Lokala planer är en viktig del av den samlade läroplanen för småbarnspedagogik som stöder ett jämlikt, målinriktat och planmässigt genomförande av verksamheten. Genom lokala läroplaner ser man till att de nationella målen för småbarnspedagogiken och de lokala särdrag och behov som kompletterar dem konkretiseras på daglig nivå.
Syftet med rapporteringsskyldigheten har varit att bidra till att stärka kunskapsunderlaget om den yrkesmässiga utvecklingen av personalen inom småbarnspedagogiken. Samtidigt har syftet med rapporteringsskyldigheten varit att öka transparensen och stärka rätten för varje yrkesutbildad person inom småbarnspedagogiken till kompetensutveckling och kontinuerligt lärande.
Om ändringarna genomförs kan de till och med öka arbetsbördan för anordnarna och serviceproducenterna och i synnerhet för daghemsföreståndarna. Om propositionen genomförs har den ekonomiska konsekvenser också för systemet för kvalitetsutvärderingssystemet Valssi. Ingen av dem som hördes i utskottet förordade att planen för småbarnspedagogik slopas.
Kvaliteten på den småbarnspedagogiska verksamheten och uppnåendet av målen för verksamheten varierar dock mellan grupperna och daghemmen samt inom kommunen. Därför är det viktigt att anordnarna och de privata serviceproducenterna också i fortsättningen utarbetar planer som inte bara styr utan också stöder den pedagogiska verksamheten för personalen inom småbarnspedagogiken och deras yrkesutveckling just i denna verksamhetsmiljö. Slopandet av skyldigheten ger anordnare och tjänsteproducenter möjlighet att inte utarbeta en lokal plan, vilket i sin tur försämrar barnens ställning när det gäller att på lika villkor få högkvalitativ småbarnspedagogik.
Den lokala planen är en central struktur med tanke på genomförandet av småbarnspedagogiken och anordnarnas kvalitetskontroll, precis som den samlade läroplanen för den grundläggande utbildningen. I bästa fall är utarbetandet av planen en process för gemensamt lärande med hjälp av vilken småbarnspedagogiken utvecklas och målen uppdateras regelbundet och kontinuerligt i en fortskridande cykel.
Under det senaste decenniet har anordnarna av småbarnspedagogik belastats av att lagstiftningsändringar och uppdateringar av grunddokumentet har genomförts relativt ofta och med en kort beredskapsperiod. Även om reformerna av småbarnspedagogiken har varit nödvändiga, har de förutsatt att kommunerna och de privata daghemmen reagerar snabbt och har resurser för uppdatering och genomförande av planerna. Det finns risk för att den aktuella propositionen stärker bilden av ett inkonsekvent beslutsfattande som ytterligare belastar fältet för småbarnspedagogik. Det har inte gått att reservera tillräckligt med tid för uppdateringen av planerna på lokal nivå på grund av förändringar i styrsystemet.
När det gäller likabehandling håller man på att slopa skyldigheten att utarbeta en separat plan för varje arbetsställe, och motiveringen är att planen överförs till den lokala nivån. Samtidigt slopas dock skyldigheten att utarbeta det dokument på lokal nivå där likabehandlingsplanen borde ingå nu när det har beslutats att de individuella planerna ska slopas. Propositionerna står alltså i strid med varandra, och det förblir oklart hur anordnarna i praktiken ska fullgöra planeringsskyldigheten när propositionerna genomförs. Således kan det konstateras att propositionerna, om de genomförs, försvagar utgångspunkterna för att de centrala målen för småbarnspedagogiken ska nås och kvaliteten bli enhetlig. Ändringarna kan också försämra möjligheterna att tillgodose barnets bästa på lika villkor.
När 22 § i lagen om småbarnspedagogik faller bort ska anordnarna organisera informationsstyrningen inom småbarnspedagogiken på något annat sätt och se till att både de nationella och de lokala målen förankras som den praxis som styr daghemmens verksamhet. Utbildningsstyrelsen bör då ha tillräckliga resurser för att erbjuda ett nytt slags stöd för att förankra grunddokumentet i alla verksamhetsformer inom småbarnspedagogiken. Utan den lokala planen för småbarnspedagogik kommer ansvaret för förankringen av det nationella läroplansarbetet sannolikt att ligga hos daghemsföreståndarna. Inte heller för närvarande har alla daghemsföreståndare möjlighet att utveckla pedagogiken på lång sikt.
