositionen och den föreslagna nivån på påföljderna är ändamålsenliga. 

Ekonomiutskottet betonar betydelsen av marknadskontrollen också med tanke på jämlika konkurrensvillkor för företag. I synnerhet i takt med det ökade antalet produkter som marknadsförs i nätmiljöer och de ökade säkerhetsbristerna är det viktigt att också se till att Tullen har tillräckliga förutsättningar att sköta sina uppgifter effektivt. 

Ekonomiutskottet delar den oro som framfördes vid utskottets sakkunnigutfrågning över att den ökade näthandeln från tredjeländer och direktleveranser från aktörer utanför EU medför utmaningar för den inre marknaden, produktsäkerheten och den rättvisa konkurrensen. Det har upptäckts sådana säkerhets- och kvalitetsproblem i produkterna som de nationella myndigheterna inte kan kontrollera i tillräcklig omfattning. För att lösa problemet krävs det åtgärder inom flera lagstiftnings- och förvaltningsområden. Den aktuella förslaget utgör en del av dessa åtgärder. 

Även om den nu föreslagna regleringen ger marknadskontrollmyndigheterna befogenheter att vid vite ålägga onlinemarknadsplatserna att fullgöra sina skyldigheter i fråga om produktsäkerhet, är befogenheterna att ingripa mot näringsidkare som är verksamma i tredjeländer formella i den meningen att de nationella myndigheternas beslut inte nödvändigtvis kan verkställas i praktiken i tredjeländer. För att ärendet ska kunna avgöras krävs det effektivare och enhetligare tillsyn och genomförande på EU-nivå samt bestämmelser om eventuella nya övervakningsmekanismer och övervakningsbefogenheter som riktar sig mot säkerheten hos produkter som kommer in på den inre marknaden. Detta försöker man också påverka genom kommissionens nyligen antagna åtgärdsprogram och förslag om att avskaffa den nuvarande tullfrihetsgränsen på 150 euro. Ekonomiutskottet påskyndar åtgärder som säkerställer jämlika konkurrensvillkor på den inre marknaden och som ingriper i den orättvisa konkurrensfördelen som webbutiker i tredjeländer har.