1. Lag om offentlig upphandling och koncession
15 §. Upphandling hos enheter anknutna till den upphandlande enheten.
I paragrafens 3 mom. saknas en preciserande bestämmelse om att bestämmelserna i momentet är primära i förhållande till den femprocentsgräns som avses i 1 mom. och till eurobeloppet 500 000 i samma moment. Den första meningen i 15 § 3 mom. får följande preciserade lydelse: ”Den procentandel som avses i 1 mom. uppgår till 10 och gränsen på 500 000 euro tillämpas inte när det inte förekommer verksamhet som bedrivs på marknadsvillkor och motsvarar affärsverksamheten vid den enhet som den upphandlande enheten utövar ett bestämmande inflytande över.
16 §. Upphandling hos andra upphandlande enheter
I överensstämmelse med det som sägs ovan om 15 § föreslår ekonomiutskottet att paragrafens 2 mom. kompletteras med I paragrafens 500 000 mom. saknas en preciserande bestämmelse om att bestämmelserna i momentet är primära i förhållande till den femprocentsgräns som avses i 1 mom. och till eurobeloppet 500 000 i samma moment. Den första meningen i 16 § 2 mom. får följande preciserade lydelse: ”Den procentandel som avses i 1 mom. uppgår till 10 och gränsen på 500 000 euro tillämpas inte när de tjänster som berörs av samarbetet inte inbegriper verksamhet som bedrivs på marknadsvillkor.”
25 §. Nationella tröskelvärden
När tröskelvärdena har diskuterats har man ställt frågan om hur bestämmelserna om gemensam anskaffning av utbildning enligt 5 kap. 7 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) förhåller sig till de nationella tröskelvärdena. I 3 punkten föreskrivs om ett tröskelvärde på 100 000 euro för dessa tjänster, medan tröskelvärdet enligt 4 punkten är 400 000 euro för upphandlingar som gäller de social- och hälsovårdstjänster som avses i bilaga E1—4 punkten. I bilaga E punkt 2 nämns ”undervisning och utbildning till 80660000-8”. Denna CPV-kod omfattar bland annat vuxen- och annan undervisning (80400000-8) samt utbildningstjänster (80500000-9). Eftersom 4 punkten redan föreskriver om ett nationellt tröskelvärde på 400 000 euro för dessa tjänster kan 3 punkten strykas. Det här innebär att på utbildningstjänster som avses i 5 kap. 7 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska entydigt tillämpas ett nationellt tröskelvärde på 400 000 euro.
Utskottet föreslår att 25 § 1 mom. får följande lydelse:
”De nationella tröskelvärdena exklusive mervärdesskatt är
1) 60 000 euro för varuupphandling, tjänsteupphandling och projekttävlingar, om inte något annat föreskrivs i 3—4 punkten,
2) 150 000 euro för byggentreprenader,
3) 400 000 euro för upphandlingar som gäller de social- och hälsovårdstjänster som avses i bilaga E 1—4 punkten,
4) 300 000 euro för upphandlingar som gäller de de andra särskilda tjänster som avses i bilaga E 5—15 punkten,
5) 500 000 euro för koncessioner.”
50 §. Införande av ett dynamiskt inköpssystem samt upphandlingsdokument
Detaljerna i meddelanden om införande av dynamiska inköpssystem måste preciseras så att man understryker att införandet sker genom att det publiceras en upphandlingsannons om selektivt förfarande. Den första meningen i 50 § 1 mom. får följande lydelse: ”Den upphandlande enheten ska införa ett dynamiskt inköpssystem genom att meddela detta i en upphandlingsannons om selektivt förfarande, i vilken det ska anges hur systemet delas in i kategorier på det sätt som avses i 49 § 1 mom. samt inköpssystemets varaktighet.”
56 §. Tidsfrister
När de upphandlande enheterna sätter ut tidsfrister för anbud och anbudsansökan bör de beakta att det enligt uppgifter om meddelandepraxis för upphandlingar kan dröja rätt länge innan upphandlingsannonsen publiceras i EU:s Ted-system. Genom att beakta detta kan man säkerställa att också anbudsgivare från andra länder har tillräckligt med tid för att kunna delta i upphandlingar som initierats av finländska upphandlande enheter.
