I proposition RP 107/2024 rd föreslås det att fordonsskattelagen ändras så att fordonsskatten höjs med sammanlagt cirka 34 miljoner euro enligt nivån 2026. Höjningen ska enligt förslaget i huvudsak gälla grundskatten och drivkraftsskatten på renodlade elbilar och laddbara hybridbilar. Ändringen görs genom revidering av skattetabellerna A och A1 i bilagan till fordonsskattelagen. Vid överläggningarna om planen för de offentliga finanserna för 2025—2028 kom regeringen överens om åtgärder för att förbättra hållbarheten i de offentliga finanserna och skapa förutsättningar för att bromsa skuldsättningen. Propositionens mål är fiskala och de försvagar i viss mån fordonsskattens styreffekt på utsläppen. 

Beskattningen av transporter bildar en helhet som inte kan greppas via en enskild skatteändring. Bakgrunden till regeringens nu föreslagna skattehöjning är proposition RP 35/2023 rd från i fjol där regeringen föreslog en sänkning av fordonsskatten med 50 miljoner euro per år med tyngdpunkt på bilar med medelhög och hög utsläppsnivå samt på de äldsta bilarna. Propositionernas sammantagna effekt blir då en skärpning av beskattningen av utsläppssnåla bilar och en lindring av beskattningen av bilar med medelhög och hög utsläppsnivå. Även om fordonsskattens styreffekt inte är lika stor som drivmedels-, energi- eller bilbeskattningens, är den sammantagna effekten av besluten outhärdlig med tanke på den gröna omställningen. 

Förnyelsen av bilbeståndet bromsas upp och utsläppen ökar. Propositionen strider alltså mot målet att dämpa utsläppen från trafiken. Finland har som mål att minska utsläppen från trafiken med hälften från 2005 års nivå fram till 2030. Trafiken har också en central betydelse för uppnåendet av det mål om minskade utsläppet som ställts upp för den så kallade ansvarsfördelningssektorn. Ett misslyckande med detta mål leder till en situation där Finland måste bedriva handel med utsläppsminskningsenheter med de EU-länder som har lyckats med sitt mål. Det är helt oklart till vilket pris och av vem vi kan få sådana enheter, och det är en betydande risk för statsfinanserna i slutet av årtiondet att målet för minskning av utsläppen från trafiken inte har kunnat nås. 

Bilisterna reagerar klart och tydligt på beskattningen av transporter genom sina konsumtionsval. Detta erbjuder en stor möjlighet för transportskatterna att styra utvecklingen av bilbeståndet i landet, men gör det också svårt att uppnå skatternas fiskala mål, eftersom skattebasen försvagas om bilbeståndet utvecklas i riktning mot mindre beskattade bilar. Fordonsskattens styreffekt bland de tre huvudsakliga skatterna verkar vara minst och dess avkastning mest förutsägbar, vilket ur fiskal synvinkel gör den mer användbar än bil- eller drivmedelsskatten. De krympande skattebaserna inom transporter är en central orsak till att statens inkomstunderlag minskar, och därför är det motiverat att tyngdpunkten i beskattningen av transporter flyttas över till fordonsskatten. 

Socialdemokraterna understöder regeringens proposition om höjning av fordonsskatten för att stärka skattebasen för transporter. Propositionen är också rättvis när skattehöjningen progressivt riktas till dem som har de högsta inkomsterna, dvs. till dem som har den största skattekraften. Propositionen är dock inte i sig tillräcklig, utan den bör förenas med ett återtagande av de ogrundade skattesänkningar för bilar med höga utsläpp och gamla bilar som det fattades beslut om 2023. Om 2023 års sänkningar av fordonsskatten inte återtas lindrar regeringen fordonsskatten över lag, vilket inte är önskvärt med tanke på beskattningen av transporter i stort. 

Sammantaget skulle de ändringar i fordonsskattetabellerna som socialdemokraterna föreslår statiskt öka intäkterna från fordonsskatten med cirka 85 miljoner euro per år. Beskattningen av gamla bilar och bilar med höga utsläpp skärps, vilket sannolikt skulle göra att de fortare utgår ur bilbeståndet. Proposition RP 35/2023 rd fokuserade skattesänkningen i skattetabell 1 på bilar med medelstora och stora utsläpp så att skattenedsättningen börjar på utsläppsnivån 111 gram per kilometer och sträckte sig till utsläppsnivån 210 gram per kilometer. Vi vill återinföra fordonsskatten på dessa bilar i dess tidigare form. Regeringen föreslog då inga ändringar i skattetabell 1 A för bilar vars utsläpp mäts med WLTP-metoden. Tabellen gäller bilar som förvärvats 2017—2019 eller därefter. Socialdemokraterna föreslår därför inga ändringar i denna tabell, eftersom det inte finns någon skattelättnad som kan återtas. 

Rättvis transportbeskattning

Centern vill utveckla beskattningen av trafiken i en rättvisare riktning genom en totalreform av transportbeskattningen. Faktum kvarstår att Finlands skatteinkomster kommer att rasa inom den närmaste framtiden uttryckligen på grund av att skatteintäkterna från transporter minskar. Utan en totalreform kommer allt färre att betala en allt större andel av transportskatterna. De som inte har möjlighet att köpa elbilar. 

Behovet av en totalreform understryks av att regeringen har beslutat att Finland ska införa handel med utsläppsrätter inom transportsektorn redan 2027 och detta kommer att ha stora effekter på drivmedelspriserna. En ansvarsfull politik är att hitta en rättvis lösning där alla vägtrafikanter är med och står för kostnaderna. När det gäller att främja detta bromsar regeringen in fastän det är bråttom. 

