Ändring av definitionen av närkontakt
I propositionen föreslås det att 58 d § 4 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar upphävs. I momentet ingår en definition av närkontakt. Ändringen innebär enligt propositionen (s. 11) att myndigheterna även fortsättningsvis när de fattar beslut enligt 1 mom. bör beakta hur närkontakt kan undvikas, om de kriterier för begränsning av användningen av utrymmen som anges i paragrafen uppfylls. Myndigheterna kan dock på ett mer flexibelt sätt än enligt den gällande, schematiska bestämmelsen beakta olika slags utrymmen och användningssyften i sitt beslut.
Enligt inkommen utredning är epidemiläget fortfarande svårt om man enbart ser på antalet smittfall, men konsekvenserna för samhället är betydligt mindre än i de tidigare vågorna, mätt i antalet patienter som behöver sjukhusvård eller antalet dödsfall i sjukdomen. Utskottet anser således att det i princip är motiverat att stryka definitionen av närkontakt.
Utskottet noterar dock att sakkunniga vid utfrågningarna har kritiserat de temporära bestämmelserna om restriktioner i lagen om smittsamma sjukdomar för att de har visat sig vara svårbegripliga och svårtolkade i den praktiska tillämpningen. Utifrån utfrågningen väcker också den nu föreslagna ändringen oro över huruvida förslaget skapar klarhet i regleringen eller huruvida en ökad flexibilitet i bestämmelsen leder till större tolkningssvårigheter vid tillämpningen av den. De sakkunniga uttryckte farhågor över att det efter att definitionen av närkontakt strukits kommer att finnas en omfattande prövningsrätt vid beslutsfattandet. Det kan öka den regionala ojämlikheten i och med att det inte finns något tydligt kriterium för närkontakt.
De sakkunniga pekade också på det problematiska och oklara förhållandet mellan 58 d § i lagen om smittsamma sjukdomar och de beslut som avses i 58 §, å ena sidan, och villkoren i 58 c §, som gäller direkt med stöd av lag utan separata beslut, å andra sidan. I de sakkunnigyttranden som social- och hälsovårdsutskottet fått av företrädare för de sektorer som är föremål för restriktioner får slopandet av 58 d § brett understöd.
Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande (s. 4) att social- och hälsovårdsutskottet bör undersöka om de snabba förändringarna i epidemiläget också gör det möjligt att upphäva 58 d §, som nu föreslås bli ändrad.
Också kulturutskottet påpekar i sitt utlåtande att den föreslagna 58 d § lämnar rum för tolkning och noterar de problem som nämns ovan. Kulturutskottet föreslår att social- och hälsovårdsutskottet för att förtydliga regleringen överväger möjligheten att upphäva 58 d § i lagen om smittsamma sjukdomar med beaktande av de övriga temporära paragrafer i den lagen som utfärdats med tanke på begränsningsåtgärder för coronatiden samt lagens 58 § (s. 3).
Ekonomiutskottet (s. 3) ställer sig bakom den lösning som valts i propositionen och understryker att lösningen och genomförandet av den bör säkerställa att målen för lagändringen uppnås.
Enligt propositionen (s. 9) har man som ett alternativ vid beredningen övervägt att helt upphäva bestämmelsen. Detta föreslås dock inte i propositionen eftersom det sägs att när covid-19-pandemin är fortsatt kraftig och vaccinationsgraden hos befolkningen väldigt bristfällig, är det nödvändigt för att förhindra att epidemin sprids att regionförvaltningsverken och de kommunala organen vid behov har möjlighet att besluta om begränsning av antalet kunder, arrangemang för kundplatser och lokaler eller andra åtgärder genom vilka närkontakt kan undvikas.
Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att de temporära restriktionsbestämmelser i lagen om smittsamma sjukdomar vars syfte är att förhindra att coronaepidemin sprids är kopplade till varandra och bildar en helhet som tillämpas stegvis om situationen kräver det. Utskottet konstaterar att det i samband med att 58 d § stiftades slogs fast att tröskeln för tillämpning av paragrafen är hög och att tillämpningströskeln höjs ytterligare genom den föreslagna ändringen. Det är oundvikligen så att epidemins förlopp är oförutsägbart. Därför anser utskottet att det är viktigt att man kan fatta beslut enligt 58 d § om förutsättningarna för tillämpningen av paragrafen uppfylls, i det fall epidemiläget förvärras och åtgärderna enligt 58 c § inte räcker till.
