1. Lagen om funktionshinderservice
2 §. Lagens tillämpningsområde och förhållande till annan lagstiftning.
Utskottet föreslår att 1 mom. 3 punkten om åldersavgränsning slopas. Enligt punkten förutsätter tillämpningen av lagen att en persons behov av hjälp, stöd eller omsorg huvudsakligen beror på någon annan orsak än en sådan sjukdom som börjat i hög ålder och som typiskt förekommer hos äldre personer eller allmän degeneration eller svaghet som beror på hög ålder. Till följd av strykningen blir 2 § 1 mom. 4 punkten ny 3 punkt.
Syftet med den föreslagna ändringen är inte att tjänsterna för alla äldre personer ska ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice. Tillämpningen av lagen om funktionshinderservice begränsas ytterligare av definitionen av personer med funktionsnedsättning i 1 mom. och av att lagen enligt 2 mom. är sekundär i förhållande till den allmänna lagstiftningen, däribland socialvårdslagen.
7 §. Träning.
Träning som begrepp innebär en målinriktad aktivitet. Träningen är en målinriktad service som ges för viss tid. Syftet är att personer med funktionsnedsättning på bästa möjliga sätt ska kunna utnyttja sina egna resurser, förmågor, färdigheter och kunskaper. Genom träningen får personer med funktionsnedsättning stöd att nå sina mål på det sätt som närmare beskrivs i bestämmelserna. Träningen kan till exempel stödja möjligheterna för en person med funktionsnedsättning att flytta till en ny bostad eller en ny ort, studera, utöva en hobby, utföra dagliga sysslor, bo självständigt, uttrycka sig själv och interagera socialt med andra. Träningen innefattar målinriktat stöd, handledning och praktik.
Träningen svarar på ett stödbehov som inte är permanent eller långvarigt. En person kan ha många varierande stödbehov; en del kan vara tillfälliga, medan andra är fortgående eller återkommande. Avsikten med träningen är att förebygga ett långvarigt behov av stöd. Behovet av träning konstateras vid en bedömning som görs i samråd med personen med funktionsnedsättning. Vid bedömningen identifieras vissa mål som personen behöver stöd för att uppnå. Bestående eller långvariga stödbehov ska tillgodoses genom andra tjänster än träning.
Det föreslås att förutsättningarna för beviljande av träning skrivs om och flyttas till 1 mom. Träning ska beviljas om den handikappade inte har de färdigheter som avses i paragrafen och som behövs för ett självständigt liv eller om färdigheterna är bristfälliga. Rätt att få träning föreligger också om personen måste öva sig i att använda vissa färdigheter i en ny verksamhetsmiljö. Med färdigheter avses också färdigheter i teckenspråk och i användning av kommunikationsmedel som stöder och ersätter talet. Träning ges också i samband med förändrade livssituationer, antingen som förberedelse för dem eller för att kunna agera i dem. Medicinsk rehabilitering som ordnas med stöd av hälso- och sjukvårdslagen är en primär service i förhållande till den träning som ordnas i form av funktionshinderservice. Till den medicinska rehabiliteringen hör till exempel terapier som syftar till att förbättra och upprätthålla funktionsförmågan samt hjälpmedelstjänster.
Det föreslås att 1 mom. i lagförslaget, som anger syftet med träningen, flyttas till 2 mom., till vilket det föreslås att det fogas en exempelförteckning över de olika färdigheter som behövs för ett självständigt liv och som man har rätt att få träning för. Förteckningen är inte uttömmande, utan bestämmelsen avser också andra motsvarande färdigheter som normalt behövs för ett självständigt liv.
Med kommunikation avses förmåga att förmedla och ta emot meddelanden, uttrycka sig själv och framföra åsikter. Med växelverkan avses att kommunicera och utbyta tankar med andra människor. I fråga om språkliga rättigheter avses med den som använder teckenspråk en person som använder finskt eller finlandssvenskt teckenspråk och vars eget språk är teckenspråk. Den som använder teckenspråk kan vara döv, ha nedsatt hörsel eller höra. För att lära sig och stärka dessa färdigheter får personen undervisning i teckenspråk eller handledning i användningen av kommunikationsmetoder som stöder eller ersätter talet. Utifrån de individuella behoven ordnas också övningar i social interaktion som en del av träningen i de färdigheter som behövs för ett självständigt liv.
Träningen i användning av tekniska apparater och digitala applikationer kan innefatta handledning, stöd och övning i användningen av till exempel dator eller smarttelefon. Olika tekniska apparater och digitala applikationer är numera en del av vardagen.
