Regeringen föreslår ändringar i lagen om Forststyrelsens jakt- och fiskeövervakning (nedan lagen om jakt- och fiskeövervakning). Enligt den föreslagna lagen ska en jakt- och fiskeövervakare ha rätt att i samband med gripandet av en brottsmisstänkt omhänderta ett föremål för beslag eller för genomsökning av utrustning i enlighet med tvångsmedelslagen, om saken inte tål uppskov. Jakt- och fiskeövervakaren föreslås också få rätt att förbjuda tillträde till ett bestämt område, förbjuda tillträde i närheten av ett visst utredningsobjekt, förbjuda att ett föremål flyttas eller utfärda förbud mot att vidta någon annan motsvarande åtgärd, om det behövs för att trygga förundersökningen. Det föreslås att jakt- och fiskeövervakaren i enskilda fall ska ha rätt att ge befallningar och utfärda förbud som är förpliktande för var och en och som behövs för jakt- och fiskeövervakningsuppdraget i samband med utövandet av de befogenheter som föreskrivs i lagen. I anslutning till detta föreslås det att underlåtenhet att iaktta en befallning eller ett förbud ska kriminaliseras som tredska. Det föreslås att tillsynsmyndighetens gransknings- och inspektionsrätt enligt lagen om fiske utvidgas så att myndigheten under vissa förutsättningar får rätt att granska fångst och fångstredskap som finns i en persons medhavda saker. Jaktlagen föreslås få en motsvarande bestämmelse. Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen med ändringar. 

Syftet med jakt- och fiskeövervakningen är enligt lagen om jakt- och fiskeövervakning att främja och övervaka att de av statens områden som är i Forststyrelsens besittning används lagenligt och att förebygga och, i den omfattning det ingår i jakt- och fiskeövervakningen, utreda brott i anslutning till detta. Jakt- och fiskeövervakningens verksamhetsområde omfattar de statliga land- och vattenområdena, med de undantag som anges i 11 § i lagen om jakt- och fiskeövervakning. Med jakt- och fiskeövervakning avses bland annat tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna om jakt, fiske, naturskydd och behandling av vilda djur. Lagen innehåller bestämmelser om en rad befogenheter som jakt- och fiskeövervakarna behöver i sitt uppdrag. Till befogenheterna hör bland annat rätten att utreda en persons identitet, utföra en säkerhetsvisitation, under vissa förutsättningar gripa en person och i undantagsfall använda maktmedel, göra en summarisk förundersökning samt förelägga en ordningsbot och utfärda ett straffyrkande. I de yttranden som utskottet fått har det ansetts viktigt att trygga jaktövervakningens verksamhetsmöjligheter, framför allt tillräckliga befogenheter och resurser. Forststyrelsens enhet för offentliga förvaltningsuppgifter har tretton jakt- och fiskeövervakare som är anställda i tjänsteförhållande. Behörighetsvillkoren är grundexamen för polis och förtrogenhet med jakt- och fiskeövervakning. Dessutom ska den som blir utnämnd vara oförvitlig. 

Propositionens syften

Ett av de viktigaste syftena med lagförslaget är att effektivisera tillsynen över efterlevnaden av lagstiftningen och tillstånden för statliga områden samt utredningen av brott som gäller naturresurser. Enligt 4 § 2 mom. i lagen om jakt- och fiskeövervakning ska jakt- och fiskeövervakningen utföras genom råd, uppmaningar och befallningar. Hittills har det dock inte föreskrivits närmare om befallningsrätten, men nu innehåller förslaget om ändring av lagen om jakt- och fiskeövervakning bestämmelser om detta. I syfte att trygga förundersökningar föreslås nu bestämmelser om jakt- och fiskeövervakarens rätt att förbjuda tillträde till ett bestämt område, förbjuda tillträde i närheten av ett visst utredningsobjekt, förbjuda att ett föremål flyttas eller utfärda förbud mot att vidta någon annan motsvarande åtgärd. Tredska mot tjänsteman är enligt strafflagen straffbart endast mot polisman, gränsbevakningsman och tullman. I propositionen föreslås en bestämmelse om straffbarhet för underlåtenhet att iaktta jakt- och fiskeövervakarens befallning eller förbud. 

