UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Allmänt
Markanvändnings- och bygglagen föreslås bli ändrad så att de kapitel som gäller byggande upphävs och så att lagens rubrik ändras till lag om områdesanvändning. Bestämmelserna om byggande ingår i den nya bygglagen, vars syfte är att förbättra regleringens genomslag och göra det möjligt att digitalisera byggbesluten och datainnehållet. Syftet med bestämmelserna om den huvudansvariga aktörens ansvar är att kvaliteten på byggandet ska förbättras. En av de viktigaste ändringarna är att bygglov och åtgärdstillstånd ersätts med bygglov. Tröskeln för byggprojekt som kräver tillstånd ska dessutom höjas. Tillståndsprocessen ska bygga på datamodeller som tillsammans med datainnehållet i myndighetsbesluten bildar det centrala datainnehållet i datasystemet för den byggda miljön. Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med de ändringar som anges nedan. Utifrån inkommen utredning föreslår utskottet att riksdagen godkänner vissa lagförslag för att de tekniska ändringar som föranleds av ändringen av markanvändnings- och bygglagen och förslaget till bygglag ska genomföras i de lagar där det hänvisas till markanvändnings- och bygglagen.
De viktigaste syftena med propositionen
Finland har som ambition att vara klimatneutralt senast 2035 och koldioxidnegativt på 2040-talet. Den byggda miljön står för cirka en tredjedel av de växthusgasutsläpp som människan orsakar i Finland. För att målet ska nås krävs betydande utsläppsminskningar och koldioxidsnåla lösningar också i fråga om byggnader och byggande. Förslaget till bygglag inkluderar nu för första gången bekämpningen av klimatförändringen på ett heltäckande sätt i bygglagstiftningen. Lagen ska styra byggandet mot koldioxidsnålhet och hänsyn till de klimatrelaterade fördelarna och nackdelarna under byggnadens hela livscykel. Klimatdeklarationen för byggnader och metoden för bedömning av byggnaders koldioxidsnålhet ingår som ett väsentligt led i författningsstyrningen av koldioxidsnålhet i byggnader. Med hjälp av bedömningsmetoden strävar man efter att underlätta beräkningen av byggandets klimatkonsekvenser och främja övergången till koldioxidsnålt byggande. Mätbara utsläpp och minskningar är en förutsättning för att konkret nytta ska uppnås. Byggnader ska härefter uppfylla de nya väsentliga tekniska kraven på koldioxidsnålhet och livscykel. Dessa krav preciseras genom förordningar om klimatdeklaration, materialspecifikation och gränsvärden för koldioxidfotavtryck. Utskottet välkomnar utgångspunkterna för reformen som syftar till utsläppsminskningar och koldioxidsnålt byggande.
Inom byggverksamhet och byggnader förbrukas omkring 40 procent av den primärenergi som används. Energieffektivitetsdirektivet (EU) 27/2012 (EED) innehåller en allmän ram och åtgärder för att främja energieffektivitet och säkerställa att energieffektivitetsmålen uppnås i Europeiska unionen. Direktivet om byggnaders energiprestanda 2010/31/EU (EPBD) har genomförts i den nationella lagstiftningen genom markanvändnings- och bygglagen och delvis genom förordningar som utfärdats med stöd av den och publicerats i Finlands byggbestämmelsesamling. En energiutredning är ett viktigt sätt att visa att de krav på energiprestanda som förutsätts i bestämmelserna uppfylls. Om det enligt lagen om energicertifikat för byggnader (50/2013) behövs ett energicertifikat, ska det visas upp när bygglov söks. Energiutredningen ska uppdateras innan byggnaden tas i bruk, om de planer som energiutredningen i tillståndsskedet baserade sig på har ändrats. Även inom renoveringar ska kraven i direktivet om byggnaders energiprestanda uppfyllas. Artikel 7 i direktivet om byggnaders energiprestanda förutsätter att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att, när byggnader genomgår en större renovering eller en annan renovering som anges närmare i den artikeln och direktivet, förbättras byggnadernas energiprestanda i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. I den gällande lagstiftningen har detta genomförts genom bestämmelser om att reparationer och ändringar som har stor inverkan på en byggnads energiprestanda kräver tillstånd. Inga ändringar föreslås i denna grundläggande princip. Utskottet går närmare in på detta nedan.
Byggandet och den byggda miljön förbrukar mycket resurser. Av de råvaror som årligen används går ungefär hälften till byggande. Propositionen syftar till att etablera livscykeltänkandet som en del av verksamhetskulturen inom byggbranschen så att det i lagen tas in en skyldighet att i större omfattning än i nuläget beakta hanteringen av byggnaders livscykel och hållbar kvalitet på byggande. Med livscykeltänkande avses enligt propositionen bedömning av miljökonsekvenserna av byggnader och byggprodukter under hela deras livscykel. Om en byggnad är långlivad och kan varieras är detta dessutom enligt propositionsmotiven med tanke på byggnadens ägare en förmånligare lösning än att i förtid riva byggnaden och uppföra den på nytt. Livscykelegenskaperna har således i princip en ekonomiskt positiv effekt också för byggnadens ägare. Emellertid kan det bli dyrare för den som påbörjar ett byggprojekt att projektera och uppföra en ny byggnad som är långlivad och kan varieras jämfört med att uppföra byggnaden enligt de krav som gäller nu. Enligt de nya föreslagna väsentliga tekniska kraven ska byggnaderna projekteras så att de blir långlivade och kan varieras.
Utskottet betonar att syftet med propositionen inte är att främja eller underlätta rivning av byggnader. Vid bedömningen av en byggnads lämplighet för ett nytt användningsändamål ska utgångspunkten vara att bevara och reparera den gamla. Eventuella reparationer av byggnaden ska göras med respekt för den gamla och med bibehållande av den. Syftet med den paragraf om reparation av byggnader som föreslås i 30 § i lagförslaget är uttryckligen att uppmuntra till reparation med gamla metoder och att försöka undvika att byggnadsteknik från olika tidsperioder blandas samman. Målet är att reparera byggnader med lång livslängd, inte riva dem. I 55 § i förslaget till bygglag föreskrivs det om tillståndsplikt för rivning, eller alternativt anmälningsskyldighet om rivningen inte kräver tillstånd. Beträffande villkoren för rivningslov föreslår utskottet att det ska bli lättare att få rivningslov endast i glesbygdsområden på tillbakagång, om rivningen främjar målen för cirkulär ekonomi. Utskottet går närmare in på detta nedan.
I propositionen föreslås det att en skyldighet att lämna en utredning om rivningsmaterial och byggavfall tas in i lagen. Avsikten är att betona vikten av att bedöma bygg- och rivningsmaterialets kvantitet och kvalitet och skapa förutsättningar för cirkulär ekonomi i fråga om rivningsmaterial. Utredningen ska göras i maskinläsbar form, vilket gör det möjligt att dela information om rivningsmaterial på marknads- eller bytesplattformar. Detta ger företagen möjligheter att utveckla sin verksamhet som gäller bygg- och rivningsmaterial och kan ge upphov till ny affärsverksamhet i syfte att utnyttja bygg- och rivningsmaterial. Förslaget kommer genom digitala rapporteringsplattformar och handelsplatser att bidra till uppkomsten av en marknad för bygg- och rivningsmaterial. För det första ska utredningen läggas fram i samband med ansökan om bygglov och också uppdateras i samband med slutsynen av projektet. Då ska också leveransplatsen och behandlingen av avfallet uppges. I den utredning som ska läggas fram i samband med bygglov och rivningslov ska det finnas en uppskattning av mängden rivningsmaterial som uppkommer vid bygg- eller rivningsprojektet samt mängden jord- och stenmaterial som transporteras bort från byggplatsen. I ett byggprojekt som gäller en ny byggnad och som inte inbegriper rivning ska det endast ges en uppskattning av mängden jord- och stenmaterial som transporteras bort från byggplatsen. Även till utredningen om ett byggprojekt som gäller en ny byggnad ska det fogas uppgifter om det byggavfall som uppkommit. Målet är att hålla byggmaterialen i omlopp så länge som möjligt, vilket sparar naturresurser och energi och minskar mängden avfall. Liksom de flesta remissinstanser anser utskottet att dessa mål och förslag i princip är bra och välkomna.
Lagberedningsprocessen
En översyn av markanvändnings- och bygglagen har länge beretts med medverkan av en parlamentarisk uppföljningsgrupp. Enligt utredning till utskottet fattades beslutet om att skilja åt bestämmelserna om byggande och områdesanvändning och ta in dem i två olika lagar efter en cirka fyra år lång beredningsprocess våren 2022, bara några månader innan propositionen lämnades. Trots att de frågor som ingår i propositionen länge har beretts i ett kollegialt organ och på ett mångsidigt sätt genom att de berörda grupperna engagerats, ordnades ingen egentlig remissbehandling av propositionen efter det att bestämmelserna hade delats upp i två lagförslag. Förfarandet har kritiserats i de yttranden som utskottet fått, och utskottet anser att denna kritik är befogad. Dessutom anser utskottet att bestämmelserna om planläggning borde ha reviderats först, eftersom byggandet baserar sig på planläggning.
Utskottet anser att det hör till god lagberedning att höra berörda grupper så att de ges en faktisk möjlighet att sätta sig in i det material som hörandet gäller och uttala sig om saken. Försummelsen av remissbehandlingen har enligt utskottets uppfattning bidragit till att förslaget till bygglag måste korrigeras på många ställen, och med anledning av propositionen görs tekniska korrigeringar i flera lagar som inte ingick i propositionen. Utskottet anser att miljöministeriet bör fästa uppmärksamhet vid lagberedningens kvalitet och iakttagandet av anvisningarna om lagberedningsprocessen. Utskottet anser det vara nödvändigt att revideringen av bestämmelserna om områdesanvändningen och de förordningar som utfärdas med stöd av bygglagen bereds omsorgsfullt och att de berörda grupperna genuint involveras i beredningsarbetet.
Tillämpningsområde och ikraftträdande
I de yttranden som utskottet fått har det betonats att bygglagen inte tillämpas på byggande som genomförs av Försvarsmakten och att uppgifter om Försvarsmaktens byggnadsobjekt inte kan inkluderas i det offentliga riksomfattande digitala materialet. Avsikten är inte heller att i den riksomfattande informationsresurs som ska finnas i datasystemet för den byggda miljön ta in sådana uppgifter om Försvarsmaktens objekt som är sekretessbelagda och som innehas av kommuner eller andra myndigheter eller aktörer. Enligt utskottets uppfattning har denna begränsning av tillämpningsområdet beaktats på behörigt sätt i 1 § 3 mom. i förslaget till bygglag och i motiveringen till det, och bygglagen tillämpas inte alls på Försvarsmaktens objekt.