I fråga om att uppfatta omvärlden och röra sig i olika miljöer kan träningen innefatta handledning, stöd och övning för att röra sig i en främmande omgivning, till exempel när man försöker hitta fram till rätt adress. Träningen kan också omfatta undervisning eller övning i användning av kollektivtrafik. Handledning i rörlighet är en form av den avsedda träningen. När det gäller tidsuppfattningen kan träningen exempelvis syfta till att personen lär sig klockan eller lär sig gestalta tidens gång. Träning i hemvård kan vara förknippad med övning i att laga mat eller städa samt att systematiskt planera och genomföra dessa sysslor. Träningen i att uträtta ärenden kan till exempel hänföra sig till butiksbesök eller besök hos myndigheter. Träningen i penninganvändning kan vara förknippad med att förstå pengars värde, gestalta de egna inkomsterna och utgifterna och planera penninganvändningen.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om innehållet i träningen. Momentet har preciserats i fråga om de begrepp som används. Innehållet i den träning som ordnas i form av funktionshinderservice är indelat i tre delområden. Träning ordnas enligt individuellt behov och inom ett delområde eller flera.
Med kognitiva färdigheter avses funktioner med anknytning till mottagande, behandling och bearbetning av information (tänkande och språk) samt till minnet och problemlösning. Med kommunikation som stöder och ersätter talet avses kommunikation där man använder exempelvis bilder eller tecken som stöd (s.k. alternativ och kompletterande kommunikation; AKK). Övning i kognitiva färdigheter omfattar också undervisning i punktskrift, som gör det möjligt för personer med synskada att läsa och skriva, när undervisningen inte kan fås som medicinsk rehabilitering. Punktskriftsundervisning inrymmer en handledningsplan, tillhandahållande av undervisning samt anskaffning av material och hjälpmedel.
Dessutom beskriver momentet närmare de situationer med förändringar i livet där man har rätt att få träning. Träningen kan ha att göra med att funktionsförmågan har förändrats, till exempel att personen nyligen har blivit funktionshindrad och behöver träning för att utifrån den förändrade funktionsförmåga klara sig i vardagen. Det kan också ske förändringar i omvärlden eller familjesituationen. Momentet nämner också andra motsvarande förändringar i livet. Det kan till exempel handla om att börja eller sluta gå i daghem eller skola eller att flytta till ett nytt hem. Avsikten är att stödja personen med funktionsnedsättning så att hen kan förbereda sig för kommande förändringar eller agera i en förändrad situation. Stödet kan gälla till exempel planering och genomförande av en flytt eller inredning av en ny bostad.
Det föreslås att 3 och 4 mom. blir nya 4 och 5 mom. Begreppen och villkoren för beviljande i paragrafens 4 mom. har preciserats. Den subjektiva rätten gäller de situationer som anges närmare i momentet, och där träning för familjen och andra närstående är nödvändig för att målen för träningen för personen med funktionsnedsättning ska uppnås. I 5 mom. föreslås inga innehållsmässiga ändringar, men det preciseras så att det motsvarar ordvalen i 4 mom.
8 §. Tillhandahållande av träning.
Det föreslås att det till 1 mom. fogas en informativ hänvisning till socialvårdslagen om sektorsövergripande samarbete.
Till 2 mom. fogas en skyldighet att i beslutet anteckna innehåll i samt mängd och genomförandesätt för den tjänst som beviljas.
Hänvisningen till behoven och önskemålen hos personen med funktionsnedsättning stryks som onödig i 3 mom., eftersom dessa ska beaktas redan med stöd av 1 och 2 mom.
Dessutom föreslås smärre tekniska preciseringar i paragrafen.
12 §. Särskilt stöd för delaktigheten.
Det föreslås att paragrafen ändras till sin struktur och sitt innehåll.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av stödet. Personer med funktionsnedsättning har subjektiv rätt till särskilt stöd för delaktigheten. En förutsättning för att service ska beviljas är att en person med funktionsnedsättning inte utan servicen kan interagera socialt med andra människor eller delta i fritidsverksamhet eller bli delaktig i sådana situationer. Syftet med servicen är att trygga rätten för personer med funktionsnedsättning att vara aktiva i sitt liv. Delaktighet avser att man är aktiv i sitt eget liv, exempelvis att man själv fattar sina beslut och har viktiga sociala relationer. På individnivå visar sig delaktigheten genom personens egen upplevelse, genom ömsesidig respekt och förtroende mellan medlemmarna i gemenskapen samt genom möjligheterna att påverka i gemenskapen. På samhällsnivå innebär delaktighet förverkligandet av möjligheter och rättigheter samt ömsesidighet mellan människorna. Med deltagande avses exempelvis att man är med på ett evenemang, men inte nödvändigtvis i rollen som en medverkande aktör.
Syftet med det särskilda stödet för delaktigheten är att personer med funktionsnedsättning ska kunna umgås till exempel med sina närstående. Det särskilda stödet för delaktigheten kan också hjälpa en person med funktionsnedsättning att i större utsträckning skapa mänskliga relationer och fördjupa relationerna med personer som står honom eller henne nära. Stödet kan till exempel innebära att man stöder den sociala växelverkan när en person med funktionsnedsättning har ringa kommunikativ förmåga eller behöver stöd för att kommunicera med eller ta kontakt med andra. Särskilt stöd för delaktigheten kan också innebära stöd för att delta i betydelsefull sysselsättning. Fritidsverksamhet kan till exempel betyda hobbyer, besök på evenemang eller annat motsvarande. Det väsentliga i servicen är att man utöver deltagandet stöder delaktigheten och aktiviteten hos personer med funktionsnedsättning.