I de yttranden som utskottet fått ses bestämmelserna om jakt- och fiskeövervakarens befallningsrätt och straffbarheten för tredska som behövliga. Den föreslagna bestämmelsen effektiviserar jakt- och fiskeövervakarnas arbete särskilt då de utför övervakning i avlägsna områden där det inte nödvändigtvis finns handräckning att tillgå. Med beaktande av jakt- och fiskeövervakarens uppgifter och befogenheter att genomföra dessa uppgifter har det setts som en klar brist att det saknats en lämplig straffbestämmelse för tredska. I likhet med dem som yttrat sig anser utskottet att regleringen behövs, men betonar samtidigt en noggrann definition av befogenheterna och skyldigheten att motivera befogenheterna med omständigheter som hänför sig till jakt- och fiskeövervakningens karaktär. Utskottet lyfter fram att propositionsmotiven är kortfattade i fråga om de nya befogenheter som föreslås för jakt- och fiskeövervakare. Grundlagsutskottet har likaså fäst avseende vid detta i sitt utlåtande (GrUU 21/2024 rd). 

I propositionen föreslås bestämmelser om omhändertagande av föremål. Enligt propositionen kan man till exempel vid jaktbrott använda olika tekniska hjälpmedel, såsom hundpejl, gps-anordningar och viltkameror. Utan den information som de innehåller och som är väsentlig för förundersökningen kan det vara svårt att få bevis på brott. Information av den typen är enkel att förstöra och därför kan det vara motiverat att utrustningen omhändertas kortvarigt för att trygga förundersökningen. Därför föreslås det att en jakt- och fiskeövervakare i samband med gripandet av en brottsmisstänkt har rätt att omhänderta ett föremål för beslag i enlighet med 7 kap. i tvångsmedelslagen eller för genomsökning av utrustning i enlighet med 8 kap. i den lagen, om saken inte tål uppskov. 

Enligt remissyttrandena har det i synnerhet vid grova naturresursbrott stor betydelse vilka första åtgärder myndighetspersonerna vidtar på platsen för händelsen för att förundersökningen ska lyckas och bevis kunna inhämtas. Vid utredning av jaktbrott stöder sig bevisningen vanligtvis på sådana uppgifter om var misstänkta, hundar eller fordon rört sig som fåtts vid genomsökning av utrustning. Också meddelanden som gärningsmännen skickat varandra kan ha avgörande betydelse. Att en myndighet får omhänderta en teknisk anordning genast vid gripandet säkerställer genomsökningen av utrustning enligt tvångsmedelslagen. Genom jakt- och fiskeövervakarnas rätt att omhänderta föremål kan man försäkra sig om att den information som potentiellt kan fås som bevis på brott finns kvar i utrustningen ännu när genomsökningen av utrustningen pågår. Enligt utskottets uppfattning är befogenheten i sig nödvändig. Detsamma konstateras i remissyttrandena. Samtidigt fäster utskottet uppmärksamhet vid användningen av positioneringsappen Tracker vid jakt- och fiskeövervakningen. Enligt uppgifter till utskottet ses det inte som ändamålsenligt att använda appen vid jakt- och fiskeövervakning. I annat fall finns det risk för att jägarna i rädsla för att jakten avbryts inte nyttjar säkerhetsegenskaperna hos positioneringsappen. Utskottet anser det vara viktigt att rutinmässig övervakning som inte grundar sig på misstanke i så liten utsträckning som möjligt stör den lovliga jakten, i synnerhet pågående jakt. 

I propositionen föreslås bestämmelser om tillsynsmyndigheternas rätt att granska en persons medhavda saker för att effektivisera jakt- och fiskeövervakningen. Rätten gäller om det finns skäl att misstänka att bestämmelserna eller föreskrifterna om jakt eller fiske har överträtts. Orsaken till granskningen kan grunda sig exempelvis på den granskades beteende eller berättelse eller på ett tips från en utomstående. Enligt yttrandena till utskottet effektiviseras möjligheterna att ingripa i missbruk vid jakt och fiske om tillsynsmyndighetens granskningsrätt också omfattar en persons medhavda saker. Kombinerat med granskningen av bytet och undersökningen av platsen för händelsen kan man bilda sig en så realistisk uppfattning som möjligt om händelserna. Rätten att granska saker möjliggör en effektivare övervakning av fångstkvoter och fångstbegränsningar, effektiviserar förebyggandet av naturresursbrott och främjar en hållbar användning av naturresurserna. 