Ekonomiutskottet föreslår att det görs en teknisk ändring i paragrafen, eftersom hänvisningen till 5 mom. är uppenbart felaktig. Artikel 47.3 i upphandlingsdirektivet, som ligger till grund för bestämmelsen, förpliktar de upphandlande enheterna att förlänga sina faktiska tidsfrister men inte de minimitidsfrister som avses i direktivet och lagförslaget. I 5 mom. stryks hänvisningarna till de minimitidsfrister för att lämna anbud som anges i 2–4 mom. Första meningen i 5 mom. får följande lydelse: ”Den upphandlande enheten ska förlänga tidsfristerna för lämnande av anbud så att alla leverantörer ska kunna få all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om”
60 §. Publicering av upphandlingsannonser.
Enligt 35 § i språklagen ska det allmänna i enlighet med grundlagen tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. Myndigheterna skall i sin verksamhet främja användningen av båda nationalspråken. Enligt förslaget till upphandlingslag ska de upphandlande enheterna behandla deltagarna i upphandlingsförfarandet på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt. De språkliga rättigheterna enligt språklagen uppfattas i första hand som enskilda individers rättigheter. Men i lagens 11 § tillerkänns också juridiska personer, såsom företag som deltar i en upphandling, i tillämpliga delar samma rätt som privatpersoner att använda sitt eget språk,
I 22 § i språklagen sägs å andra sidan att expeditioner eller andra handlingar som finska myndigheter utfärdar till utlandet eller till utlänningar eller för att användas utomlands kan ges på andra språk än finska och svenska, om inte något annat föreskrivs särskilt. I paragrafens 2 mom. sägs att om en expedition eller annan handling som utfärdats på ett främmande språk gäller någon annans rätt, fördel eller skyldighet och denne enligt denna lag annars hade haft rätt att få den på finska eller svenska, skall han eller hon på begäran ges en avgiftsfri officiell översättning.
Med beaktande av 22 § i språklagen, strävan i EU att effektivisera den inre marknaden genom reglering av offentliga upphandlingar och framför allt att man genom att tillämpa upphandlingsdirektiven i medlemsländerna vill gynna en upphandlingsmarknad som omfattar hela EU och innebär jämbördiga möjligheter för anbudsgivare i alla medlemsländer, kan man enligt ekonomiutskottets uppfattning i detta lagrum stryka kravet på att upphandlingsannonser ska publiceras enbart på finska eller svenska. Därmed får 60 § 1 mom. i lagförslag 1 följande lydelse: ”Följande annonser enligt 58 § ska på elektronisk väg och på det standardformulär som avses i 59 § 1 mom. sändas för publicering på webbadressen www.hankintailmoitukset.fi:
68 §. Innehållet i anbudsförfrågan.
Ekonomiutskottet föreslår att lagrummet får följande lydelse: ”Anbudsförfrågan, upphandlingsannonsen, inbjudan till anbudssökandena eller bilagorna till dem ska innehålla...
69 §. Hur anbudsförfrågan och de övriga upphandlingsdokumenten tillhandahålls anbudssökandena och anbudsgivarna.
Hänvisningen i 69 § 3 mom. till 62 § 2 mom. 6 punkten motsvarar inte hänvisningen i motsvarande bakomliggande bestämmelse i EU-direktivet. I direktivets artikel 53 hänvisas det till artikel 21.2 och inte till artikel 22.1, som lagförslagets formulering grundar sig på. Ekonomiutskottet föreslår att hänvisningsbestämmelsen i 3 mom. får följande lydelse:
”Om kostnadsfri, oinskränkt, direkt och fullständig tillgång till vissa dokument som avses i 1 mom. inte kan ges med elektroniska medel av skäl som sammanhänger med skydd av konfidentialitet, ska den upphandlande enheten i upphandlingsannonsen fastställa kraven på skydd av uppgifternas konfidentiella natur och uppge hur tillgång till dokumenten kan ges. Tidsfristen för lämnande av anbud ska då förlängas med fem dagar, utom i brådskande fall som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med 57 §.” "
80 §. Obligatoriska grunder för uteslutning
Kommunikationsutskottet understryker i sitt utlåtande att den nationella regleringen inte får ha sådana konsekvenser för finländska företag som försätter dem i en sämre situation i anbudsförfarandet. Enligt utskottets uppfattning försätter emellertid formuleringarna i 80 § inte inhemska och utländska anbudsgivare i en ojämlik ställning med avseende på de finländska brottsrekvisit som framgår av 1 och 2 mom. i den aktuella paragrafen, eller motsvarande bestämmelser i andra länder.