Kunskapsunderlaget om fortbildning av personalen inom småbarnspedagogiken är bristfälligt
I propositionen föreslås det att rapporteringsskyldigheten i fråga om personalens fortbildning lindras så att 70 § 2 mom. 5 punkten i lagen om småbarnspedagogik upphävs, varvid uppgifter om personalens fortbildning i fortsättningen inte ska föras in i den nationella informationsresursen Varda. Genom lagring av uppgifter har man eftersträvat en enhetlig kunskapsbas om fortbildningens tillstånd, vilket i sin tur skulle hjälpa till med att rikta utbildningens innehåll och resurser bättre. Det bör noteras att om propositionen genomförs kommer kunskapsunderlaget om fortbildning att försämras väsentligt när det inte finns nationell information om utvecklingen av personalens kompetens.
I propositionen konstateras dessutom att om nationell information behövs, ska en separat datainsamling genomföras för detta ändamål. Med separata datainsamlingar är det dock svårt, rentav omöjligt, att uppnå samma täckning som med den nationella datalagret.
De separata datainsamlingarna medför också merkostnader, eftersom de kräver resurser både av dem som samlar in och av dem som producerar uppgifter.
Risken för att rapporteringsskyldigheten lindras är att det också uppstår variationer i genomförandet av fortbildningen i brist på helhetsbild. Detta kan försätta anställda inom småbarnspedagogiken i en ojämlik ställning när det gäller deltagande i fortbildning.
Utvecklingen av fortbildningen var också en prioritering för utvecklingsforumet för utbildningar inom småbarnspedagogiken (VKF). Som en del av prioriteringen producerades nationella kvalitetskriterier för fortbildning i kvalitetsutvärderingssystemet Valssi (UKM 2024). VKF konstaterade i sin rapport att fortbildning inom småbarnspedagogiken är splittrad och att det är svårt att få tillgång till utbildningar och säkerställa utbildningens kvalitet.
Utvecklingen av personalens kompetens bör alltid grunda sig på verifierade behov som man med den nuvarande skyldigheten att lagra uppgifter har strävat efter att förtydliga.
Propositionen medför ekonomiska kostnader för Karvi om den genomförs.
Propositionen har konsekvenser för informationshantering i Karvi som genererar kostnader, eftersom det bör göras ändringar i kvalitetsutvärderingssystemet Valssi som öppnades i augusti 2023. Ändringarna har konsekvenser inte bara för utvecklingen av Valssi utan också för det bedömningsmaterial som samlas genom systemet och de bedömningssammandrag som framställs utifrån dem, det vill säga den nationella kunskapsgrunden för genomförandet av småbarnspedagogiken.
När lagstiftningen om den lokala planen för småbarnspedagogik ändras bör också de riksomfattande grunderna och kvalitetsindikatorerna uppdateras och ändras. Alla 29 forskningsbaserade bedömningsverktyg i Valssi, inklusive översättningar till svenska, bör ses över och de bedömningskriterier som hänvisar till den lokala planen för småbarnspedagogik bör antingen strykas eller ändras. Slopandet av skyldigheten att registrera uppgifter om fortbildning förutsätter också ändringar i systemet, eftersom det mellan Valssi och Varda har byggts en dataöverföringsintegration och uppgifterna om fortbildning har utnyttjats som bakgrundsvariabler för bedömningsuppgifterna. Om propositionen genomförs bör integrationen avlägsnas och tekniska ändringar göras i formen för frågeblanketterna. Det är ytterst viktigt att det nationella kunskapsunderlaget för småbarnspedagogiken stärks och inte försämras. Propositionen kan också ge en felaktig signal om betydelsen av de nationella Varda-uppgifterna, eftersom kvaliteten på Varda-uppgifterna trots lagringsskyldigheten fortfarande behöver förbättras.
Småbarnspedagogiken har varit föremål för många viktiga reformer under det senaste decenniet. Syftet med lagstiftningsreformerna har varit att höja kvaliteten på småbarnspedagogiken, stärka prioriteringen av barnets bästa och öka jämlikheten i utbildningen. Den nuvarande lagstiftningen ställer upp tydliga och behövliga mål för den finländska småbarnspedagogiken och ordnandet av den. Det krävs dock tid, resurser och gemensamma ansträngningar för att förankra de förnyade målen som en del av småbarnspedagogikens strukturer och den dagliga verksamheten.