Huvudtitel 23
STATSRÅDETS KANSLI
10. Ägarstyrningen
I tilläggsbudgeten ingår ett förslag på att man avstår från det helt och hållet statsägda bolaget A-Kruunu, som producerar hyresbostäder till skäligt pris, samt anslagsförslag i anslutning till detta.
Förslaget att avstå från A-Kruunu är en del av en mer omfattande förändring av statens ägarpolitik. Enligt det ägarpolitiska principbeslut som publicerades i maj 2024 har regeringen som mål att avsevärt minska statens minimiinnehav i bolag av strategiskt intresse. Detta gäller VR (ändring av minimiinnehav 100 % - > 50,1 %), Finavia (100 % - > 50,1 %), Posti Group (50,1 % - > 33,4 %) och Gasum (50,1 % - > 33,4 %). I principbeslutet har definitionerna av strategiska ägarintressen inte förändrats och inte heller definitionerna av de samhälleliga uppgifterna för bolag med specialuppgifter. Till vissa delar kan motiveringen till ett starkt ägarskap snarare anses ha stärkts.
Den minister som ansvarar för ägarstyrningen har förnekat planerna på försäljning. Det är dock uppenbart att man genom att ändra innehavsgränserna uttryckligen vill möjliggöra försäljningar och öka statens försäljningsintäkter. Det så kallade ”investeringsprogrammet” som skrivits in i regeringsprogrammet finansieras med kapitalinkomster, vilket förutsätter försäljning av andelar. En orsak till förändringen kan också anses vara den negativa inställning till statligt ägarskap och överlag till statens aktiva ekonomi- och industripolitiska roll och en stark offentlig sektor, som grundar sig på regeringens ideologi.
Det bör noteras att inte ens en andel på 50,1 procent till fullo skyddar aktieägarens intressen och makt. Även om staten har en majoritet på över 50 procent, måste den beakta alla andra delägares intressen och synpunkter, annars kan staten i värsta fall ställas inför rätta om minoritetsägarna anser att staten handlar i strid med deras ekonomiska intressen. Detta skulle på ett betydande sätt inskränka statens möjligheter att genom bolagsinnehav bedriva en systematisk och strategisk ekonomi- och samhällspolitik. Med en ägarandel på en dryg tredjedel är möjligheterna betydligt mindre.
Exempelvis VR är en viktig aktör, om och när vi vill garantera finländare i hela landet smidiga och klimatvänliga möjligheter att färdas till ett skäligt pris. Utvecklingen av spårtrafiken har också en avsevärd betydelse för att minska utsläppen inom transportsektorn. När andra ägare tas in i enlighet med regeringens nya målsättning, försvagas statens förmåga att styra bolaget på ett sätt som beaktar de samlade samhällsaspekterna.
Erfarenheterna av privatisering av statliga järnvägsbolag som VR i andra länder är i huvudsak dåliga. Kvaliteten på tjänsterna har försämrats och priserna stigit. Trots detta vill Petteri Orpos och Riikka Purras regering bereda en försäljning av VR. Om man lyckas hitta en kund som betalar tillräckligt bra, blir det antagligen handel. Det finns inget annat som kan förklara regeringens avsikter enligt det ägarpolitiska principbeslutet att be riksdagen bevilja fullmakt att minska ägarandelen. Om VR säljs betyder högst sannolikt att en betydande andel av innehavet överförs till utlandet. I Finland överförs egendom nuförtiden i stor utsträckning till utländska placeringsfonder. Deras andel till exempel på Helsingforsbörsen är redan i nuläget betydande.
Också Posti, Finavia och Gasum ansvarar för viktiga samhällsuppgifter, och vi anser inte att det är motiverat att sträva efter att minska innehavet i dessa bolag.
