I propositionen föreslås det att den skyldighet för kommunerna att enligt den bestämmelsen i klimatlagen som trädde i kraft 2023 utarbeta en klimatplan och uppdatera den minst en gång per fullmäktigeperiod slopas. Det årliga anslaget på 2,8 miljoner euro för kommunernas klimatplaner har redan strukits ur budgeten och planen för de offentliga finanserna. Utskottet konstaterar att slopandet av skyldigheten baserar sig på regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpo. Syftet med förslaget är både att balansera statsfinanserna och att minska kommunernas administrativa börda genom att avveckla onödig reglering. Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar, men med följande kommentarer. 

Konsekvenserna av att skyldigheten att utarbeta en klimatplan slopas

Utskottet påpekar att slopandet av skyldigheten i huvudsak påverkar små kommuner, eftersom nästan alla städer med över 100 000 invånare och merparten av städerna med över 50 000 invånare redan har en klimatplan. Enligt Kommunförbundets enkät (Nuläget i kommunernas och samkommunernas klimatarbete 2023–2024) bor redan cirka 5 miljoner finländare i kommuner som har fastställt ett klimatmål. Det innebär att mer än 90 procent av finländarna bor i kommuner som har ett fastställt klimatmål. År 2021 uppskattades motsvarande andel ligga på 80 procent. 

Utskottet betonar att kommunerna och regionerna är viktiga aktörer med tanke på Finlands mål att bli koldioxidneutralt, eftersom deras aktiva klimatarbete direkt främjar utsläppsminskningar inom olika sektorer. Kommunerna ansvarar i sina områden för bland annat planläggning, markanvändning, trafikplanering, ägarstyrning av energibolag, offentliga upphandlingar och valen av sätt att värma upp många byggnader. Sammantaget sett kan man uppskatta att stora och medelstora kommuner är de viktigaste aktörerna när det gäller att minska klimatutsläppen för kommunernas del. De minsta kommunerna beräknas inte ha någon väsentlig betydelse för att de nationella målen för minskade utsläpp ska nås. Även om skyldigheten att utarbeta en klimatplan slopas, är det viktigt att kommunerna frivilligt fortsätter klimatarbetet på det sätt som de önskar och på så sätt bidrar till att målen i klimatlagen nås. Slopandet av skyldigheten minskar den administrativa bördan särskilt för de mindre kommunerna. Utifrån utskottets sakkunnigutfrågning står det också klart att progressiva kommuner oberoende av om det anges i lag eller inte kommer att fortsätta klimatarbetet, delvis också för att utnyttja de möjligheter som omställningen till ren energi ger för att öka kommunens livskraft. 

Den potential för att minska utsläppen som är förknippad med påskyndandet av kommunernas klimatarbete har bedömts i den klimatpolitiska planen på medellång sikt (Kaisu) för 2022 (SRR 4/2022 rd). I planen beräknades då att effekterna på ansvarsfördelningssektorn av påskyndandet av klimatarbetet inom såväl kommunerna som regionerna är 0,2 Mt CO2-ekvivalenter år 2030 och 0,1 Mt CO2-ekvivalenter år 2035. Den uppskattade utsläppsminskningspotentialen bestod inte enbart av de kommunala klimatplanerna, och därför är det inte möjligt att föreslå exakta kompenserande åtgärder. Utskottet inskärper att nästa klimatpolitiska plan på medellång sikt, som redan bereds, i vilket fall som helst ska utgå från att målen i klimatlagen uppnås. Planen ska fokusera på helhetsbilden. 

Stöd och finansiering för kommunernas klimatarbete

Som ett viktigt stöd för utarbetandet av klimatplanerna har kommunerna de senaste åren kunnat använda sig av den utsläppsdatatjänst som anges i 19 § i klimatlagen. Genom datatjänsten, som förvaltas av Finlands miljöcentral, har kommunerna avgiftsfritt fått information om utvecklingen av utsläppen och kunnat ta fram utsläppsminskningsscenarier. Utsläppsdatatjänsten har utvecklats med finansiering från både miljöministeriet och EU:s LIFE-program. Utgångspunkten för propositionen är att Finlands miljöcentral fortsätter att sköta denna lagstadgade uppgift. På grund av behovet att balansera statsfinanserna beviljas dock Finlands miljöcentral inga nya resurser i budgetpropositionen för 2025 för upprätthållandet av utsläppsdatatjänsten, utan centralen bedöms kunna sköta uppgiften med befintliga resurser och genom omorganisering av uppgifterna. Resursbehovet beräknas permanent uppgå till 0,5 årsverken, motsvarande 50 000 euro. Upprätthållandet av utsläppsdatatjänsten kan anses vara en kostnadseffektiv och samhällsekonomiskt motiverad uppgift. I utsläppsberäkningssystemet anges sektorsvis varje kommuns utsläpp, som Finlands miljöcentral räknat ut färdigt. Med hjälp av verktyget med utsläppsscenarier kan kommunen på egen hand bedöma sina framtida alternativa utvecklingsvägar för minskning av utsläpp. Statistikcentralen har ännu 2023 tagit fram uppgifter om regionala utsläpp. Utsläppsberäkningen för kommuner och regioner har dock avslutats eftersom det har ansetts att Finlands miljöcentral gör motsvarande beräkningar. 

Kommunerna kan i sitt klimatarbete fortfarande enligt kommunens eget behov dra nytta av miljöministeriets handbok för beredning av kommunens klimatplan Miljöministeriets publikationer 2023:17.från 2023. 

Utskottet påpekar att kommunernas frivilliga nätverk och de verktyg som använts har främjat klimatarbetet avsevärt under de senaste åren. Enligt den konsekvensbedömning som gjorts av nätverket Mot en klimatneutral kommun (Hinku) har växthusgasutsläppen i de kommuner som anslutit sig till nätverket minskat med i genomsnitt 3,1 procent mer än i övriga kommuner i Finland. Ett av de effektivaste formerna av klimatarbete i kommunerna är kommunsektorns energieffektivitetsavtal, det vill säga avtalet mellan arbets- och näringsministeriet, Energimyndigheten och Kommunförbundet om effektivare användning av energi inom kommunsektorn. Cirka 75 procent av kommunerna, mätt enligt invånarantal, har från och med 2008 anslutit sig till dessa frivilliga energieffektivitetsavtal. 

Erfarenheterna har visat att utarbetandet av klimatplaner har ökat kommunernas möjligheter att få finansiering för sina projekt både nationellt och internationellt. När den nationella finansieringen slopas kan kommunerna ansöka om EU-finansiering för klimatåtgärder, till exempel via insatsområdet ett klimatneutralt Finland, vars finansiering kommer från Europeiska regionala utvecklingsfonden. Utnyttjandet av EU-finansiering förutsätter dock kompetens i ansökningsprocesserna, och kommunerna kan genom att samarbeta sinsemellan effektivt påverka möjligheterna att få bifall på sina ansökningar.