Regeringen inskränker genom propositionen avsevärt välfärdsområdenas självstyrelse och rätt att besluta om sjukhus- och journätverket utifrån behoven hos invånarna i området och på ett sätt som tryggar patientsäkerheten och tjänsternas tillgänglighet. Propositionen begränsar välfärdsområdenas möjligheter att upprätthålla fler än en enhet med jour dygnet runt inom flera specialområden och bestämmer på vilka orter det i fortsättningen ska vara möjligt att ordna jour dygnet runt inom primärvården. 

Vi anser att det är onödigt att stifta en lag som i denna grad går in på detaljer och att den oskäligt inskränker välfärdsområdenas självstyrelse. Denna mycket detaljerade reglering på lagnivå har motiverats med att den ytterst tryggar tillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster och grundläggande fri- och rättigheter inom de gränser som statens ekonomiska resurser tillåter. Vi anser dock att välfärdsområdena sedan inrättandet den 1 januari 2023 målmedvetet har fattat beslut just för att trygga tjänsterna och personalen och dämpa kostnadsökningen. Till skillnad från vad som kommer att ske genom det som nu föreslås i propositionen har välfärdsområdena i sitt beslutsfattande kunnat sörja för tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet i områdena med beaktande också av områdenas särdrag. De ekonomiska utmaningarna och personalutmaningarna har kunnat hanteras i välfärdsområdenas beslutsfattande och servicenätet har byggts upp med beaktande av patientsäkerheten. 

Regeringens proposition om ett glesare sjukhus- och journät är en fortsättning på regeringens linje att skära ned på social- och hälsovårdstjänsterna. Vi anser att propositionen äventyrar tillgången till social- och hälsovårdstjänster och i synnerhet brådskande vård samt patientsäkerheten och jämlikheten mellan människor. Ministeriet har för propositionen räknat ut ett orealistiskt nedskärningsbelopp. Grunderna för beloppet har i stor utsträckning ifrågasatts vid sakkunnigutfrågningen. Välfärdsområdenas egna kalkyler över sparpotentialen för de föreslagna åtgärderna motsvarar inte ministeriets bedömningar, men dessa kalkyler har inte beaktats utan regeringen har bara hänvisat till det nationella perspektivet och en samlad bedömning. Nedskärningen enligt sparpotentialen, det vill säga 30,6 miljoner euro, görs i finansieringen med allmän täckning och riktas alltså kalkylmässigt till alla välfärdsområden. Nedskärningen försvagar i praktiken den ekonomiska situationen i varje välfärdsområde. 

Jour dygnet runt inom flera specialområden

Genom propositionen kommer jour dygnet runt inom flera specialområden eller operativ verksamhet som kräver jour dygnet runt i fortsättningen inte att kunna ordnas på sjukhusen i Kemi, Nyslott, Oulainen eller Salo. Ändringen gäller alltså Lapplands, Södra Savolax, Norra Österbottens och Egentliga Finlands välfärdsområden. Under behandlingen i utskottet föreslog vi att verksamheten kunde fortsätta oförändrad, vilket också föreslagits av de sakkunniga, i de åtgärdsmotioner som riksdagsledamöter från områdena lagt fram och i de medborgaradresser som organiserats i områdena. Inte heller Birkalands välfärdsområde, som tidigare självt beslutat upphöra med jour dygnet runt vid Valkeakoski sjukhus, kan inleda jouren på nytt. Vi anser det viktigt att välfärdsområdena även i fortsättningen har rätt att fatta beslut om sjukhusjouren i sina respektive områden. 

