I propositionen föreslår regeringen att giltighetstiden för de temporära bestämmelser som utfärdats för att förhindra spridning av covid-19-epidemin förlängs. Bestämmelserna gäller särskilda hygienkrav som ska iakttas i förplägnadsrörelser, persontrafiken och andra tjänster och begränsning av verksamheten när epidemiläget kräver det. Det föreslås också att giltighetstiden för bestämmelserna om övervakningen av skyldigheterna i fråga och för bestämmelsen om ändringssökande ska förlängas.
Det föreslås dessutom att definitionen av närkontakt i bestämmelsen om förutsättningar för användningen av utrymmen avsedda för kunder och deltagare preciseras så att skillnaderna när det gäller spridningsrisken i fråga om utrymmen inomhus och utomhus beaktas i definitionen.
Ett viktigt syfte med propositionen är att stärka de lokala och regionala myndigheternas möjligheter att proaktivt och snabbt vidta nödvändiga och proportionerliga åtgärder för att förhindra spridning av coronaviruset och därmed skydda befolkningen mot sjukdomen covid-19 i en situation där antalet covid-19-smittfall börjar öka igen. Ett mål är då också att trygga social- och hälsovårdssystemets bärkraft.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att regleringen är motiverad för att skydda befolkningens hälsa och trygga hälso- och sjukvårdssystemets bärkraft. Också grundlagsutskottet har i sitt utlåtande ansett att det finns klart godtagbara grunder för regleringen.
Definition av närkontakt
I propositionen föreslås det att den temporära definitionen av närkontakt i 58 d § 4 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar ändras (lagförslag 1) så att man med närkontakt i fortsättningen avser att människor vistas ansikte mot ansikte eller i samma utrymme inomhus på mindre än två meters avstånd från varandra i mer än 15 minuter. I och med ändringen ska ett två meters avstånd till andra personer inte förutsättas i med avseende på område och funktion avgränsade utrymmen utomhus. Säkerhetsavståndet på två meter ska således gälla endast verksamhet inomhus. Enligt propositionen minskar risken för smitta betydligt utomhus jämfört med utrymmen inomhus där ventilationen är bristfällig och där man vistas nära varandra (s. 12).
Utskottet anser att propositionen är motiverad till denna del. Propositionen gör det möjligt att ordna evenemang och service utomhus på ett ändamålsenligt sätt utifrån en mindre smittrisk.
Utskottet konstaterar att ett kategoriskt krav på ett avstånd på två meter inomhus i praktiken gör det svårt att ordna många funktioner. Till exempel är det i praktiken så gott som omöjligt att ordna verksamhet i biografer och konsertsalar när det krävs ett avstånd på två meter mellan kunderna. I propositionsmotiven konstateras det att av betydelse med avseende på smittorisken är förutom avståndet också egenskaperna hos utrymmet i fråga och ventilationen och om personerna är ansikte mot ansikte, parallellt eller till exempel efter varandra. Utskottet konstaterar att det inte finns något motsvarande tvåmeterskrav till exempel i restauranger eller trafikmedel. Utskottet anser att regeringen vid den fortsatta beredningen och vid tillämpningen av bestämmelserna bör bedöma om det kategoriska kravet på ett säkerhetsavstånd på två meter kan lättas upp genom lämpligt utplacerade sittplatser som anvisas var och en, tillräcklig ventilation, användning av munskydd och andra hygienåtgärder.
Utskottet konstaterar att den föreslagna ändringen ger upphov till större osäkerhet om hur villkoret ansikte mot ansikte i definitionen ska tolkas i samband med organisering av verksamhet. Villkoret kan tolkas så att man inte heller på ett avstånd som överstiger två meter eller under en mycket kort tid får vistas nära varandra inomhus eller utomhus. Utskottet konstaterar att även om det i och för sig också är av betydelse i fråga om säkerhetsavståndet om man är ansikte mot ansikte, parallellt eller till exempel efter varandra, är villkoret ansikte mot ansikte som definition på närkontakt rätt vag och kan i praktiken innebära ett oändamålsenligt krav när det gäller att ordna evenemang och tjänster. Därför föreslår utskottet att villkoret ansikte mot ansikte stryks ur definitionen. Utskottet konstaterar samtidigt med hänvisning till propositionen (s. 12) att man vid evenemang och tjänster i vilket fall som helst ska iaktta de allmänna hygienbestämmelser som det föreskrivs om i 58 c §. Det betyder att kundernas och deltagarnas vistelse ska ordnas så glest som möjligt med beaktande av särdragen i verksamheten i fråga och att eventuella kundplatser ska placeras tillräckligt långt från varandra.