Enligt utredning till utskottet finns det skäl att skjuta upp ikraftträdandet av lagförslagen så att de föreslagna lagarna träder i kraft vid ingången av 2025. Förslaget om senareläggning av ikraftträdandet har lagts fram särskilt av aktörer inom byggbranschen. Enligt de yttranden som utskottet fått beror detta på brister i propositionens innehåll och i beredningssättet. I bakgrunden finns en farhåga om att ett snabbt genomförande av den nya lagstiftningen leder till att tillståndsprocesserna drar ut på tiden och därmed till att byggnadsinvesteringarna skjuts upp. Även ekonomiutskottet (EkUU 51/2022 rd) har tagit upp frågan om den föreslagna övergångsperioden är tillräcklig särskilt med tanke på ibruktagandet av digitala system, utarbetandet av anvisningar för processerna och en smidig tillståndsbehandling.
Utskottet delar oron över eventuella problem vid genomförandet av den nya lagstiftningen. Oron grundar sig utöver på det som sägs ovan på att ett stort antal ändringar måste göras i de centrala lagförslagen på det sätt som anges nedan. Vid behandlingen i utskottet har det framkommit att ett flertal hänvisningar i speciallagstiftningen till markanvändnings- och bygglagen behöver ändras till hänvisningar antingen till den nya bygglagen eller till lagen om områdesanvändning. Utskottet föreslår att dessa ändringar görs på det sätt som anges nedan. Dessutom finns det enligt utredning till utskottet lagstiftning som måste granskas innehållsmässigt med anledning av att bygglagen och lagen om områdesanvändning antas. En sådan mer omfattande granskning av innehållsmässiga ändringar kunde inte genomföras i samband med behandlingen av denna proposition. Utskottet anser det vara nödvändigt att statsrådet utreder de ändringsbehov i annan lagstiftning som följer av att lagförslagen i denna proposition har godkänts. Utskottet anser att statsrådet behöver ges möjlighet att bereda ändringar i de lagar som föreslås i propositionen innan de träder i kraft, om det uppstår behov. Därför beslutade man att frikoppla behandlingen av propositionen från behandlingen av budgetpropositionen för 2023. Propositionen har också samband med lagförslaget om datasystemet för den byggda miljön. Det är frivilligt för kommunerna att införa datasystemet fram till utgången av 2028. Kommunerna kan överväga om de tar i bruk systemet innan bygglagen träder i kraft. En senareläggning av ikraftträdandet till ingången av 2025 ger samtidigt miljöministeriet tid att omsorgsfullt och genom att involvera olika aktörer bereda de förordningar som utfärdas med stöd av den föreslagna bygglagen.
Regleringen lämnar rum för tolkning
I sina yttranden till utskottet har de sakkunniga påpekat att bestämmelserna till viss del är flertydiga och vaga. Samma fråga lyfts fram i grundlagsutskottets utlåtande, där det konstateras att de föreslagna bestämmelserna om byggande är tämligen allmänt hållna. Myndigheterna får betydande prövningsrätt till exempel när det gäller bedömningen av förutsättningarna för beviljande av bygglov och formuleringen av tillståndsvillkoren. (GrUU 64/2022 rd) Utskottet instämmer med grundlagsutskottet i att lagstiftningen om byggande i princip bör vara så tydlig att de som påbörjar ett byggprojekt med stöd av lagstiftningen kan få klarhet i om den planerade åtgärden kräver myndighetstillstånd samt kartlägga vilka andra skyldigheter och ansvar som följer av att ett byggprojekt inleds. Det är svårt att bedöma helheten, eftersom förslaget till bygglag innehåller flera bemyndiganden att utfärda förordning, och innehållet i regleringen preciseras till centrala delar genom förordningar som utfärdas senare.
De som lämnat yttrande har inte varit på det klara med utgångspunkterna för styrningen av byggandet i 5 § i förslaget till bygglag. Det har framhållits för utskottet att bestämmelsen utgör ett kriterium för att bedöma förutsättningarna för ett självständigt bygglov, eftersom den har skrivits som en materiellt sett förpliktande paragraf. Paragrafen förpliktar myndigheter och de som ansvarar för planering och genomförande att i sin egen verksamhet beakta vissa utgångspunkter som bland annat hänför sig till byggnadens säkerhet och trivseln i den byggda miljön. Enligt utredning till utskottet är bestämmelsen inte avsedd som en självständig bedömningsgrund för tillstånd, eftersom de ovannämnda utgångspunkterna uppfylls närmare genom de väsentliga tekniska kraven i 4 kap. i bygglagen och uppfyllandet av tillståndsvillkoren i 5 kap. Om en byggnad till exempel uppfyller de krav som ställs på en byggnads livscykelegenskaper och lämpar sig för ett detaljplaneområde därför att den enligt 44 § passar in i den byggda miljön och landskapet samt uppfyller kraven på skönhet, högklassig arkitektur eller harmoni, kan tillstånd inte förvägras med stöd av 5 § 2 eller 3 punkten. Likaså kompletteras 5 § 4 punkten av principen om diskret reparation i 12 §. Utskottet fäster till denna del uppmärksamhet vid grundlagsutskottets utlåtande, enligt vilket motsvarande bestämmelse i 12 § i den gällande markanvändnings- och bygglagen har tillmätts rättslig betydelse. I sitt utlåtande noterar grundlagsutskottet att den föreslagna 5 § med beaktande av dess motiveringar inte kan tillämpas som ett uttryckligt direkt tillämpbart hinder för beviljande av tillstånd eller som ett uttryckligt direkt tillämpbart skäl för överklagande. Utskottet lägger vikt vid grundlagsutskottets ståndpunkt.
I sitt utlåtande lyfter ekonomiutskottet fram 42 § 3 mom. i den föreslagna bygglagen, där det i 2 punkten står att bygglov behövs för reparation av byggnader när reparationer eller ändringar av klimatskalet eller byggnadens installationssystem kan ha stor inverkan på byggnadens energiprestanda eller på energi- och miljökonsekvenserna under byggnadens hela livscykel. Bygglov behövs också för reparationer eller ändringar när de kan ha stor inverkan på energiförbrukningen under byggnadens hela livscykel eller konsekvenser som hänför sig till belastningen av miljön. Enligt motiveringen till bestämmelsen är det fråga om att beakta låga koldioxidutsläpp och livscykeltänkande i anslutning till bekämpningen av klimatförändringen. Ekonomiutskottet anser att bestämmelsen lämnar det öppet huruvida bygglov kommer att krävas också för mindre ändringsarbeten som dock kan ha betydande inverkan på energiförbrukningen under byggnadens livscykel. (EkUU 51/2022 rd) Enligt utredning till utskottet uppfyller tillståndsplikten kraven i energieffektivitetsdirektivet. Dessutom har kommunerna prövningsrätt när det gäller att kräva tillstånd i ärenden som avses i 42 § 2 och 3 mom. Tillståndströskeln förblir oförändrad i fråga om projekt som påverkar energieffektiviteten. Till exempel underhållsreparation av fönster är i princip inte en tillståndspliktig åtgärd, om inte någon annan grund som nämns i 3 mom., såsom skydd av en historiskt eller arkitektoniskt värdefull byggnad, leder till att tillstånd krävs. Ofta har kommunerna också i sin byggnadsordning befriat installation av luftvärmepumpar från tillståndsplikt. Därför är det inte sannolikt att kommunerna i fortsättningen kommer att kräva tillstånd för installation av luftvärmepumpar. Utskottet anser att den utredning som utskottet fått till denna del är tillräcklig och att bestämmelsen inte behöver ändras.
Smidigare reglering
I 42 § 1 mom. i förslaget till bygglag föreslås det att förutsättningarna för bygglov ändras så att det nationellt fastställs en gemensam gräns för yta under vilken en ekonomibyggnad eller konstruktion får uppföras utan bygglov. Det föreslås att gränsen ska gå vid 30 kvadratmeter, varvid byggande av en byggnad eller konstruktion med en yta på 30 kvadratmeter eller mer kräver tillstånd. För skyddstak går gränsen dock vid 50 kvadratmeter. För närvarande varierar behovet av tillstånd, eftersom kommunerna kan fastställa en tillståndströskel i sina byggnadsordningar. Förteckningen över tillståndströskeln enligt 42 § 1 mom. i bygglagen innebär att tillstånd inte behövs till exempel för en 29 kvadratmeter stor bastubyggnad eller för en högst 20 meter hög mast. Kommunen kan inte i sin byggnadsordning föreskriva att byggande som underskrider tillståndströskeln är tillståndspliktigt, även om den bedömer att byggandet exempelvis har mer än ringa betydelse för områdesanvändningen eller stadsbilden. I situationer som avses i 42 § 2 mom. i byggnadslagen kan kommunen däremot genom sin byggnadsordning avgöra vilken typ av byggande som inte kräver tillstånd. Kommunen har prövningsrätt i fråga om behovet av bygglov till exempel när det gäller att bygga bryggor, vågbrytare eller stängsel eller placera luftvärmepumpar, solfångare eller solpaneler.
Enligt utredning till utskottet är syftet med fastställandet av tillståndströskeln att förenhetliga tillståndspraxisen för byggnadstillsynen på riksnivå. Då är det för den som ansöker om tillstånd klart vad som kräver tillstånd och vad som inte gör det. Tillståndströskeln i 42 § 1 mom. i förslaget till bygglag är i genomsnitt högre än vad som för närvarande föreskrivs i kommunernas byggnadsordningar. Avsikten är dessutom att göra byggandet smidigare så att byggnadstillsynsresurser inte används för byggande som ligger under tillståndströskeln. Byggarbetet kan inledas genast och den som påbörjar ett byggprojekt behöver inte invänta tillståndsbehandling eller eventuellt överklagande. Sökanden orsakas inte heller några kostnader i form av tillståndsavgifter. Utskottet välkomnar de här ändringarna som är till fördel för dem som söker tillstånd. Till denna del har man lyckats göra regleringen smidigare.
