Utskottet tillstyrker i övrigt propositionen men föreslår vissa ändringar i lagförslag 1, främst tekniska justeringar. Dessutom föreslår utskottet ändringar i lagförslagens ikraftträdandebestämmelser.
Allmänt
Regeringen föreslår att det införs ett nytt skatteincitament för investeringar i ren omställning. Det föreslås att skatteincitamentet genomförs i form av en skattegottgörelse, vilket innebär att ett bolag som gjort en investering får dra av en del av kostnaderna för investeringen från den samfundsskatt som beräknas utifrån bolagets beskattningsbara inkomst. Avdraget görs innan skatten debiteras. För gottgörelsen i fråga används i den föreslagna lagen benämningen investeringsgottgörelse. Den föreslagna lagstiftningen grundar sig på EU:s kris- och omställningsram.
Enligt regeringsprogrammet för regeringen Orpo har regeringen som mål att stärka attraktionskraften för Finlands investeringsmiljö och öka investeringarna i Finland. Regeringen har som mål att främja framväxten av ett inhemskt mineral- och batterikluster i syfte att gynna den rena omställningen och Europas strategiska oberoende. Enligt regeringsprogrammet främjar regeringen också Finlands ställning som föregångare genom att bereda en ny energi- och klimatstrategi som siktar på negativa koldioxidutsläpp och där de centrala åtgärderna syftar till att främja en omställning till ren energi inom industrin samt industriella investeringar. Regeringen påverkar dessutom klimatet genom effektiva utsläppsminskande åtgärder, genom åtgärder för att öka kolsänkorna och genom finländska lösningar för ren ekonomi.
Omställningen till ren energi och uppnåendet av klimatmålen förutsätter stora tilläggsinvesteringar i Finland. Vikten av investeringar i ren omställning har ökat ytterligare på grund av att det världspolitiska läget har förändrats. Finlands konkurrensläge i fråga om industriella investeringar har försvagats till följd av de allt mer allmänt förekommande statliga stödprogrammen. Även om det i nuläget i Finland planeras en betydande mängd investeringar i omställningen till ren energi, är antalet egentliga investeringsbeslut fortfarande lågt.
Regeringen har som en del av tillväxtpaketet vid ramförhandlingarna våren 2024 beslutat att i enlighet med EU:s tillfälliga krisram införa en tidsbestämd skattegottgörelse för industriella investeringar som stöder övergången till en klimatneutral ekonomi.
Sammantaget sett anser utskottet att den föreslagna regleringen behövs och är ändamålsenlig. Syftet med förslaget är att få igång stora industriella investeringar som utnyttjar el och samtidigt stödja uppbyggnaden av ett ekosystem för omställning till ren industri i Finland. I enlighet med ramförhandlingarna är målet även att modellen med en skattegottgörelse genomförs på ett sätt som tryggar en hållbar offentlig ekonomi. Mer allmänt syftar regeringens tillväxtåtgärder till att vända de försämrade tillväxt- och investeringsutsikterna. På längre sikt är målet att minska behovet av direkta anpassningsåtgärder.
Ekonomiutskottet har i sitt utlåtande välkomnat förslaget och sett det som viktigt för att främja omställningen till ren energi och stärka tillväxtmöjligheterna och konkurrensläget för Finlands ekonomi. Ekonomiutskottet understryker i sitt utlåtande att den föreslagna regleringen bör träda i kraft snarast möjligt för att investeringsgottgörelsen ska kunna utnyttjas så effektivt som möjligt.
Den föreslagna investeringsgottgörelsen är ett stöd som med beaktande av de statsstödsrättsliga aspekterna ska anmälas till Europeiska kommissionen och som omfattas av kommissionens förhandskontroll. Det statliga stödprogram som gäller investeringsgottgörelsen har på tillbörligt sätt anmälts till kommissionen och kommissionen har godkänt stödprogrammet den 18 februari 2025.