I fråga om A-Kruunu är det minimiinnehav som riksdagen fastställt för närvarande 100 procent och bolagets samhälleliga specialuppgift är att ”låta bygga hyresbostäder till rimligt pris i de största tillväxtregionerna”. Bolaget har också till uppgift att främja träbyggande, innovationer inom boende, cirkulär ekonomi och utsläppssnåla investeringar. De första bostäderna började byggas 2015 och i slutet av 2023 fanns det lite färre än 2 900 bostäder. Takten har tilltagit hela tiden och målet har varit att bygga 400 bostäder per år. Staten har kapitaliserat bolaget med 80 miljoner euro, och bolaget har 34 anställda.
Betydelsen av bolagets specialuppgift inom produktionen av bostäder till rimligt pris är fortfarande uppenbar. Det råder brist på hyresbostäder till rimligt pris framför allt i huvudstadsregionen och i de andra största städerna där bolaget är verksamt. Efterfrågan på hyresbostäder till rimligt pris ökar av att regeringen avsevärt har minskat bostadsbidraget (och andra förmåner). Trots detta väljer regeringen att i fortsättningen avsevärt minska på satsningar på produktion av bostäder till rimligt pris, vilket bidrar till att det redan otillräckliga utbudet av boende till skäligt pris minskar ytterligare.
Läget inom byggbranschen är överlag synnerligen oroväckande. Arbetslösheten har ökat enormt och fortsätter att öka, konkurserna har ökat och det finns massor av resurser som inte utnyttjas. Det är sällan det finns lika goda grunder som i nuläget att med tanke på samhällsekonomin, konjunkturpolitiken, sysselsättningspolitiken och kostnadseffektiviteten öka och stödja det offentliga byggandet.
På dessa grunder bör regeringen avstå från att sälja A-Kruunu. Snarare bör bolagets målsatta bostadsproduktion ökas och bolaget vid behov kapitaliseras.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 1
Riksdagen förutsätter att regeringen behåller statens minimiinnehav på 100 procent i A-Kruunu, VR och Finavia samt på 50,1 procent i Posti och Gasum.
Reservationens förslag till uttalande 2
Riksdagen förutsätter att regeringen aktivt använder sin ägarmakt för att säkerställa det samhälleliga helhetsintresset och påskynda en hållbar omställning och ser över de bolagsspecifika ägarintressena så att de stämmer överens med detta mål.
Reservationens förslag till uttalande 3
Riksdagen förutsätter att den statliga ägaren aktivt arbetar för att säkerställa att Finland har ett omfattande nät av tillförlitlig och ekologiskt hållbar spårtrafik till ett rimligt pris.
88. Aktieförvärv (reservationsanslag 3 år)
Som en del av ändringarna i statens ägarpolitik och mål att sälja det statligt ägda A-Kruunu minskas momentet med 200 000 euro, som överförs till moment 35.01.01. Vi motsätter oss försäljningen av A-Kruunu och därmed också denna anslagsändring.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 23.10.88 med 200 000 euro, eftersom A-Kruunu Oy, som producerar hyresbostäder till rimligt pris, inte bör säljas.
INKOMSTPOSTER
Avdelning 11
SKATTER OCH INKOMSTER AV SKATTENATUR
04. Skatter och avgifter på grund av omsättning
01. Mervärdesskatt
I ändringen av inkomstposten under momentet har man beaktat regeringens proposition enligt vilken den allmänna mervärdesskattesatsen och försäkringspremieskattesatsen höjs från 24 procent till 25,5 procent från ingången av september 2024. Dessutom har inkomstposten sänkts med 60 000 000 euro på grund av att bedömningarna av den ekonomiska situationen och utvecklingen av den privata konsumtionen har försämrats.
Regeringen bedömer att ändringen höjer skatteintäkterna med cirka en miljard euro 2025. För 2024 beräknas mervärdesskatteintäkterna öka med cirka 160 miljoner euro och försäkringspremieskatteintäkterna med 14 miljoner euro.
Av EU-länderna är det för närvarande bara Ungern som har en allmän mervärdesskattesats (27%) som är högre än i propositionen.