Den person som ger stöd gör det möjligt för personen med funktionsnedsättning att delta och vara aktiv. Avsikten är att den som ger stöd ska hitta metoder för att anpassa miljön, aktiviteten eller sysslan så att den lämpar sig för personen med funktionsnedsättning. Det kan till exempel vara fråga om hitta sätt att ordna en aktivitet som personen med funktionsnedsättning tycker om på en plats som lämpar sig för honom eller henne. I interaktiva situationer kan den som ger stöd säkerställa att personen med funktionsnedsättning får uttrycka sig själv och sina önskemål till exempel om vad han eller hon vill eller tycker om att göra.
I 2 mom. föreskrivs det om syftet med det särskilda stödet för delaktigheten. Syftet med tjänsten är att trygga rätten för en person med funktionsnedsättning att delta och bli delaktig i situationer med social interaktion och i fritidsverksamhet också när personen inte självständigt eller med stöd kan utforma och uttrycka sin vilja om innehållet i stödet eller när personlig assistans inte är lämplig för henne eller honom. Genom en precisering förtydligas tjänstens förhållande till personlig assistans, som förutsätter att personen med funktionsnedsättning självständigt eller med stöd kan bilda sig en uppfattning om och uttrycka sin egen vilja om assistansens innehåll.
Syftet med det särskilda stödet för delaktigheten är att också de personer med funktionsnedsättning vars delaktighet inte kan stödjas med personlig assistans ska kunna få det stöd för delaktigheten som de behöver. Personer med funktionsnedsättning behöver inte ansöka om personlig assistans som första val, utan kan välja vilken tjänst de ansöker om. Det går dock inte att få personlig assistans eller särskilt stöd för delaktigheten samtidigt. För att få särskilt stöd för delaktigheten behöver personen i fråga dock inte först ha ansökt om personlig assistans.
Tröskeln för beviljande av personlig assistans är låg. Det räcker att den handikappade självständigt eller med stöd förmår utforma och uttrycka sin vilja om assistansens innehåll genom en kommunikationsmetod som lämpar sig för honom eller henne. Det särskilda stödet för delaktigheten är avsett för ett begränsat antal personer med funktionsnedsättning, för vilka det är särskilt utmanande att stödja delaktigheten. Ofta är det fråga om personer med kommunikations- och interaktionsproblem och beteendemässiga utmaningar.
I 3 mom. fastställs innehållet i tjänsten. Det föreslås att bestämmelsen om utredning av personens egen vilja och önskemål flyttas till 13 §.
Särskilt stöd för delaktigheten är en tjänst som främjar deltagande och delaktighet och som innehåller behövlig handledning i den sociala interaktionen och i att hitta och genomföra fritidsverksamhet som personen med funktionsnedsättning tycker om. Också denna ändring förtydligar tjänstens förhållande till personlig assistans. Vid personlig assistans är utgångspunkten att personen med funktionsnedsättning leder assistenten, medan det vid särskilt stöd för delaktigheten ingår att en annan person ger den handledning, ibland också tydliga styrning, som personen med funktionsnedsättning behöver. Den som ger särskilt stöd för delaktigheten har en aktivare roll än en personlig assistent. En förutsättning för att få stöd är inte att personen med funktionsnedsättning redan i början kan visa vad han eller hon vill göra. Personen med funktionsnedsättning kan tillsammans med den som ger stöd söka efter och testa något som är meningsfullt för honom eller henne. Tjänsten kan också hjälpa en person med funktionsnedsättning att i större utsträckning skapa mänskliga relationer och fördjupa relationerna med personer som står honom eller henne nära.
Den som ger stödet ska dock sörja för att personens egen vilja och egna önskemål utreds så noggrant som det är möjligt. Med beaktande av detta kan den som ger stödet dock till exempel föreslå eller besluta att pröva på en aktivitet, så att personen med funktionsnedsättning får erfarenheter och därigenom kan uttrycka eller visa vad han eller hon tycker om. Den som ger stöd kan också till exempel sköta de praktiska arrangemang i anslutning till aktiviteten, såsom köp av biljetter eller transport till destinationen.
Utskottet föreslår att det i 4 mom. föreskrivs att stödet för särskild delaktighet ska vara minst 30 timmar per månad, om personen inte ansöker om ett lägre timantal.
13 §. Tillhandahållande av särskilt stöd för delaktigheten.
Utskottet föreslår att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. Från 12 § 1 mom. flyttas till 2 mom. i denna paragraf en bestämmelse enligt vilken den som tillhandahåller stödet ska sörja för att personens egen vilja och egna önskemål utreds så noggrant som det är möjligt att utreda med hjälp av de kommunikationssätt som personen med funktionsnedsättning använder. Det föreslås att bestämmelsen preciseras så att utredningen gäller planeringen och genomförandet av verksamheten. Paragrafens 2 mom. blir 3 mom.