Investeringsgottgörelsens tillämpningsområde
Kommissionen antog den 9 mars 2023 en ny tillfällig kris- och omställningsram för statligt stöd. Syftet med ramen är bland annat att i enlighet med industriplanen i den gröna given främja stödåtgärder inom sektorer som är centrala för övergången till en klimatneutral ekonomi. I kris- och omställningsramen finns det tre avsnitt som enligt propositionen kan betraktas som relevanta med tanke på stödet för investeringsprojekt som syftar till en klimatneutral ekonomi, det vill säga avsnitten 2.5.1, 2.6 och 2.8. Avsnitten är i kraft fram till utgången av 2025.
I propositionen föreslås det att de nämnda avsnitten i kris- och omställningsramen tas i bruk i så stor utsträckning som möjligt. Det föreslås emellertid att investeringar i elproduktion lämnas utanför investeringsgottgörelsens tillämpningsområde. Avgränsningen motiveras med att syftet med investeringsgottgörelsen är att särskilt få igång investeringar som använder el och som stöder den rena omställningen, framom investeringar som producerar el. I propositionen har det ansetts motiverat att utesluta investeringar i elproduktion också därför att stöd till el från solceller, landbaserad och havsbaserad vindkraft och vattenkraft endast kan beviljas genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande, vilket tekniskt sett skulle vara väldigt komplicerat att kombinera med ett stöd i form av investeringsgottgörelse, också med beaktande av att stödet ska beviljas före utgången av 2025.
När det gäller att minska koldioxidutsläppen inom industrins produktionsprocesser har projekt som använder vätgas som producerats med nätel i propositionen lämnats utanför investeringsgottgörelsens tillämpningsområde för att säkerställa att investeringsgottgörelsen kan genomföras effektivt och i rätt tid. Enligt propositionsmotiven är villkoren för statliga stöd som gäller detta mycket detaljerade och mycket tunga att tillämpa i praktiken. Dessutom har kommissionen i processen med förhandsanmälan som gäller stödprogrammet rekommenderat att gottgörelsen inte ska omfatta vätgas som producerats med nätel.
Ekonomiutskottet har påpekat att utöver att de nationella avgränsningarna gör det möjligt att förutsäga effekterna på skatteintäkterna går de också i stor utsträckning ut på att förenkla och effektivisera det nationella ansökningsförfarandet för investeringsgottgörelse. Stödprogrammet gäller endast till den 31 december 2025, och beslut om stöd som beviljas enligt programmet ska fattas före utgången av 2025. Med beaktande av dessa ramar har ekonomiutskottet ansett det motiverat att man strävar efter att hålla villkoren för beviljande av investeringsgottgörelse så okomplicerade och lätta att tolka som möjligt.
I EU:s kris- och omställningsram ingår många detaljerade och tekniska förutsättningar för att olika typer av investeringsprojekt ska vara stödberättigande och det finns nästan inget nationellt handlingsutrymme i fråga om dem. De kriterier för beviljande av investeringsgottgörelse som föreslås i propositionen bestäms i stor utsträckning utifrån dessa förutsättningar. Det har dock beslutats om vissa avgränsningar på nationell nivå.
Avgränsning som gäller storleken på investeringarna
I enlighet med riktlinjerna från ramförhandlingarna begränsas investeringsgottgörelsen endast till stora investeringar. Berättigade till investeringsgottgörelse är bolag som i Finland genomför en sådan stor investering som syftar till en klimatneutral ekonomi och vars stödberättigande investeringskostnader uppgår till minst 50 miljoner euro.