Nedläggningen av jouren på specialnivå i Oulainen och Salo leder också till att jouren dygnet runt på basnivå upphör, eftersom det i fortsättningen inte är möjligt att inrätta fler än en enhet med jour dygnet runt i välfärdsområden med ett universitetssjukhus. I nuläget är detta möjligt om befolkningens servicebehov förutsätter det. Sjukhusen i Salo och Oulainen utgör en integrerad del av universitetssjukhuskonceptet, och avvecklingen av dem medför utmaningar i områdena. Vi anser att välfärdsområden med ett universitetssjukhus också i fortsättningen bör ha möjlighet att inrätta fler än en enhet med jour dygnet runt. I Kemi och Nyslott får man enligt propositionen upprätthålla jour dygnet runt inom primärvården eller alternativt begränsad jour dygnet runt inom den specialiserade sjukvården. Också på dessa orter anser vi det vara förnuftigt att välfärdsområdet får bestämma om jouren, så att de kan utveckla en förnuftig arbetsfördelning mellan sjukhusen i området och också trygga jouren dygnet runt inom flera specialområden. För denna lösningar talar också att det i dessa områden finns ett stort antal turister och säsongboende. Enligt propositionen kan förlossningar även i fortsättningen skötas på sådana sjukhus med jour dygnet runt som välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen har beslutat om och där de lagstadgade förutsättningarna för att sköta förlossningar uppfylls. I lagen finns inga bestämmelser om sjukhusorterna, men vi anser det vara viktigt att HUS upprätthåller förlossningsverksamheten vid Lojo sjukhus för att trygga tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna och tillgången till tjänster. Social- och hälsovårdsministeriet kan även i fortsättningen bevilja tillstånd att avvika från kravet på att det årliga antalet förlossningar på sjukhuset ska vara cirka tusen förlossningar. Vi anser att detta är viktigt. 

Jour dygnet runt inom primärvården och akutmedicinen

Propositionen innebär också att primärvårdens jour nattetid upphör på ett flertal orter. I Norra Savolax välfärdsområde avslutas nattjouren i Idensalmi och Varkaus, i Norra Österbottens välfärdsområde i Oulainen och i Egentliga Finlands välfärdsområde i Salo. I Kouvola avgränsas den akutmedicinska jouren till jour på basnivå. Dessutom stängs jouren i Jämsä i Mellersta Finland och i Brahestad i Norra Österbotten genom välfärdsområdenas egna beslut. Jour inom primärvården eller akutmedicinen har kunnat ordnas genom särskilt tillstånd, om tillgängligheten till tjänsterna och avstånden mellan jourmottagningarna förutsätter detta och de tjänster som befolkningen behöver inte kan säkerställas tillräckligt väl genom den prehospitala akutsjukvården. Vi anser att undantagslovsförfarandet kan slopas, men även i fortsättningen bör dessa orter, liksom de orter som föreslås i propositionen, ha möjlighet att ordna jour, och den akutmedicinska jour i Kouvola som visat sig vara nödvändig bör få fortsätta. Välfärdsområdena bör själva få besluta om sin jourverksamhet. För att trygga de språkliga rättigheterna anser vi dock att det i Jakobstad i Österbottens välfärdsområde och i Raseborg i HUS-sammanslutningen ska ordnas jour nattetid, om det stöder tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna. 

Social- och hälsovårdsutskottet har röstat om våra ändringsförslag, men med stöd av regeringspartiernas röster har utskottet beslutat om nedskärningar av sjukhusens funktioner på det sätt som regeringen föreslagit. 

I propositionen föreslås det att lagstiftningen om jour och operativ verksamhet inom hälso- och sjukvården ändras. I fortsättningen kan varje välfärdsområde ha ett universitetssjukhus eller centralsjukhus som finns på en angiven ort och som får och är skyldigt att upprätthålla sådan jour dygnet runt inom flera specialområden som är tillgänglig för befolkningen och säkerställer sjukhusets verksamhet. I Nyland kan HUS-sammanslutningen dock på basis av sitt beslut driva sådana sjukhus på fler än en ort. 

Den föreslagna lagen innehåller bestämmelser om på vilka orter det är möjligt att upprätthålla jour dygnet runt inom primärvården och på vilka orter det alternativt är möjligt att upprätthålla begränsad jour dygnet runt inom den specialiserade sjukvården. Enligt propositionen kommer jour dygnet runt inom flera specialområden och därmed operativ verksamhet som kräver jour dygnet runt och operationssalsberedskap dygnet runt i fortsättningen inte att kunna ordnas på sjukhusen i Kemi, Nyslott, Oulainen eller Salo. Ändringen gäller alltså Lapplands, Södra Savolax, Norra Österbottens och Egentliga Finlands välfärdsområden. Inte heller Birkalands välfärdsområde kan på nytt starta jour dygnet runt vid Valkeakoski sjukhus. 