Förlängd giltighetstid för bestämmelserna
I propositionen föreslås det att giltighetstiden för 58 a—58 h §, 59 a—59 e § och 91 § 1 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar förlängs med små ändringar genom att det stiftas en ny temporär lag som är i kraft den 1 juli—31 december 2021 (lagförslag 2). Bakgrunden till förslaget är social- och hälsovårdsministeriets och Institutet för hälsa och välfärds utredning om epidemins nuvarande och förutsägbara läge.
Enligt propositionen (s. 18) kan epidemiläget i slutet av året inte i detta skede förutspås tillräckligt noggrant för att det med full säkerhet ska kunna påvisas att det är absolut nödvändigt att bestämmelserna om begränsningsåtgärder är i kraft ännu i december 2021. Enligt propositionen bör det dock beaktas att tröskeln för tillämpning av sådana bestämmelser som allvarligt ingriper i de grundläggande fri- och rättigheterna är hög, varvid bestämmelsernas giltighet i sig inte innebär att begränsningsåtgärder tas i bruk. Om epidemiläget hålls på en måttlig nivå på hösten och vintern 2021, kan kraftigt begränsande åtgärder enligt propositionen inte tas i bruk.
Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att antalet nya covid-19-fall i Finland har minskat betydligt sedan mitten av mars och att epidemin tills vidare håller på att lugna ner sig. Rekommendationerna och begränsningarna samt stängningen av förplägnadsrörelser har enligt en bedömning som utskottet fått minskat kontakterna mellan människor och på så sätt förhindrat spridningen av epidemin. När våren framskrider kommer också vaccinationerna och säsongsvariationen att underlätta epidemiläget.
De olika virusvarianter som ökar i världen och även i Finland skapar dock osäkerhet i fråga om de positiva utsikterna för epidemiens utveckling. Virusvarianter förekommer i alla landskap. Den smittsammare så kallade brittiska varianten (B.1.1.7) har spritt sig i Finland. Dessutom har det i världen observerats helt nya varianter av viruset som eventuellt kan smitta lätt. Det är också möjligt att vissa virusvarianter kan stå emot det skydd som vaccinerna ger. Om det uppkommer sådana varianter av viruset och de sprids till Finland, till exempel när det igen blir möjligt att resa, kan sommarens och höstens positiva prognoser komma att förändras.
Utskottet konstaterar att det oundvikligen är så att epidemins förlopp är oförutsägbart. Det har varit nödvändigt att flera gånger förlänga giltighetstiden för bestämmelser som möjliggör begränsningar och som stiftats för en kort tid när epidemin har dragit ut på tiden. Man kan fortfarande inte säga något om epidemins längd, och statsrådet och de behöriga myndigheterna bör därför enligt utskottets åsikt även fortsättningsvis ha möjlighet att genom begränsningar reagera på en eventuell försämring av epidemiläget. Utskottet anser således att en förlängning av de föreslagna bestämmelsernas giltighetstid är motiverad för att skydda befolkningens hälsa och upprätthålla funktionsförmågan i hälso- och sjukvårdssystemet. Utskottet anser att statsrådet vid tillämpningen av bestämmelserna på behörigt sätt bör beakta hur vaccineringarna framskrider och hur incidensen sjunker och bedöma om det finns grunder för att hålla begränsningarna i kraft när man beaktar vaccinationsläget och de ekonomiska skador som begränsningarna orsakar.
Samtidigt betonar utskottet den höga tröskeln för att införa begränsningar. Giltigheten för bestämmelserna innebär inte i sig att begränsningsåtgärder tas i bruk, utan statsrådet och de behöriga myndigheterna är skyldiga att grunda sina beslut om eventuellt införande av begränsningar på en avvägning av vad som är nödvändigt med beaktande av epidemiläget.
Utskottet upprepar sin tidigare ståndpunkt (ShUB 9/2021 rd, s. 10) om att stängningen av restauranger före klockan 21 faktiskt innebär att åtskilliga restauranger stängs. Tröskeln för att stänga restauranger före klockan 21 genom förordning ska vara särskilt hög. Om epidemiläget är så svårt att restauranger måste stängas före klockan 21 anser utskottet att statsrådet hellre bör överväga att stifta en separat lag om total stängning av restauranger. Då får restaurangerna ersättning för sina förluster genom en tydligare mekanism.