Eftersom 3 mom. i paragrafen räknar upp alla EU-bestämmelser om dessa brott utan att för den skull vara uttömmande exempelvis när det gäller överträdelse av bestämmelser om arbetstider och arbetarskydd, föreslår kommunikationsutskottet att man för undvikande av tolkningssvårigheter kompletterar det inledande stycket till 3 mom. med orden ”bland annat”. Därmed blir det tydligt att uppräkningen inte är avsedd att vara uttömmande.
Ekonomiutskottet erinrar om att enligt kärnan i den straffrättsliga legalitetsprincipen ska brottsrekvisit anges tillräckligt exakt så att det utifrån en bestämmelses ordalydelse går att förutse om en viss åtgärd eller försummelse är straffbar. Trots att grundlagsutskottet ansett det möjligt att rekvisitet för ett straffbart förfarande delvis ingår i en EU-förordning har man med hänvisning till legalitetsprincipen ansett att det i lag bör nämnas de artiklar i EU-förordningarna som vid överträdelse kan resultera i straffansvar. Även om man i den ovan nämnda bestämmelsen har tagit in en öppen hänvisning till brott som avses i unionslagstiftningen, framgår brottens egentliga innehåll dock av 80 § 1 och 2 mom. i lagförslag 1 och 84 § 1 och 2 mom. i lagförslag 2. Bestämmelsen i 80 § 3 mom. är således informativ till sin natur.
Eftersom formuleringen i propositionen trots allt kan anses problematisk med hänsyn till den straffrättsliga legalitetsprincipen, föreslår ekonomiutskottet att förteckningen i 3 mom. stryks, varvid innehållet i 3 mom. lyder: ”Den upphandlande enheten ska utesluta en anbudssökande eller anbudsgivare ur anbudsförfarandet också på basis av en lagakraftvunnen dom för ett brott i någon annan stat som motsvarar ett brott som nämns i 1 eller 2 mom. ”
90 §. Miljöledningsåtgärder och kvalitetssäkringsåtgärder
Den sista meningen i 90 § 1 mom. om miljöledningsåtgärder står i strid med det som föreskrivs i 3 mom. i samma paragraf. Den upphandlande enheten kan inte godta likvärdiga intyg från organ i andra medlemsstater i Europeiska unionen samt anbudssökandenas och anbudsgivarnas intyg över likvärdiga miljöledningsåtgärder, eftersom det i 3 mom. föreskrivs om de undantag där en anbudssökande eller anbudsgivare över huvud taget kan visa att krav uppfylls genom egna motsvarande bevis. Bestämmelsen grundar sig inte heller på det som sägs i EU-direktivet. Ekonomiutskottet föreslår därför att den sista, dvs. följande mening, stryks i paragrafens 1 mom._ ”Den upphandlande enheten ska även godta likvärdiga intyg från organ i andra medlemsstater i Europeiska unionen samt anbudssökandenas och anbudsgivarnas intyg över likvärdiga miljöledningsåtgärder.”
108 §. Beaktande av tjänsteanvändarnas behov i upphandlingen
Ur perspektivet för slutanvändarna vid offentlig upphandling kan det antas att den samlade effekten av de bestämmelser som föreslås i propositionen innebär att tjänsterna blir högklassigare och att användaraspekten och kontinuiteten beaktas på ett bättre sätt. I propositionen har det förvisso fästs avseende vid att trygga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Grundlagsutskottet anser ändå att regleringen behöver preciseras så att det i 108 § 2 och 3 mom. föreskrivs om en skyldighet snarare än en strävan att beakta dessa omständigheter. Grundlagsutskottet påminner om att också EU i artikel 26 i stadgan om de grundläggande rättigheterna erkänner och respekterar rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet. Ekonomiutskottet föreslår att paragrafen ändras på det sätt som grundlagsutskottet föreslår så att orden ”sträva efter att” i 2 mom. stryks. Motsvarande ändring görs också i 3 mom.