I propositionen föreslås att de bestämmelser slopas enligt vilka social- och hälsovårdsministeriet kan bevilja välfärdsområdet undantagstillstånd för upprätthållande av jour dygnet runt inom primärvården och akutmedicinen. I lagen skulle det föreskrivas om på vilka orter det är möjligt att upprätthålla sådan jour dygnet runt inom primärvården som är tillgänglig för befolkningen, om man kommer överens om saken i samarbetsområdets samarbetsavtal och de övriga lagstadgade förutsättningarna, bl.a. tillräcklig personal och ekonomisk bärkraft, uppfylls. Enligt förslaget föreskrivs det inte i fortsättningen om jour inom akutmedicinen i bestämmelserna. Jour dygnet runt inom primärvården får i fortsättningen upprätthållas i Ivalo, Kouvola, Kuusamo, Jakobstad och Raseborg. 

Vid alla sjukhus och andra verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården får man emellertid fortfarande upprätthålla sådan läkarjour dygnet runt inom sjukhuset som är nödvändig för en patientsäker vård av de patienter som redan finns på sjukhusets eller verksamhetsenhetens vårdavdelningar. 

I propositionen föreslås det att man luckrar upp kravet att operativ verksamhet som förutsätter operationssal och anestesi i sin helhet ska sammanslås till de sjukhus som har jour dygnet runt inom flera specialområden. I lagen förtydligas också bestämmelserna om under vilka förutsättningar operationer och andra ovan avsedda åtgärder kan skaffas av privata tjänsteproducenter. Man bör komma överens om principerna för anskaffning av operativ verksamhet i samarbetsområdets samarbetsavtal. 

Löftena i regeringsprogrammet uppfylls inte

Centerns grupp i social- och hälsovårdsutskottet menar att utgångspunkten måste vara att genomförandet av social- och hälsovårdsreformen sträcker sig över flera valperioder. Tiden fram till juni 2021 utgjorde lagstiftningsfasen för de nya välfärdsområdena, som alla riksdagspartier i tur och ordning hade förbundit sig till under två olika regeringsperioder. Riksdagen godkände då lagstiftningen om denna historiskt stora reform. Efter att lagstiftningen antagits övergick man till en inledningsfas för verksamheten, där välfärdsområdenas verksamhet och överföringen av ansvaret för tjänsterna till dem bereddes fram till ingången av 2023. Efter det inleddes social- och hälsovårdsreformens viktigaste skede, där välfärdsområdenas verksamhet utvecklas och social- och hälsovårdstjänsterna ses över. Landets regering bör i detta arbete stödja välfärdsområdena och trygga deras förutsättningar att ordna tjänsterna så att målen för social- och hälsovårdsreformen kan nås. För närvarande verkar det som om regeringen Orpo inte tar detta ansvar. 

I regeringsprogrammet sägs det att det under 2024 ska föreskrivas om den nationella helheten av sjukhus och jourer med beaktande av de långa avstånden och de språkliga rättigheterna. Helheten bereds i samarbete med välfärdsområdena och samarbetsområdena. Likaså lovar regeringen förbättra välfärdsområdenas möjligheter att välja det mest ändamålsenliga sättet att tillhandahålla de social- och hälsovårdstjänster som de ansvarar för. Tyvärr uppfylls dessa löften i regeringsprogrammet inte heller genom denna proposition. Som vi har sett i den offentliga debatten grundar sig förslaget om placeringen av jourhavande sjukhus till största delen på politiska beslut och regeringspartiernas egen intressebevakning. Välfärdsområdenas synpunkter har ignorerats helt och hållet, trots skrivningen i regeringsprogrammet. 

Välfärdsområdenas självstyrelse inskränks

Regeringen inskränker välfärdsområdenas självstyrelse genom att ändra bestämmelsen i 50 § 3 mom. i hälso- och sjukvårdslagen så att välfärdsområden med ett universitetssjukhus i fortsättningen inte har möjlighet att ordna jour nattetid inom primärvården på andra sjukhus i området, även om befolkningens servicebehov kräver det. 

Med tanke på välfärdsområdenas självstyrelse är det problematiskt att regeringen genom lagstiftning anger de orter där det är möjligt att upprätthålla jour dygnet runt, och regeringen tänker helt slopa den möjlighet att ansöka om dispens som skrivits in i den gällande lagen. Det är av många skäl svårt att förstå ett så kraftigt och detaljerat utövande av lagstiftningsmakt. 