Hur restriktionerna riktas till olika sektorer på ett rättvist och konsekvent sätt
De temporära bestämmelserna om begränsningar av tjänster i lagen om smittsamma sjukdomar har utfärdats på ett splittrat sätt och genom olika propositioner när epidemin har fortgått. Utskottet fäster allvarlig uppmärksamhet vid att bestämmelserna har blivit oenhetliga både när det gäller regleringsmekanismerna och när det gäller innehållet i begränsningarna. Bestämmelser om begränsningar för förplägnadsrörelser utfärdas genom förordning av statsrådet, medan Transport- och kommunikationsverket är behörig myndighet i fråga om transporttjänster och regionförvaltningsverket i princip är behörig myndighet i fråga om andra tjänster. Också förutsättningarna för att införa begränsningarna har reglerats på olika sätt inom olika sektorer. Begränsningarna har i de olika skedena av epidemin införts på olika sätt inom olika sektorer. Särskilt kultur- och evenemangsbranschen och idrottsevenemangen har under mycket lång tid varit föremål för betydligt striktare begränsningar än förplägnadsverksamheten och transporttjänsterna.
De temporära bestämmelserna om bekämpning av covid-19-epidemin i lagen om smittsamma sjukdomar är inte heller konsekventa med de bestämmelser i lagen om smittsamma sjukdomar som gäller tills vidare.
Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att bestämmelserna om begränsningar och även till-lämpningspraxis för dem nu bildar en inkonsekvent helhet mellan olika sektorer och även inom de olika sektorerna med tanke på förhindrandet av spridningen av epidemin. Också ekonomiutskottet har påpekat att olika branscher behandlas inkonsekvent (EkUU 15/2021 rd, s. 4).
Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar dock att trots de skillnader i regleringsmekanismerna och bestämmelsernas innehåll som anges ovan är det ett i lag föreskrivet gemensamt villkor för alla temporära begränsningar att den behöriga beslutsfattaren inte har rätt att fatta beslut om begränsningar innan man gjort en nödvändighetsavvägning. De olika tillämpningsförutsättningarna för begränsningarna skapar endast en grund för att få införa begränsningar. Det får dock inte inom någon sektor fattas beslut om begränsningar, om dessa inte är nödvändiga för att förhindra spridning av epidemin.
Utskottet betonar att de olika myndigheterna, trots skillnader i regleringsmekanismerna och tillämpningsförutsättningarna, måste grunda sin bedömning av nödvändigheten på rättvisa och proportionerliga kriterier, oberoende av bransch, så att begränsningarna riktar sig till olika sektorer på ett konsekvent sätt med tanke på bekämpningen av epidemin. Genom den nödvändighetsavvägning som är gemensam för alla begränsningar ska begränsningarna ställas i relation till varandra så att de bildar en motiverad och proportionerlig helhet för att förhindra spridning av epidemin.
Även grundlagsutskottet har i sina utlåtanden om propositionerna om bekämpning av covid-19-epidemin förutsatt att begränsningarna är nödvändiga och proportionerliga. Enligt social- och hälsovårdsutskottets åsikt ingår det i proportionaliteten att begränsningarna står i rätt proportion till smittorisken. Proportionalitet innebär dessutom att de begränsningar som gäller olika branscher och olika typer av evenemang, tjänster eller utrymmen är konsekventa sinsemellan.
Grundlagsutskottet och social- och hälsovårdsutskottet har tidigare i fråga om restaurangbegränsningarna förutsatt att statsrådet vid en avvägning av vad som är nödvändigt ska göra en mer detaljerad regional granskning än en granskning på landskapsnivå, eftersom variationen mellan landskapen, sjukvårdsdistrikten och kommunerna är stor när det gäller förekomsten av viruset (GrUU 6/2021 rd, stycke 18, GrUB 3/2021 rd, stycke 4, och ShUB 9/2021 rd, s. 8). Grundlagsutskottet har också i sitt utlåtande om denna proposition uppmanat statsrådet att överväga möjligheten att avgränsa till exempel det regionala tillämpningsområdet på en mer detaljerad nivå än på landskapsnivå (GrUU 16/2021 rd, stycke 8).
Regionförvaltningsverkens beslut om begränsningar har ofta gällt regionförvaltningsverkets hela verksamhetsområde. Social- och hälsovårdsutskottet betonar att en rättvis behandling av olika sektorer innebär att såväl statsrådet som varje regionförvaltningsverk och Transport- och kommunikationsverket innan de fattar sitt beslut ska göra en tillräckligt detaljerad avvägning på regional nivå av om begränsningarnas nödvändighet och proportionerlighet. Framför allt i geografiskt sett stora landskap är det inte nödvändigtvis motiverat med restriktioner specificerade enligt landskap eller ens sjukvårdsdistrikt, om smittfall förekommer i andra befolkningskoncentrationer långt borta.