110 §. Direktupphandling i särskilda situationer
Den grund för direktupphandling som föreslås i paragrafen avser upphandling av social- och hälsovårdstjänster. Men så som 110 § är utformad i lagförslaget lämpar den sig också för exempelvis hotell- och restaurangtjänster. För att precisera bestämmelsens tillämpningsområde föreslår ekonomiutskottet följande ändring i 110 §: ”Utöver det som föreskrivs i 109 § 2 mom. får den upphandlande enheten använda direktupphandling i enskilda fall vid upphandling av social- och hälsovårdstjänster enligt detta kapitel, om det med hänsyn till tryggandet av ett för klienten betydelsefullt vård- eller klientförhållande skulle vara uppenbart oskäligt eller särskilt oändamålsenligt att ordna ett anbudsförfarande eller byta tjänsteleverantör.”
113 §. Anbudsförfrågan och anbud.
Ekonomiutskottet har observerat att det i 113 § 1 och 2 mom. om tjänsteupphandlingar som avses i 12 kap. saknas bestämmelser enligt 104 § som omfattar de så kallade nationella upphandlingar som regleras i 11 kap. För konsekvensens skull är det motiverat utsträcka dessa för lagtillämpningen förtydligande bestämmelserna också till upphandling av social- och hälsovårdstjänster. Därmed får 113 § 1 och 2 mom. följande lydelse:
”Den upphandlande enheten ska i upphandlingsannonsen eller anbudsförfrågan be leverantörerna att lämna anbud inom en viss tid. Anbudsförfrågan ska utarbetas skriftligt och så att det utifrån den är möjligt att lämna anbud som är jämförbara.”(1 mom.)
En anbudsgivare ska i sitt anbud visa att den tjänst som erbjuds motsvarar kraven i anbudsförfrågan. Anbud som inte motsvarar anbudsförfrågan eller villkoren för anbudsförfarandet ska uteslutas ur anbudsförfarandet. Den upphandlande enheten kan be anbudsgivare eller anbudssökande att inom en viss tid lämna, förtydliga eller komplettera ofullständig eller felaktig information eller dokumentation.” (2 mom.)
124 §. Rapport om upphandlingsförfarandet
I 124 § 1 mom. om rapport om upphandlingsförfarandet saknas bestämmelsen ur artikel 84.1 om att det också ska utarbetas en rapport om på ramavtal baserade upphandlingar som genomförs med ett förenklat förfarande. Ekonomiutskottet föreslår att den första meningen i 124 § 1 mom. får följande lydelse: ”För upphandlingskontrakt som överskrider EU-tröskelvärdena samt för upphandlingskontrakt om i bilaga E avsedd tjänsteupphandling som överskrider det nationella tröskelvärdet, ramavtal som ingås, i 43 § 3 mom. avsedd upphandling som grundar sig på ramavtal eller dynamiskt inköpssystem som införs ska det utarbetas en rapport.”
141 §. Konkurrens- och konsumentverkets framställning till marknadsdomstolen
Marknadsdomstolen kan med stöd av 141 § 4 punkten besluta att ett upphandlingsbeslut ska upphävas bara om den först bestämmer att ett upphandlingskontrakt med vilket upphandlingsbeslutet genomförs är ogiltigt. För att förtydliga detta föreslår ekonomiutskottet att följande ändring görs i 1 mom.: ” Konkurrens- och konsumentverket kan göra en framställning till marknadsdomstolen om att 1) en ogiltighetspåföljd ska bestämmas, 2) en påföljdsavgift ska bestämmas, 3) kontraktsperioden ska förkortas, 4) upphandlingsbeslutet ska upphävas, förutsatt att verket har gjort en framställning en påföljd som avses i 1 punkten.
143 §. Utlämnande av uppgifter till andra myndigheter
I förslaget har man inte på något sätt begränsat vilka uppgifter och handlingar som får lämnas ut till Konkurrens- och konsumentverket. Med hänsyn till bestämmelsen i 142 § i lagförslag 1 om den upphandlande enhetens, avtalspartens och anbudsgivarens skyldighet att lämna uppgifter och den föreslagna ordalydelsen i 143 § förefaller det som om också personuppgifter, rentav känsliga sådana skulle omfattas av bestämmelsen. Förslaget är således av betydelse för skyddet för privatlivet och skyddet av personuppgifter.
