Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med vissa ändringar. Ändringarna motiveras separat i detaljmotiven.
Skogsgåvoavdraget handlar helt enkelt om att gåvoskatt på skog som erhållits genom gåva eller en affär av gåvokaraktär dras av från mottagarens kapitalinkomst av skogsbruk. Men regleringen kan anses vara ytterst svårbegriplig och den utgör ett betydande undantag i det allmänna skattesystemet.
I skogsgåvoavdraget beräknas först den så kallade avdragsgrunden, som minskar kapitalinkomsten för skogsbruk. Bestämmelsen blir svårgripbar på grund av att avdragsgrunden utgörs av ett belopp som motsvarar den proportionella andel av gåvoskatten för skogsmark och samtidigt överlåtna impediment som hänför sig till den del som överstiger 30 000 euro av den genom gåva erhållna skogens värde enligt lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (värderingslagen). När avdragsgrunden beräknas ska dessutom den nämnda proportionella andelen multipliceras med 2,4. Trots värdet enligt värderingslagen fås skogsgåvoavdraget alltid utifrån gåvoskatten för den del av skogsmarken som överstiger 100 hektar. Vid tillämpningen av bestämmelsen ska skogsmarken vid beräkning av den proportionella andelen värderas enligt värderingslagen, men vid beräkning av avdragsgrunden till gängse värde, vilket påverkas också av det impediment som ingår i gåvan.
Förutom fastställandet av avdragsgrunden försvåras regleringen av villkoren för användningen av avdragsgrunden. Skogsgåvoavdraget ska användas inom 15 år från det gåvan överlåtits, och avdraget kan uppgå till högst 50 procent av nettokapitalinkomsten av skogsbruk. Det minsta avdraget är 1 500 euro, och det årliga maximibeloppet är 195 000 euro. Om den skattskyldige inom 15 år efter det att gåvan blivit tilldelad överlåter minst tio procent av arealen av de skogsfastigheter som den skattskyldige erhållit som gåva, inkomstförs ett belopp som motsvarar avdragen förhöjt med 20 procent och de avdrag som inte använts kan inte längre utnyttjas.
Men trots svårbegripligheten kan regleringen anses ändamålsenlig. Skogsgåvoavdraget har nämligen flera syften och ett syfte är att förhindra uppkomsten av grundlösa skattefördelar. Det proportionella sättet att beräkna avdragsgrunden förhindrar uppkomsten av en brant tröskeleffekt mellan de som får lättnaden och de övriga. Arealkravet som är kopplat till avkastningsvärdet enligt värderingslagen behandlar skogsfastigheter i olika kommuner lika och regleringen förutsätter att gåvans areal är tillräckligt stor. Att räkna gåvoskatten till godo från kapitalinkomsterna av skogsbruket förutsätter i sin tur stegvis först överlåtelse av skogsmark som gåva och därefter att den som mottagit gåvan har försäljningsinkomster för virke eller annan kapitalinkomst av skogsbruk. Syftet är att föryngra åldersstrukturen för skogsägarna och begränsa uppkomsten av dödsbon och fragmenteringen av skogsbrukslägenheterna. Ett annat syfte är att öka virkesutbudet och på så sätt förbättra tillväxtmöjligheterna för den industri som använder virke. Trots att avdraget knappar in på den breda skattebasen och med avseende på skogsägarnas försörjning kan försvaga skogsbrukets hållbarhet och kontinuitet, beräknas fördelarna för samhällsekonomin av skogsgåvoavdraget sammantaget överträffa nackdelarna. Propositionen ger en bred och mångsidig beskrivning av konsekvenserna för skogsägare, den industri som använder virke och andra aktörer och för hela samhällsekonomin och miljön.