För förplägnadsrörelsernas del har det dessutom förutsatts att begränsningarna ska differentieras så att de riktas på olika sätt till förplägnadsrörelser av olika slag, med hänsyn till bekämpningen av epidemin (GrUU 31/2020 rd, s. 5, ShUB 27/2020 rd, s. 4, och ShUB 9/2021 rd, s. 6—10). Utskottet betonar att också beslut om begränsningar inom andra sektorer ska differentieras i fråga om olika typer av aktörer utifrån en avvägning av nödvändigheten och proportionaliteten, uttryckligen med tanke på bekämpningen av epidemin. Det har förekommit variationer i hur begränsningarna har riktats under epidemin. Begränsningarna har dock drabbat till exempel evenemangs- och kulturbranschen och idrottsevenemangen på ett inkonsekvent sätt i förhållande till förplägnadsrörelserna. Inte heller begränsningarna i fråga om den tillåtna publikmängden eller det tillåtna antalet kunder har varit konsekventa i förhållande till exempelvis storleken på platsen för evenemanget eller tjänstetillhandahållarens utrymmen. Enligt utskottet har begränsningarna således inte inriktats på ett rättvist och konsekvent sätt mellan eller inom sektorerna med tanke på förhindrandet av spridningen av epidemin. Utöver statsrådet bör även regionförvaltningsverken och Transport- och kommunikationsverket utöva sin prövningsrätt på så sätt att begränsningarna med tanke på bekämpningen av epidemin blir konsekventa i förhållande till olika sektorer och olika typer av aktörer inom olika sektorer.
Statsrådet och de övriga behöriga myndigheterna bör utnyttja den regionala expertisen i sjukvårdsdistriktens samarbetsgrupper för bekämpning av covid-19-epidemin när det gäller begränsningarnas regionala och sektorspecifika nödvändighet och proportionalitet.
I bedömningen av nödvändigheten bör det enligt utskottet också beaktas att det mot bakgrund av de senaste uppgifterna verkar som om vaccinationstäckningen kommer att nå en relativt god nivå redan under sommaren. De nyaste varianterna verkar kunna spridas ännu effektivare, men enligt en utredning som utskottet fått är också skyddet mot dem bra efter två vaccindoser. Att vaccinationstäckningen framskrider snabbt ändrar uppskattningarna av virusinfektionernas belastning på hälso- och sjukvårdssystemet. Trots att det är svårt att förutse hur virusvarianterna kommer att sprida sig, verkar effekterna av vaccinerna framför allt ge utslag i en minskning av de allvarligaste sjukdomsbilderna, vilket också återspeglas i belastningen på sjukvården och intensivvården. Således bör statsrådet och de behöriga myndigheterna enligt utskottets åsikt i fortsättningen följa och omvärdera bland annat incidensens relativa betydelse och gränsvärden för begränsningarnas nödvändighet.
Restriktionerna hindrar utövning av yrke och näringsverksamhet och medför förlust av försörjning och orsakar därmed mänskligt lidande och välfärds- och hälsoproblem. Utskottet anser därför att det med tanke på välbefinnandet i hela samhället och tilltron till myndigheternas verksamhet är viktigt att befolkningen upplever att restriktionerna är rättvisa och proportionerliga med avseende på olika funktioner och att de är nödvändiga och motiverade för att hindra epidemins spridning. Utskottet betonar att statsrådet, för att förbereda sig för en eventuell framtida epidemi efter att den pågående epidemin har upphört och om den drar ut på tiden, utan dröjsmål bör inleda beredning så att bestämmelserna om restriktioner bildar en innehållsmässigt rättvis helhet, både inom och mellan olika sektorer, vars regleringsmekanismer går att behärska på ett konsekvent sätt. Utskottet betonar att restriktionerna kan – och också bör – gälla olika regioner och olika sektorer och evenemang eller tjänster på olika sätt när det finns hållbara grunder för det med avseende på att hindra att epidemin sprids. Restriktionerna måste dock utgöra en logisk helhet där frågan om de kan motiveras anknyter till de risker som är förenade med spridningen av smitta. Utskottet föreslår ett uttalande om saken. (Utskottets förslag till uttalande)
Noggrann avgränsning och exakthet
Grundlagsutskottet har i ett tidigare utlåtande ansett att lagens definition av de utrymmen som avses i 58 g § om temporär stängning av utrymmen för kunder och deltagare är något vag. Med tanke på kravet på exakthet och noggrann avgränsning hade det varit motiverat att definiera utrymmena uttömmande i lagen eller åtminstone i en statsrådsförordning utfärdad med stöd av 58 g § (GrUU 44/2020 rd, s. 9). Social- och hälsovårdsutskottet föreslog i sitt tidigare betänkande inga preciseringar i lagen utan konstaterade att de utrymmen som avses i 58 g § bör definieras uttömmande genom förordning av statsrådet (ShUB 1/2021 rd, s. 11).