I 3 mom. lägger utskottet till orden "individuell" och "individuellt". Dessutom föreslås en bestämmelse om skyldighet att i beslutet anteckna stödets mängd, innehåll och det sätt på vilket det tillhandahålls. Det föreslås att bestämmelsen om att särskilt stöd för delaktigheten kan komplettera sådant stöd för delaktigheten som ingår i andra tjänster stryks ur momentet. Bestämmelsen kunde försvåra bestämmandet av innehållet i den subjektiva rätten. Syftet med bestämmelsen var att framhålla att erhållande av andra tjänster inte utgör något hinder för att få särskilt stöd för delaktigheten, med undantag för personlig assistans, som inte är avsedd att erhållas samtidigt. Syftet med lagen är dock att varje person med funktionsnedsättning ska kunna få den samlade service som motsvarar hans eller hennes individuella behov.
14 §. Stöd i att fatta beslut.
I paragrafen föreslås en precisering av syftet med, innehållet i och förutsättningarna för beviljande av stöd i att fatta beslut. Utskottet föreslår att paragrafens 3 mom. flyttas och blir nytt 1 mom. Samtidigt blir 1 och 2 mom. i paragrafen 2 och 3 mom.
Förutsättningarna för beviljande av tjänsten preciseras så att en person med funktionsnedsättning ska vara i behov av stöd för att kunna fatta viktiga beslut som gäller deras eget liv och som inte hör till det dagliga livet. Dessutom preciseras att det som personen med funktionsnedsättning själv anser ska beaktas vid bedömningen av hur viktigt beslutet är. Avsikten är att förtydliga att beslutets betydelse ska bedömas i samråd med personen med funktionsnedsättning utifrån situationen i fråga och dessutom med beaktande av vad personen själv anser. Paragrafens bestämmelse om annat beslutsfattande än sådant som tillhandahålls som en separat tjänst preciseras. Enligt förslaget ska beslut som fattas av en person med funktionsnedsättning i andra situationer än betydande beslutssituationer stödjas enligt personens individuella behov som en del av de tjänster som ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice, när det är lämpligt med tanke på servicens karaktär.
Enligt 2 mom. är syftet med det beslutsfattande som stöds att personer med funktionsnedsättning ska kunna både fatta och verkställa beslut som gäller deras eget liv. Detta gäller både när stödet i att fatta beslut ges som en separat tjänst och när det ges som en del av andra tjänster.
Det föreslås att innehållet i stödet i att fatta beslut preciseras genom att det till förteckningen i 3 mom. fogas inhämtande av information och bedömning av besluts- eller handlingsalternativen och deras konsekvenser. I och med tillägget föreslås det att bedömningen av konsekvenserna av besluten slopas som onödig. I slutet av förteckningen läggs till ett omnämnande av andra motsvarande funktioner för att visa att förteckningen inte är avsedd att vara uttömmande. Innehållet preciseras också genom tillägget att det beslutsfattande som stöds omfattar det stöd som behövs för beslutsprocessen i de frågor som anges i förteckningen. Beslutsfattande är i allmänhet en process, och stödet i att fatta beslut ska vid behov tillhandahållas under hela processen. Innehållet i tjänsten gäller såväl stöd i att fatta beslut som ges som en separat tjänst och motsvarande stöd när det ges som en del av andra tjänster.
15 §. Tillhandahållande av stöd i att fatta beslut.
I 1 mom. preciseras förhållandet mellan klientplanen och beslutet. Behovet av stöd i att fatta beslut ska bedömas tillsammans med personen med funktionsnedsättning och vid behov med hans eller hennes närstående, och behovet ska antecknas i klientplanen. Detta gäller både när stödet i att fatta beslut ges som en separat tjänst och när det ges som en del av andra tjänster.
Stödets innehåll och mängd och det sätt på vilket det tillhandahålls ska, när det tillhandahålls som en separat service, antecknas i beslutet med beaktande av de individuella behov som antecknats i klientplanen för personen tillsammans med dennes egen uppfattning om behovet av stöd.
16 §. Krävande multiprofessionellt stöd.
Utskottet föreslår att det i tre punkter i 1 mom. föreskrivs om rätten att få krävande multiprofessionellt stöd. Rätt till stöd föreligger när minst ett av de alternativa villkoren för beviljande uppfylls. Krävande multiprofessionellt stöd ges i allmänhet när servicebehoven hos en person med funktionsnedsättning inte kan tillgodoses genom enskilda tjänster eller åtgärder, utan det behövs ett nära samarbete mellan flera olika yrkesgrupper, ofta långvarigt, och åtskilliga olika social- och hälsovårdstjänster.