Vid utskottets sakkunnigutfrågning ansåg flera av dem som hördes att ned nedre gränsen för storleken på investeringarna är för hög. Utskottet konstaterar att syftet med den föreslagna nedre gränsen på 50 miljoner euro har varit att säkerställa att gottgörelsen i enlighet med det tillväxtpaket som regeringen beslutade om vid ramförhandlingarna riktas till stora investeringar som stöder uppbyggnaden av ett ekosystem för omställning till ren industri i Finland. Avgränsningen som görs utifrån investeringarnas storlek lindrar gottgörelsens effekter på skatteintäkterna samt minskar stödmyndighetens administrativa börda genom att begränsa antalet projekt som omfattas av gottgörelsen. Det har ansetts viktigt med en tillräckligt hög tillämpningströskel för investeringsgottgörelsen, eftersom ingen övre gräns fastställs för det totala beloppet inom systemet med investeringsgottgörelse på samma sätt som för programmet för direkt stöd, utan gottgörelsen ska beviljas alla bolag som uppfyller kriterierna. I propositionen bedöms det också att särskilt de internationella investeringsprojekten, som berörs av konkurrensen om statligt stöd och som man har försökt beakta även inom kris- och omställningsramen, är stora. Med beaktande av det som sägs ovan anser utskottet att den föreslagna gränsen på 50 miljoner euro är motiverad.
Investeringsgottgörelsens belopp föreslås vara 20 procent av de investeringskostnader som godkänns som grund för gottgörelsen, dock högst 150 miljoner euro. Det totala beloppet av investeringsgottgörelsen fås således genom investeringskostnader på 750 miljoner euro. De föreslagna gränserna baserar sig på maximibeloppen för stöd som beviljas genom beskattning enligt avsnitt 2.8 i kris- och omställningsramen. På så sätt blir investeringsgottgörelsens belopp enhetligt på nationell nivå oberoende av investeringstyp och de högre stödnivåerna som möjliggörs i avsnitten 2.5.1 och 2.6 i kris- och omställningsramen tillämpas inte. Enhetliga gränser för alla investeringstyper förenklar och harmoniserar systemet, samtidigt som de ligger i linje med tillväxtpaketet, framgår det av propositionen. Den föreslagna gränsen på 150 miljoner euro gäller per bolag. I fråga om koncerner beräknas det maximala beloppet för gottgörelsen koncernspecifikt på grund av de statsstödsrättsliga kraven.
Stödets stimulanseffekt
Den allmänna utgångspunkten i EU:s regler om statligt stöd är att stödet ska ha en stimulanseffekt. Därför föreslås det i propositionen att investeringsgottgörelse i fråga om alla typer av investeringar beviljas endast för nya projekt, det vill säga sådana projekt där arbetet påbörjas efter ansökan om gottgörelse. Det föreslås därmed ingen möjlighet att på det sätt som avsnitten 2.5.1 och 2.6 i EU:s kris- och omställningsram tillåter bevilja stöd för projekt som inletts efter den 9 mars 2023.
Utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna är motiverade. Gottgörelsens stimulanseffekt uppnås bäst om stöd inte kan fås för projekt som redan inletts och därför är det motiverat att investeringsgottgörelse beviljas endast för nya projekt, det vill säga projekt där arbetet påbörjas först efter ansökan om gottgörelse. Också ekonomiutskottet har i sitt utlåtande slagit fast att den föreslagna regleringen är tydlig och motiverad, eftersom den förenklar förfarandet för bedömning av ansökningar om investeringsgottgörelse och behandlar alla investeringsprojekt som är berättigade till gottgörelse och som främjar en ren omställning på ett enhetligt sätt.
Enligt kris- och omställningsramen ska investeringsgottgörelse beviljas senast den 31 december 2025. Därför ska investeringsgottgörelse ansökas och beslut om beviljande av gottgörelse fattas på förhand redan innan den egentliga användningen av gottgörelsen och separat från det normala samfundsskatteförfarandet.