Den föreslagna rätten till information är enligt grundlagsutskottet formulerad så att den är mycket omfattande. Grundlagsutskottet har ansett att det särskilt i ett så här brett sammanhang där det handlar om bestämmelser med mycket stor räckvidd är viktigt att man inte tänjer på begreppet rätt att få information och att rätten begränsas enbart till nödvändig information. I förslaget ingår förvisso kravet på att det i något hänseende ska vara nödvändigt att få uppgifterna. Men bestämmelsen innehåller ingen definition eller begränsning av vilka de eventuella mottagarna av informationen är eller i vilka syfte informationen utlämnas. En sådan väsentlig precisering är enligt grundlagsutskottet ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Ekonomiutskottet föreslår utifrån grundlagsutskottets framställning att 143 § 1 mom. får följande lydelse:
”Konkurrens- och konsumentverket kan trots sekretessbestämmelserna på eget initiativ lämna ut behövliga uppgifter eller handlingar, som det fått vid tillsynen, till
1) Skatteförvaltningen för att utföra uppgifter som nämns i 2 § i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010),
2) förundersökningsmyndigheter för att förebygga, avslöja eller utreda brott, för att utföra åtalsprövning samt för andra uppgifter i samband med att samla och registrera uppgifter,
3) åklagare för att utföra tjänsteuppdrag i den omfattning som nämns i 25 § i lagen om åklagarväsendet (439/2011),
4) arbetskraftsmyndigheter för att handlägga ärenden som gäller uppehållstillstånd för arbetstagare eller uppehållstillstånd för näringsidkare eller övervakning av arbete,
5) centralen för utredning av penningtvätt för att utföra sina uppgifter som föreskrivs närmare i lag,
6) utsökningsväsendet för att utföra uppgifter som nämns i utsökningsbalken (705/2007),
7) Pensionsskyddscentralen för att enligt 2 § 2 mom. 1 punkten i lagen om Pensionsskyddscentralen (397/2006) övervaka iakttagandet av försäkringsskyldigheten enligt arbetspensionslagarna,
8) olycksfallsförsäkringscentralen för att enligt 177 § 1 mom. och 179 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) övervaka de skyldigheter som gäller försäkring,
9) till statsbidragsmyndigheter för att bevilja och övervaka finansiering som med stöd av statsunderstödslagen (688/2001) beviljas organisationer för deras verksamhet,
10) Patent- och registerstyrelsen för tillsyn enligt 14 kap. 1 § i stiftelselagen (487/2015),
11) arbetslöshetsförsäkringsfonden för tillsyn över verkställigheten av återbetalningar och återkrav av arbetslöshetsförsäkringspremier enligt 10 § 1 mom.,
12) förvaltningsmyndigheten för strukturfondsprogram för att utföra uppgifter som avses i 8 § i lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014),
13) till konkursombudsmannen för övervakning av förvaltningen av konkursbon enligt lagen om övervakning av förvaltningen av konkursbon (109/1995),
14) behöriga tillstånds- och tillsynsmyndigheter för att bevilja och återkalla trafiktillstånd enligt lagen om kommersiell godstransport på väg (693/2006) och kollektivtrafiklagen (503/2008).
165 §. Sökande av ändring i marknadsdomstolens beslut
Grundlagsutskottet anser att kravet på besvärstillstånd för fullföljelse av överklagande i upphandlingsärenden inte äventyrar en tillgänglig och tillräcklig rättstrygghet. Den basala lösningen blir därför inte problematisk med avseende på 21 § i grundlagen. Det är dock marknadsdomstolen som i första instans beslutar om den påföljdsavgift som avses i förslaget till 154 § . Påföljdsavgiften är inte obetydlig till sitt belopp och kan inte heller i övrigt anses särskilt okomplicerad i rättsligt hänseende. De här omständigheterna talar inte för att överklagande av marknadsdomstolens beslut om påföljdsavgift ska vara beroende av tillstånd. Ekonomiutskottet föreslår att bestämmelsen ändras så att regleringen av systemet med besvärstillstånd inte gäller besvär över beslut om påföljdsavgift. Ekonomiutskottet föreslår att marknadsdomstolens avgöranden om att påföra påföljdsavgift lämnas utanför det föreslagna systemet med besvärstillstånd.