Välfärdsområdena har betydligt bättre sakkunskap än regeringen om människornas behov av tjänster, om de regionala förhållandena och om hur tjänsterna ska ordnas. Därför bör regeringen i första hand sätta upp målen utan att alltför detaljerat ingripa i hur målen nås. Propositionen inskränker nu välfärdsområdets självstyrelse och beslutanderätt på ett oändamålsenligt sätt och ingriper i onödan i ordnandet av tjänsterna. 

Följderna av att jourerna läggs ned är delvis oändamålsenliga. Till exempel i Idensalmi och Varkaus finns det fortfarande stora vårdavdelningar och hemsjukhusverksamhet när jourerna upphör, vilket innebär att det fortfarande behövs en jourläkare där, men läkaren får i fortsättningen inte ta emot jourpatienter som kommer från sina hem. Slopandet av nattjouren i Idensalmi och Varkaus skulle ha mycket negativa konsekvenser för avdelningsvården och leda till en ytterligare belastning av jouren vid Kuopio universitetssjukhus. Vid utskottets sakkunnigutfrågning har det också framförts motstridiga uppgifter om antalet besök vid olika enheter för nattjour. 

Regeringen litar inte på välfärdsområdena

Regeringen berättade vid ramförhandlingarna att den fortsätter dialogen med välfärdsområdena om ordnandet av jourverksamheten, men det påståendet strider mot hur det faktiskt gick till. I fortsättningen kan välfärdsområdena inte ordna sina tjänster på det sätt som de anser vara bäst. Exempelvis Norra Österbottens välfärdsområde Pohde har uttryckt sin beredskap och förmåga att ordna jour nattetid inom primärvården på Oulaskangas sjukhus och har därför ansökt om dispens från ministeriet för att ordna verksamheten. Genom lagändringen skulle detta inte längre vara möjligt. Till exempel Lapplands välfärdsområde kan visa prov på god kostnads- och produktivitetsutveckling, beslutsförmåga och identifiering av nya anpassningsmetoder. Anpassningen av ekonomin och förbättringen av produktiviteten inom den specialiserade sjukvården i Lapplands välfärdsområde äventyras om lagändringen godkänns i dess nuvarande form. 

Till skillnad från Centern litar regeringen Orpo uppenbarligen inte på välfärdsområdenas egna ståndpunkter, tjänstemän och förtroendevalda. Centret delar inte propositionens uppfattning att områdena skulle ha haft svårigheter att själva fatta beslut i fråga om sjukhusens och jourenheternas servicenät. Regeringen driver tvärtom välfärdsområdena i trångmål med sin nedskärningspolitik. I fråga om sjukhusen i Kemi och Nyslott uppstod svårigheterna när regeringen beslutade att avskaffa den särskilda finansiering av dessa sjukhus som den förra regeringen beslutade om när tvisten mellan de två sjukvårdsdistrikten löstes. 

Sjukhusen behandlas inte lika

I förslaget till sjukhusnät behandlas inte de granskade sjukhusen och personer som använder tjänster som är bosatta inom deras område jämlikt på basis av befolkningsmängd, avstånd, tjänsternas tillgänglighet, patientsäkerhet, servicebehov och ekonomiska kalkyler. 

Efter ramförhandlingarna fattade regeringen, efter det att det politiska trycket ökat, ett beslut om jouren vid Ratamokeskus i Kouvola som avviker från det man kom överens om vid ramförhandlingarna. Beslutet motiverades offentligt med avståndet till annan jour och med områdets befolkningsunderlag. Från jouren i Kouvola är det 55 kilometer till Kotka, och från Jakobstads jour, som behålls på språkliga grunder, är avståndet 36 kilometer till jouren i Karleby, som kan tillhandahålla tjänster på svenska. Om sjukhusens funktioner granskas på lika grunder, är det motiverat att bevara de nuvarande tjänsterna också på de sjukhus vid vilka regeringen nu håller på att avveckla jour- och operationsverksamheten. HUS-sammanslutningen bör däremot upprätthålla förlossningsverksamheten vid Lojo sjukhus med tanke på såväl tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna som tillgången till säkra förlossningstjänster. Från Hangö i Västra Nyland är avståndet 120 kilometer till Jorvs sjukhus i Esbo. 

Från Oulaskangas sjukhus i Uleåborg är det 100 kilometer till jourmottagningen vid Uleåborgs universitetssjukhus. Befolkningsunderlaget i Kouvola är cirka 80 000 invånare, medan Oulaskangas sjukhus har ett befolkningsunderlag på 126 000 invånare. Nedläggning av jour dygnet runt vid Oulaskangas sjukhus skulle till exempel innebära en resa på 180 kilometer från Pyhäjärvi till närmaste jour dygnet runt. 