Det föreslås att Innovationsfinansieringsverket Business Finland ska vara den myndighet som beviljar investeringsgottgörelse. I propositionen motiveras detta med att kriterierna för beviljande av investeringsgottgörelse på grundval av kris- och omställningsramen delvis består av mycket tekniska frågor om investeringarnas klimatpåverkan. Därför är det befogat med ett förfarande där nämnda kriterier i första hand utvärderas av en sakkunnigorganisation som kan bedöma ärendena i fråga. Enligt förslaget ska gottgörelsen ansökas hos finansieringsverket som ska behandla ansökningarna och fatta beslut om beviljande av gottgörelse före utgången av 2025.
Användning av gottgörelsen
Enligt regeringens ramförhandlingar kan investeringsgottgörelsen användas första gången det år då investeringen slutförs, dock tidigast under skatteåret som börjar 2028. Investeringsgottgörelsen får under varje skatteår användas till högst tio procent av det totala beloppet. Gottgörelsen avses kunna användas i sammanlagt 20 år. Tidsfristen på 20 år för användningen av investeringsgottgörelsen räknas från det första skatteåret som börjar 2028, oberoende av när investeringen färdigställs. Enligt propositionen tryggar detta hållbarheten i den offentliga ekonomin, eftersom användningen av gottgörelsen fördelas över flera år och är tidsbegränsad. Dessutom vill man genom att räkna tidsgränsen på 20 år från 2028 i stället från det år då investeringen slutförts uppmuntra till att fullfölja investeringarna inom en rimlig tid, eftersom en fördröjning av färdigställandet kan leda till att användningstiden för investeringsgottgörelsen förkortas.
Användning av investeringsgottgörelsen ska yrkas årligen i samband med att bolagets skattedeklaration lämnas in eller senare inom ramen för de normala tiderna för korrigering av beskattningen. Det föreslås att användningen av gottgörelsen övervakas av Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningens roll i genomförandet av investeringsgottgörelsen är närmast teknisk.
Konsekvenser för statsfinanserna
Av propositionen framgår det att ungefär 15–30 investeringsprojekt på minst 50 miljoner euro som man känner till bedöms kunna omfattas av investeringsgottgörelsen. Om alla dessa projekt får tillgång till investeringsgottgörelse, kan det sammanlagda beloppet för gottgörelsen, och därmed det belopp som dras av från samfundsskatten, vara sammanlagt cirka 0,9–2,3 miljarder euro. Beloppet fördelas som skatteintäktsförluster över en period på flera år.
Investeringsgottgörelsen får användas i beskattningen från och med 2028 och det årliga maximala beloppet för gottgörelsen är en tiondel av det totala erhållna gottgörelsebeloppet. Det innebär att med beaktande av de begränsningar och antaganden som presenteras i propositionen kan det totala beloppet av den gottgörelse som kan godkännas i beskattningen vara högst 90–230 miljoner euro per år från och med skatteåret 2028 fram tills att gottgörelserna i sin helhet har använts.
På grund av skattegottgörelsens karaktär begränsas inte det totala gottgörelsebeloppet eller antalet projekt som erhåller gottgörelse på förhand. Av den anledningen kan konsekvenserna för skatteintäkterna också vara större än vad som anges ovan. Om man i bedömningen också beaktar projekt som det är mindre sannolikt att beviljas gottgörelse, kan investeringsgottgörelsens totala belopp som mest uppgå till 3,2 miljarder euro. Å andra sidan påpekas det i propositionen att de nämnda uppskattningarna av det totala investeringsbeloppet och förlusten av skatteintäkter också kan vara överskattningar av flera skäl. Det är till exempel möjligt att alla projekt inte genomförs eller att de inte genomförs inom en sådan tidsram att de kan få tillgång till investeringsgottgörelsen.
Investeringsgottgörelsens förhållande till minimiskatteregleringen
Ekonomiutskottet tar i sitt utlåtande fasta på hur den föreslagna investeringsgottgörelsen fungerar tillsammans med minimiskatteregleringen och huruvida bestämmelserna enligt minimiskattelagen i vissa situationer försvagar investeringsgottgörelsens verkningsfullhet.