Utskottet ser det som viktigt att styra byggandet av objekt som underskrider tillståndströskeln. Utskottet lyfter fram följande synpunkter. Enligt utredning till utskottet riktas styrning också till byggnader och konstruktioner som är mindre än 30 kvadratmeter. Oberoende av om byggandet kräver tillstånd måste man iaktta alla bestämmelser och föreskrifter som gäller byggande. Vid byggande ska de väsentliga tekniska kraven i bygglagen och de förordningar som utfärdats med stöd av dem iakttas till exempel i fråga om konstruktioners bärförmåga och byggnaders brandsäkerhet. En byggnad får till exempel inte placeras närmare än fyra meter från gränsen till grannen. Kravet baserar sig på det i 29 § i miljöministeriets förordning om byggnaders brandsäkerhet (848/2017) angivna kravet på avståndet mellan byggnader. Enligt den paragrafen ska det genom konstruktiva eller andra medel ses till att brandspridningen begränsas, om avståndet mellan grannbyggnader är mindre än 8 meter. För att en granne som bygger senare inte ska bli tvungen att i sin byggnad tillämpa strukturella lösningar som avviker från det normala för att säkerställa brandsäkerheten, ska minimiavståndet från fastighetsgränsen vara 4 meter eller så måste den som bygger först på förhand sörja för brandsäkerheten till exempel med en brandmur.
Byggandet ska också stämma överens med planbestämmelser om exempelvis gränsen för byggnadsytan och byggvolymen. Den tillåtna byggrätten får inte överskridas och byggnaderna ska placeras så som byggnadsytan tillåter. Därför går det inte att bygga så att tomten blir full av små byggnader. Dessutom ska ägaren till ett egnahemshus förutse ett eventuellt behov av att utvidga byggnaden. Om man senare vill utvidga en byggnad, beaktar byggnadstillsynen våningsytan för alla små byggnader på tomten. Då kan det hända att det inte längre går att utvidga huvudbyggnaden. Vid byggande ska även 72 § i lagen om områdesanvändning iakttas. Enligt den kan byggande på strand kräva undantagslov trots att bygglov inte behövs.
Ekonomiutskottet välkomnar i sitt utlåtande en höjning av tillståndströskeln. Ekonomiutskottet bedömer att antalet tillstånd kan sjunka med upp till en tredjedel, och en höjning av tröskeln skulle medföra besparingar för dem som påbörjar byggprojekt. Även om regleringen minskar behovet av tillståndsbehandling hos myndigheterna, väntas den å andra sidan öka behovet av efterhandskontroll, rådgivning och kartläggning av byggnadsuppgifter. Enligt ekonomiutskottet är det osäkert om syftena med regleringen uppnås när det gäller att göra tillståndsprövningen smidigare, förtydliga ansvaren och genomföra livscykeltänkandet i praktiken. En del av regleringsförslagen förverkligar dessa mål, men risken är att det stiftas nya skyldigheter och att den administrativa bördan ökar på annat håll. Miljöutskottet instämmer med ekonomiutskottet i att det är svårt att utifrån propositionen bedöma de sammantagna konsekvenserna av den föreslagna regleringen samt kostnaderna för konsumenter och företag. Vid sidan av bristerna i bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna försvåras granskningen av att de faktiska kostnaderna och konsekvenserna i hög grad beror på de förordningar som ska utfärdas med stöd av förslaget till bygglag. Det här är något som särskilt måste beaktas i beredningen av förordningarna, menar utskottet.
Omprövningsförfarandet
I propositionen föreslår regeringen att omprövningsförfarandet slopas. Begäran om omprövning i första instans enligt 187 § i markanvändnings- och bygglagen hänför sig till de beslut i tillståndsärenden som delegerats till tjänsteinnehavare. Slopandet av omprövningsförfarandet motiveras med aspekter på en smidigare reglering. I stället för begäran om omprövning kan den som påbörjar projektet överklaga direkt hos förvaltningsdomstolen utan att invänta ett beslut med anledning av begäran om omprövning. Antagandet har varit att tjänsteinnehavarens beslut inte ändras med anledning av begäran om omprövning. Detta förkortar sammantaget den tid som är reserverad för sökande av ändring, så att beslut som inte överklagas vinner laga kraft snabbare.
Slopandet av omprövningsförfarandet har kritiserats dels på grund av de riksomfattande målen för utvecklandet av systemet för ändringssökande, dels på grund av praktiska aspekter. Enligt de yttranden som utskottet fått innebär det föreslagna kategoriska slopandet av omprövningsförfarandet en avvikelse från den långvariga systematiska utvecklingen och utvidgningen av systemet för omprövningsbegäran. På riksnivå har utgångspunkten varit att begäran om omprövning i första instans ska tillämpas i så stor utsträckning som möjligt. Detta innebär att bestämmelserna om begäran om omprövning ska utesluta endast sådana kategorier av ärenden som begäran om omprövning inte lämpar sig för. Sådana är till exempel förvaltningstvångsärenden där det av rättssäkerhetsskäl är nödvändigt att utan dröjsmål få tillträde till domstol eller ärenden som har utretts särskilt grundligt redan när det ursprungliga förvaltningsbeslutet fattades. I motiveringen till förslaget till bygglag framförs inga synpunkter som hänför sig till ovannämnda omständigheter och som motiverar ett slopande av begäran om omprövning. I stället för att slopa förfarandet bör man utveckla det genom informationsstyrning till de kommunala myndigheterna.
Också orsaker som hänför sig till förvaltningsdomstolarnas resurser och behandlingstiderna för överklaganden talar för att omprövningsförfarandet ska finnas kvar. Enligt utredning till utskottet har cirka 1 000 överklaganden som gäller byggande årligen varit anhängiga vid förvaltningsdomstolarna under de senaste åren. I slutet av 2021 pågick handläggningen av sammanlagt 1 080 överklaganden som gällde byggande. Den genomsnittliga handläggningstiden i förvaltningsdomstolarna var 9,6 månader 2021. Enligt statsrådets redogörelse för rättsvården (SRR 13/2022 rd) kan målet anses vara en behandlingstid på 7 månader. Behandlingstiderna varierar enligt kategorierna för huvudsak mellan 6,2 månader (social- och hälsovård) och 18,7 månader (miljöärenden). Den genomsnittliga behandlingstiden i byggärenden var 10,9 månader 2021. Det finns också betydande skillnader i behandlingstiderna inom kategorierna för huvudsak.
För att den målsatta genomsnittliga behandlingstiden på 7 månader ska nås och bibehållas måste förvaltningsdomstolarnas nuvarande personalstyrka (560 årsverken) först ökas med cirka 70 årsverken för att avarbeta den nuvarande ärendebalansen och i fortsättningen permanent med cirka 40 årsverken till sammanlagt cirka 600 årsverken. Behovet av extra personalresurser baserar sig på den nuvarande situationen i förvaltningsdomstolarnas ärendestruktur och antal ärenden. Den ändring som föreslås i propositionen innebär ytterligare ett allt större tryck på personalen med beaktande särskilt av de nya ärendekategorierna enligt bygglagen. Hit hör till exempel beslut om konstaterande av en projekterares och arbetsledares behörighet, tillstånds- och tillsynsavgift, tillåtande av sakkunniggranskning, servitutsarrangemang, placering, ändring och avlägsnande av samhällstekniska anordningar, avbrytande av arbetet, förordnanden om samreglering och ändring och upphävande av sådan samt tillåtande av sakkunniggranskning. Antalet beslut som fattats med stöd av bygglagen och som förs till förvaltningsdomstolarna blir således betydligt större om ändringen genomförs. När överklagandena blir fler kan det antas försämra domstolarnas funktionsförmåga ytterligare. Om överklagandena mångdubblas, blir konsekvenserna för förvaltningsdomstolarna ytterst betydande.
Utskottet anser att den ovan beskrivna utredningen om konsekvenserna av att slopa omprövningsförfarandet är tillförlitlig. Samtidigt instämmer utskottet i återkopplingen att slopandet av omprövningsförfarandet inte motiveras med rättsliga aspekter, såsom brådskande behov av rättsskydd eller en särskilt omsorgsfull beredning av det beslut som ändringssökandet gäller. Sammantaget har förslaget att slopa omprövningsförfarandet mycket ytligt motiverats med ändamålsenlighetsaspekter utan att avgörandets konsekvenser för andra myndigheter, såsom förvaltningsdomstolarna, har bedömts på ett heltäckande sätt. Utskottet ställer sig därför inte bakom förslaget att slopa omprövningsförfarandet. Utskottet återkommer nedan till de paragrafförslag som gäller detta.
Kommunens roll och ansvarsfördelningen mellan aktörerna
Kommunens byggnadstillsynsmyndighet ska utifrån det allmänna intresset övervaka att planläggningen följs. Planen genomförs genom byggande. Den kommunala byggnadstillsynsmyndigheten övervakar också att byggverksamheten är lagenlig med tanke på det allmänna intresset. Förväntningarna på denna roll är olika. Det har föreslagits för utskottet att byggnadstillsynens ansvar tydligare ska framgå av lagen. Enligt utredning till utskottet ingår de inspektioner som utförs av byggnadstillsynen i den proportionella byggnadstillsynen, och ansvaret för att byggåtgärden är korrekt överförs inte på myndigheten med anledning av inspektioner. Byggnadstillsynen har inte till uppgift att övervaka alla byggarbetsplatser. Utskottet anser att denna utgångspunkt i sig är motiverad och konstaterar att myndighetens ansvar sträcker sig till de uppgifter som föreskrivits för myndigheten i lag. Ansvaret för den operativa tillsynen över ett byggprojekt vilar i sista hand på den som påbörjar byggprojektet och som kan överföra ansvaret på den som bär det huvudsakliga ansvaret samt på den ansvarige arbetsledaren.
I enlighet med skrivningarna i regeringsprogrammet föreslås det i 95 § i förslaget till bygglag bestämmelser om den huvudansvariga aktörens ansvar för genomförandet. Om den som påbörjar ett byggprojekt inte utser en huvudansvarig aktör, ansvarar han eller hon själv för uppgiften som huvudansvarig aktör. Enligt utredning till utskottet är det med tanke på ansvarsfördelningen i ett byggprojekt viktigt att uppfatta skillnaden mellan den huvudansvariga aktörens förhållande till myndighetstillsynen och avtalsförhållandet mellan den huvudansvariga aktören och den som påbörjar ett byggprojekt. Om den som påbörjar ett byggprojekt beslutar utse en huvudansvarig aktör, innebär 95 § inga begränsningar för parterna i avtalsförhållandet. I privaträttsliga avtal kan man fritt komma överens till exempel om ansvarstiden och ersättningsbeloppet eller avgränsa ansvaret till en viss fråga. Det är naturligtvis inte möjligt att utan avtal anmäla en huvudansvarig aktör till byggnadstillsynsmyndigheten.
