Syftet med propositionen är att göra vissa tekniska ändringar i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen. Genom ändringarna preciseras regleringen i förhållande till kraven i 80 § i grundlagen, och vidare får lagen bestämmelser den hittills saknat, dvs. bestämmelser om befogenheter och förfaranden i anslutning till insamling av miljöinformation. Dessutom föreslås ändringar som gör regleringen enhetlig med de senaste ändringarna i förvaltningslagen och med ramdirektivet för vatten. 

Sammantaget anser miljöutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Det tillstyrker lagförslagen, men med vissa ändringar och följande anmärkningar. 

Utskottet konstaterar att målet för vattenvården i hela EU är att uppnå åtminstone god status i yt- och grundvattnen. I förvaltningsplanerna och åtgärdsprogrammen presenteras information om vattnens tillstånd och de faktorer som påverkar dem samt om behövliga åtgärder för att uppnå och upprätthålla god vattenstatus. Uppgifterna förutsätter systematisk insamling av miljöinformation. Detta har gjorts planmässigt redan länge, men utan exakta bestämmelser i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen. Enligt propositionen ska det till lagen fogas bestämmelser bl.a. om befogenheterna att samla in miljöinformation, om förfaranden för att trygga ställningen för områdets ägare och innehavare samt om avtal om uppgiften med någon annan än en myndighet. 

Utskottet anser att regleringen behövs och anser att den skapar klarhet i rättsläget. Enligt 28 a § 1 mom. i lagförslag 1 får myndigheter samt de tjänstemän som myndigheten förordnat och de som biträder tjänstemännen för insamling av miljöinformation röra sig på annans mark- och vattenområde och där utföra kontroller och undersökningar, placera ut mät- och observationsanordningar, utföra mätningar och ta prover samt ta upp ljud och bild. Enligt paragrafens 3 mom. ska den som sköter en sådan uppgift vid behov på förhand underrätta områdets ägare eller innehavare om insamlingen av miljöinformation. Om åtgärden gäller ett gårdsområde eller något annat område som tagits i särskilt bruk, ska det avtalas med områdets ägare eller innehavare om att uppgiften utförs. 

I motiveringen till propositionen redogörs det inte för några situationer där markägaren på förhand ska underrättas om uppgiften. Utskottet betonar utifrån erhållen utredning att insamlingen av miljöinformation till största delen är småskalig verksamhet som inte medför olägenhet och som huvudsakligen gäller områden där det är fritt att röra sig med stöd av allemansrätten eller den allmänna rätten att nyttja sjöar och vattendrag enligt vattenlagen. Således är det sällsynt att ägaren eller innehavaren av området ska underrättas eller att det ska avtalas om insamling av miljöinformation. Utskottet anser att de former av verksamhet som omfattas av anmälningsskyldigheten enligt den föreslagna lagen är till exempel installation av permanent mätutrustning eller användning av en båtlandningsplats eller brygga utanför gårdsområdet. På förflyttning i terräng med motorfordon tillämpas dock 4 § i terrängtrafiklagen (1710/1995). 

Utskottet betonar att anmälan om verksamhet vid behov främjar en lyckad insamling av miljöinformation och upprätthållandet av goda relationer med lokalbefolkningen och markägarna och därmed öppenheten och tillgången till information. Anmälningssättet kan variera beroende på verksamhetens omfattning och art, och anmälan kan göras exempelvis genom offentlig delgivning enligt förvaltningslagen i en dagstidning med allmän spridning inom området. 

Utskottet konstaterar att de vidtagna åtgärderna när de är som mest omfattande kan vara till exempel borrningar eller lodning med markradar. De olägenheter som borrning orsakar är små: det blir ett litet hål i marken och, om ett observationsrör installeras, kan det i terrängen finnas ett synligt skyddsrör av metall som är cirka en meter högt. Dessutom kan det finnas små spår i terrängen av borrmaskinen. Lodning med markradar lämnar inga spår i terrängen, men radarn dras vanligen antingen med bil eller fyrhjuling. Informationen ska samlas in så att onödiga skador och olägenheter undviks, och mer än ringa skada eller olägenhet ska ersättas (28 a § 2 mom.).