I Nyslottsregionen är avstånden långa på grund av insjöskärgården. När det gäller befolkningsunderlaget i Nyslott måste också det stora antalet fritidsboende beaktas. I landskapet Södra Savolax finns det omkring 50 000 fritidsbostäder och antalet säsongsinvånare är betydande. Under sommaren två- eller tredubblas befolkningen i området. Efter coronatiden och i och med att befolkningen åldras har den tid som de fritidsboende uppehåller sig i fritidsbostaden förlängts till rentav sex månader. 

Trots att det finns många fritidsboende i Nyslott, har de inte beaktats i den beräkning av invånarantalet enligt hemkommun som ligger till grund för finansieringen av välfärdsområdena. Dessutom ökar också turismen folkmängden i området särskilt under sommaren. Nyslott är också en av de regioner i Finland som har den äldsta befolkningen. På grund av dessa faktorer måste jouren och den brådskande vården dimensioneras utifrån ett kundunderlag som betydligt överstiger den egna befolkningen. Detta talar för att det ska vara möjligt med sektorsövergripande jour dygnet runt inom flera specialområden också i Nyslott. I Nyslott praktiserar och specialiserar sig också läkare som studerar vid Östra Finlands universitet. 

Från Idensalmi nattjour är avståndet till Kuopio universitetssjukhus 90 kilometer, och det är nästan lika långt från Varkaus till Kuopio. Från de yttre delarna av landskapet Norra Savolax till Kuopio universitetssjukhus är avståndet över 150 kilometer. I Varkaus och Idensalmi finns det ett befolkningsunderlag på omkring 50 000 invånare runt sjukhusen. 

Inom Lapplands välfärdsområde kommer tillgången till tung kirurgi sannolikt att försämras när två sjukhus som producerar tung kirurgi, Kemi och Oulaskangas sjukhus, faller bort från det norra samarbetsområdet för social- och hälsovård, och i synnerhet i Norra Österbotten är kösituationen redan nu svag. Lagändringen innebär utifrån uppgifterna om verksamheten och kostnaderna att 1 900 tunga operationer och anknytande behandlingsperioder överförs från Kemi till Rovaniemi sjukhusenhet. På motsvarande sätt överförs 1 000 dagkirurgiska operationer för vilka det inte behövs jour dygnet runt från Rovaniemi till Kemi, för att operationssalskapaciteten i Rovaniemi ska räcka till för den tunga kirurgin. Propositionen kommer således sannolikt att ändra tjänsteutbudet vid båda sjukhusen. 

Om lagen träder i kraft blir Salo Finlands överlägset största stad (51 100 invånare) och ekonomiska regioncenter som inte har någon för befolkningen öppen jour dygnet runt. Invånarantalet i Salo centraltätort och invånarantalet inom jourområdet för i ÅUCS Salo sjukhus är större än invånarantalet i Jakobstad, Nyslott och Kemi, men i dessa städer får jourverksamheten fortsätta. 

Tillgången på personal kan äventyras

Regeringen har motiverat centraliseringen av jourverksamheten med att åtgärden underlättar tillgången på personal. I praktiken har välfärdsområdena upptäckt att centraliseringen kan leda till en växande personalbrist. Syftet med propositionen är att trygga tillräcklig personal vid centralsjukhusen. Vid utskottets sakkunnigutfrågningar eller i propositionen har det inte presenterats några åtgärder för att uppnå detta mål eller någon utredning om vad som säkerställer att personalen vid de enheter som läggs ned flyttar över till centralsjukhusen. Utifrån utskottets utfrågningar verkar det tvärtom som om personalen inte kommer att övergå till de sjukhus dit jourverksamheten kommer att centraliseras. 

Centraliseringen av jourverksamheten och ändringen av sjukhusets profil kommer att inverka negativt på tillgången på personal. Till exempel den osäkra framtiden för jouren och sjukhusfunktionerna i Oulaskangas har redan nu lett till att yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har börjat flytta till andra uppgifter inom social- och hälsovården eller andra arbeten, och många av dem kommer inte att börja jobba på universitetssjukhuset i Uleåborg på hundra kilometers avstånd. Samma trend har också observerats i de andra enheter som är föremål för granskningen. 