I 95 § 2 mom. i förslaget till bygglag ingår uppgifterna för den huvudansvariga aktören i förhållande till myndighetstillsynen. Om den som påbörjar ett byggprojekt har meddelat byggnadstillsynsmyndigheten att det finns en huvudansvarig aktör, tar byggnadstillsynen kontakt med den huvudansvariga aktören om problem upptäcks vid den proportionella tillsynen. Byggnadstillsynen har till uppgift att övervaka om den huvudansvariga aktören iakttar sin lagstadgade uppgift i fråga om att uppfylla de väsentliga tekniska kraven. Byggnadstillsynen övervakar då byggarbetet med hänsyn till allmänt intresse. Om den som påbörjar ett byggprojekt har begränsat den huvudansvariga aktörens ansvar för genomförandet till att gälla endast en viss del av att de väsentliga tekniska kraven uppfylls och meddelat denna avgränsning till byggnadstillsynsmyndigheten, ansvarar den som påbörjar byggprojektet själv för allt som är undantaget från avtalet.
I yttranden till utskottet har det föreslagits att kommunen ska ge ett servicelöfte om bygglovsprocessen. Enligt utredning till utskottet har kommunernas representanter inte förordat att en separat bestämmelse om servicelöfte tas in i bygglagen. Enligt 23 § i förvaltningslagen är en myndighet skyldig att behandla ett ärende utan ogrundat dröjsmål. Dessutom ska myndigheten i de centrala ärendekategorierna inom sitt verksamhetsområde fastställa den förväntade behandlingstiden för sådana ärenden som ska avgöras genom förvaltningsbeslut och som endast kan väckas på initiativ av en part. I kommunerna utvecklas behandlingen av tillståndsärenden som gäller byggande, eftersom myndighetstjänsterna ses som en del av de centrala tjänsterna för invånarna och näringslivet. Behandlingen av tillståndsärenden förlängs ofta av att ansökan lämnas in med bristfälliga uppgifter. En bristfällig tillståndsansökan kan inte behandlas, utan ansökan ska som helhet vara komplett för att behandlingen av innehållet ska kunna inledas. Behandlingstiden för ett tillståndsärende kan inte förkortas hur mycket som helst utan att de centrala kraven på projektet i fråga om bland annat sundhet, säkerhet, planenlighet eller lämplighet för miljön påverkas. Detsamma gäller kraven på förfarandet, såsom hörande av parter och andra myndigheter. Dessutom är byggprojekten olika. En höjning av tillståndströskeln utesluter merparten av de mindre projekten från tillståndsprocessen. I projekt som överskrider tillståndströskeln behövs det samordning av olika intressen. En tidsfrist för tillståndsförfarandet till förmån för den som ansöker om tillstånd kan försvaga möjligheterna att utreda tillståndsärendet på det sätt som byggprojektets omfattning kräver.
Utskottet anser att de ovannämnda omständigheterna är väsentliga argument för att det inte ska införas någon tidsfrist för tillståndsprocessens längd. Trots det är det bra att främja ibruktagandet av ett servicelöfte i kommunerna genom en rekommendation inom ramen för god förvaltning. Utskottet föreslår ett pilotprojekt för servicelöftet i samarbete med kommunerna. Utifrån erfarenheterna kan man dra slutsatser om en mer omfattande användning av servicelöftet. (Utskottets förslag till uttalande 1)
Övrigt
Grundlagsutskottet har i positiv mening fäst uppmärksamhet vid 46 § i förslaget till bygglag, som gäller förutsättningarna för placering på områden i behov av planering. En förutsättning för placering ska inte längre vara att byggandet inte medför olägenhet för detaljplaneringen, generalplanläggningen eller annan reglering av områdesanvändningen. Enligt 46 § 1 mom. 1 punkten i förslaget till bygglag får byggande på ett område i behov av planering inte väsentligt försvåra utarbetandet av general- eller detaljplaner i enlighet med kommunens planläggningsöversikt. Härefter ska kommunen alltså fastställa vilka områden som den tänker planlägga, och i tillståndsförfarandet ska det bedömas om det planerade området behöver detaljplaneras. I planläggningsöversikten fastställs vad som ska planläggas och när. Om planläggning inte planeras för området på lång sikt, kan domstolen inte avslå ett av kommunen beviljat tillstånd med anledning av besvär på den grunden att det medför olägenhet för planläggningen.
Kritik har riktats mot lösningen där kommunens planläggningsöversikt kopplas till frågan om det är tillåtet att bygga. Kommunen kan inte längre bedöma ett enskilt projekt i förhållande till målen för kommunens planläggning överlag, utan endast i förhållande till de planer som nämns i planläggningsöversikten. Enligt kritiken blir det allt svårare för kommunen att hantera samhällsstrukturen och styra byggandet utanför detaljplaneområden. I synnerhet i de växande stadsregionerna leder detta till omfattande och slumpmässigt byggande. I närheten av växande stadsregioner är det ytterst viktigt att trygga förutsättningarna för en kontrollerad tillväxt i den framtida planläggningen och samhällsstrukturen. I nuläget har det å andra sidan uppstått situationer där till exempel byggandet av ett egnahemshus har förhindrats för en lång tid därför att ett beslut om planeringsbehov inte har ansetts möjligt, och kommunen inte heller har ansett det befogat att för området utarbeta en detaljplan som möjliggör byggande.
Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att den föreslagna regleringen är positiv och behövlig med tanke på egendomsskyddet. Miljöutskottet instämmer i detta. Samtidigt konstaterar utskottet att även om vissa problem har lösts genom att olägenheter för planläggningen kopplas till kommunens planläggningsöversikt, har kommunen dock fortfarande rätt att tillåta eller förvägra byggande på ett område i behov av planering. Utskottet återkommer nedan till tolkningen av paragrafen och till de exakta ändringsförslagen.
Utskottet betonar behovet av att följa upp lagförslagets konsekvenser och genomförande samt ett kontrollerat genomförande av eventuella korrigerande lagstiftningsåtgärder. Grundlagsutskottet betonar i sitt utlåtande behovet av att noggrant följa konsekvenserna av den nu föreslagna regleringen särskilt med tanke på tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Liksom grundlagsutskottet anser miljöutskottet att det är nödvändigt att statsrådet utan dröjsmål vidtar åtgärder för att avhjälpa eventuella missförhållanden. Dessutom anser miljöutskottet i likhet med ekonomiutskottet att konsekvenserna av den föreslagna regleringen för tillståndsprocessernas längd och smidighet bör följas upp. Utifrån erfarenheterna bör man avveckla eventuella överlappande utredningsskyldigheter som orsakar regleringsbörda i tillståndsprocessen. (Utskottets förslag till uttalande 2)
Lagmotionen
I propositionen föreslås det till denna del inga ändringar jämfört med nuläget, så utskottet förkastar förslaget i lagmotion LM 49/2020 rd.
DETALJMOTIVERING
1. Bygglagen
2 kap. Byggande
9 §. Våningsyta.
I den sista meningen i 2 mom. föreslås bestämmelser om överskridande av den byggda våningsytan i vissa situationer. Paragrafen motsvarar 115 § i markanvändnings- och bygglagen, som vedertaget har tolkats så att den våningsyta som får byggas får överskridas i fråga om alla faktorer som nämns i 2 mom. i förslaget till bygglag. Den tillåtna våningsytan för en byggnad får överskridas i fråga om tjockleken på mellanväggar, schakt eller kanaler eller sådana tekniska utrymmen med ingång från allmänna utrymmen som krävs för skyddsrum eller installationstekniska system. Samma byggnad kan innefatta alla dessa typer av överskridningar av våningsytan. Utskottet föreslår att bestämmelsen preciseras så att det entydigt framgår att den tillåtna våningsytan får överskridas på den grund som nämns i momentet men att den också får överskridas med den yta som behövs för att bygga sådana schakt eller kanaler eller sådana tekniska utrymmen med ingång från allmänna utrymmen som krävs för skyddsrum eller installationstekniska system. Avsikten är att den tillåtna byggarealen i ett byggprojekt även i fortsättningen ska kunna överskridas i fråga om alla ovannämnda utrymmen, inte bara i fråga om något av dem.
4 kap. Väsentliga krav
30 §. Reparation av byggnad.
I 2 mom. föreskrivs det om vilket byggnadssätt som ska iakttas när en konstruktion eller en del av en byggnad ska repareras. Enligt utredning till utskottet är det oklart om en konstruktion eller byggnadsdel kan repareras med iakttagande av det ursprungliga byggnadssättet, om den skada som repareras inte beror på en brist i det ursprungliga byggnadssättet. Utskottet föreslår att bestämmelsen preciseras så att det ursprungliga byggnadssättet kan användas vid reparation, om den skada som ska repareras inte beror på att konstruktionen eller byggnadsdelen inte fungerar tekniskt. Om konstruktionen eller byggnadsdelen inte fungerar tekniskt, ska de krav som gäller uppförande av en ny byggnad iakttas vid reparationen.
35 §. Tillgänglighet.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande konstaterat att bygglagens bestämmelser om tillgänglighet är av betydelse också med tanke på konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt artikel 9, och med tanke på de skyldigheter som avtalsparterna har. Grundlagsutskottet anser att bestämmelsen bör kompletteras med ett uttryckligt omnämnande av personer med funktionsnedsättning, eftersom uttrycket personer med nedsatt rörelse- och funktionsförmåga i momentet inte nödvändigtvis täcker alla personer med funktionsnedsättning på det sätt som avses i artikel 1.2 i konventionen. Utskottet föreslår att paragrafens 1 mom. kompletteras på det sätt som grundlagsutskottet avser.
5 kap. Tillståndsplikt och förutsättningar för byggande
42 §. Bygglov.
I paragrafen föreskrivs det om när ett byggprojekt kräver bygglov. Enligt utredning till utskottet förutsätter nybyggnad som avses i 1 mom. alltid bygglov. Här har kommunerna inte prövningsrätt. Däremot bibehåller kommunen möjligheten att genom byggnadsordningen ta ställning till sådana nybyggnadsprojekt som inte nämns i 1 mom. Avsikten är att denna prövning ska styras genom bestämmelserna i 2 mom. Utskottet föreslår att 2 mom. kompletteras så att bygglov inte behövs för byggprojekt som baserar sig på en järnvägsplan enligt banlagen eller en vägplan enligt lagen om trafiksystem och landsvägar. Detta motsvarar riktlinjerna i den gällande lagstiftningen.