Den föreslagna investeringsgottgörelsen kan medföra en skyldighet för stora koncerner att betala tilläggsskatt om den effektiva skattesatsen i Finland som beräknats i enlighet med minimiskatteregleringen för koncerner sjunker till mindre än 15 procent på grund av investeringsgottgörelsen. Eftersom den föreslagna investeringsgottgörelsen inte berättigar till kontant återbäring behandlas den som ett skatteavdrag i minimiskatteberäkningen, vilket innebär att gottgörelsen kraftigt kan minska den effektiva skattesatsen för bolag som använder gottgörelsen. Hur investeringsgottgörelsen i själva verket påverkar en koncerns effektiva skattesats i Finland kan emellertid variera kraftigt mellan olika koncerner.
I propositionen påpekas det att eftersom den faktiska skattenivån granskas separat för varje stat kan gottgörelsens inverkan på beräkningen av minimiskatt också vara beroende av om koncernen har annan verksamhet i Finland. Investeringsgottgörelsens inverkan på den faktiska skattenivån kan därför vara mindre i sådana koncerner som bedriver sådan annan vinstgivande verksamhet i Finland för vilken koncernen betalar samfundsskatt. I och med att investeringsgottgörelsen gäller stora industriella investeringar kan man bedöma att en betydande del av investeringskostnaderna är sådana materiella tillgångar som berättigar till substansavdrag i minimiskattesystemet. Risken för att bli tvungen att betala minimiskatt minskar också av att investeringsavdraget fördelas över en tidsperiod på minst tio år. Investeringsgottgörelsen dras inte av automatiskt, utan utifrån bolagets yrkande på ett belopp i euro. Det kan för sin del underlätta samordningen av investeringsgottgörelsen och bestämmelserna om minimiskatt, eftersom bolaget kan beakta en eventuell skyldighet att betala tilläggsskatt när det yrkar på avdrag.
Avslutningsvis
Flera sakkunniga har lyft fram att den föreslagna investeringsgottgörelsen behövs, även om det samtidigt har uttryckts oro över att stödet också riktas till investeringar som skulle genomföras också utan det aktuella stödet. Dessutom påpekades det att det inte går att exakt beräkna gottgörelsens utsläppseffekter. Sakkunniga har också fäst uppmärksamhet vid den snäva tidtabellen för att ansöka om investeringsgottgörelse och det har ansetts viktigt att lagen snabbt träder i kraft. Den föreslagna avgränsningen av investeringarna så att de granskas per produktionsanläggning ansågs också vara för snäv.
Vid sakkunnigutfrågningen fästes också vikt vid behovet av att vidareutveckla investeringsgottgörelsen, om undantagen från reglerna om statligt stöd fortsätter gälla efter 2025. Till denna del konstaterar utskottet att det är motiverat att göra en samlad analys av eventuella ändringar i den nu aktuella och av kommissionen godkända investeringsgottgörelsen i det skedet när det finns mer information om eventuella nya ramar för statligt stöd. Ekonomiutskottet lyfte i sitt utlåtande fram vikten av effektivt påverkansarbete i rätt tid.
Lagarna föreslås träda i kraft genom förordning. Detta motiveras med att man före ikraftträdandet ska kunna säkerställa att lagarna är förenliga med EU:s regler om statligt stöd. Anmälningsförfarandet hade inte slutförts när propositionen lämnades till riksdagen. Kommissionen har genom sitt beslut av den 18 februari 2025 godkänt den föreslagna investeringsgottgörelsen som ett statligt stöd som är förenligt med den gemensamma marknaden. Av denna anledning är det inte nödvändigt att genom förordning av statsrådet utfärda separata bestämmelser om ikraftträdandet. Finansutskottet understryker i likhet med ekonomiutskottet vikten av ett snabbt ikraftträdande för att investeringsgottgörelsen ska kunna utnyttjas så effektivt som möjligt.