Vi ser det som den enda utvägen att majoriteten i utskottet och kommunikationsministern till slut, med avvikelse från propositionen, ansåg att 12 § 3 mom. i lagen om farledsavgift ska strykas. Genom bestämmelsen skulle farledsavgifterna för ryska fartyg i transitotrafik ha fortsatt vara nedsatta med hälften, samtidigt som avgifterna för finska fartyg höjs till fullt belopp. En så obegriplig proposition skvallrar inte bara om dålig lagberedning utan också om regeringens iver att spara och höja skatter och avgifter oberoende av konsekvenserna. 

När det gäller höjningen av farledsavgifterna påpekar vi att man i regeringsprogrammet har skrivit in att ”exportindustrins konkurrenskraft säkerställs genom att farledsavgiften för sjötrafiken halveras permanent från och med år 2024”. Däremot sviker regeringen dock redan i sin andra budgetproposition för valperioden detta löfte till exportindustrin och rederierna när den höjer farledsavgifterna till fullt belopp. De ledande regeringspartierna Samlingspartiet och Sannfinländarna krävde ännu under förra valperioden, då de var i opposition, att farledsavgifterna slopas helt och hållet. 

Efter sakkunnigutfrågningarna står det klart att förslaget att höja farledsavgifterna enbart grundar sig på regeringens beslut i samband med ramförhandlingarna i april 2024, trots att det i enlighet med vad som anges nedan behövs en mer omfattande översyn av lagen om farledsavgift. 

Centerns utskottsgrupp anser att höjningen av farledsavgifterna är ytterligare ett konkret exempel på regeringens felaktiga och förtvinande ekonomiska politik. Regeringen måste förstå att det allvarligaste problemet i de offentliga finanserna i landet är den obefintliga ekonomiska tillväxten. När utgifterna ökar snabbare än inkomsterna uppstår det problem. Regeringen har dock beslutat att kortsiktigt öka statens inkomster genom att höja skatter och avgifter och inte skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Den aktuella propositionen om höjning av farledsavgifterna är ett exempel på detta. Regeringen driver genom sin politik Finland mot oändliga utgiftsnedskärningar och skatte- och avgiftshöjningar. 

Den finländska samhällsekonomin är beroende av exporten. Inom utrikeshandeln står sjöfarten för upp till 96 procent av transporterna. Sjöfartens verksamhetsförutsättningar påverkas direkt av höjningen av farledsavgiften. Därför hade det varit önskvärt att aspekterna som gäller konkurrenskraft och försörjningsberedskap hade beaktats bättre i regeringens beslutsfattande. 

Den höjning av farledsavgifterna som regeringen nu föreslår till fullt belopp medför tilläggsinkomster på endast 36 miljoner euro för staten, men utgör en åderlåtning för den finländska exportindustrin och dess konkurrenskraft samt för rederierna som sköter transporterna. Farledsavgifterna höjs samtidigt som sjötransporterna är utsatta för ett kostnadstryck som kommer att öka ytterligare i och med EU-regleringen. 

Höjningen av farledsavgifterna försämrar Finlands logistiska konkurrenskraft och rederiernas investeringsförmåga, vilket strider mot målen och riktlinjerna i regeringsprogrammet. Också här är konflikten mellan ord och handling iögonenfallande. Det tär på förtroendet för det politiska beslutsfattandet och företagens vilja att investera i Finland. Finland ter sig genom regeringens politik som en avkrok uppe i hörnet av västra Europa. 

Sakkunniga har lyft fram att de totala farledsavgifterna efter ändringen av grunderna för avgiften uppgår till uppskattningsvis 85 miljoner euro på årsnivå. På grund av den allmänna kostnadsökningen är det inte tillräckligt för att täcka utgifterna för farledshållningen i samma utsträckning som före halveringen av avgiften. Kommunikationsministeriet har påpekat att tidtabellen för lagberedningen inte tillät att det gjordes upp en helt ny prislista över farledsavgifter där avgifterna fastställs utifrån olika fartygstyper, olika isklasser, fartygens olika trafikeringsfrekvenser och olika typer av transporter samt i förhållande till statens utgifter för handelssjöfarten. Det här ser vi som beklagligt. Regeringen gav under remissbehandlingen heller inget värde åt näringslivets respons på propositionen, vilket också är beklagligt. Som det konstateras ovan har det enda skälet till förslaget att höja avgifterna varit att få till stånd en liten ökning av statens avgiftsinkomster, oberoende av konsekvenserna.