Enligt 1 mom. 1 punkten har en person med funktionsnedsättning rätt till service till exempel om han eller hon har en mycket begränsad förmåga att kommunicera och det behövs samarbete mellan åtskilliga yrkesutbildade personer för att utreda hur man kan kommunicera med personen. En sakkunniggrupp för krävande multiprofessionellt stöd kan exempelvis också utreda orsakerna till överraskande beteendeförändringar. En grupp med åtskilliga olika yrkespersoner kan tillsammans fundera över hur en person med funktionsnedsättning kan delta aktivt i interaktionen och själv ta initiativ till att få kontakt. Det är inte en förutsättning att situationen är krisartad, utan tjänsten syftar snarare till att en person med funktionsnedsättning som löper risk för utslagning fås med i den sociala samvaron.
I de situationer som beskrivs i 1 mom. 2 punkten behövs ett nära samarbete mellan sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd och de närstående till och de som arbetar nära personen med funktionsnedsättning, för att sakkunniggruppen ska kunna hjälpa personen och dem som arbetar nära honom eller henne att lösa situationerna på ett tryggt sätt. Efter det kan man börja arbeta för att undvika svåra situationer, varvid personen med funktionsnedsättning kan umgås tryggt tillsammans med andra och hans eller hennes delaktighet förverkligas bättre. Sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd kan tillsammans hjälpa personen med funktionsnedsättning att hitta alternativa, säkra handlingsmodeller.
I 3 punkten avses en situation där en person med funktionsnedsättning blivit föremål för begränsande åtgärder som man strävar efter att avsluta. En viktig uppgift för sakkunniggruppen för krävande multiprofessionellt stöd i välfärdsområdena är att hitta metoder för att undvika begränsningsåtgärder och minska användningen av dem på personer med funktionsnedsättning. Syftet med teamarbetet är till exempel att lösa problem som leder till beteenden som måste stävjas med begränsningsåtgärder.
Avsikten är att i 2 mom. betona att krävande multiprofessionellt stöd ofta är ett långsiktigt teamarbete som kräver mycket samarbete i många former. Avsikten är att föra sakkunskapen dit där personen med funktionsnedsättning befinner sig för att därigenom på bästa sätt kunna stödja personen i hans eller hennes egen miljö. Stödet till personen med funktionsnedsättning eller närstående personer kan vara stöd för interaktion eller analys av orsakerna till beteendet eller åtgärder som hjälper personen att handla på ett positivt sätt. Utskottet föreslår att bestämmelsen i 17 § 1 mom. om att undersökningar inom hälso- och sjukvården ingår i det krävande multiprofessionella stödet överförs till 3 mom.
17 §. Tillhandahållande av krävande multiprofessionellt stöd.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om omständigheter som ska beaktas vid planeringen av och beslut om krävande multiprofessionellt stöd. Det föreslås ovan att momentets bestämmelse om undersökningar inom hälso- och sjukvården flyttas till 16 §, liksom också paragrafens 3 mom.
Om en person med utvecklingsstörning måste bli föremål för begränsningsåtgärder, ska det med stöd av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda fattas ett beslut om att han eller hon är i behov av specialomsorger. Detta beslut ska fattas av en beslutande multiprofessionell sakkunniggrupp. Också då är avsikten att personen med utvecklingsstörning ska få all service med stöd av den föreslagna lagen om funktionshinderservice. Den vars omsorg kräver att begränsningsåtgärder vidtas har rätt till ett permanent hem, och tjänsterna inom krävande multiprofessionellt stöd ska i första hand ges i hemmet.
18 §. Stöd för boendet.
Det föreslås att förutsättningarna för beviljande av stöd för boendet i 1 mom. kompletteras så att personer med funktionsnedsättning har rätt till stöd för boende om de behöver hjälp eller stöd för att kunna sköta sina dagliga sysslor. Tjänsten kan beviljas den som behöver hjälp kontinuerligt och i stor omfattning, men också den som behöver mindre hjälp, då denna hjälp är nödvändig.
Det föreslås att det till 2 mom. fogas en bestämmelse om syftet med stödet för boendet och att innehållet i servicen kompletteras med att hjälpen ska vara behövlig och stödet behövligt.
I 3 mom. föreslås ett tillägg som betonar att stödet för boende ska tillhandahållas så att det bildar en servicehelhet som motsvarar de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning. En del av de tjänster som ingår i helheten kan också ordnas med stöd av andra lagar. I vissa situationer kan stödet för boendet också vara en självständig tjänst, varvid allt stöd för boendet kan fås till exempel i ett grupphem. Också tjänster som ordnas med stöd av till exempel socialvårdslagen och som skulle vara avgiftsbelagda om de gavs i form av enskilda tjänster, ska vara avgiftsfria när de fogas till helheten av stödet för boendet. Stödet för boendet motsvarar härigenom det serviceboende som ordnas med stöd av den gällande handikappservicelagen.
Utskottet föreslår att paragrafens 5 mom. flyttas in i 4 mom.
Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. med bestämmelser om de omständigheter som ska beaktas vid beslutsfattandet och antecknas i beslutet.
19 §. Stöd för boendet för barn.
Utskottet föreslår att det till 1 mom. fogas en preciserande bestämmelse enligt vilken de tjänster som barnet och familjen behöver vid behov ska ordnas dygnet runt.