Om bestämmelsen helt skulle utgå ur den metodarsenal som lagen tillåter, skulle myndigheterna endast kunna använda sig av antingen stängning av utrymmen enligt 58 g § eller stängning av utrymmen eller förbud mot tillställningar enligt 58 § i de fall när villkoren för tillämpning av dessa paragrafer uppfylls. De bestämmelserna innefattar dock inte alla situationer och utrymmen där det kan bli nödvändigt att införa restriktioner för att skydda människors liv och hälsa, om epidemin förvärras eller om det uppstår en hälsorisk på grund av nya muterade virusstammar. I båda de nämnda paragraferna föreskrivs det dessutom enligt ordalydelsen om kraftigare restriktioner (stängning och förbud) än i 58 d §, som gör det möjligt att ordna evenemang och hålla utrymmen öppna med vissa begränsningar. Utskottet anser därför att den reglering som föreslås i propositionen är motiverad. Utskottet instämmer dock i grundlagsutskottets åsikt (s. 4) att statsrådet noga måste följa regleringens konsekvenser och konstaterar att man vid behov bör bereda förslag till ändringar av bestämmelserna.
Utskottet noterar dessutom oron över den oklarhet som uppstår när definitionen av närkontakt stryks och konstaterar att motiveringen till propositionen ger den ändrade 58 d § ett innehåll som i hög grad styr tolkningen av lagen. Enligt propositionen (s. 11) är syftet med att upphäva momentet "att ändra definitionen av närkontakt så att termen avser det som dess ordalydelse ger vid handen. Med närkontakt avses utöver fysisk beröring endast mycket nära vistelse till exempel i trånga kösituationer".
Utskottet konstaterar att ordalydelsen i motiveringen ger begreppet närkontakt ett mycket snävt innehåll och begränsar således prövningsrätten när bestämmelsen tillämpas till en restriktiv tolkning av begreppet. Utifrån skrivningen i propositionen kan definitionen av närkontakt anses bli snävare så att den utöver fysisk kontakt i stället för det tidigare avståndet på två meter gäller endast mycket nära vistelse som kan anses vara av samma typ som de kösituationer som nämns som exempel.
Grundlagsutskottet konstaterar vidare (s. 4) att social- och hälsovårdsutskottet bör granska om syftet med regleringen kan uppnås genom en skyldighet att ordna användningen av lokalerna på så sätt att man i stället för att undvika all närkontakt minskar den smittrisk som beror på närkontakt mellan kunder, dem som deltar i verksamhet och sällskap.
Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att förebyggande av risken för smitta är av avgörande betydelse för att bekämpa epidemin. Ett sätt att förebygga smitta är att undvika närkontakt. På denna grund föreslår utskottet att bestämmelsen ändras så att ett myndighetsbeslut i stället för undvikande av närkontakt gäller förebyggande av smittrisk som orsakas av närkontakt.
Slopande av incidensen
I propositionen föreslås det att kriterierna för myndigheternas beslutsfattande i 58 d § 2 mom. ändras så att incidensen för sjukdomen covid-19 stryks som tillämpningskriterium. Samtidigt föreslås det att det kriterium som gäller smittkluster som konstaterats inom en kommuns eller ett sjukvårdsdistrikts område preciseras så att det för att bestämmelsen ska tillämpas krävs att smittklustren inom området är betydande och att de kan medföra risk för omfattande spridning av ny smitta inom området.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att förslaget om att slopa incidenskriteriet är motiverat. I en utredning som utskottet fått sägs det att incidensen i och med att vaccinationstäckningen ökar inte längre utgör någon väsentlig förutsättning med avseende på epidemin. Utskottet anser att det i det förändrade sjukdomsläget är mer motiverat att nödvändigheten av beslutsfattandet i enlighet med propositionen bedöms på det föreslagna sättet utifrån uppkomst av betydande smittkluster.
Utskottet påpekar dock att man i andra temporära bestämmelser i lagen om smittsamma sjukdomar som hänför sig till samma helhet fortfarande använder incidensen som ett kriterium för restriktioner. Det gäller åtminstone 58 f § 2 mom. 1 punkten och 58 g § 2 mom. 1 punkten. Utskottet betonar att för att regleringen ska vara konsekvent bör det här behovet av restriktioner i ett förändrat epidemiläge bedömas som en helhet och att lagändringar bör beredas vid behov.
Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande (s. 4) uppmärksamhet vid bedömningen av hur betydande ett smittkluster är och konstaterar att till exempel samhälleliga och sociala faktorer samt aspekter som hänför sig till öppenheten i samhället kan ha betydelse i denna bedömning. Enligt grundlagsutskottet finns det skäl att precisera kriteriet för smittklustrens betydelse.
Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att enligt motiveringen till 58 d § 2 mom. (s. 10) avses med betydande smittkluster sådana situationer där smittkedjor inte kan spåras på ett tillförlitligt sätt och som enligt en sakkunnigbedömning medför en betydande risk för omfattande spridning av nya smittor inom området. Med omfattande spridning avses att antalet nya fall ökar betydligt och sprids utanför klustren, vilket försvårar spårningen av fallen. Bedömningen av när det är fråga om ett betydande smittkluster görs av den som fattar beslutet, och denne ska stödja sig på en sakkunnigbedömning i sitt beslutsfattande.
Enligt en utredning från social- och hälsovårdsministeriet påverkas frågan om betydande smittkluster av de ovannämnda kriterierna, som gäller spårbarhet och en betydande risk för omfattande spridning och som föreskrivs i paragrafen. Om smittkedjorna kan spåras, betyder det att de kan brytas med hjälp av beslut om isolering och karantän enligt lagen om smittsamma sjukdomar. I en situation där en betydande del av infektionerna inte kan spåras är det å andra sidan sannolikt att smittan sprider sig i större utsträckning bland befolkningen. Sakkunnigbedömningen av betydande risk för att nya smittor sprids i stor skala i ett område påverkas av lokala förhållanden, till exempel i vilka befolkningsgrupper, situationer och utrymmen man upptäcker smitta, hur många smittfall som upptäcks och hur antalet har utvecklats. Sakkunnigbedömningen påverkas dessutom av informationen om de virusstammar som sprids och deras egenskaper.
Utskottet erfar att de betydande smittkluster som avses i bestämmelsen har ett centralt samband med exempelvis risken för att smittkluster eller deras snabba spridning ökar risken för att en smittsam sjukdom sprids okontrollerat bland befolkningen, att behovet av välfärdstjänster ökar avsevärt eller att liv och hälsa äventyras. Social- och hälsovårdsutskottet betonar att en väsentlig aspekt vid bedömningen av smittklustrens betydelse och behovet av restriktioner är huruvida hälso- och sjukvårdens bärkraft och resurser äventyras.
Behovet av en samlad bedömning av restriktionerna och deras konsekvenser
Social- och hälsovårdsutskottet betonar att det har skett förändringar i epidemilägets konsekvenser och att behovet av och grunden för restriktioner därför bör bedömas på nytt som en större helhet än de ändringar som nu föreslås. Behovet gäller den sammantagna temporära regleringen om bekämpning av coronaepidemin i lagen om smittsamma sjukdomar, å ena sidan, och behoven av att ändra de bestämmelser i lagen om smittsamma sjukdomar som gäller tills vidare, å den andra. Utskottet betonar att det bör göras en samlad bedömning av de nackdelar restriktionerna sammantaget orsakar samhället i relation till fördelarna. I bedömningen bör samtliga restriktioner beaktas. Det är också viktigt att bedöma de samhälleliga konsekvenserna på lång sikt. Behovet av en samlad bedömning betonades också i utlåtandena av grundlagsutskottet (s. 3), kulturutskottet (s. 3—4) och ekonomiutskottet (s. 4).
Under epidemin har grundlagsutskottet också betonat behovet av att säkerställa att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses genom lämpliga anvisningar (se t.ex. GrUB 5/2021 rd, stycke 16, och GrUB 14/2020 rd, s. 6). Social- och hälsovårdsutskottet instämmer i grundlagsutskottets synpunkt (s. 5) om att tillbörliga anvisningar är särskilt viktiga när det gäller den föreslagna regleringen för att säkerställa en jämlik tillämpning av lagen i juridiskt identiska fall.
Ekonomiutskottet och grundlagsutskottet har betonat vikten av näringsfrihet och jämlikhet mellan olika aktörer. Om man tvingas ta till restriktioner, måste aktörerna inom sektorn i fråga få behörig ersättning för ekonomiska förluster. Ekonomiska förluster kan i framtiden ersättas till exempel genom eventuell ny lagstiftning om kostnadsstöd.
Lagmotionen
Av de skäl som anges ovan anser utskottet att det i lagstiftningen fortfarande behövs en möjlighet att bekämpa spridning av smitta genom beslut enligt 58 d §, om epidemiläget kräver det. Därför understöder utskottet inte att paragrafen stryks i enlighet med lagmotionen. Utskottet föreslår att motionen förkastas.