Sammantaget kommer de ändringar som föreslås i jakt- och fiskeövervakningsmyndigheternas befogenheter att effektivisera jakt- och fiskeövervakningen och förbättra verksamhetsförutsättningarna i synnerhet för Forststyrelsens jakt- och fiskeövervakare. Enligt inkomna yttranden är de föreslagna ändringarna positiva och behövliga. En effektiv naturresurslagstiftning förutsätter lämpliga och tillräckliga befogenheter med tanke på samarbetet mellan myndigheterna. Utskottet ser det som angeläget att effektivisera tillsynen över efterlevnaden av jaktlagstiftningen och jaktlicenserna. Det ligger i de jägares intresse som följer lagen och fångstbegränsningarna att reglerna följs så att en hållbar jakt garanteras. Utskottet betonar att det som kallas tjuvjakt inte har något att göra med laglig och ansvarsfull jakt och att tjuvjakt inte är acceptabelt i någon form som helst. 

Utskottet fäster uppmärksamhet vid 4 § i den gällande lagen om jakt- och fiskeövervakning, vars principer också styr användningen av de nya befogenheter som föreslås i propositionen. Jakt- och fiskeövervakningsuppdragen ska enligt bestämmelsen utföras sakligt, opartiskt och på ett sätt som främjar försonlighet. Ett uppdrag får inte medföra större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för att övervakningen ska kunna utföras. Uppdraget ska vara motiverat i förhållande till hur viktig och brådskande övervakningen är samt till övriga omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av situationen. Jakt- och fiskeövervakaren ska dessutom i första hand genom råd, uppmaningar och befallningar försöka få den som är föremål för övervakningen att följa lagen. Jakt- och fiskeövervakaren kan avstå från en åtgärd, om den kan ha följder som är oskäliga med hänsyn till frågans betydelse och det resultat som eftersträvas. 

Jakt- och fiskeövervakarens befallningar och kriminaliseringen av tredska

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att det finns godtagbara grunder för den föreslagna regleringen, delvis också med anknytning till de grundläggande miljörättigheterna enligt 20 § i grundlagen. I utlåtandet granskas ändå de föreslagna bestämmelserna om jakt- och fiskeövervakarens befallningsrätt och kriminaliseringen av tredska. Utskottet förutsätter att regleringen preciseras för att rättsstatsprincipen och den straffrättsliga legalitetsprincipen ska uppfyllas. Enligt den föreslagna 4 a § ska en jakt- och fiskeövervakare som enligt den lagen eller någon annan lag utövar sina befogenheter ha rätt att för att genomföra jakt- och fiskeövervakningsuppdraget i enskilda fall ge befallningar och utfärda förbud som är förpliktande för var och en. I motiveringen till bestämmelsen konstateras det att det inte är möjligt att specificera enskilda situationer där bestämmelsen tillämpas, eftersom de är kopplade till jakt- och fiskeövervakarens omfattande uppgifter och befogenheter. 

Enligt uppgifter till utskottet kan bestämmelsen preciseras på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter med hänvisningar till bestämmelserna om jakt- och fiskeövervakarens befogenheter. Befallningsrätten kan emellertid inte på det sätt som föreslås i vissa yttranden kopplas till de befogenheter som föreskrivs för att trygga förundersökningen, eftersom jakt- och fiskeövervakaren också har till uppgift att övervaka sådana bestämmelser vars överträdelse inte leder till att förundersökning inleds och som är nödvändiga för att förhindra betydande skador. Som exempel på detta kan nämnas uppgörande av öppen eld i terräng på ett område som inte anvisats för ändamålet och där det finns betydande risk för skada. I nuläget kan en befallning som jakt- och fiske-övervakaren gett inom ramen för sin behörighet lämnas obeaktad och utförandet av övervakningsuppdraget kan försvåras genom passivitet eller undvikande på ett sätt som dock inte uppfyller rekvisitet för våldsamt motstånd mot tjänsteman, motstånd mot tjänsteman eller hindrande av tjänsteman enligt 16 kap. i strafflagen. Problemet gäller alla uppgifter och befogenheter för jakt- och fiskeövervakare enligt 2 § i lagen om jakt- och fiskeövervakning. Utskottet föreslår nedan att bestämmelsen om jakt- och fiskeövervakarens befallningsrätt preciseras. 