Det föreslås att det till 3 mom. fogas en hänvisningsbestämmelse till den föreslagna nya 20 § om utredande av barnets åsikt, som ska tillämpas i stället för 32 § i socialvårdslagen när beslut fattas om att barnet ska flytta till ett boende utanför hemmet.
Dessutom föreslås det att det till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. vars syfte är att trygga barnets rätt att bygga upp och upprätthålla mänskliga relationer. Det innebär i praktiken till exempel att stödja interaktionen och gemenskapen mellan barnet och personer som är viktiga för barnet. När barnet bor utanför hemmet skall boendearrangemangen vara sådana att barnet kan hålla kontakt med sina närstående och i mån av möjlighet besöka sitt barndomshem. Det innebär till exempel att barnet får stöd att hålla kontakt med hjälp av tekniska anordningar samt att barnet bor så nära barndomshemmet som möjligt och att trafikförbindelserna däremellan är bra.
20 §. Utredande av barnets åsikt vid beslut om stöd för boendet för barn utom hemmet.
Det föreslås att det till lagförslaget fogas en ny bestämmelse om att barnets åsikt ska utredas när beslut fattas om att barnet ska bo utanför hemmet. Avsikten med den föreslagna regleringen är inte att avvika från förvaltningslagens bestämmelser om en omyndigs talan (14 §) eller hörande av part (34 §). Enligt 14 § 3 mom. i förvaltningslagen har en minderårig som fyllt femton år och hans eller hennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare rätt att var för sig föra talan i ett ärende som gäller den minderårigas person eller personliga fördel eller rätt.
Enligt 1 mom. ska barnets förmåga att bilda sig en åsikt och uttrycka sin åsikt beaktas när barnets åsikter och önskemål utreds. Dessutom ska det ses till att det finns tillgång till redskap och metoder som lämpar sig för att utreda barnets åsikt och att barnet får det stöd det behöver under processen. Stödet till barnet är viktigt, eftersom en flytt kan vara svår för både barnet och dess närstående. Tillräcklig tid ska reserveras för att utreda åsikten och barnet ska ges behövlig information på ett sätt som barnet förstår.
Syftet med 2 mom. är att betona att man kan underlåta att utreda barnets åsikt endast i undantagsfall. Det gäller till exempel om utredande av barnets åsikt skulle belasta barnet oskäligt eller om det inte är möjligt på grund av barnets funktionsnedsättning eller sjukdom. Svårigheten att utreda åsikten motiverar inte att man låter bli att göra en utredning.
I 3 mom. föreskrivs det om de uppgifter som inte får lämnas till barnet. Barnet får exempelvis inte ges information som äventyrar barnets utveckling. I övrigt har barnet rätt att få den information i ärendet som det behöver.
21 §. Barnets kulturella rättigheter när barnet bor utanför hemmet.
Det föreslås att det till lagförslaget fogas en bestämmelse om tillgodoseende av barnets kulturella rättigheter när barnet bor utanför hemmet.
I 1 mom. finns en informativ hänvisning till lagen om småbarnspedagogik, lagen om grundläggande utbildning och läropliktslagen. I barnets klientplan ska det dessutom skrivas in hur barnets undervisning eller utbildning ordnas när barnet bor utanför hemmet.
I 2 mom. betonas skyldigheten för socialarbetaren och barnets vårdnadshavare samt i 3 mom. skyldigheten för den som svarar för barnets vård och fostran att samarbeta med utbildningsanordnaren.
23 §. Tillhandahållande av stöd för tillgängligt boende.
I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. enligt vilket innehållet i och sättet för tillhandahållande av stödet för tillgängligt boende samt eventuella kostnader som ska ersättas ska antecknas i beslutet.
24 §. Kortvarig omsorg.
Utskottet föreslår att paragrafens 3 mom. flyttas och blir 1 mom. Samtidigt blir 1 mom. 3 mom. Det föreslås att förutsättningarna för beviljande av kortvarig omsorg preciseras i 1 mom. så att ett kortvarigt hinder för de närstående som svarar för omsorgen ska bero på åtaganden som hänför sig till deras eget liv eller på deras behov av vila eller rekreation.
I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. enligt vilket rätt till kortvarig omsorg föreligger också om kommunen med stöd av 48 b § i lagen om grundläggande utbildning inte ordnar sådan morgon- eller eftermiddagsverksamhet som motsvarar de individuella behoven hos ett barn med funktionsnedsättning.
Paragrafens 3—6 mom. motsvarar innehållet i 1 och 3—5 mom. i lagförslaget, kompletterat med preciseringen i 5 mom. om att innehållet i, mängden och sättet att tillhandahålla tjänsten ska antecknas i beslutet. Dessutom föreslås språkliga korrigeringar.
25 §. Dagverksamhet.