Grundlagsutskottet uppmärksammar också 165 § 2 mom. enligt vilket ett sådant beslut av marknadsdomstolen som avses i 151 § 1 mom. inte får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. I 151 § 1 mom. handlar det om marknadsdomstolens temporära förbud mot att verkställa upphandlingsbeslut. Enligt grundlagsutskottet innebär besvärsförbudet en begränsning av den rätt att i överensstämmelse med 21 § i grundlagen få lagligheten i beslut som gäller någons rättigheter eller skyldigheter underkastat domstolsprövning. Att besvär över verkställighetsförbud sällan röner framgång saknar relevans i sammanhanget.. Å andra sidan motiverar de argument som förs fram för en utvidgning av systemet med besvärstillstånd på ett sakligt och konsekvent sätt varför besvär över marknadsdomstolen verkställighetsförbud ska anses kunna omfattas av besvärsförbud. Det skulle gynna en enhetlig rättspraxis och möjligheten att gripa in i uppenbara felaktigheter om besvär över marknadsdomstolens verkställighetsbeslut skulle kräva besvärstillstånd.
Ekonomiutskottet finner det utrett att regleringen måste ändras på det sätt som sägs ovan. Därför måste marknadsdomstolens beslut som avses i 151 § 1 mom. överföras från den kategori av ärenden där beslutsförbud råder till den kategori som kräver besvärstillstånd. Det föreslås att 165 § får följande formulering: ”Marknadsdomstolens beslut enligt 151 § 1 mom., 154 § 1–5 och 7 punkten får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. På ändringssökande tillämpas i övrigt förvaltningsprocesslagen. Ett sådant beslut av marknadsdomstolen som avses i 154 § 6 mom. får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.
Utöver de ändringar i 1 om. som nämns ovan stryks paragrafens 2 mom.
169 §. Skadestånd.
De ändringar som föreslås i bevisbördan när det gäller skadestånd vid upphandling kan i kombination med Konkurrens- och konsumentverkets tillsynsuppgift orsaka oförutsebara konsekvenser för de upphandlande enheterna och deras avtalsparter. Den föreslagna bestämmelsen avviker från de vedertagna ansvarsgrunderna enligt såväl skadeståndslagen som skadeståndsrätten. Bestämmelsen är också en utmaning för värderingen av beloppet av en så kallad positiv avtalsfördel och aktualiserar också frågan om hur man i praktiken ska hantera berikningsförbudet.
Ekonomiutskottet föreslår därför att formuleringen av paragrafens 2 mom. ändras i linje med den gällande upphandlingslagen så att den mildrade bevisbördan endast gäller kostnader som orsakats av anbudsförfarandet. Paragrafens 2 mom. föreslås få följande lydelse: ”När ett skadeståndsyrkande gäller kostnader som orsakats av anbudsförfarandet är det tillräckligt att anbudssökanden, anbudsgivaren eller leverantören leder ett oriktigt förfarande som avses i 1 mom. i bevis och att anbudssökanden, anbudsgivaren eller leverantören, om förfarandet hade varit felfritt, skulle ha haft en realistisk möjlighet att vinna anbudsförfarandet.”
174 §. Övergångsbestämmelser.
Med hänvisning till de problematiska situationer som kan uppkomma i anslutning till gränsen för anknytande enheters rätt att sälja till utomstående och som beskrivits i betänkandet, konstaterar ekonomiutskottet att det finns ett uppenbart behov att differentiera det maximibelopp som ska tillämpas på olika typer av anknytande enheter, i synnerhet när det gäller avfallsbranschen. De procentandelar som regeringen föreslår skulle knappast direkt leda till oskäligheter men i kombination med de föreslagna övergångstiderna kan de föranleda synnerligen besvärliga anpassningsåtgärder. Ekonomiutskottet anser det klarlagt att genom att tillfälligt höja procentandelarna skulle anpassningen gå mycket lättare att genomföra och föreslår därför att paragrafens 5 mom. ändras så att maximibeloppet för försäljning till utomstående ska vara 15 procent under 2017 och 10 procent under 2018.
2. Lag om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
4 §. Definitioner.
