I propositionen föreslås det att 6 § 4 mom. i lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948) ändras så att en krigsinvalid som skadats eller insjuknat till följd av krigen 1939—1945 och som har rätt till institutionsvård i fortsättningen också ersätts för en sådan andel av kostnaderna för boendeservice som Statskontoret anser att en skälig hyra utgör. Med boendeservice avses både gemenskapsboende och serviceboende med heldygnsomsorg. 

Bakgrunden till propositionen är att utbudet av tjänster inom institutionsvård som uppfyller Statskontorets kvalitetskrav har minskat, vilket innebär att krigsinvalider inte nödvändigtvis längre har möjlighet att få institutionsvård som ges genom Statskontorets betalningsförbindelse på sin hemort eller nära sina anhöriga. Då kan krigsinvaliderna antingen flytta till Statskontorets avtalsinstitution på annan ort eller övergå till boendeservice inom sitt eget välfärdsområde, för vilken den hyra som tas ut inte ersätts med stöd av gällande lagstiftning. På grund av att utbudet av tjänster inom sådan institutionsvård som uppfyller statskontorets kvalitetskrav minskar tillgodoses krigsinvalidernas rätt till avgiftsfri institutionsvård i närheten av anhöriga i dagens läge inte på det sätt som avses i lagen. 

Syftet med propositionen är att krigsinvaliderna ska kunna bo avgiftsfritt nära sina anhöriga de sista åren, om avgiftsfri institutionsvård inte finns att tillgå. Social- och hälsovårdsutskottet anser att den föreslagna ändringen är motiverad och brådskande och tillstyrker lagförslaget utan ändringar. 

För att göra ersättningsförfarandena för krigsinvalider och frontveteraner enhetliga anser utskottet också att det är motiverat att ändra 6 b § i lagen om skada, ådragen i militärtjänst på så sätt att den ersättning som årligen betalas i förskott för den hemservice och boendeservice och de sjukvårdstjänster som ordnas av den myndighet som svarar för ordnandet av social- och hälsovården betalas i en post i stället för nuvarande månatliga poster. 

Enligt propositionen finns det för närvarande cirka 300 krigsinvalider, av vilka drygt en tredjedel är i institutionsvård. De är i genomsnitt omkring 93 år gamla och deras antal minskar med omkring 25—30 procent per år. Cirka 60 personer får boendeservice, och antalet krigsinvalider som övergår till boendeservice antas öka i och med att institutionerna eventuellt läggs ned. Den föreslagna ändringen beräknas öka kostnaderna med cirka 720 000 euro per år. Enligt Statskontorets bedömning kan anslaget täckas med ett förslagsanslag för ersättningar enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst (mom. 33.50.52). Ingen tilläggsfinansiering behövs. 

Den föreslagna ändringen gäller endast krigsinvalider som skadats eller insjuknat i krigen 1939—1945. Utfrågade sakkunniga lyfte också fram möjligheten att utsträcka motsvarande förmån till att gälla alla veteraner i våra krig. Bestämmelser om förmåner för veteraner som inte skadats i krig, alltså frontveteraner, finns i lagen om rehabilitering av frontveteraner (1184/1988). Det innebär att bestämmelser om ersättning av hyran för boendeservice till frontveteraner inte kan utfärdas genom en ändring av lagen om skada, ådragen i militärtjänst. För frontveteraner skulle det vara fråga om en helt ny förmån, eftersom det inte har föreskrivits om rätt för frontveteraner att få ersättning för institutionsvård av Statskontoret till skillnad från krigsinvalider. Enligt uppgifter till utskottet fanns det cirka 1 850 frontveteraner i början av 2024. Det är inte känt hur stor andel av frontveteranerna som bor inom boendeservicen. Kostnaderna för ändringen skulle dock bli betydligt större för frontveteranernas del än för krigsinvalidernas del, eftersom frontveteranerna just nu inte har rätt till institutionsvård som ersätts av Statskontoret. Utskottet anser det vara viktigt att man vid en eventuell framtida lagberedning bedömer rätten till tillräckliga boendetjänster för alla veteraner i våra krig.