De nyttigheter som omfattas av den allmänna mervärdesskattesatsen och försäkringspremieskattesatsen utgör uppskattningsvis 40 procent av hushållens konsumtionsutgifter. De föreslagna ändringarna berör därmed en stor del av hushållens konsumtion.
Skattehöjningen bromsar den ekonomiska återhämtningen, minskar den totala efterfrågan och förvärrar arbetslösheten. Praktiskt taget alla experter, även de som anser att ändringen i sig är godtagbar, anser att tidpunkten för höjningen under året är skadlig och misslyckad. En höjning av mervärdesskatten mitt under året är dessutom administrativt och praktiskt svår att verkställa och orsakar betydande kostnader för företagsfältet.
En skärpt mervärdesbeskattning är vanligen en regressiv åtgärd, det vill säga en åtgärd som ökar inkomstskillnaderna och således slår hårt mot låginkomsttagarna. Låginkomsttagarnas situation förvärras ytterligare av regeringens beslut att genom indexfrysningar skära i många förmåner under hela regeringsperioden. En höjning av mervärdesskatten leder till att priserna stiger, men förmånerna stiger inte i linje med konsumentpriserna på samma sätt som i allmänhet. Om de indexfrysningar som genomförs nu inte senare kompenseras med nivåhöjningar, är nedskärningen av förmånerna permanent.
Beslutets regressiva effekter konstateras också i regeringens mervärdesskatteproposition: ”Propositionens effekt i euro är störst i de högre inkomstdecilerna, men i förhållande till de disponibla inkomsterna mest betydande i de lägsta inkomstdecilerna. Den relativa köpkraften försvagas mest i den lägsta inkomstdecilen och minst i den högsta inkomstdecilen. I den lägsta inkomstdecilen försvagas köpkraften med ca 0,67 procent och i den högsta med 0,42 procent. Hushållens köpkraft försvagas i genomsnitt med 0,53 procent.”
De arbetskraftsintensiva branscherna (servicebranscherna) lider i genomsnitt mer av höjningen än andra företag. I propositionen anges följande:
”Till den del de föreslagna höjningarna överförs till konsumentpriserna kan de minska efterfrågan på de nyttigheter som omfattas av höjningarna och på så sätt minska företagens produktion. Om marknadsförhållandena inte tillåter att priserna höjs med hela det belopp som mervärdesskatten höjs med, kan höjningen bedömas belasta arbetskraftsintensiva företag mer än företag vars insatser till stor del utgörs av anskaffningar. Detta beror på att det är möjligt att dra av mervärdesskatten på anskaffningarna, medan lönekostnaderna däremot belastar företaget fullt ut. På samma sätt kan det vara svårare för företag som säljer direkt till konsumenter att överföra skatteförhöjningen till priserna, jämfört med företag som främst säljer till andra företag. Därmed kan höjningen bedömas vara mer belastande för företag som säljer direkt till konsumenter.”
Det bör också noteras att höjningen av mervärdesskattesatsen har samband med regeringens proposition om slopande av lättnaden vid den nedre mervärdesskattegränsen (RP 50/2024 rd) från och med ingången av 2025, och med att nyttigheter som omfattas av mervärdesskattesatsen på 10 procent, till exempel läkemedel och kulturtjänster, överförs till en skattesats på 14 procent, vilket antagligen kommer att föreslås senare i år. Dessa förslag utgör sammantaget en avsevärd belastning för många företag och konsumenter.
Regeringens skattepolitik kan därför karakteriseras som inte bara orättvis utan också företagsfientlig, i synnerhet småföretagarfientlig.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 4
Riksdagen förutsätter att regeringen slopar sina planer på att höja den allmänna mervärdesskattesatsen till 25,5 procent och överföra de flesta varor och tjänster som omfattas av en skattesats på 10 procent till en skattesats på 14 procent.
Reservationens förslag till uttalande 5
Riksdagen förutsätter att regeringen ändrar sin skattepolitiska linje så att den blir mer rättvis och miljövänlig och i högre grad inkluderar dem som har de högsta inkomsterna och är mest förmögna.