Paragrafen omformuleras så att den ligger i linje med den gällande försörjningslagen på så sätt att ägande inte är ett krav inom försörjningssektorerna. Varken de nya upphandlingsdirektiven eller några andra omständigheter kräver att lagen ändras på den punkten. Den nya formuleringen lyder som följer: ”12) inköpscentral en upphandlande enhet enligt 5 § som tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet och eventuellt också stödverksamhet för inköp till de upphandlande enheterna; det förutsätts att inköpscentralen utför de ovannämnda uppgifterna och att den uttryckligen har inrättats för att utföra dessa uppgifter eller att skötseln av dessa uppgifter i bestämmelser och föreskrifter anges som inköpscentralens verksamhetsområde,
13 §. Tröskelvärden
I paragrafen saknas tröskelvärdet för projekttävlingar. Ekonomiutskottet föreslår att lagrummet kompletteras så att bestämmelserna i 1 mom. lyder som följer:
De tröskelvärden som baserar sig på försörjningsdirektivet och koncessionsdirektivet exklusive mervärdesskatt är
1) 414 000 euro för varu- och tjänsteupphandling samt för projekttävlingar,
2) 1 000 000 euro vid upphandling av social- och hälsovårdstjänster samt andra särskilda tjänster som avses i bilaga C,
3) 5 186 000 euro vid upphandling av byggentreprenader, och
4) 5 186 000 euro för byggentreprenader,
53 §. Införande av ett dynamiskt inköpssystem samt upphandlingsdokument
I linje med det ändringsförslag som gäller 50 § i lagförslag 1 föreslår ekonomiutskottet att den första meningen i 53 § 1 mom. får följande lydelse: En upphandlande enhet ska införa ett dynamiskt inköpssystem genom att meddela detta i en upphandlingsannons om selektivt förfarande, i vilken det ska anges att systemet delas in i kategorier på det sätt som avses i 52 § 1 mom. samt anges inköpssystemets varaktighet.
60 §. Minimitidsfrister och beräkning av tidsfrister
I linje med det ändringsförslag som gäller 56 § i lagförslag 1 föreslår ekonomiutskottet att den felaktiga hänvisningen i 5 mom. stryks. Första meningen i 5 mom. får följande lydelse: ”Den upphandlande enheten ska förlänga tidsfristerna för lämnande av anbud så att alla leverantörer ska kunna få all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om”
64 §. Publicering av upphandlingsannonser.
I paragrafens 1 mom. föreslås på samma grunder motsvarande ändring som i 60 § i lagförslag 1. Därmed får 1 mom. följande lydelse: ”Följande annonser enligt 62 § ska på elektronisk väg och på det standardformulär som avses i 63 § 1 mom. sändas för publicering på webbadressen www.hankintailmoitukset.fi:”
72 §. Innehållet i anbudsförfrågan.
Förslaget till 73 § i försörjningslagen grundar sig på artikel 73 i upphandlingsdirektivet för försörjningssektorerna 2014/25/EU, enligt vilken ”Den upphandlande enheten ska med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från och med den dag då ett meddelande offentliggörs i enlighet med artikel 71, eller den dag då en inbjudan att bekräfta intresse avsändes”. Enligt artikel 2.9 avses med upphandlingsdokument alla dokument som utarbetas av upphandlande enheter eller som upphandlande enheter hänvisar till för att beskriva eller fastställa de olika delarna av upphandlingen eller förfarandet. Det förefaller därför som om försörjningsdirektivet inte skulle göra det möjligt att föreskriva att vissa dokument ska lämnas utanför skyldigheten att offentliggöra dokument som beskriver upphandlingen.
Det måste samtidigt beaktas att såväl förslaget till försörjningslag som försörjningsdirektivet innehåller synnerligen lösa procedurbestämmelser för hur förhandlingsförfarandet ska fortlöpa. Fördelen med dessa flexibla förhandlingar kan gå förlorade om lagen kräver att den upphandlande enheten redan i början av förfarandet ska göra uppgifterna om upphandlingen tillgängliga i detalj. Ekonomiutskottet föreslår därför att 72 § och 73 § 1 mom. i försörjningslagen ändras på följande sätt och med beaktande av EU:s försörjningsdirektiv:
”Anbudsförfrågan, upphandlingsannonsen, inbjudan till anbudssökande att förhandla och bilagorna till dem ska innehålla ”
73 §. Hur anbudsförfrågan och de övriga upphandlingsdokumenten tillhandahålls anbudssökandena och anbudsgivarna.
I överensstämmelse med det som sägs ovan om 69 § i lagförslag 1 föreslår ekonomiutskottet att paragrafens 1 mom. kompletteras med
”Den upphandlande enheten ska med elektroniska medel ge alla kostnadsfri, oinskränkt, direkt och fullständig tillgång till anbudsförfrågan, bilagorna till dem samt till de övriga upphandlingsdokumenten.”