Grundlagsutskottet förutsätter i sitt utlåtande om den nu aktuella propositionen (GrUU 16/2021 rd, stycke 9) att statsrådet ägnar allvarlig uppmärksamhet åt att någon sådan förordning enligt riksdagens vilja inte har utfärdats. Social- och hälsovårdsutskottet delar grundlagsutskottets ståndpunkt och upprepar att de utrymmen som avses i 58 g § med anledning av grundlagsutskottets utlåtande bör definieras uttömmande genom förordning av statsrådet.
Åtgärder som gör det möjligt att öppna upp evenemang och tjänster
Utskottet uttrycker särskilt sin oro över de begränsningar som gäller kultur- och evenemangsbranschen. Begränsningarna har skadat näringsverksamheten och tjänsterna inom dessa sektorer kraftigt och under mycket lång tid. Tjänster inom kultur- och evenemangsbranschen har också en central betydelse för människors välbefinnande.
Utskottet konstaterar att det i stället för strikta begränsningsåtgärder bör föreskrivas om villkor som möjliggör en hälsosäker verksamhet. Enligt de sakkunnigyttranden som fåtts kan evenemang och tjänster ordnas på ett från epidemibekämpningssynpunkt säkert sätt genom att deltagarna utöver att uppfylla hygienkraven också förutsätts ha till exempel ett coronaintyg över att de nyligen haft sjukdomen, ett negativt testintyg eller ett vaccinationsintyg. Också ekonomiutskottet ansåg i sitt utlåtande (EkUU 15/2021 rd, s. 4) att det samtidigt som restriktioner införs också måste finnas en vision för hur samhället ska öppnas upp igen och att ett så kallat coronapass kan vara ett väsentligt element för att återställa den samhälleliga aktiviteten. Ett standardiserat intyg anpassat till det europeiska intyget visar att innehavaren har vaccinationsskydd eller negativt testresultat eller har haft covid-19. Utskottet uppmanar statsrådet att snabba på utredningen om och införandet av ett sådant intyg eller pass.
Social- och hälsovårdsutskottet delar ekonomiutskottets åsikt och konstaterar att statsrådet som ett led i sin strategiska planering måste snabba upp användningen av sådana intyg och av snabbtestning i stor skala så att evenemang kan ordnas på ett säkert sätt. Utskottet konstaterar dessutom att även regionförvaltningsverken och de övriga behöriga myndigheterna som en del av sitt beslutsfattande utifrån gällande lagstiftning bör bedöma hur besluten om begränsningar kan riktas så att det trots begränsningarna genom ovannämnda intyg och ett tillräckligt tillförlitligt snabbtest blir tillåtet att delta i evenemang och använda tjänster som är föremål för begränsningar.
I anslutning till coronaintyget tog de sakkunniga också upp hanteringen av sjukdomsrisken i samband med resor och gränspassage. Utskottet upprepar sin tidigare ståndpunkt i fråga om inresa och gränskontroll och konstaterar att bestämmelserna i lagen om smittsamma sjukdomar inte innehåller någon omfattande och tidsmässigt långvarig uppgift i anslutning till inresa och gränskontroll. Bestämmelserna om obligatoriska hälsokontroller gäller i begränsad utsträckning hälsokontroller som utförs på människor på enskilda verksamhetsställen eller till exempel på passagerare på privata flygplan. När antalet passagerare ökar och kontrollen vid de inre gränserna eventuellt slopas finns det ett behov av att skapa ett lagbaserat förfarande med tydliga anvisningar för tillsynen över hälsosäkerheten vid gränserna och samtidigt fastställa de olika aktörernas befogenheter och ansvar på ett lämpligt sätt och rikta tillräckliga resurser till denna verksamhet. (ShUB 6/2021 rd, s. 12)
Förutsägbarhet i och kommunikation om beslutsfattandet
Social- och hälsovårdsutskottet upprepar sin tidigare ståndpunkt (ShUB 9/2021 rd, s. 13) om att både statsrådet och de regionala myndigheterna på ett klart och så förutseende sätt som möjligt ska ge information om de restriktioner och föreskrifter som gäller vid varje tid, så att de som omfattas av regleringen med tillräcklig säkerhet kan förbereda sig på att anpassa sin egen verksamhet.