Allmänt

Syftet med propositionen är att i enlighet med regeringsprogrammet för regeringen Orpo gå mot läsårsavgifter som täcker alla kostnader för studerande från länder utanför EU och EES. Syftet med införandet av heltäckande läsårsavgifter är att täcka kostnaderna för utbildningen av nämnda högskolestuderande. Regeringen föreslår också bestämmelser om uttag av en nominell ansökningsavgift, förhindrande av att läsårsavgifter kringgås, precisering av villkoren för uppdragsutbildning och högskolornas rätt att få uppgifter om uppehållstillstånd. 

Sammantaget anser kulturutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen i propositionen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag. 

Läsårsavgifter

Det föreslås att universitet och yrkeshögskolor ska ta ut avgifter av studerande från länder utanför EU/EES som antagits till annan utbildning än sådan som leder till finsk- eller svenskspråkig yrkeshögskoleexamen och lägre eller högre högskoleexamen. Avgifterna avses åtminstone täcka kostnaderna för ordnandet av utbildningen per läsår, det vill säga en så kallad heltäckande läsårsavgift i stället för den nuvarande läsårsavgiften på högst 1 500 euro. Ett undantag föreslås till skyldigheten att ta ut avgifter. Enligt det behöver de som får tillfälligt skydd inte betala läsårsavgift. 

Utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna om läsårsavgifter är motiverade och konstaterar att en heltäckande avgift motsvarar den praxis man har i de viktigaste jämförelseländerna, såsom Sverige, Danmark och Norge. En heltäckande läsårsavgift ger också möjlighet att allokera mer resurser än tidigare till att utveckla kvaliteten på utbildningen vid högskolorna. Utskottet påpekar att grundlagsutskottet inte heller hade något att anmärka på de föreslagna bestämmelserna om läsårsavgifter (GrUU 32/2024 rd, stycke 2). 

I ett sakkunnigyttrande påpekas det att även om den föreslagna ändringen av läsårsavgifterna sannolikt kommer att öka högskolornas intäkter i framtiden, kan de nedskärningar på 20 miljoner euro i högskolornas basfinansiering som görs fram till 2027 minska den positiva effekten av de kommande intäkterna. Utskottet anser det vara viktigt att ändringarna i läsårsavgifterna på det sätt som nämns i propositionen (s. 3) beaktas i den arbetsgrupp som för närvarande utreder en reform av högskolornas styr- och finansieringsmodell. 

För att höja kompetensnivån i vårt land bör man enligt utskottet satsa på att integrera utländska studerande och andra experter och skapa incitament för utländska studerande att stanna kvar i landet för att arbeta efter examen. Främjandet av dessa mål har beaktats i propositionsmotiven (s. 18), där det står att man i anslutning till det beredningsarbete som redan gjorts i samband med propositionen och även längre fram ska utvärdera behovet av och sättet för att skapa ett riksomfattande stipendiesystem med hjälp av vilket den finländska högskoleutbildningens attraktionskraft kan ökas. I det sammanhanget bedöms det också hur man kan få allt fler utexaminerade studerande att börja arbeta i Finland. 

Utskottet välkomnar att universiteten och yrkeshögskolorna i lagförslagen har getts befogenheter att fastställa läsårsavgifter för olika utbildningsprogram. På så sätt kan skillnaderna mellan universiteten och yrkeshögskolorna samt olika utbildningsområden tas i beaktande när avgiftsbeloppen fastställs. 

Utskottet hänvisar till inkommen utredning och påpekar att det behöver göras tekniska korrigeringar i bestämmelserna om läsårsavgifter (10 § i universitetslagen och 13 a § i yrkeshögskolelagen) på det sätt som framgår av detaljmotiveringen. 

Kringgående av läsårsavgifterna

I dagsläget ger lagen en studerande möjlighet att bli befriad från skyldigheten att betala läsårsavgift. Det sker genom byte av uppehållstillståndsgrund. Detta har dock ansetts medföra problem för högskolornas planering av sin ekonomi och sina utbildningar. 

Enligt uppgift har högskolorna, särskilt yrkeshögskolorna, haft ett växande problem med studerande som söker sig till landet för att studera, men som snabbt ansöker om annat uppehållstillstånd, i de flesta fall uppehållstillstånd för arbetstagare. Dessutom har de studerande kunnat anmäla sig som frånvarande för långa perioder, söka arbete och skaffa sådan arbetslivserfarenhet som krävs för uppehållstillstånd för arbetstagare, vilket har konstaterats försvåra planeringen av studieutbudet. 

Utskottet anser att den ändring som föreslås i universitetslagen och yrkeshögskolelagen är motiverad för att förebygga ovan nämnda problem och säkerställa högskolornas intäkter från läsårsavgifterna. Enligt ändringen kvarstår skyldigheten att betala läsårsavgift även om den studerande ändrar sitt uppehållstillstånd till exempelvis uppehållstillstånd på grund av arbete. 