Enligt bilaga XIII till försörjningsdirektivet är det inte vid selektivt förfarande enligt 37 § eller förhandlat förfarande enligt 38 § nödvändigt att lämna information som avses i 72 § redan i upphandlingsförfarandets initialskede, utan först i den inbjudan till anbudssökande som avses i 74 §. Eftersom såväl förslaget till försörjningslag som försörjningsdirektivet innehåller synnerligen lösa procedurbestämmelser för hur förhandlingsförfarandet ska fortlöpa och det inte är obligatoriskt att begära preliminära anbud, kan de uppgifter som avses i 72 § och som lämnas in förhandlingarnas initialskede ligga på en allmännare nivå än själva anbudsförfrågan eftersom kraven preciseras under förhandlingarnas gång.
Utskottet föreslår att paragrafen ändras analogt med 69 § 1 mom. i lagförslag 1 och får följande lydelse:
”Om kostnadsfri, oinskränkt, direkt och fullständig tillgång till vissa dokument som avses i 1 mom. inte kan ges med elektroniska medel av skäl som sammanhänger med skydd av konfidentialitet, ska den upphandlande enheten i upphandlingsannonsen fastställa kraven på skydd av uppgifternas konfidentiella natur och uppge hur tillgång till dokumenten kan ges. Tidsfristen för lämnande av anbud ska då förlängas med fem dagar, utom i brådskande fall som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med 61 §.”
84 §. Obligatoriska grunder för uteslutning
Eftersom formuleringen i propositionen trots allt kan anses problematisk med hänsyn till den straffrättsliga legalitetsprincipen, föreslår ekonomiutskottet att förteckningen i 3 mom. stryks, varvid innehållet i 3 mom. lyder: ”Den upphandlande enheten ska utesluta en anbudssökande eller anbudsgivare ur anbudsförfarandet också på basis av en lagakraftvunnen dom för ett brott i någon annan stat som motsvarar ett brott som nämns i 1 eller 2 mom. ”
88 §. Miljöledningsåtgärder och kvalitetssäkringsåtgärder
Analogt med ändringen i 90 § i lagförslag 1 föreslår ekonomiutskottet att den sista meningen i 1 mom. stryks. Den upphandlande enheten kan inte godta likvärdiga intyg från organ i andra medlemsstater i Europeiska unionen samt anbudssökandenas och anbudsgivarnas intyg över likvärdiga miljöledningsåtgärder, eftersom det i 3 mom. föreskrivs om de undantag där en anbudssökande eller anbudsgivare över huvud taget kan visa att krav uppfylls genom egna motsvarande bevis. Bestämmelsen grundar sig inte heller på det som sägs i EU-direktivet.
101 §. Direktupphandling i särskilda situationer
Den grund för direktupphandling som föreslås i paragrafen avser upphandling av social- och hälsovårdstjänster. Men så som 110 § är utformad i lagförslaget lämpar den sig också för exempelvis hotell- och restaurangtjänster. Analogt med ändringen i 110 § i lagförslag 1 föreslår ekonomiutskottet följande ändring för att precisera bestämmelsens tillämpningsområde: ”Utöver det som föreskrivs i 109 § 2 mom. får den upphandlande enheten använda direktupphandling i enskilda fall vid upphandling av social- och hälsovårdstjänster enligt detta kapitel, om det med hänsyn till tryggandet av ett för klienten betydelsefullt vård- eller klientförhållande skulle vara uppenbart oskäligt eller särskilt oändamålsenligt att ordna ett anbudsförfarande eller byta tjänsteleverantör.”
107 §. Bestämmelser som tillämpas på koncessioner
Utskottet påpekar att det finns tekniska hänvisningsfel då en hänvisning till 14 kap. borde gälla 13 kap. och en annan hänvisning till 114 § borde gälla 115 §. Efter korrigeringar får paragrafen följande innehåll:
”På koncessioner vars uppskattade värde uppgår till minst det tröskelvärde som anges i 13 § 1 mom. 4 punkten tillämpas utöver bestämmelserna i 1—-3, 7, 12 och 13 kap. med undantag för 22 §:n 1 mom., 115 § och 129 §, bestämmelserna i detta kapitel. På koncessioner tillämpas dessutom bestämmelserna i 71—-73, 77, 79, 81—-84, 89 och 90 §.”