46 §. Förutsättningar för placering på områden i behov av planering.
Enligt utredning till utskottet är den föreslagna förteckningen över förutsättningarna för placering av en byggnad på ett område i behov av planering avsedd att vara uttömmande. Grundlagsutskottet påpekade att om stamfastighetsprincipen ska tillämpas som tillståndsvillkor, bör bestämmelser om detta tas in i den föreslagna lagen. Enligt utredning till utskottet är bestämmelsen om förutsättningarna för placering avsedd att vara uttömmande. Vid beredningen av propositionen har man gjort ett medvetet val, och avsikten är inte att stamfastighetsprincipen ska utgöra ett tillståndsvillkor.
Paragrafens 2 mom. motsvarar 137 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen, enligt vilket det trots 1 mom. får uppföras en ekonomibyggnad som hör till en redan befintlig bostad eller lantgård samt en byggnad som behövs för bedrivande av jord- och skogsbruk eller en binäring till det och som hör till ett redan befintligt landsbygdsföretag. Tillstånd kan också beviljas för renovering av en byggnad eller mindre utvidgning av ett bostadshus. Eftersom avsikten inte är att ändra rättsläget, föreslår utskottet att 46 § 2 mom. i lagförslaget preciseras så att det bättre motsvarar den gällande regleringen. Ordalydelsen i bestämmelsen anger tydligt att kommunen ska bevilja tillstånd för ett byggprojekt i den situation som nämns ovan.
51 §. Användning av generalplanen som grund för bygglov.
I paragrafen föreslås bestämmelser om en särskild grund för bygglov. Enligt utredning till utskottet är de två sista meningarna i 1 mom. riktade till planläggaren som rättsnorm. Utskottet föreslår att bestämmelserna placeras i 44 § i lagen om områdesanvändning.
56 §. Förutsättningar för rivningslov.
De förutsättningar som föreslås i 1 mom. motsvarar 139 § i markanvändnings- och bygglagen. Enligt markanvändnings- och bygglagen och bygglagen kan en byggnad i princip rivas och ersättas med en planenlig nybyggnad, om byggnaden inte är skyddad i planen och planen är uppdaterad. Problematiska fall av rivningslov hänför sig ofta till situationer där planen har föråldrats. Utskottet föreslår att 2 mom. preciseras så att sådan rivning av byggnadsobjekt som främjar målen för cirkulär ekonomi tillåts i områden på tillbakagång trots kommunens planläggningsintressen. Bestämmelsen tillämpas endast på rivning av enskilda objekt. Med stöd av bestämmelsen kan tillstånd till rivning av ett helt område inte beviljas. Syftet med 2 mom. är att främja cirkulär ekonomi i situationer där en byggnad ska rivas och när byggnaden är belägen på ett område där största delen av värdet på byggnaderna har gått förlorat. I sådana fall ska rivningen leda till betydande återanvändning av rivningsmaterialet.
57 §. Undantagslov.
Enligt utredning till utskottet varierar åsikterna om ändringar i användningsändamålen stort. Att nyttja undantagslovsförfarandet är ett smidigare förfarande än att ändra planen. En nationellt definierad undantagsgrund skulle medge visshet när det gäller investeringar. Detta skulle också främja ett effektivare utnyttjande av utrymmena och en minskning av antalet tomma utrymmen. Utskottet föreslår att 3 mom. kompletteras så att det gör det möjligt att ändra användningsändamålet för en byggnad eller en del av den för boende eller annan användning som inte medför miljöstörningar. Ett särskilt skäl till avvikelse från detaljplanen är att stödja cirkulär ekonomi och koldioxidsnålhet.
6 kap. Tillståndsförfarande
62 §. Ansökan om placeringstillstånd.
Utskottet föreslår att paragrafen preciseras så att där explicit nämns de bilagor till ansökan om bygglov som åtminstone ska lämnas till tillståndsmyndigheten i samband med ansökan om placeringstillstånd. Bland dokumentationen ska det finnas uppgifter om massa och fasad samt placeringen på byggplatsen, ordnandet av körförbindelser och, på områden där kommunalteknik finns eller är avsedd att genomföras, uppgifter om var anslutningen till kommunaltekniken ska finnas.
63 §. Hörande och information om bygglov.
Bestämmelser om myndigheternas skyldighet att höra en part finns i 34 § i förvaltningslagen. Enligt 2 mom. i den paragrafen får ett ärende avgöras utan att en part hörs bland annat om ett yrkande som inte rör någon annan part godkänns eller om hörandet av någon annan orsak är uppenbart onödigt. Den som ansöker om lov kan enligt 63 § 4 mom. i förslaget till bygglag till sin ansökan foga en tillförlitlig utredning om att grannarna eller en del av grannarna är medvetna om handlingar och uppgifter med relevans för projektet och en redogörelse för deras eventuella ställningstaganden till projektet. Kommunen behöver inte ordna ett hörande, om sökanden har lämnat in en utredning om att grannarna har hörts. Enligt utredning till utskottet kan den utredning som sökanden lägger fram inte ersätta hörandet. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen ändras till den del den utredning som sökanden lägger fram undanröjer myndighetens skyldighet att höra grannen. Däremot kan myndigheten vid behandlingen av tillståndsärendet beakta sökandens tillförlitliga utredning om hörandet av grannen och dennes ståndpunkt till projektet. Utifrån inkommen utredning kan myndigheten inom ramen för sin prövningsrätt bedöma om det är uppenbart onödigt att höra grannen på det sätt som avses i 34 § 2 mom. i förvaltningslagen.
64 §. Hörande och information om undantagslov och tillstånd för miljöåtgärder samt om bygglov på en byggplats på ett område i behov av planering.
Utskottet föreslår att 3 mom. ändras på samma sätt som i 63 § ovan. Också i detta fall kan myndigheten ta emot en utredning av den som påbörjar byggprojektet om hörande av grannen. Därefter överväger myndigheten i ljuset av 34 § 2 mom. i förvaltningslagen om ärendet kan avgöras utan att grannarna hörs på grundval av den utredning som lagts fram. Utskottet anser att det också till denna del är nödvändigt att kräva att utredningen är tillförlitlig och föreslår att bestämmelsen kompletteras beträffande detta.
65 §. Hörande om rivningslov.
Utskottet föreslår samma ändring i 2 mom. som i 63 och 64 § ovan.
70 §. Kungörelseförfarande.
Enligt den gällande markanvändnings- och bygglagen har tillståndsbeslutet meddelats genom anslag. Enligt 70 § i förslaget till bygglag slopas anslaget och tillståndsbeslutet delges i fortsättningen genom offentlig kungörelse. I 70 § 1 mom. i lagförslaget föreslås bestämmelser som kompletterar 62 a § 3 mom. i förvaltningslagen om att också besvärstiden för tillståndsbeslutet ska nämnas i kungörelsen. Enligt utredning till utskottet bör bestämmelsen strykas eftersom den överlappar den allmänna lagen och kan leda till kontradiktoriska slutsatser. Den föreslagna bestämmelsen i 70 § 1 mom. kan leda till att det i kungörelsen inte anges exempelvis var besvären ska lämnas in och vad de ska innehålla. Det kan leda till kontradiktoriska slutsatser och tolkningsproblem i anslutning till den övriga regleringen av kungörelser. Kungörelsen är ett delgivningsförfarande och får inte förväxlas med information. Utskottet föreslår att den egentliga delgivning som ingår i kungörelseförfarandet begränsas till vad som föreskrivs i 62 a § i förvaltningslagen.
Enligt 2 mom. ska beslutet sändas till bland annat dem som har begärt det i samband med behandlingen av ärendet. Om begäran har undertecknats av fler än en part, ska den första undertecknaren underrätta de övriga undertecknarna. Eftersom det inte är fråga om delgivning, föreslås det att bestämmelsen ändras så att de övriga undertecknarna ska underrättas om beslutet.
72 §. Lämnande av uppgifter om myndighetssyn av byggnader till datasystemet för den byggda miljön.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande om propositionen om datasystemet för den byggda miljön (GrUU 82/2022 rd — RP 140/2022 rd) påpekat att termen offentliggörande enligt propositionen avser lämnande av uppgifter. Grundlagsutskottet anser att det inte finns skäl att i lagen ge termen en innebörd som inte stämmer överens med allmänspråket. Således föreslås det att paragrafen ändras så att termen offentliggörande ersätts med ordet lämnande.
73 §. Lämnande av uppgifter om tillstånd för byggande till datasystemet för den byggda miljön.
Utskottet föreslår samma ändringar som i 72 § ovan.
79 §. Tillstånds- och tillsynsavgift.
Enligt utredning till utskottet leder en förhöjd tillsynsavgift till att det är fråga om en påföljd av straffkaraktär. Utskottet föreslår att 1 mom. ändras så att omnämnandet av att avgiften tas ut förhöjd stryks. Kommunens byggnadstillsynsmyndighet ska fortfarande kunna ta ut en avgift som motsvarar kostnaderna för tillsyns- och inspektionsuppgifterna.
7 kap. Behörighetsvillkor
85 §. Konstaterande av behörighet som projekterare.
I paragrafen föreskrivs det om byggnadstillsynens skyldighet att kontrollera att projekteraren har genom intyg visad behörighet för uppgiften. Byggnadstillsynsmyndigheten kan dessutom av grundad anledning bedöma om den anmälda projekteraren har sådana faktiska tidsmässiga resurser som är tillräckliga för att utföra uppgiften eller om personen i en tidigare projekteringsuppgift under de två föregående åren har visat sig vara oförmögen att sköta en liknande uppgift. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att projekteraren faktiskt kan klara av uppgiften. Utan bestämmelse skulle byggnadstillsynen bli tvungen att alltid godkänna en person som påvisat sin behörighet oberoende av om personen själv sköter uppgiften eller om någon annan de facto sköter uppgiften. Byggnadstillsynen har också möjlighet att vägra godkänna en person som den enligt erfarenhet vet misslyckas med att sköta uppgiften.
Enligt utredning till utskottet hänvisas det i bestämmelsen till lagen om påvisande av kompetensen hos personer som utför projekterings- eller arbetsledningsuppgifter inom byggande. Propositionen (RP 249/2022 rd) behandlas för närvarande i riksdagen. Byggnadstillsynen ska dessutom beakta att projekterarens resurser är tillräckliga samt i tidigare uppgifter påvisad eventuell oförmåga att sköta uppgiften. Även om förutsättningarna för behörighet uppfylls, kan byggnadstillsynsmyndigheten inte godkänna projekteraren, om bedömningen av resursernas tillräcklighet och de färdigheter som avses ovan visar att projekteraren de facto inte klarar av uppgiften. Dessutom föreslås en teknisk ändring i paragrafen.