Ansökningsavgifter

Regeringen föreslår att Utbildningsstyrelsen åläggs en skyldighet att terminsvis ta ut en ansökningsavgift av medborgare i en stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och även av några andra undantagsgrupper. Avgiften gäller personer som ansöker om att studera för någon annan examen än en påbyggnadsexamen. Det föreslås att bestämmelser om avgiftsbeloppet utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. 

Syftet med ansökningsavgiften är att minska antalet ansökningar av dålig kvalitet, eftersom behandlingen av dem har medfört mycket arbete för högskolorna. I den första gemensamma ansökan 2024, som huvudsakligen gäller utbildning på främmande språk, fanns det över 60 000 sökande till 8 300 studieplatser. Det bör noteras att högskolorna också måste behandla ansökningar som inte uppfyller behörighetsvillkoren. Enligt ett sakkunnigyttrande kommer största delen av sådana ansökningar från studerande som är skyldiga att betala läsårsavgift. Således anser utskottet att det är motiverat att avgiften gäller de föreslagna grupperna. 

Utskottet hänvisar till inkommen utredning och påpekar att bestämmelserna om ansökningsavgifter (8 a § i universitetslagen och 12 a § i yrkeshögskolelagen) behöver preciseras på det sätt som framgår av detaljmotiveringen. 

Uppdragsutbildning

Uppdragsutbildningen är en del av högskolornas utbildningsexport och dess syfte är att göra det möjligt att sälja examensutbildning på företagsekonomiska grunder för beställarens olika behov. Uppdragsutbildningen ordnas utifrån ett avtal mellan högskolan och beställaren och högskolan beslutar självständigt till vem eller till vilken grupp den säljer examensutbildningen och vad utbildningen innehåller. De studerande som deltar i uppdragsutbildningen väljs i regel av beställaren, vilket innebär att bestämmelser om antagning av studerande inte tillämpas i dessa situationer. 

Av propositionen framgår det att det i samband med uppdragsutbildning har framkommit problem i fråga om avtalen mellan högskolor och beställare och hur de studerandes rättigheter har beaktats inom utbildningen. Beställarna kan i strid med syftet med lagstiftningen ha varit aktörer vars främsta mål inte har varit att ordna utbildning för de studerande utan att eftersträva ekonomisk vinst. 

Utskottet anser det vara ytterst viktigt att ingripa i de problem som upptäckts inom uppdragsutbildningen genom att precisera lagstiftningen så att man genom avtal mellan beställarna och högskolorna bättre än tidigare kommer överens om de studerandes rättigheter och skyldigheter. Ställningen för dessa studerande förbättras också av de föreslagna bestämmelserna om högskolornas skyldighet att informera studerande som söker till uppdragsutbildning om deras rättigheter och skyldigheter. 

Utskottet hänvisar till inkommen utredning och påpekar att det behöver göras tekniska korrigeringar i bestämmelserna om uppdragsutbildning (9 § i universitetslagen och 13 § i yrkeshögskolelagen) på det sätt som framgår av detaljmotiveringen. 

Rätt att få uppgifter som gäller uppehållstillstånd

Till universitetslagen och yrkeshögskolelagen fogas enligt förslaget en rätt för högskolorna att få de uppgifter om uppehållstillstånd för sökande och studerande som högskolorna behöver samt en rätt att på eget initiativ lämna uppgifter till Migrationsverket. Syftet med rätten till information är att göra det möjligt att verkställa lagstiftning som ska förhindra kringgående av läsårsavgifterna. I propositionen anges det att högskolorna får använda sin rätt till information också för annat än för att ta ut läsårsavgifter och för andra ärenden än ärenden som gäller avgiftsförfaranden, stipendier och ordnande av utbildning. Utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna behövs. 

Avslutningsvis

I propositionen föreslås det att ändringarna som gäller förhindrande av kringgående av läsårsavgifter, läsårsavgiftsfrihet för personer som får tillfälligt skydd och rätten att få uppgifter träder i kraft den 1 oktober 2024. Tidsplanen för ikraftträdandet är dock inte längre möjlig, och enligt uppgift är avsikten att lagen ska träda i kraft den 1 november 2024. 

Flera av dem som lämnat yttrande har uttryckt oro över den strama tidsplanen för ikraftträdandet av bestämmelserna om ansökningsavgifter. Med hänvisning till erhållen utredning anser utskottet att det är ändamålsenligt att göra vissa ändringar i ikraftträdandebestämmelserna. Utskottet föreslår dessutom att vissa ändringar av teknisk natur görs i lagförslagen på de grunder som framgår av detaljmotiveringen nedan. 

Utskottet instämmer i det som konstateras i propositionen (s. 57—58) och i en inkommen utredning om att det är nödvändigt att bevaka vilka konsekvenser de nu föreslagna ändringarna har för utländska studerandes ställning, i synnerhet med tanke på att dessa studerande under de närmaste åren kommer att beröras av flera ändringar.