I propositionen föreslås det att det till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) fogas bestämmelser om Olycksfallsförsäkringscentralens utredning av arbetsplatsolyckor, direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor och utredningsgrupper för utredning av arbetsplatsolyckor samt om behandling av uppgifter som anknyter till utredning av arbetsplatsolyckor. Syftet med verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor är att förebygga olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar och att effektivisera utredningen av dem samt förbättra säkerheten i arbetet. Vid utredningen utreds orsakerna till och följderna av olyckor och ges rekommendationer om hur säkerheten i arbetet kan förbättras.
Enligt propositionen har Olycksfallsförsäkringscentralen lång erfarenhet av utredning av arbetsplatsolyckor, men det finns inga direkta bestämmelser om detta i lag. För att verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor ska kunna fortsätta krävs det att det föreskrivs om verksamheten i lag, eftersom den gällande regleringen är bristfällig särskilt i fråga om behandlingen av personuppgifter och kräver att den förtydligas och preciseras.
I propositionen föreslås det att verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor utvidgas till att gälla även lantbruksföretagare som är försäkrade hos Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA samt stipendiater inom vetenskap och konst. I fortsättningen blir arbetsplatsolyckor med dödlig utgång eller, på LPA:s förslag, andra allvarliga olyckor föremål för utredning.
Dessutom föreslås det i propositionen närmast tekniska och författningstekniska ändringar i lagstiftningen om försäkring för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, trafikförsäkring och patientförsäkring samt i lagen om studierelaterade skadefall.
Social- och hälsovårdsutskottet anser att propositionens mål att förebygga olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar och att utveckla det allmänna arbetarskyddet är motiverade. Avsikten är inte att genom Olycksfallsförsäkringscentralens utredningar av arbetsplatsolyckor ta ställning till skuldfrågorna eller ersättningsansvaret eller det rättsliga ansvaret, utan att för undvikande av motsvarande olyckor undersöka vad som har hänt och varför det hände. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men föreslår nedan i detaljmotiveringen preciseringar i bestämmelserna om behandling och utlämnande av uppgifter i lagförslag 1 och 2.
Propositionen har inga kostnadseffekter för statsfinanserna. De kostnader som Olycksfallsförsäkringscentralen orsakas av verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor har bedömts vara små och de hänför sig gemensamt till Olycksfallsförsäkringscentralens medlemmar, det vill säga de försäkringsanstalter som erbjuder försäkring för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, Statskontoret och Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt, som tillsammans svarar för kostnaderna för Olycksfallsförsäkringscentralens verksamhet.
Det föreslås att verksamheten för utredning av arbetsplatsolyckor ska vara en lagstadgad uppgift för Olycksfallsförsäkringscentralen genom att det till 209 § 13 punkten i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar fogas utredning av arbetsplatsolyckor och till lagen fogas en ny 236 a § om utredning av arbetsplatsolyckor. Dessutom föreslås det att det stiftas en ny 236 b § om direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor och en ny 236 c § om utredningsgrupper för undersökning av arbetsplatsolyckor. Vidare föreslås det att 259 §, som gäller Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få uppgifter kompletteras i fråga om utredning av arbetsplatsolyckor.
Dessutom föreslås det att det till lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015) fogas en ny 154 a §, enligt vilken de nya bestämmelserna om utredning av arbetsplatsolyckor i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar tillämpas på olycksfall i arbetet som lett till döden eller annars är särskilt allvarliga och som ersatts på basis av en försäkring som grundar sig på lagstadgad försäkringsskyldighet enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.
Enligt propositionen (s. 24—29) grundar sig Olycksfallsförsäkringscentralens rätt enligt 236 a § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar att behandla personuppgifter på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen (en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige) och i fråga om uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter på artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen (behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt). Rätten att behandla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter binds enligt motiveringen till 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen. Vidare säkerställs de adekvata skyddsåtgärder som krävs för behandling av uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter genom de lämpliga och särskilda skyddsåtgärder som räknas upp i 6 § 2 mom. i dataskyddslagen. Som skyddsåtgärder betraktas enligt propositionen straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar för direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor och utredningsgrupperna för utredning av arbetsplatsolyckor samt den sekretess och tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som avses i 248 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Enligt uppgift baserar sig också rätten för direktionen och utredningsgruppen för utredning av arbetsplatsolyckor att behandla personuppgifter i expertgrupper som lyder under Olycksfallsförsäkringscentralen på samma rättsliga grunder för behandling av personuppgifter som gäller för Olycksfallsförsäkringscentralen och som anges i propositionen.