På grundval av bestämmelsen får den skattskyldige via inkomstbeskattningen till godo 72 procent av gåvoskatten för den överstigande delen, om avdragsrätten kan utnyttjas till fullt belopp och skattesatsen för inkomst av skogsbruk är 30 procent. Om gåvoskatten för den del som överskrider gränsen är exempelvis 10 000 euro, blir avdragsgrunden 24 000 euro. Att utnyttja avdraget minskar beloppet av den inkomstskatt som påförs med 7 200 euro. Med de nuvarande skattegraderna för kapitalinkomst utgör avräkningen för gåvoskatten för den del som överstiger gränsvärdet maximalt dryga 81 procent när den aktuella gåvoskattedelen är minst 200 000 euro. Regleringen innebär således ett betydande undantag från grundlagens jämlikhetskrav.
Grundlagsutskottet har lämnat utlåtande (GrUU 52/2016 rd) om propositionen. Grundlagsutskottet menar i sitt utlåtande att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Enligt grundlagsutskottets åsikt förefaller förslagets konsekvenser och lämplighet för att nå syftena åtminstone delvis oklara och tvivelaktiga vilket utöver godtagbarheten rubbar också förslagets proportionalitet, särskilt när man samtidigt beaktar lättnadens storlek.
Grundlagsutskottet menar att propositionens näringspolitiska mål ändå i samband med de beskattningsmässiga avgörandena delvis är acceptabla och principiellt ingår i lagstiftarens prövningsmarginal. Sådana är grunder för att förbättra förutsättningarna för att bedriva skogsbruk och för att trygga tillgången till virke för skogsindustrin. Propositionen påverkar också sysselsättning och investeringar direkt eller indirekt.
Att gynna en viss persongrupp på föreslaget sätt är enligt grundlagsutskottets mening varken godtyckligt eller oskäligt. Grundlagsutskottet har i sin bedömning också beaktat att beskattningen redan nu innehåller rikligt med bestämmelser om skattelättnader, men utskottet anser att regleringen av skogsgåvoavdraget dock blir en punktinsats som inte är helt korrekt heller med hänsyn till grundlagens jämlikhetsbestämmelser.
Trots att avdragssystemet avviker från formell likabehandling, anser grundlagsutskottet att förslaget ryms inom lagstiftarens prövning. Eftersom jämlikhetsprincipen enligt utskottets etablerade ståndpunkt inte kan sätta stränga gränser för lagstiftarens prövning när lagstiftningen ska anpassas efter samhällsutvecklingen vid en viss tidpunkt, är tröskeln hög för att konstatera att en viss skattelag strider mot bestämmelserna om jämlikhet i grundlagen.
Men ur ett konstitutionellt perspektiv är det ändå inte helt oproblematiskt i ljuset av grundlagsutskottets tidigare tolkningspraxis i fråga om skattelättnader att målet för lättnaden inte är att undvika oskäliga skattepåföljder. Tvärtom är skattefördelen av skogsgåvoavdraget ytterst betydande. Grundlagsutskottet tar i sitt utlåtande upp ett exempelfall på sidan 25 i propositionen enligt vilket skattekostnaden kan minska med upp till 56 procent. Det innebär enligt grundlagsutskottets åsikt att beskattningen starkt gynnar en grupp av näringsidkare.
Grundlagsutskottet har beaktat skattesystemet som helhet och att olika inkomstslag och inkomstkällor samt tillgångsslag behandlas på olika sätt och att utgifternas avdragsgillhet avviker i olika situationer. I grundlagsutskottets utlåtande konstateras också att beskattningen sällan är neutral och att det snarare är typiskt att beskattningen utöver det fiskala syftet också har andra syften såsom de näringspolitiska syftena i den aktuella propositionen. För att nå dem måste de beskattningsmässiga incitamenten vara tillräckligt stora. Trots att den föreslagna skatteförmånen är betydande, anser grundlagsutskottet på grund av de ovan konstaterade synpunkterna att den föreslagna regleringen inte heller med avseende på proportionalitetskravet strider mot grundlagen.