När det gäller straffbarheten för tredska har grundlagsutskottet fäst uppmärksamhet vid att regleringen ska vara exakt och noggrant avgränsad och ansett att propositionsmotiven är bristfälliga. Exempelvis i fråga om de gärningar som avses i den föreslagna 19 a § har det inte till alla delar lagts fram antingen allmänna grunder eller särskilt med jakt- och fiskeövervakningen förenade grunder för varför gärningarna ska kriminaliseras. Det finns praktiskt taget inget argument för att gärningar enligt 19 a § 4 punkten ska kriminaliseras. I bestämmelsen föreslås kriminalisering av obefogat tillkallande av jakt- och fiskeövervakare eller försvårande av jakt- och fiskeövervakarens verksamhet genom att lämna falska uppgifter. 

Enligt inhämtad utredning motsvarar bestämmelsens innehåll och formulering bestämmelserna i 16 kap. 4, 4 a och 4 b § i strafflagen (39/1889), där det föreskrivs om tredska mot polis, gränsbevakningsman och tullman. Utskottet har erfarit att det inte finns skäl att avvika från straffbarheten för tredska i fråga om jakt- och fiskeövervakare med beaktande av att jakt- och fiskeövervakarnas övervakningsområden är omfattande och perifera. Det är svårt att övervaka områdesanvändningen, särskilt med tanke på att jakt- och fiskeövervakarna är så få. Därför kan lämnande av falska uppgifter avsevärt försvåra jakt- och fiskeövervakarens verksamhet till exempel genom att styra övervakningen till fel område samtidigt som lagstridig verksamhet bedrivs på annat håll. Falsk angivelse i störningssyfte kan också uppfylla rekvisitet för tredska. Utskottet anser att den utredning som utskottet fått om 19 a § 4 punkten är tillräcklig. 

Utskottet fäster vikt vid grundlagsutskottets kritik mot 19 a § 1 punkten. Enligt bestämmelsen ska det vara straffbart att underlåta att lyda en befallning eller ett förbud som en jakt- och fiskeövervakare inom ramen för sina befogenheter har meddelat för utförandet av sitt uppdrag. Bestämmelsen hänför sig till 4 a § i förslaget till lag om jakt- och fiskeövervakning, som gäller jakt- och fiskeövervakarens rätt att ge befallningar. Utskottet föreslår nedan att paragrafen preciseras. Utskottet anser i likhet med grundlagsutskottet att det också i 19 a § 1 punkten behöver preciseras vilka befogenheter kriminaliseringen av underlåtenhet att iaktta befallningar gäller. 

Gransknings- och inspektionsrätt

Grundlagsutskottet går i sitt utlåtande in på de nya gransknings- och inspektionsrättigheter som föreslås i jaktlagen och lagen om fiske. Den föreslagna regleringen gör det möjligt att ingripa i den personliga integriteten som är tryggad för var och en enligt 7 § 1 mom. i grundlagen. Denna grundläggande rättighet får inte kränkas godtyckligt eller utan laglig grund. Grundlagsutskottet påpekar att den föreslagna gransknings- och inspektionsrätten är snävare än till exempel kroppsvisitation enligt tvångsmedelslagen. Det har betydelse med tanke på regleringens proportionalitet. Den granskning och inspektion som föreslås i propositionen kan inte utföras för att undersöka vad den visiterade bär i sina kläder eller annars har på sig. Med tanke på kravet på regleringens proportionalitet och kravet på noggrannhet och exakthet, är det dock enligt grundlagsutskottet problematiskt att utövandet av gransknings- och inspektionsrätten är allmänt bunden till en misstanke om brott mot bestämmelser eller föreskrifter om jakt eller fiske, i synnerhet som beviskravet inte är ställt särskilt högt. En lag som begränsar den personliga integriteten ska vara exakt och noggrant avgränsad samt även i övrigt uppfylla de allmänna förutsättningarna för inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna, såsom kravet på begränsningarnas acceptabilitet och proportionalitet. 