I 1 mom. föreslås justeringar i förutsättningarna för beviljande av dagverksamhet. I momentet föreslås en ändring av ordföljden vars syfte är att framhäva den subjektiva rätten till dagverksamhet för personer med funktionsnedsättning i överensstämmelse med andra paragrafer i lagen. I villkoren för beviljande föreslås också en innehållsmässig ändring som gör det möjligt att flexibelt kombinera dagverksamhet med arbetsverksamhet eller verksamhet i sysselsättningssyfte. En person med funktionsnedsättning som arbetar, deltar i arbetsverksamhet eller verksamhet i sysselsättningssyfte kan delvis delta också i dagverksamhet, om den främjar personens delaktighet eller möjligheter att få arbete.
Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. med stöd av vilket en person med funktionsnedsättning har rätt att få fria resor till dagverksamhet, om han eller hon har särskilda svårigheter att röra sig och inte utan oskäligt stora svårigheter självständigt kan använda den offentliga kollektivtrafik som står till buds.
26 §. Tillhandahållande av dagverksamhet.
I 1 mom. föreslår utskottet en förtydligande språklig ändring. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket innehållet i tjänsten, tjänstens omfattning och sättet att tillhandahålla servicen ska antecknas i beslutet.
27 §. Arbetsterapi för personer med utvecklingsstörning.
För att trygga kontinuiteten i arbetsverksamheten för personer med utvecklingsstörning föreslår utskottet att det i lagen om funktionshinderservice föreskrivs särskilt om arbetsterapi för personer med utvecklingsstörning. Avsikten är att arbetsterapi enligt 2 § 4 punkten och 35 § i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda ska kunna fortsätta oförändrat med stöd av den bestämmelse som föreslås i lagen om funktionshinderservice.
I paragrafen avses med person med utvecklingsstörning en person enligt 1 § 1 mom. i specialomsorgslagen som på grund av medfödd eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom eller funktionsnedsättning hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska funktioner. Denna definition avviker från definitionen av person med funktionsnedsättning i 2 §. En utvecklingsstörd har med stöd av 1 mom. rätt att delta i arbetsterapi, om sådan arbetsverksamhet som ordnas med stöd av 27 e § i socialvårdslagen (710/1982) eller sådan verksamhet i sysselsättningssyfte som avses i 27 d § i den lagen inte motsvarar de individuella behoven hos personen med utvecklingsstörning.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om syftet med arbetsterapin.
Med stöd av 3 mom. har en person med utvecklingsstörning rätt att få fria resor till dagverksamhet, om han eller hon har särskilda svårigheter att röra sig och inte utan oskäligt stora svårigheter självständigt kan använda den offentliga kollektivtrafiken. Bestämmelsen motsvarar 25 § 3 mom.om avgiftsfria resor för dagverksamhet.
28 §. Stöd för rörligheten.
Det föreslås att resor till dagverksamhet stryks ur 2 mom., eftersom det i 24 § 3 mom., som utskottet föreslår, föreskrivs om avgiftsfrihet för resor till dagverksamhet för personer med funktionsnedsättning som deltar i dagverksamhet.
Paragrafens 3 mom. preciseras så att det i beslutet ska antecknas hur stödet för rörlighet genomförs samt dess mängd och regionala omfattning.
30 §. Mängden stöd för rörligheten.
Det föreslås att resor till dagverksamhet stryks ur 1 mom., eftersom bestämmelser om avgiftsfria resor till dagverksamhet föreslås i 23 § 3 mom.
Det föreslås att det till 2 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken man vid fastställandet av beloppet eller kilometerantalet och beloppet i mån av möjlighet ska beakta det kilometerantal eller belopp som personen med funktionsnedsättning tidigare använt för att röra sig och hur dessa antal och belopp motsvarar personens behov. Det är viktigt att beslutet om resebudgetens belopp inte bara grundar sig på de tidigare resorna, om detta inte längre motsvarar behoven hos personer med funktionsnedsättning.
Dessutom föreslås det att 2 mom. preciseras så att välfärdsområdet är skyldigt att se till att rätten till stöd för rörligheten för personer med funktionsnedsättning tillgodoses oberoende av hur stödet tillhandahålls. För att säkerställa detta föreslås det att det till 2 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken en person med funktionsnedsättning på ansökan har rätt att övergå till ett stöd för rörligheten som grundar sig på antalet resor.
31 §. Den regionala omfattningen av stödet för rörligheten.
Det föreslås att paragrafen delas in i tre moment.
Det föreslås att 2 mom. preciseras så att det kompletteras med en definition av en funktionell närkommun och en definition av en kommun som är viktig för personens eget liv. Dessutom preciseras det att bestämmelsen om resor som av särskilda skäl görs till andra kommuners områden gäller resor av engångsnatur.
Begreppet funktionell närkommun har traditionellt använts vid bestämmande av omfattningen av den färdtjänst som avses i den gällande handikappservicelagen. Med funktionell närkommun avses den närmaste kommun där den service som behövs finns tillgänglig. Definitionen av funktionell närkommun påverkas av hur människorna i allmänhet rör sig i regionen och var de uträttar sina ärenden samt av tillgången till olika tjänster.