Genom ändringarna ökar behovet av personal med cirka 30 årsverken i Lapplands välfärdsområde. Där har välfärdsområdet redan beslutat centralisera de funktioner som kan genomföras på Lapplands centralsjukhus utan tilläggsresurser. Efter lagändringen blir man tvungen att öka personalen lika mycket som den minskar vid Länsi-Pohja sjukhus till följd av lagändringen. När det gäller personalbehovet visar exemplet från Lappland att välfärdsområdet självt kan fatta beslut om att centralisera funktioner utan att det ger upphov till behov av tilläggsresurser. 

ÅUCS Salo sjukhus har en fördel i den nära integrationen med universitetssjukhuset och i att det inte har behövts hyrd arbetskraft eller utläggning på entreprenad inom den specialiserade sjukvården. Personalen i Salo har varit exceptionellt engagerad. Om lagförslaget genomförs går detta kunnande och detta engagemang förlorat. Också i Salo har slopandet av nattjouren mycket negativa konsekvenser för läkarnas och även sjukskötarnas specialisering och utbildningsmöjligheter. 

Propositionen hotar försörjningsberedskapen och livskraften

Centern betonar att ett täckande nätverk av sjukhus är en viktig försörjningsberedskapsfråga för hela Finland. Denna aspekt bör beaktas när beslut fattas om servicenätet. Försörjningsberedskapen framhävs särskilt i östra och norra Finland. Till exempel Nyslotts sjukhus ligger 40 kilometer från den ryska gränsen. Därför är det nödvändigt och också säkerhetspolitiskt viktigt att det finns fungerande sjukhus i gränstrakten. 

Också näringslivet är oroat över centraliseringen av sjukhusen. Försämringen av sjukhusnätet anses ha betydande och långvariga återverkningar både på företagsverksamheten och på attraktionskraften i hela regionen. Arbetsgivaren behöver fungerande och tillgängliga social- och hälsovårdstjänster för att personalen ska må bra. 

Jour dygnet runt upplevs som en väsentlig trygghet för de företagsanställda som bor i området. Till exempel de stora exportföretagen inom Idensalmi- och Varkausregionen medför exportinkomster på upp till 1,5 miljarder euro för Finlands samhällsekonomi. Företagen och personalen är oroade över att tjänsterna försämras och trygghetskänslan minskar. 

Bedömningen av propositionens kostnadseffekter är bristfällig

Bedömningen av propositionens totala konsekvenser har varit bristfällig bland annat i fråga om hur de återstående samjourerna kan sköta sina ökade jouruppgifter och vilka investeringar som krävs när operativ verksamhet överförs till följd av indragningen av jourer. Sparpotentialen har helt enkelt beräknats på ett sätt som inte motsvarar den omsorg och noggrannhet som krävs för en god lagberedning. 

Belastningen på de återstående samjourerna inom samarbetsområdena kommer att öka. Utifrån sakkunnigutfrågningen är dessa jourmottagningar redan nu är hårt belastade. Till exempel Uleåborgs universitetssjukhus måste i framtiden ta emot kunder från Brahestad, Oulaskangasområdet och Kemi, och jouren vid Kuopio universitetssjukhus å sin sida från Idensalmi och Varkaus, om nattjouren vid dessa sjukhusen läggs ned. Transportkostnaderna ökar och patientsäkerheten försämras. Jourerna vid universitetssjukhusen är redan nu ofta överbelastade och det finns risk för att situationen försvåras när antalet patienter ökar. 

I och med försämringarna vid Nyslotts sjukhus uppstår det en betydande risk för kostnadsökningar i Södra Savolax välfärdsområde Eloisa. När resorna blir längre stiger kostnaderna för prehospital akutsjukvård. Samtidigt ökar investeringstrycket för grundlig renovering eller byggande av tilläggslokaler vid S:t Michels centralsjukhus. 

Enligt propositionen stiger kostnaderna för prehospital akutsjukvård med 7,6 miljoner euro genom regeringens lösning för sjukhusnätet. Samtidigt beräknas kostnaderna för FPA-ersatta resor öka i hela landet med endast 240 000 euro. Den uppskattade kostnadsökningen för FPA-resor är förvånansvärt liten. Delvis torde detta bero på att en betydande del av kostnadsökningen kommer att bäras av dem som använder tjänsterna. 