Grundlagsutskottet anser att det är nödvändigt att precisera bestämmelserna om gransknings- och inspektionsrätten i fråga om vilka bestämmelser eller föreskrifter om jakt eller fiske som en misstanke om brott ska gälla för att den ska berättiga till utövande av en befogenhet enligt gransknings- och inspektionsrätten. Utan dessa ändringar kan lagförslaget enligt grundlagsutskottet inte behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Bestämmelserna kan preciseras till exempel med hänvisningar till bestämmelser som begränsar eller förbjuder fiske eller jakt. Utskottet lägger nedan fram sitt förslag till ändring av bestämmelserna i jaktlagen och lagen om fiske. 

Övrigt

I samband med behandlingen av propositionen aktualiserades frågan om huruvida behörigheten för jakt- och fiskeövervakare som är anställda vid Forststyrelsen bör utsträckas till privata land- och vattenområden. Propositionen innehåller inget förslag om att utvidga jakt- och fiskeövervakarnas geografiska behörighet till privatägda områden. Det är jakt- och fiskeövervakarnas viktigaste uppgift att övervaka användningen av statens land- och vattenområden. En utvidgning av verksamhetsområdet till att omfatta hela landet innebär ett behov att se över organiseringen av hela funktionen och ett betydande behov av tilläggsresurser med beaktande av att jakt- och fiskeövervakarna är så få. Redan nu tillåter 11 § i lagen om jakt- och fiskeövervakning att jakt- och fiskeövervakare vidtar åtgärder på en fastighet som ägs av någon annan, om följderna av brott mot de bestämmelser som omfattas av jakt- och fiskeövervakningen framträder på statens mark- eller vattenområde som förvaltas av Forststyrelsen. 

Dessutom noterar utskottet att tillsynen över efterlevnaden av jakt- och fiskerilagstiftningen är heltäckande ordnad på riksnivå. Fiskeövervakningen sköts i huvudsak av de fiskeövervakare som avses i 99 § 1 mom. 5 punkten i lagen om fiske och som utbildas av Centralförbundet för Fiskerihushållning och dess medlemsorganisationer. De fiskeövervakare som godkänts av närings-, trafik- och miljöcentralerna övervakar iakttagandet av lagen om fiske samt de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den på motsvarande sätt som de egentliga tillsynsmyndigheterna. På privata markområden ankommer tillsynen över jakten på markområdets ägare och jakträttshavaren. Jaktvårdsföreningarna sköter dessutom jaktövervakningen inom sina verksamhetsområden. I jaktföreningarnas verksamhet iakttas egenkontroll. Jakten övervakas också av polisen, Gränsbevakningsväsendet och tullmyndigheterna inom deras ansvarsområde. Utskottet betonar jaktvårdsföreningarnas och jaktföreningarnas framträdande roll vid tillsynen över att jaktlagstiftningen följs och vid främjandet av god jaktsed bland annat genom utbildning och egenkontroll. 

Utskottet anser att det är ytterst viktigt att förebygga och utreda jaktbrott och betonar att lagar och föreskrifter ska iakttas vid jakten. Största delen av jägarna iakttar samvetsgrant lagstiftning och andra faktorer som begränsar fångsten, såsom tillståndsvillkoren. Enligt ett yttrande till utskottet betalades jaktvårdsavgiften 2022 av cirka 306 000 jägare, varav 195 000 jagade. Jakt på småvilt bedrevs av 160 000 jägare och antalet aktiva jaktdagar i den typen av jakt uppgick till nästan 2,5 miljoner. Omkring 116 000 jägare deltog i jakt på hjortdjur. Jakten på hjortdjur uppgick till drygt 1,7 miljoner jaktdagar. Fallen av överträdelser av jakt- eller skjutvapenlagstiftningen har dock varit få i förhållande till antalet jägare och antalet jakter. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att effektivisera utredningen av jaktbrott och jaktförseelser, samtidigt som man beaktar omfattningen av olovlig jakt eller annan tjuvjakt som företeelse. Behovet av att effektivisera tillsynen enligt propositionen beror inte på att fullt laglig jakt som iakttar god jaktsed eller likaså lagligt fiske skulle vara ett problem eller marginellt fenomen. Tvärtom är det fråga om att man vid sidan av mindre överträdelser genom jakt- och fiskeövervakning ska kunna ingripa i allvarlig kriminalitet som inte på något sätt kan jämställas med normal jakt eller normalt fiske.