Centern föreslår ett tillägg på sammanlagt 100 miljoner euro för 2025 för att reformera beskattningen av transporter. 

Av detta täcks 50 miljoner genom att den sänkning av fordonsskatten för gamla bilar som regeringen genomfört och som är svagt motiverad med tanke på de offentliga finanserna återtas. Den lagändring som gäller detta är redan i kraft, men sänkningen av fordonsskattens grundskatt till-lämpas enligt den gällande lagen på den skatt som tas ut för den 1 januari 2025 och därefter, så tillämpningen av lagen hinner ännu upphävas (Förslag till uttalande 1). 

Ytterligare 50 miljoner samlas in genom att beskattningen av renodlade elbilar och laddhybridbilar höjs mer än vad regeringen har för avsikt att göra. Regeringens skattehöjning på 34 miljoner euro för renodlade elbilar och laddbara bensindrivna hybridbilar är ett steg i rätt riktning, men även efter det är totalbeskattningen av elbilar fortfarande ganska moderat. Även om bilbeståndet behöver förnyas, är det skäligt att också elbilsägarna i högre grad än för närvarande ska delta i finansieringen av väginfrastrukturen (Förslag till uttalande 2). 

Regeringen har för avsikt att införa en vägavgift för tung trafik. Detta projekt bör påskyndas. Vi vill samla in 15 miljoner euro genom att införa en vinjettavgift för utländska lastbilar redan nästa år. Likaså finns det skäl att påskynda genomförandet av dieselolja för yrkestrafik. 

Finland släpar efter när det gäller att fullgöra sina klimatförpliktelser. Den nationella klimatlagen förutsätter att Finland minskar sina koldioxidutsläpp med 60 procent fram till 2030, med 80 procent fram till 2040 och med 90—95 procent fram till 2050 jämfört med 1990 års nivå. Enligt lagen ska Finland vara klimatneutralt senast 2035. Som medlem i Europeiska unionen måste Finland också bland annat halvera utsläppen från ansvarsfördelningssektorn, inklusive utsläppen från trafiken, fram till 2030 jämfört med 2005 års nivå. Då är det ännu möjligt att uppfylla EU:s skyldighet att vara klimatneutralt senast 2050. Genom de åtgärder som hittills vidtagits kommer dessa skyldigheter inte att fullföljas, utan ytterligare åtgärder kommer att behövas. När det gäller trafiken inom ansvarsfördelningssektorn är situationen kritisk. 

Trafiken är den största utsläppskällan inom ansvarsfördelningssektorn. Den står för cirka 23 procent av Finlands totala utsläpp. Så gott som alla dessa utsläpp kommer från vägtrafiken. Tidigare var förhoppningen att man genom att utnyttja flexibilitet i utsläppsminskningen mellan sektorerna inte skulle ha så stort tryck på utsläppsminskning inom ansvarsfördelningssektorn och därmed trafiken, men när markanvändningssektorns koldioxidsänkande effekt dramatiskt har krympt jämfört med tidigare uppskattningar, kan flexibiliteten sannolikt inte utnyttjas. I värsta fall måste flexibiliteten göras i motsatt riktning. Utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn, dvs. särskilt inom trafiken, bör således minskas ännu snabbare än tidigare för att skyldigheterna att minska utsläppen ska kunna fullgöras. 

Att inte uppfylla åtagandena om utsläppsminskning är inte bara ett juridiskt och moraliskt problem utan också en stor ekonomisk risk för Finland. Utsläppsminskningsunderskottet inom ansvarsfördelningssektorn kan behöva kompenseras genom köp av dyra utsläppsminskningsenheter från andra EU-medlemsstater. En särskild ekonomisk risk utgörs av att det inte kommer att uppnås utsläppsminskningar inom markanvändningssektorn och att det inte finns utsläppsminskningsenheter att köpa från andra länder. Då blir underskottet en skyldighet för ansvarsfördelningssektorn enligt koefficienten 1,08 och utsläppen från ansvarsfördelningssektorn, särskilt från trafiken, måste minskas eller fler utsläppsenheter köpas. 

Regeringen föreslår att fordonsskatten höjs med cirka 34 miljoner euro. De föreslagna höjningarna ska i huvudsak gälla grundskatten och drivkraftsskatten på renodlade elbilar och laddbara hybridbilar. Propositionen är inte i linje med Finlands egna klimatförpliktelser enligt lagen eller uppfyllandet av klimatförpliktelserna på EU-nivå. Eftersom skattehöjningar i praktiken föreslås endast för elbilar, kommer det att bromsa upp omställningen till utsläppssnåla transporter och därigenom försvåra uppfyllandet av Finlands klimatförpliktelser. Propositionen tacklar inte heller på något sätt den ekonomiska risk som ett eventuellt uteblivet åtagande att minska utsläppen medför, utan risken blir större. 

Elbilar är en kritisk del av elektrifieringen av trafiken. För att klimatmålen ska nås krävs det utöver andra åtgärder en betydande ökning av försäljningen av renodlade elbilar i alla bilkategorier. Trots detta kommer propositionen tillsammans med sänkningen av drivmedelsskatten, ändringarna i distributionsskyldigheten och slopandet av anskaffningsstödet för elbilar med största sannolikhet att avsevärt försämra efterfrågan på elbilar. Propositionen motiveras med fiskala konsekvenser, men propositionens beräknade fiskala effekt kan uppnås också utan att utsläppsminskningarna äventyras.