Med tanke på kostnaderna och vårdkvaliteten är det viktigt att identifiera och stärka specialkompetensen vid de nuvarande sjukhusen. Det är till fördel för hela systemet om den regionala specialkompetensen kan utnyttjas. Nyslotts och Länsi-Pohja centralsjukhus har hög kompetens inom protesoperationer och infrastrukturen vid dessa sjukhus har byggts upp så att den motsvarar just denna typ av verksamhet. Förslaget ger också konsekvenser för tillgången till vård, eftersom kötiderna inom Östra Finlands samarbetsområde, liksom i hela Finland, redan är oskäligt långa i synnerhet för ortopediska operationer. 

Vid sidan av sjukhuset i Oulainen kommer avvecklingen vid ÅUCS Salo sjukhus att vara den kraftigaste av de ändringar som denna lag medför, eftersom sjukhusets jour dygnet runt inom flera specialområden direkt ändras till brådskande mottagning under en del av dygnet. I Salo byggs för närvarande nya sjukhusbyggnader till ett värde av 60 miljoner euro. Byggnaderna planerades också för den specialiserade sjukvården. Om lagen genomförs är risken mycket stor att ÅUCS Stamsjukhuset överbelastas, eftersom Stamsjukhuset och Salo sjukhus inte längre kan dela på de patienter som kräver specialiserad sjukvård. Därför kan man i Salo i fortsättningen bli tvungen att ta emot även sådana vårdavdelningspatienter som inte borde vårdas vid en enhet som kategoriserats som ett hälsocentralsjukhus. 

De överförda funktionerna vid de jämförda sjukhusen beräknas utgöra 35 procent av all sjukhusverksamhet. För Salo är denna andel överdriven. Andelen verksamhet som överförs från Salo till ÅUCS Stamsjukhuset är omkring 20 procent. Besparingarna till följd av omplaceringen av kirurgin är således tvivelaktiga för Salos del. 

Trots begäran har det till social- och hälsovårdsutskottet inte lämnats enhetsspecifika sparkalkyler över förändringarna i sjukhusens funktioner eller nedläggningen av nattjour. Nedskärningarna är oacceptabla om besparingarna inte konkret kan anges per enhet. Välfärdsområdena har låtit göra egna kalkyler över regeringens planer. Vid social- och hälsovårdsutskottets sakkunnigutfrågningar har det inte kunnat påvisas att områdenas egna sparkalkyler är felaktiga. Det har påpekats för utskottet att beslutet om indragning av jouren i Kouvola återtogs på grund av kalkyler som Kymmenedalens välfärdsområde låtit göra och som visar att indragningen av jouren inte medför besparingar. Det är förbryllande att de övriga välfärdsområdenas kalkyler inte har haft motsvarande effekt. 

Statsrådet svarar för att finländarna får de social- och hälsovårdstjänster de behöver. I den praktiska vardagen är det dock välfärdsområdena som ansvarar för att alla som behöver tjänster får den vård de behöver. Propositionen inskränker välfärdsområdenas möjligheter att ordna och producera de tjänster som människorna behöver på ett kostnadseffektivt sätt. Ett glesare sjukhusnät innebär sannolikt att välfärdsområdena måste göra betydande tilläggsinvesteringar i de återstående sjukhusen. Det medför också ökade kostnader på grund av de ökande transporterna för den prehospitala akutsjukvården. Också kostnaderna för dem som behöver tjänster ökar när tjänsterna flyttas längre bort. 

I propositionen erkänner regeringen att det var mycket svårt att bedöma konsekvenserna. Välfärdsområdenas bedömningar av konsekvenserna avviker också från regeringens bedömningar. Säkert är bara att regeringen utifrån denna proposition kommer att skära ned finansieringen av välfärdsområdena med sammanlagt 30,6 miljoner euro 2026. Nedskärningen av finansieringen, vid sidan av regeringens åtskilliga andra nedskärningar i finansieringen av välfärdsområdena, äventyrar välfärdsområdenas förutsättningar att i enlighet med grundlagen ordna tillräckliga social- och hälsovårdstjänster. Centern kan därför inte godkänna nedskärningarna i social- och hälsovårdstjänsterna eller denna proposition som äventyrar ordnandet av tjänsterna och minskar välfärdsområdenas beslutanderätt när det gäller ordnandet av tjänsterna.