I föreslagna 259 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs det om Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få uppgifter för utredning av arbetsplatsolyckor. Vid utskottets sakkunnigutfrågning ansåg en del av de sakkunniga att den rätt att få särskilda kategorier av personuppgifter som paragrafen ger Olycksfallsförsäkringscentralen är för omfattande för utredning av arbetsplatsolyckor. Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet har rätten att få särskilda kategorier av personuppgifter preciserats genom en uttrycklig förteckning i paragrafen över de uppgifter som Olycksfallsförsäkringscentralen har rätt att få för utredning av arbetsplatsolyckor. Alla uppräknade uppgifter är enligt vad utskottet erfarit nödvändiga för utredningsverksamheten. Också uppgifter som är nödvändiga för en utredning och som framgår av utredningen av dödsorsak utgör särskilda kategorier av personuppgifter, såsom en persons hälsotillstånd, eventuella sjukdomar, arbetsförmåga vid tidpunkten för olyckan och andra motsvarande uppgifter, och dessa uppgifter kan enligt uppgift inte uteslutas från rätten att få uppgifter. Utskottet betonar dock att rätten att få och behandla uppgifter inte gäller andra konstitutionellt känsliga eller andra personuppgifter än de som uttryckligen nämns i 259 § i lagförslag 1.
Enligt 154 a § 4 mom. i lagförslag 2 har LPA rätt att för skötseln av en uppgift som avses i 147 § i enlighet med 236 c § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar få en sekretessbelagd utredningsrapport om en enskild utredning av en arbetsplatsolycka i fråga om de arbetsplatsolyckor som lantbruksföretagare eller stipendiater har råkat ut för. Sakkunniga har framfört att rätten att få uppgifter är för omfattande och bör avgränsas så att den inte inbegriper sådana särskilda personuppgifter som avses i artikel 9 i dataskyddsförordningen. Enligt 147 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar är en lagstadgad uppgift för Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt LPA att främja sådant arbetarskydd som tjänar lantbruksföretagarnas och stipendiaternas intressen bland annat genom att ordna utbildning och ge information. Utskottet konstaterar att paragrafen i fråga gäller utgifter för arbetarskyddet och att LPA:s uppgift i fråga om forskning, utbildning och information som gäller arbetarskydd som tjänar lantbruksföretagarnas och stipendiaternas intressen och utveckling av arbetsförhållandena endast indirekt framgår av paragrafen. Utskottet anser att LPA:s föreslagna rätt att få uppgifter är oklar och föreslår att punkten stryks ur lagförslaget.
Enligt 236 b § i lagförslaget om ändring av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar deltar LPA i direktionen för utredning av arbetsplatsolyckor. LPA:s företrädare är på plats som sakkunnig alltid när den olycka som utreds gäller LPA:s försäkrade, det vill säga lantbruksföretagare eller stipendiater. Vid utskottets sakkunnigutfrågning framfördes det att lantbruksföretagarens hem uttryckligen bör uteslutas från utredningens tillämpningsområde i 154 a § i lagförslag 2, eftersom det omfattas av integritetsskyddet. Utskottet konstaterar att syftet med utredningarna av arbetsplatsolyckor med stöd av 236 a § i lagförslag 1 och 154 a § i lagförslag 2 är att utreda särskilt allvarliga arbetsplatsolyckor, vilket för lantbruksföretagarnas del avser särskilt allvarliga olyckor i just produktionslokaler och andra därmed jämförbara utrymmen för utförande av arbete, inte olyckor i privata utrymmen i anslutning till gården. Utskottet konstaterar att social- och hälsovårdsministeriet i sin utredning till utskottet har betonat att den allmänna principen vid undersökning av arbetsplatsolyckor är att utreda olyckorna i samarbete med parterna.