89 §. Konstaterande av behörighet som ansvariga arbetsledare eller arbetsledare för specialområden.
Utskottet föreslår samma ändringar som i 85 § ovan.
9 kap. Organiseringen av byggnadstillsyn
100 §. Byggnadstillsynsmyndighetens uppgifter.
Enligt 1 mom. övervakar byggnadstillsynsmyndigheten byggandet med tanke på det allmänna intresset. Enligt utredning till utskottet finns det skäl att i bestämmelsen förtydliga till vilka delar bygglagen kan föreskriva om tillsynen över efterlevnaden av lagen om områdesanvändning. En plan enligt lagen om områdesanvändning genomförs genom byggande. Bestämmelsen innebär att byggnadstillsynen ska övervaka att byggandet genomförs med iakttagande av planläggningen och anknytande reglering. Byggnadstillsynsmyndighetens befogenheter hänför sig uttryckligen till genomförandet av planläggningen, inte till tillsynen över planläggningsförfarandet. Utskottet föreslår att paragrafen preciseras så att tillsynen över planläggningen och byggandet avskiljs till olika meningar och att det till första meningen i 1 mom., den del som gäller planläggningen, fogas en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
10 kap. Utförande av byggnadsarbete
106 §. Användning av grannens område.
På hörande av parter tillämpas förvaltningslagen. Det är fråga om ett väsentligt krav på förfarandet i anslutning till enskilda personers rättsskyddsgarantier. Grunden för avvikelse bör definieras entydigt. Hörande om användning av grannens område är sedvanlig förvaltningsverksamhet där förvaltningslagen iakttas och det inte behöver föreskrivas särskilt eller på ett avvikande sätt om hörande i förslaget till bygglag. Huvudprincipen i hela lagförslaget är att förvaltningslagen ska tillämpas som allmän lag och att det inte behöver hänvisas till den. Omnämnandet av hörande av grannar kan följaktligen strykas ur paragrafen. Utskottet föreslår att omnämnandet stryks och betonar samtidigt att myndigheten i enlighet med 34 § i förvaltningslagen ska se till att grannen blir hörd. Hörandet innebär att grannarna ges tillfälle att bli hörda. Dessutom föreslås en teknisk ändring i paragrafen.
108 §. Påbörjande och avbrytande av byggnadsarbete.
Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar bestämmelsens innehåll. Enligt 3 mom. ska byggnadsarbetet avbrytas, om den ansvariga arbetsledaren saknas eller inte uppfyller behörighetsvillkoren. Bestämmelser om den ansvariga arbetsledarens behörighet finns i 89 § i lagförslaget. Utskottet föreslår att bestämmelsen preciseras så att byggnadsarbetet ska avbrytas om det saknas en arbetsledare eller om denna inte uppfyller förutsättningarna enligt 89 §.
112 §. Myndighetssyn.
I paragrafen föreskrivs det om förrättande av syner. Enligt utredning till utskottet kan syner och inspektioner endast riktas till utrymmen där det utförs byggarbete som omfattas av bygglov. Tidpunkten för syn och inspektion avgränsas till granskning av ett visst arbetsmoment samt till slutsyn. Syner och inspektioner utförs vanligen av myndigheterna innan de som ska bo i huset har flyttat in, men ibland flyttar man in under pågående byggarbete eller bor i huset också under pågående reparations- eller ändringsarbete som kräver tillstånd. En byggnad ska vara sund och trygg. Därför är det i vissa situationer nödvändigt att kontrollera att de väsentliga tekniska kraven uppfylls för säkerhets skull. Utskottet föreslår att 2 mom. preciseras så att syner endast kan förrättas i utrymmen som omfattas av byggnadsarbete för vilket bygglov krävs.
113 §. Myndighetsinspektioner under byggnadsarbetet.
Det föreslås att hänvisningen i 3 mom. till förvaltningslagen korrigeras till en hänvisning till 39 § i förvaltningslagen, som gäller inspektioner.
115 §. Extern granskning.
Enligt utredning till utskottet kan en extern granskning under byggnadsarbetet i undantagsfall kräva tillträde till ett utrymme som omfattas av hemfriden, om den som påbörjar projektet har flyttat till byggplatsen eller om det är fråga om ett reparations- och ändringsarbete som kräver tillstånd och den som påbörjar projektet inte har flyttat någon annanstans för den tid reparationsåtgärderna pågår. Det är fråga om att lämna byggnadstillsynsmyndigheten tilläggsinformation, inte om skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift. Tilläggsinformationen är till nytta för den som påbörjar byggprojektet.
Utskottet föreslår att paragrafen ändras så att bestämmelsen om att byggnadstillsynsmyndigheten ska ge den som påbörjar ett byggprojekt ett skriftligt beslut om extern granskning stryks. Bestämmelsen överlappar förvaltningslagen. På formkraven på beslutet tillämpas 43 § i förvaltningslagen.
122 §. Slutsyn.
I 2 mom. föreskrivs det när slutsynen ska förrättas. Enligt 6 punkten kan slutsyn förrättas när den som påbörjar ett byggprojekt har meddelat byggnadstillsynsmyndigheten att det tillstånd eller det beslut i ett anmälningsärende som avses i miljöskyddslagen, om ett sådant behövs för verksamhet i enlighet med byggnadens ändamål, har vunnit laga kraft. Enligt utredning till utskottet kan slutsyn förrättas också om tillståndsmyndigheten i enlighet med 199 § i miljöskyddslagen har godkänt att miljötillståndet verkställs med stöd av säkerhet. Då kan en byggnad godkännas för användning även om det miljötillståndsbeslut som behövs för verksamheten ännu inte har vunnit laga kraft. Utskottet föreslår att bestämmelsen preciseras så att slutsyn kan förrättas när tillståndet eller beslutet är verkställbart. Dessutom korrigeras hänvisningen i 4 punkten till 118 § i förslaget till bygglag, där det föreskrivs om inspektionsprotokollet för bygget.
123 §. Partiell slutsyn.
I paragrafen föreskrivs det om partiell slutsyn genom vilken byggnadstillsynsmyndigheten kan godkänna att en byggnad eller en del av den tas i bruk när byggnadsarbetet endast till ringa delar är ofullbordat. Som det framförts ovan i fråga om 112 § kan syner och inspektioner endast gälla utrymmen där det utförs byggnadsarbete för vilket bygglov krävs. Utskottet föreslår att 2 mom. preciseras så att det för att synen ska kunna utsträckas till utrymmen som används för boende av permanent natur krävs att detta är nödvändigt för att utreda det ärende som synen gäller.
11 kap. Arrangemang i anslutning till byggandet
135 §. Samreglering av fastigheter.
Det föreslås att omnämnandet av hörande av andra fastighetsägare och fastighetsinnehavare stryks i 1 mom. på samma grunder som anges ovan i 106 §.
13 kap. Vård av den byggda miljön
144 §. Oavslutat byggnadsarbete.
Utskottet föreslår vissa tekniska ändringar i paragrafen.
14 kap. Tvångsmedel och påföljder
148 §. Inspektionsrätt.
Utskottet föreslår att 2 mom. preciseras så att det för att inspektionen ska kunna utsträckas till utrymmen som används för boende av permanent natur krävs att detta är nödvändigt för att utreda det ärende som inspektionen gäller.
149 §. Anlitande av en utomstående person för att assistera myndigheter.
Utskottet föreslår att paragrafrubriken ändras så att den bättre motsvarar bestämmelsens innehåll.
152 §. Straffbestämmelser.
I paragrafen föreslås vissa preciseringar som förbättrar språkdräkten.
15 kap. Marknadskontroll av byggprodukter
160 §. Rätt att lämna ut sekretessbelagd information.
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter förutsätter av hävd att uppgifterna är nödvändiga. Utskottet föreslår att bestämmelsen preciseras till denna del.
170 §. Avlägsnande av innehåll eller domännamn från onlinegränssnitt.
Utskottet föreslår att 4 mom. stryks. Bestämmelser om hörande av parter finns i 34 § i förvaltningslagen.
16 kap. Ändringssökande
176 §. Sökande av ändring i beslut av Säkerhets- och kemikalieverket.
Det föreslås att 1 mom. preciseras så att det framgår vilka av Säkerhets- och kemikalieverkets beslut som får överklagas med stöd av bestämmelsen. Paragrafens 2 mom. ändras så att det framgår att bestämmelsen gäller Säkerhets- och kemikalieverket.
178 §. Sökande av ändring i andra beslut av en myndighet.
I samband med förslaget till bygglag har det föreslagits att begäran om omprövning slopas som rättsmedel. Enligt utredning till utskottet strider slopandet mot den allmänna linjen för utveckling av lagstiftningen om ändringssökande och ökar förvaltningsdomstolarnas arbetsbörda på ett okontrollerat sätt. Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med bestämmelser om begäran om omprövning som rättsmedel. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i 7 a kap. i förvaltningslagen och i 16 kap. i kommunallagen. I markanvändnings- och bygglagen föreskrivs tidsfristen för begäran om omprövning vara 14 dagar enligt kommunallagen i stället för 30 dagar enligt förvaltningslagen. I bestämmelsen föreslås en hänvisning till förvaltningslagen, varvid tidsfristen för begäran om omprövning förlängs till 30 dagar från delfåendet av beslutet. Begäran om omprövning enligt 187 § i den gällande markanvändnings- och bygglagen hänför sig till de beslut i tillståndsärenden som delegerats till tjänsteinnehavare. Med stöd av 103 § i bygglagen kan kommunen med stöd av ett avtal överföra byggnadstillsynsuppdraget på en tjänsteinnehavare i en annan kommun, varför det är nödvändigt att föreskriva var omprövningsbegäran då ska behandlas.
17 kap. Särskilda bestämmelser
185 §. Delgivning av och information om vissa beslut.
Paragrafrubriken föreslås bli preciserad för att motsvara innehållet i paragrafen. Utskottet föreslår att en teknisk korrigering görs i 1 mom. Paragrafens 2 mom. preciseras så att det framgår att det handlar om information och inte om delgivning av beslutet. Den egentliga delgivningen av beslutet sker enligt 1 mom. genom offentlig kungörelse.
191 §. Förhållande till annan lagstiftning.
Enligt utredning till utskottet är avsikten fortfarande att naturvårdslagen ska tillämpas när tillståndsärenden avgörs. Det föreslås således att det till paragrafen fogas en hänvisning till naturvårdslagen.