Som en kommun som är viktig med tanke på personens eget liv kan betraktas en kommun som personen med funktionsnedsättning har återkommande behov av att besöka. Det kan till exempel vara en kommun där personen har nära släktingar eller nära vänner eller den kommun där han eller hon har en fritidsbostad.
33 §. Ekonomiskt stöd till personer som använder livsuppehållande respirator.
Utskottet föreslår att det till lagförslaget fogas en ny paragraf om ekonomiskt stöd till personer som använder livsuppehållande respirator men inte vårdas på institution.
Enligt 1 mom. avses med en person som använder livsuppehållande respirator normalt en person vars andningsvägar är tryggade genom en trakeostomi och ett rör som förs genom den. I vissa situationer kan dock den andningsstödjande behandlingen ges på något annat sätt, men då ska vårdbehovet vara lika nödvändigt som när det görs en trakeotomi. I båda fallen ska det alltid vara fråga om livsuppehållande behandling utan vilken personen riskerar att dö. Det kan alltså inte bara vara fråga om behandling av en sjukdom eller symptom. Med behov av behandling dygnet runt avses att personen är helt beroende av en respirator trots att han eller hon inte dör av att under en mycket kort tid vara utan den.
Avsikten med den nya definitionen är inte att utvidga den nuvarande kretsen av personer som är beroende av respirator och som är berättigade till ersättning för uppehälle, utan att säkerställa att alla som för närvarande är berättigade till ersättning för uppehälle kan få det ersättande ekonomiska stödet för personer som använder livsuppehållande respirator. En person med andningsförlamning enligt den gällande lagstiftningen om klientavgifter har alltså samma rätt som en person som uppfyller den nya definitionen att få avgiftsfria tjänster och det ekonomiska stöd som ersätter ersättningen för uppehälle.
Enligt 2 mom. har en person som använder livsuppehållande respirator rätt att få ekonomiskt stöd för sina uppehållskostnader när han eller hon inte vårdas på en institution inom hälso- och sjukvården. Ekonomiskt stöd beviljas till ett belopp av 1 400 euro i månaden. Det ekonomiska stödet är en subjektiv rättighet som förutsätter status enligt 1 mom. som en person som använder livsuppehållande respirator. En specialist som är förtrogen med respiratorbehandling ska göra en medicinsk bedömning av nya personer och ge ett utlåtande om huruvida det är fråga om en i 1 mom. avsedd person som använder livsuppehållande respirator. Därefter fattas ett beslut om ekonomiskt stöd.
Enligt 3 mom. ska en person som har rätt till bostadsbidrag enligt lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014) eller lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (571/2007) eller till bostadstillägg enligt lagen om studiestöd (65/1994) i första hand söka dessa och inte det ekonomiska stöd som avses i 2 mom. Från det ekonomiska stöd som beviljas personen avdras då det bostadsbidrag eller bostadstillägg som personen får. Om en person hör till ett hushåll bestående av flera personer som får allmänt bostadsbidrag, ska av det allmänna bostadsbidrag som betalas ut beräknas den andel som hänför sig till den som behöver respirator, vilken dras av från det ekonomiska stöd som beviljas denne. Denna andel beräknas så att det allmänna bostadsbidrag som betalas till hushållet divideras med antalet medlemmar i hushållet. Från det ekonomiska stöd som betalas till en person kan dessutom dras av 50 euro för varje dygn då personen har fått kortvarig institutionsvård inom hälso- och sjukvården, om personen har fått ekonomiskt stöd också för denna tid.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om indexjustering. Det belopp som avses i 2 och 3 mom. justeras genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet vartannat år utifrån förändringen i folkpensionsindex enligt 2 § i lagen om folkpensionsindex (456/2001). Beräkningen görs utifrån det poängtal för folkpensionsindex enligt vilket folkpensioner med betalningsdag i januari månad av justeringsåret har räknats ut. Justeringsåret är året före det år vid vars ingång indexjusteringen görs. Det indexjusterade beloppet ska avrundas till närmaste 0,1 euro. Det indexjusterade eurobeloppet träder i kraft vid ingången av året efter justeringsåret.
39 §. Utmätningsförbud.
Utskottet föreslår att paragrafhänvisningarnas siffror korrigeras på grund av de ändringar som föreslås ovan.
42 §. Övergångsbestämmelser.
Utskottet föreslår att det minimibelopp för särskilt stöd för delaktigheten som avses i 12 § 4 mom. ska vara 10 timmar från lagens ikraftträdande till utgången av 2024, att det ska höjas till 20 timmar per månad vid ingången av 2025 och att minimibeloppet på 30 timmar ska träda i kraft vid ingången av 2026.
I 4 mom. föreslås övergångsbestämmelser om indexjusteringen. De belopp som anges i 33 § 2 och 3 mom. motsvarar det poängtal för folkpensionsindex enligt vilket beloppet av de folkpensioner som betalades ut i januari 2023 har beräknats. De nämnda beloppen justeras första gången 2025 i enlighet med förändringen i folkpensionsindex, och de justerade beloppen träder i kraft vid ingången av 2026.