Syftet med propositionen är att till behövliga delar genomföra EU:s F-gasförordning (förordning (EU) 2024/573) och ozonförordning (förordning (EU) 2024/590), som trädde i kraft den 11 mars 2024. Förordningarna är direkt bindande EU-lagstiftning i medlemsstaterna. Propositionen innehåller de nationella bestämmelser som behövs för att genomföra förordningarna i fråga om systemet för certifiering av verksamhetsutövare och tillsynen över dem. Sammantaget anser miljöutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med vissa ändringar och anmärkningar.
Miljökonsekvenser
Montrealprotokollet till Wienkonventionen är ett avtal som har ratificerats av alla länder och som begränsar produktion och förbrukning av samt handel med ämnen som bryter ned ozonskiktet samt fluorkolväten, som är kända som starka växthusgaser. I EU har begränsningarna i Montrealprotokollet genomförts med ozonförordningen och F-gasförordningen. Fluorerade växthusgaser, dvs. F-gaser, används i stor utsträckning i samhället exempelvis i kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsapparater, byggnader, fordon och också för mer specifika användningsändamål, såsom elöverförings- och eldistributionsapparater.
F-gaser och ämnen som bryter ned ozonskiktet är växthusgaser som värmer upp klimatet väldigt kraftigt. F-gaser förstör inte ozonskiktet, men är växthusgaser som i typfallet värmer upp klimatet flera hundra eller till och med flera tusen gånger mer än koldioxid. Genom förordningarna kan man på EU-nivå uppnå en utsläppsminskning på cirka 500 megaton CO2-ekvivalenter fram till 2050. Enligt uppskattning minskar F-gasförordningen utsläppen i Finland med 0,1 megaton fram till 2035. Utsläppsminskningarna beror på minskad användning av F-gaser och förbättrad hantering av läckage samt indirekt på att de nya apparater som introduceras är effektivare än de nuvarande. F-gasförordningen leder till att F-gaser till stor del ersätts med så kallade naturliga köldmedier (t.ex. koldioxid, ammoniak och propan). Övergången till utrustning som drivs med naturliga köldmedier kommer också att förbättra försörjningstryggheten, eftersom den största delen av produktionen av F-gaser i dagsläget sker utanför EU, medan produktionen av naturliga köldmedier mycket väl kan utvidgas inom EU.
Utskottet anser att regleringen är motiverad. Det bör dock noteras att när F-gaser används för många olika ändamål, inverkar regleringen också höjande på kostnaderna inom flera olika sektorer, såsom jordbruk, livsmedelsindustri, transporter, dagligvaruhandel och fastighetshållning. Kontrollskyldigheten gäller emellertid inte för de vanligaste luftvärmepumparna i hushållen, eftersom deras mängd köldmedier så gott som alltid underskrider kontrollgränsen.
Kompetenskrav och visande av kompetens
F-gasförordningen ändrar kompetenskraven för personer och verksamhetsutövare när de utvidgas till att omfatta nya användningsområden och behandling av så kallade naturliga köldmedier. Utrustning innehållande naturliga köldmedier är tekniskt sett av annan typ än utrustning innehållande F-gaser. Behandling av dessa kräver ny form av kompetens, så att de inte utgör en säkerhetsrisk i arbetet eller äventyrar byggnadernas brandsäkerhet. Också branschen själv understöder kompetenskraven.
F-gasförordningen förutsätter tidsbestämd certifiering. Nationella bestämmelser ska utfärdas om certifieringssystem, således utbildning, visande av kompetens och beviljande av certifiering, giltighetstiden för och förnyande av certifiering. I propositionen föreslås behövliga ändringar i bestämmelserna om utbildning och visande av kompetens. Utskottet ställer sig bakom förslaget om en giltighetstid på sju år för certifieringen, som är den maximilängd som F-gasförordningen till-låter.
Det huvudsakliga syftet med den repetitionskurs eller kompetensbedömning som ska genomgås med sju års mellanrum är att upprätthålla kunnandet om utvecklingen för köldmedier och energisnålhet. Utskottet anser att repetitionskurserna bör vara lättare än när kompetensen påvisas och således också billigare. Repetitionskursernas innehåll kommer emellertid att bestämmas genom genomförandeförordningar från kommissionen, som än så länge inte finns att tillgå. I enlighet med artikel 10.9 i F-gasförordningen kan bestämmelser om detaljerna i repetitionskursen eller något annat bedömningsförfarande utfärdas nationellt. Sätten att avlägga repetitionskursen påverkar kostnaderna, dvs. det är i detta nu inte är möjligt att göra en exakt beräkning av de kostnader som repetitionskurserna orsakar. Utskottet anser det vara viktigt att man när närmare bestämmelser om repetitionskurser och kompetensbedömning införs genom förordning av statsrådet också tar hänsyn till att det ska gå smidigt att fullgöra skyldigheterna.
Enligt propositionen ska personer som för närvarande är certifierade förnya sin certifiering senast den 12 mars 2029. Utskottet välkomnar att regeringen föreslår samma övergångsperiod för nya användningssektorer som kräver certifiering och för hantering av sådana köldmedier för vilka det inte tidigare har krävts certifiering. Anpassningen av utbildningsprogrammen, utbildningen, påvisandet och utfärdandet av certifiering inom kylbranschen till de nya kraven tar tid och det finns praktiska verksamhetsrelaterade grunder för en enhetlig övergångsperiod.
Tillsyn
Propositionen kräver ändringar i Säkerhets- och kemikalieverkets (Tukes) kompetensregister, som enligt uppskattning orsakar en engångskostnad på omkring 100 000 euro. I kompetensregistret för kylbranschen finns det omkring 29 000 personer, vars certifiering ska förnyas vart sjunde år. I statsbudgeten anvisas Tukes ett anslag på 280 000 euro för att sköta uppgifterna.
En effektivare tillsyn när det gäller F-gasförordningen och ozonförordningen och ett ökat myndighetssamarbete på såväl nationell nivå som EU-nivå samt rådgivning till verksamhetsutövarna förutsätter tillräckliga myndighetsresurser. Dokumentövervakning av läckagekontrollen av luftkonditioneringsutrustning i mobil utrustning är en ny uppgift för Finlands miljöcentral. Verkställigheten av och tillsynen över förordningarna beräknas kräva en insats på sammanlagt cirka 8 års-verken från Finlands miljöcentral från och med 2025. Utgångspunkten i propositionen är emellertid att i enlighet med genomförandet av statsförvaltningens produktivitetsprogram avgörs finansieringsbehovet genom att man avstår från befintliga uppgifter eller effektiviserar användningen av befintliga resurser. Utskottet konstaterar att man måste sörja för de lagstadgade uppgifterna och att adekvata anvisningar och råd i övergångsskedet sannolikt minskar behovet av att senare ingripa i missförhållanden som uppdagas i tillsynen. Möjligheten till en tidig satsning kan således minska kostnaderna i fortsättningen.
Närings-, trafik- och miljöcentralerna samt de kommunala miljömyndigheterna utövar i egenskap av allmänna tillsynsmyndigheter tillsyn över läckagekontrollerna och servicebokföringen i fråga om anordningarna. Deras arbetsmängd beräknas inte öka nämnvärt, eftersom utrustning som innehåller F-gaser gradvis fasas ut och ersätts med utrustning som innehåller alternativa köldmedier. I och med den skyldighet till separat insamling av vissa isolerade cellplast som regleringen förutsätter ska en ny avfallstyp övervakas av de kommunala miljövårds- och byggnadsmyndigheterna, vilket dock inte bedöms medföra betydande extra arbete.