192 §. Ersättning på grund av begränsning enligt naturvårdslagen.
Det föreslås att hänvisningarna till naturvårdslagen ändras till hänvisningar till den nya naturvårdslagen. När det gäller statens ersättningsansvar föreslår utskottet att det preciseras att det är fråga om ersättningsansvar enligt 111 § i naturvårdslagen. I slutet av paragrafen finns en hänvisning till den byggnadslag som föregick markanvändnings- och bygglagen och, på grund av likabehandling av markägarna, ett omnämnande av fastighetsindelningen, vilket kan tolkas som att stamfastighetsprincipen tillämpas. Vid behandlingen av propositionen har man gått in för att inte tillämpa stamfastighetsprincipen. Därför föreslår utskottet att hänvisningen till byggnadslagen stryks.
18 kap. Ikraftträdande
193 §. Ikraftträdande.
I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens ikraftträdande den 1 januari 2025. En motsvarande ändring föreslås i alla lagförslag i propositionen.
195 §. Övergångsbestämmelse om behörighet.
Det föreslås att paragrafens ordalydelse preciseras så att den motsvarar paragrafens syfte. Avsikten är enligt utredning till utskottet att en projekterare och arbetsledare som fått ett godkännande enligt den tidigare lagen ska vara behöriga i den kommun och på den kravnivå som byggnadstillsynen i kommunen har bedömt att de är behöriga för.
197 §. Övergångsbestämmelse om lämnande av uppgifter till datasystemet för den byggda miljön.
Utskottet föreslår samma ändringar som i 72 § ovan. I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens ikraftträdande den 1 januari 2025.
2. Lagen om ändring av markanvändnings- och bygglagen
44 §. Användning av generalplanen som grund för bygglov.
I paragrafen föreslås lagtekniska ändringar till följd av att bygglagen stiftas. Paragrafen motsvarar innehållsmässigt 44 § i den gällande lagen.
77 a §. Användning av generalplanen som grund för bygglov för vindkraft.
I paragrafen föreslås lagtekniska ändringar till följd av att bygglagen stiftas. Paragrafen motsvarar 77 a § i den gällande lagen.
3. Lagen om ändring av lagen om energicertifikat för byggnader
10 § Bestämning av energimängden.
Det föreslås en teknisk ändring i 1 mom. så att hänvisningarna till markanvändnings- och bygglagen ersätts med hänvisningar till bygglagen.
14. Lagen om ändring av 4 § i marktäktslagen
23 §. Tillsynsavgift och statsbidrag.
Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna i 1 och 3 mom. till 145 § i markanvändnings- och bygglagen ersätts med hänvisningar till motsvarande paragraf i bygglagen.
20. Lagen om ändring av lagen om samordning av vissa miljörelaterade tillståndsförfaranden
11 §. Delgivning av tillståndsansökningar.
Utskottet föreslår samma ändringar som i 70 § i förslaget till bygglag ovan.
21. Lagen om ändring av 6 kap. 40 § i lagen om bostadsaktiebolag
6 kap. Bolagsstämma
40 §. Plan för rivning och nybygge.
Det föreslås att terminologin i 1 mom. 16 punkten ändras på finska så att hänvisningen till "rakennuslupa" ersätts med en hänvisning till "rakentamislupa" i enlighet med terminologin i den föreslagna bygglagen. I den svenska språkdräkten görs endast en liten språklig ändring.
22. Lagen om ändring av lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter
13 §.
Det föreslås en teknisk ändring i paragrafen så att hänvisningarna till markanvändnings- och bygglagen ersätts med hänvisningar till den föreslagna lagen om områdesanvändning, som är den nya rubriken för markanvändnings- och bygglagen.
23 §.
Utskottet föreslår samma ändringar i 1 mom. som i 13 § ovan.
49 a §.
Utskottet föreslår samma ändringar i 2 mom. som i 13 § ovan.
90 §.
Det föreslås en teknisk ändring i paragrafen så att hänvisningen till byggnadslagen ersätts med en hänvisning till den föreslagna lagen om områdesanvändning, som är den nya rubriken för markanvändnings- och bygglagen.
97 §.
I den gällande markanvändnings- och bygglagen ingår flera hänvisningar till enskilda bestämmelser i inlösningslagen och i 103 § ingår en allmän hänvisning till inlösningslagen. I bygglagen föreslås det inte någon bestämmelse som motsvarar 103 § i den gällande markanvändnings- och bygglagen, vilket innebär att till exempel inlösnings- eller ersättningssituationer enligt 49, 50, 54 och 192 § i bygglagen, när en separat hänvisningsbestämmelse saknas, inte styrs till inlösningsförfarande utan 97 § i inlösningslagen. Utskottet föreslår ändringar gällande detta i 1 mom.
23. Lagen om ändring av 15 § i lagen angående vissa grannelagsförhållanden
15 §.
Det föreslås en teknisk ändring i 4 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till lagen om områdesanvändning, som är den nya rubriken för markanvändnings- och bygglagen.
24. Lagen om ändring av vattenlagen
1 kap. Allmänna bestämmelser
2 §. Lagens tillämpningsområde och förhållande till annan lagstiftning.
Det föreslås en teknisk ändring i 2 mom. så att hänvisningen i momentet till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till den föreslagna lagen om områdesanvändning, som är den nya rubriken för markanvändnings- och bygglagen, och till bygglagen.
3 kap. Tillståndspliktiga vattenhushållningsprojekt
5 §. Förhållande till markanvändningsplaneringen.
Det föreslås en teknisk ändring i 1 mom. så att hänvisningen i momentet till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till den föreslagna lagen om områdesanvändning, som är den nya rubriken för markanvändnings- och bygglagen.
4 kap. Uttag av vatten
8 §. Placering av vattenledningar och anordningar.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till 161 a § i markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till 132 § i den nya bygglagen.
5 kap. Dikning
9 §. Rätt till dikning på annans område.
Det föreslås en teknisk ändring i 3 mom. så att hänvisningen i momentet till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till motsvarande paragraf i bygglagen.
25. Lagen om ändring av lagen om enskilda vägar
5 §. Bestämmande av vägområden och frisikts- och skyddsområden.
Det föreslås att 4 mom. ändras tekniskt så att hänvisningen till bestämmelserna i markanvändnings- och bygglagen, som gäller mindre undantag i samband med bygglov, ersätts med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i den nya bygglagen.
13 §. Upphörande av enskild väg och ändring till gata.
Det föreslås en teknisk ändring i 1 mom. så att hänvisningen i momentet till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till den föreslagna lagen om områdesanvändning, som är den nya rubriken för markanvändnings- och bygglagen.
18 §. Beslutsfattande om vägrätt och andra vägrelaterade rättigheter.
I 4 mom. föreslås hänvisningen till 145 § i markanvändnings- och bygglagen bli ersatt med en hänvisning till motsvarande paragraf i den nya bygglagen.
30 §. Placeringen av samhällstekniska anordningar på vägområde.
I 3 mom. föreslås hänvisningarna till 161 och 162 § i markanvändnings- och bygglagen bli ersatt med hänvisningar till motsvarande paragrafer i den nya bygglagen.
26. Lagen om ändring av 12 a § i lagen om förvaltningsdomstolarna
12 a §. Sammansättning i vissa ärenden.
Det föreslås en teknisk ändring i 1 mom. 2 punkten så att hänvisningarna till 18 och 23 kap. i markanvändnings- och bygglagen ersätts med hänvisningar till 5 kap. i den föreslagna bygglagen, med undantag för 46 och 47 § i den lagen.
27. Lagen om ändring av lagen om gruppbyggande
3 §. Definitioner.
Det föreslås att 1 mom. 4 punkten ändras så att hänvisningen till 153 § i markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till 122 § i den nya bygglagen.
17 §. Förhandsinformation vid projekt för gruppbyggande som inte har formen av en bostadssammanslutning.
Paragrafen föreslås bli ändrad så att hänvisningarna till markanvändnings- och bygglagen ersätts med hänvisningar till bygglagen. Den finska termen "rakennushanke" ändras till "rakentamishanke" i enlighet med terminologin i den föreslagna bygglagen.
21 §. Förhandsinformation vid projekt för gruppbyggande som har formen av ett bostadsaktiebolag.
Det föreslås en teknisk ändring i paragraferna så att hänvisningarna till markanvändnings- och bygglagen ersätts med hänvisningar till den föreslagna byggnadslagen och en ändring av den finska termen "rakennushanke" till "rakentamishanke" i enlighet med terminologin i den föreslagna bygglagen.
28. Lagen om ändring av 2 § i lagen om överföring av små fristående områden från en kommun till en annan
2 §. Förutsättningar för överföring av enklaver.
Det föreslås att paragrafen ändras så att den finska termen "rakennuslupa" ersätts med "rakentamislupa" i enlighet med terminologin i den föreslagna bygglagen. I den svenska språkdräkten görs endast en liten språklig ändring.
29. Lagen om ändring av 46 § i kommunstrukturlagen
46 §. Förenhetligande av kommunindelningen och den kamerala indelningen vid fastighetsförrättning.
Det föreslås att paragrafen ändras så att den finska termen "rakennuslupa" ersätts med "rakentamislupa".
30. Lagen om ändring av 84 och 126 § i kommunallagen
84 §. Redogörelse för bindningar.
Det föreslås en teknisk ändring i 2 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till lagen om områdesanvändning, som är den nya rubriken för markanvändnings- och bygglagen, och till bygglagen.
126 §. Kommunens verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden.
Utskottet föreslår samma ändringar i 2 mom. 6 punkten som i 84 § ovan.
31. Lagen om ändring av 7 § i lagen om rätt att överlåta statlig fastighetsförmögenhet
7 §. Förutsättningar för utarrendering.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 2 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
32. Lagen om ändring av 12 a § i fastighetsskattelagen
12 a §. Skatteprocentsatsen för obebyggda byggplatser.
I 2 mom. 1 punkten hänvisas det för tydlighetens skull till lagen om områdesanvändning, som är den nya rubriken för markanvändnings- och bygglagen. I 2 mom. 3 och 4 punkten ersätts hänvisningarna till 108 och 135 § i markanvändnings- och bygglagen med hänvisningar till motsvarande paragrafer i bygglagen. Dessutom föreslås 6 punkten bli ändrad så att hänvisningarna till markanvändnings- och bygglagen ersätts med hänvisningar till bygglagen.
33. Lagen om ändring av 15 d § i lagen om beskattningsförfarande
15 d §. Skyldighet att lämna uppgifter när byggherren är en fysisk person.
Det föreslås en teknisk ändring i paragrafen så att hänvisningen i paragrafen till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till bygglagen. Med anledning av bygglagen ändras dessutom termen "rakennuslupa" till "rakentamislupa" i den finska versionen.
34. Lagen om ändring av 19 och 22 § i lagen om hantering av översvämningsrisker
19 §. Riskhanteringsplaneringen för dagvattenöversvämningar.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i paragrafen så att hänvisningarna i 2 och 3 mom. till markanvändnings- och bygglagen ändras till hänvisningar till lagen om områdesanvändning.
22 §. Sökande av ändring.
Utskottet föreslår samma ändringar i 3 mom. som i 19 § ovan.
35. Lagen om ändring av 19 § i skoltlagen
19 §. Styrningen av byggandet och inspektioner.
Det föreslås en teknisk ändring i 2 mom. så att den finska termen "rakennuslupapäätös" ersätts med termen "rakentamislupapäätös" och den finska termen "rakennuslupa" med termen "rakentamislupa" i enlighet med terminologin i bygglagen. I den svenska språkdräkten görs endast en liten språklig ändring.
36. Lagen om ändring av 13 och 17 a § i lagen om vattentjänster
13 §. Planering, byggande, underhåll och drift av vatten- och avloppsanordningar.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 4 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
17 a §. Ordnande av avloppshantering av dagvatten.
Utskottet föreslår samma ändringar i 1 och 3 mom. som i 13 § ovan.
37. Lagen om ändring av 19 § i lagen om strukturstöd till jordbruket
19 §. Tiden för genomförande av åtgärder.
Det föreslås en teknisk ändring i 1 mom. så att hänvisningen i momentet till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till bygglagen.
38. Lag om ändring av skogslagen
2 §. Tillämpningsområde.
Det föreslås en teknisk ändring i 1 mom. 2 punkten så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
8 §. Att fullgöra förnyelseskyldigheten.
Det föreslås en teknisk ändring i 4 mom. så att hänvisningen i momentet till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till bygglagen.
25 §. Finlands skogscentrals uppgifter.
Utskottet föreslår samma ändringar i 3 mom. som i 2 § 1 mom. ovan.
39. Lagen om ändring av 10 d § i lagen om nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen
10 d §. Höjning av referenskvantiteten för från produktionen frikopplat stöd för svin- och fjäderfähushållning.
Det föreslås att 1 mom. 1 punkten och 2—3 mom. ändras så att paragrafhänvisningarna till markanvändnings- och bygglagen ersätts med hänvisningar till motsvarande paragrafer i bygglagen.
40. Lagen om ändring av 3 § i dammsäkerhetslagen
3 §. Förhållande till annan lagstiftning.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 4 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till bygglagen. Termen byggnadsobjekt ersätter termerna byggnad, konstruktion och åtgärd. Det föreslås att en teknisk ändring görs i 6 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till bygglagen och lagen om områdesanvändning.
41. Lagen om ändring av 79 § i luftfartslagen
79 §. Byggnadstillstånd.
Det föreslås att 4 mom. ändras så att hänvisningen till åtgärdstillstånd enligt markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till bygglov enligt bygglagen. Dessutom ersätts hänvisningen till 128 § i markanvändnings- och bygglagen med en hänvisning till motsvarande paragraf i bygglagen.
42. Lagen om ändring av 3 § i lagen om Finlands ekonomiska zon
3 §. Lagstiftning som ska tillämpas på miljöskydd, vattenbyggande och havsplanering.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 1 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
43. Lagen om ändring av 19 § i kärnenergilagen
19 §. Uppförande av annan kärnanläggning.
Det föreslås en teknisk ändring i 1 mom. 4 punkten så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
44. Lagen om ändring av 5 § i hissäkerhetslagen
5 §. Förhållande till annan lagstiftning.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 9 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till bygglagen.
45. Lagen om ändring av 29 d § i energieffektivitetslagen
29 d §. Upphandling av byggnader med hög energiprestanda.
Paragrafen föreslås bli ändrad så att hänvisningen till 117 g § i markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till motsvarande paragraf i bygglagen.
46. Lag om ändring av gruvlagen
3 §. Lagens förhållande till annan lagstiftning.
Det föreslås att en teknisk ändring görs så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till bygglagen och lagen om områdesanvändning.
7 §. Prospekteringsarbete.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 2 mom. 5 punkten så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till bygglagen.
9 §. Tillståndsplikt för malmletning.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 4 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
26 §. Byggande på guldvaskningsområde.
I 3 mom. ersätts hänvisningen till 131 § i markanvändnings- och bygglagen med en hänvisning till motsvarande paragraf i bygglagen. I 4 mom. ersätts hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen med en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
47 §. Förutsättningar för beviljande av gruvtillstånd.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 4 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
47. Lagen om ändring av 18 § i naturgasmarknadslagen
18 §. Tillhandahållande av mätapparatur för slutförbrukare.
Det föreslås att 1 mom. 3 punkten ändras så att hänvisningen till åtgärdstillstånd och bygglov enligt markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till bygglov enligt den nya bygglagen. På finska ändras "rakennuslupa" till "rakentamislupa", men på svenska används "bygglov" i både den gamla och den nya lagen.
48. Lagen om ändring av 5 och 20 § i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor
5 §. Förhållande till annan lagstiftning.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 5 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till bygglagen och lagen om områdesanvändning.
20 §. Beaktandet av planläggningen.
Det föreslås att en teknisk ändring görs så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
49. Lagen om ändring av 1 § i lagen om tillståndsförfarandet för energiprojekt av gemensamt intresse inom Europeiska unionen
1 §. Tillämpningsområde.
Det föreslås att 2 mom. 5 punkten ändras så att hänvisningen till bygglov och åtgärdstillstånd enligt markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till bygglov enligt den nya bygglagen samt så att hänvisningen till 171 § i markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till motsvarande paragraf i bygglagen. På finska ändras "rakennuslupa" till "rakentamislupa", men på svenska används "bygglov" i både den gamla och den nya lagen.
50. Lagen om ändring av strålsäkerhetslagen
3 §. Förhållande till annan lagstiftning.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 6 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till bygglagen.
143 §. Begränsning av tillämpningsområdet.
Det föreslås att 1 mom. ändras i enlighet med bygglagen så att den finska termen "rakennushankkeeseen ryhtyvä" ersätts med termen "rakentamishankkeeseen ryhtyvä". I den svenska språkdräkten görs endast en liten språklig ändring.
157 §. Begränsning av radonhalten i inomhusluft i byggprojekt.
Det föreslås att paragrafen ändras i enlighet med terminologin i bygglagen så att den finska termen "rakennushankkeeseen ryhtyvä" ersätts med termen "rakentamishankkeeseen ryhtyvä". I den svenska språkdräkten görs endast en liten språklig ändring.
51. Lagen om ändring av 3 § i hälsoskyddslagen
3 §. Förhållande till vissa författningar.
Det föreslås en teknisk ändring i paragrafen så att hänvisningen i paragrafen till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till bygglagen.
52. Lagen om ändring av 76 § i tobakslagen
76 §. Rökrum.
Det föreslås en teknisk ändring i 1 mom. så att hänvisningen i momentet till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till bygglagen.
53. Lagen om ändring av 2 och 14 § i lagen om underhåll och renhållning av gator och vissa allmänna områden
2 §.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 1 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
14 §.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 2 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till bygglagen.
54. Lagen om ändring av 5 och 22 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning
5 §. Miljökonsekvensbedömning genom förfaranden enligt någon annan lag.
Det föreslås att en teknisk ändring görs så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
22 §. Samordning av höranden vid planläggning och miljökonsekvensbedömning av ett projekt.
Utskottet föreslår samma ändringar i 1 mom. som i 5 § ovan.
55. Lagen om ändring av miljöskyddslagen
157 §. Redogörelse för hushållsavloppsvattensystem och bruks- och underhållsanvisningar.
Det föreslås en teknisk ändring i 3 mom. så att hänvisningarna till markanvändnings- och bygglagen ersätts med hänvisningar till bygglagen.
157 a §. Plan för avloppsvattensystem.
Utskottet föreslår samma ändringar i 2 mom. som i 157 § 3 mom. ovan.
56. Lagen om ändring av 4 a § i lagen om Pallas-Yllästunturi nationalpark
4 a §. Byggande inom Pallastunturi turistcentrums område.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 2 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
57. Lagen om ändring av 11 § i lagen om avskiljning och lagring av koldioxid
11 §. Byggande av transportnät och mellanlager.
Det föreslås en teknisk ändring i paragrafen så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ersätts med en hänvisning till bygglagen.
58. Lagen om ändring av 22 § i förköpslagen
5 §.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i 5 mom. så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till lagen om områdesanvändning.
59. Lagen om ändring av 32 § i lagen om bostadsrättsbostäder
32 §. Bruksvederlag.
På finska ersätts hänvisningen i 2 mom. till "rakennuslupa" med en hänvisning till "rakentamislupa" enligt den föreslagna bygglagen. I den svenska språkdräkten görs endast en liten språklig ändring.
60. Lagen om ändring av lagen om produktgodkännanden för vissa byggprodukter
1 §. Lagens syfte.
Det föreslås att en teknisk ändring görs så att hänvisningen till markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till bygglagen.
4 §. Definitioner.
Utskottet föreslår samma ändringar i 1 punkten som i 1 § ovan.
8 §. Beslut om typgodkännande.
Utskottet föreslår samma ändringar i 2 mom. som i 1 § ovan.
16 §. Innehållet i tillverkningskontrollen.
Utskottet föreslår samma ändringar i 1 mom. som i 1 § ovan.
26 §. Upphävande av kontrollintyg.
Utskottet föreslår samma ändringar i 1 mom. som i 1 § ovan.
61. Lagen om ändring av 2 och 7 § i lagen om datasystemet för den byggda miljön
2 §. Syftet med och den allmänna uppbyggnaden av datasystemet för den byggda miljön.
I paragrafen föreslås en ändring som beror på bygglagen. Byggnadsinformationsresursen innehåller de uppgifter om byggande som anges i 72 och 73 § i bygglagen.
7 §. Uppgifter om byggande som publiceras i datasystemet för den byggda miljön.
I paragrafen föreslås en ändring där hänvisningen till bestämmelserna i markanvändnings- och bygglagen ändras till en hänvisning till 72 och 73 § i bygglagen.